Stefan Kärvlings blogg

På onsdag är det återigen dags för kommunfullmäktige.

Det råder lite “lugnet före stormen” i fullmäktige och politiken just nu. Partierna förbereder sig för årets viktigaste händelse – budgetbeslutet för år 2022. Det fattas på fullmäktiges junisammanträde.

En viktig förberedelse för nästa års budget, eller borde vara, det är att utvärdera det gångna året. På onsdag ska “kommunens och nämndernas årsredovisning 2020” behandlas.

Så här ser dagordningen ut:

Har Vänersborg blivit bättre?

Jag tror faktiskt att det är denna korta fråga som borde besvaras av årsredovisningarna, och sedan inleda en diskussion om vad ”vi” gjorde bra och vad ”vi” kunde ha gjort bättre. Frågan lär dock inte ställas så. Men visst skulle det ha varit intressant om politikerna i Vänersborg varje år hade fått titta tillbaka på det gångna året och svara på frågan/frågorna. Antagligen skulle Vänersborgs politiker ha det självförtroende och den framåtanda som krävts för att besvara frågan med ett ja. För inte kan man väl tolka beslutsförslaget, och det som ska bli fullmäktiges slutliga beslut, på annat sätt?

“Kommunfullmäktige beslutar godkänna bokslut och årsredovisning för år 2020.”

Om bokslut och årsredovisningar godkänns måste väl Vänersborg ha blivit bättre?

I Vänersborgs kommun praktiseras mål- och resultatstyrning:

“Visionen är kopplad till inriktningsmål, förväntade resultat och aktiviteter som systematiskt följs upp. Kontinuerlig dialog kring analys av effekterna för att nå de förväntade resultaten leder till verksamhetsutveckling.”

Det är kommunfullmäktige som beslutar om inriktningsmålen. Och sedan är det “i andra änden” verksamheterna, alla de anställda, som ska se till att uppnå dessa. Och för år 2020 har det ju enligt den övergripande målavstämningen gått bra:

Vänersborg tycks ha blivit bättre år 2020 trots de svåra pandemitiderna. Och om det inte hade blivit bättre i kommunen, så hade det följaktligen inte varit politikernas fel…. Det hade naturligtvis varit de anställdas…

Jag lämnade en protokollsanteckning i barn- och utbildningsnämnden i mars (se “Dagens BUN (15/3)”), där jag skrev:

“Min uppfattning är att målstyrning innebär att vi politiker abdikerar från vårt ansvar. Vi ger inte verksamheterna tillräckligt med resurser, samtidigt som målen är desamma eller ännu högre än tidigare. Det råder helt enkelt ingen balans mellan krav och resurser – och de som får sitta emellan är personalen. Personalen får ansvaret om inte målen uppfylls, trots att de gör sitt yttersta för att allt ska fungera så bra som möjligt. Vilket gör att ohälsan ökar…
Vi politiker borde bli ärliga, vi borde typ säga:
“Vi har inte råd – vi måste skära ner – vi tar ansvar genom att sänka kraven.”
Eller tilldela mer resurser…”

För övrigt är jag oerhört förundrad över allt positivt som skrivs om kommunens olika verksamheter. Det som inte har fungerat särskilt bra, det nämns inte – eller har en tendens att skrivas om eller förskönas. Det borde istället komma i fokus. Min inställning är nämligen att det som inte fungerar måste lyftas upp – hur ska vi annars kunna förändra Vänersborg till det bättre? De som bara skönmålar allt och tycker att allt är bra som det är, säger också nej till utveckling.

Du kan läsa betydligt mer om årsredovisningen i en tidigare blogg – se “KS (24/3) 4: Årsredovisning och bokslut”. Där tar jag upp några exempel på vad jag menar med förskönande omskrivningar etc. Jag har också gjort två djupdykningar i redovisningarna från barn- och utbildningsnämnden, se “BUN 15 mars 2021” och “BUN: Året som gått”. Även i dessa bloggar tar jag upp saker som fungerade mindre bra.

Men en sak är vi alla partier och politiker överens om. Rent ekonomiskt var år 2020 ett oerhört bra år för kommunen. Kommunens resultat blev +161 milj kr. Det var dock inte förtjänsten av fantastiska inriktningsmål. Eller en fantastisk styrning – pengarna kom från staten…

Det finns fler ärenden på dagordningen. Jag återkommer till några av dem senare.

Kom ihåg att det går att se kommunfullmäktiges sammanträde i direktsändning på kommunens webb-TV.