Arkiv

Archive for mars, 2021

KS (24/3) 4: Årsredovisning och bokslut

Jag har redogjort för onsdagens kommunstyrelsesammanträde i tre bloggar – “KS (24/3) 1: Kommunens bolag”, “KS (24/3) 2: Målstyrning och skolmiljarden” och “KS (24/3) 3: Brinke och Agenda 2030”. Här kommer den 4:e och sista bloggen om mötet.

Kommunstyrelsen informerades om årsredovisning och bokslut. Det var ett ärende som KS skulle fatta beslut om senare under dagen, och som också skulle vidare till kommunfullmäktige för att godkännas. Även ärendet “Nämndernas verksamhetsberättelser 2020” ingick på sätt och vis i detta “paket.

Ärendena präglades självklart till stor del av den mål- och resultatstyrning som gäller i kommunen, men oavsett så finns det oerhört mycket intressanta, väsentliga, nödvändiga och användbara fakta i de olika redovisningarna. Det är ett material som kan rekommenderas till dom som vill veta mer om “tillståndet i kommunen”. (Du kan ladda ner hela underlaget till kommunstyrelsens sammanträde genom att klicka här.)

Resultat 2020

Kommunens resultat för år 2020 blev inte alls som det prognostiserades (“skissades”) i budgetbeslutet 2019. Skatteintäkterna blev 42 milj kr mindre än förväntat. Ändå blev resultatet +161 milj kr. Staten hade i flera beslut under intryck av Coronapandemin lämnat generösa bidrag till kommunerna. Dels för att kompensera för extra kostnader, dels för de förväntade höga bortfallen av skatteinkomster. Det visade sig att den förlusten blev mindre än det befarades.

Resultatet på +161 milj kr var i det särklass bästa någonsin i Vänersborg.

Investeringar

Kommunens investeringar uppgick förra året till 342 milj kr. Det är en mycket stor summa och det var 97 milj mer än 2019. Kommunens investeringsnivå har bara varit högre en gång tidigare.

De största investeringarna förra året var om- och tillbyggnad av Öxnered skola (57 milj), Multikök Torpa (31 milj), Frigghallen (30 milj) och om- och tillbyggnad av grundskolelokaler på Idrottsgatan (25 milj). Andra större projekt var exploatering av bostäder på Mariedal östra (23 milj), kretsloppsparken (20 milj) och VA-investeringar på Fridhemsområdet (11 milj).

Snabbfakta

Och varför inte lite snabbfakta i form av några viktiga siffror:

Mål- och resultatstyrning

Det här är mål- och resultatstyrning

Och så var det då det här med mål- och resultatstyrningen. Så här hänger det ihop enligt kommunstyrelseförvaltningen. Jag citerar:

“Det målinriktade arbetet i kommunen utgår från kommunfullmäktiges vision. För att stödja visionen använder sig kommunen av målstyrning. Målkedjan ska tydligt följas från fullmäktige via nämnderna till den enskilda enheten.

Visionen är kopplad till inriktningsmål, förväntade resultat och aktiviteter som systematiskt följs upp. Kontinuerlig dialog kring analys av effekterna för att nå de förväntade resultaten leder till verksamhetsutveckling.

Inriktningsmålen är fullmäktiges övergripande viljeinriktning som ordnas under fem områden: invånare, samhällsutveckling, ekonomi, verksamhetsutveckling och medarbetare.”

Det låter förvisso helt ok så här på papperet, men vi är många som skulle vilja se en helt annan styrmodell.

Måluppfyllelse

Enligt utvärderingen av alla mål och förväntade resultat så är allt “frid och fröjd” i Vänersborgs kommun. Det kan knappast bli bättre… Och så här ser den övergripande målavstämningen ut på de inriktningsmål som inte har att göra med kommunens rent “interna” angelägenheter som t ex ekonomi och personal.

Som vi ser så finns det 3 gröna ploppar för år 2020. De visar att inriktningsmålen är uppfyllda. De gula plopparna betyder att målen är delvis uppfyllda. Här var kommundirektören noga med att påpeka att inriktningsmålen 2, 5 och 7 var gula på grund av pandemin.

Så inte nog med det otroliga och osannolika ekonomiska resultatet, kommunens verksamheter fungerade också utmärkt. Och hade det inte varit för pandemin så hade det nog till och med varit 6 gröna ploppar…

Exempel från nämnder

Läsningen av nämndernas årsredovisningar och verksamhetsberättelser ger en mycket intressant inblick i kommunens olika verksamheter. Det mesta är tveklöst bra. Det kommer vatten ur kranarna där hemma, fekalierna försvinner när man spolar på toaletten, soporna töms regelbundet, barnen går på förskola, skolbussarna kommer och skolorna fungerar, brandbilen kommer om det brinner, gator och vägar är i körbart skick, isen i arenan spolas upp varje år, de äldre får sin mat osv. Det ska självklart inte underskattas vilken betydelse som insatserna från Vänersborgs kommun har. Utan dom så hade livet i Vänersborg varit mycket tufft.

Men det finns saker i verksamheterna som man reagerar på och saker som skulle ha kunnat fungera bättre. Och saker som man undrar över om de stämmer.

Om miljö och hälsoskyddsnämnden kan vi läsa att följande förväntade resultat uppfylldes:

“Fler tillståndssökande av enskilda avlopp är nöjda med förvaltningens service.”

Det är väl inte direkt de här åsikterna man får höra från vänersborgarna. Men mätningarna kanske stämmer, jag vet inte. Jag vet i varje fall en familj i Sikhall som inte håller med, och som inte heller har fått lämna sina synpunkter…

Byggnadsnämnden hade ställt upp följande förväntade resultat:

“Andelen sökande som upplever en god service ska öka”

Resultatet uppfylldes ansåg nämnden. Den motivering som ges är att hemsidan med plan- och bygglovsinformation har uppdaterats…

Kommundirektören var särskilt nöjd med att vänersborgarnas uppskattning av byggnadsförvaltningen hade ökat med stormsteg. Byggnadsförvaltningen hade gjort en grym resa när det gällde bygglov… 

“I SKR:s Nöjd kundindex (insikt) förbättrades näringslivets upplevelse gällande kommunens samarbetsklimat och service. Den största ökningen skedde under området bygglov, som hamnade på nivå med rikssnitt.”

Men när jag läser vad byggnadsnämnden själv skriver så får man en annorlunda bild. Det står att det förväntade resultatet:

“Nöjd kund-index (INSIKT) bygglov ska öka till minst 61”

Nämnden anser att resultatet uppnås bara “delvis”, och skriver:

“Resultat från 2020 saknas pga. Corona-pandemin. Utifrån resultaten i 2019 års mätning bedöms förutsättningarna som goda att uppnå ett nöjd-kundindex för bygglov som är högre än 61.”

Om man får säga det själv så… Och dessutom har Plan- och bygglov varit underbemannade en stor del av året…

Det kanske är skillnad på vad företagare i näringslivet tycker och enskilda vänersborgare?

Jag reagerade för övrigt särskilt på byggnadsnämndens resultatavstämning när det står att “andelen anställda på Miljö- och byggnadsförvaltningen som rekommenderar sin arbetsplats” endast är 46% (resultatet i medarbetarenkäten). Det betyder att det alltså skulle vara mindre än hälften av de anställda som rekommenderar sin arbetsplats? Det i sin tur tyder på att kommundirektören har ett stort problem att ta tag i.

Jag vet inte hur representativa de samtal är som jag får av vänersborgare kring miljö- och byggnadsförvaltningen. Men när när jag har läst, och skrivit, om blåbärsodlaren vid Hästefjorden, David på Juta, Solvarm och Magnus Larsson på Sikhall så befarar jag det värsta. Och då finns det ännu större problem att ta tag för kommunledningen.

Även samhällsbyggnadsnämndens förväntade resultat om att fler anser att det finns en öppen dialog har uppnåtts. Jag undrar vad de på t ex Vänersnäs säger nu när det snart är dags att ansluta sig till det kommunala avloppet… Men det jag reagerar mest på är den uppenbara krisen i ledningsnäten, som förresten är på sammanlagt 55 mil:

Under första delen av året har höga driftkostnader orsakats av akuta vattenläckor främst i de centrala delarna av Vänersborg. Under året har saneringsinsatser gjorts på ledningsnätet i detta område. Andelen odebiterat vatten 2020 var 33,5 %. Under året inträffade 24 st vattenläckor som åtgärdats.”

33,5% odebiterat vatten? Betyder det alltså att en tredjedel av allt vatten i ledningarna läcker ut? Det låter helt förskräckligt.

Det står också att på grund av ett förändrat tillstånd så fick inte Holmängens avloppsreningsverk mellanlagra slam, utan:

“Det lagrade slammet fick forslas bort och det resulterade i höga transport och tippavgifter för 2020.”

Slammet kördes till Häljestorp. Och så bråkar kommunen med Solvarm och vill stänga hans nya cirkulära avloppsanläggning. Som återvinner slammet…

Personal

Årsredovisningen innehåller också ett kapitel om personalen, “Väsentliga personalförhållanden”.

Här kan vi läsa att medellönen för kommunens tillsvidareanställda ökade med 665 kronor mellan 2020 och 2019. Kvinnors medellön ökade mest och är nu högre än männens. Det tror jag överraskar en och annan.

Antalet tillsvidareanställda minskade totalt sett i kommunen med tre personer 2020 jämfört med 2019. Antalet tillsvidareanställda ökade t ex inom samhällsbyggnads- och kommunstyrelseförvaltningen, men minskade inom socialförvaltningen. De visstidsanställda (månadsavlönade) minskade i antal (69 personer) främst inom barn- och utbildnings- och socialförvaltningen.

Det tycks vara så att de anställda “på golvet”, dvs de som har direktkontakt med vårdtagare, elever etc och som så att säga utför kommunens konkreta välfärdsarbete, minskar i antal. Kanske ersätts de istället av fler “administratörer”? Det är svårt att säga från statistiken, men det tycks inte vara omöjligt.

Den totala sjukfrånvaron ökade 2020 jämfört med 2019, från 8,2 till 10,6 procent. Det är svårt att dra några slutsatser på grund av coronapandemin, men effekterna på välfärdsarbetarna (i redovisningen kallas det kontaktyrken) torde vara kraftiga. Fler sjuka bland personalen i hemtjänsten, äldrevården, förskolan och skolan har antagligen lett till att servicen försämrats, samtidigt som de som inte varit sjuka har fått arbeta hårdare. Det sista är mina egna funderingar.

Det är fortfarande så att sjukfrånvaron är högre bland kvinnor än bland män. Det kan bero på, tror jag, att det finns betydligt fler kvinnor än män i “kontaktyrkena”.

Det var mycket text kring kommunstyrelsens sammanträde, det blev fyra bloggar… Å andra sidan är kommunstyrelsen ett viktigt politiskt organ, och det var ett viktigt sammanträde. Ibland tror jag att kommunstyrelsen är viktigare än kommunfullmäktige. Trots att det egentligen borde diskuteras betydligt mer politik i kommunstyrelsen.

Nu dröjer det inte många dagar förrän det är påsk och mina två barnbarn kommer på besök. Det ska bli kul, definitivt mycket roligare än det långvariga besök som började i fredags… Då flyttade fiskmåsarna in på sina naturliga sommarhabitat på Nordstans hustak…

KS (24/3) 3: Brinke och Agenda 2030

Det var mycket information på kommunstyrelsens sammanträde i onsdags. Ännu mer än det som jag har skrivit om i mina två tidigare kommunstyrelsebloggar. (Se “KS (24/3) 1: Kommunens bolag” och “KS (24/3) 2: Målstyrning och skolmiljarden”.)

Brinkebergskulle sluss

Kommunstyrelsens ledamöter fick ytterligare information om det kommande slussbygget vid Brinkebergskulle. Det var emellertid inget nytt som meddelades denna gång jämfört med för en månad sedan. Det skulle i så fall vara att Trafikverket verkar ha bestämt sig för att förorda att den nya slussen ska anläggas öster om den nuvarande. Vilket har känts tämligen självklart hela tiden. (Se “KS 3: Slussar, droger, bostäder och arenan”.) Men det är bra att Trafikverket kontinuerligt informerar om “läget” så att det inte blir några överraskningar för kommunen.

Vattenmyndigheten

Trots den långa dagen och de många informationerna blev två av kommunstyrelsens ärenden återremitterade. Det var ärendena “Vattenmyndighetens samråd kring förvaltningsplan, åtgärdsprogram och miljökvalitetsnormer” och “Remiss SOU 2020:73 Stärkt äganderätt, flexibla skyddsformer och naturvård i skogen”.

“Vattenmyndighetens samråd kring förvaltningsplan, åtgärdsprogram och miljökvalitetsnormer” sammanfattades av kommunstyrelseförvaltningen på följande sätt:

“Länsstyrelsen i Västra Götalands län som är vattenmyndigheten för Västerhavets vattendistrikt har upprättat förslag till följande handlingar för perioden 2021-2027:

  • Förslag till förvaltningsplan
  • Förslag till åtgärdsprogram
  • Förslag till föreskrift med miljökvalitetsnormer
  • Förslag till delförvaltningsplan med åtgärder mot vattenbrist och torka
  • Till åtgärdsprogrammet hör också en miljökonsekvensbeskrivning (MKB)

Förslaget ställer krav på ökade resurser både nationellt och för kommunens arbete men innebär också ett stort ekonomiskt värde kopplat till en övergripande förbättrad vattenkvalitet. Kommunens arbete med vattenförvaltning för uppfyllande av administrativa och fysiska åtgärder kräver en ökad samordning och ett utpekat övergripande ansvar.”

Jag meddelade tidigt att jag avstod från att delta i beslutet. Det gjorde flera andra också. Det var ett alltför omfattande och komplicerat ärende att ta ställning till på så kort tid. (Ledamöterna fick utskicket sent på torsdagen.)

Bo Carlsson (C), som hade en hyfsad koll på ärendet, menade att det var svårt att överblicka konsekvenserna. Det handlade om gigantiska belopp. Carlsson förklarade också att det finns kommuner som redan har begärt överprövning. Ordförande Benny Augustsson (S) höll med, insåg att ledamöterna behövde mer tid för att sätta sig in i ärendet och föreslog därför en återremiss.

Det tyckte jag och flera andra var ett bra förslag, och vi ändrade oss – vi deltog i beslutet om återremiss.

Remiss SOU

Det andra ärendet, “Remiss SOU 2020:73 Stärkt äganderätt, flexibla skyddsformer och naturvård i skogen”, sammanfattades i underlaget:

“Vänersborgs kommun har tillsammans med Trollhättans Stad samt Grästorps kommun fått förfrågan kring att inkomma med svar på remissen ”SOU 2021:73 Stärkt äganderätt, flexibla skyddsformer och naturvård i skogen” då det finns förslag kring att inleda förstudier för att bilda nationalpark av delar av ekoparken Halle- och Hunneberg. Vänersborgs kommun väljer att avgränsa yttrandet till de delar i utredningen som rör förslag kring att inleda förstudie om en nationalpark.”

Henrik Harlitz (M) begärde snabbt ordet:

“Det här är ett jättestort ärende. Jag skulle vilja få en dragning innan beslut.”

Sa Harlitz och yrkade på återremiss. Det var ingen som hade någon annan uppfattning. Det blev återremiss på detta ärende också.

Revisionsrapport från KPMG

Till sist i denna blogg, ärendet “Yttrande avseende granskning av kommunens hållbarhetsarbete utifrån Agenda 2030”.

Kommunens nya professionella revisorer från KPMG hade en del synpunkter och rekommendationer på kommunens hållbarhetsarbete. När jag läste igenom rapporten slogs jag över hur lite, eller inget, som KPMG tog upp kring det praktiska arbetet. Jag frågade ordförande Benny Augustsson (S) om jag fick lämna en protokollsanteckning med mina synpunkter.

Det fick jag. Och inte nog med det – Augustsson sa att han höll med mig. Wow… Och då kom ytterligare en överraskning. Bo Carlsson (C) gjorde detsamma, han höll också med mig! Det känns som om det var länge sedan som vi hade samma uppfattning…

Protokollsanteckning

Du kan läsa min protokollsanteckning nedan eller ladda hem den genom att klicka här.

==

“När jag läser vad revisorerna i KPMG rekommenderar mot bakgrund av granskningen så slås jag av hur mycket som ska hända på skrivborden.

Revisorerna har 6 rekommendationer – 5 av dem handlar om fler och annorlunda dokument:

  1.  “…förtydligande av sitt reglemente…”
  2. “…tydliggör uppdraget…”
  3. “…väsentlighetsanalyser och identifierar vilka mål …”
  4. “…identifiera och formulera mätbara förväntade resultat…”
  5. “…tar fram en övergripande kommunikationsstrategi…”

Det är som synes tunnsått, eller obefintligt, med rekommendationer om vad som bör hända ute i verkligheten. KPMG rekommenderar bara skrivbordsaktiviteter. Det finns ingen rekommendation som handlar om det praktiska arbetet med “Hållbarhetsarbete utifrån Agenda 2030”. Endast att kommunstyrelsen bör ta fram:

“en grundläggande utbildning med fokus på praktisk tillämpning”

Min förhoppning är att miljöarbetarna inte drunknar i arbetet med revisorernas rekommendationer. Det borde vara hög tid att skrida till handling.”

PS. Det kommer faktiskt ytterligare en blogg om onsdagens KS. Den handlar om årsredovisningen och bokslutet.

KS (24/3) 2: Målstyrning och skolmiljarden

27 mars, 2021 2 kommentarer

Kommunstyrelsens sammanträde började med en så kallad “bolagsdag”. (Se “KS (24/3) 1: Kommunens bolag”.) Drygt 2 timmar senare skulle det “workshoppas” kring kommunens förväntade resultat för nästa år. Det gick sådär.

Utvecklingsledare Linéa Stenbock skulle inleda, vilket hon gjorde – i några minuter… Sedan lade Teams av och Stenbock blev bortkopplad. Snart blev fler deltagare också bortkopplade. Det tog nästan en timme innan utvecklingsledaren kunde fortsätta. Vilket självklart var tråkigt för alla inblandade men mest naturligtvis för Stenbock själv. Som förresten alltid är mycket skicklig på att, på ett entusiastiskt, engagerande och pedagogiskt sätt, framföra och förklara meningen med kommunens mål- och resultatstyrning. Det hjälpte dock inte. Moderaterna liksom jag själv är mycket tvivlande på hur styrningen går till i kommunen. Dock har moderaterna och jag olika syn på hur det borde vara istället.

Tjänstemännen lämnade ett förslag på 15 förväntade resultat som alla var kvalitetssäkrade uppföljningsmässigt… Det betyder att det skulle gå att mäta resultaten. Det är nämligen viktigt att kunna mäta…

Jag tar två exempel som kanske kan belysa varför jag är så kritisk och negativ till målstyrning, och mätning.

Exempel 1 – ett inriktningsmål lyder:

“I Vänersborgs kommun ska det finnas mer jämställda och jämlika förutsättningar att påverka sina liv”

Ett av de förväntade resultaten till detta mål föreslås vara:

“Antalet utvecklade bränder i byggnad ska minska”

Exempel 2 – ett annat inriktningsmål lyder:

“Fler barn och unga uppnår bättre skolresultat och fullföljer sina studier”

Det förväntade resultatet, det enda, till detta inriktningsmål föreslås vara:

“Andelen elever som testat cannabis ska minska”

Jag förstår inte hur tjänstemännen eller de styrande politikerna tänker… Å andra sidan förstår sannolikt inte de hur jag tänker… (Se “Tillitskommissionens betänkande om kommunal styrning.) Jag skriver lite mer om mål- och resultatstyrning i en följande blogg, eftersom det också skedde en målavstämning för 2020 senare på sammanträdet.

Det blev en mycket kort “workshop”. Tiden rann iväg på grund av det tekniska strulet. Vilket som sagt var tråkigt för de inblandade.

Direkt efter lunchen, som var kort, följde flera timmar av information. Jag återkommer vid ett senare tillfälle med lite tankar och synpunkter på några av föredragningarna. Jag tänkte i denna blogg nöja mig med att redogöra för ärendet som låg mig närmast om hjärtat på onsdagens sammanträde, nämligen ärende 8: “Tilläggsanslag mot bakgrund av tillfällig förstärkning av statligt stöd till skolväsendet 2021”. Det handlade alltså om den statliga “skolmiljarden”.

“Skolmiljardens” syfte är att:

“bidra till goda förutsättningar för kommunerna att kunna säkerställa att alla barn och elever får den utbildning de har rätt till, trots pandemin”

Jag har tidigare beskrivit mer ingående vad det handlar om och även min egen uppfattning i några bloggar – se “Vad sysslar Trollhättan med?” och “Vem ska ha skolmiljardens pengar?”. Jag ska inte upprepa det.

Mitt yrkande skickades ut under onsdagen och förhoppningsvis hade någon ledamot hunnit läsa det innan beslutet skulle fattas. (Det handlar om ett beslutsförslag till kommunfullmäktige, fullmäktige kommer senare att avgöra frågan.) Jag redogjorde för yrkandet. (Det återges nedan.) Kortfattat var det liggande förslaget att fördelningen av den statliga “skolmiljarden” skulle fördelas lika mellan samtliga grundskolans elever (inklusive förskoleklassen) och gymnasiets elever (dock inte de som studerade på vuxenutbildningen). Det skulle innebära 2,88 milj kr till barn- och utbildningsnämnden (BUN) och 1,08 milj till Kunskapsförbundet Väst (KFV). Mitt förslag, som även James Bucci, min partikamrat i kommunstyrelsen, stod bakom, innebar att KFV skulle få 2/3 av statsbidraget (då skulle även de vuxenstuderande få del av pengarna) och BUN 1/3.

Det vore en överdrift att påstå att förslaget togs emot med någon större glädje eller entusiasm. Flera argument riktades genast mot förslaget.

De viktigaste argumenten var att Vänersborg inte kunde besluta annorlunda än Trollhättan, Vänersborg kunde inte riskera att betala för trollhätteelever (om Trollhättan inte beslutade om samma fördelning som Vänersborg) och att det var – för sent…

“Det är för sent…”

Sa Kenneth Borgmalm (S) och Bo Carlsson (C)…

Det här sista gjorde mig illa till mods. Borgmalm (S) och Carlsson (C) menade att det inte fanns tid för eleverna på gymnasiet att hinna ta igen missad eller sämre undervisning på grund av coronan under den lilla tid som återstod av terminen. Jag vet inte om de menade att detta gällde också åk 9, men rent logiskt borde det ha gjort det.

Jag tyckte att det var cyniskt resonerat. Ja, jag använde ordet “cyniskt” även om Borgmalm och Carlsson inte uppskattade det. De menade att de inte var cyniska utan realistiska.

Jag försökte beskriva situationen.

Tänk dig att du som lärare, eller rektor, står framför en avgångselev (åk 9 på grundskolan eller åk 3 på gymnasiet eller en vuxenstuderande) som vill göra allt för att få godkänt i en kurs. Eller en avgångselev som vill höja sitt betyg. Eleven vill få ett eftertraktat jobb eller komma in på en önskad utbildning.

Skulle du då svara eleven ifråga att:

“det är ingen idé att du försöker, du hinner ändå inte, det blir ändå inget betyg eller någon höjning, det är för sent.”

Och sedan fortsätter du med att säga till eleven att det är bättre att pengarna används till eleverna i låg- eller mellanstadiet? Eller till Vux – så att du till hösten, när du inte fick det eftertraktade jobbet eller kom in på den önskade utbildningen, kan ta igen det du förlorade under läsåret?

Finns det något annat ord än cynism?

Det strider mot all den läraretik som jag har burit med mig under ett helt yrkesliv som pedagog. Och jag är också övertygad om att all skolpersonal alltid gör sitt yttersta för att hjälpa och stödja eleverna i deras strävan att nå bättre kunskapsresultat. Det gäller för övrigt tror jag alla som arbetar i skolan.

Om Kunskapsförbundet skulle få en större andel av de statliga pengarna hade möjligheterna ökat för att fler elever skulle få bättre resultat. Förbundet skulle kunna förlänga kurser, anordna kvällsundervisning, lovskola och lördagsskola. Förbundet skulle också kunna ha mindre grupper, ha coronasäkrad undervisning i mindre grupper för praktiska moment. Det finns säkert ännu fler möjligheter att använda pengar på ett bra sätt. Särskilt stöd kan t ex ges i form av distansundervisning. (De tänkbara åtgärderna gäller naturligtvis också eleverna i åk 9 på grundskolan.)

Och det är nog inte bara en moralisk rättvisefråga…

Det står i Skollagen 3 kap att 

  • Alla barn och elever … ska ges den ledning och stimulans som de behöver i sitt lärande och sin personliga utveckling för att de utifrån sina egna förutsättningar ska kunna utvecklas så långt som möjligt enligt utbildningens mål.”
  • Om en utredning visar att en elev är i behov av särskilt stöd, ska han eller hon ges sådant stöd.”

Det finns fler tillämpliga paragrafer i Skollagen, och det kan väl också tilläggas att det i Gymnasieförordningen finns kompletterande bestämmelser om gymnasieelevers rätt till stöd. I förordningen framgår det att elever under vissa förutsättningar också kan ha rätt att gå om en kurs, få ett individuellt anpassat program, få ett program reducerat eller få förlängd undervisning.

Med dessa två exempel från Skollagen, som bekant gäller även gymnasieelever, vill jag visa att det torde vara olagligt att säga nej till elever som vill ha hjälp och stöd… Det går inte att säga till elever i åk 9 eller elever i åk 3 på gymnasiet att det är ”för sent”. Som ”realisterna” Bo Carlsson (C) och Kenneth Borgmalm (S) påstår.

Vänsterpartiet var ensamt i sin syn och sitt yrkande. Vi får se om alla partier står fast vid sin uppfattning när ärendet hamnar i fullmäktige nästa månad. Det ska bli intressant att framför allt se hur Kunskapsförbundets och barn- och utbildningsnämndens ledamöter kommer att rösta, särskilt då BUN:s ordförande Bo Carlsson (C)…

Till sist återger jag mitt yrkande “Hur ska man lära sig svetsa på distans?” (som du också kan ladda ner här).

===

Ärende 8: Tilläggsanslag mot bakgrund av tillfällig förstärkning av statligt stöd till skolväsendet 2021 (KS 2021/123)

Yrkande: Hur ska man lära sig svetsa på distans?

“Skolmiljarden” är det extra bidrag som staten betalar ut till kommunerna under pandemin. Syftet med pengarna är mycket tydligt:

“bidra till goda förutsättningar för kommunerna att kunna säkerställa att alla barn och elever får den utbildning de har rätt till, trots pandemin”.

Pengarna ska användas till att betala för de extra åtgärder som krävs för att kompensera eleverna för att de har gått miste om den undervisning som sker fysiskt i klassrummen.

3.960 tkr är egentligen inte särskilt mycket pengar i sammanhanget, i synnerhet inte om pengarna fördelas på samtliga elever och studenter i grundskolan och på gymnasiet. Då kommer inte pengarna att räcka till särskilt mycket.

Min uppfattning är att pengarna ska gå till de elever och studerande som har drabbats allra hårdast av pandemin. Och det är i första hand de som har haft distansundervisning. Det är dessa elever som inte har fått den undervisning “de har rätt till”. Och de som har haft i särklass mest distansundervisning är gymnasie- och vuxenutbildningseleverna. De har haft undervisning på distans i 17-20 veckor, och har fortfarande distansundervisning. Det kan bli sammanlagt en hel årskurs. De vuxenstuderande har varit borta från skollokalerna ännu längre tid. I andra hand är det högstadieeleverna som har drabbats, men dessa elever har å andra sidan bara haft distansundervisning i 4 veckor. 

De elever som drabbas allra hårdast är självklart de som ska ta examen nu i vår. De elever som går i åk 1 och 2 på gymnasiet eller åk 7 och 8 på högstadiet har 1 eller 2 år på sig att ta igen förlorad undervisning och förlorade möjligheter till kunskap. De möjligheterna har inte eleverna i avgångsklasserna eller “vuxeleverna”. De får sina slutliga betyg nu och med dom ska de söka till gymnasiet respektive högskola eller yrkeshögskola eller jobb i arbetslivet.

Jag anser att statsbidraget ska gå till de som är i störst behov av stöd och hjälp, dvs elever i åk 9 i grundskolan och studerande i åk 3 i gymnasiet, samt vuxenundervisningseleverna. Därför anser jag att en rimlig fördelning borde vara att 2/3 av Vänersborgs del av statsbidraget går till Kunskapsförbundet Väst och 1/3 till barn- och utbildningsnämnden.

Jag menar: Hur ska man lära sig svetsa på distans…?

Jag yrkar att två tredjedelar, 2.640 tkr, av Vänersborgs del av statsbidraget går till Kunskapsförbundet och en tredjedel, 1.320 tkr, till barn- och utbildningsnämnden.

KS (24/3) 1: Kommunens bolag

Det blev återigen ett maratonsammanträde med kommunstyrelsen. Gårdagens “session” började kl 08.30 och slutade inte förrän kl 17.50. (Lagom till ett annat möte kl 18.00…)

Denna gång var det dock inte ordförande Benny Augustssons (S) bristfälliga planering som var orsaken, utan en mängd tekniskt strul. Som inte heller var någon i kommunens fel. Alla som använde Teams på förmiddagen och runt lunchtid i Västsverige, och enligt uppgift också i delar av Europa, drabbades av avbrott.

Det var en så kallad “bolagsdag” på kommunstyrelsen. Det var VD:arna och de politiska styrelseordförandena för kommunens helägda aktiebolag som presenterade verksamhet, bokslut för 2020 mm. Det tog några timmar.

Först ut i presentationen var Hunnebergs Kungajakt- och Viltmuseum AB. Bolaget har just nu ingen VD och det var också orsaken, förklarade ordförande Kent Javette (S), till bolagets underskott. Muséets VD sades upp under 2020 och det kostade en del. (Se “Varför fick Älgmuséets VD gå?”.) Bolagets resultat blev ett underskott på 1,347 milj kr och kommunen har gett ett ägartillskott på 1,5 milj.

Det pågår ett utvecklingsprojekt på bergen där även Trollhättan och Grästorp är inblandade. Det tycktes av presentationen som om inte Kungajakt- och Viltmuseet var, eller fick vara, med i det. Vilket måste betraktas som ganska anmärkningsvärt.

Ordförande i Fastighets AB Vänersborg (FABV) Bo Carlsson (C) redogjorde för bolagets fastigheter och bokslut. Bolagets VD kunde nämligen inte vara närvarande. FABV är ett bolag som ska stödja utvecklingen av ett starkt näringsliv i kommunen, genom att hyra ut lokaler på marknadsmässiga villkor.

Bo Carlsson:

“Bolaget ska agera när marknaden lämnar walkover.”

Det föranledde mig att fråga varför FABV köpte Bergagården. Där hade ju inte marknaden lämnat “walkover”, det fanns ju en privat intressent. (Se “FABV:s köp av Bergagården”.)

Carlsson svarade:

“Vår ägare gav oss i uppdrag att köpa fastigheten.”

FABV äger också Wargön Innovation, byggnaden där avlagda och insamlade kläder sorteras… (Se “Vad händer egentligen med Wargön Innovation?”.)

VD Gunnar Johansson presenterade AB Vänersborgsbostäder (ABVB). ABVB är som jag kan se, ett mycket välskött företag. Företaget bygger mycket just nu, bland annat är 114 lägenheter på Holmängshage klara. I år ska det börja byggas 79 hyreslägenheter på Elisabeths port (se ABVB:s hemsida) och 44 lägenheter på Lunddalas äldreboende i Vargön. Bolagets resultat var förra året +14,6 milj kr, efter skatt.

VD Carina Svensson och styrelseordförande Kent Javette (S) redogjorde för Vattenpalatset Vänerparken AB:s förehavanden under 2020. Och det var egentligen inte så mycket att berätta. Badet var bara öppet i 3 månader förra året. Självklart var det coronan som drabbade bolaget och det ännu värre än de andra bolagen. (Badet är fortfarande stängt för allmänheten och personalen är permitterad på 80%.) Varmvattenbassängen är dock öppen. Där pågår det simskola varje vecka. Omsättningen har naturligtvis sjunkit och Vattenpalatset fick ett extra kommunalt bidrag 2020 på 2,5 milj kr.

Det pågår en utredning, som enligt KS-ordförande Benny Augustsson är mycket omfattande, om kommunens olika badanläggningar. Utredningen verkar i det närmaste klar och ska vad jag förstår snart presenteras för de ansvariga. Tydligen har inte Vattenpalatset blivit tillfrågad eller fått komma med synpunkter under utredningens gång. Det känns, precis som med projektet på bergen, mycket märkligt att olika kommunala aktörer som är verksamma inom utredningarnas område lämnas utanför. Jag undrar vad orsaken till det är.

Bolagsdagen fortlöpte utan tekniska missöden. Det var när nästa ärende började, workshopen om de förväntade resultaten för år 2022, som Teams inte ville vara med längre. Men sammanträdet kom så småningom igång och fortsatte med övriga ärenden. Men till dom återkommer jag.

KFV: Förvaltningsrätten avslår Mats Anderssons överklagande

24 mars, 2021 2 kommentarer

Och så var det den där nyheten som jag flaggade för i min förra blogg om Kunskapsförbundet Västs sammanträde… (Se “Dagens KFV: Vad sysslar Trollhättan med?”.)

Kommer ni ihåg den 23 juni förra året? Inte det? Men det gör jag. Då hade Kunskapsförbundet (KFV) sammanträde. (Se “Nyhet: Andersson överklagar KFV-möte!”.)

Sammanträdet genomfördes med digitalt deltagande på distans. Det betydde att ledamöterna kunde befinna sig t ex hemma. Det var första gången vi politiker från Vänersborg fick en sådan möjlighet.

Coronan hade härjat en tid och i Vänersborg fick alla i riskgrupperna, eller som helt enkelt fruktade viruset, snällt vara hemma – och utanför politiken. Vi stängdes ute. Ingen i de styrande partierna var intresserad av att det var både diskriminerande och inskränkte demokratin. Och ingen var heller vid den här tidpunkten det minsta intresserad av att ta den moderna IT-tekniken till hjälp för att genomföra sammanträden på distans.

Det var däremot Kunskapsförbundet och dess ordförande Maud Bengtsson (S).

Distansmötet i förbundet den 23 juni gick i stort sett bra. Det var några smärre “nybörjarmisstag”, men inget som äventyrade varken säkerheten eller demokratin. Tyckte vi nog alla – utom Mats Andersson (C).

Ersättare Andersson (C), numer kommunstyrelsens 2:e vice ordförande i Vänersborg, överklagade sammanträdet till Förvaltningsrätten. Han ville att rätten skulle förklara att Kunskapsförbundets sammanträde var ogiltigt, att det var olagligt.

Men egen uppfattning var att han gjorde det för att på något sätt bortförklara Vänersborgsstyrets ointresse för digitala och demokratiska distanslösningar. Och då skulle ingen annan heller ha sådana lösningar.

Naturligtvis anförde inte Andersson ett sådant skäl, hur skulle det se ut? Nä, Andersson anförde följande skäl, sammanfattade av Förvaltningsrätten:

“Sammanträdet hölls digitalt via länk på Teams där ledamöter deltog hemifrån/från annan plats. Enligt egen utsago kunde ordföranden inte säkerställa om det var någon som på grund av tekniken föll ifrån på sammanträdet och kunde ansluta igen. Ordföranden kunde inte heller säkerställa att sammanträdet genomfördes i exakt realtid. Under sammanträdets gång tappade ett flertal ledamöter kontakten från och till, så även justerande person. Justerande person meddelade inte detta när han åter anslöt till sammanträdet, varför beslutsomgång inte togs om. Mötesorganisatören hade inte säkerställt inställningar i Microsoft Teams, vilket innebar att vem som helst kunde koppla ner andra mötesdeltagare från sammanträdet. Mot bakgrund därav samt då ordföranden eller någon annan inte kunde säkerställa att ingen obehörig person deltog på sammanträdet bör sammanträdet betraktas som ogiltigt.”

Självklart bestred Kunskapsförbundet Anderssons överklagande. Förbundet delade helt enkelt inte Anderssons beskrivning av vad som hände på mötet. (Se “Nyhet: KFV avvisar Anderssons överklagande”.)

Maud Bengtsson (S) förklarade också varför mötet överhuvudtaget hölls på distans:

“Det viktigaste skälet till detta var att säkerställa att alla medlemmar skulle kunna delta. Flera av ledamöterna är över 70 år och några tillhör riskgrupper, vilket omöjliggör ett fysiskt deltagande.”

Och därmed lyckades förbundet upprätthålla den demokratiska beslutsprocessen trots pandemins effekter. Vilket t ex undertecknad vänsterpartist var mycket tacksam över.

För drygt en vecka sedan, den 12 mars, kom Förvaltningsrättens avgörande:

“Förvaltningsrätten avslår överklagandet.”

Kunskapsförbundets sammanträde på distans var alltså lagligt. Och Mats Andersson (C) hade typ fel.

Förvaltningsrätten motiverar sin dom:

“Klagandens (dvs Mats Andersson; min anm) uppgifter i den delen om att ett flertal ledamöter tappade kontakten med sammanträdet samt att ordföranden inte kunde säkerställa att ledamöter som föll ifrån kunde ansluta igen eller att mötet hölls i realtid, tillbakavisas av förbundet och har inte bevisats i målet. Förbundet vidgår att någon deltagare föll bort ett kort tag men ganska snart var uppkopplad igen.”

Och vidare:

“Klaganden har enligt förvaltningsrätten mot förbundets bestridande inte visat att sammanträdet skedde på ett sätt som stod i strid med bestämmelsen i 5 kap. 16 § kommunallagen. Inte heller vad klaganden anför i övrigt visar enligt förvaltningsrättens bedömning att de överklagade besluten strider mot någon av de tidigare angivna prövningsgrunderna i 13 kap. 8 § kommunallagen. Överklagandet ska därför avslås.”

Det var en mycket väntad dom, även om det har tagit en väldig tid för rätten… Och jag är övertygad om att Mats Andersson (C) för länge sedan har insett att överklagandet inte skulle bifallas av Förvaltningsrätten. Andersson ordnade ju själv under senhösten förra året digitala distansmöten i den nämnd, barn- och utbildningsnämnden, där han var ordförande. Och jag tvivlar starkt på att Andersson kommer att överklaga Förvaltningsrättens dom.

Så nu är alltså fallet prövat och avgjort – och vi hoppas alla på att det så snart som det bara går ska vara möjligt att återuppta de fysiska sammanträdena.

Dagens KFV: Vad sysslar Trollhättan med?

Idag hade Kunskapsförbundet Väst (KFV) sammanträde.

Det var som vanligt på direktionens möten mycket information, en del diskussion och få “riktiga” beslut. (Direktionen är förbundets “kommunfullmäktige”.) 

Den statliga “skolmiljarden” diskuterades en hel del. Hur stor andel av de pengar, som har tillfallit Trollhättan och Vänersborg, och som ska tilldelas Kunskapsförbundet, beslutar däremot ägarkommunerna helt själva. KFV har inget att säga till om. Det som är intressant är att Vänersborg och Trollhättan tänker använda olika fördelningsprinciper. Vi får se om Vänersborgs kommun återigen viker sig för sin “stora granne” i söder. Jag hoppas verkligen inte det…

Statens syfte med “skolmiljarden” är tydlig:

“bidra till goda förutsättningar för kommunerna att kunna säkerställa att alla barn och elever får den utbildning de har rätt till, trots pandemin”.

Kunskapsförbundet tänker använda sin del av pengarna till att erbjuda lovskola på påsklovet på alla 3 skolorna, förlänga kurser och till extra stödåtgärder etc. Och det är viktigt att komma ihåg – det handlar inte bara om elever som riskerar att inte få godkända betyg i alla kurser. Det handlar också om elever som behöver högre betyg för att komma in på universitet och högskolor. 

KFV håller på med en kartläggning om vilka och hur många som behöver få en “säkerställd utbildning”. Men tiden är knapp. Det är tveksamt om eleverna hinner kompenseras på den tid som är kvar av läsåret. Därför tänker Kunskapsförbundet lägga en större del av pengarna på Vuxenutbildningen i höst. På Vux skulle alla som har drabbats av distansundervisningen, med sämre resultat som följd, få mer tid på sig att läsa igen det som de har missat. Dessa elever skulle helt enkelt prioriteras på olika sätt för att säkerställa den utbildning de har rätt till. Det kan för övrigt bli så att distansundervisningen leder till att elever måste gå ett 4:e år på gymnasiet. Eller ett extraår på Vux. Det är osäkert om eleverna hinner fixa utbildningen på den tid som är kvar av vårterminen, trots t ex lovskola och extra åtgärder.

För min del är det helt tveklöst så att åk 3 på gymnasiet och vuxenutbildningen borde prioriteras vid fördelningen av skolmiljarden. (Hur ska man t ex lära sig svetsa på distans?) Dessa elever ska så att säga “ut i livet” efter vårterminen. De har inga tidsmarginaler som andra årskurser har. De enda som är i en liknande situation är åk 9 i grundskolan. Men dessa elever har å andra sidan bara haft distansundervisning i 4 veckor. Gymnasieleverna har haft undervisning på distans i 17-20 veckor. Och har fortfarande distansundervisning… Det kan bli sammanlagt en hel årskurs. De vuxenstuderande har varit borta från skollokalerna ännu längre tid.

De styrande partiernas förslag (S+C+MP) på morgondagens kommunstyrelse i Vänersborg är att barn- och utbildningsnämnden ska få 73% av statsbidraget (2,88 milj kr) och Kunskapsförbundet 27% (1,08 milj). Vänersborg vill nämligen att låg- och mellanstadieeleverna, som inte har drabbats av någon distansundervisning, också ska få del av pengarna.

Jag har svårt att förstå hur de styrande partierna resonerar. Det har visserligen varit större frånvaro än vanligt både bland elever och lärare på låg- och mellanstadierna, men frånvaro är det ju alltid, mer eller mindre. Under pandemin har det varit mer, visst, men det är så att säga bara en kvantitativ skillnad. I åk 9 och på gymnasierna är det en kvalitativ skillnad – från klassrumsundervisning till distansundervisning. Dessutom har LM-eleverna åtminstone 3 år (åk 6) på sig att reparera eventuella negativa följder av en frånvaro… Avgångsklasserna på högstadiet och i gymnasiet har 3 månader…

Trollhättan går ännu längre.

De styrande politikerna i Trollhättan (S+V+MP) vill att barnen på förskolorna också ska få del av de statliga pengarna. De vill att 78% av statsbidraget ska hamna i kommunen (eller “staden”) och att KFV bara ska få 22%. Det är naturligtvis ett sätt att behålla mer pengar för “egen” del.

Det är en tråkig inställning som trollhättepolitikerna visar sina ungdomar i de övre tonåren. Och jag skulle vilja se en bra förklaring på hur statliga extrapengar för 2021 ska kunna säkerställa småbarnens utbildning för pandemins konsekvenser 2020. Ska de barn som var frånvarande från förskolan förra året få extra långa dagar resten av vårterminen? Eller ska de vara på förskolan någon extra vecka under sommaren när föräldrarna har semester?

Det blev ett långt avsnitt. Jag kan inte hjälpa det, engagemanget och en viss upprördhet kom bara över mig… Jag har för övrigt ett eget yrkande på morgondagens kommunstyrelse i Vänersborg. Det går ut på att Kunskapsförbundet ska få 2/3 av statsbidraget och kommunen, dvs barn- och utbildningsnämnden, 1/3. (Du kan ladda ner mitt yrkande här.)

Direktionen diskuterade också hur man ska få fler elever att äta skolmaten. Vad är det som gör att mellan 30-40% av de studerande (på Nils Ericson- och Magnus Åberg-gymnasierna) inte äter skolmaten? Förbundet har som målsättning att öka andelen som äter förbundets mat. Även om det skulle innebära att det blev dyrare. Men som Kent Almkvist (C, Trollhättan) sa:

“Det är ingen kostnad, utan en investering.”

Vägen till en lösning går sannolikt via de studerandes synpunkter.

Direktionen beslutade att fördela 2 milj kr av sitt förfogandeanslag till strukturella kompensatoriska insatser. Det är Magnus Åberggymnasiet som får lite extra resurser. Politikerna fick också information kring “Patientsäkerhetsberättelse”, “Medicinskt ledningssystem”, “åtgärder och läge i samband med Coronapandemin” och förändringar inom skolledarorganisationen.

Under den sistnämnda punkten fick direktionen veta att Kunskapsförbundet söker 3 biträdande rektorer till Birger Sjöberg. Och att det är inte mindre än 144 sökande till tjänsterna! Det måste nog sägas vara ett bevis på något positivt för BSG och KFV, och mycket glädjande.

Politikerna i direktionen fick reda på en nyhet också, men det skriver jag om i en egen blogg.

PS. Lutz Rininsland (V) har också bloggat om dagens sammanträde med Kunskapsförbundet Väst: “Många tankar för tredje årskursens elever”.

Inför onsdagens KS (24 mars)

På onsdag är det sammanträde med kommunstyrelsen. Mötet beräknas ta en heldag, men inte nog med det. De ordinarie ledamöterna får göra skäl för sitt årsarvode på 34.425 kr, dvs 2.868,75 kr i månaden. Underlaget till sammanträdet är nämligen en digital bunt på 1.942 sidor.

Vi som är ersättare får inget årsarvode. Jag vet inte om man tänker sig att vi inte ska läsa handlingarna. Men ersättare får inte heller någon del av årsarvodet även om de tjänstgör. Det händer ju rätt som det är att den ordinarie ledamoten är frånvarande. Och i de fall anser säkert de flesta att det vore önskvärt om ersättaren hade läst handlingarna… Men även om den ordinarie ledamoten är frånvarande så tillfaller ändå hela årsarvodet denne frånvarande ledamot…

Att som fritidspolitiker läsa 2000 sidor över lördag-söndag och på kvällarna fred-månd-tisdag är som jag ser det i det närmaste orimligt. (Handlingarna kom i torsdags eftermiddag/kväll.) Det är ju inte heller några lätta texter. Texterna kräver både eftertanke, analys och ställningstagande. Och helst borde ledamöterna samtala om innehållet också med andra, t ex sina egna partikamrater.

Man kan fråga sig hur det här förhållandet rimmar med demokratin. Om inte kommunstyrelsens ledamöter hinner läsa allt eller sätta sig in i handlingarna ordentligt – vem är det då som bestämmer? Och hur genomtänkta är besluten? Jag tror inte ens att kommunalråden, som jobbar med politik på heltid, hinner läsa allt. Men är det några politiker som är insatta i allt, så är det naturligtvis dom – Benny Augustsson (S), Henrik Harlitz (M) och Mats Andersson (C). Men om de inte heller hinner, är det då tjänstemännen (som arbetar fram allt material och dessutom formulerar beslutsförslag) som bestämmer?

Kommunstyrelsens dagordning har följande utseende:

Det är oerhört mycket information – 12 informationspunkter och en workshop… Det kommer som sagt att ta tid. Men som jag har sagt förut, informationen är både nödvändig, intressant och viktig. Jag hade bara önskat att fler än kommunstyrelsens ledamöter och ersättare fick möjlighet att lyssna. Föredragningarna skulle faktiskt kunna spelas in och läggas ut på kommunens hemsida.

På workshopen ska kommunens förväntade resultat inför 2022 diskuteras – och, antar jag, formuleras. Och som jag har skrivit förut, det här är inte “min grej”. Jag har inga höga tankar kring NPM och målstyrning. (Se t ex “Tillitskommissionens betänkande om kommunal styrning”.) Målstyrningen innebär, anser jag, att politikerna abdikerar från sitt ansvar. De ger inte verksamheterna tillräckligt med resurser, samtidigt som målen är desamma eller ännu högre än tidigare. Det råder helt enkelt ingen balans mellan krav och resurser – och de som får sitta emellan är personalen. Personalen får ansvaret om inte målen uppfylls, trots att de gör sitt yttersta för att allt ska fungera så bra som möjligt. Vilket gör att ohälsan ökar… Vi politiker borde bli ärliga, vi borde typ säga:

“Vi har inte råd – vi måste skära ner – vi tar ansvar genom att sänka krav.”

Eller tilldela mer resurser…

Ärendena 6, “Nämndernas verksamhetsberättelser 2020”, och 7, “Vänersborgs kommun årsredovisning 2020”, är viktiga. Tyvärr viktigare än att avhandlas rutinmässigt på ett sammanträde med kommunstyrelsen. Egentligen borde en heldag avsättas, typ en workshop, för att analysera och diskutera vad som var bra med det gångna året och vad som kunde ha gjorts bättre – och sedan dra slutsater inför kommande år. Nu lär det inte vara många som säger något.

Båda ärendena kommer upp i kommunfullmäktige senare i vår. Vi i Vänsterpartiet började för ett antal år sedan att gå upp i talarstolen och ge våra kommentarer och synpunkter på både verksamhetsberättelser och årsredovisningen. Under de senaste åren har allt fler talare gjort detsamma. Vi får se hur det blir detta Coronaår.

För övrigt återkommer jag vid ett senare tillfälle med några nedslag kring framför allt nämndernas redovisningar av sina verksamheter…

I ärende 8, “Tilläggsanslag mot bakgrund av tillfällig förstärkning av statligt stöd till skolväsendet 2021” tänkte jag lägga ett eget yrkande. Jag tycker nämligen att förslaget till fördelning av Vänersborgs andel av “skolmiljarden” (ett statligt “corona-bidrag” till kommunens utbildningar) på 3.960 milj kr ska fördelas annorlunda än beslutsförslaget. Jag anser att Kunskapsförbundet borde få 2/3 av pengarna och BUN 1/3. (Se “KS 2: Vem ska ha skolmiljardens pengar?”.)

I augusti 2018 lämnade vänsterpartisten Adam Frändelid in en motion med förslaget att Vänersborgs kommun skulle anlägga bangolfbana på Skräcklan. Förslaget är nu att kommunstyrelsen ska föreslå kommunfullmäktige att avslå motionen. Jag kan nog inte annat än hålla med samhällsbyggnadsnämnden, som utrett motionen, om att intentionen i motionen är god, men att det inte ingår i kommunens ansvarsområde att bedriva bangolf. Det man kan hoppas på är att någon privat entreprenör vill anlägga en minigolfbana.

Kommunstyrelsen föreslår att Sverigedemokraternas motion om att “reglera hyreskostnader vid intern uthyrning av lokaler och fastigheter” bland annat ska få följande svar:

“motionens intentioner kan tillgodoses inom ramen för redan pågående uppdrag om att ta fram ett förslag till revideringar i riktlinjerna för internt hyressystem.”

Det är nog ett svar som kanske till och med SD:arna själva kan acceptera.

Lutz Rininsland (V) interpellerade socialnämndens ordförande Dan Nyberg i förra veckans kommunfullmäktige. Det handlade om socialnämndens anslagsbindningsnivå. Trots svar och replik är jag inte säker på att det har blivit rätt nu heller. Det handlar om det statliga bidraget på 17,5 milj kr, som är riktat till de äldre, verkligen går oavkortat till de äldre. Det är en viktig fråga eftersom riksdagen har uttalat att om statsbidraget används till något annat så ska det betalas tillbaka. Jag hoppas att mina frågetecken kommer att rätas ut.

Vad sägs om den här formuleringen av ett beslutsförslag:

“Kommunstyrelsen antar upprättat yttrande i ärende avseende svar på revisionsrapport avseende granskning av kommunens hållbarhetsarbete utifrån Agenda 2030.”

Jag hoppas att få lägga en protokollsanteckning i ärendet. Anteckningen handlar om att när revisorerna från KPMG ger kommunen rekommendationer kring hållbarhetsarbetet utifrån “Agenda 2030” så rekommenderar de bara skrivbordsaktiviteter – och inget om det praktiska arbetet.

Ärendena 20 och 21 handlar om vattenskyddsområde och Vattenmyndighetens samråd. Det är svåra och också mycket viktiga frågor, särskilt för landsbygden. Det verkar som om det föreslagna vattenskyddsområdet kommer att klavbinda invånarna utanför tätorterna, samtidigt som det kommer att kosta dem en massa pengar. Jag hoppas att det finns några experter bland politikerna som kan utveckla kritiken bättre än vad jag kan.

Remissen på utredningen om “Stärkt äganderätt, flexibla skyddsformer och naturvård i skogen”, ärende 22, har jag svårt att ta ställning till. Det är komplicerade frågor. Men inte ska jag väl argumentera för en försvagad äganderätt…? Nej, självklart inte. ;-)

Byggnadsnämnden vill ändra byggnadsvårdspriset till ett byggnadsvårds- och arkitekturpris. Jag undrar bara om det ges några bygglov i kommunen så att någon kan komma ifråga för priset…?

Två gånger om året redovisas de motioner som inte har beretts färdigt. Den äldsta av dessa motioner lämnades in av Lutz Rininsland (V) den 22 augusti 2018. Med tanke på det digra underlaget, 2000 sidor, så låter det som en saga – men det är faktiskt sant. Titeln på Rininslands motion är:

”Motion om att ompröva hanteringen av ärenden där handlingarna är mycket omfångsrika.”

Ja, det var de som jag ser som de viktigaste ärendena på onsdagens sammanträde med kommunstyrelsen. Men först är det möte med Kunskapsförbundet imorgon tisdag.

Kategorier:arvoden, KS 2021

Funderingar kring SD:s motion om fria arbetskläder

21 mars, 2021 1 kommentar

Sent omsider lämnades en motion in till onsdagens kommunfullmäktige. Den behandlades dock inte, utan remitterades bara till kommunstyrelsen och barn- och utbildningsnämnden.

Motionen kom från Sverigedemokraterna (SD). SD-motionärerna yrkade att:

“Vänersborgs kommun erbjuder arbetskläder till all förskolepersonal.”

Det är ett bra yrkande. Och aktuellt. Det pratas en del om fria arbetskläder på riksplanet och det kanske också är orsaken till att SD:s motion kommer just nu.

I ett pressmeddelande i december 2019 skrev socialminister Lena Hallengren (S) (se Kommunalarbetaren, “Utredning: Får alla fria arbetskläder?”):

“Det är en rättvisefråga i grund och botten. I mansdominerade yrken är detta (fria arbetskläder; min anm) sällan ett problem. Men i kvinnodominerade yrken måste de anställda ofta kämpa hårt för rätten till arbetskläder. Därför skärpte vi under förra mandatperioden Socialstyrelsens och Arbetsmiljöverkets föreskrifter. Nu ska vi också följa upp att dessa förändringar får önskvärt resultat.”

I februari i år (2021) var Socialstyrelsen klar med sin kartläggning. (Kartläggningen kan laddas ner här.) Kartläggningen omfattade dock bara:

“hur arbetskläder tillhandahålls, hanteras och finansieras i de verksamheter inom omsorgen som omfattas av Socialstyrelsens föreskrifter.”

Det är nog inte någon som ifrågasätter att arbetskläder ska tillhandahållas av arbetsgivarna. Det skulle i så fall vara av rena kommunalekonomiska skäl. Och det är, eller borde vara, lika självklart att även förskolepersonal ska ha fria arbetskläder, precis som anställda inom socialtjänsten. Eller anställda inom mansdominerade yrken.

Sverigedemokraterna skriver i sin motion:

“Behovet av exempelvis badkläder, vinterkläder eller kläder anpassade för frilufts-verksamhet förekommer frekvent. Inom verksamheten förekommer att personalen kan behöva klättra, krypa eller på annat vis slita på kläderna. Inom arbetsuppgifterna förekommer även att på daglig basis ta hand om blöjor eller kläder och barn som inte hunnit fram till toaletten i tid.”

Elisabet Mossberg, utredare på Lärarförbundet, säger (se “Experten svarar: Arbetskläder i förskolan”, 6 feb 2019):

“Det är uppenbart att det här blir en jämställdhetsfråga.”

Det torde finnas en stor opinion som ser kravet på fria arbetskläder även i kvinnodominerade yrken som ett viktigt jämställdhets- och rättvisekrav. Det finns sannolikt även en majoritet av politiker och partier som ställer sig bakom kravet.

Så var det då det här med att motionen i Vänersborg kommer från Sverigedemokraterna…

Det finns olika åsikter bland icke-SD-politiker om andra partier ska stödja motioner och förslag från SD. Främst är det väl socialdemokrater och vänsterpartister som är mest skeptiska eller negativa. De menar att man inte ska legitimera SD inför väljarna. SD ska, menar de, inte behandlas som ett ”normalt parti som alla andra”, utan behandlas som det främlingsfientliga, eller rasistiska parti, som de menar att det är. Andra ska inte ha något som helst med SD att göra.

Frågan är om det är eller har varit en speciellt “taktisk” eller “strategisk” korrekt inställning. Under tiden som många partier har haft den här inställningen till SD, inte bara S och V, så har SD växt kraftigt. I riksdagsvalet 1998 fick SD 19.624 röster vilket var 0,37% av väljarna. Endast 20 år senare, i valet 2018 så fick SD 1.135.627 röster eller 17,53 %.

Någonting har uppenbarligen inte fungerat med strategin. Det är bara att konstatera. Även om det inte finns något facit på hur utvecklingen skulle ha varit med en annan “taktik”. Det kanske hade varit ännu värre, det kan knappast någon svara på. Men det verkar osannolikt. Jag tror tvärtom att många väljare har röstat på SD just för att andra partier inte vill “ta i” SD och därigenom inte heller lyssna på vad partiet, och kanske framför allt dess väljare, har haft att säga.

Och det kan bli absurt. I fredagens pappersupplaga av TTELA läser jag (finns som låst artikel på TTELA:s hemsida, men något annorlunda redigerad – “Sjukhusen i Västra Götaland slipper betala tillbaka 689 miljoner”):

“När regionstyrelsen under tisdagen behandlade regionens årsredovisning för 2020 yrkade SD på nytt att sjukhusens gamla skulder skulle strykas. Den här gången fick de med sig såväl S som V och tillsammans kunde oppositionen köra över minoritetsstyret i regionen.”

Vore det inte absurt om S och V hade röstat mot ett förslag som de instämmer i till hundra procent, eller avstått från att rösta – bara för att det är SD som blev först med att lägga förslaget? Jag tror att en majoritet av väljarna skulle svara ja på den frågan.

Vad jag förstår (inget protokoll finns ute än) så “löste” Vänsterpartiet situationen genom att lägga ett förslag som yrkade på precis samma sak som SD… De flesta uppfattar nog detta som, om inte absurt, så i varje fall som synnerligen tramsigt. Det praktiska resultatet blev ju detsamma… Precis som TTELA rapporterade.

Nu tror jag att ett sådant här “beteende” från andra politiker och partier knappast är resultatet av en “taktisk” eller “strategisk” syn eller genomtänkt analys. Det är nog bara så, kan man kanske misstänka, att det istället finns en baktanke. Sådana här attityder och handlingar ger nog mest en personlig känsla av moralisk tillfredsställelse, och kanske överlägsenhet(?), för de inblandade.

Handen på hjärtat, ska förskolepersonal få ”lida”, och inte få fria arbetskläder, för att vissa andra ska känna en moralisk tillfredsställelse?

I riksdagen stötte jag alldeles nyligen på en speciell reservation. Det var i Socialutskottets betänkande “Covid-19-pandemin och därmed sammanhängande frågor”. (Vi är i riksdagen nu.) Den bör få åtminstone vänsterpartister att börja fundera… 

Jag trodde först inte att det var sant, men texten i betänkandet ljuger inte – en gemensam reservation från 3 sverigedemokrater och en vänsterpartist… (Det handlade om vaccintillverkning i statlig regi.)

Frågan tål onekligen att diskuteras. Verkligen. Och det handlar inte om att bjuda in SD i värmen. Tvärtom. En annan inställning, taktik och strategi skulle bara visa kommuninvånarna, och SD:s väljare, att andra partier också lyssnar på dem. Och att dessa partier bara har ett mål för ögonen, det bästa för invånarna. Då skulle det också finnas en ännu mindre anledning att rösta på SD…

Nu visar det sig att det finns tid att diskutera frågan om förhållningssättet till SD. Sverigedemokraternas motion slår nämligen in öppna dörrar…

Den 1 september 2006(!) skrev TTELA (se “Fria arbetskläder till förskolepersonal”):

“Personalen inom förskolan i Vänersborg ska få fria arbetskläder. Det beslöt barn- och ungdomsnämnden vid senaste mötet. … Beslutet om fria arbetskläder gäller dagbarnvårdare, barnskötare och förskollärare inom förskolan. Det rör sig om ungefär 400 anställda som nu slipper att slita på sina egna kläder i ur och skur.”

Det var ett bra beslut, och jag satt faktiskt med i nämnden redan på den tiden…

Den 24 oktober 2012 lämnade Theresia Nordlund (S) och Bengt Larson (S) in en motion, “Arbetskläder”. (Kan laddas ner här.) De skrev:

“Personal inom social och — samhällsbyggnadsförvaltningen innehar arbetskläder och skyddskläder. Dessa självklarheter finns inte inom barn och ungdomsförvaltningen. Vaktmästarna inom denna förvaltning innehar dock arbetskläder. Personal inom förskoleverksamheterna har förvisso arbetskläder för utemiljö, men inte för arbete inomhus, varför?”

Det var tydligen så att nämndens beslut från 2006 hade brister.

Nordlund och Larson yrkade i motionen:

“att personal inom förskoleverksamheterna erhålls minst 2 uppsättningar av arbetskläder, arbetskläder för inomhusmiljö.”

Det var en nödvändig komplettering av det gamla beslutet.

Den här motionen avslogs emellertid av kommunfullmäktige den 12 juni 2013:

“Kommunfullmäktige avslår motionen med hänvisning till att rutiner redan finns för arbetskläder inom förskoleverksamheten. Därmed är motionen besvarad och avslutad för Kommunfullmäktiges del. “

26 ledamöter röstade för avslag av motionen, medan 23 röstade för bifall. En ledamot avstod. Vänsterpartiet röstade för motionen (med ett undantag, och det var inte jag). Det intressanta är att Kurt Karlsson från Sverigedemokraterna röstade avslag på motionen. (En SD-plats var tom.)

Jag kunde inte låta bli denna historiska utvikning… (Sån är jag.) Vill man veta vad som gäller idag kan man gå in på kommunens intranät och läsa under rubriken “Arbetskläder Barn- och Utbildningsförvaltningen”. För att komma in på sidan måste man ha en inloggning i kommunen, och det har man som politiker – också Sverigedemokrater. Även kommunanställda, t ex förskolelärare, kan självklart logga in och läsa.

Det står bland annat:

Vem ska få tillgång till nya arbetskläder?
Tillsvidareanställd personal inom förskolan 1-5 år, förskoleklass och fritidshem som arbetar direkt med barnen, samt dagbarnvårdare omfattas.

Vilka kläder får jag låna?
Arbetskläderna består av en tre i ett jacka, överdragsbyxa för utomhusbruk samt ett regnställ. Övriga kläder utifrån behov.

Vems är kläderna?
Arbetskläderna tillhör arbetsgivaren det vill säga Vänersborgs kommun, barn- och utbildningsförvaltningen.

Hur länge får jag låna dem?
När du slutar din anställning ska kläderna lämnas tillbaka till arbetsplatsen, för dagbarnvårdare till närmaste chef. Närmaste chef meddelar sedan den som är ansvarig för hanteringen av kläderna som plockar bort rekvisitionen.

Hur sker märkning och tvätt?
Var och en som kvitterar ut arbetskläder ansvarar själv för eventuell märkning och tvätt av kläderna.

Utslitna arbetskläder
Utslitna arbetskläder kan bytas genom att du kontaktar närmaste chef som fattar beslut om att du kan erhålla nya kläder.”

Det har hänt en del under åren. Jämställdheten i kommunen har tagit några steg framåt. Personalen på förskolan har enligt dessa anvisningar fria arbetskläder – och jag hoppas verkligen att rektorerna har en generös inställning till “övriga kläder utifrån behov”.

Det verkar inte som om Sverigedemokraterna har läst på hur det förhåller sig i verklighetens Vänersborg. De borde göra det innan de motionerar. Det har vi sett många exempel på de senaste åren – inte bara med denna motion.

Kategorier:förskolan, Motion, SD

KF 17/3 2021 (2/2): Underhållsberget

Anm. Denna blogg är den andra delen om onsdagens sammanträde med kommunfullmäktige. Den första delen hittar du här: “Kommunfullmäktige 17/3 2021 (1/2)”.

Det var inte mycket till diskussion på onsdagens sammanträde med kommunfullmäktige. Det fanns emellertid ett undantag, ärende 13 – “Svar på motion om översyn av dagens internhyra”. Det var en motion från samhällsbyggnadsnämndens 1:e vice ordförande Tor Wendel (M) som behandlades.

Det blev en ganska både lång och engagerad diskussion. Jag deltog inte i själva diskussionen, men den var mycket lärorik och intressant att lyssna på. (Jag beskrev motionens yrkanden i bloggen “KS 4: Motioner och Bergagården”.)

I underlaget sammanfattades motionen ”Översyn av dagens internhyra” på följande sätt:

“kommunen [har] idag en stor underhållsskuld som riskerar att förvärras om åtgärder inte vidtas då stora delar av budgeten för planerat underhåll idag läggs på att genomföra akuta åtgärder. Motionen och dess yrkanden tolkas som att den syftar till att utveckla den ekonomiska förvaltningen samt underhållet av kommunens fastigheter vilket bedöms vara mycket angeläget.”

Kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S), som tidigare har varit ordförande i samhällsbyggnadsnämnden, startade debatten. Augustsson ansåg att motionen:

“slår in redan öppna dörrar.”

Augustsson menade att det redan ligger i samhällsbyggnadsnämndens ansvarsområde att vårda och förvalta kommunens fastigheter. Och han räknade upp flera årtal och beslut när kommunfullmäktige hade gett samhällsbyggnadsnämnden i uppdrag att utveckla den ekonomiska förvaltningen och i förlängningen underhållet av fastigheterna.

Motionären Tor Wendel (M) anförde att man först måste uppmärksamma problem innan man kan lösa dem. Och kommunens underhållsberg är fortfarande ett problem trots att diverse uppdrag har getts. Wendel menade också att moderaterna (de borgerliga partierna?) i nästa budgetförslag ska föreslå ändrade riktlinjer. Det tyckte Mats Andersson (C) skulle bli intressant – och det håller jag helt med honom om.

Det visade sig finnas en del olika uppfattningar kring hur mycket av kommunens underhåll som bestod av akut respektive planerat underhåll. Men Augustsson slog fast att förra året utgjorde det akuta underhållet 28% och reparationer 17% av det totala underhållet.

Jag tror emellertid att samtliga talare var helt på det klara med att kommunen har en alltför stor underhållsskuld, dvs att underhållet av kommunens fastigheter är kraftigt eftersatt. Det talas om en underhållsskuld på omkring 100 milj kr. Ibland leder det bristfälliga underhållet till att fortsatt underhåll är omöjligt och att det istället måste investeras stort och dyrt i t ex nya tak, som t ex på Norra skolan och i kommunhuset. 

Dan Nyberg (S) hade en annan infallsvinkel i frågan. Den som utövar fastighetsansvaret är fastighetsägaren sa Nyberg. Fastighetsägaren bestämmer underhåll – och hyresgästen måste betala. Det blir något slags ekonomiskt fribrev för fastighetsägarna. Fastighetsägare är i detta fall alltså samhällsbyggnadsnämnden och hyresgästerna kommunens olika nämnder, t ex barn- och utbildningsnämnden och kultur- och fritidsnämnden.

Det ledde in diskussionen på hur underhållet ska och bör betalas.

Dan Nyberg ställde flera frågor till de moderata ledamöterna. Ska underhållet tas från kommunkassan eller från hyresgästerna? Vilka verksamheter ska man ta pengar ifrån? Och om man tar pengar från hyresgästen, ska denna nämnd då få en ökning av sin budgetram?

Lena Eckerbom Wendel (M) menade att det bara finns en kassa i kommunen. Och att det är kommunfullmäktige som fördelar pengarna från denna kassa.

Eckerbom Wendel menade vidare att:

“Motionen säger att problemet måste lösas, inte hur.”

Det handlar om hur vi styr kommunen menade hon vidare. Fullmäktige måste ta ansvar.

Tor Wendel ansåg att det krävs en dialog mellan hyresvärd och hyresgäst, samt att hyresnivån nu inte är hållbar.

Jag tror att samtliga partier egentligen är överens om problemformuleringarna. Och att något måste göras med kommunens underhållsberg. Fastighetsfrågan skulle må bra av lite mindre partipolitik och mer politiskt samarbete och fler gemensamma överenskommelser och framför allt – mer handling. Det är min övertygelse.

Fastighetsfrågan är för övrigt oerhört viktig för kommunens ekonomi och framtid. Och hur vi än vrider och vänder på oss så är det kommunens kassa, kommunens pengapåse, som måste användas. Så oavsett om pengar går direkt till samhällsbyggnadsnämnden för underhåll eller via nämndernas hyror så är det fortfarande kommunens pengar. Och som Eckerbom Wendel sa, kassan ska fördelas genom politiska beslut i kommunfullmäktige.

Det var ingen som argumenterade för att det borde bildas ett kommunalt fastighetsbolag som äger och sköter fastigheterna. Som Kraftstaden i Trollhättan.

Kommunfullmäktige 17/3 2021 (1/2)

18 mars, 2021 1 kommentar

Gårdagens sammanträde med kommunfullmäktige genomfördes utan några större tekniska problem. Och det går också att titta och lyssna på sammanträdet i efterhand. Gör gärna det. (Se Webb-TV.)

Arbetsordning och inskränkningar

Under förra våren, 2020, slöts en överenskommelse mellan de olika partierna. Det var i den extraordinära situation som rådde förra våren (2020) med pandemin – och när de tekniska möjligheterna till distanssammanträden inte var på plats.

Överenskommelsen gäller fortfarande och det var samma begränsningar i arbetsordningen igår som tidigare. Det var begränsad talartid, endast skriftliga frågor och svar utan muntlig debatt mm. Detta trots att det inte längre finns några som helst behov av tidsbegränsningar och andra inskränkningar. Ledamöterna befinner sig ju inte fysiskt i samma rum eller ens i närheten av varandra. Smittspridningen är obefintlig…

Det skulle emellertid bli mer likt den “gamla” arbetsordningen på nästa sammanträde meddelade kommunfullmäktiges ordförande Annalena Levin (C). Men inte riktigt, talartiden på inlägg skulle fortfarande begränsas till 3 minuter.

I samband med att överenskommelsen slöts mellan de olika partierna ställde jag frågan till dåvarande kommundirektören och tillika juristen:

“Talartiden är satt till max 3 min. Om en ledamot inte accepterar denna begränsning och hänvisar till Kommunallagen – vad gäller då?”

Jag fick svaret av kommundirektören:

“Kommunallagen går före. Överenskommelsen gäller endast så länge alla följer den.”

Jag ställde också en fråga om hur länge partiernas överenskommelse gällde:

“Eftersom det inte står något datum är det lätt att få uppfattningen att beslutet gäller tills vidare. OM beslutet gäller tills vidare, är det då lagligt?”

Kommundirektörens svar:

“Beslutet gäller som jag uppfattar det så länge vi har en extraordinär situation.”

Som jag ser det har vi ingen “extraordinär situation” längre. Det grundar jag på att den tekniska lösningen för distanssammanträden är på plats och helt acceptabel. Den tidigare överenskommelsen mellan partierna saknar, enligt mitt sätt att se det, helt och hållet mening. Överenskommelsen bara begränsar yttrandefriheten och inskränker kommunallagen.

Ibland är min känsla att många ledamöter vill att det ska diskuteras så lite politik som möjligt i Vänersborg…

“Övriga” ärenden

Det var ett relativt tyst fullmäktige igår. Det var inte många som överhuvudtaget yttrade sig. Det var några korta inlägg i några ärenden, men där var ledamöterna överens eller ville inte, av någon anledning, diskutera. Det var bara ett ärende som ledde till meningsskiljaktigheter och därmed debatt.

Följande ärenden klubbades igenom snabbt och lätt, dvs utan eller med enstaka inlägg: “Styrande dokument för informationssäkerhet”, “Uppbyggande av livsmedelslager för beredskapssyfte” (Dan Åberg (M) hade ett kort inlägg om samverkan med regionen), “Omorganisation av Dalslands Turist AB och Dalslands Kanal AB” och “Svar på motion om krav på läkarintyg för måltidsavvikelser” (Mathias Olsson yrkade endast bifall till motionen men avstod att säga något i sak och Mats Andersson (C) och Anders Wiklund (MP) yrkade avslag.)

De många medborgarförslagen diskuterades inte heller i detta läge, utan remitterades bara vidare till kommunstyrelsen och ibland också till en “aktuell” nämnd. Lutz Rininslands (V) interpellationer till socialnämndens ordförande Dan Nyberg (S) respektive kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) diskuterades överhuvudtaget inte, utan skedde helt skriftligt. (Se “Imorgon är det KF (17/3)”.)

Två motioner från Vänsterpartiet

Två motioner avhandlades som var skrivna av vänsterpartister. Lutz Rininslands och Stefan Kärvlings motion om systematiskt uppföljning av beslut bifölls av ett enhälligt fullmäktige. Enkelt uttryck handlade den om att kommunfullmäktige och kommunstyrelsen skulle upprätta en slags “to-do-list” eller “att-göra-lista” över fullmäktiges beslut och uppdrag. (Se “Imorgon är det KF (17/3)”.) Det är egentligen konstigt att detta inte har gjorts tidigare. Jag tackade i stort sett bara för motionens behandling och yrkade bifall till kommunstyrelsens förslag.

Dan Åberg (M) yrkade bifall och citerade sig själv:

“Jag brukar säga att det säkraste sättet för att inte nåt ska verkställas är att fullmäktige bifaller en motion.”

Åberg hoppades att hans teori skulle spricka denna gång och att motionen verkligen skulle verkställas. Vilket skulle innebära att alla andra motioner i fortsättningen också skulle göra det.

Rininsland (V) hade även en egen motion. Den handlade om vilken roll ledamöterna i kommunstyrelsen har. Rininsland menade att det är för mycket information i kommunstyrelsen och för lite politik – något som jag också har framfört i denna blogg vid flera tillfällen. Det är timmavis med information. Det hade varit bättre, menade Rininsland, att tjänstemännen spelade in föredragningarna och så kunde ledamöterna titta på dem innan sammanträdet. Det skulle spara pengar. Rininsland menade att varje timme i kommunstyrelsen kostade kommunen:

“i runda tal mellan 4.000-5.000 kronor”

Dessutom skulle andra intresserade politiker kunna titta på filmerna. Det skulle också spara tid som istället kunde användas till ett politiskt samtal. Då hade tjänstemännen fått en större hjälp vid utredningar mm. De skulle veta “vartåt det lutade”. Som det nu är görs ibland stora tidskrävande utredningar och så röstas förslagen utifrån utredningarna ner. Vänersborg har ju ett minoritetsstyre, och kommer sannolikt att ha det i fortsättningen också.

Benny Augustsson (S) var inte speciellt glad över Rininslands idéer när han replikerade. Efter en stunds dialog verkade de rutinerade politikerna dock komma bättre överens och det slutade med att Augustsson sa:

“Jag är inte längre bort än ett telefonsamtal.”

Det blir nog så att Rininsland ringer upp Augustsson vad det lider…

Bostadsförsörjningsplan 2021-2025

Det blev inte heller någon diskussion om bostadsförsörjningsplanen. Lutz Rininsland (V) framförde sina åsikter och jag mina. (Se “Imorgon är det KF (17/3)”.) Ingen annan sa något. Ändå försökte jag provocera, när jag sa:

“Jag reagerar när jag läser i planen för år 2023:

“förhoppningsvis påbörjas även den långsiktiga utbyggnaden i Sikhall.”

“…förhoppningsvis…”

Jag vet inte riktigt vad ordet “förhoppningsvis” syftar till. Tänker planen på entreprenörer eller byggnadsnämnden eller byggnadsförvaltningen? Eller kanske samhällsbyggnadsnämnden? Eller samhällsbyggnadsförvaltningen?

Det finns entreprenörer i Sikhall som vill börja bygga så snart som möjligt. Så sent som den 19 januari i år fick en känd entreprenör i området avslag i byggnadsnämnden, eller som det står i protokollet, “negativt” förhandsbesked, på att få avstycka 3 småhustomter. Det finns alltså folk som vill bygga nu, nu år 2021.

Byggnadsnämnden motiverade avslaget med att det krävs en detaljplan. Men denna detaljplan har det arbetats med i 5 år, och den är fortfarande inte klar. Planarbetet har dragit ut på tiden. Det berättades av tjänstemän på ett nämndsammanträde i oktober. Det antyds att det finns personer i kommunen som av någon anledning agerar för att fördröja den.

Så varför står det att utbyggnaden “förhoppningsvis” ska påbörjas år 2023? Vem har Bostadsförsörjningsplanen förhoppningar på?”

Ingen sade något efter Vänsterpartiets två inlägg. Bostadsförsörjningsplanen antogs.

Fortsättning följer, och då handlar det om M-motionen om översyn av dagens internhyra – se ”KF 17/3 2021 (2/2): Underhållsberget”.

%d bloggare gillar detta: