Stefan Kärvlings blogg

Idag sammanträdde socialnämnden.

Mötet började i stort sett med att nämnden fick reda på att ordförande Dan Nybergs (S) ordförandebeslut inte var förenligt med Kommunallagen. Beslutet behövdes tas om.

Det var dock inte Nyberg själv som meddelade nämnden detta. Det var istället förvaltningschefen som hade åtagit sig uppdraget i Nybergs ställe. Nyberg nämnde överhuvudtaget inte att hans beslut var felaktigt, och kanske olagligt – inte på hela sammanträdet. Det är märkligt, och anmärkningsvärt, särskilt som han ivrigt och välformulerat försvarade sitt ordförandebeslut på Facebook så sent som igår (25 mars). Nyberg (S) förklarade då noggrant varför beslutet var “brådskande” och därmed lagligt.

Förvaltningschefen menade att det var förvaltningens fel att Nyberg fattade ett felaktigt beslut. Det var förvaltningen som hade gjort ett misstag. Undrar förresten var förvaltningen har läst det någonstans…? (Se “Vem bestämmer – nämnden eller ordförande?” och “Utredningar visar att Sörbygården behövs”.) Men måste inte ordförande Nyberg själv ta ansvar för sina beslut?

Det förklarades inte på sammanträdet mer i detalj varför beslutet inte var förenligt med Kommunallagen (KL), även om förvaltningschefen hänvisade till lagens paragrafer. De aktuella paragraferna finns under avsnittet ”Delegering av ärenden” och gäller kommunala nämnder.

KL 5 kap 38 § tar i 5 punkter upp vad som inte får delegeras. Jag återger de två första punkterna eftersom dessa punkter är aktuella i detta fall: 

“Beslutanderätten får inte delegeras när det gäller
1. ärenden som avser verksamhetens mål, inriktning, omfattning eller kvalitet,
2. framställningar eller yttranden till fullmäktige liksom yttranden med anledning av att beslut av nämnden i dess helhet eller av fullmäktige har överklagats,”

Dan Nybergs (S) ordförandebeslut bröt antagligen mot båda dessa punkter. Men, och det är ett stort “MEN” – även dessa ärenden får enligt 39 § delegeras om:

“En nämnd får uppdra åt ordföranden, eller en annan ledamot som nämnden har utsett, att besluta på nämndens vägnar i ärenden som är så brådskande att nämndens avgörande inte kan avvaktas.”

Det är begreppet “brådskande” som är centralt i sammanhanget. Det hänvisades till just 39 § i ordförandebeslutet liksom av Nyberg på Facebook. Jag förstår därför inte vilken paragraf som senare hade “upptäckts” som skulle ha omkullkastat ordförandebeslutet. Men förvaltningen måste på något sätt ha insett att beslutet inte hade varit brådskande… Kanske Nyberg hade förstått det också…

Det var bra att förvaltningen tog sitt förnuft till fånga – alla kan ha fel och det är ok om man erkänner det och ändrar sig. Även om det var under galgen. Men som sagt, det är svårt att förstå Nybergs tystnad under sammanträdet…

Det kunde ha begåtts ett dubbelfel i sammanhanget, men förvaltningschefen var medveten om att det inte går att dra tillbaka ett delegationsbeslut i efterhand. Det kan varken nämnden eller ordförande själv göra. Ordförande har ju fått delegering att fatta beslut i nämndens namn. Och fattat beslut gäller.

Det nämnden, eller andra, kan göra med ett felaktigt och eventuellt olagligt beslut är att överklaga beslutet (begära laglighetsprövning) i Förvaltningsrätten. Nämnden kan också fatta ett nytt beslut som ersätter effekten av det gamla. Och det var det som socialnämnden gjorde.

Socialnämnden fattade ett nytt beslut i ärendet om att svara på återremissen från fullmäktige om ”socialnämndens åtgärdsplan 2025-12-18 för att nå balans mot tilldelad budgetram”. Det handlade om att nämnden skulle säkerställa att nödvändiga SÄBO-platser fanns tillgängliga fram tills dess att planerade boenden var färdigställda och i drift för att täcka behovet – och undvika viten… Åtgärdsplanen skulle också preciseras.

Det var det beslutet som ordförande Nyberg (S) felaktigt hade fattat beslut om.

Ida Hildingsson (V), Göran Svensson (MBP) och Robin Skenhede (M) lade ett yrkande som hade följande lydelse:

”1. Socialnämnden bedömer att avseende platsbehovet framgår det tydligt av förvaltningens underlag att det finns ett faktiskt behov av nuvarande antal säbo-platser fram till år 2029, då nytt boende beräknas kunna tas i drift. Bedömningen måste även göras med beaktande av de kostnader, risker och konsekvenser som ett otillräckligt antal säbo-platser skulle innebära för kommunen.

2. Socialnämnden bedömer mot bakgrund av ovanstående att det är nödvändigt att erforderliga brandskyddsåtgärder verkställs utan dröjsmål. För detta ändamål ska medel äskas alternativt omfördelas inom socialnämndens budget, i syfte att säkerställa både rättssäkerhet och trygghet för de boende.

3. Socialnämnden bedömer angående den preciserade åtgärdsplan, att utifrån förvaltningens underlag är det i dagsläget svårt att bedöma åtgärdsplanen som en sammanhållen helhet omfattande samtliga åtgärder, punkterna 1–12, samt ytterligare beslutade åtgärder. Dessa bör framgent hanteras som en och samma åtgärdsplan, med tydligare och regelbundna statusuppdateringar som redovisar vilka faktiska besparingar respektive åtgärd genererar.

4. Ärendet justeras omedelbart och överlämnas till kommunstyrelsen.”

De styrande partierna var naturligtvis emot förslaget, men i vanlig ordning säger de ”nej!”. Men oppositionspartierna är ju i majoritet. Socialnämnden beslutade enligt yrkandet från V+MBP+M. Det betyder att Sörbygården i Brålanda ska vara kvar!

Det var ett viktigt beslut. Det går nu till kommunfullmäktige via kommunstyrelsen.

Ida Hildingsson (V) och Göran Svensson (MBP) väckte även ett initiativärende som handlade om Nybergs ordförandebeslut. Jag återger motiveringen:

”Socialnämndens ordförande har i aktuellt ärende fattat ett ordförandebeslut med hänvisning till delegeringsordningen, trots att detta troligtvis strider mot kommunallagen (2017:725) 6 kap. 38 §, där det uttryckligen anges att framställningar eller yttranden till fullmäktige inte får delegeras.

Beslutet fattades dessutom i ett skede där det var väl känt att majoriteten i nämnden hade en annan uppfattning i sakfrågan. Användningen av delegeringsordningen i detta sammanhang uppfattas som ett sätt att föregripa nämndens ställningstagande, snarare än att hantera ett faktiskt brådskande ärende. Detta är enligt vår mening inte förenligt med intentionerna bakom delegeringsordningen eller med principen om politisk förankring i nämndens arbete.

Mot bakgrund av ovanstående vill vi genom detta initiativärende tydliggöra vår uppfattning att ordförandebeslutet inte borde ha fattats, utan i stället hänskjutits till socialnämnden för beslut. Socialnämnden hade haft möjlighet att kalla till ett extra sammanträde, alternativt avvakta med beslut till dagens sammanträde 2026-03-26 med direktjustering. Ett sådant förfarande hade inneburit att ärendet kunnat överlämnas till kommunstyrelsen inom rimlig tid och hanteras på samma kommunstyrelsesammanträde 2026-04-01, vilket hade varit i linje med den arbetsgång som tillämpats i flera tidigare ärenden. ”

Denna motivering mynnade ut i följande tre yrkanden:

”Vi föreslår att socialnämnden beslutar att:

1. Notera att ordförandebeslutet troligtvis strider mot kommunallagen
2. Förvaltningen ser över tillämpningen av delegeringsordningen i syfte att säkerställa demokratiskt politisk förankring, tydlighet och rättssäkerhet framöver.
3. Ärendet justeras omedelbart och överlämnas till kommunstyrelsen som en inlaga inför när aktuellt ärende ska hanteras.”

De styrande partierna yrkade avslag på beslutet. Oppositionspartierna har ju majoritet i nämnden, men Sverigedemokraterna överraskade. De gör det rätt som det är… SD avstod från att delta i beslutet. Det betydde att de styrande fick majoritet. Rösterna från V+MBP+M räckte inte för att få igenom förslaget.

Det var ett långt och intensivt sammanträde med många ajourneringar. Jag tror att de flesta ledamöter och ersättare behövde en lång och stärkande promenad i naturen efter mötet för att återhämta krafterna.