Arkiv
BUN 17 sept (1): "Det är ingen nämndsfråga!"
Det var ett långt sammanträde med Barn- och Ungdomsnämnden igår. Mötet startade kl 13.15 och slutade strax före halv 8.
Tidigt på mötet presenterade Håkan Alfredsson och musikskolechef Gunilla Wretemark musikskolan och dess verksamhet. Musikskolan har många och fantastiska aktiviteter av alla de slag, ledda av duktiga och skickliga yrkeskvinnor och –män. Det är inte tu tal om annat. Det är bara det att verksamheten kostar pengar… Förskola och grundskola kostar också pengar. Samma pengar, så att säga. De konkurrerar om den begränsade mängd pengar som finns i den kommunala pengapåsen. Skillnaden är att förskola och grundskola är lagstadgad, det är inte musikskolan.
Nämnden pratade vidare om delårsrapport och budget. Det får jag återkomma till senare. Så också till varför en majoritet av BUN (”storoppositionen” mot mini-alliansen) beslutade att återremittera frågan om Väne Ryrs framtid, för att ta reda på hur många föräldrar i området som kan tänka sig att placera sin barn i Väne Ryr. Nämnden diskuterade också utredningen om ”förutsättningar för att minska klimatpåverkan från kommunalt finansierad kostverksamhet”. Även den tänkte jag återkomma till i en senare blogg.
Vad ska då den här bloggen handla om? Jo, om de frågor som Marianne Karlsson (C) och jag (V) ställde angående de förändringar som har skett på skolenheterna i södra Dalsland.
Själva frågorna redogjorde jag för i en tidigare blogg. (Se här.) Själva svaren är väl egentligen ännu enklare att redogöra för. Jag citerar nämndens ordförande Lena Eckerbom Wendel (M):
”Det är ingen nämndsfråga!”
Påståendet blev som ett mantra, som ordförande upprepade hela tiden. På Marianne Karlssons påstående att en rektor på Frändeskolan hade ”fått sparken” svarade Eckerbom Wendel:
”Personalfrågor rör inte nämnden. Nämnden får inte och ska inte ta upp sånt.”
Jag begärde ordet och läste några meningar från kommunens hemsida:
”Varje förvaltning har en politisk nämnd över sig i hierarkin”.
”Det åvilar nämnden att lämna allmänheten information om nämndens verksamhet.”
Eckerbom Wendel var förberedd. Hon läste ur något reglemente, jag uppfattade inte riktigt vilket, och sa:
”Förvaltningschefen kan bara diskutera personalärenden med den det berör. Oavsett vad människorna tycker om saken.”
Marika Isetorp (MP) begärde ordet och berättade att hon hade talat med Inger Carlsson. Carlsson hade sagt att hon inte själv vet varför hon inte fick vara rektor och att hon (Carlsson) inte hade något val.
Isetorp hann knappt prata till punkt förrän Eckerbom Wendel bröt:
”Det här är ingen nämndsfråga!”
Eckerbom Wendel tog i på skarpen.
Min partivän Magnus Bäckström (som också har skrivit om sammanträdet, klicka här) undvek personfrågan och frågade istället varför rektorstjänsten på Frändeskolan har tagits bort. Bäckström menade att detta var en organisationsfråga.
Det spelade ingen roll. Eckerbom Wendel:
”Det är inte vår fråga!”
Marianne Karlsson (C) ifrågasatte att agerandet från förvaltningens agerande var ”god ekonomisk hushållning”. Jag kompletterade med (som jag har skrivit tidigare) att Inger Carlsson har fått avtalspension med 80% av lönen, samtidigt som en ny biträdande rektor har tillsatts.
Eckerbom Wendel:
”Den goda ekonomiska hushållningen är inte heller vår fråga.”
Jag ställde en fråga om hur förvaltningen resonerar när den förra året beslutade att det skulle finnas en rektor på Frände (F-6) och en på Dalbo (7-9) och nu, året efter, en för båda enheterna.
Förvaltningen gav inga skäl till förändringarna utan konstaterade bara att:
”Organisationen förändras löpande.”
Eckerbom Wendel:
”Det är fortfarande inte en nämndsfråga”
Jag hade också ställt en fråga varför förvaltningen på fyra år hade ändrat organisationen i södra Dalsland varje år.
- 2009-2010 – Frändeskolan har en rektor och Dalboskolan har en rektor.
- 2010-2011 – Frändeskolan och Dalboskolan har en gemensam rektor.
- 2011-2012 – Frändeskolan har en rektor och Dalboskolan har en rektor.
- 2012-2013 – Frändeskolan och Dalboskolan har en gemensam rektor.
Eckerbom Wendel tyckte först och främst att min fråga innehöll:
”för mycket värderingar.”
Och sedan… Ja, kan ni gissa?
”Det är ingen nämndsfråga.”
Jag hade ytterligare en fråga. Jag undrade varför ingen samverkan med facken hade gjorts vid de senaste organisatoriska förändringarna.
Eckerbom Wendel:
”Frågan hör inte hit.”
Jag tillade att när samverkan har skett tidigare år, så har facken i stort sett hela tiden haft motsatt uppfattning mot arbetsgivaren, dvs Barn- och Ungdomsförvaltningen. Förvaltningen har inte någon gång lyssnat till personalen.
Eckerbom Wendels partikollega Henrik Dhejne (M) tyckte inte detta var något att bry sig om:
”Facken säger alltid så här.”
Sådana här åsikter sitter i ryggmärgen hos många moderater. Konstigt nog. Många i lärarkåren röstar ju faktiskt (tyvärr) borgerligt. Det kanske kan bli ändring på det nu.
Samverkan och de avtal kring samverkan, som har ingåtts mellan Vänersborgs kommun och personalorganisationerna, är dock inga skämt. Det är inget som parterna har ingått för skoj skull. Avtalen är viktiga och ska följas.
Tja, i varje fall som princip…. Hur det går till i Barn- och Ungdom är ju något helt annat.
Som följdfråga undrade jag varför inte en konsekvens- och riskanalys hade gjorts. Någon som också lärarfacken har efterfrågat. Här pratar vi om mer än ett lokalt samverkansavtal…
Enligt Arbetsmiljöverkets måste en skriftlig riskbedömning ske:
“i samband med planeringen av ändringar i verksamheten.”
Och i detta arbete ska
“arbetstagarna, skyddsombuden och elev-skyddsombuden [ges] möjlighet att medverka.”
I ”Arbetsmiljöverkets föreskrifter om systematiskt arbetsmiljöarbete” står det:
”8 § … När ändringar i verksamheten planeras, skall arbetsgivaren bedöma om ändringarna medför risker för ohälsa eller olycksfall som kan behöva åtgärdas. Riskbedömningen skall dokumenteras skriftligt. I riskbedömningen skall anges vilka risker som finns och om de är allvarliga eller inte.”
”Risker för ohälsa” handlar inte bara om risk för fysiska skador. I föreskrifterna så står det också:
”3 § Det systematiska arbetsmiljöarbetet skall ingå som en naturlig del i den dagliga verksamheten. Det skall omfatta alla fysiska, psykologiska och sociala förhållanden som har betydelse för arbetsmiljön.”
Enligt förvaltning har sådana här analyser påbörjats. Läser man citaten ovan, så står det väl ganska klart att de ska göras innan förändringarna…
Lena Eckerbom Wendel (M) höll med om att frågan är viktig, men det är
”inte en fråga för nämnden.”
Det är en sådan här inställning som får ledamoten Bäckström (V) att skriva i sin blogg:
”…man funderar på varför man överhuvudtaget skall ha någon nämnd.. Och varför man överhuvudtaget skall engagera sig…”
Det måste tilläggas att jag ville att lärarfacken skulle få ordförande Eckerbom Wendels tillåtelse att yttra sig i frågorna. Både LR (=Lärarnas Riksförbund) och LF (=Lärarförbundet) hade representanter på sammanträdet.
Det fick de inte av Eckerbom Wendel (M). Personalorganisationernas två representanter fick INTE yttra sig på sammanträde! Jag tycker att det är anmärkningsvärt. Synnerligen anmärkningsvärt. Eckerbom Wendel sitter i kommunens Demokratiberedning, och detta är hennes syn på demokrati.
Kanske kan man travestera Bäckström:
”varför ska man överhuvudtaget ha någon demokratiberedning… ”
Vid ett tillfälle, alldeles i början, när Marianne Karlssons påstående om att rektor ”fått sparken” togs upp, så gav ordförande prov på en outsäglig snällhet (nä, nu gick jag nog för långt!). Nämnden fick en liten förklaring av förvaltningen till frågan om rektor Inger Carlsson.
”Ingen har fått sparken. Inger Carlsson har sökt och fått avtalspension.”
Inger Carlsson själv har berättat för sin personal på Frändeskolan, om hur hon har tvingats bort från sin rektorstjänst. Inger Carlsson har också skrivit ett brev till alla föräldrar med barn på Frände, där hon förklarar. Inger Carlsson har dessutom sagt det i samtal med Marika Isetorp (MP), som också sitter i PFU (=Personalutskottet).
Och för att säga det så neutralt som det bara går:
Inger Carlssons version stämmer inte överens med förvaltningens version…
Men det är väl inte en fråga för nämnden…
Eller?
Det finns en delegationsordning för Barn- och Ungdomsnämnden. Den fastställdes 2011-09-19 (du kan hitta den här). Delegationsordningen börjar så här:
- ”Kommunallagen reglerar möjligheten att delegera beslutsfattandet inom kommunens verksamhet. Delegaten redovisar sedan tillbaka till nämnden. På vilket sätt anmälan till nämnden sker beslutar nämnden.”
Och lite senare i delegationsordningen:
- ”Förvaltningschefen har rätt att besluta om vidaredelegation, under förutsättning att barn- och ungdomsnämnden medgivit detta. Den som då beslutar i förvaltningschefens ställe ska redovisa tillbaka till förvaltningschefen som i sin tur anmäler besluten till nämnden.”
- ”Delegationsbeslut ska anmälas till Barn- och ungdomsnämnden. … Vidare syftar anmälan till att nämnden ska ha möjlighet att avgöra huruvida delegaten fullgör sitt uppdrag såsom önskat.”
”Det är ingen nämndsfråga!” säger Barn- och Ungdomsnämndens ordförande Lena Eckerbom Wendel (M).
Är det inte det?
PS. Med den förra bloggen satte jag två slags rekord. Jag fick över 90.000 träffar på bloggen och jag kom upp i sammanlagt över 1.000 A4-sidor på hela min blogg…
Det mullrar i Frändefors
Det mullrar bland föräldrar och skolpersonal i Frändefors. I diariet hittar jag en skrivelse från en uppretad och upprörd förälder på Frändeskolan. Hon skriver:
”Jag vill å det bestämdaste klaga på avsättningen av Frändeskolans rektor Inger Carlsson. En rektor som vi har haft i många år. Hon har fungerat utmärkt och varit en fantastisk rektor för barn, lärare och föräldrar.”
På Facebook skriver en annan förälder:
”Frände hade ju en fantastisk rektor med stor kompetens och erfarenhet. ‘Tyvärr’ för oss och henne så är hon inget mähä utan jobbar för en bra undervisning och en bra arbetsmiljö även om det inte alltid är bekvämt.”
Några andra skriver:
”Synd att bra rektorer inte får vara kvar.”
”Inger är den bästa rektorn jag har träffat …. Hon är värd att få upprättelse och ett bevis på att vi vanliga uppskattar henne å det hon gjort å står för!”
Det som har hänt vid Frändeskolan i Frändefors och Rösebo skola är att rektor Inger Carlsson under vårterminens sista skälvande dagar informerades om att hon inte fick fortsätta som rektor. Rektor Inger Carlsson var inte längre önskvärd som rektor för Frändeskolan och Rösebo. Rektor Inger Carlsson skulle bort. Rektor Inger Carlsson dög inte längre.
Rektor Inger Carlsson har arbetat som rektor i många, många år i kommunen. Hon ville fortsätta att arbeta som rektor på Frändeskolan och Rösebo, de 2 år hon hade kvar till sin ”riktiga” pension. Det vet jag. Men det fick hon inte.
Det sätt som Inger Carlsson tvingas bort på är djupt orättfärdigt anser jag.
Vad beslutet att tvinga bort Inger Carlsson grundar sig på är höljt i dunkel. Personalen på Frändeskolan vet inte, föräldrarna vet inte.
Alla berörda ställdes inför fullbordat faktum.
Inte heller lärarfacken vet något. Lärarfacken protesterade. De skrev:
”Vidare måste en risk- och konsekvensanalys göras på de inblandade skolorna eftersom förslaget innebär en omorganisation och förändringar för både personal och ledning. Vi vill att man undersöker hur mycket mertid tidigare rektorer på berörda skolor haft.”
Barn- och Ungdomsförvaltningen har, som vanligt, inte följt de lagar och regler som finns i sådana här situationer. Förvaltningen följer inte heller det samverkansavtal som kommunen som arbetsgivare har slutit med facken.
För Barn- och Ungdomsförvaltningen är det inte fråga om att föra dialog eller att diskutera – här handlar det om att bestämma. Någon på Barn- och Ungdomsförvaltningen har helt enkelt bestämt att rektor Carlsson ska bort, till varje pris. Utan diskussion. Punkt.
Det har hänt förr.
En representant från Lärarförbundet hörde av sig till mig och frågade:
”Vad gör vi? Vad kan vi göra?”
Jag har ingen aning. Kommunens förhandlingschef Kent Johansson sa till mig i ett samtal, att det är självklart att alla chefer i kommunen ska följa ingångna avtal. Förhandlingschefen uttalade sig dock inte om detta konkreta fall, utan rent allmänt. Kent Johansson sa att om en anställd anser att någon chef bryter mot samverkansavtal, så ska den anställde vända sig till sitt fack eller till chefens chef.
Det låter förnuftigt. Men i Vänersborg blir det ett moment 22.
Ingen lyssnar ju på facket i den här frågan och tänk om det är chefens chef som har fattat beslutet…?
Politikerna då?
Marika Isetorp (MP) har talat med Inger Carlsson. Isetorp blev upprörd. Och eftersom Isetorp sitter i PFU, så lyfte hon frågan där. PFU står för Personal- och förhandlingsutskottet. PFU ansvarar för frågor som rör förhållandet mellan kommunen som arbetsgivare och dess anställda. PFU handhar t ex löne-, pensions- och övriga anställningsvillkor för kommunens anställda.
Marika Isetorp fick beskedet att detta inte var en fråga för PFU…
Är det en fråga för Barn- och Ungdomsnämnden då? Det är det inte heller. Politik är en sak, förvaltning en annan. Politikerna ger tjänstemännen uppdrag, men hur uppdragen genomförs är ingen politisk fråga. I teorin. Det finns onekligen en gråzon. Den 1 juli förra året kom t ex ett brev till Barn och Ungdom från Arbetsmiljöverket. Det handlade om rektorernas arbetssituation(!). I brevet skrev Arbetsmiljöverket:
”De förändringar som hittills har gjorts har hanterats av förvaltningen och har inte varit föremål för några politiska beslut. Arbetsmiljöverket anser att det är viktigt att nämnden i egenskap av arbetsgivarföreträdare fattar beslut om vad som ska göras för att rektorerna ska få en arbetssituation som inte riskerar att leda till ohälsa.”
Arbetsmiljöverket anser uppenbarligen inte att det finns några vattentäta skott mellan politiker och förvaltning…
Inger Carlsson tvingas alltså bort från rektorstjänsten på Frändeskolan och Rösebo skola. Hon fick i och för sig ett val, ett val som inte var något val. Hon fick ett oacceptabelt och förnedrande alternativ och ”möjligheten” att ansöka om avtalspension att välja mellan.
Rektor Inger Carlsson blir nu avtalspensionär, med 75-80% av lönen, i 2 år. Sedan blir hon en ”riktig” pensionär. Inger Carlsson ska alltså vara hemma och inte göra någonting. Det tycker Barn- och Ungdomsförvaltningen. Hennes omvittnade kompetens är inte värd någonting för kommunen. Istället ska någon oerfaren ny person anställas i stället för Inger Carlsson.
Barn- och Ungdomsnämnden förlorar inte bara kompetens, BUN förlorar också pengar på 
hanteringen av Inger Carlsson. Skattebetalarnas pengar används för att hålla kompetent personal hemma.
Det är sjukt.
Skälet till att Inger Carlsson sparkas från sin rektorstjänst, det vet jag inte. Föräldrar och personal spekulerar. Inger Carlsson är känd för att vara en stridbar rektor som står för sina åsikter, åsikter som många gånger är kritiska mot förvaltningsledningen. Får hon betala priset för detta nu? Jag vet inte, jag vet bara – av egen erfarenhet – att varken ledande politiker eller chefer i den här kommunen är främmande för skamgrepp av olika slag på kritiska anställda.
Jag kan inte låta bli att ta upp några andra aspekter på frågan också.
För drygt ett år sedan (6 aug 2011) skrev jag om den nya rektorsorganisationen som sjösattes i Vänersborg. Förvaltningschef Kent Javette intervjuades i TTELA och sa:
”Det kommer att bli en förbättring för rektorerna att kunna klara uppdraget. … Vi vill ha en tydligare organisation helt enkelt. Jag tror att det blir bättre med ett ansvarsområde, det blir lättare att hålla ihop.”
I och med att Inger Carlsson avpolletterats återgår förvaltningen till en gammal organisation. Rektorn för Dalboskolan ska också bli rektor för Frändeskolan och Rösebo. Dalbo är en högstadieskola, Rösebo en F-3-skola och Frände en F-6-skola. På Rösebo och Frände finns också fritids.
Lärarförbundet, Lärarnas Riksförbund, Kommunal och Vision protesterar. De skriver:
”Vi har tidigare tagit beslut i FSG om rektorsorganisationen, där det framgår att det ska vara en rektorstjänst på 100% på Frändeskolan/Rösebo skola samt en rektor på 100% på Dalboskolan. Det har från arbetsgivarhåll sedan tidigare fastslagits att en rektor inte kan vara chef över både F-6 och 7-9. En jämförelse med Norra skolan, där kommunen anställde en rektor på 100%, är lätt att göra. Vi ser ingen skillnad mellan organisationernas behov.”
Det är raka besked! Men vem lyssnar…?
En biträdande rektor ska anställas till det nya rektorsområdet. Denna tjänst annonseras endast ut internt, något som lärarfacken också protesterar mot.
”Vi utgår från att kommunen annonserar externt efter en rektor med tillsvidaretjänst på 100% till Frändeskolan/Rösebo skola samt att man fortlöpande samverkar med ledning, personal och personalorganisationer.”
Vem lyssnar? Tjänsten har endast annonserats ut internt. Två lärare har sökt tjänsten. Ingen har erfarenhet av skolledarjobb.
Det är oerhört viktigt, jag skulle vilja säga avgörande, att det finns dugliga och skickliga rektorer för att en skola ska lyckas med sitt nationella uppdrag. En forskare från Högskolan i Borås sa:
”Den viktigaste faktorn … att man ser till att en rektor … får mandat ifrån ledningen, legitimitet i organisationen för att arbeta med pedagogiska frågor som huvudfråga. Det är det som är det väsentliga. Man kan inte belasta rektorer med allt ifrån budget, fastighetsskötsel och personalfrågor samtidigt som man ska bedriva ett pedagogiskt ledarskap.”
Det här tycks förvaltningen glömma. Istället tycks förvaltningen ha andra kriterier på en bra rektor…
Till sist undrar jag.
Varför alla dessa fina samverkansdokument när ändå ingen lyssnar på de anställda?
Om kommunens besparingar
Jag fick ett mail häromdagen från en läsare av min blogg. Han skriver och undrar hur politikerna kan ta ett beslut om att inte låta fontänen i hamnkanalen vara igång. Han tyckte för övrigt att det var ett korkat beslut.
Svaret blir att det är inget politiskt beslut att stänga av fontänen i hamnkanalen. Det är tjänstemännen som tar sådana här beslut om verksamheten. Skälet till att stänga av fontänen är, antar jag, att tjänstemännen har svårt att få budgeten, som är beslutad av politiker, att gå ihop – och därför letar poster där det kan sparas. Och då kom väl någon på den här ”vattenposten”…
Jag kan väl hålla med min läsare att fontänen är ett trevligt inslag i gatubilden och att den uppskattas av både turister och stadens egna invånare. Det bör finnas bättre ställen att spara på. Helt klart.
Dock inte på dammen vid Fridastatyn på Skräcklan.
Dammen vid Skräcklan är också ett annat trevligt inslag för både turister och vänersborgare. Eller brukar vara rättare sagt. Just nu är det inte rensat och dammen håller på att växa igen. Som en äldre förbipasserande vänersborgare sa:
”Det finns ingen näckros! Allt kvävs i den igenväxta dammen!
Det ser inte snyggt ut.
Det bör finnas bättre ställen att spara på. Helt klart.
Dock inte på demokratin!
TTELA berättar att politikerna i mini-alliansen drar sitt strå till besparingsstacken genom att ställa in kommunstyrelsens och kommunfullmäktiges augustisammanträden. Om detta tycker jag inte!
Det är ett, om inte hot, så i varje fall en viss inskränkning i demokratin att ställa in politiska möten. En demokrati förutsätter att alla som är folkvalda får vara med och bestämma. De politiska mötena är tillfällen då de partier som inte ingår i betongblocket, t ex V, MP och VFP, får både information och tillfälle att yttra sig. Och 
påverka. Betongpartierna har ju anställda eller arvoderade representanter i kommunens presidier (=ordförande, 1:e och 2:e vice ordförande). Och dessa träffas ju och diskuterar politik. Mellan skål och vägg.
Även i augusti.
Att spara pengar på att ställa in politiska möten gagnar inte demokratin. Tvärtom, sammanträden är en viktig del av en levande demokrati.
Jo då, jag vet att Vänersborg har områdets dyraste politiker. Jag vet att varje vänersborgare betalade 880 kr för politiken 2010. Det här var också en viktig fråga för Gunnar Lidell och moderaterna. Före valet. Moderaterna hade som vallöfte att dra ner på ”politikkostnaderna”. De talade bland annat om att slå ihop nämnder, minska antalet betalda politiker etc.
Väl vid makten gjordes inget av detta. I moderaternas, folkpartiets och kristdemokraternas (ja, KD är faktiskt med och styr!) Vänersborg finns det fortfarande en heltidsanställd 2:e vice ordförande i kommunstyrelsen, arvoderade 2:e vice ordförande i de stora nämnderna, Barn- och Ungdoms-, Samhällsbyggnads- och Socialnämnden. Inte kunde moderaterna och de andra partierna i mini-alliansen avskaffa dessa poster när man vann valet och de egna representanterna skulle få ta hand om dem! Och eftersom styret kom att bestå av hela tre partier, så måste ju alla de ”högre” representanterna i varje parti få några betalda poster… Vallöftet glömdes bort.
Det var ju också helt ok för socialdemokraterna. De fick ju sin beskärda del i form av 1:e vice ordförandeposterna…
Fast man ska inte vara orättvis. ”Mini-alliansen” har visat vilja och handlingskraft… Nämndpolitikerna får inte längre gratis fikabröd till kaffet…
Men nu, efter snart 2 år, har mini-alliansen alltså börjat spara på ”politikkostnaderna”. Genom att ställa in möten. De själva träffas ju ändå. De har ju betalt för att driva politik. Vem vet, kanske nöjer sig inte betongpartierna med att bara ställa in augustisammanträdena… Kanske ställs sammanträdena under resten av året in? Varför inte? För inte behöver man väl lyssna på andra?
Och tänk vad pengar som skulle sparas… Pengar som kan användas till de arvoderade och heltidsanställda politikerna. Från betongpartierna…
Vem vet, det kanske till och med skulle bli lite pengar över till att hålla fontänen i hamnkanalen igång… Och att rensa dammen på Skräcklan…
Affären Kindblomsvägen: Överklagandet avvisat!
Den 11 juli skrev jag här i bloggen om hur ett antal människor, som bor runt skogsområdet vid Kindblomsvägen i Blåsut, hade överklagat ett beslut från Länsstyrelsen. (Se ”Affären Kindblomsvägen rullar vidare”) Så här skrev jag:
”…fastighetsenheten har ansökt om dispens. För att kunna bebygga området, för människor, så måste kommunen “ordna det” för vattensalamandrarna. Länsstyrelsen tyckte att kommunens åtgärder för salamandrarnas boende är tillräckliga.”
Det tyckte alltså inte ”grannarna” till salamandrarna. Människorna alltså. Så de överklagade till Vänersborgs Tingsrätt, Mark- och miljödomstolen. Mark- och miljödomstolen agerade snabbt, och idag fick jag domen i min hand.
Mark- och miljödomstolen avvisar överklagandena.
Skälen för mark- och miljödomstolens beslut är bland annat följande:
”…får överklagbara domar eller beslut överklagas av den som domen eller beslutet angår, om avgörandet har gått honom eller henne emot. … Det är svårt, för att inte säga omöjligt, att ge en entydig definition av sakägarbegreppet. … Klart är dock att en person på ett mer konkret sätt måste vara berörd av ett beslut för att anses som sakägare. … Rätt att föra talan mot en dom med åberopande av ett allmänt intresse tillkommer normalt inte en enskild klagande. … Det är visserligen tillåtet för enskilda att efter överklagande åberopa även allmänna intressen, men en förutsättning är att den som överklagar på ett eller annat sätt är berörd av beslutet.”
Domstolen kommer efter detta resonemang fram till:
”NN, NN, NN och NN (de överklagandes namn. Min anm.) har inte anfört några omständigheter som medför att de berörs av länsstyrelsens beslut beträffande anmälan om samråd på ett sådant sätt att de har rätt att överklaga beslutet. Deras överklagande ska därför avvisas.”
Domstolen tar alltså inte ställning i sakfrågan. Domstolen säger ”bara” att de som överklagar inte har rätt att överklaga!
Moment 22!
De enda som kan överklaga Länsstyrelsens beslut är följaktligen vattensalamandrarna själva!!! Otroligt! Salamandrarna kan ju inte ens läsa…
Allvarligt talat. Hur ska vanliga människor kunna få, och ha, förtroende för betongpolitiker, betongtjänstemän och betongjurister? Och vad ska vanliga människor göra när betongbyråkrater fattar mer eller mindre huvudlösa beslut?
När jag läser domslutet från Vänersborgs Tingsrätt, Mark- och miljödomstolen, så får jag också en upplevelse av ”deja-vu”. Jag har varit med om det här en gång tidigare. Den gången gällde det när kommunfullmäktige den 19 maj 2010 röstade för att jag inte skulle få ansvarsfrihet för skandalen kring Arena Vänersborg. Detta trots att jag hade röstat nej till arenan vid alla möjliga och omöjliga tillfällen. Både i Barn- och Ungdomsnämnden och i kommunfullmäktige. Förvaltningsrätten, som jag överklagade till, tog då, precis som Mark- och miljödomstolen har gjort nu, inte upp sakfrågorna. Domstolen avvisade bara överklagandet av formella skäl. (Vill du veta mer om det som hände, så kan du läsa här: ”Moment 22”.)
Det är väl inte konstigt att människor i denna kommun, och i detta land, blir förbannande och reagerar mot upplevd maktfullkomlighet och upplevda diktaturfasoner?
Den enda ”motvikten”, som jag ser det, till alla betongbyråkrater, oavsett om de är politiker, tjänstemän eller jurister, är yttrande- och tryckfriheten. Det gäller att vanligt folk, och journalister(!), använder sig av dessa friheter för att skapa opinion mot all byråkratisk maktfullkomlighet.
Prata! Skriv! Kämpa! Demonstrera!
Och rösta 2014…
Takraset. Igen.
Efter en vecka på något varmare breddgrader så är man då tillbaka i Vänersborg. Och precis som alltid prioriteras läsningen av TTELA. De nummer av tidningen som har missats läggs omsorgsfullt i en hög, i kronologisk ordning.
Överst i högen hamnar numret från fredagen den 13 juli. Det är ett spännande nummer. Här återfinns t ex en artikel om Kindblomsvägen och de vattensalamandrar som bor i området. Det är inte bara jag som läser TTELA, TTELA läser mig också… Verkar det som. Jag skrev ju en blogg strax innan jag åkte om några medborgare som överklagade Länsstyrelsens beslut (här). Vattensalamandrar själva kan ju inte överklaga. Det kan tydligen inte heller människorna. Står det i artikeln. Enligt Länsstyrelsen är det antagligen bara Vänersborgs kommun som kan överklaga. Varför kommunen nu skulle vilja överklaga. Länsstyrelsen ”dömer” ju som kommunen vill.
Vanliga människor kan tydligen inte överklaga Länsstyrelsens beslut. Återigen ett exempel på en demokratisk återvändsgränd. Det tycks ibland som om medborgarna bara kan utöva sina demokratiska rättigheter vart 4:e år. Däremellan kan de som är valda, dvs politikerna, göra som de vill. Eller? Och de som inte är valda, dvs tjänstemännen, kan alltid göra som de vill. Eller?
På samma sida i samma nummer skriver TTELA också om takraset och tvisten kring vem som ska betala. Det handlar alltså om arenan. Igen.
Kommunen vill, som bekant, att takraset ska gå på försäkringen, dvs att Länsförsäkringar ska stå för kostnaderna. Det vill inte Länsförsäkringar. Och därför har kommunen stämt Länsförsäkringar på 3.911.050 kr. Det ska bli rättegång i november.
Under tiden betalar kommunen Lindahls jurister som arbetar med stämningen… Som
redan har kostat mer än vad reparationen av taket kostade… (Omkring 8 milj kr tror jag att juristerna har kostat.) Om kommunen förlorar i rätten kan kostnaderna för Vänersborgs skattebetalare bli mångdubbelt större…
Och till på köpet är Länsförsäkringar ”huvudsponsor” för arenan… Hå hå ja ja… Det är som en dokusåpa… Eller någon slags tragikomiskt drama. (Fast egentligen betalar Länsförsäkringar bara för sin reklam i och på arenan, 1,5 milj per år.)
Nu har Länsförsäkringars chefsjurist enligt TTELA lämnat in en skrivelse till tingsrätten i Vänersborg. Jag vet inte riktigt vad som är nytt i skrivelsen (jag har i skrivandes stund inte fått tag i den). Men redan i mars 2011 skrev Länsförsäkringar till Advokatfirman Lindahl, som företräder Vänersborgs kommun:
”Vi är överens om att det var ett konstruktionsfel på takkonstruktionen vilket innebär att skadan är undantagen försäkringen oaktat hur mycket felet påverkat skadan.
Vi har fått bekräftat att det fanns ”gammal” snö och is på taket före skadetillfället och vi får därför anta att tidigare snöbelastning bidragit och påverkat skadan varför försäkringsfallet inte är visat enligt försäkringsåtagandet för snötrycksskador.”
Det verkar som det nya i skrivelsen till tingsrätten är att Länsförsäkringar nu skickar med bildbevis (på den bristande skottningen av taket) och en riktig ”beräkning”. Det är tydligen så att takplåten var underdimensionerad med 14%, och inte 10% som var den tidigare beräkningen.
Av någon anledning, som jag inte förstår riktigt, går skrivelsen inte in på takbågarnas antal. Det var ju ursprungligen tänkt att finnas 18 takbågar i arenan. Det var det som gällde när fullmäktige tog beslutet. Men det fanns bara 13 takbågar när arenan stod klar. Det här måste väl ha haft betydelse för takplåtens bärförmåga? Kanske var takplåten rätt dimensionerad – om det funnits 18 takbågar?
Det tycks alltså inte som det har framkommit något direkt nytt i frågan kring takraset. Men artikeln i TTELA avslutas med ett citat ur Länsförsäkringars skrivelse till tingsrätten, som får mig att sätta kaffet i vrångstrupen. I skrivelsen, skriver TTELA, beskrivs hur det har förekommit tillfällen under vintern, där det har befunnit sig många människor i arenan och:
”I det sammanhanget måste ställas mycket stora krav på personsäkerheten för den allmänhet som besöker arenan.”
Vad är det Länsförsäkringar skriver? Att taket kan rasa igen?
Det här är anmärkningsvärt. Ligger det något i Länsförsäkringars antydan är det oerhört allvarligt! Och gör det inte det, så är det också allvarligt.
Gunnar Lidell (M) skrev en gång på Facebook angående arena-skandalen:
”Sanningen kommer dock allt närmare……….!”
Nu har Lidell suttit som kommunstyrelsens ordförande i 1,5 år. Det är dags att sanningen om arenan kommer fram!
Affären Kindblomsvägen rullar vidare
Ni vet det där lilla skogsområdet vid Kindblomsvägen i Blåsut där det bor vänersborgare – både i form av vattensalamandrar och människor? Nu bor väl i och för sig de flesta vattensalamandrarna i skogsområdet och människorna bredvid. Fast det är inte heller helt rätt, några salamandrar bor antagligen i trädgårdarna. Hos människorna. Länsstyrelsen skriver:
”en trädgårdsdamm på närbelägen villatomt som tros vara föryngringsplats för de salamandrar som återfunnits i skogsdungen”.
Fast frågan är väl om en vattensalamander kan kallas vänersborgare? Å andra sidan är ju inte människorna vid Kindblomsvägen det heller. I varje fall inte enligt socialdemokraterna. Marie Dahlin och Lennart Niklasson, frontfigurerna i socialdemokraterna, skrev ju i en insändare i TTELA:
”Vi vill inte förvägra vänersborgarna att bo lika bra som ni gör.”
”Ni” – det var inte vattensalamandrarna. Det var människorna.
Skogsområdet vid Kindblomsvägen är fortfarande aktuellt. Affären rullar vidare.
Det här har hänt kring skogsområdet vid Kindblomsvägen:
- 1933 beslutas den nu gällande detaljplanen för området.
- 2009: Byggnadsnämnden behandlar ett förslag om en ändring i detaljplanen för att möjliggöra byggnation av hus i det aktuella området. Förslaget hänger senare upp sig på oklara frågor kring trafiklösningen och på motståndet mot förslaget överhuvudtaget. Det blev inget av förslaget.
- 16 juni 2011: Samhällsbyggnadsnämnden beslutar att föreslå fullmäktige att godkänna ett markanvisningsavtal, där kommunen säljer ett område på cirka 4.125 kvadratmeter till Modulbyggen Normstahl AB för 1.500.000 kronor.
- 7 sept 2011: Kommunstyrelsen föreslår kommunfullmäktige att godkänna markanvisningsavtalet och försäljningen.
Vänsterpartiet och Miljöpartiet reserverar sig. - 28 sept 2011: Kommunfullmäktige återremitterar(!) frågan om Kindblomsvägen:
”Kommunfullmäktige beslutar att återremittera ärendet till Samhällsbyggnadsnämnden. Motivering till återremissen är att de handlingar i ärendet som kommit in till kommunen under tiden från kommunstyrelsens arbetsutskotts sammanträde 2011-08-29 till och med kommunfullmäktiges möte idag 2011-09-28 och som innehåller nya uppgifter som inte kunnat beredas, ska ges möjlighet till detta samt att en medborgardialog genomförs med de berörda i området, innan beslut fattas.” - 28 mars 2012: Vänsterpartiet, Miljöpartiet, Centerpartiet och Välfärdspartiet lägger tillsammans en motion, om att göra skogsområdet vid Kindblomsvägen till Allmänplatsmark-natur.
- 10 april 2012: En tjänsteman på Fastighetsenheten ansöker hos Länsstyrelsen om ”dispens för exploatering”.
- 11 juni 2012: Barn- och Ungdomsnämnden behandlar motionen. Beslutet lyder:
”Barn- och Ungdomsnämndens ansvarsområde påverkas inte negativt av föreslagen förändring, varför nämnden inte har något att erinra mot motionens intentioner.
Vänsterpartiet, Miljöpartiet, Centerpartiet och Välfärdspartiet yrkar istället på bifall till motionen. - 18 juni 2012: Samhällsbyggnadsnämnden behandlar motionen. Motionen avslås.
Vänsterpartiet, Miljöpartiet, Centerpartiet och Välfärdspartiet yrkar bifall till motionen. - 19 juni 2012: Byggnadsnämnden behandlar motionen. Beslutet lyder
”Byggnadsnämnden anser att den gällande detaljplanen inte ändras från kvartersmark till allmän platsmark – natur.
Byggnadsnämnden föreslår att kommunfullmäktige avslår motionen.”
Vänsterpartiet och Miljöpartiet reserverar sig. - 20 juni 2012: Länsstyrelsen beviljar kommunen dispens för byggnation av bostadshus.
Samhällsbyggnadsnämnden, som fick tillbaka frågan av fullmäktige i sept 2011, har inte behandlat återremissen från kommunfullmäktige. Vilket är anmärkningsvärt…
Ändå har ärendet alltså gått vidare, genom att en tjänsteman på Fastighetsenheten har ansökt om dispens för att bygga bostäder i skogsområdet. Och inte nog med det. Fastighetsenheten har dessutom anlitat en utomstående konsult i arbetet!
Till vilket pris?
Varför har Fastighetsenheten begärt dispens? På vems uppdrag? Anser förvaltningen att detta är ett sätt att bereda ärendet? Eller är det helt enkelt så att den styrande mini-alliansen och socialdemokraterna (mellan skål och vägg) har bestämt att området ska bebyggas?
Till varje pris?
För min del tycker jag att fastighetsenhetens agerande rimmar illa med en pågående beredning… Återremissen från fullmäktige borde rimligtvis beredas enligt beslutets intentioner och motionen borde behandlas färdigt innan en dispensansökan lämnas in. (Och en utomstående konsult anlitas…) Det är ju faktiskt kommunfullmäktige som ska fatta beslut i frågan.
Visst känns det som att demokratin i Vänersborg återigen sätts åt sidan? Enligt fullmäktiges skulle ju också en medborgardialog genomföras med de berörda i området. Det har inte skett.
Vilket är anmärkningsvärt…
Gunnar Lidell (M) borde slå näven i bordet, och likt en viss gammal partiledare, konstatera att:
”Någon jävla ordning ska det va’ i …”
Nu är det ju så att det finns inga lagar som säger att icke-vänersborgarna, som bor där borta vid Kindblomsvägen, människorna alltså, har rätt till skogsområdet. Däremot finns det lagar som säger att de andra icke-vänersborgarna, som bor där borta vid Kindblomsvägen, vattensalamandrarna alltså, har rätt till sin skog. Naturvårdsverket har till och med ägnat 62 sidor om vattensalamandrar, ”Åtgärdsprogram för bevarande av större vattensalamander och dess livsmiljöer”. (Du kan hämta skriften här.)
Det är därför som fastighetsenheten har ansökt om dispens. För att kunna bebygga området, för människor, så måste kommunen ”ordna det” för vattensalamandrarna. Länsstyrelsen tyckte att kommunens åtgärder för salamandrarnas boende är tillräckliga. Det tycker inte några av de boende i området kring Kindblomsvägen, människorna alltså.
- 11 juli 2012 (=idag): Länsstyrelsens dispensbeslut överklagas.
Vattensalamandrarna hade nog också överklagat om de hade vetat vad som var på gång…
De överklagande lägger fram sin sak på ett mycket välskrivet och välformulerat sätt. De inleder sin överklagan med:
”Vi anser att flertal fakta inte vägts in i bedömningen samt att man i dispensen gjort antaganden som inte kan kvalitetssäkra artens fortlevnad.”
De klagande pekar framför allt på två saker i den av Länsstyrelsen givna dispensen:
”Vi anser att varken föreslagna kompensationsåtgärderna eller ansvarsfördelningen säkrar artens fortlevnad.”
och
”Bristfällig inventering”
I överklagandet lyfter de klagande fram ett antal påståenden i den givna dispensen som de anser vara felaktiga eller som saknar faktaunderbyggnad.
Länsstyrelsen skriver:
”en trädgårdsdamm på närbelägen villatomt som tros vara föryngringsplats för de salamandrar som återfunnits i skogsdungen”.
De klagande kommenterar:
”Tros vara understryker den bristande inventeringen – Fakta för detta saknas.”
Länsstyrelsen skriver:
”Länsstyrelsen bedömer att området som är tänkt för nya villor, endast utgör en mindre del av salamandrarnas livsmiljö på Blåsut”.
De klagande kommenterar:
”Hur gör man denna bedömning när inventeringen är så begränsad? På vilken studie/inventering grundas detta antagande?”
Länsstyrelsen skriver:
”Området på Blåsut i stort utgörs av uppväxta trädgårdar ….som kan gynna kräldjurens fortlevnad….”
De klagande kommenterar:
”Ett overifierat antagande p.g.a för snäv inventering. Man kan heller inte förutsätta att privatpersoners trädgårdar skall säkra en arts framtida fortlevnad. Den tillåtna byggrätten är betydligt större än husen är idag. Det finns även en stor risk att den nya bebyggelsen med moderna stora hus på mindre trädgård leder till en modernisering av kvarteret med mindre trädgårdar som följd. Den nybyggda vägen kommer också att ta bort ytterligare ca 1000m2 uppväxt vegetation och kan aldrig ersättas.”
Länsstyrelsen skriver:
”De tänkta skyddsåtgärderna kommer att förstärka det kvarvarande grönområdets möjligheter att utgöra livsmiljö för salamandrar.”
De klagande kommenterar:
”Detta är en nyckelpunkt. Detta har inte validerats! Det finns liten uppföljning m.a.p kompensationsåtgärder varav flertal gått fel. ref: 620-56-36-0. I detta ingår även byggnad och framförallt skötsel av en damm. Det finns inga krav på skötsel av damm i dispensen.”
Länsstyrelsen skriver:
”En väg kommer att anläggas genom grönområdet men kommer att vara avstängd för genomfartstrafik. Trafik kommer inte på ett betydande sätt skära av salamandrarnas passage från lek-föryngringsplats till jaktmark och viloplatser.”
De klagande kommenterar:
”Det är inte genom grönområdet vägen kommer att anläggas! Detta är ett faktafel. I det tänkta exploateringsområdet kommer den planerade vägen definitivt skära av länken mellan den tänkta dammen och där inventeringen hittade viloplatser & jaktmarker för salamandrarna. Att bygga vägen innan man säkerställt även en flytt av dessa jakt & viloplatser kommer leda till kraftig försämring av livsbetingelserna.”
Länsstyrelsen skriver:
”Länsstyrelsen bedömer att arterna kan leva kvar efter exploatering”.
De klagande kommenterar:
”På vilken kunskap eller erfarenhet grundar man detta? Det finns liten uppföljning rörande kompensationsåtgärder och vilken framgång de haft. Hur ser ansvarsfrågan ut. Vem är i slutändan skyldig att säkra fortlevnad? Kommunen söker en dispens för 3:e part som kommer att exploatera området. I detta markanvisningsavtal finns inga restriktioner rörande ansvar eller försiktighet. Det vi som lekmän undrar; – när väl allt är klart och exploaterat och salamandrarna bevisligen inte överlevt – vem är då åtalningsbar?!
Vi får se vad som händer med överklagan av Länsstyrelsens dispens. Oavsett utgången, så är det i slutändan ändå politikerna i kommunen som beslutar om skogsområdet kring Kindblomsvägen ska bebyggas eller inte.
Och som politiker är det flera intressen som ska vägas mot varandra. Naturligtvis ska folk ha någonstans att bo, men jag tror att det finns betydligt lämpligare platser att bygga på än vid Kindblomsvägen. Det är ju inte bara att smälla upp hus på varenda ”ledig plätt”. Det ska ju också finnas kvalitet i boendet.
Ett enigt fullmäktige har ställt samman de tankar och visioner som handlar om naturvärden, kulturvärden och sociala värden i den så kallade ”Grönplan Vänersborg 2008″. Denna Grönplan ska utgöra underlag ”vid förtätning och nybyggnad i tätorterna samt vid skötsel och bevarande av grönstrukturen”. Här kan vi bland annat läsa:
”Barnperspektiv ska alltid finnas vid analys av planering.
Gemensamma mål för bra samarbete mellan berörda.
Spara små ytor med natur för att skapa luft i bostadsområdena.
Bevaka möjligheter att skapa miniparker framförallt i centrala stan.”
De boende kring Kindblomsvägen får lägga ner mycket tid på att ”freda sig” och ”försvara sig” mot kommunens politiker och tjänstemän. Man kan ibland undra hur dessa politiker och tjänstemän tänker – inser de inte att de har fått sina uppdrag från kommunens invånare? Det är invånarnas intressen som ska tillgodoses. Vänersborgarna, även de som bor kring Kindblomsvägen, är ”vänner” och uppdragsgivare, inte fiender.
Och i mötet med medborgarna, så vore det lite uppfriskande om de kommunala representanterna lyssnade… Och de demokratiska spelreglerna följdes…
BUN 11 juni (1): Får pedagoger vara politiker?
Jodå, det hettade allt till även på måndagens sammanträde med Barn- och Ungdomsnämnden. När nämnden fick information om den strukturella översynen, så slank det bland annat ur Lisbeth Brodin från Moderaterna att
”höjda lärarlöner drabbar oss”
Lisbeth Brodin hade, som jag uppfattade det, ett mycket negativt tonfall, och det var nog inte bara jag som fick den uppfattningen. Naturligtvis kunde jag ha låtit saken bero, men vid ganska många tillfällen, tro det eller ej, så andas det en ganska tråkig och negativ syn på pedagoger som yrkesgrupp. Och det alltså i en nämnd som ansvarar för förskola och grundskola. När nu Lisbeth Brodin (M) gav uttryck för denna ”negativa” inställning, så kunde jag inte låta bli att påpeka detta.
Då blev Lisbeth Brodin (M) ”sur” och undrade i vilken roll som jag sitter i nämnden. Om jag var lärare eller politiker typ…
Igen alltså.
För några veckor sedan var det demokratiberedningens ordförande, Peter Göthblad (FP), som tog upp frågan om lärare som politiker på en skoldebatt i Brålanda.
Tänk, jag förstår inte. I Försvarsutskottet i riksdagen sitter det officerare, i regionfullmäktige läkare, sjuksköterskor och annan sjukvårdspersonal, i Socialnämnden sitter det socialarbetare och kuratorer, i Samhällsbyggnadsnämnden sitter det… osv osv. Vad är det för konstigt att det sitter en lärare i Barn- och Ungdomsnämnden?
Naturligtvis är det inget konstigt. Det finns lagar som tillåter även lärare att arbeta politiskt! Till och med när det gäller skol- och utbildningsfrågor! Och om inte detta skulle vara skäl nog, så har Vänersborgs kanslichef dessutom nyligen besökt BUN och talat om vad som gäller.
För bara knappt en månad sedan hade jag både en debattartikel i TTELA och en blogg i ämnet (”Frågan om jäv”). Då skrev jag bland annat:
”Men vad som gäller kring jäv bestäms inte av enskilda tyckare. Det bestäms av Sveriges lagar. … Kanslichefen gav ett klart och tydligt besked till hela nämnden: Enligt Sveriges lagar är inte politiker som t ex har barn på en skola eller arbetar på en skola jäviga. … Att vara lärare på Dalboskolan och politiker i BUN är inte jäv, det är helt i överensstämmelse med Sveriges lagar.”
Lisbeth Brodin borde förstå att den svenska lagen gäller oberoende av vad hon tycker om den.
Sedan förstår jag faktiskt inte hur Lisbeth Brodin (M), och andra betongpolitiker, tänker. Hur kan de tro att undertecknad skulle kunna handla i något annat än det allmännas intresse – när antagligen allasom arbetar kommunalpolitiskt i den här kommunen vet att undertecknad är lärare?
Men Lisbeth Brodin (M) struntar alltså i fakta. Som lagar och sånt. Har Brodin bestämt sig för att hennes åsikter är de rätta, så är de det. Sådana åsikter brukar kallas förutfattade meningar eller fördomar.
Det är väl så att när argumenten inte räcker till, så får väl Lisbeth Brodin (M) ta till andra medel. Det kanske är naturligt i moderata kretsar. Det är i varje fall inte första gången som vänsterpartister råkar ut för slag under bältet av betongpartiernas representanter. Och säkerligen inte den sista heller.
Det förvånar mig också att nämndens ordförande, Lena Eckerbom Wendel (M), inte påpekade det olämpliga i att använda personliga påhopp som medel i en diskussion. Lena Eckerbom Wendel sitter ju också, precis som Peter Göthblad, i demokratiberedningen. Borde inte dessa demokratiberedningens representanter hålla den demokratiska flaggan högt och arbeta för att sakligaargument förs fram, möts och bryts i en öppen debatt?
Var det inte det demokratiberedningen ville ha sagt när de hade ett ”öppet möte” vid gågatekrysset i fredags?
Att informera – en rättighet och skyldighet!
Det har blivit en del reaktioner på min senaste blogg. En del positiva, en del negativa. De flesta av de negativa reaktionerna kommer från politiker i något av de borgerliga partierna. De som styr. Samtidigt understryker många av dessa att de inte läser min blogg.
Det gör mig naturligtvis lite förbryllad. Hur kan dessa politiker uttala sig om vad jag skriver när de inte läser?
Barn- och Ungdomsnämndens ordförande Lena Eckerbom Wendel (M) har fortsatt att ifrågasätta min rätt att skriva/blogga på åtminstone två ställen på Facebook. Och visst, det har hon all rätt till. Alla får naturligtvis ha åsikter och diskutera både mig som person (vilket nöje man nu kan ha av det), yrkeskompetens (vad nu det har med saken att göra) och min blogg.
Jag har dock lite svårt att förstå logiken. Eckerbom Wendel och hennes politikerkollegor diskuterar och kritiserar mitt skrivande på Facebook, ett offentligt forum, samtidigt som de ifrågasätter min rätt att diskutera och kritisera i ett offentligt forum.
Kärnfrågan är emellertid en annan. Och den missar Lena Eckerbom Wendel, Gunnar Bäckman (KD) och deras borgerliga gelikar, nämligen:
Får jag enligt gällande lagar och regler skriva om det som händer på sammanträdena på mina bloggar?
Svaret på denna fråga är ett otvetydigt JA.
Det är det här som det handlar om. Får jag, eller någon annan (det finns ju faktiskt flera bloggare!), återge vad andra politiker säger under sammanträdena i Barn- och Ungdomsnämnden – eller får jag (vi) det inte?
Det får jag (vi). Det finns inga som helst tvivel om detta.
I mitt förra inlägg citerade jag första paragrafen i två av våra grundlagar, Yttrandefrihetsgrundlagen och Tryckfrihetsförordningen. Dessa grundlagar gäller – oavsett vad Lena Eckerbom Wendel, Gunnar Bäckman och de andra borgerliga politikerna än tycker.
VÅRA GRUNDLAGAR GÄLLER!
Att det sedan finns olika åsikter om det jag skriver, det är självklart. Och det är så det ska vara. Det är det som är politik. Det är därför det finns partier.
Naturligtvis finns det gränser. Jag försökte beskriva detta i mitt förra inlägg. Men det är klart, läser de borgerliga politikerna inte mina bloggar…
Jag upprepar. I Sverige fungerar det så att den person som anser att någon, t ex jag, har brutit mot yttrandefrihetsgrundlagen eller tryckfrihetsförordningen skall polisanmäla detta. Anser t ex Lena Eckerbom Wendel och Gunnar Bäckman att jag har brutit mot någon lag så är det deras skyldighet att polisanmäla. (Precis som Gunnar Lidell helt riktigt har polisanmält ett hotfullt brev under medborgardialogen.) Sedan är det i slutändan en domstol som avgör om det skrivna är brottsligt eller inte. Ända fram tills dess är skribenten oskyldig.
Så fungerar demokratin i Sverige.
De kan inte ifrågasätta min rätt att skriva bloggar!
Enligt ”Reglemente för Barn- och Ungdomsnämnden” är det till och med min skyldighet att informera om nämndens verksamhet.
”§ 4 Det åvilar nämnden att
– lämna allmänheten information om nämndens verksamhet
– verka för utveckling av allmänhetens inflytande”
En gång till.
Det finns inget som hindrar mig som nämndledamot att tala eller skriva om det som händer, sägs eller utspelar sig på ett nämndmöte. Nämndledamöter har ingen som helst skyldighet att vara tysta, snarare tvärtom!
Gunnar Bäckman har FEL när han i sitt öppna brev påstår det. Och ordförande Lena Eckerbom Wendel har FEL när hon försöker göra det till en fråga om hur människor upplever det.
Istället är det ordförande Lena Eckerbom Wendels SKYLDIGHET att ta reda på och informera nämndledamöterna om vad som gäller. Det är Lena Eckerbom Wendels SKYLDIGHET att informera nämndledamöterna att det inte finns några som helst juridiska hinder från att referera vad som sägs på ett nämndmöte. …och det oavsett vad Eckerbom Wendel och de andra borgerliga ledamöterna har för privata åsikter i frågan.
Som ordförande i Barn- och Ungdomsnämnden är Lena Eckerbom Wendel mer än en privatperson. Hon har ett ansvar för att gällande svenska lagar och regler följs!
Jag vill också försäkra er läsare, av denna blogg, att jag verkligen bemödar mig om att ta reda på fakta och att återge vad andra säger på ett riktigt och alltigenom korrekt sätt. (Varför skulle jag annars skriva? Tror någon att jag skulle ägna denna blogg sådan tid, bara för att tillfredsställa något slags lögnbehov?)
Till sist.
För att medborgarna ska kunna kontrollera vad som skrivs i min blogg, så är jag helt öppen för att offentliga och öppna sammanträden införs för Barn- och Ungdomsnämnden. Det är faktiskt möjligt att göra detta enligt Kommunallagen (6 kap §19a). Jag skulle också stödja ett förslag om att tillåta inspelningar av sammanträdena.
Hur ser ni andra ledamöter på dessa förslag?
BUN 16 apr (1): Borgarna och demokratin…
Kristdemokraternas Gunnar Bäckman läser inte min blogg… Bara ibland… Bara två gånger… Gunnar Bäckman gillade inte det han läste… När han läste de där två gångerna… Gunnar Bäckman gillar inte min blogg… Det vet Gunnar Bäckman, fast han bara läst två blogginlägg.
Gunnar Bäckman började hela Barn- och Ungdomsnämndens sammanträde igår med att begära en ordningsfråga. Och då fick han ordet. Då tar Gunnar Bäckman fram ett papper. Det visade sig vara ett öppet brev. Det var ett öppet brev riktat till Stefan Kärvling. Till mig alltså. Om min blogg!
Gunnar Bäckman läste högt. Gunnar Bäckman har tydligen åsikten att gillar inte Gunnar Bäckman något som skrivs, så får det, och ska det, tas upp i nämnden. I form av ett öppet brev. Och det tycker tydligen ordförande Lena Eckerbom Wendel (M) också. Eckerbom Wendel gillar inte heller min blogg. Fast hon läser den inte …
Gunnar Bäckmans öppna brev överraskade. Jag hade inte en aning om det. Gunnar Bäckman hade t ex inte pratat med mig om min blogg tidigare. Antagligen hade han däremot pratat med ordförande Lena Eckerbom Wendel (M). Hon tyckte att det var helt på sin plats att diskutera min blogg på ett officiellt sammanträde med Barn- och Ungdomsnämnden. (Det lär bli många öppna brev i fortsättningen…)
Vad stod det i Gunnar Bäckmans öppna brev då?
Tyvärr kan jag inte citera honom, jag blev så överraskad att jag slutade anteckna. Dessutom tog jag för givet att jag skulle få hans öppna brev. Men se, det fick jag inte.
Det är nog första gången en politiker, åtminstone i Vänersborg, får ett personligt brev som vederbörande inte får läsa…
Gunnar Bäckman menade att min blogg hämmar de andra politikerna i nämnden. De vågar inte säga vad de tycker. Jag vet ärligt talat inte, om Gunnar Bäckman hade pratat med några andra i nämnden, eller om han helt enkelt på eget bevåg gjorde sig till tolk för de andra.
Gunnar Bäckman menade vidare att jag raljerar, att min blogg är vuxenmobbning och att den är full av kränkningar… Och så vidare. Gunnar Bäckman sa också något om att BUN:s möten inte är offentliga. Det är ingen slump att dörren är stängd och att det som sägs ska stanna i rummet menade Gunnar Bäckman. Gunnar Bäckman tyckte att jag
”läckte som ett såll”.
Gunnar Bäckman var tuff i sina yttranden. Jag upplevde faktiskt det som Gunnar Bäckman sa, som kränkande. Men det tycker naturligtvis inte Gunnar Bäckman själv. Ibland tror jag att många kristdemokrater tror sig ha monopol på tolkningar av etik och moral. Och naturligtvis har de själva rätt.
Gunnar Bäckman gjorde istället en stor sak, vilket de flesta andra av de borgerliga ledamöterna instämde i senare, att han var kränkt i min blogg. Faktiskt sa Gunnar Bäckman att han var livrädd för vad jag skrev. (Fast han inte läser min blogg… Bara två gånger…)
Därför vill jag ordagrant återge vad jag har skrivit om Gunnar Bäckman det senaste året.
Det som Gunnar Bäckman själv tog upp som exempel på en kränkning var följande, som jag skrev i en blogg den 19 mars (”Svar på frågor om diarieföring”):
”Kristdemokraten Gunnar Bäckman tyckte att det tidigare var ett väldigt tjat från Vänsterpartiet om att handlingar inte blev diarieförda. Då skulle väl jag vara nöjd nu när detta diariefördes? Jag undrade vänligt (tror jag) om han var allvarlig. Den tidigare diarieföringen som Bäckman syftar på är den kritik som Vänsterpartiets James Bucci riktade mot kommunen angående hanteringen av handlingar kring arenan. Kritiken slutade med 5 st JO-anmälningar. JO gav James Bucci rätt – alla 5 gångerna!
Tja kristdemokrater. Ni halverades i det senaste valet. Det fanns nog en orsak till det.”
Om någon av mina läsare kan hitta ”kränkningen” eller ”vuxenmobbningen” i det här stycket kan ni väl meddela mig.
Den 20 mars (klicka här), så skrev jag så här om Gunnar Bäckman:
”Bäckman var också kritisk till dom i nämnden (undrar vilka han tänker på?) som kritiserat materialet i medborgardialogen. Det är som att vi har ‘skjutit oss själva i foten.'”
Om någon av mina läsare kan hitta ”kränkningen” eller ”vuxenmobbningen” i det här stycket kan ni väl meddela mig.
Den 19 mars (klicka här) skrev jag också om Gunnar Bäckman:
”Jag kan utlova en del spännande läsning och en del ‘intressanta’ uttalanden. Bland annat från de två kristdemokraterna i nämnden, Orvar Carlsson och Gunnar Bäckman. De antydde vid flera (minst 3) tillfällen att de inte gillade mitt skrivande. Och eftersom jag inte har för avsikt att bli populär inom de kristdemokratiska leden, så lovar jag att bjuda på några ‘läckerheter’ från vederbörande…”
Om någon av mina läsare kan hitta ”kränkningen” eller ”vuxenmobbningen” i det här stycket kan ni väl meddela mig.
Notera att redan den 19 mars hade Gunnar Bäckman synpunkter på min blogg… Som han inte läser… Mer än två gånger. Och bevisligen var åtminstone en av gångerna en blogg efter den 19 mars….
När Sankte Per i sin vågskål (om han nu har en sådan) väger Stefan Kärvlings kränkningar av Gunnar Bäckman och Gunnar Bäckmans kränkningar av Stefan Kärvling, när Gunnar Bäckman läser upp sitt öppna brev inför Barn- och Ungdomsnämndens ledamöter, ersättare, tjänstemän och fackliga representanter, så undrar jag vilka av kränkningar som väger tyngst.
Den som lever får se…
Så öppnades alltså gårdagens BUN-möte.
I slutet på mötet, efter många timmar (BUN slutade inte förrän 20.35 efter att ha börjat kl 13.15), kom samma diskussion igång igen – och blev då ganska långvarig. Flera borgerliga ledamöter vädrade morgonluft och kastade sig över min blogg. Som fortfarande ingen läste. Men vad då? Man kan väl ha synpunkter ändå! Eller? Inte behöver man väl veta vad man talar om? Eller? Visst kan man ha synpunkter på något som man inte har läst? Eller?
Det tyckte i varje fall kristdemokraternas, folkpartiets och moderaternas ledamöter. Några citat från dessa partirepresentanter i debatten (nu hade överraskningen lagt sig, så jag antecknade. …vilket alla såg, men det hindrade inte några borgerliga representanter från att yttra sig…):
”Sluta raljera med oss Stefan.
En demokratifråga.
Det här borde diskuteras någonstans.
Jag stöttar Gunnar.
Man kan känna sig lite uthängd.
Jag har barn.
Borde skriva så att kommunen blir trivsammare att bo i.
Man måste tänka till innan man vräker ur sig saker.
Vi har ett ansvar för vad vi häver ur oss.
Läcker ut arbetsmaterial i etern.
Rädda om yttrandefriheten och tryckfriheten. Med varje rättighet man har följer ett ansvarstagande.”
Läsare!
Det som de borgerliga ledamöterna (M, FP och KD) diskuterade på gårdagens sammanträde med Barn- och Ungdomsnämnden var inget mindre än två av våra grundlagsfästa, demokratiska friheter:
YTTRANDEFRIHETEN OCH TRYCKFRIHETEN
Yttrandefrihetsgrundlagen:
”1 § Varje svensk medborgare är gentemot det allmänna tillförsäkrad rätt enligt denna grundlag att … offentligen uttrycka tankar, åsikter och känslor och i övrigt lämna uppgifter i vilket ämne som helst.
Yttrandefriheten enligt denna grundlag har till ändamål att säkra ett fritt meningsutbyte, en fri och allsidig upplysning och ett fritt konstnärligt skapande. I den får inga andra begränsningar göras än de som följer av denna grundlag.”
Tryckfrihetsförordningen:
”1 § Med tryckfrihet förstås varje svensk medborgares rätt att, utan några av myndighet eller annat allmänt organ i förväg lagda hinder, utgiva skrifter, att sedermera endast inför laglig domstol kunna tilltalas för deras innehåll, och att icke i annat fall kunna straffas därför, än om detta innehåll strider mot tydlig lag, given att bevara allmänt lugn, utan att återhålla allmän upplysning.”
Med dessa citat vill jag säga någon oerhört väsentligt:
Det går inte att överhuvudtaget diskutera, oavsett vad diskussionen leder till, dessa grundlagar eller dess konsekvenser. Lagarna gäller! Notera återigen vad Tryckfrihetsförordningen säger:
”… utan några … i förväg lagda hinder … endast inför laglig domstol kunna tilltalas för deras innehåll…”
Genom att bara lyfta frågan om min blogg, så ifrågasätts automatiskt två av de svenska grundlagarna – två av de fyra grundpelare som konstituerar den svenska demokratin!
På riksdagens hemsida står det om våra grundlagars funktion:
”Grundlagarna skyddar vår demokrati.”
Några av Vänersborgs makthavare i Barn- och Ungdomsnämnden diskuterar yttrande- och tryckfrihet i syfte att begränsa dem! Jag kan inte tolka det på annat sätt.
Kan du?
Får man då skriva vad man vill?
Ja, i Sverige får man i stort sett skriva och säga vad man vill. Det är liksom det som är demokrati!
Det finns några gränser för yttrande- och tryckfriheten. Det finns lagar kring förtal, diskriminering, olaga hot etc. Det fungerar så att tycker man att någon går över gränsen för vad yttrande- och tryckfriheten tillåter, så får man polisanmäla det specifika fallet, dvs, i det här fallet, det specifika blogginlägget! Så får åklagare avgöra om han/hon vill driva fallet och slutligen är det en domstol som avgör. Inte några borgerliga politiker i Barn- och Ungdomsnämnden!
Har några bloggar gått över gränsen? Gick bloggarna som tog upp Gunnar Bäckman över gränsen? Tror någon i sin vildaste fantasi att dessa bloggar skulle bli fällda för t ex förtal?
En gång i tiden sa den berömde Voltaire:
“Jag avskyr dina åsikter men jag är villig att dö för din rätt att få framföra dem.”
Är det inte det yttrandefrihet handlar om? Att människor ska få framföra sina åsikter även om man inte håller med om vad de säger?
I Sverige råder det demokrati, i Sverige har vi yttrande- och tryckfrihet.
Punkt!
.
PS. Diskussionen om bloggar har förts i andra sammanhang tidigare i kommunen. Då hade jag bland annat en debattartikel i TTELA i frågan. Sedan dog diskussionen. För att alltså poppa upp igen igår.
PPS. Jag har tagit en del avsnitt i min argumentering från tidigare blogginlägg.
Affären Kindblomsvägen fortsätter
Kommer ni håg det lilla skogsområdet i Blåsut? Det som ligger vid Kindblomsvägen? Där som det bor vattensalamandrar?
Förra året hade mini-alliansen tillsammans med socialdemokraterna (så klart) bestämt sig för att sälja marken i området till företaget Modulbyggen Normstahl. Normstahl tänkte bygga fyra stycken parhus i grönområdet. Marken skulle ha sålts för 1,5 miljoner kr.
Allt var klappat och klart. Alla partier var för – de hade ju också ett visst stöd av detaljplanen. Den var visserligen lite gammal, från 1933(!), men ändå. Det var bara att sälja. Tyckte betongpartierna. I och för sig var Vänsterpartiet och Miljöpartiet mot förslaget. Men Vänsterpartiet och Miljöpartiet räknas inte. De brukar vara mot. Och så var det några grannar också som var mot. Men vad då? Några grannar behöver man väl inte bry sig om? Om vattensalamandrarna var mot var svårt att säga, de sa inget… Så dom behövde man inte heller bry sig om.
Men se, grannarna i området gav sig inte. De skrev till kommunen, de skrev till massmedia, de skrev till partierna. De ordnade studiebesök och guidade visningar. Och folk började lyssna. Politiker från andra partier började lyssna. Journalister och debattörer började lyssna.
Andra än grannarna själva började skriva. Det blev bloggar, det blev debattartiklar, det blev reportage. Helt plötsligt tycktes det som väldigt många invånare var motståndare till kommunens byggplaner.
Gunnar Lidell och moderaterna fick fötter kalla som vattensalamandrar! De blev ordentligt nervösa! På kommunfullmäktigesammanträdet i sept 2011 drog Gunnar Lidell och moderaterna helt plötsligt tillbaka sitt förslag om att sälja marken.
Istället återremitterades hela frågan. Kommunfullmäktiges beslut löd:
”Kommunfullmäktige beslutar att återremittera ärendet till Samhällsbyggnadsnämnden. Motivering till återremissen är att de handlingar i ärendet som kommit in till kommunen under tiden från kommunstyrelsens arbetsutskotts sammanträde 2011-08-29 till och med kommunfullmäktiges möte idag 2011-09-28 och som innehåller nya uppgifter som inte kunnat beredas, ska ges möjlighet till detta samt att en medborgardialog genomförs med de berörda i området, innan beslut fattas.”
Vänsterpartiet röstade mot. Det var väl ingen idé med återremiss tyckte vi, det var ju bara att rösta nej till förslaget om exploatering av området! (I min blogg skrev jag i samband med återremissen: ”Varför en återremiss? För det kan väl inte vara så att Gunnar Lidell och moderaterna tänker återkomma med ett förslag om försäljning och bebyggelse när opinionen har lagt sig?”)
Sedan gick månaderna. Hösten tog slut. År 2011 tog slut. Vintern tog slut. Och inget hände.
Jo, förresten. I januari beslutade Fastighetsutskottet att en medborgardialog skulle hållas i februari. Fast det blev ingen…
På kommunfullmäktiges sammanträde den 28 mars i år hände något, och det var en ganska unik sak. Vänsterpartiet, Miljöpartiet, Centerpartiet och Välfärdspartiet lade en gemensam motion! De motionerade om en detaljplaneändring för området. Motionens syfte var bland annat att kommunen skulle leva upp till visionen om inflytande för medborgarna och betydelsen av grönområden.
Den 12 april (förra veckan) hade Samhällsbyggnadsnämnden sammanträde. Inte ett ord nämndes om Kindblomsvägen. Fast något hade hänt dagen före…
Fastighetsenheten, dvs förvaltningen, hade lämnat en ansökan till länsstyrelsen: ”Dispens för exploatering på del av Fiolen 3 samt Blåsut 2:2”.
Det handlade om skogsområdet vid Kindblomsvägen!
”Vänersborgs kommun ansöker härmed om dispens för exploatering … i enlighet med bifogat förslag om kompensationsåtgärder. Förslaget skall ge stor vattensalamander möjlighet att fortleva inom området efter genomförd exploatering.”
Va?! Vad är detta? ”Dispens för exploatering”? ”Stor vattensalamander”? Men den mindre vattensalamandern då?
Fastighetsenhetens ansökan till Länsstyrelsen fortsätter:
”Ansökan görs med anledning av att kommunen planerar att sälja del av Fiolen 3 samt Blåsut 2:2. … Exploateringen avser fyra parhus…”
”Kommunen planerar att sälja”? ”Exploateringen avser”?
Men kommunfullmäktiges beslut då?
”…som innehåller nya uppgifter som inte kunnat beredas … samt att en medborgardialog genomförs med de berörda i området, innan beslut fattas.”
De ”nya uppgifter”, som det talas om i fullmäktiges beslut, har inte beretts. De har i varje fall inte behandlats på någon politisk nivå. Och någon medborgardialog har definitivt inte genomförts!
Hur kan planerna då rulla vidare som om inget har hänt? Som om inte fullmäktige har fattat ett beslut?
Moderaterna och mini-alliansen tycks få det allt svårare för det här med demokrati. Visst får man intrycket att medborgarinflytande och demokrati bara är något eftersträvansvärt och önskvärt, om medborgarna har samma åsikter som de själva?
Brecht undrade en gång om det inte var bättre om de styrande avskedade folket och valde ett annat. Jag tycker att det är bättre att folket avskedar de styrande och väljer andra…
Det är inte så långt kvar till nästa val…
.
PS. För mer fakta i frågan klicka här och här! För ännu mer fakta kan du läsa på Vänsterpartiets hemsida (”Klantigt minst sagt”). Där kan du också klicka fram alla originaldokument.
Senaste kommentarer