Arkiv
Affären Kindblomsvägen: Överklagandet avvisat!
Den 11 juli skrev jag här i bloggen om hur ett antal människor, som bor runt skogsområdet vid Kindblomsvägen i Blåsut, hade överklagat ett beslut från Länsstyrelsen. (Se ”Affären Kindblomsvägen rullar vidare”) Så här skrev jag:
”…fastighetsenheten har ansökt om dispens. För att kunna bebygga området, för människor, så måste kommunen “ordna det” för vattensalamandrarna. Länsstyrelsen tyckte att kommunens åtgärder för salamandrarnas boende är tillräckliga.”
Det tyckte alltså inte ”grannarna” till salamandrarna. Människorna alltså. Så de överklagade till Vänersborgs Tingsrätt, Mark- och miljödomstolen. Mark- och miljödomstolen agerade snabbt, och idag fick jag domen i min hand.
Mark- och miljödomstolen avvisar överklagandena.
Skälen för mark- och miljödomstolens beslut är bland annat följande:
”…får överklagbara domar eller beslut överklagas av den som domen eller beslutet angår, om avgörandet har gått honom eller henne emot. … Det är svårt, för att inte säga omöjligt, att ge en entydig definition av sakägarbegreppet. … Klart är dock att en person på ett mer konkret sätt måste vara berörd av ett beslut för att anses som sakägare. … Rätt att föra talan mot en dom med åberopande av ett allmänt intresse tillkommer normalt inte en enskild klagande. … Det är visserligen tillåtet för enskilda att efter överklagande åberopa även allmänna intressen, men en förutsättning är att den som överklagar på ett eller annat sätt är berörd av beslutet.”
Domstolen kommer efter detta resonemang fram till:
”NN, NN, NN och NN (de överklagandes namn. Min anm.) har inte anfört några omständigheter som medför att de berörs av länsstyrelsens beslut beträffande anmälan om samråd på ett sådant sätt att de har rätt att överklaga beslutet. Deras överklagande ska därför avvisas.”
Domstolen tar alltså inte ställning i sakfrågan. Domstolen säger ”bara” att de som överklagar inte har rätt att överklaga!
Moment 22!
De enda som kan överklaga Länsstyrelsens beslut är följaktligen vattensalamandrarna själva!!! Otroligt! Salamandrarna kan ju inte ens läsa…
Allvarligt talat. Hur ska vanliga människor kunna få, och ha, förtroende för betongpolitiker, betongtjänstemän och betongjurister? Och vad ska vanliga människor göra när betongbyråkrater fattar mer eller mindre huvudlösa beslut?
När jag läser domslutet från Vänersborgs Tingsrätt, Mark- och miljödomstolen, så får jag också en upplevelse av ”deja-vu”. Jag har varit med om det här en gång tidigare. Den gången gällde det när kommunfullmäktige den 19 maj 2010 röstade för att jag inte skulle få ansvarsfrihet för skandalen kring Arena Vänersborg. Detta trots att jag hade röstat nej till arenan vid alla möjliga och omöjliga tillfällen. Både i Barn- och Ungdomsnämnden och i kommunfullmäktige. Förvaltningsrätten, som jag överklagade till, tog då, precis som Mark- och miljödomstolen har gjort nu, inte upp sakfrågorna. Domstolen avvisade bara överklagandet av formella skäl. (Vill du veta mer om det som hände, så kan du läsa här: ”Moment 22”.)
Det är väl inte konstigt att människor i denna kommun, och i detta land, blir förbannande och reagerar mot upplevd maktfullkomlighet och upplevda diktaturfasoner?
Den enda ”motvikten”, som jag ser det, till alla betongbyråkrater, oavsett om de är politiker, tjänstemän eller jurister, är yttrande- och tryckfriheten. Det gäller att vanligt folk, och journalister(!), använder sig av dessa friheter för att skapa opinion mot all byråkratisk maktfullkomlighet.
Prata! Skriv! Kämpa! Demonstrera!
Och rösta 2014…
Takraset. Igen.
Efter en vecka på något varmare breddgrader så är man då tillbaka i Vänersborg. Och precis som alltid prioriteras läsningen av TTELA. De nummer av tidningen som har missats läggs omsorgsfullt i en hög, i kronologisk ordning.
Överst i högen hamnar numret från fredagen den 13 juli. Det är ett spännande nummer. Här återfinns t ex en artikel om Kindblomsvägen och de vattensalamandrar som bor i området. Det är inte bara jag som läser TTELA, TTELA läser mig också… Verkar det som. Jag skrev ju en blogg strax innan jag åkte om några medborgare som överklagade Länsstyrelsens beslut (här). Vattensalamandrar själva kan ju inte överklaga. Det kan tydligen inte heller människorna. Står det i artikeln. Enligt Länsstyrelsen är det antagligen bara Vänersborgs kommun som kan överklaga. Varför kommunen nu skulle vilja överklaga. Länsstyrelsen ”dömer” ju som kommunen vill.
Vanliga människor kan tydligen inte överklaga Länsstyrelsens beslut. Återigen ett exempel på en demokratisk återvändsgränd. Det tycks ibland som om medborgarna bara kan utöva sina demokratiska rättigheter vart 4:e år. Däremellan kan de som är valda, dvs politikerna, göra som de vill. Eller? Och de som inte är valda, dvs tjänstemännen, kan alltid göra som de vill. Eller?
På samma sida i samma nummer skriver TTELA också om takraset och tvisten kring vem som ska betala. Det handlar alltså om arenan. Igen.
Kommunen vill, som bekant, att takraset ska gå på försäkringen, dvs att Länsförsäkringar ska stå för kostnaderna. Det vill inte Länsförsäkringar. Och därför har kommunen stämt Länsförsäkringar på 3.911.050 kr. Det ska bli rättegång i november.
Under tiden betalar kommunen Lindahls jurister som arbetar med stämningen… Som
redan har kostat mer än vad reparationen av taket kostade… (Omkring 8 milj kr tror jag att juristerna har kostat.) Om kommunen förlorar i rätten kan kostnaderna för Vänersborgs skattebetalare bli mångdubbelt större…
Och till på köpet är Länsförsäkringar ”huvudsponsor” för arenan… Hå hå ja ja… Det är som en dokusåpa… Eller någon slags tragikomiskt drama. (Fast egentligen betalar Länsförsäkringar bara för sin reklam i och på arenan, 1,5 milj per år.)
Nu har Länsförsäkringars chefsjurist enligt TTELA lämnat in en skrivelse till tingsrätten i Vänersborg. Jag vet inte riktigt vad som är nytt i skrivelsen (jag har i skrivandes stund inte fått tag i den). Men redan i mars 2011 skrev Länsförsäkringar till Advokatfirman Lindahl, som företräder Vänersborgs kommun:
”Vi är överens om att det var ett konstruktionsfel på takkonstruktionen vilket innebär att skadan är undantagen försäkringen oaktat hur mycket felet påverkat skadan.
Vi har fått bekräftat att det fanns ”gammal” snö och is på taket före skadetillfället och vi får därför anta att tidigare snöbelastning bidragit och påverkat skadan varför försäkringsfallet inte är visat enligt försäkringsåtagandet för snötrycksskador.”
Det verkar som det nya i skrivelsen till tingsrätten är att Länsförsäkringar nu skickar med bildbevis (på den bristande skottningen av taket) och en riktig ”beräkning”. Det är tydligen så att takplåten var underdimensionerad med 14%, och inte 10% som var den tidigare beräkningen.
Av någon anledning, som jag inte förstår riktigt, går skrivelsen inte in på takbågarnas antal. Det var ju ursprungligen tänkt att finnas 18 takbågar i arenan. Det var det som gällde när fullmäktige tog beslutet. Men det fanns bara 13 takbågar när arenan stod klar. Det här måste väl ha haft betydelse för takplåtens bärförmåga? Kanske var takplåten rätt dimensionerad – om det funnits 18 takbågar?
Det tycks alltså inte som det har framkommit något direkt nytt i frågan kring takraset. Men artikeln i TTELA avslutas med ett citat ur Länsförsäkringars skrivelse till tingsrätten, som får mig att sätta kaffet i vrångstrupen. I skrivelsen, skriver TTELA, beskrivs hur det har förekommit tillfällen under vintern, där det har befunnit sig många människor i arenan och:
”I det sammanhanget måste ställas mycket stora krav på personsäkerheten för den allmänhet som besöker arenan.”
Vad är det Länsförsäkringar skriver? Att taket kan rasa igen?
Det här är anmärkningsvärt. Ligger det något i Länsförsäkringars antydan är det oerhört allvarligt! Och gör det inte det, så är det också allvarligt.
Gunnar Lidell (M) skrev en gång på Facebook angående arena-skandalen:
”Sanningen kommer dock allt närmare……….!”
Nu har Lidell suttit som kommunstyrelsens ordförande i 1,5 år. Det är dags att sanningen om arenan kommer fram!
Affären Kindblomsvägen rullar vidare
Ni vet det där lilla skogsområdet vid Kindblomsvägen i Blåsut där det bor vänersborgare – både i form av vattensalamandrar och människor? Nu bor väl i och för sig de flesta vattensalamandrarna i skogsområdet och människorna bredvid. Fast det är inte heller helt rätt, några salamandrar bor antagligen i trädgårdarna. Hos människorna. Länsstyrelsen skriver:
”en trädgårdsdamm på närbelägen villatomt som tros vara föryngringsplats för de salamandrar som återfunnits i skogsdungen”.
Fast frågan är väl om en vattensalamander kan kallas vänersborgare? Å andra sidan är ju inte människorna vid Kindblomsvägen det heller. I varje fall inte enligt socialdemokraterna. Marie Dahlin och Lennart Niklasson, frontfigurerna i socialdemokraterna, skrev ju i en insändare i TTELA:
”Vi vill inte förvägra vänersborgarna att bo lika bra som ni gör.”
”Ni” – det var inte vattensalamandrarna. Det var människorna.
Skogsområdet vid Kindblomsvägen är fortfarande aktuellt. Affären rullar vidare.
Det här har hänt kring skogsområdet vid Kindblomsvägen:
- 1933 beslutas den nu gällande detaljplanen för området.
- 2009: Byggnadsnämnden behandlar ett förslag om en ändring i detaljplanen för att möjliggöra byggnation av hus i det aktuella området. Förslaget hänger senare upp sig på oklara frågor kring trafiklösningen och på motståndet mot förslaget överhuvudtaget. Det blev inget av förslaget.
- 16 juni 2011: Samhällsbyggnadsnämnden beslutar att föreslå fullmäktige att godkänna ett markanvisningsavtal, där kommunen säljer ett område på cirka 4.125 kvadratmeter till Modulbyggen Normstahl AB för 1.500.000 kronor.
- 7 sept 2011: Kommunstyrelsen föreslår kommunfullmäktige att godkänna markanvisningsavtalet och försäljningen.
Vänsterpartiet och Miljöpartiet reserverar sig. - 28 sept 2011: Kommunfullmäktige återremitterar(!) frågan om Kindblomsvägen:
”Kommunfullmäktige beslutar att återremittera ärendet till Samhällsbyggnadsnämnden. Motivering till återremissen är att de handlingar i ärendet som kommit in till kommunen under tiden från kommunstyrelsens arbetsutskotts sammanträde 2011-08-29 till och med kommunfullmäktiges möte idag 2011-09-28 och som innehåller nya uppgifter som inte kunnat beredas, ska ges möjlighet till detta samt att en medborgardialog genomförs med de berörda i området, innan beslut fattas.” - 28 mars 2012: Vänsterpartiet, Miljöpartiet, Centerpartiet och Välfärdspartiet lägger tillsammans en motion, om att göra skogsområdet vid Kindblomsvägen till Allmänplatsmark-natur.
- 10 april 2012: En tjänsteman på Fastighetsenheten ansöker hos Länsstyrelsen om ”dispens för exploatering”.
- 11 juni 2012: Barn- och Ungdomsnämnden behandlar motionen. Beslutet lyder:
”Barn- och Ungdomsnämndens ansvarsområde påverkas inte negativt av föreslagen förändring, varför nämnden inte har något att erinra mot motionens intentioner.
Vänsterpartiet, Miljöpartiet, Centerpartiet och Välfärdspartiet yrkar istället på bifall till motionen. - 18 juni 2012: Samhällsbyggnadsnämnden behandlar motionen. Motionen avslås.
Vänsterpartiet, Miljöpartiet, Centerpartiet och Välfärdspartiet yrkar bifall till motionen. - 19 juni 2012: Byggnadsnämnden behandlar motionen. Beslutet lyder
”Byggnadsnämnden anser att den gällande detaljplanen inte ändras från kvartersmark till allmän platsmark – natur.
Byggnadsnämnden föreslår att kommunfullmäktige avslår motionen.”
Vänsterpartiet och Miljöpartiet reserverar sig. - 20 juni 2012: Länsstyrelsen beviljar kommunen dispens för byggnation av bostadshus.
Samhällsbyggnadsnämnden, som fick tillbaka frågan av fullmäktige i sept 2011, har inte behandlat återremissen från kommunfullmäktige. Vilket är anmärkningsvärt…
Ändå har ärendet alltså gått vidare, genom att en tjänsteman på Fastighetsenheten har ansökt om dispens för att bygga bostäder i skogsområdet. Och inte nog med det. Fastighetsenheten har dessutom anlitat en utomstående konsult i arbetet!
Till vilket pris?
Varför har Fastighetsenheten begärt dispens? På vems uppdrag? Anser förvaltningen att detta är ett sätt att bereda ärendet? Eller är det helt enkelt så att den styrande mini-alliansen och socialdemokraterna (mellan skål och vägg) har bestämt att området ska bebyggas?
Till varje pris?
För min del tycker jag att fastighetsenhetens agerande rimmar illa med en pågående beredning… Återremissen från fullmäktige borde rimligtvis beredas enligt beslutets intentioner och motionen borde behandlas färdigt innan en dispensansökan lämnas in. (Och en utomstående konsult anlitas…) Det är ju faktiskt kommunfullmäktige som ska fatta beslut i frågan.
Visst känns det som att demokratin i Vänersborg återigen sätts åt sidan? Enligt fullmäktiges skulle ju också en medborgardialog genomföras med de berörda i området. Det har inte skett.
Vilket är anmärkningsvärt…
Gunnar Lidell (M) borde slå näven i bordet, och likt en viss gammal partiledare, konstatera att:
”Någon jävla ordning ska det va’ i …”
Nu är det ju så att det finns inga lagar som säger att icke-vänersborgarna, som bor där borta vid Kindblomsvägen, människorna alltså, har rätt till skogsområdet. Däremot finns det lagar som säger att de andra icke-vänersborgarna, som bor där borta vid Kindblomsvägen, vattensalamandrarna alltså, har rätt till sin skog. Naturvårdsverket har till och med ägnat 62 sidor om vattensalamandrar, ”Åtgärdsprogram för bevarande av större vattensalamander och dess livsmiljöer”. (Du kan hämta skriften här.)
Det är därför som fastighetsenheten har ansökt om dispens. För att kunna bebygga området, för människor, så måste kommunen ”ordna det” för vattensalamandrarna. Länsstyrelsen tyckte att kommunens åtgärder för salamandrarnas boende är tillräckliga. Det tycker inte några av de boende i området kring Kindblomsvägen, människorna alltså.
- 11 juli 2012 (=idag): Länsstyrelsens dispensbeslut överklagas.
Vattensalamandrarna hade nog också överklagat om de hade vetat vad som var på gång…
De överklagande lägger fram sin sak på ett mycket välskrivet och välformulerat sätt. De inleder sin överklagan med:
”Vi anser att flertal fakta inte vägts in i bedömningen samt att man i dispensen gjort antaganden som inte kan kvalitetssäkra artens fortlevnad.”
De klagande pekar framför allt på två saker i den av Länsstyrelsen givna dispensen:
”Vi anser att varken föreslagna kompensationsåtgärderna eller ansvarsfördelningen säkrar artens fortlevnad.”
och
”Bristfällig inventering”
I överklagandet lyfter de klagande fram ett antal påståenden i den givna dispensen som de anser vara felaktiga eller som saknar faktaunderbyggnad.
Länsstyrelsen skriver:
”en trädgårdsdamm på närbelägen villatomt som tros vara föryngringsplats för de salamandrar som återfunnits i skogsdungen”.
De klagande kommenterar:
”Tros vara understryker den bristande inventeringen – Fakta för detta saknas.”
Länsstyrelsen skriver:
”Länsstyrelsen bedömer att området som är tänkt för nya villor, endast utgör en mindre del av salamandrarnas livsmiljö på Blåsut”.
De klagande kommenterar:
”Hur gör man denna bedömning när inventeringen är så begränsad? På vilken studie/inventering grundas detta antagande?”
Länsstyrelsen skriver:
”Området på Blåsut i stort utgörs av uppväxta trädgårdar ….som kan gynna kräldjurens fortlevnad….”
De klagande kommenterar:
”Ett overifierat antagande p.g.a för snäv inventering. Man kan heller inte förutsätta att privatpersoners trädgårdar skall säkra en arts framtida fortlevnad. Den tillåtna byggrätten är betydligt större än husen är idag. Det finns även en stor risk att den nya bebyggelsen med moderna stora hus på mindre trädgård leder till en modernisering av kvarteret med mindre trädgårdar som följd. Den nybyggda vägen kommer också att ta bort ytterligare ca 1000m2 uppväxt vegetation och kan aldrig ersättas.”
Länsstyrelsen skriver:
”De tänkta skyddsåtgärderna kommer att förstärka det kvarvarande grönområdets möjligheter att utgöra livsmiljö för salamandrar.”
De klagande kommenterar:
”Detta är en nyckelpunkt. Detta har inte validerats! Det finns liten uppföljning m.a.p kompensationsåtgärder varav flertal gått fel. ref: 620-56-36-0. I detta ingår även byggnad och framförallt skötsel av en damm. Det finns inga krav på skötsel av damm i dispensen.”
Länsstyrelsen skriver:
”En väg kommer att anläggas genom grönområdet men kommer att vara avstängd för genomfartstrafik. Trafik kommer inte på ett betydande sätt skära av salamandrarnas passage från lek-föryngringsplats till jaktmark och viloplatser.”
De klagande kommenterar:
”Det är inte genom grönområdet vägen kommer att anläggas! Detta är ett faktafel. I det tänkta exploateringsområdet kommer den planerade vägen definitivt skära av länken mellan den tänkta dammen och där inventeringen hittade viloplatser & jaktmarker för salamandrarna. Att bygga vägen innan man säkerställt även en flytt av dessa jakt & viloplatser kommer leda till kraftig försämring av livsbetingelserna.”
Länsstyrelsen skriver:
”Länsstyrelsen bedömer att arterna kan leva kvar efter exploatering”.
De klagande kommenterar:
”På vilken kunskap eller erfarenhet grundar man detta? Det finns liten uppföljning rörande kompensationsåtgärder och vilken framgång de haft. Hur ser ansvarsfrågan ut. Vem är i slutändan skyldig att säkra fortlevnad? Kommunen söker en dispens för 3:e part som kommer att exploatera området. I detta markanvisningsavtal finns inga restriktioner rörande ansvar eller försiktighet. Det vi som lekmän undrar; – när väl allt är klart och exploaterat och salamandrarna bevisligen inte överlevt – vem är då åtalningsbar?!
Vi får se vad som händer med överklagan av Länsstyrelsens dispens. Oavsett utgången, så är det i slutändan ändå politikerna i kommunen som beslutar om skogsområdet kring Kindblomsvägen ska bebyggas eller inte.
Och som politiker är det flera intressen som ska vägas mot varandra. Naturligtvis ska folk ha någonstans att bo, men jag tror att det finns betydligt lämpligare platser att bygga på än vid Kindblomsvägen. Det är ju inte bara att smälla upp hus på varenda ”ledig plätt”. Det ska ju också finnas kvalitet i boendet.
Ett enigt fullmäktige har ställt samman de tankar och visioner som handlar om naturvärden, kulturvärden och sociala värden i den så kallade ”Grönplan Vänersborg 2008″. Denna Grönplan ska utgöra underlag ”vid förtätning och nybyggnad i tätorterna samt vid skötsel och bevarande av grönstrukturen”. Här kan vi bland annat läsa:
”Barnperspektiv ska alltid finnas vid analys av planering.
Gemensamma mål för bra samarbete mellan berörda.
Spara små ytor med natur för att skapa luft i bostadsområdena.
Bevaka möjligheter att skapa miniparker framförallt i centrala stan.”
De boende kring Kindblomsvägen får lägga ner mycket tid på att ”freda sig” och ”försvara sig” mot kommunens politiker och tjänstemän. Man kan ibland undra hur dessa politiker och tjänstemän tänker – inser de inte att de har fått sina uppdrag från kommunens invånare? Det är invånarnas intressen som ska tillgodoses. Vänersborgarna, även de som bor kring Kindblomsvägen, är ”vänner” och uppdragsgivare, inte fiender.
Och i mötet med medborgarna, så vore det lite uppfriskande om de kommunala representanterna lyssnade… Och de demokratiska spelreglerna följdes…
BUN 11 juni (1): Får pedagoger vara politiker?
Jodå, det hettade allt till även på måndagens sammanträde med Barn- och Ungdomsnämnden. När nämnden fick information om den strukturella översynen, så slank det bland annat ur Lisbeth Brodin från Moderaterna att
”höjda lärarlöner drabbar oss”
Lisbeth Brodin hade, som jag uppfattade det, ett mycket negativt tonfall, och det var nog inte bara jag som fick den uppfattningen. Naturligtvis kunde jag ha låtit saken bero, men vid ganska många tillfällen, tro det eller ej, så andas det en ganska tråkig och negativ syn på pedagoger som yrkesgrupp. Och det alltså i en nämnd som ansvarar för förskola och grundskola. När nu Lisbeth Brodin (M) gav uttryck för denna ”negativa” inställning, så kunde jag inte låta bli att påpeka detta.
Då blev Lisbeth Brodin (M) ”sur” och undrade i vilken roll som jag sitter i nämnden. Om jag var lärare eller politiker typ…
Igen alltså.
För några veckor sedan var det demokratiberedningens ordförande, Peter Göthblad (FP), som tog upp frågan om lärare som politiker på en skoldebatt i Brålanda.
Tänk, jag förstår inte. I Försvarsutskottet i riksdagen sitter det officerare, i regionfullmäktige läkare, sjuksköterskor och annan sjukvårdspersonal, i Socialnämnden sitter det socialarbetare och kuratorer, i Samhällsbyggnadsnämnden sitter det… osv osv. Vad är det för konstigt att det sitter en lärare i Barn- och Ungdomsnämnden?
Naturligtvis är det inget konstigt. Det finns lagar som tillåter även lärare att arbeta politiskt! Till och med när det gäller skol- och utbildningsfrågor! Och om inte detta skulle vara skäl nog, så har Vänersborgs kanslichef dessutom nyligen besökt BUN och talat om vad som gäller.
För bara knappt en månad sedan hade jag både en debattartikel i TTELA och en blogg i ämnet (”Frågan om jäv”). Då skrev jag bland annat:
”Men vad som gäller kring jäv bestäms inte av enskilda tyckare. Det bestäms av Sveriges lagar. … Kanslichefen gav ett klart och tydligt besked till hela nämnden: Enligt Sveriges lagar är inte politiker som t ex har barn på en skola eller arbetar på en skola jäviga. … Att vara lärare på Dalboskolan och politiker i BUN är inte jäv, det är helt i överensstämmelse med Sveriges lagar.”
Lisbeth Brodin borde förstå att den svenska lagen gäller oberoende av vad hon tycker om den.
Sedan förstår jag faktiskt inte hur Lisbeth Brodin (M), och andra betongpolitiker, tänker. Hur kan de tro att undertecknad skulle kunna handla i något annat än det allmännas intresse – när antagligen allasom arbetar kommunalpolitiskt i den här kommunen vet att undertecknad är lärare?
Men Lisbeth Brodin (M) struntar alltså i fakta. Som lagar och sånt. Har Brodin bestämt sig för att hennes åsikter är de rätta, så är de det. Sådana åsikter brukar kallas förutfattade meningar eller fördomar.
Det är väl så att när argumenten inte räcker till, så får väl Lisbeth Brodin (M) ta till andra medel. Det kanske är naturligt i moderata kretsar. Det är i varje fall inte första gången som vänsterpartister råkar ut för slag under bältet av betongpartiernas representanter. Och säkerligen inte den sista heller.
Det förvånar mig också att nämndens ordförande, Lena Eckerbom Wendel (M), inte påpekade det olämpliga i att använda personliga påhopp som medel i en diskussion. Lena Eckerbom Wendel sitter ju också, precis som Peter Göthblad, i demokratiberedningen. Borde inte dessa demokratiberedningens representanter hålla den demokratiska flaggan högt och arbeta för att sakligaargument förs fram, möts och bryts i en öppen debatt?
Var det inte det demokratiberedningen ville ha sagt när de hade ett ”öppet möte” vid gågatekrysset i fredags?
Att informera – en rättighet och skyldighet!
Det har blivit en del reaktioner på min senaste blogg. En del positiva, en del negativa. De flesta av de negativa reaktionerna kommer från politiker i något av de borgerliga partierna. De som styr. Samtidigt understryker många av dessa att de inte läser min blogg.
Det gör mig naturligtvis lite förbryllad. Hur kan dessa politiker uttala sig om vad jag skriver när de inte läser?
Barn- och Ungdomsnämndens ordförande Lena Eckerbom Wendel (M) har fortsatt att ifrågasätta min rätt att skriva/blogga på åtminstone två ställen på Facebook. Och visst, det har hon all rätt till. Alla får naturligtvis ha åsikter och diskutera både mig som person (vilket nöje man nu kan ha av det), yrkeskompetens (vad nu det har med saken att göra) och min blogg.
Jag har dock lite svårt att förstå logiken. Eckerbom Wendel och hennes politikerkollegor diskuterar och kritiserar mitt skrivande på Facebook, ett offentligt forum, samtidigt som de ifrågasätter min rätt att diskutera och kritisera i ett offentligt forum.
Kärnfrågan är emellertid en annan. Och den missar Lena Eckerbom Wendel, Gunnar Bäckman (KD) och deras borgerliga gelikar, nämligen:
Får jag enligt gällande lagar och regler skriva om det som händer på sammanträdena på mina bloggar?
Svaret på denna fråga är ett otvetydigt JA.
Det är det här som det handlar om. Får jag, eller någon annan (det finns ju faktiskt flera bloggare!), återge vad andra politiker säger under sammanträdena i Barn- och Ungdomsnämnden – eller får jag (vi) det inte?
Det får jag (vi). Det finns inga som helst tvivel om detta.
I mitt förra inlägg citerade jag första paragrafen i två av våra grundlagar, Yttrandefrihetsgrundlagen och Tryckfrihetsförordningen. Dessa grundlagar gäller – oavsett vad Lena Eckerbom Wendel, Gunnar Bäckman och de andra borgerliga politikerna än tycker.
VÅRA GRUNDLAGAR GÄLLER!
Att det sedan finns olika åsikter om det jag skriver, det är självklart. Och det är så det ska vara. Det är det som är politik. Det är därför det finns partier.
Naturligtvis finns det gränser. Jag försökte beskriva detta i mitt förra inlägg. Men det är klart, läser de borgerliga politikerna inte mina bloggar…
Jag upprepar. I Sverige fungerar det så att den person som anser att någon, t ex jag, har brutit mot yttrandefrihetsgrundlagen eller tryckfrihetsförordningen skall polisanmäla detta. Anser t ex Lena Eckerbom Wendel och Gunnar Bäckman att jag har brutit mot någon lag så är det deras skyldighet att polisanmäla. (Precis som Gunnar Lidell helt riktigt har polisanmält ett hotfullt brev under medborgardialogen.) Sedan är det i slutändan en domstol som avgör om det skrivna är brottsligt eller inte. Ända fram tills dess är skribenten oskyldig.
Så fungerar demokratin i Sverige.
De kan inte ifrågasätta min rätt att skriva bloggar!
Enligt ”Reglemente för Barn- och Ungdomsnämnden” är det till och med min skyldighet att informera om nämndens verksamhet.
”§ 4 Det åvilar nämnden att
– lämna allmänheten information om nämndens verksamhet
– verka för utveckling av allmänhetens inflytande”
En gång till.
Det finns inget som hindrar mig som nämndledamot att tala eller skriva om det som händer, sägs eller utspelar sig på ett nämndmöte. Nämndledamöter har ingen som helst skyldighet att vara tysta, snarare tvärtom!
Gunnar Bäckman har FEL när han i sitt öppna brev påstår det. Och ordförande Lena Eckerbom Wendel har FEL när hon försöker göra det till en fråga om hur människor upplever det.
Istället är det ordförande Lena Eckerbom Wendels SKYLDIGHET att ta reda på och informera nämndledamöterna om vad som gäller. Det är Lena Eckerbom Wendels SKYLDIGHET att informera nämndledamöterna att det inte finns några som helst juridiska hinder från att referera vad som sägs på ett nämndmöte. …och det oavsett vad Eckerbom Wendel och de andra borgerliga ledamöterna har för privata åsikter i frågan.
Som ordförande i Barn- och Ungdomsnämnden är Lena Eckerbom Wendel mer än en privatperson. Hon har ett ansvar för att gällande svenska lagar och regler följs!
Jag vill också försäkra er läsare, av denna blogg, att jag verkligen bemödar mig om att ta reda på fakta och att återge vad andra säger på ett riktigt och alltigenom korrekt sätt. (Varför skulle jag annars skriva? Tror någon att jag skulle ägna denna blogg sådan tid, bara för att tillfredsställa något slags lögnbehov?)
Till sist.
För att medborgarna ska kunna kontrollera vad som skrivs i min blogg, så är jag helt öppen för att offentliga och öppna sammanträden införs för Barn- och Ungdomsnämnden. Det är faktiskt möjligt att göra detta enligt Kommunallagen (6 kap §19a). Jag skulle också stödja ett förslag om att tillåta inspelningar av sammanträdena.
Hur ser ni andra ledamöter på dessa förslag?
BUN 16 apr (1): Borgarna och demokratin…
Kristdemokraternas Gunnar Bäckman läser inte min blogg… Bara ibland… Bara två gånger… Gunnar Bäckman gillade inte det han läste… När han läste de där två gångerna… Gunnar Bäckman gillar inte min blogg… Det vet Gunnar Bäckman, fast han bara läst två blogginlägg.
Gunnar Bäckman började hela Barn- och Ungdomsnämndens sammanträde igår med att begära en ordningsfråga. Och då fick han ordet. Då tar Gunnar Bäckman fram ett papper. Det visade sig vara ett öppet brev. Det var ett öppet brev riktat till Stefan Kärvling. Till mig alltså. Om min blogg!
Gunnar Bäckman läste högt. Gunnar Bäckman har tydligen åsikten att gillar inte Gunnar Bäckman något som skrivs, så får det, och ska det, tas upp i nämnden. I form av ett öppet brev. Och det tycker tydligen ordförande Lena Eckerbom Wendel (M) också. Eckerbom Wendel gillar inte heller min blogg. Fast hon läser den inte …
Gunnar Bäckmans öppna brev överraskade. Jag hade inte en aning om det. Gunnar Bäckman hade t ex inte pratat med mig om min blogg tidigare. Antagligen hade han däremot pratat med ordförande Lena Eckerbom Wendel (M). Hon tyckte att det var helt på sin plats att diskutera min blogg på ett officiellt sammanträde med Barn- och Ungdomsnämnden. (Det lär bli många öppna brev i fortsättningen…)
Vad stod det i Gunnar Bäckmans öppna brev då?
Tyvärr kan jag inte citera honom, jag blev så överraskad att jag slutade anteckna. Dessutom tog jag för givet att jag skulle få hans öppna brev. Men se, det fick jag inte.
Det är nog första gången en politiker, åtminstone i Vänersborg, får ett personligt brev som vederbörande inte får läsa…
Gunnar Bäckman menade att min blogg hämmar de andra politikerna i nämnden. De vågar inte säga vad de tycker. Jag vet ärligt talat inte, om Gunnar Bäckman hade pratat med några andra i nämnden, eller om han helt enkelt på eget bevåg gjorde sig till tolk för de andra.
Gunnar Bäckman menade vidare att jag raljerar, att min blogg är vuxenmobbning och att den är full av kränkningar… Och så vidare. Gunnar Bäckman sa också något om att BUN:s möten inte är offentliga. Det är ingen slump att dörren är stängd och att det som sägs ska stanna i rummet menade Gunnar Bäckman. Gunnar Bäckman tyckte att jag
”läckte som ett såll”.
Gunnar Bäckman var tuff i sina yttranden. Jag upplevde faktiskt det som Gunnar Bäckman sa, som kränkande. Men det tycker naturligtvis inte Gunnar Bäckman själv. Ibland tror jag att många kristdemokrater tror sig ha monopol på tolkningar av etik och moral. Och naturligtvis har de själva rätt.
Gunnar Bäckman gjorde istället en stor sak, vilket de flesta andra av de borgerliga ledamöterna instämde i senare, att han var kränkt i min blogg. Faktiskt sa Gunnar Bäckman att han var livrädd för vad jag skrev. (Fast han inte läser min blogg… Bara två gånger…)
Därför vill jag ordagrant återge vad jag har skrivit om Gunnar Bäckman det senaste året.
Det som Gunnar Bäckman själv tog upp som exempel på en kränkning var följande, som jag skrev i en blogg den 19 mars (”Svar på frågor om diarieföring”):
”Kristdemokraten Gunnar Bäckman tyckte att det tidigare var ett väldigt tjat från Vänsterpartiet om att handlingar inte blev diarieförda. Då skulle väl jag vara nöjd nu när detta diariefördes? Jag undrade vänligt (tror jag) om han var allvarlig. Den tidigare diarieföringen som Bäckman syftar på är den kritik som Vänsterpartiets James Bucci riktade mot kommunen angående hanteringen av handlingar kring arenan. Kritiken slutade med 5 st JO-anmälningar. JO gav James Bucci rätt – alla 5 gångerna!
Tja kristdemokrater. Ni halverades i det senaste valet. Det fanns nog en orsak till det.”
Om någon av mina läsare kan hitta ”kränkningen” eller ”vuxenmobbningen” i det här stycket kan ni väl meddela mig.
Den 20 mars (klicka här), så skrev jag så här om Gunnar Bäckman:
”Bäckman var också kritisk till dom i nämnden (undrar vilka han tänker på?) som kritiserat materialet i medborgardialogen. Det är som att vi har ‘skjutit oss själva i foten.'”
Om någon av mina läsare kan hitta ”kränkningen” eller ”vuxenmobbningen” i det här stycket kan ni väl meddela mig.
Den 19 mars (klicka här) skrev jag också om Gunnar Bäckman:
”Jag kan utlova en del spännande läsning och en del ‘intressanta’ uttalanden. Bland annat från de två kristdemokraterna i nämnden, Orvar Carlsson och Gunnar Bäckman. De antydde vid flera (minst 3) tillfällen att de inte gillade mitt skrivande. Och eftersom jag inte har för avsikt att bli populär inom de kristdemokratiska leden, så lovar jag att bjuda på några ‘läckerheter’ från vederbörande…”
Om någon av mina läsare kan hitta ”kränkningen” eller ”vuxenmobbningen” i det här stycket kan ni väl meddela mig.
Notera att redan den 19 mars hade Gunnar Bäckman synpunkter på min blogg… Som han inte läser… Mer än två gånger. Och bevisligen var åtminstone en av gångerna en blogg efter den 19 mars….
När Sankte Per i sin vågskål (om han nu har en sådan) väger Stefan Kärvlings kränkningar av Gunnar Bäckman och Gunnar Bäckmans kränkningar av Stefan Kärvling, när Gunnar Bäckman läser upp sitt öppna brev inför Barn- och Ungdomsnämndens ledamöter, ersättare, tjänstemän och fackliga representanter, så undrar jag vilka av kränkningar som väger tyngst.
Den som lever får se…
Så öppnades alltså gårdagens BUN-möte.
I slutet på mötet, efter många timmar (BUN slutade inte förrän 20.35 efter att ha börjat kl 13.15), kom samma diskussion igång igen – och blev då ganska långvarig. Flera borgerliga ledamöter vädrade morgonluft och kastade sig över min blogg. Som fortfarande ingen läste. Men vad då? Man kan väl ha synpunkter ändå! Eller? Inte behöver man väl veta vad man talar om? Eller? Visst kan man ha synpunkter på något som man inte har läst? Eller?
Det tyckte i varje fall kristdemokraternas, folkpartiets och moderaternas ledamöter. Några citat från dessa partirepresentanter i debatten (nu hade överraskningen lagt sig, så jag antecknade. …vilket alla såg, men det hindrade inte några borgerliga representanter från att yttra sig…):
”Sluta raljera med oss Stefan.
En demokratifråga.
Det här borde diskuteras någonstans.
Jag stöttar Gunnar.
Man kan känna sig lite uthängd.
Jag har barn.
Borde skriva så att kommunen blir trivsammare att bo i.
Man måste tänka till innan man vräker ur sig saker.
Vi har ett ansvar för vad vi häver ur oss.
Läcker ut arbetsmaterial i etern.
Rädda om yttrandefriheten och tryckfriheten. Med varje rättighet man har följer ett ansvarstagande.”
Läsare!
Det som de borgerliga ledamöterna (M, FP och KD) diskuterade på gårdagens sammanträde med Barn- och Ungdomsnämnden var inget mindre än två av våra grundlagsfästa, demokratiska friheter:
YTTRANDEFRIHETEN OCH TRYCKFRIHETEN
Yttrandefrihetsgrundlagen:
”1 § Varje svensk medborgare är gentemot det allmänna tillförsäkrad rätt enligt denna grundlag att … offentligen uttrycka tankar, åsikter och känslor och i övrigt lämna uppgifter i vilket ämne som helst.
Yttrandefriheten enligt denna grundlag har till ändamål att säkra ett fritt meningsutbyte, en fri och allsidig upplysning och ett fritt konstnärligt skapande. I den får inga andra begränsningar göras än de som följer av denna grundlag.”
Tryckfrihetsförordningen:
”1 § Med tryckfrihet förstås varje svensk medborgares rätt att, utan några av myndighet eller annat allmänt organ i förväg lagda hinder, utgiva skrifter, att sedermera endast inför laglig domstol kunna tilltalas för deras innehåll, och att icke i annat fall kunna straffas därför, än om detta innehåll strider mot tydlig lag, given att bevara allmänt lugn, utan att återhålla allmän upplysning.”
Med dessa citat vill jag säga någon oerhört väsentligt:
Det går inte att överhuvudtaget diskutera, oavsett vad diskussionen leder till, dessa grundlagar eller dess konsekvenser. Lagarna gäller! Notera återigen vad Tryckfrihetsförordningen säger:
”… utan några … i förväg lagda hinder … endast inför laglig domstol kunna tilltalas för deras innehåll…”
Genom att bara lyfta frågan om min blogg, så ifrågasätts automatiskt två av de svenska grundlagarna – två av de fyra grundpelare som konstituerar den svenska demokratin!
På riksdagens hemsida står det om våra grundlagars funktion:
”Grundlagarna skyddar vår demokrati.”
Några av Vänersborgs makthavare i Barn- och Ungdomsnämnden diskuterar yttrande- och tryckfrihet i syfte att begränsa dem! Jag kan inte tolka det på annat sätt.
Kan du?
Får man då skriva vad man vill?
Ja, i Sverige får man i stort sett skriva och säga vad man vill. Det är liksom det som är demokrati!
Det finns några gränser för yttrande- och tryckfriheten. Det finns lagar kring förtal, diskriminering, olaga hot etc. Det fungerar så att tycker man att någon går över gränsen för vad yttrande- och tryckfriheten tillåter, så får man polisanmäla det specifika fallet, dvs, i det här fallet, det specifika blogginlägget! Så får åklagare avgöra om han/hon vill driva fallet och slutligen är det en domstol som avgör. Inte några borgerliga politiker i Barn- och Ungdomsnämnden!
Har några bloggar gått över gränsen? Gick bloggarna som tog upp Gunnar Bäckman över gränsen? Tror någon i sin vildaste fantasi att dessa bloggar skulle bli fällda för t ex förtal?
En gång i tiden sa den berömde Voltaire:
“Jag avskyr dina åsikter men jag är villig att dö för din rätt att få framföra dem.”
Är det inte det yttrandefrihet handlar om? Att människor ska få framföra sina åsikter även om man inte håller med om vad de säger?
I Sverige råder det demokrati, i Sverige har vi yttrande- och tryckfrihet.
Punkt!
.
PS. Diskussionen om bloggar har förts i andra sammanhang tidigare i kommunen. Då hade jag bland annat en debattartikel i TTELA i frågan. Sedan dog diskussionen. För att alltså poppa upp igen igår.
PPS. Jag har tagit en del avsnitt i min argumentering från tidigare blogginlägg.
Affären Kindblomsvägen fortsätter
Kommer ni håg det lilla skogsområdet i Blåsut? Det som ligger vid Kindblomsvägen? Där som det bor vattensalamandrar?
Förra året hade mini-alliansen tillsammans med socialdemokraterna (så klart) bestämt sig för att sälja marken i området till företaget Modulbyggen Normstahl. Normstahl tänkte bygga fyra stycken parhus i grönområdet. Marken skulle ha sålts för 1,5 miljoner kr.
Allt var klappat och klart. Alla partier var för – de hade ju också ett visst stöd av detaljplanen. Den var visserligen lite gammal, från 1933(!), men ändå. Det var bara att sälja. Tyckte betongpartierna. I och för sig var Vänsterpartiet och Miljöpartiet mot förslaget. Men Vänsterpartiet och Miljöpartiet räknas inte. De brukar vara mot. Och så var det några grannar också som var mot. Men vad då? Några grannar behöver man väl inte bry sig om? Om vattensalamandrarna var mot var svårt att säga, de sa inget… Så dom behövde man inte heller bry sig om.
Men se, grannarna i området gav sig inte. De skrev till kommunen, de skrev till massmedia, de skrev till partierna. De ordnade studiebesök och guidade visningar. Och folk började lyssna. Politiker från andra partier började lyssna. Journalister och debattörer började lyssna.
Andra än grannarna själva började skriva. Det blev bloggar, det blev debattartiklar, det blev reportage. Helt plötsligt tycktes det som väldigt många invånare var motståndare till kommunens byggplaner.
Gunnar Lidell och moderaterna fick fötter kalla som vattensalamandrar! De blev ordentligt nervösa! På kommunfullmäktigesammanträdet i sept 2011 drog Gunnar Lidell och moderaterna helt plötsligt tillbaka sitt förslag om att sälja marken.
Istället återremitterades hela frågan. Kommunfullmäktiges beslut löd:
”Kommunfullmäktige beslutar att återremittera ärendet till Samhällsbyggnadsnämnden. Motivering till återremissen är att de handlingar i ärendet som kommit in till kommunen under tiden från kommunstyrelsens arbetsutskotts sammanträde 2011-08-29 till och med kommunfullmäktiges möte idag 2011-09-28 och som innehåller nya uppgifter som inte kunnat beredas, ska ges möjlighet till detta samt att en medborgardialog genomförs med de berörda i området, innan beslut fattas.”
Vänsterpartiet röstade mot. Det var väl ingen idé med återremiss tyckte vi, det var ju bara att rösta nej till förslaget om exploatering av området! (I min blogg skrev jag i samband med återremissen: ”Varför en återremiss? För det kan väl inte vara så att Gunnar Lidell och moderaterna tänker återkomma med ett förslag om försäljning och bebyggelse när opinionen har lagt sig?”)
Sedan gick månaderna. Hösten tog slut. År 2011 tog slut. Vintern tog slut. Och inget hände.
Jo, förresten. I januari beslutade Fastighetsutskottet att en medborgardialog skulle hållas i februari. Fast det blev ingen…
På kommunfullmäktiges sammanträde den 28 mars i år hände något, och det var en ganska unik sak. Vänsterpartiet, Miljöpartiet, Centerpartiet och Välfärdspartiet lade en gemensam motion! De motionerade om en detaljplaneändring för området. Motionens syfte var bland annat att kommunen skulle leva upp till visionen om inflytande för medborgarna och betydelsen av grönområden.
Den 12 april (förra veckan) hade Samhällsbyggnadsnämnden sammanträde. Inte ett ord nämndes om Kindblomsvägen. Fast något hade hänt dagen före…
Fastighetsenheten, dvs förvaltningen, hade lämnat en ansökan till länsstyrelsen: ”Dispens för exploatering på del av Fiolen 3 samt Blåsut 2:2”.
Det handlade om skogsområdet vid Kindblomsvägen!
”Vänersborgs kommun ansöker härmed om dispens för exploatering … i enlighet med bifogat förslag om kompensationsåtgärder. Förslaget skall ge stor vattensalamander möjlighet att fortleva inom området efter genomförd exploatering.”
Va?! Vad är detta? ”Dispens för exploatering”? ”Stor vattensalamander”? Men den mindre vattensalamandern då?
Fastighetsenhetens ansökan till Länsstyrelsen fortsätter:
”Ansökan görs med anledning av att kommunen planerar att sälja del av Fiolen 3 samt Blåsut 2:2. … Exploateringen avser fyra parhus…”
”Kommunen planerar att sälja”? ”Exploateringen avser”?
Men kommunfullmäktiges beslut då?
”…som innehåller nya uppgifter som inte kunnat beredas … samt att en medborgardialog genomförs med de berörda i området, innan beslut fattas.”
De ”nya uppgifter”, som det talas om i fullmäktiges beslut, har inte beretts. De har i varje fall inte behandlats på någon politisk nivå. Och någon medborgardialog har definitivt inte genomförts!
Hur kan planerna då rulla vidare som om inget har hänt? Som om inte fullmäktige har fattat ett beslut?
Moderaterna och mini-alliansen tycks få det allt svårare för det här med demokrati. Visst får man intrycket att medborgarinflytande och demokrati bara är något eftersträvansvärt och önskvärt, om medborgarna har samma åsikter som de själva?
Brecht undrade en gång om det inte var bättre om de styrande avskedade folket och valde ett annat. Jag tycker att det är bättre att folket avskedar de styrande och väljer andra…
Det är inte så långt kvar till nästa val…
.
PS. För mer fakta i frågan klicka här och här! För ännu mer fakta kan du läsa på Vänsterpartiets hemsida (”Klantigt minst sagt”). Där kan du också klicka fram alla originaldokument.
Medborgardialog: Demonstration!
Det var en mäktig manifestation i Vänersborg för någon timme sedan. Omkring 500 föräldrar, barn och andra vänersborgare tågade från arenan till Gågatekrysset i centrum. Kravet var att alla skolor i kommunen ska vara kvar.
Väl framme så höll flera föräldrar och elever kortare eller längre tal. Alla skolor var representerade. De kom från Mulltorp, Norra skolan, Dalboskolan, Brålanda, Skerrud och Rösebo. Kanske var det någon från Väne Ryr och Sundals Ryr där också.
Ytterligare ett hundratal intresserade fanns på plats för att lyssna på budskapet. Intresset bland vänersborgarna var stort.
En och annan politiker syntes också till bland alla deltagare.
Det blir en hel del för politikerna att fundera på. Opinionen är stark och demonstrationen var nog något av ett startskott för den kamp som kommer att bedrivas för att behålla skolorna. Det blir inte lätt för de folkvalda att ignorera alla människor….
Det är också tydligt att de flesta demonstranter kopplar samman skolornas framtid med andra ”lokaler” i kommunen. Det var väl ingen slump att demonstrationen utgick från Arena Vänersborg…
Medborgardialog: Demonstration – och folkomröstning?
Nu på lördag kl 11.30 samlas föräldrar, elever och andra engagerade vid Arena Vänersborg för att demonstrera. Demonstrationståget ska gå till Gågatekrysset och kravet är att alla skolor i Vänersborg ska behållas.
Demonstrationen är en direkt konsekvens av den medborgardialog som Barn- och Ungdomsnämnden (BUN) genomför – och som gick snett. Ett av de förväntade resultaten var att medborgarna skulle få större förtroende för kommunen…. Just nu tycks det som om en hel massa medborgare inte har fått det…
Dialogens syfte, att medborgardialogen skulle medverka till bästa möjliga beslut inför framtidens förskolor och skolor i Vänersborg, har också gått snett. Istället för en seriös diskussion och dialog kring viktiga skolfrågor, har hela debatten polariserats. Det handlar nu om ”allt eller inget”. Typ.
Och ansvaret till att det har gått snett ligger inte hos föräldrar eller de som har engagerat sig. Orsaken ligger i det material, broschyren ”framtidens skola”, som utarbetats och den information som meddelats. Sällan har väl ett material varit så fullt av felaktigheter, förvrängda sanningar, misstolkade fakta och tvivelaktiga tolkningar. Inga nackdelar med stora skolor och stora klasser har presenterats, inga fördelar med små klasser och små skolor har tagits upp.
När broschyren dessutom bara innehöll alternativ som medborgarna inte ville ha, så förlorades förtroendet fullständigt. Vilka val var möjliga, vilken dialog var möjlig, när Norra skolan, Mulltorp, Rösebo och Skerrud var nedlagda i samtliga alternativ?
Det är väl inte konstigt att många vänersborgare misstänker att hela dialogen är riggad och att syftet bara är att få legitimitet för nedläggningar?
Nu har sprickan mellan medborgare och politiker blivit så total att många vänersborgare pratar om att ordna en namninsamling för en folkomröstning i frågan.
Och visst, skriver 10% av de röstberättigade vänersborgarna på, så måste frågan om folkomröstning tas upp i kommunfullmäktige. I valet 2010 så fanns det 29.059 röstberättigade i Vänersborg. Ungefär 3.000 måste alltså skriva på. Det skulle nog inte vara några problem att få ihop dessa underskrifter.
Det är dock kommunfullmäktige som beslutar om en folkomröstning. Tidigare krävdes det enkel majoritet i fullmäktige för ett avslag av medborgarnas önskemål. Så var det när vänersborgarna krävde folkomröstning om arenan och Huvudnässkolan. Betongpartierna ville inte höra medborgarnas åsikt. De var naturligtvis rädda för att vänersborgarna inte var lika positiva till arenan som de själva. Hur de nu kunde tro det…?
Nu har kommunallagen ändrats – nu krävs det att 2/3 av kommunfullmäktige röstar mot för att folkomröstning inte ska hållas. Eller omvänt, det krävs endast 1/3 av rösterna i fullmäktige för att en folkomröstning ska hållas.
1/3 av kommunfullmäktiges 51 ledamöter är 17 st.
Det är nog realistiskt att tänka sig att det finns så många röster för en folkomröstning, om frågan skulle landa på fullmäktigeledamöternas bord. Om vi räknar bort betongpartierna, så har ”icke-betongarna”, dvs Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Välfärdspartiet, 14 röster i fullmäktige. En av Sverigedemokraterna har på Facebook sagt, att hon och hennes kollega stödjer allt som verkar för ett bevarande av landsbygdsskolorna. Det betyder 16 röster. Centerpartiet, som försöker tvätta av sig betongstämpeln, har 3 ledamöter. Och när det gäller landsbygdsskolorna är centerpartisternas inställning klar, de ska bevaras. (Även om inte detta gällde skolor i stan, som Huvudnässkolan…) Jag har svårt att tänka mig att inte Centerpartiet skulle stödja en folkomröstning.
19 röster för en folkomröstning betyder att det skulle bli en!
Och att rösta för en folkomröstning i kommunfullmäktige innebär ju egentligen inte att man tar ställning i skolfrågan, man tar ställning för att medborgarna ska få bestämma.
Ur demokratisynpunkt är dessutom folkomröstningar det ultimata. I en sådan får ju alla medborgare säga sin mening. Och nog kan man väl tycka att en folkomröstning är en naturligt följd av misslyckandet med medborgardialogen…
Men framför allt tror jag att en folkomröstning skulle kunna fungera som en viktig vägvisare för politikerna på hur mycket vänersborgarna prioriterar skolan och kostnaderna för denna gentemot andra kommunala åtaganden.
Dags för en pudel Lidell?
Kommunstyrelsens ordförande Gunnar Lidell (M) har i veckan gjort något underligt. Han gick med sitt personliga Facebookkonto in i gruppen ”Stoppa nedskärningarna på skolor i Dalsland” – en grupp som arbetar för att bevara skolorna i Dalsland, och som i denna stund har 1.219 medlemmar. Väl inne i gruppen, där han för övrigt inte är medlem, kopierade han gruppmedlemmarnas inlägg och diskussioner. Lidell kopierade 5 sidor, som han sedan diarieförde i Barn- och Ungdomsnämndens diarium. Facebooksgruppens diskussioner blev genom Gunnar Lidells diarieföring ett offentligt dokument. Och inte bara det, namnen på de som gjort inläggen blev också offentliga (liksom deras profilbilder).
Det här med diarier är en del av den urgamla svenska offentlighetsprincipen. Jag citerar från en svensk myndighets sida:
”En av hörnstenarna i ett demokratiskt samhälle är offentlighetsprincipen som ger dig insyn i all offentlig verksamhet. Offentlighetsprincipen gäller för all offentlig verksamhet i Sverige, det vill säga stat, kommun och landsting.
Syftet med offentlighetsprincipen är att ge dig insyn och möjlighet att kontrollera hur politiker och tjänstemän arbetar. På så sätt har du också möjlighet att påverka verksamheten. Denna rättighet, som funnits i Sverige sedan 1766, är ett av de viktigaste inslagen i vårt demokratiska samhälle.”
Det är viktigt att notera att offentlighetsprincipen är till för att medborgarna ska kunna kontrollera makthavarna, dvs politiker och tjänstemän.
Kommunalrådet Gunnar Lidell använder nu denna grundläggande demokratiska princip på ett motsatt sätt. Han använder som makthavare offentlighetsprincipen – för att kontrollera medborgarna!
Är det lagligt att göra som Gunnar Lidell och den tjänstgörande tjänstemannen gjorde? Är det lagligt att diarieföra en handling som inte har inkommit till kommunen, utan som har kopierats från en diskussion i en privat Facebookgrupp?
Gunnar Lidell säger i Radio Väst idag (Källa.):
”Det vet inte jag faktiskt i formell mening.”
Gunnar Lidell vet inte om han får göra så här. Men han gör det ändå.
Nu är det väl så att bristande kunskap aldrig är något försvar om man bryter mot en lag…
I Radio Väst uttalade sig idag en expert på området, Jan Turvall vid Göteborgs universitet. Turvall säger:
”Men i det här fallet har ju inte personerna skickat in något utan de har kommunicerat internt via Facebook. Det finns ingen anledning för kommunen att registrera vilka åsikter som människor framför på Facebook.”
Turvall talar om att registrera åsikter. Att registrera åsikter får man inte göra i ett demokratiskt land.
Jan Turvall är mycket tydlig:
”Jag menar att det är fråga om att man har gjort en felaktig registrering och att man ska ta bort den från registraturet.”
När detta skrivs, på fredagskvällen, är handlingen, som Gunnar Lidell diarieförde, och som enligt experten Turvall är en åsiktsregistrering, kvar i diariet.
Gunnar Lidell får i Radio Väst frågan om varför han gjorde så här. Han svarar:
”Tjänstemän och förtroendevalda var omnämnda och man kommenterade vad man tyckte att man skulle göra med dem i något av de inläggen som var där. Jag tyckte de behövde veta detta.”
Varför Gunnar Lidell inte går direkt till de berörda och berättar, är för mig en gåta. Inte brukar väl de anställda på kommunen ha som vana att regelbundet gå in i Barn- och Ungdomsnämndens diarium för att se om det finns något som berör dem som personer? … istället för att prata med varandra?
Och varför Gunnar Lidell inte polisanmäler i stället för att diarieföra, kan man också undra.
Vad är det egentligen som har skrivits på de sidor Gunnar Lidell har diariefört?
”Man kommenterade vad man tyckte att man skulle göra med dem.”
Jag har de fem sidorna.
Det som Gunnar Lidell uppfattar som ett hot citerade jag i mina förra blogg. En person skrev:
“Ni måste ge de ansvariga för propagandafoldern framtidens skola ett extra straff. Folk måste kunna lita på att ett beslutsunderlag är ärligt och inte fullt av blålögner och saknade sanningar. Kör skiten ur dom, för till allt elände har dom använt våra tjänstetimmar (vi har betalt dom lön för detta) och vi har betalt distributionen. Skicka ut detta elände och sedan hade dom tänkt vantolka våra svar, som baserats på förvrängd info. Kross och mosa dom….”
Jag tycker förvisso inte att detta inlägg är särskilt bra formulerat. Det måste jag erkänna. Men inte kan det väl uppfattas som ett reellt hot mot någon? Mot vem skulle detta i så fall vara förresten? Inga namn har nämnts.
Vid en google-sökning på orden ”krossa” och ”mosa”, så inser man att det är ett uttryck som kan användas både i idrotts- och andra sammanhang (förutom matlagning), utan att det uppfattas bokstavligt.
När det kontrollerades om Lidells handling ovan var kvar i diariet, så upptäckte jag ytterligare en handling i kommunstyrelsens diarium. Det var ett brev till kommunen från den person som hade skrivit ovanstående. Han skriver:
”Vidare skall det ha åberopats att orsaken till detta [diarieföringen] skulle ha varit att det förekommit hot. Dessa motiveringar är utan all substans. … När det faktiska hotet offentliggjorts i media [det hot som är polisanmält och som inte framförts eller har någon som helst att göra med ovanstående Facebookgrupp] skrev jag själv ungefär ‘Politikern Gunnar Lidell kan kritiseras för alla beslut (och det tål han), men privatpersonen är tabu.'”
Det finns inget annat i den diarieförda handlingen, som på något sätt kan väcka den minsta ”anstöt”.
Gunnar Lidell sa också i radion att ”tjänstemän och förtroendevalda var omnämnda.” Nu har jag läst de diarieförda handlingarna, säkert för 5:e eller 6:e gången.
INGA TJÄNSTEMÄN ÄR OMNÄMNDA!
Vad menar du Lidell? Hur kan du säga så här?
Politiker då? Ja, BUN:s ordförande Lena Eckerbom Wendel är omnämnd en gång.
”Om Lena EW får som hon vill måste Kommunfullmäktige höja anslaget till Samhällsbyggnadsnämnden för deras stora inkomster genom att ta ut alldeles för stora hyror…”
Hot? Inga andra politiker är omnämnda i det av Gunnar Lidell diarieförda dokumentet!
Förresten… En person skriver att hon har skrivit till ”Uppdrag Granskning”. Kanske är det detta som Gunnar Lidell uppfattar som ett hot…?
Gunnar Lidell ”slinter med tungan” när han påstår:
”Tjänstemän och förtroendevalda var omnämnda och man kommenterade vad man tyckte att man skulle göra med dem i något av de inläggen som var där.”
Det är inte sant Gunnar!
Jag måste ändå säga följande:
Det här är inte den Gunnar Lidell som jag lärde känna (politiskt) under den förra mandatperioden. När han fortfarande var i opposition. Något har hänt.
Det är dags för en pudel Gunnar Lidell. En ordentlig.
Till sist några avslutande reflektioner.
Som några av er äldre läsare av min blogg vet, så är inte längre Gunnar Lidell vän till mig på Facebook. Ett halvår efter det att han tillträdde som kommunstyrelsen ordförande, så gjorde han ”slut” med mig på Facebook. Han sade upp vänskapen…. Det var efter att jag i ett försök att vara lite humoristisk påpekade att Gunnar Lidell var jägare… Vilket han faktiskt är…
Min andra reflektion är att den förra majoriteten bestående av socialdemokrater och centerpartister diarieförde ingenting. Mängder av arenahandlingar försvann, var borta, fanns inte osv, osv. Men att gå från från att diarieföra för lite till att leta upp saker att diarieföra är väl ändå att gå för långt?
.
PS. TTELA ringde och intervjuade mig i eftermiddags. Det blir kanske en artikel imorgon. Det hände dock innan radiointervjun med Gunnar Lidell.
Stefan Kärvlings blogg 
Senaste kommentarer