Arkiv
Skräcklan – en promenad genom kommunens prioriteringar
Det förra blogginlägget om fiskmåsarna i Nordstan väckte en hel del kommentarer på Facebook. Det är bra med åsikter, men jag kan inte låta bli att undra om de, som uttryckte mer sympati och solidaritet med måsarna än med människorna, var personer som lever och bor med fiskmåsar runt omkring sig. Som upplever vrålen dag som natt. Som får börja sommarmorgnarna med att tvätta av trädgårdsmöblerna, sopkärl, fönster, bilar… Och som ständigt får ta skydd från attackerande fiskmåsar. Men visst, vem skulle inte vilja leva i harmoni med fiskmåsarna? Det skulle alla i Nordstan vilja göra, problemet är bara att fiskmåsarna inte vill leva i harmoni med oss.
Igår eftermiddag såg jag för övrigt två stora, mindre attraktiva fiskmåsungar spatsera runt bland takpannorna på hyreshuset mittemot. På det hustaket har invånarna på Lovisebergsgatan varit förskonade från måsbon i några år. Men nu har måsarna återtagit herraväldet. Fiskmåsungarna, och deras vårdnadshavare, hade en lätt aggressiv och utmanande blick när de stirrade ner från taket… 
Fastighetsägarna i Nordstan tar sällan ansvar för invånarna, i varje fall inte för de som betalar hyrorna. Själva bor de i regel någon annanstans.
Det blev en promenad runt Skräcklan igår med barnbarnen. “Bryggan i Bojortkajens förlängning” är onekligen en styggelse för hamnområdet, som förslagsställaren skrev i sitt medborgarförslag. (Se “Det händer (inte) på Skräcklan”.). Bryggan är inte bara en “styggelse”, den tycks rentav vara farlig.
Bryggor och badbryggor… Medborgarpartiet (MBP) har föreslagit att det ska byggas ett kallbadhus på Skräcklan.
I den bästa av världar skulle ett badhus vara en bra idé. Det har ju faktiskt funnits ett på Skräcklan tidigare. Det revs dock redan 1938. Det ansågs enligt museichef Peter Johansson (se “Kallbadhuset vid Skräcklan”):
”vara i ett allt för dåligt skick.”
Ett kallbadhus vore trevligt, men med dagens ekonomiska läge i kommunen framstår nya badbryggor och upprustade badplatser som betydligt mer angelägna, och realistiska. Den stora investeringen i det nya moderna och “uppdaterade” vattenverket på Skräcklan är det dock VA-kollektivet som betalar, dvs alla som är anslutna till kommunens VA-nät. Det är en investering på 272 milj kr, i klass med arenainvesteringen alltså. Det har även investerats 90 milj kr i det andra vattenverket i Rörvik. Det är arbetet på Skräcklans vattenverk som är förklaringen till att skolgården runt fd Norra skolan är ett upplag med maskiner och material.
Kommunen borde trots stora investeringar ha råd med några badbryggor på Skräcklan kan man tycka. Kanske skulle pengarna för en ny GC-bro över gamla hamnkanalen ha gjort större nytta här. Pengarna hade säkerligen räckt till bryggor även på andra badplatser i kommunen. Det är också klart att trollhätteföretaget “T3 Anläggning 1 AB”, i konkurrens med NCC, ska bygga GC-bron till “Manhattan”, dvs den vision som några i det nuvarande styret i kommunen har för Sanden södra. Och nästan som ett tecken från ovan får jag se en annons för ett spel om stadsbyggande som skulle passa de styrande partierna i Vänersborg…
Vid den fortsatta promenaden längs Skräcklans stränder fick mitt 5-åriga barnbarn syn på den fejkade räven. Han tyckte att räven var fin. Jag vet inte om kanadagässen tycker detsamma, det var faktiskt inga gäss i närheten. De fanns däremot 100 meter därifrån.
En stor flock gäss satt på berghällarna i vattnet vid en av vikarna. Tyvärr alltför nära badstegen ner till sjön, inte långt från Fridastatyn. 
Även kanadagässen stirrade oroväckande aggressivt på de passerande. 
Det såg ut som om de i ren trots tömde sina tarmar i vattnet.
Det är många kilo fekalier från gässen på Skräcklan, men jag tror att priset tas runt området vid hinderbanan bredvid Sjövallen. Det gäller att ha koll på varenda steg man tar för att slippa trampa i eländet. Från hinderbanan noteras också att två redskap är bortplockade. Det verkar vara rutin i kommunen. Lekplatserna verkar inte underhållas och när redskapen inte fungerar plockas de bort – eller, som i Plantaget, får vara kvar trots att de inte fyller den funktion som de var tänkta att göra. Det fungerar med andra ord på samma sätt med lekplatserna som med kommunens bryggor…
Det ska byggas ett vindskydd vid bandygrytan.
Strandskyddsdispens är beviljad och till skillnad från dispenser i Sikhall (se här) så ansåg Länsstyrelsen att det inte fanns någon anledning att överpröva byggnadsnämndens beslut.
Så nu är det bara att ansöka om bygglov och sedan sätta igång.
Jag vet inte hur kommunen tänker sig att använda vindskyddet. Det vore dock ingen dum idé att barn och vuxna kunde sitt där och ta på sig skridskorna på vintern. Det vore välkommet. Särskilt om snön plogades bort från isen vid snöfall.
Efter promenaden kunde vi konstatera att det hörs betydligt fler fiskmåsskrik på Lovisebergsgatan än längs stränderna på Skräcklan.
Det händer (inte) på Skräcklan
Fiskmåsarna har inte varit sig riktigt lika denna sommar heller. Det tycks vara något som har ändrats i deras, i och för sig tämligen okomplicerade, beteende.
Fiskmåsflockarna kom dock traditionsenligt till Nordstan den 26 mars. De ockuperade, sina vanor trogna, taken på bostadshusen. Och började vråla och utstöta sina vansinnesskrik direkt vid ankomsten, vilket de har fortsatt med sedan dess. Jag tror faktiskt att det har varit värre i år än vanligt. 
Fiskmåsarna brukar vara som ihärdigast när ungarna har lyckats ta sig ur äggskalen. Men faktum är att jag först i går såg en ensam och ynklig fiskmåsunge springa omkring på Lovisebergsgatan. Och trots att jag gick nära kom inga vårdnadshavare till ungens räddning. Det var märkligt, men välkommet. Jag passade då på att jaga “måskultingen” till Tobbe på Norra gatan. Där vet jag att måsungen får det jobbigt.
Det har sagts att fiskmåsarna kan få två kullar varje sommar, men andra säger att fiskmåsmamman bara får en kull per år. (Vilket i och för sig är en kull för mycket.) Det sistnämnda stämmer med observationerna från Lovisebergsgatan, även om det något år har sett ut som om det har blivit några eftersläntare.
Den jobbigaste tiden ligger framför oss inkräktare i fiskmåsarnas naturliga habitat. Under de närmaste veckorna kommer säkerligen fler måsungar att springa på gatorna – med vakande och aggressiva fiskmåsföräldrar. Det kommer att betyda anfall med fekalier, skit alltså.
Den andra fågelplågan, kanadagässen, trivs som vanligt vid Skräcklans stränder. I sin jakt på något att äta släpper de samtidigt otroliga mängder fekalier. Parkarbetarna för en tröstlös kamp mot gässen. Plockar de upp 10 kg skit så ligger där 15 kg på morgonen dagen efter… Till och med fiskmåsarna blir imponerade.
Vänersborgs kommun struntar fullständigt i fiskmåsplågan. Det har kommunen gjort i alla år. Kanadagässen däremot jobbar kommunen med. Inte särskilt intensivt förvisso, inte som för ett par år sedan när några jägare lejdes som sköt av ett antal gäss. Då flydde gässen till Rörvik, alldeles bortanför kommunens andra vattenverk. Det “första” och största ligger ju som bekant på Skräcklan. Gässen höll till i Rörvik även sommaren efter. Men det var då, nu lejs inga jägare, nu skaffar kommunen istället en bild av en räv. Det hjälpte föga i Trollhättan och jag tror knappast att det har någon effekt i Vänersborg heller.
Ett medborgarförslag om hamnområdet Bojortkajen och Skräcklan lämnades in till kommunfullmäktige i september förra året:
“Bryggan i Bojortkajens förlängning är en styggelse för hamnområdet. Den tillfälliga (år) åtgärden med avstängning ersätts med en permanent lösning borttagning eller nybyggnad av brygga.
Gamla ruttna och fula telegrafstolpar som står lite här och var i vattnet till ingen nytta, sågas av vid botten och forslas bort.”
I kommunens diarium hittade jag häromdagen samhällsbyggnadsnämndens svar:
“Förvaltningen delar uppfattningen att nuvarande bryggkonstruktion inte är ändamålsenlig. Mot bakgrund av detta har förvaltningen för avsikt att skyndsamt vidta åtgärder och demontera bryggan.”
Demokratin fungerar i Vänersborgs kommun. Skriv ett medborgarförslag och ditt förslag hörsammas.
Jag åkte till Öresjö i Trollhättan i början på veckan. Det var några år sedan jag var där. Varför åka till en liten tjärn i Trollhättan av alla ställen när vi har Vänern i Vänersborg? Nu tror jag att jag vet svaret. Och det var inte bara för att vattnet var betydligt varmare i Öresjö, på Skräcklan har det mestadels varit mellan 17-19 grader. (Mäter med min badanka med inbyggd termometer.) Nä, det var Trollhättans satsning på Öresjö.
Jag blev imponerad över de (relativt) nya bryggorna för både bad och simning. De ökar inte bara säkerheten, bryggorna förbättrar upplevelsen för både barnfamiljer och motionssimmare. För att inte prata om den fantastiska tillgänglighetsanpassade strandpromenaden som binder samman Phoenixstranden och Munkeboviken.
Och vad gör kommunen på Skräcklan? En “fallfärdig” och farlig brygga ska demonteras…
Borde inte kommunen bygga nya bryggor som i Trollhättan? Tillgänglighetsanpassa stränderna och badplatserna på Skräcklan? Och varför inte rensa botten på barnbadet och tippa några lass med sand i viken? Trollhättan sköter och utvecklar sina små badplatser vid sina små sjöar – och Vänersborgs kommun? Med den fantastiska Vänern, Europas tredje största insjö…?
Ska vi vänersborgare behöva åka till Trollhättan med barn och barnbarn?
Till sist kan jag inte låta bli att ge ett stort plus till Öresjö för att jag under min vandring inte stötte på en enda fiskmås, varken visuellt eller auditivt. Eller några kanadagäss… Fanns det kanske några jägare som lurade i vassen?
PS. Vad gäller telegrafstolparna i medborgarförslaget så:
“bedömer förvaltningen att vissa av dessa fyller en funktion som inseglingsskydd och därmed bör kvarstå. I övrigt konstaterar förvaltningen att ett borttagande av stolparna är en omfattande åtgärd som kräver särskild hantering för att undvika spridning av eventuella föroreningar och miljögifter, både från stolparnas material och från bottensedimentet. Mot bakgrund av detta saknar förvaltningen i nuläget resurser att genomföra en sådan åtgärd.”
PS. Läs mer om Skräcklan här – ”Skräcklan – en promenad genom kommunens prioriteringar”.
Stefan Kärvlings blogg 
Senaste kommentarer