Arkiv
Sikhalls Magasin nominerat till pris
För drygt 10 år sedan, den 29 januari 2014, lämnade Niklas Claesson (M) in en motion i Vänersborgs kommunfullmäktige. Motionens yrkande var att kommunen skulle inrätta ett:
“årligt byggnadsvårdspris för den bästa insatsen för att bevara eller återställa bebyggelsehistoriska värden i byggnad eller bebyggelsemiljö inom Vänersborgs kommun.”
Ett av det nya kommunfullmäktiges första beslut den 22 oktober 2014, det var val i september, var att bifalla motionen och ge:
“byggnadsnämnden i uppdrag att ansvara och besluta om stadgar, sammansättning av jury samt former för ett byggnadsvårdspris.”
Verkställandet av kommunfullmäktige beslut gick som vanligt i det lugna vänersborgska tempot – “Slow City” som en tidigare kommunchef betecknande Vänersborg… Nu efter 10 år ska priset äntligen delas ut.
“Lite skämmigt är det ju att det tagit så lång tid”
Sa byggnadsnämndens ordförande Benny Jonasson (S) till TTELA den 20 mars, i år. (Se “Byggnadsvårdspris blir av – efter tio års handläggning”.)
Även Niklas Claesson (M) tycker att 10 år är en anmärkningsvärt lång tid. Priset har dessutom under årens lopp omvandlats till ett byggnadsvårds- och arkitekturpris. Och det var ju faktiskt inte riktigt vad Claesson hade i tankarna när han skrev sin motion. Men Niklas Claesson är, enligt TTELA, ändå nöjd med att förslaget blir verklighet. Han kunde nog inte ana däremot, den dagen för 10 år sedan när han skrev sin motion, att han skulle vara ledamot i den nämnd som skulle utse vinnaren i tävlingen…
Nu är det nämligen äntligen dags. Fram till och med november kan man nominera byggnader till Vänersborgs byggnadsvårds- och arkitekturpris. Men… Det är inte det lättaste. Det är nästan omöjligt att få reda på hur man nominerar och vilka regler som gäller i själva “tävlingen”. Jag har sökt på kommunens hemsida, och misslyckats… Jag tror faktiskt inte att det står något om tävlingen och priset.
TTELA däremot har på något sätt hittat information om vilka kriterier som gäller för att kunna komma i fråga om att vinna priset (se “Byggnadsvårdspris blir av – efter tio års handläggning”):
“Ska gå till en fysisk åtgärd inom byggnadsvård, husarkitektur eller landskapsarkitektur. Det kan handla om restaurering, renovering, ombyggnad eller nybyggnad som är utförd av privatperson, företag, myndighet eller förening.”
Och med de kriterierna tänker byggnadsnämndens ordförande Jonasson (S) självklart på byggnader som Elisabeths port och domstolsbyggnaden som är på gång. Men är det syftet med ett pris – ett höghus byggt i vinstsyfte eller en ny administrativ byggnad bekostad av staten?
Jag tycker att ett byggnadsvårdspris faktiskt borde ha handlat om det som Niklas Claesson (M) skrev i sin motion 2014:
“bästa insatsen för att bevara eller återställa bebyggelsehistoriska värden”
Och rent personligt kan jag tycka att staten, Vänersborgsbostäder eller andra stora företag inte ska få ett sådant pris. Nä, det borde handla om enskilda personer, vanliga kommuninvånare, som utför en insats med en stor portion idealitet – både ekonomiskt och arbetsmässigt.
Eller kanske skulle det ha varit två pris, ett byggnadsvårds- och ett arkitekturpris?
På Frukostforum, ett månatligt möte mellan företagare, organisationer och föreningar i Vänersborgs kommun samt politiker, informerade kommunens stadsarkitekt om priset. Och berättade också att alla närvarande på Frukostforum kunde nominera en byggnad till tävlingen och priset. Stadsarkitekt Martin Staude meddelade att alla kunde nominera genom att skicka mail till honom. (martin.staude@vanersborg.se).
Så det gjorde jag.
Det finns en byggnad som har förfallit i många år. Den står på kommunens mark och sköttes under lång tid av en stiftelse. Byggnaden som uppfördes för 150 år sedan hade kanske 10 år kvar innan dess saga var all, innan förfallet var oåterkalleligt. Då överlät stiftelsen nyttjanderättsavtalet till Magnus Larsson i Sikhall. Jag talar alltså om Sikhalls Magasin. (Se “Sikhalls magasin 4: Framtiden”.)
Magnus Larsson i Sikhall påbörjade ett omfattande och gediget renoveringsarbete. Arbetet är till största delen klart nu. (Se “Magnus räddar Sikhalls magasin!”.) Och därför nominerade jag Sikhalls Magasin till tävlingen Vänersborgs kommuns byggnadsvårds- och arkitekturpris.
Min motivering löd:
“Jag nominerar Sikhalls Magasin till Vänersborgs kommuns ”Byggnadsvårds- och arkitekturpris”.
Magnus Larsson, Sikhall 540, 464 65 Brålanda, har gjort en enastående insats för att rädda och bevara byggnads- och kulturminnet Sikhalls Magasin. Magasinet byggdes 1874 och förklarades som byggnadsminne den 16 november 1987.
Magnus Larsson har med eget arbete och egna ekonomiska medel renoverat Sikhalls Magasin både utvändigt och invändigt. Han har bland mycket annat åtgärdat taket, gjort i ordning och kittat 297 fönsterrutor, iordningställt och inrett en festlokal med scen och honnörsbord samt byggt ett mottagningskök.
Det vore fantastiskt om Magnus Larssons arbete resulterar i att Sikhalls Magasin kan få motta Vänersborgs kommuns Byggnadsvårds- och arkitekturpris samma år som magasinet firar 150 årsjubileum.”
Prisutdelningen ska ske i samband med att kommunen firar Vänersborgs födelsedag i januari 2025.
Jag är emellertid inte särskilt optimistisk. Chansen att Magnus Larsson skulle tilldelas ett pris av kommunen är nog inte särskilt stor, antagligen lika liten som att Anders Solvarm skulle få TTELA:s Hållbarhetspris 2022. (Se “Hållbarhetsvecka och TTELA:s pris”.)
Men det skulle ändå inte förringa Magnus Larssons insats. Han har med egen tid, eget arbete och egna pengar rustat upp och renoverat Sikhalls magasin. Han har gjort ett otroligt jobb.
Magnus Larsson har räddat ett kultur- och byggnadsminne.
PS. Den 13 juni publicerades äntligen information om Byggnadsvårds- och arkitekturpriset på kommunens hemsida. (Klicka här: ”Lämna förslag till Byggnadsvårds- och arkitekturpriset!”.) Här kan du läsa om vad som gäller och också nominera en byggnad till priset.
Du kan också ladda ner stadgarna till priset här.
Magnus räddar Sikhalls magasin! (2)
Anm. Fortsättning från blogginlägget “Magnus räddar Sikhalls magasin! (1)”.
I torsdags tog jag en tur till Politikerhyllan i Sikhall. Jag var mycket nyfiken på att med egna ögon se vad Magnus Larsson hade åstadkommit med Sikhalls magasin.
Det var en mycket trött och medtagen Magnus Larsson som mötte 
mig. Han hade slitit tungt i några veckor och kroppen var mörbultad och gjorde uppenbarligen ont. Det syntes, och så utarbetad har jag aldrig sett Magnus Larsson tidigare. Han blir ju inte heller yngre med åren.
Sent på kvällen dagen före mitt besök hade en stor renovering av taket och fönstren på Sikhalls magasin blivit färdig. Alla verktyg och maskiner hade burits ut och det hade städats och ställts i ordning. Det skulle vara bröllop i helgen i den uppfräschade och nyrenoverade byggnaden. (Connys Natalie ska gifta sig.)
Sikhalls magasin har blivit fantastiskt fint. Magnus Larsson har gjort ett enormt arbete med att rusta upp och renovera det gamla kultur- och byggnadsminnet. Han har inte bara gjort några ytliga synbara reparationer, han har åtgärdat allt från grunden.
Det började med en total uppstädning av alla våningar på magasinet. Och det blev “några” containrar med skräp som kördes till tippen. Larsson tog dock tillvara det som var värt att bevara, och det var en hel del. Larsson är mycket intresserad av gamla saker och antikviteter. Sedan satte Magnus Larsson igång med att renovera och göra i ordning Sikhalls magasin. (Naturligtvis har han haft hjälp av snickare och andra skickliga yrkesmänniskor.)
Larsson har använt virke från egen skog. Han har fällt träd, kvistat och kapat/apterat, han har sågat, barkat, ströat, travat och, när virket blev torrt, hyvlat, betsat osv för att bland annat byta ut stolpar och brädor i undertak. Han har fixat bärlinor och bytt delar av golv i magasinet. Han har tillverkat steg till en ny trappa som ska sättas upp.
Den förändring som märks tydligast när man beskådar magasinet utifrån är taket. Magnus Larsson har lagt om det. Den östra delen, mot sjön, gjorde han klart förra året. (Se “Sikhall Rock 2023. Och magasinet!”.) De senaste veckorna har taket mot landsidan åtgärdats. Det var helt ruttet. Larsson plockade av teglet, tog bort läkten och masoniten. Sedan fortsatte han med att laga undertaket av brädor. Han salade ut, riktade och lade ny råspont. Han fortsatte med att lägga ålderbeständig papp, han tillverkade och lade läkter för att sedan lägga på tegelpannor. Naturligtvis sattes nya takfotsbrädor och vindskivor upp.
Fönster tillsammans med tak är kanske de viktigaste delarna i en renovering för att bevara en byggnad. Det finns 33 fönster på magasinet. Magnus har gjort i ordning dem alla. Drygt hälften renoverades men 15 fönsterbågar byggdes upp av Larssons egen kärnfuru, förstörelsen hade gått för långt. Det sattes dubbla enstiftsplugg i hörnen på alla fönster precis som det ursprungligen hade gjorts. Varje fönster på magasinet har 9 små rutor. Det betyder att 297 fönsterrutor har kittats och gjorts i ordning…
Invändigt har Magnus Larsson gjort i ordning en festlokal med en scen, ett honnörsbord, ställt fram antikviteter och äldre prydnadssaker, renoverat upp elsystem (inte helt färdigt än) och byggt ett mottagningskök. På altanen utanför har Larsson tillverkat bänkar och bord i gammal stil.
Det blir nog ett lyckat bröllop i helgen i en nyrenoverad byggnad som andas historia, kultur och tradition.
Magnus Larsson har självklart haft tillstånd från Länsstyrelsen för renoveringen och de åtgärder som har utförts på magasinsbyggnaden. Länsstyrelsen skrev den 16 maj förra året (se “Nyhet: Länsstyrelsen ger Magnus tillstånd”):
“Länsstyrelsen ger med stöd av 3 kap 14 § lagen (1988:950) kulturmiljölagen er tillstånd att utföra exteriöra och interiöra åtgärder på byggnadsminnet Sikhalls Magasin.”
Sikhalls magasin är kulturhistoriskt intressant och det är K-märkt. Därför stöttar Länsstyrelsen renoveringen ekonomiskt – för fördyrande kostnader som uppstår på grund av K-märkningen. I tisdags den gångna veckan var en antikvarisk kontrollant från Länsstyrelsen på plats och gjorde en slutbesiktning. Kontrollanten var mycket nöjd och resultatet av slutbesiktningen var att renoveringen var utan anmärkning. Och med mina amatörmässiga ögon kan jag inte annat än hålla med…
Magnus Larsson har gjort en makalös insats. Nu kommer Sikhalls magasin att stå kvar i många, många decennier framöver. Jag liksom ett flertal personer i t ex ett antal grupper på 
Facebook kan inte bli annat än imponerade. Larsson har visat vad han vill och vad han är kapabel att uträtta.
Många personer inklusive jag själv undrar emellertid – vad tycker Vänersborgs kommun om Magnus Larssons insats för Sikhalls magasin? Anser de styrande socialdemokraterna och centerpartisterna att det som Magnus Larsson har utfört i magasinet är positivt? Det tycker jag att de borde svara på. Kan kommunalråden kanske tänka sig att kontakta Magnus Larsson – och ge honom ett erkännande…?
Självklart undrar man också om de styrande partierna kan tänka sig att låta Magnus Larsson fortsätta arbetet med att ytterligare förbättra magasinsområdet – och förverkliga sina visioner och planer för hamnområdet och badet i stort? Kan politiker och tjänstepersoner i Vänersborgs kommun tänka sig att visa förtroende för Magnus Larsson och hans avsikter, och äntligen godkänna de fastighetsrättsliga lösningar som han, och oppositionen i kommunfullmäktige, har förespråkat? (Se “Händelserikt KF (2): Sikhall och sponsring”.)
Det handlar alltså om de fastighetsregleringar som ska möjliggöra en detaljplan, som byggnadsnämnden för övrigt beslutade upprätta 2015 (för 9 år sedan!), och som är en nödvändig förutsättning för att förverkliga Larssons och några andra fastighetsägares vision för Sikhall.
Kommunen har som bekant inte visat något som helst förtroende för Magnus Larsson de senaste 20 åren. Det har däremot Länsstyrelsen. Den 16 maj förra året skrev Länsstyrelsen om Magnus Larsson, i samma brev som ovan:
“Åtgärder till en förbättrad tillgänglighet är ett tillägg till vårt kulturarv. Det är även ett uttryck för en humanistisk och demokratisk människosyn.”
Det kanske är läge att kommunens politiker och tjänstepersoner tog en sväng till Sikhall och tittade på vad Magnus Larsson har åstadkommit med magasinet. 
Samtidigt kan de titta på hur det ser ut på kommunens fastigheter i området… Det virvlar damm så fort man rör sig på parkeringar och vägar och gräsmattorna vid hamnområdet och badstranden har inte klippts sedan förra hösten…
Kanske är inte kommunen något föredöme när det gäller skötsel och utveckling i Sikhall… Vid förköpet/expropriationen 2007 ansåg ju kommunen att den var det, att kommunen var bättre lämpad att utveckla området än Magnus Larsson. Kommunen har emellertid inte lyft många fingrar under årens lopp för att utveckla Sikhall. Det vet alla som har varit där.
Vad sa förresten kommunens vision – “attraktiv och hållbar i alla delar”…? Utom Sikhall…?
Magnus Larsson och några andra fastighetsägare i Sikhall har stora visioner och planer för Sikhall, eller Sikhallsviken som kommunen kallar hela området. Larsson och de andra vill se fler bryggor och båtplatser, camping, åretruntöppen butik, restaurang, längre badstrand, sjöbodar, parkeringar, hustomter osv.
Nu har Magnus Larsson visat vad han vill och vad han kan uträtta. Sikhalls magasin är i de väsentligaste delarna klart. Magnus Larsson har räddat det från förfall och ödeläggelse. Magasinet går att använda och det är bokat för flera bröllop i sommar. Men, det saknas saker som skulle göra magasinet ännu bättre.
Magnus Larsson vill att nya VA-ledningar dras in till magasinet, i första hand vatten. Det måste också bli bättre “kraft” i elledningarna. Tyvärr går propparna i magasinet alltför ofta under tillställningarna. För att kunna lösa dessa problem måste det grävas i kommunens mark. Och gissa vad? Det tillåter, enligt Magnus Larsson, inte kommunen. Han får nej.
Det röda strecket är kommunens mark.
När det gäller elledningarna kräver Vattenfall att Magnus Larssons ledningar till magasinet ska ligga i Larssons egen mark. Mellan Larssons mark, Sikhall 1:6, och magasinets mark (som också är Larssons mark) ligger en tunga av kommunens mark, Sikhall 1:4 – en kommunal “marktunga” som alltså delar av Larssons två markområden. Det handlar om 15-20 meter. 
Det skulle enkelt lösas med den fastighetsrättsliga lösning som kommunfullmäktige och även samhällsbyggnadsnämnden har antagit. Men som ordförande Ann-Marie Jonasson (S) och 1:e vice ordförande Johan Andersson (C) har överklagat…
Återigen ställer sig Socialdemokraterna och Centerpartiet (nu med stöd av Kristdemokraterna och Miljöpartiet) i vägen för en fortsatt utveckling av Sikhall. Jag undrar vad de egentligen vill med Sikhall… Är motarbetandet av Magnus Larsson ett syfte i sig?
Kommunen måste så fort som möjligt hjälpa till så att Sikhalls magasin kan få vatten och kraftigare elledningar indragna. 
Jag tycker att det kan de kommuninvånare som bor i delarna Sikhall och Gestad kräva av Vänersborgs kommun.
Det är många vänersborgare, framför allt i dalslandsdelen, som är mycket tacksamma för allt Magnus Larsson gör för Sikhall. Det är banne mig dags för kommunens politiker och tjänstepersoner att också visa uppskattning.
==
Anm. Sikhalls Magasin är nominerat till kommunens byggnadsvårds- och arkitekturpris – se ”Sikhalls Magasin nominerat till pris”.
Magnus räddar Sikhalls magasin! (1)
Den 17 oktober 2005 skrev Magnus Larsson på ett köpekontrakt. Han hade köpt fastigheterna Sikhall 1:4, Sikhall 1:6 och Sikhall 1:23. På Sikhall 1:4 låg Sikhalls magasin.
Länsstyrelsen beskrev 2007 magasinet på följande sätt (se här):
“Magasinet är byggt av tegel på en hög grund murad av natursten direkt på urberget. Fasaderna är putsade, ytan är jämn men med en grov struktur. Putsens ytskikt kan ha kvastats då kalken ytterst är borttvättad så att ballasten sticker fram. Fasaden är ofärgad förutom fönsteromfattningarna som är vita med helt slät puts. Fönstren har nio små rutor och bågar av trä, innanför fönstren finns järngaller.”
Sikhalls Magasin byggdes 1874 för att magasinera spannmål, företrädesvis havre. Det ligger på en klippudde omgivet av Vänerns vatten på tre sidor. Det är ett viktigt historiskt minnesmärke för Gestad- och Sikhallsbygden och för hela Dalsland. (Se “Sikhalls magasin 1: Byggnaden”.)
Magasinet förklarades som byggnadsminne den 16 november 1987. Det innebar att byggnaden skulle bevaras för framtiden. Det var och är viktigt att värna och slå vakt om viktiga delar av vårt kulturarv för kommande generationer. (Även om en majoritet i Vänersborgs kommun inte tycks dela denna uppfattning… Se ”Bevara Brätte!”.)
Den 2 november 2005, två veckor efter att Magnus Larsson hade skrivit på köpekontraktet, formulerade ordförande Lars-Göran Ljunggren (S) en skrivelse till kommunstyrelsen där han föreslog:
“kommunfullmäktige att fatta beslut om förköp.”
Ljunggren ville att kommunen skulle förköpa, dvs expropriera, Larssons nyss förvärvade fastigheter. Fastigheterna var väsentliga för “idrott eller friluftsliv” och magasinet var “värdefullt från kulturhistorisk synpunkt”. (Se “Historien om Magnus Larsson (3)”.) Det var viktigt att kommunen tryggade allmänhetens friluftsliv och säkerställde “allmänhetens tillgänglighet till aktiviteter i området”. Och den dåvarande kommunchefen (se “Historien om Magnus Larsson (5)”) “kompletterade” i en skrivelse den 23 november 2005 med att kommunen skulle utveckla Sikhallsområdet genom att ordna:
“…större parkeringsplatser vid badet och magasinet. Fler båtbryggor skall anläggas för att anlägga båtturismen. Allmänhetens tillträde till stranden skall garanteras och underlättas.”
Och sedan konstaterade kommunchefen, full av självförtroende och självsäkerhet:
“Kommunen bedömer att den är bäst lämpad för att genomföra dessa åtgärder och att den därför bör äga Sikhall 1:4, Sikhall 1:6 och Sörbo 1:4.”
Efter ett par turbulenta år med stridigheter, överklaganden, hot och jäv beslutade kommunfullmäktige den 21 november 2007 att:
“godkänna upprättade köpeavtal avseende fastigheterna Sikhall 1:4 och 1:6 samt Sörbo 1:4”
Kommunen hade tvingat en hårt arbetande och skattebetalande invånare till att underkasta sig den byråkratiska makten. Tack vare “dolda” personliga och misstänkta själviska intressen. Vänersborgs kommun förköpte/exproprierade stora delar av Magnus Larssons fastigheter. (Se ”Historien om Magnus Larsson (23)”.)
Stiftelsen Sikhalls Magasin bildades en gång i tiden av hembygdsvårdande föreningar i Vänersborgs kommun t ex Gestad hembygdsförening och Lions i Brålanda. Stiftelsen bildades i samband med att de tidigare, privata ägarna inte ville sköta byggnaden längre. Stiftelsen skulle helt enkelt underhålla byggnaden så att den bevarades för framtiden. Det upprättades ett nyttjanderättsavtal den 23 april 1986 mellan jordägarna och Stiftelsen Sikhalls Magasin. Upplåtelsetiden var på 50 år.
Efter kommunens förköp/expropriation 2007 kom magasinet att ligga på kommunens mark. Kommunen hade vid ett flertal tillfällen också argumenterat för att den var en slags garant för att magasinet skulle bevaras och få det underhåll som krävdes. Det trodde i varje fall kommunen länge. Det visade sig många år senare att nyttjanderättsavtalet faktiskt innebar att det var Stiftelsen som ägde marken.
Vi vet hur det gick efter förköpet/expropriationen. Magasinet sköttes inte och underhållet var de senaste åren i stort sett obefintligt. Det gjordes en del ideella insatser men det saknades pengar. Kommunen lade inte heller två strån i kors för att hjälpa Stiftelsen att underhålla och bevara den gamla anrika byggnaden för framtiden. När det kom till kritan, eller snarare till plånboken, visade det sig att det faktum att magasinet var “värdefullt från kulturhistorisk eller miljömässig synpunkt” inte betydde någonting. Det var bara något kommunen påstod för att rättfärdiga exproprieringen av Magnus Larssons mark…
Sikhalls magasin förföll i rask takt. Det var fuktskador, väggen mot sjön såg ut att falla ihop och taket höll på att rasa in. Magasinet slutade användas och det blev inte ens tillåtet att gå in i byggnaden. Ett stycke dalsländskt historia höll på att försvinna.
Magasinet blev en för stor utmaning för Stiftelsen Sikhalls Magasin. Ingen av Stiftelsens föreningar visade sig vara intresserade av att driva magasinet i framtiden. Det var antagligen helt enkelt för stora kostnader inblandade.
Den 26 september 2022 beslutade styrelsen för Stiftelsen Sikhalls Magasin att överlåta nyttjanderättsavtalet till den tidigare fastighetsägaren Magnus Larsson. (Se “Sikhalls magasin 4: Framtiden”.) Styrelsemötet beslutade enhälligt (4 § i styrelseprotokollet):
“att överlåta nyttjanderätten till Sikhalls Magasin till Magnus Larsson.”
Och nu började det hända saker i Sikhall…
Magnus Larsson har, som alla “gamla läsare” av denna blogg vet, stora planer för Sikhall. De styrande partierna, med Socialdemokraterna och Centerpartiet i spetsen, har sedan 2005 gjort allt för att sätta käppar i hjulet för Magnus Larsson. Motarbetandet fortsätter än i dag. De båda ordförandena i samhällsbyggnadsnämnden har till och med överklagat ett viktigt beslut om Sikhall, som oppositionen i nämnden har fattat, till Förvaltningsrätten i Göteborg. (Se “SBN/Sikhall 1: The bottom is nådd!”.)
Men att Magnus Larsson började renovera och rusta upp Sikhalls magasin hade de svårt att förhindra, även om det fanns försök från förvaltningshåll…
Sent i onsdags kväll var det viktigaste med magasinet klart. Verktyg och maskiner bars ut ur byggnaden, det städades och ställdes i ordning. Igår morse kom ett antal personer för att förbereda ett bröllop som ska gå av stapeln i helgen.
Och igår eftermiddag var jag på studiebesök hos Magnus Larsson.
Magnus Larsson har med egen tid, med eget arbete och med egna pengar renoverat Sikhalls magasin. Larsson har gjort ett otroligt jobb. Han har räddat ett kultur- och byggnadsminne.
Det ska jag skriva mer om i nästa blogginlägg.
Fortsättning följer i blogginlägget ”Magnus räddar Sikhalls magasin! (2)”.
Sikhall – låsta toaletter
Det var inte särskilt länge sedan som jag redogjorde för det förslag till överenskommelse som kommunen ville teckna med Magnus Larsson i Sikhall. (Se “Sikhall: Fastighetsrättsliga lösningar? (3)”.) De fastighetsrättsliga lösningar som kommunen föreslog var förenade med vissa tämligen långtgående krav på Larsson. I förslaget fanns det även skrivningar om att kommunen kunde kräva vite (“böter”) på upp till 30.000 kr i månaden av Magnus Larsson om inte:
“visionen [är] genomförd inom planens genomförandetid.”
Det är orimliga krav som ställs på Magnus Larsson. Han är entreprenör och företagare och som sådan beroende av intäkter från sin verksamhet om han ska kunna utveckla Sikhall utifrån en framtida detaljplan, som förhoppningsvis avspeglar hans visioner. Det finns väl ingen företagare som kan garantera att intäkter ska strömma in oavbrutet i företaget 10 år framåt. Det är väl bara att studera dagens Sverige och se hur det har gått med många företag i tider med hög inflation, höjda räntor och minskad efterfrågan.
Magnus Larsson har ägnat mycket tid och kraft, och pengar, åt att renovera Sikhalls magasin. Det är sedan en tid tillbaka i ett sådant skick att Larsson vågar, inte bara släppa in folk i byggnaden, utan också ordna olika typer av arrangemang. Han hyr ut magasinet till bröllop, fester, minnesstunder, studentfirande, årsmöten osv. Det visar sig att inte bara boende i området vill hyra magasinet utan även folk från hela kommunen.
Sikhalls Magasin förklarades som byggnadsminne den 16 november 1987. (Se ”Sikhalls magasin”.) Det innebar att byggnaden ska bevaras för framtiden. Länsstyrelsen skrev i byggnadsminnesförklaringen bland annat:
“Byggnaden får inte rivas, flyttas eller till sitt yttre byggas om eller på annat sätt förändras.”
Syftet med byggnadsminnesförklaringar är nämligen att värna och slå vakt om viktiga delar av vårt kulturarv för kommande generationer. Det finns därför inget vatten och avlopp indraget i magasinet, och det är inte heller tillåtet att installera det. Det skulle innebära alltför stora ingrepp i kulturarvet.
Uthyrningen av magasinet under sommaren har fungerat även utan toalett i byggnaden. Det finns nämligen en offentlig, kommunal toalett på parkeringen/grusplanen alldeles bredvid magasinet. Den har magasinets gäster, och bland annat snickare och takläggare, kunnat använda tillsammans med allmänheten.
Vänersborgs kommun byggde sannolikt den offentliga toaletten året eller något år efter att Magnus Larssons fastighet hade förköpts/exproprierats 2007. Kommunen rev då den gamla toaletten och byggde en ny. Det fanns alltså en toalett på platsen redan tidigare, se fotot. Den var byggd för Sikhalls magasin och användes enbart av gäster och andra som besökte magasinet. Toaletten var öppen året runt, men den var inte öppen för allmänheten eller det rörliga friluftslivet.
Den nya toaletten som kommunen uppförde var däremot till för det rörliga friluftslivet. Det rör sig nämligen mycket folk i Sikhalls hamnområde under somrarna. Det är båtgäster, människor som utnyttjar bryggorna till bad, vattenskidåkare, folk som promenerar i området, fikar och studerar de vackra omgivningarna.
Den offentliga toaletten var och är en viktig förutsättning för det rörliga friluftslivet i Sikhalls hamnområde. Och just detta var ju också kommunens viktigaste argument för förköpet/expropriationen av Magnus Larssons mark – “det rörliga friluftslivet”.
Tyvärr är kommunens toalett bara öppen på sommarhalvåret. Från och med oktober till och med april är den stängd och igenbommad. Kommunen tycker tydligen inte att det ska vara något rörligt friluftsliv utanför “sommarmånaderna”. Representanter för samhällsbyggnadsförvaltningen säger i allmänna ordalag om diverse toaletter där det rör sig mycket folk på somrarna t ex Sikhall och Nordkroken:
“Dessa är i nuläget inte driftsatta under den kalla delen av året, då behovet inte bedömts finnas…”
Jag tror att kommunen har missat att det rör sig många invånare i Sikhall även på vintrarna, kanske också på Nordkroken. När isen lägger sig är t ex Sikhallsviken populär bland skridskoåkare. Familjer kommer dit och passar på att grilla korv och umgås.
Men på vinterhalvåret är toaletten låst och igenbommad. De människor som besöker området tvingas göra sina behov i naturen… Om de nu överhuvudtaget fortsätter att åka till Sikhall. Det är flera invånare som genom åren har påtalat en önskan om att kommunen borde ha toaletten öppen året runt. Även Magnus Larsson har gjort det. Men kommunen har bestämt att det rörliga friluftslivet bara ska gälla under sommarhalvåret…
Kommunens nedstängning av toaletten har gett Magnus Larsson ett problem. Magasinet hyrs ut och är just nu bokat de flesta helger fram till december. Men utan toaletter…? Det finns ju inga toaletter för besökare och gäster i magasinet. I helgen som gick fick en bokning ställas in på grund av avsaknaden av toalett.
Och kommunen som vill kräva vite av Larsson om han inte får tillräckligt med intäkter för att fortsätta förverkliga sin vision… Borde inte kommunen istället underlätta för Magnus Larsson? (Det kan väl också nämnas att Magnus Larsson planerar för ett antal ställplatser för husbilar i området. Även dessa gynnas av offentliga toaletter.)
Ibland, inte helt sällan faktiskt, undrar jag om kommunen egentligen vill att Sikhall ska utvecklas. Den 17 maj sa i varje fall politikerna i kommunfullmäktige ja till de fastighetsrättsliga lösningar som var en förutsättning för utveckling av Sikhall. Det kanske är dags att politikerna fattar beslut också i frågor som rör själva verkställandet?
Men det känns inte som om det skulle vara särskilt svårt att komma till en lösning i toalettfrågan. Det är nämligen tekniskt möjligt att göra toaletten funktionsduglig igen. Det är klart att värme och städning kostar några kronor, men det tror jag inte är några oöverkomliga summor. Frågan för kommunen är väl om toaletten ska vara öppen för allmänheten eller bara när magasinet är uthyrt. Det sistnämnda alternativet torde innebära att Magnus Larsson får betala för städning mm. Kanske skulle kommunen kunna arrendera ut toaletten.
Det måste till en lösning i toalettfrågan snabbt – magasinet är uthyrt var och varannan helg. Tyvärr verkar det dock inte bli någon lösning. Magnus Larsson, och kommuninvånare, har ju som sagt påpekat toalettsituationen länge nu utan någon positiv respons.
Om jag känner Magnus Larsson rätt så ordnar han en egen lösning för Sikhalls magasin – och för det rörliga friluftslivet… Men varför ska det behöva vara så?
Sikhall: Fastighetsrättsliga lösningar? (3)
Anm. Denna blogg är en direkt fortsättning på bloggen “Sikhall: Fastighetsrättsliga lösningar? (2)”.
Magnus Larsson och de andra fastighetsägarna har stora visioner för Sikhall – både för “Hamnen” och “Viken” samt magasinet. Kommunen har uppfattat visionen på följande vis och beskriver den i överenskommelsen:
“Fastighetsägaren har beskrivit en vision för Sikhall vilken han vill genomföra när han förvärvat markområden som berörs i denna överenskommelse. En småbåtshamn för ca 150 båtar med faciliteter som anses tillhöra en småbåtshamn. Fastighetsägaren vill utveckla Sikhalls magasin med utbyggnader som medger en restaurangverksamhet och gästbryggor för att restaurangen ska kunna motta båtburna gäster.”
Det stämmer bra med Magnus Larssons visioner – för “Hamnen” och magasinet. Men Larsson och fastighetsägarna har även visioner för “Viken”. Och här innebär förslaget till överenskommelse att visionen inte kan fullföljas.
Larsson vill utveckla campingen och ser på sikt även en lanthandel och/eller en cafeteria i området. Mellan detta område och stranden vill han ha en park. Människor ska kunna sitta med en kopp kaffe på en servering och se ut över sjön. Larsson vill inte att området ska fortsätta att vara “natur/skogsmark”, som det står i överenskommelsen. (Se “Sikhall: Fastighetsrättsliga lösningar? (2)”.)
Magnus Larssons vision är vidare att utöka och förlänga badstranden. Han vill även anlägga en parkering nedanför vägen som övergår till grönyta och släntas ut till sandstranden. Det vill han göra på den del av Sikhall 1:6 som han redan äger. Det är också en viktig del av visionen att Larsson och fastighetsägarna får bygga betydligt fler bostäder i Sikhall.
Visionerna är viktiga att ha i minnet när vi fortsätter att studera förslaget till “ÖVERENSKOMMELSE OM FASTIGHETSREGLERING i Sikhall”. Överenskommelsen innehåller nämligen inte bara själva fastighetsregleringarna utan kommunen ställer också upp en rad villkor och – viten (”böter”). Och de andas tyvärr ett visst misstroende…
Under punkt 9, “Genomförande av exploateringsplaner”, skriver kommunen:
“I och med detta avtals signerande förbinder sig fastighetsägaren till Sikhall 1:6 att utan dröjsmål från sin sida medverka till att planprocessen bedrivs framåt.”
Det tänker sannolikt Magnus Larsson och fastighetsägarna göra, det är ju de som har satt igång hela detaljplaneprocessen…
Det är dock lite oklart vad “utan dröjsmål” innebär. Kommunen har ju själv hållit på i över 8 år med planarbetet… Betyder det att ett ifrågasättande eller en önskan om dialog är ett “dröjsmål”? Kravet från kommunen kan dock uppfattas som ok, men sedan kommer ett stycke med rubriken “vite”…
“I de fall fastighetsägaren inte verkar för att planen ska antas ska han ersätta Samhällsbyggnadsförvaltningen för de kostnader förvaltningen lagt ner i plan- och utredningskostnader samt ersätta kommunen för utgifter i samband med detta avtals upprättande, värdering etc.”
Och då tänker sannolikt många, i varje fall jag – det beror väl på hur detaljplanen ser ut? Magnus Larsson kan väl inte tvingas acceptera en detaljplan som t ex går emot hans vision?
Det var Magnus Larsson och fastighetsägarna som den 4 mars 2015 ansökte om planbesked för att få lov att stycka av tomter för småhusbebyggelse. Fastighetsägarna äger nämligen tillsammans det mesta av marken inom det tänkta planområdet. Det ledde till att byggnadsnämnden var tvungen att upprätta en detaljplan. Det beslutade nämnden den 19 maj 2015 och det innebar att de som ansökte om planbesked fick stå för kostnaderna. Efter 8 års arbete och förhalande av planen så kan man undra om inte kommunen bör ersätta fastighetsägarna för deras kostnader…
Under rubriken “Genomförande av planen” står det:
“Fastighetsägaren ska när planen fått laga kraft bygga ut hamnen och magasinet enligt detaljplanens bestämmelser och den vision som legat till grund för kommunfullmäktiges inriktningsbeslut och i förlängningen de fastighetsrättsliga åtgärder detta avtal reglerar. Visionen ska vara genomförd inom planens genomförandetid.”
Ja, det hoppas väl Magnus Larsson också på. Det är naturligtvis hans plan och målsättning. Men återigen blandas två saker ihop. Visionen är en sak, den framtida detaljplanens utseende en annan. Det är inte visionen som ska vara genomförd, det är detaljplanen. Om sedan detaljplanen återspeglar visionen fullt ut återstår att se.
Magnus Larsson är beroende av intäkter för att kunna genomföra sina visioner, som förhoppningsvis då återspeglas i en detaljplan… Han måste sälja hustomter i området, sjöbodar, båtplatser osv. Och då är Larsson beroende av hur detaljplanen är utformad och att kommunen sedan beviljar bygglov till bostadshus och sjöbodar som människor vill köpa, godkänner utbyggnader av magasinet som medger restaurangverksamhet och gästbryggor osv.
Och ändå vet alla utifrån de senaste årens pandemi, kriget i Ukraina, inflationen och stigande räntor att det är osäkert att vara företagare. Hur ska Magnus Larsson kunna veta om han i framtiden kan producera allt han vill? Och hur skulle han kunna veta om människor vill hyra eller köpa hustomter, sjöbodar och båtplatser? Om Larsson bygger 50 båtplatser och bara får uthyrt 25, då bygger han självklart inte 50 till… Hur ska en företagare kunna vara säker på att få uthyrt eller sålt allt den producerar? Hur ska Larsson veta att företaget kommer att få tillräckligt med intäkter om 2 år, 5 år, 10 år?
Det är omöjligt att ställa sådana krav som kommunen gör på en entreprenör som är beroende av att verksamheten genererar intäkter. Det måste till någon annan formulering, kanske något i stil med att förverkligandet av detaljplanen måste påbörjas… För det är väl ingen som tvivlar på Magnus Larssons intentioner? Det har väl om inte annat renoveringen av magasinet visat…?
Kommunen ställer krav på Magnus Larsson. Det vore intressant om han kunde ställa krav på att kommunen uppfyller sin del av åtagandena, t ex bygger en GC-stig. Eller sköter om parkeringen och sjösättningsrampen.
Kommunen skriver i överenskommelsen att om Magnus Larsson inte genomför visionen (det står “visionen”, inte detaljplanen) så ska han inte bara ersätta kommunen för plan- och utredningskostnader mm utan också:
“Fastighetsägaren ska utöver direkta kostnader ersätta Samhällsbyggnadsförvaltningen med 10% av kontraktsvärdet per påbörjad månad som slutförandet dröjer. Kontraktsvärdet utgörs av totalbeloppet av ersättningen för mark som regleras som fastighetsägaren betalar till kommunen.”
Magnus Larsson ska betala nästan 300.000 kr till kommunen för den mark han förvärvar från kommunen. Det betyder att kommunen anser att han ska betala 30.000 kr i månaden i vite. Det är knappast rimligt. Larsson kan inte beläggas med viten för att han eventuellt inte får in de intäkter som krävs för att förverkliga hela detaljplanen.
Det finns ett förslag om en slags “force majeure” i överenskommelsen:
“I de fall visionen inte kan genomföras på grund av faktorer som ligger utanför fastighetsägarens kontroll ska ett vite inte utkrävas.”
Den företagsekonomiska situationen ingår inte. Kommunen förklarar:
“Faktorer som kan ligga utanför fastighetsägarens kontroll, men inte begränsas till, kan vara exempelvis förändrad lagstiftning som förhindrar att hamnverksamhet byggs ut enligt gällande lagstiftning eller att förutsättningar för att erhålla tillstånd för hamnutbyggnad (vattendom etc) förändras.”
Det finns även en “klausul” som reglerar vad som händer om en detaljplan inte antas eller inte får laga kraft, då:
“ska Fastighetsägaren verka för att bygga ut hamnen och magasinet enligt den vision som legat till grund för kommunfullmäktiges inriktningsbeslut och i förlängningen de fastighetsrättsliga åtgärder detta avtal reglerar. Visionen ska vara genomförd inom 10 år från det att beslut fattats om att planen inte ska antas eller vinna laga kraft.”
Den här sistnämnda “paragrafen” bör sannolikt utgå helt. Detaljplanearbetet påbörjades en gång i tiden för att möjliggöra förverkligandet av visionen. Utan detaljplan är det sannolikt inte möjligt. Larsson har redan frågat om han kan söka erforderliga lov och börja bygga i hamnen. Han har fått beskedet att han måste vänta på detaljplanen. För övrigt kan samma resonemang som tidigare tillämpas.
Jag kan inte säga varifrån tanken på dessa villkor och viten kommer i överenskommelsen. De ingick inte i kommunfullmäktiges beslut. Det beslutet handlade enbart om de fastighetsrättsliga frågorna (och ett servitut för Segelsällskapet). Det finns i och för sig en logik i att den som förvärvar mark från kommunen verkligen utför det som den avsåg vid köpet av fastigheten/marken. Det får ju inte vara så att t ex ett företag förvärvar mark för att bygga bostäder, och sedan låter marken vara obebyggd – och förfalla. Som på fastigheterna där Östra respektive Södra skolan en gång fanns. Det föreligger dock inte någon sådan risk i Sikhall.
Kommunfullmäktige antog 2016 “Riktlinjer markanvisningar, exploateringsavtal och försäljning av kommunägda fastigheter”. (Kan laddas ner här.) Det är väl det styrande dokument som kommer närmast det som gäller den fastighetsreglering som är på gång i Sikhall.
I dessa riktlinjer står det under avsnittet “Markanvisning”:
“I köpeavtalet fastställs tidplan för den kommande byggnationen, uppställs villkor för utformning samt säkerställs att planen blir genomförd på sådant sätt att kravet på ett tidsenligt väl fungerande bebyggelseområde blir tillgodosedda.”
Villkor kan alltså uppställas av kommunen. Men om dessa villkor inte fullföljs? Ur riktlinjerna:
“En markanvisning, som inte kan fullföljas, till exempel på grund av att detaljplanen inte kan antas eller att området visar sig vara olämpligt att exploatera av andra orsaker eller att det är uppenbart att exploatören inte har förmåga att genomföra projektet, ger inte rätt till ersättning eller ny markanvisning.”
I dessa riktlinjer nämns inte ordet “vite”. Och det trots att projektet kanske inte kan genomföras på grund av att “exploatören inte har förmåga”…
Jag kan alltså inte säga varifrån tanken på vite kommer i förslaget till överenskommelse mellan kommunen och Magnus Larsson. (Att t ex byggnadsnämnden utdömer viten förekommer tämligen ofta, men då handlar det inte om sådana här frågor.)
Förslaget till överenskommelse är inte acceptabelt i sin nuvarande form, men det är en bra grund att utgå ifrån i den dialog som måste följa. De fastighetsrättsliga lösningarna är i stort sett bra men inte att överenskommelsen går in på detaljplanens domäner. Detaljplanen blir en senare fråga. Avsnittet om villkor och viten måste, som jag ser det, arbetas om i grunden.
Förslaget till överenskommelse är ett steg framåt. Det är bara att hoppas att resan fortsätter och når sitt mål så fort som möjligt.
==
Bloggar i denna serie:
- ”Sikhall: Fastighetsrättsliga lösningar? (1)” – 27 september 2023
- ”Sikhall: Fastighetsrättsliga lösningar? (2)” – 28 september 2023
- ”Sikhall: Fastighetsrättsliga lösningar? (3)” – 1 oktober 2023
Sikhall: Fastighetsrättsliga lösningar? (2)
Anm. Denna blogg är en direkt fortsättning på bloggen “Sikhall: Fastighetsrättsliga lösningar? (1)”.
Magnus Larsson har fått ett förslag till överenskommelse om fastighetsrättsliga lösningar i Sikhall. Förvaltningen förklarar:
“Detta avtal utgör underlag till ett ärende som bereds för politiskt beslut om faktisk försäljning för att sedan ligga till grund för en förrättning hos lantmäteriet om fastighetsreglering.”
Det är onekligen en “viss” väg kvar att vandra innan kommunen och fastighetsägarna kommer fram. Hur lång vägen är vet ingen i nuläget, men som ett kinesiskt ordspråk lyder:
“Även den längsta resan börjar med ett litet steg.”
Och nu går man äntligen framåt, och inte bakåt som man har gjort i Sikhall sedan 2007… Det här förslaget till överenskommelse bör ses, anser jag, 
som en utgångspunkt för ytterligare dialog – för att ta ännu några steg framåt. Förslaget innehåller nämligen en del som bör diskuteras, och ändras.
Det finns förslag på fastighetsrättsliga lösningar på tre olika delområden i Sikhall – Hamnen, Magasinet och Viken. (Ja, egentligen också på ett 4:e område.) På varje delområde lade tjänstepersonerna på samhällsbyggnadsförvaltningen fram två alternativ, kommunens alternativ till lösningar och fastighetsägarnas. Kommunfullmäktige beslutade enligt förslagen från fastighetsägarna och Magnus Larsson.
I Sikhalls hamn innebär förslaget att området markerat med gul skraffering på kommunens fastighet, Sikhall 1:4, ska förvärvas av Magnus Larsson. Området ska i fortsättningen alltså tillhöra Larssons fastighet, Sikhall 1:6.
Det kan vara värt att notera att stenpiren hamnar på fastigheten Sikhall 1:6 (Magnus Larssons fastighet), medan parkeringen och sjösättningsrampen fortfarande blir kvar i kommunens ägo (Sikhall 1:4).
Det betyder att hyresavtalen för kommunens båtplatser längs stenpiren kommer att övertas av Magnus Larsson.
Förvaltningen skriver att det gula markerade området ska utgöras av:
“Centrumändamålsliknande verksamhet och hamnanläggning med tillhörande verksamheter.”
Jag är inte riktigt säker på vad “centrumändamålsliknande verksamhet” innebär just i Sikhall. Boverket definierar “Användningen Centrum” på följande sätt:
“kombinationer av olika verksamheter som handel, service, tillfällig vistelse, samlingslokaler, kontor och andra jämförliga verksamheter som behöver ligga centralt eller vara lätta att nå.”
Det är byggnadsnämnden och kommunfullmäktige, som i en detaljplan bestämmer hur ett område får användas och vad som t ex får byggas och inte, osv. Antagligen vill också Länsstyrelsen ha ett ord med i laget eftersom området omfattas av strandskydd. Det tycks därför som om formuleringen i den föreslagna överenskommelsen är något “förhastad”… Men naturligtvis hoppas Magnus Larsson att byggnadsnämnden ska göra hans “centrumändamålsliknande” vision möjlig genom att t ex “rita in” en restaurang eller café i detaljplanen,
Det lilla röda området på ca 95 kvm på kartan (längst upp till vänster) är en del av Sikhall 1:6 (Magnus Larssons fastighet). Den ska regleras och flyttas över till kommunens fastighet Sikhall 1:4. Regleringen är för att vägen in till parkeringen ska ligga i samma ägares hand, dvs kommunens.
Magnus Larsson föreslås få betala 195.000 kr i ersättning till kommunen för den fastighetsrättsliga lösningen i “hamnen”, dvs för den areal som överförs till fastigheten Sikhall 1:6. För det lilla röda området betalar kommunen 1.250 kr till Larsson.
Den 26 september 2022 beslutade styrelsen för Stiftelsen Sikhalls Magasin att överlåta nyttjanderättsavtalet för Sikhalls magasin till Magnus Larsson. Styrelsen beslutade enhälligt (se “Nyhet om Sikhalls magasin”):
“att överlåta nyttjanderätten till Sikhalls Magasin till Magnus Larsson.”
Marken runt magasinet kvarstod dock i kommunens ägo. I förslaget till överenskommelse står det:
“Magasinsbyggnaden har utgjort en lös egendom såsom nyttjanderätten var formulerad, i och med fastighetsregleringen kommer marken vilken magasinet vilar på tillföras till ägaren av byggnaden. Magasinsbyggnaden efter regleringen utgöra fast egendom till Sikhall 1:6.”
Magasinet, liksom marken kring byggnaden, vattnet utanför och runt om, och även stenpiren, kommer att ingå i Sikhall 1:6.
I området vid badet, “Viken”, ska det också göras en del fastighetsrättsliga lösningar.
Delar av kommunens fastighet Hopperud 1:12 ska föras över till Magnus Larssons fastighet Sikhall 1:6:
“Blått markerade områden om totalt ca 12.000 kvm ska regleras till fastighetsägarens fastighet Sikhall 1:6. Området är och ska fortsätta utgöra natur/skogsmark.”
Kommunens förslag till överenskommelse stämmer inte överens med fastighetsägarnas vision – om det med natur/skogsmark menas att den misskötta sly- och skogsdungen ska behållas. Fastighetsägarna vill se en park i området. Och får de inte skapa en park, utan att området ska se ut som det gör nu – ja, vad ska de då med marken till?
Jag skrev tidigare i bloggen att ett förslag var “förhastat” därför att det är byggnadsnämnden/kommunfullmäktige som i en detaljplan bestämmer hur ett område får användas och vad som t ex får byggas och inte osv. Det gäller samma sak här. Det är byggnadsnämnden/fullmäktige som bestämmer hur detaljplanen ska se ut, inte samhällsbyggnadsförvaltningen. Av den orsaken kan jag inte se att en skrivning om vad området ska användas till hör hemma i den här överenskommelsen. Dessutom skulle det troligtvis innebära att Magnus Larsson enbart av denna orsak avvisar förslaget.
Jag är lite fundersam över “spetsen” i det blå området. Det är blått, men med en annan nyans. Området utgörs av strand och Svartebäcks utlopp i sjön. 
Det står att området ska övergå till Larsson, Sikhall 1:6, men i det förslag som låg på fullmäktiges bord vid beslutet ingick inte detta område i fastighetsregleringen, dvs kommunen skulle behålla detta strandområde. (Magnus Larsson kan genomföra sin vision med utökad strand och parkering på den mark han redan äger.)
Magnus Larsson ska betala 96.000 kr i ersättning till kommunen för marken i “Viken”. Vilket han sannolikt ser som bortkastade pengar om han inte får anlägga en park… Larsson får dock “tillbaka” 1.250 kr, som kommunen betalar för marken markerad med orange.
Området som är markerat med orange ska regleras från Magnus Larssons fastighet Sörbo S:1 till kommunens fastighet Hopperud 1:12. Området på ca 400 kvm utgör ut-/infart till parkeringen för badplatsen. Kommunen vill försäkra sig om att området ska fortsätta vara det, trots att det idag finns ett servitut…
Det område som markeras med ett kort rött streck på kartan ovan, 50 kvm, ska föras från Sikhall 1:6 till kommunens fastighet Sikhall 1:4. Området ska utgöra stig, som det står i förslaget, för gång- och 
cykeltrafikanter. Kommunen håller tydligen “dörrarna öppna” för en “GC-stig” längs hela Sikhallsviken.
En eventuell “GC-stig” ska ha följande sträckning längs väg 2149 (se röd linje):
Det betyder att:
“Del av Sikhall 1:6 och Gestads-Berg 1:87 ska regleras till kommunens fastighet Sikhall 1:4 enligt röd markering.”
Kommunen avser inte att ersätta Magnus Larsson, som också äger fastigheten Gestads-Berg 1:87, för marken till “GC-stigen”. Kommunen skriver i förslaget att marken belastas med ledningsrätt för kommunalt VA och att Larsson redan har ersatts i ledningsrättsförrättningen. Kommunen bedömer därför att:
“stigens tillkommande är av den vikt att den mark som överförs för det ändamål inte ska ersättas ekonomiskt.”
Det var samtliga fastighetsrättsliga lösningar som förslaget till överenskommelse innehåller. Och vad jag kan se så är de helt i överensstämmelse med kommunfullmäktiges beslut den 17 maj – med ett undantag då vid “Viken”. Man får dock inte glömma att den mark som Magnus Larsson förvärvar av kommunen är delar av den mark som han köpte 2005 och som kommunen förköpte/exproprierade 2007.
Förslaget innehåller även flera andra paragrafer om t ex villkor och viten. Och här blir överenskommelsen något mer “komplicerad”.
Det tänkte jag återkomma till i en tredje och sista blogg.
Fortsättning följer i bloggen ”Sikhall: Fastighetsrättsliga lösningar? (3)”.
==
Bloggar i denna serie:
- ”Sikhall: Fastighetsrättsliga lösningar? (1)” – 27 september 2023
- ”Sikhall: Fastighetsrättsliga lösningar? (2)” – 28 september 2023
- ”Sikhall: Fastighetsrättsliga lösningar? (3)” – 1 oktober 2023
Länsstyrelsens beslut om Sikhall
Magnus Larsson håller på att renovera Sikhalls magasin. Det är antagligen inte många som har missat det, i varje fall inte om man bor i dalslandsdelen av kommunen. I Sikhall är det flera som följer utvecklingen och som är mycket spända på slutresultatet. 
De ser ett Sikhall som är på väg att blomma upp, precis som i fornstora dagar.
Larsson har redan gjort underverk med renoveringen invändigt, men han håller också på utvändigt. Det är i första hand tak och fönster det gäller. Taket mot sjön i öster är klart, men för att kunna åtgärda taket mot landsidan så behöver Magnus Larsson en liten kort och smal serviceväg på drygt 10 meter.
Magnus Larsson ansökte om strandskyddsdispens för att kunna anlägga servicevägen. Byggnadsförvaltningen ville först, av någon outgrundlig anledning, avslå Larssons ansökan om strandskyddsdispens (se “Ingen dispens för Magnus Larsson?”), men så åkte förvaltningschef Sandin upp till Sikhall på ett platsbesök.
Förvaltningschefen kom till en annan, och mycket insiktsfullare, uppfattning än sin förvaltning… (Se “Sikhall: Förvaltningen kovänder”.) Han ändrade förvaltningens beslutsförslag och föreslog istället byggnadsnämnden att bevilja strandskyddsdispens till Magnus Larsson. Och det var både överraskande och – ja, helt enkelt, “alldeles alldeles underbart”.
Byggnadsnämndens motivering till beslutet att ge Magnus Larsson strandskyddsdispens hade följande lydelse:
“Dispensen för serviceväg bedöms inte motverka strandskyddets syfte att säkra allmänhetens tillgång till strandområden och livsvillkor för djur- och växtlivet påverkas inte på ett oacceptabelt sätt.
Särskilt skäl till grund för dispensen är att området behöver tas i anspråk för att tillgodose ett angeläget allmänt intresse som inte kan tillgodoses utanför området. Anläggning måste, för sin funktion, ligga vid vattnet och behovet inte kan tillgodoses utanför området.
Underhåll av magasinet, som är ett byggnadsminne, och har höga kulturhistoriska värden, bedöms som ett angeläget intresse och väger upp för den negativa påverkan som åtgärden kan ha för djur och växtlivet. Åtgärden bedöms även öka tillgängligheten i området.
Fri passage längs stranden kan säkerställas.”
Kommunens beslut om strandskyddsdispens sändes, som vanligt och enligt lagen, till Länsstyrelsen. Länsstyrelsen skulle undersöka om beslutet skulle överprövas.
Den 31 augusti kom beslutet. Det var lite spännande, vi vet ju hur det gick för Bengt Davidsson på Juta när Länsstyrelsen fick tag i byggnadsnämndens strandskyddsdispens… (Se ”Länsstyrelsen upphäver Jutabeslutet”.)
Men, med stora bokstäver skriver Länsstyrelsen direkt i rubriken:
“Länsstyrelsens godkänner kommunalt beslut om strandskyddsdispens”
Wow!
Länsstyrelsen ansåg inte att det fanns någon grund för att pröva kommunens beslut. Det torde innebära att Länsstyrelsen faktiskt har ”prövat” ärendet och landat i ett godkännande. Hur som helst, byggnadsnämndens beslut gäller alltså. Magnus Larsson har fått strandskyddsdispens för servicevägen!
Det är ganska fantastiskt. Magnus Larsson kan nu fortsätta renoveringen av magasinet. Vi får se vad han hinner göra innan höststormarna och kylan kommer till Sikhall.
Men det är klart, mitt i glädjen så börjar man undra… Varför? Varför skrev Miljö- och hälsoskyddsnämnden, på delegation visserligen, att Magnus Larssons ansökan om strandskyddsdispens inte skulle beviljas? En sträng Länsstyrelse tycker att strandskyddsdispensen är ok, men inte Miljö och hälsoskyddsnämnden i Vänersborgs kommun…
Miljö- och hälsoskyddsnämnden skrev den 8 juli:
“Strandzoner i anslutning till grunda bottnar har generellt ett högt värde för växt- och djurlivet som uppväxtområden för fisk och som biotoper för fåglar och vattenlevande organismer.
Servicevägens utformning med utfyllnad över hällar och en släntfot ända ner till vattnet bedöms påverka växt- och djurlivet negativt.”
Jag vet inte om Miljö- och hälsoskyddsnämnden hade varit på plats i Sikhall. Det pratas ju om ett “generellt högt värde”, inte om värdet just där den korta och smala servicevägen ska anläggas. Min känsla är att bedömningen, ja det var en bedömning, kanske inte var helt välgrundad, trots att strandskyddsdispensen kunde avgöra framtiden för kulturminnet Sikhalls Magasin. Det är kanske så att invånarna i Vänersborgs kommun har rätt att förvänta sig mer välgrundade beslut i fortsättningen…
Länsstyrelsen avslutar sitt beslut:
“Länsstyrelsens beslut får inte överklagas.”
För några dagar sedan fick ett antal fastighetsägare i Gardesanna ett glädjebesked. (se “VA Gardesanna: Kohagen vann!”.) Nu kan människor på andra sidan sjön också skrika ut sin glädje. Skriker de tillräckligt högt kanske det finns personer i kommunhuset som hör dem…
BN+Magnus i Sikhall=Sant!
I förra veckan, tisdagen den 15 augusti, hade byggnadsnämnden sammanträde. Nämnden skulle ta ställning till en ansökan från Magnus Larsson i Sikhall om strandskyddsdispens. Magnus Larsson var ju tvungen att ha strandskyddsdispens för att anlägga en smal och kort serviceväg så att han kunde åtgärda och renovera Sikhalls magasin.
Byggnadsförvaltningen ville först, av någon outgrundlig (eller?) anledning, avslå Larssons ansökan om strandskyddsdispens (se “Ingen dispens för Magnus Larsson?”), men så åkte förvaltningschef Sandin upp till Sikhall på ett platsbesök.
Förvaltningschefen kom till en annan, och mycket insiktsfullare, uppfattning än sin förvaltning… (Se “Sikhall: Förvaltningen kovänder”.) Han ändrade förvaltningens beslutsförslag och föreslog istället byggnadsnämnden att bevilja strandskyddsdispens till Magnus Larsson. 
Och det var både överraskande och – ja, helt enkelt, “kanon”. Det var bara en hake, en ganska stor hake – den föreslagna tomtplatsavgränsningen ställde till det för Larssons planer kring magasinet… (Se “Sikhall: Kovände förvaltningen?”.)
Förvaltningschef Sandin visade emellertid inget prestigetänkande. Han och Magnus Larsson hade en dialog strax innan sammanträdet, och Sandin insåg hur Larsson tänkte. På sammanträdet presenterade förvaltningschef en annan tomtplatsavgränsning…
Den första tomtplatsavgränsningen, som hade gått ut i handlingarna till byggnadsnämndens ledamöter och ersättare, såg ut så här:
Den tomtplatsavgänsning som förvaltningschefen presenterade för byggnadsnämnden hade alltså ändrats, och hade följande utseende:
Det är inte helt lätt att se på kartorna vad som skiljer dem åt avseende magasinsbyggnaden, men texten förklarar:
“Särskilt förtydligande rörande tomtplatsavgränsning magasinsbyggnad
Tomtplatsavgränsningen går längs med byggnadens långsidor. På framsidan ingår trappa och altandäck vid entrén och på baksidan ingår nödutgång med trappa i tomtplatsen. Vid underhåll av byggnaden får erforderligt utrymme nyttjas även utanför tomtplatsavgränsningen(exempelvis för byggnadsställning)”
Och texten återspeglas alltså i “strecken” på kartorna. Stentrappan och altandäcket vid entrén samt nödutgången med trappa på baksidan ingår i tomtplatsen.
Tomtplatsavgränsningen drogs som Magnus Larsson ville och behövde för att kunna förverkliga sina planer på att dels renovera och underhålla Sikhalls magasin och dels – använda det.
Det insåg också en enhällig byggnadsnämnd. Nämnden beslutade enligt förvaltningschefens förslag:
“Byggnadsnämnden ger strandskyddsdispens för serviceväg”
Nämndens motivering till beslutet hade följande lydelse:
“Dispensen för serviceväg bedöms inte motverka strandskyddets syfte att säkra allmänhetens tillgång till strandområden och livsvillkor för djur- och växtlivet påverkas inte på ett oacceptabelt sätt.
Särskilt skäl till grund för dispensen är att området behöver tas i anspråk för att tillgodose ett angeläget allmänt intresse som inte kan tillgodoses utanför området. Anläggning måste, för sin funktion, ligga vid vattnet och behovet inte kan tillgodoses utanför området.
Underhåll av magasinet, som är ett byggnadsminne, och har höga kulturhistoriska värden, bedöms som ett angeläget intresse och väger upp för den negativa påverkan som åtgärden kan ha för djur och växtlivet. Åtgärden bedöms även öka tillgängligheten i området.
Fri passage längs stranden kan säkerställas.”
Magnus Larsson har stora planer för Sikhalls magasin och han kommer i framtiden att återkomma till byggnadsnämnden med både nya ansökningar om strandskyddsdispens och bygglov mm. Men i och med byggnadsnämndens beslut förra veckan har ett steg framåt tagits, ett viktigt steg – nu kan Magnus Larsson fortsätta att renovera och rusta upp magasinet. Och för en gammal historielärare är bara detta steg fantastiskt. Sikhalls magasin kommer att bevaras för eftervärlden.
Men sista ordet är inte sagt än…
Kommunens beslut om strandskyddsdispens sänds, som vanligt och enligt lagen, till Länsstyrelsen. Länsstyrelsen ska undersöka om beslutet ska överprövas. Och med tanke på vad som hände t ex Bengt Davidsson på Juta (se ”Länsstyrelsen upphäver Jutabeslutet”), så ska Magnus Larsson och de i allmänheten som tycker att det är viktigt att bevara och vårda kulturminnen vänta med att korka upp champagnen.
Sikhall: Kovände förvaltningen?
I två bloggar har jag skrivit om turerna kring Magnus Larssons ansökan om strandskyddsdispens. Larsson måste ha dispens för en serviceväg för att kunna åtgärda Sikhalls magasin och dessutom kunna använda det.
Byggnadsförvaltningen var först negativ till dispens och ville avslå ansökan. (Se “Ingen dispens för Magnus Larsson?”.) Men sedan, efter att politikerna i byggnadsnämndens presidium hade möte i måndags och förvaltningschef Sandin gjorde ett platsbesök på tisdagen, ändrade sig förvaltningen och tillstyrkte strandskyddsdispensen. (Se “Sikhall: Förvaltningen kovänder”.)
Och det var mycket positivt.
Men.
Vid en strandskyddsdispens görs alltid en tomtplatsavgränsning. Avgränsningen syftar till att bestämma gränsen mellan den privata tomten och det område som allmänheten har möjlighet att använda. Förslaget från förvaltningen till byggnadsnämnden inför sammanträdet nu på tisdag är att det inte ska finnas någon privat tomt överhuvudtaget – mer än på den mark där själva byggnaden står…
Magnus Larsson har reagerat starkt på den föreslagna tomtplatsavgränsningen i ett antal kommentarer här på bloggen. Larsson skriver bland annat:
“Det är på samma sätt dom (=byggnadsförvaltningen; min anm) missbrukat sin makt mot familjen på Juta.”
Förslaget till tomtplatsavgränsning innebär att allmänheten ska ha fri passage längs magasinets väggar, och det är väl egentligen helt ok. Men avgränsningen kan också innebära, även om det är osannolikt (i varje fall i andra kommuner), att Magnus Larsson måste begära en ny strandskyddsdispens, om han i framtiden vill sätta upp byggnadsställningar för att åtgärda något på magasinet. Det skulle i så fall kosta, i nuläget, 8.900 kr. Men som sagt, det är osannolikt.
Inte ens stentrappan från 1874 in till magasinet ligger enligt förvaltningens förslag inom den privata tomtplatsen. Det innebär att allmänheten kan husera som de vill på trappan, vilket vore ok om det inte pågick någon verksamhet i magasinet. Men om det är t ex fest så skulle trappan och ingången faktiskt kunna bli blockerad. På baksidan av magasinet finns en nödutgång. Det är naturligtvis helt avgörande att det är säkerställt att folk i magasinet kan ta sig ut denna väg vid t ex brand. Den får inte vara blockerad av allmänheten. Det finns ingen garanti för det om byggnadsnämnden beslutar enligt förvaltningens förslag. Och skulle Larsson t ex sätta upp en skylt på väggen (”Blockera inte nödutgången”) skulle det privatisera marken och inkräkta på allmänhetens möjligheter att röra sig fritt.
Det finns vissa praktiska saker som Magnus Larsson inte kan lösa om förvaltningens förslag till tomtplatsavgränsning går igenom. Soptunnor får t ex inte stå utanför tomtplatsavgränsningen eftersom det privatiserar allmänhetens tillgång till marken. Hur ska sophanteringen då ordnas? Var ska soptunnorna stå?
Byggnadsförvaltningens förslag till tomtplatsavgränsning ter sig tämligen absurt. Magnus Larsson vill inte stänga ute allmänheten på något sätt. Det ska inte vara någon häck eller staket, men skriver Larsson till mig:
“fastigheten måste fungera.”
Frågan är om förvaltningen helt enkelt har förbisett nödvändigheten av en privat tomt runt huset – eller om det finns andra skäl bakom…
Det finns en fastighet i Lilleskog, som tidigare ägdes av Sveaskog. Fastigheten ligger i ett Natura 2000-område (vid Hallebergs rasbranter). Vid ägarbyte säger min källa att fastigheten (Halleberg 3:11) fick en minimal tomtplatsavgränsning. (Tydligen gjordes en slags tomtplatsavgränsning trots att det inte handlade om strandskydd…) Avgränsningen var emellertid tillräcklig för att ägaren skulle kunna gå runt huset och även för att ha en byggnadsställning på tomtplatsen. Dessutom ingick trappan och ingången till huset i tomten…
Magnus Larsson skriver i en av kommentarerna om Sikhalls magasin (klicka här):
“Hemfridszonen behöver vara 2,5 meter runt magasinet utanför båda trapporna, dels för service och underhåll men också för att nödutgången ska kunna säkerställas. Det är viktigt, men även entrén för sophantering mm.”
Larssons önskemål är helt klart befogat.
På tisdag ska byggnadsnämnden besluta om strandskyddsdispens med tomtplatsavgränsning. Det är väldigt viktigt att det blir ett riktigt beslut. När beslutet väl är taget och dispensen med hemfridszonen vunnit laga kraft är det nämligen väldigt svårt att få den ändrad. 
Det betyder, skriver Magnus Larsson i kommentaren ovan:
“Om förvaltningen inte rättar till kartan under måndagen blir jag tvungen att avbryta strandskyddsdispensen.”
Och hur det då ska gå med Magnus Larssons planer och den fortsatta renoveringen av Sikhalls magasin vet ingen.
Byggnadsnämnden har ett stort ansvar för att beslutet på tisdag, i övermorgon, blir korrekt. Jag tror dock att det blir det. Magnus Larsson bör låta sin ansökan ligga kvar…
Sikhall: Förvaltningen kovänder
Byggnadsförvaltningens vägar äro outgrundliga. I kommunikationen med Magnus Larsson den 25 juli var förvaltningens ståndpunkt entydig och solklar:
“ansökan avseende serviceväg saknar särskilda skäl för dispens samt strida mot strandskyddets syfte med hänsyn till påverkan av växt- och djurlivet. Miljö- och byggnadsförvaltningen bedömer därför att dispens inte kan ges för serviceväg.”
Det skrev jag om igår. (Se “Ingen dispens för Magnus Larsson?”.) Sedan kommunikationen har inte Magnus Larsson fått några fler besked från miljö- och byggnadsförvaltningen. Han fick dock ett oanmält besök av en tjänsteperson i tisdags. Tjänstepersonen antydde att förvaltningens kommande beslutsförslag kunde se annorlunda ut, men Larsson fick inga dokument som sa annorlunda. Och Magnus Larsson, och denne bloggare, vet att det är skriftliga dokument som gäller i kommunala beslutsprocesser. Besöket föranledde mig dock att sätta ett frågetecken på rubriken. (Och naturligtvis även för att det i slutändan är politikerna i byggnadsnämnden som avgör. Det skrev jag också i bloggen.)
Byggnadsnämnden sammanträder nästa vecka på tisdag den 15 augusti. Handlingarna publicerades på kommunens hemsida igår och ärendet om servicevägen vid Sikhalls magasin fanns som förväntat med på dagordningen. Men mer information fanns inte. Den röda asterisken betyder nämligen att:
“Ärendet avser myndighetsutövning mot enskild och publiceras inte på kommunens hemsida.”
Jag pratade med Magnus Larsson och både han och jag var övertygade om att det kommunicerade beslutsförslaget också var det som gällde nästa tisdag. Därför publicerade jag också bloggen som planerat.
Senare på kvällen igår fick jag ett meddelande från en av ledamöterna i byggnadsnämnden att beslutsförslaget var positivt till Magnus Larssons ansökan om strandskyddsdispens. Det var en överraskning, men jag trodde att ledamoten hade missuppfattat.
I morse fick jag tillgång till byggnadsnämndens handlingar i ärendet. Ledamoten hade inte missuppfattat… Byggnadsförvaltningen hade gjort en 180-gradig “kovändning”. I ärendet står det nämligen:
“Förslag till beslut
Byggnadsnämnden ger strandskyddsdispens för serviceväg”
Förslaget till att ge Larsson strandskyddsdispens motiveras på följande sätt:
“Dispensen för serviceväg bedöms inte motverka strandskyddets syfte att säkra allmänhetens tillgång till strandområden och livsvillkor för djur- och växtlivet påverkas inte på ett oacceptabelt sätt.
Särskilt skäl till grund för dispensen är att området behöver tas i anspråk för att tillgodose ett angeläget allmänt intresse som inte kan tillgodoses utanför området. Anläggning måste, för sin funktion, ligga vid vattnet och behovet inte kan tillgodoses utanför området.
Underhåll av magasinet, som är ett byggnadsminne, och har höga kulturhistoriska värden, bedöms som ett angeläget intresse och väger upp för den negativa påverkan som åtgärden kan ha för djur och växtlivet. Åtgärden bedöms även öka tillgängligheten i området.
Fri passage längs stranden kan säkerställas.”
Motiveringen är kort och kärnfull, men har ändå med de viktigaste aspekterna. Och det är bara att hålla med förvaltningens nya professionella bedömning.
Byggnadsförvaltningens anger också villkor för servicevägen. Det ska vara fri passage för allmänheten när arbetet inte pågår och:
“Utformning skall vara: ca 17-18 meter lång (max), ca 4,5 meter bred (max). Släntas ca 1:3 ner mot vattnet.”
Dessa villkor är helt ok och ingår i Magnus Larssons planering.
Det kan väl nämnas att de synpunkter som en tjänsteperson på miljö- och hälsoskyddsnämndens vägnar (delegation) lämnade i ärendet står fast. De finns med i underlaget och hävdar fortfarande att strandskyddsdispens inte ska ges.
Byggnadsförvaltningens hantering av ärendet är svår att förstå. Ena stunden är det avslag, andra stunden bifall. Före semestern skulle Magnus Larssons serviceväg ha en stor negativ påverkan på växt- och djurlivet, efter semestrarna har den inte det.
I underlaget till byggnadsnämnden förklaras de ändrade ståndpunkterna:
“Kommunicering har skett enligt 25 § förvaltningslagen. Sökande har inte yttrat sig skriftligt men vid besök på plats 8/8 har sökanden motiverat varför servicevägen behövs och visat på att andra alternativ inte är möjliga eller rimliga.”
Förvaltningen ändrade alltså ståndpunkt så sent som i tisdags eftermiddag. Det betyder att förvaltningschef Eddie Sandin, som var den som gjorde platsbesöket, skrev det nya beslutsförslaget samtidigt som jag skrev min blogg…
Magnus Larsson, och naturligtvis även jag, välkomnar det nya förslaget. Det är enligt min uppfattning både professionellt och ansvarstagande av förvaltningschefen att komma ut på plats för att gå igenom ett planerat genomförande. Det visar att han vill vara öppen och lyhörd för argument och fakta och också hans stora vilja att förvaltningen ska göra rätt. Det ska förvaltningschef Sandin ha en stor eloge för.
Samtidigt kan man undra vad som sker inom förvaltningen. Det finns uppenbarligen flera olika stridande viljor i de olika kontorsrummen på kommunhuset… Det kanske är dags att politikerna pekar ut en färdriktning för förvaltningens fortsatta arbete och inte låter vissa tjänstepersoner fatta beslut efter eget gottfinnande.
Det tycks givet att byggnadsnämnden fattar ett positivt beslut på tisdag och ger Magnus Larsson strandskyddsdispens. Allt annat vore totalt osannolikt.
Byggnadsnämndens beslut ska sedan i vanlig ordning överprövas av Länsstyrelsen, och där kan allt hända, tyvärr. Avdelningen som har hand om byggnadsminnen är som vi vet oerhört positiv till Magnus Larsson och hans arbete för att bevara Sikhalls magasin. Men strandskyddsdispenser sköts av en annan avdelning och det vet om inte annat Bengt Davidsson på Juta vad som kan hända då… (Se “Länsstyrelsen upphäver Jutabeslutet”.)
Det kan fortfarande bli så att Magnus Larsson tvingas gå vidare till högre instanser för att kunna fortsätta sitt arbete med att rädda Sikhalls magasin för kommande generationer…
OBS! Det visade sig att Magnus Larsson hade många synpunkter på byggnadsförvaltningens beslutsförslag – läs vidare ”Sikhall: Kovände förvaltningen?”.
Stefan Kärvlings blogg 
Senaste kommentarer