Arkiv

Archive for the ‘strandskydd’ Category

MMD: Dom över Juta

17 januari, 2024 4 kommentarer

Måndagen den 15 januari 2024 avkunnades domen från Mark- och miljödomstolen i Vänersborg. Bengt och Miranda Davidsson på Juta får inte någon tomt.

Domslutet hade i sin helhet följande lydelse:

“Mark och miljödomstolen ändrar Länsstyrelsen i Västra Götalands läns beslut på så sätt att

  • strandskyddsdispens beviljas för ytterligare två lyktstolpar,
  • villkor om grindar åt norr och grind åt söder upphävs samt
  • tomtplats bestäms till det område som framgår av bilaga 2

Mark- och miljödomstolen avslår överklagandet i övrigt.”

Bilaga 2 visar den beslutade tomtplatsen:

MMD 15 januari 2024

Den smala grusvägen längs altanen och huset ligger som synes inom tomtplatsavgränsningen, liksom ”vägkorsningen” och vägen till husets nordsida respektive den gamla ladan längst i nordväst. Lyktstolparna vid vägen ingår också i tomtplatsen men resten av den stora gräsmattan ner mot älven blir allmänrättslig tillgänglig.

Det torde vara en slump att Mark- och miljödomstolens tomtplatsavgränsning i det närmaste är identisk med det förslag som lades fram av byggnadsförvaltningen till byggnadsnämndens sammanträde i december 2022… (Se det lilla fotot till höger.) Det blev emellertid inget beslut i nämnden den gången eftersom dåvarande ordförande Bo Dahlberg (S) lyfte bort ärendet från dagordningen. (Se “Inget beslut om Juta!”.)

Paret Davidsson är självklart mycket besviket över domslutet från Mark- och miljödomstolen (MMD) och ser domen som en stor motgång. Den strandskyddsdispens med tomtplatsavgränsning som byggnadsnämnden beslutade den 7 mars 2023 var den som Davidsson hade hoppats att MMD (Mark- och miljödomstolen) skulle se fördelarna och nyttan med för alla parter.

Byggnadsnämnden 7 mars 2023

Davidsson ansåg, liksom många andra, att nämndens beslut var logiskt och en bra avvägning mellan enskilda och allmänna intressen. Nämndens motiveringar, som arbetats fram av byggnadsförvaltningen, var mycket sakliga, övertygande och vederhäftiga samt väl underbyggda. Men MMD gick istället på Länsstyrelsens linje…

Domen innebär att trots att paret Davidsson har köpt en fastighet på “landet” så har de knappt någon gräsmatta. Fotografiet till vänster visar det enda gräs som finns inom domstolens tomtplatsavgränsning, förutom den smala remsan längs vägen där lyktstolparna står. Gräset till vänster fortsätter längs altanen men är mycket brant och gräsytan till höger är både liten och delvis brant. Det finns inget ställe att odla upp ett jordbruksland och ingen plats att placera ett växthus. Det är faktiskt anmärkningsvärt, eftersom det nog inte finns någon villaägare i kommunen som inte har en gräsmatta på sin tomt. Miranda och Bengt Davidsson får skaffa en kolonilott om de vill odla lite potatis och några morötter…

Istället för att det finns en “vanlig” trädgård på tomten ska människor kunna gå förbi altanen på Juta på ca 5 meters håll, sätta sig på den stora gräsmattan (som inte Davidsson får utnyttja), betrakta Bengt och Miranda när de äter frukost en solig morgon i juni och kanske vinka lite försynt…

MMD:s dom gick egentligen helt på Länsstyrelsens linje. Länsstyrelsen beslutade den 17 maj 2023 om följande strandskyddsdispens med följande villkor, t ex grindarna, och att tomtplatsavgränsningen skulle ha följande utseende:

Länsstyrelsen 17 maj 2023

Det var bara ett problem med Länsstyrelsens beslut som MMD var tvungen att “rätta till”…

Länsstyrelsen hade “glömt” den grundläggande förvaltningsrättsliga principen om gynnande förvaltningsbeslut. Det är ett misstag som en statlig myndighet helt enkelt inte får begå. (Se “Juta i Svt (1): Lst kan inte lagen”.) Det vittnar onekligen om en viss inkompetens hos juristerna på Länsstyrelsen.

Byggnadsnämnden 17 april 2018

Byggnadsnämnden 17 april 2018

Bakgrunden till Länsstyrelsens stora misstag ligger i det beslut som byggnadsnämnden i Vänersborg fattade den 17 april 2018.  Nämndens beslut var på många sätt felaktigt, tomtplatsavgränsningen gick t ex över Davidssons altan. Byggnadsnämnden hade, som har påpekats många gånger i denna blogg, missat att huset var ombyggt och att det hade anlagts en altan, allt helt enligt bygglovet. Men beslutet hade trots felaktigheterna vunnit laga kraft.

Länsstyrelsen 17 maj 2023

Och i det beslut som Länsstyrelsen nu fattade, den 17 maj 2023, ändrade Länsstyrelsen byggnadsnämndens gamla beslut till Davidssons nackdel. Davidsson blev av med det röda området.

Länsstyrelsens beslut innebar alltså att Davidsson blev av med en del av vägen till ingången på nordsidan av huset och till den gamla ladan. Trots alltså att beslutet 2018 hade vunnit laga kraft. Dessutom skulle Davidssons tvingas sätta upp två grindar vid tomtplatsavgränsningen. Som de måste öppna och stänga varje gång de skulle ställa bilen på denna sida bostadshuset. Davidsson skulle även bli tvungen att ta bort två lyktstolpar i området.

Länsstyrelsens beslut på de här punkterna var alltså lagstridiga. MMD rättade därför i måndagens dom så att säga till de lagstridiga “misstag” som Länsstyrelsen hade gjort. Därav de två punkterna i domen att “strandskyddsdispens beviljas för ytterligare två lyktstolpar” och att “villkor om grindar åt norr och grind åt söder upphävs”.

Och visst var dessa ändringar till fördel för Davidsson, även om de i det stora hela var tämligen betydelselösa och alltså enligt tidigare beslut.

Men oavsett rättelserna har domen från Mark- och miljödomstolen förstört inledningen av det nya året för Davidssons. Bengt Davidsson känner att tron på rättsväsendet, förnuftet, likabehandlingen och rättssäkerheten har fått sig en rejäl törn. Det är han inte ensam om. Det är antagligen fler som delar den uppfattningen, kanske till och med ledamöter i Vänersborgs byggnadsnämnd… Jag delar hans uppfattning, och det gör jag bland annat av följande orsak.

Byggnadsnämnden, Länsstyrelsen och Mark- och miljödomstolen har fattat fyra olika beslut kring samma ärende på Juta och utifrån samma strandskyddslagstiftning i Miljöbalken.

Den 17 april 2018 fattade byggnadsnämnden i Vänersborg ett beslut om strandskyddsdispens med tomtplatsavgränsning. (Se karta ovan.) Davidsson överklagade beslutet till först Länsstyrelsen och sedan till Mark- och miljödomstolen. Båda instanserna avslog Davidssons överklagan och slog fast att byggnadsnämndens beslut var riktigt.

I Mark- och miljödomstolens dom från den 1 mars 2019 angavs följande skäl till att överklagan avslogs:

“Mark- och miljödomstolen anser med utgångspunkt i nämnda faktorer att den av nämnden gjorda tomtplatsbestämningen är naturligen avgränsad. … Mark- och miljödomstolen finner vid dessa förhållanden att den av nämnden fastställda tomtplatsavgränsningen får anses rimlig och väl avvägd.”

”Rimlig och väl avvägd”… Say no more.

Det här beslutet med bland annat tomtplatsavgränsningen över altanen fick Davidssons leva med i 5 år. (5 år!) Inför beslutet i byggnadsnämnden den 7 mars 2023 skrev byggnadsförvaltningen om beslutet 2018:

“Tidigare beslut är felaktigt. Ingen av de kartor som inlämnades till förvaltningen inför bygglovsprövning eller prövning av strandskyddsdispens hade den nya altanen inritad.”

Länsstyrelsen skrev i beslutet den 17 maj 2023 också om byggnadsnämndens beslut 2018:

“Olika faktorer, såsom felaktiga kartor var grund till att den tomtplats som då meddelades 2018 blev liten och gjorde det omöjligt för den enskilde att kunna använda sitt bostadshus på ett tillfredsställande sätt.”

Länsstyrelsen “glömde” emellertid att den 2018 avvisade Davidssons överklagande med att byggnadsnämnden hade gjort en riktig bedömning…

Mark- och miljödomstolen har inte kommenterat att underlaget för domslutet 2019 var felaktigt – och därmed även domen.

Den 7 mars 2023 ändrade byggnadsnämnden i Vänersborg den gamla strandskyddsdispensen och fattade beslut om en ny strandskyddsdispens med en ny tomtplatsavgränsning. (Se karta ovan.)

Den 17 maj 2023 ändrade och upphävde Länsstyrelsen beslutet i byggnadsnämnden. Länsstyrelsen ändrade bland annat tomtplatsavgränsningen. (Se karta ovan.)

Det var den tredje strandskyddsdispensen med tomtplatsavgränsning – annorlunda än de två andra. Men inte nog med det, den 15 januari 2024 kom alltså Mark- och miljödomstolen med en 4:e variant. (Se karta ovan.)

Det har alltså sedan 2018 fattats 4 beslut om olika strandskyddsdispenser med olika tomtplatsavgränsningar. Och alla utgår och hänvisar till samma lag, Miljöbalken, och till prejudicerande domar från Mark- och miljööverdomstolen. Fyra olika domar i samma rättsfall.

Fallet Juta visar tydligt att besluten handlar om tolkningar av lagen. Och vid tolkningar av lagen handlar det om bedömningar – och då ligger vägen öppen för att personliga erfarenheter och tyckanden, politiska övertygelser osv fäller avgörandet. Och då kan tilltron för rättsväsendet definitivt få sig en törn…

Det blir självklart fler blogginlägg om Mark- och miljödomstolens dom. Det finns oerhört mycket att skriva om, även om skrivandet alltmer får karaktären av ett Sisyfosarbete…

Fortsättning följer…

===

Blogginlägg om domen i Mark- och miljödomstolen och Länsstyrelsens roll:

Kategorier:Byggnadsnämnden, Juridik, Juta, Länsstyrelsen, strandskydd

Byggnadsnämnden och strandskydd 5

2 januari, 2024 4 kommentarer

Anm. Detta blogginlägg är en fortsättning på inlägget “Byggnadsnämnden och strandskydd 4”.

Byggnadsnämnden fattade de två besluten om Sikhall 1:22 den 5 december. I det första ärendet, om att bevilja strandskyddsdispens i efterhand för tak över grillplats samt förråd, reserverade sig Torbjörn Moqvist (SD) mot nämndens beslut. Vänsterpartiets Pontus Gläntegård förde fram att beslutet i det här ärendet borde fattas efter nästa ärende om att “avskriva ärende gällande tillsyn inom strandskyddat område utan vidare åtgärd”. Gläntegård menade att staketets vara eller inte vara kring fastigheten Sikhall 1:22 var avgörande för beslutet om strandskyddsdispens. Om staketet fick vara kvar ansåg Gläntegård att grillhuset och förrådet bröt mot strandskyddsreglerna i och med att de privatiserade fastigheten och hindrade allmänhetens fria tillträde till strandområdet.

Ordförande ändrade dock inte ärendeordningen. Gläntegård reserverade sig inte mot beslutet om strandskyddsdispens. Han hade antagligen den uppfattningen att nämnden trots allt inte skulle låta staketet vara kvar.

I tillsynsärendet yrkades det på återremiss. Torbjörn Moqvist (SD), Jimmy Lindqvist (SD) och Pontus Gläntegård (V) ansåg att nämnden på ett noggrannare sätt skulle undersöka om staketet hade funnits runt fastigheten Sikhall 1:22 år 1975. Det skulle nämnden kunna göra genom att fråga grannar eller tjänstepersoner på kommunen. Det ansågs emellertid vara ett för hårt krav. Eller varför inte fråga, lägger jag till nu i efterhand, den markägare som sålde marken till Segelsällskapet. Han heter Jan T och lever i Göteborg och är inte svår att nå… (Om någon i byggnadsnämnden vill ha namn och nummer är det bara att höra av sig. Jan T har en mycket bestämd uppfattning i staketfrågan.)

Det blev votering i tillsynsärendet. Med röstsiffrorna 6-3 röstades kravet på återremiss ner. Nämndens två moderater var med i majoriteten. Därmed beslutade byggnadsnämnden att:

“avskriva ärende gällande tillsyn inom strandskyddat område utan vidare åtgärd.”

Torbjörn Moqvist (SD) och Jimmy Lindqvist (SD) reserverade sig mot beslutet och Pontus Gläntegård (V) reserverade sig skriftligt.

Gläntegård arbetar i sitt yrkesliv med byggfrågor. Han är mycket kunnig på området och därför vill jag återge hans reservation i sin helhet.

“Förvaltningen anger att staketet har en avhållande effekt för allmänheten, vilket jag med fler i nämnden instämmer i, ”att det inte hade medgetts i en ansökan idag”. Syftet med staketet är att avhålla allmänheten, något annat syfte kan inte ses. Staketet inhägnar varken vattnet eller lekplatsen enbart utan följer fastighetsgränsen utanför tomtplatsen varvid inget annat syfte kan ses, så som till exempel säkerhet.

Att staketet är uppfört före 1975 kan inte visas i underlaget som nämnden fått tillgång till. I bildmaterialet visas däremot tvärtom att det spikas på staketet med en Volvo 240 av modellår 1980 i bakgrunden. Volvon har de rektangulära framljusen, stötfångaren samt de nya backspeglarna som var komna i modellår 1980, bilen fanns därmed inte innan 1980. Av bilden framgår även att gräset inte ger något spår av att staket funnits på platsen innan. Varvid det antagligen inte är reparation som pågår på bilden utan uppförandet.

Av flygbilden i materialet framgår heller inga spår i gräs eller marken av ett staket. Det brukar påverka klippandet av gräset och hur personer sliter på marken med sina rörelser.

På annat foto som uppges vara från 70-talet i underlaget framgår att de spikar på ett trädäck vid vattnet på fotot syns en byggnad vid ladugården i bakgrunden. På flygbild från 1975 så finns inte den byggnaden med varvid oklarhet råder om när dessa uppförts. (Se nedan; min anm.)

Förvaltningen har inte begärt in flygbilder av Lantmäteriet enligt uppgift på nämnden. Man har heller inte hört sig för bland de boende eller i kommunens arkiv om de vet till exempel när ladugården revs. Det kan därmed finnas mer material att tillgå.

Jag reserverar mig därmed mot beslutet då detta bygger på för stor osäkerhet i beslutsunderlaget. Det kommer vara svårt med likhetsprincipen enligt kommunallagen om det räcker att skicka in ett kort från 80-talet och ange att det visar det man vill och myndigheten tar det som bevis på att det är från före 1975. Hur ska myndigheten hantera nästa liknande ärende?”

Det fotografi som Gläntegård kommenterar i reservationen, om hur man spikar på ett trädäck, är bilden till vänster.

På fotografiet syns en byggnad vid ladugården i bakgrunden (se pilarna). På flygbilden från 1975 verkar inte byggnaden finnas med.

Fanns det ett staket eller inte runt Segelsällskapets byggnad i Sikhall 1975? Byggnadsnämnden borde ha lagt ner mer tid och kraft för att förvissa sig om hur det var. Det är en viktig och avgörande fråga.

Jag förstår helt varför Vänersborgs Segelsällskap söker strandskyddsdispens och kämpar med näbbar och klor för att slippa vidta åtgärder (eller betala vite) som öppnar upp för allmänhetens fria tillträde på eller passage över Sikhall 1:22. Föreningens klubbhus, och “gästhamn”, har byggts upp under lång tid och klubben vill slå vakt om sin anläggning. Det är självklart.

Men byggnadsnämnden är en myndighet som måste fatta beslut som följer lagen och den måste också behandla alla kommuninvånare lika. Inget ska lämnas outrett. Nu när nämnden och förvaltningen i vissa fall ser mellan fingrarna på “bevisningen” och i andra, de absolut flesta, vänder på varenda sten för att hitta argument som begränsar den enskildes rättigheter, blir ärendena snarare politiska än juridiska.

Så får det inte vara. Allmänheten får överhuvudtaget inte ana, misstänka eller spekulera om att vissa avgöranden kan bero på ledamöternas uppfattning av enskilda fastighetsägare. Det är därför viktigt, jag upprepar återigen, att kommunen är saklig i alla lägen, tar reda på fakta, är objektiva, behandlar alla lika och följer lagarna.

Det gäller även Länsstyrelsen i Vänersborg.

Alla strandskyddsdispenser som beslutas av byggnadsnämnden skickas automatiskt vidare till Länsstyrelsen. Så gjorde nämnden i Bengt Davidssons fall (Juta) 2018. Då höll Länsstyrelsen med byggnadsnämnden att tomtplatsavgränsningen skulle gå över Davidssons altan. När byggnadsnämnden i mars i år (äntligen) insåg att kartmaterialet som beslutet grundade sig på var felaktigt, ändrade nämnden sitt beslut. Länsstyrelsen ändrade dock inte sin uppfattning, den accepterade inte byggnadsnämndens beslut. Vi får inom de närmaste veckorna reda på hur Mark- och miljödomstolen ser på saken.

Redan den 15 december hade Länsstyrelsen bestämt sig om strandskyddsdispensen för Sikhall 1:22:

“Länsstyrelsen beslutar att godkänna Vänersborgs kommuns beslut den 5 december 2023 i ärende STR.2023.15 om strandskyddsdispens för förråd och tak över grillplats på fastigheten Sikhall 1:22, Vänersborgs kommun.”

Det var tydligen ett enkelt beslut. Länsstyrelsen motiverade:

“Länsstyrelsen anser inte att det finns någon grund för att pröva kommunens beslut.”

Det fanns t ex inga skäl att anta:

“en brist i ärendets handläggning [som] kan ha haft betydelse för utgången i ärendet”

Nähä….

Jag förstår inte. Hur kan handläggare ha så olika bedömningar i samma typ av ärenden? Särskilt när handläggaren i Sikhall tidigare också har varit inblandad i handläggningen av Juta…

I Regeringsformen, en av Sveriges grundlagar, står det i 1 kap 9 §, att:

“Domstolar samt förvaltningsmyndigheter och andra som fullgör offentliga förvaltningsuppgifter ska i sin verksamhet beakta allas likhet inför lagen samt iaktta saklighet och opartiskhet.”

Formuleringen “iaktta saklighet och opartiskhet” kallas “objektivitetsprincipen”. Den är grundläggande och central för en tjänsteperson. Tjänstepersoner måste alltså vara opartiska, sakliga och korrekta. Mot alla, i alla sammanhang. Objektivitetsprincipen slås även fast i Förvaltningslagen 5 § andra stycket.

Behandlas alla lika i Vänersborg?

Anm. Precis när jag ska publicera detta blogginlägg får jag ett mail som meddelar att byggnadsnämndens beslut är överklagat till Förvaltningsrätten i Göteborg. Det betyder att det blir fler blogginlägg i ärendet…

==

Blogginlägg i denna ”serie”:

Kategorier:Byggnadsnämnden, Länsstyrelsen, Sikhall, strandskydd, Vänersborgs Segelsällskap

Byggnadsnämnden och strandskydd 4

29 december, 2023 5 kommentarer

Anm. Detta blogginlägg är en fortsättning på inlägget “Byggnadsnämnden och strandskydd 3”.

Staket, häckar och murar brukar avgränsa hemfridszoner. Innanför dessa avgränsningar är området privat och där får allmänheten inte tillträde. Utanför hemfridszonen är området allemansrättsligt tillgängligt.

I Vänersborgs kommun är det inte helt ovanligt att fastighetsägare inte får något privat område överhuvudtaget. Motsatsen är däremot sällsynt, dvs att fastighetsägaren får sätta upp staket utanför hemfridszonen. Jag känner bara till ett exempel på när byggnadsnämnden godkänt detta, och det är staketet runt fastigheten Sikhall 1:22.

Hemfridszonen runt byggnaderna på Segelsällskapets fastighet har en hemfridszon på 1 meter. Det är extremt kort, men tanken är att allmänheten ska ha fritt tillträde till strandområdet. Det är samma resonemang vid Sikhalls magasin som bara ligger ett stenkast därifrån. Även där är tomtplatsavgränsningen 1 meter. Det finns ett staket runt VSS fastighet Sikhall 1:22, längs fastighetsgränserna, trots tomtplatsavgränsningen. Det är egentligen inte särskilt svårt att förstå att Segelsällskapet vill inhägna fastigheten, även om det inte följer lagens intentioner.

I protokollet från byggnadsnämndens sammanträde den 5 december konstateras inledningsvis att:

“Staketet runt fastigheten bedöms ha en avhållande effekt och bedöms vara en förbjuden åtgärd om staketet uppförts efter de generella strandskyddslagstiftningen år 1975.”

Och här är parallellen med Juta anmärkningsvärt tydlig. Byggnadsnämndens slutsats i Jutas fall var under drygt 5 år att det aldrig hade funnits något staket på Juta. I det här fallet, Sikhall 1:22, skriver nämnden:

“Staketet runt fastigheten bedöms funnits på platsen innan strandskyddslagstiftningen år 1975 och är därmed lagligen uppfört.”

Det här är nyckeln, hela förklaringen, till nämndens beslut att fastighetsägaren får ha kvar staketet utanför hemfridszonen. Staketet fanns på plats redan 1975 när strandskyddsbestämmelserna började gälla i hela landet.

Det är ett tämligen unikt beslut i Vänersborgs kommun och därför citerar jag hela byggnadsnämndens bedömning och motivering till påståendet:

“Föreningen har angett att staketet uppförts tidigt 70-tal och styrker det med att staketet inte följer tomtgräns som år 1978-1979 bestämdes inför avstyckning då föreningen skulle förvärva området. Föreningen anger även att det kan ha funnits något typ av staket ännu tidigare då detta var ett villkor i arrendeavtalet redan på 50-talet. Fotografier har inkommit på renovering av staketet som föreningen anger troligen är från slutet av 1970-talet. Eftersom det är en renovering styrker även det att staketet har uppförts några år tidigare, framför föreningen.

Staketet syns inte på flygfoto från 1975. Med hänsyn på kvalitén på flygfotot samt tillkommen information bedöms fastighetsägaren har styrkt att staketet funnits på platsen innan 1975 och därmed lagligen uppfört. Kravet på bevisning bör i strandskyddsmål inte ställas allt för högt för sådana omständigheter som ligger längre bak i tiden (MÖD M 4628-17).

Bommen har tillkommit efter 1975 och bedöms inte kräva dispens då bedöms ha ersatt del av tidigare staket för att möjliggöra infart för biltransport vid behov.”

Det här avsnittet i byggnadsnämndens beslut är de “bevis” som nämnden grundar sitt beslut på. Nämnden och förvaltningen måste ha funnit dem oerhört övertygande eftersom det har fått nämnden att överge sin uppfattning från den 7 oktober 2022, då VSS skulle vara tvunget att utföra en mängd åtgärder med hot om vite.

Jag har svårt att förstå byggnadsnämndens totala omvändelse.

Argumenten att “staketet inte följer tomtgräns” och att “det kan ha funnits något typ av staket ännu tidigare” är mycket svaga. Det är egentligen förvånande att de ens nämns. Men det kanske är enligt principen att antal argument är viktigare än “kvaliteten” på dem.

Det tunna gula strecket visar fastighetsgränsen. (Fotot till höger.) Det skulle helt enkelt kunna vara ett misstag av dem som satte upp staketet att de missade gränsens dragning, och därmed några enstaka kvadratmeter av tomten. (Se pilarna.) Vem vet?

Byggnadsnämnden skriver också i beslutet:

”Föreningen anger även att det kan ha funnits något typ av staket ännu tidigare då detta var ett villkor i arrendeavtalet redan på 50-talet.”

Jag noterar skrivningen “då detta var ett villkor”, med andemeningen att villkoret var ett staket. Detta är bara, om man ska vara välvillig, ren spekulation. Det står i arrendeavtalet från 1957 att området ska:

”utstakas med tydliga råmärken”

Det står inget om staket. Och även om det hade stått, så är ju inte det något bevis på att det hade satts upp.

Fotografiet på renoveringen av staketet från slutet av 1970-talet, som nämnden anför som bevis, kan istället vara ett bevis på motsatsen, dvs att det inte fanns något staket 1975.

Fotot är inte taget i slutet av 1970-talet som uppges. I bakgrunden syns nämligen en Volvo 240 av modellår 1980. Volvon har de rektangulära framljusen, stötfångaren samt de nya backspeglarna som kom 1980. Bilen fanns således inte innan 1980. Dessutom tycks det som om Volvon kan ha några år på nacken. Av fotografiet framgår även att gräset inte ger något spår av att staket funnits på platsen innan.

Dessa uppgifter kommer från Pontus Gläntegårds skriftliga reservation i byggnadsnämnden. Gläntegård drar den möjliga slutsatsen att:

“det antagligen inte är reparation som pågår på bilden utan uppförandet.”

Det nämndes tydligen på sammanträdet att ledamöterna inte var några bilexperter. Ett fantastiskt påstående. “Glömde” de av att de är en myndighet som ska fatta beslut enligt lagen? “Glömde” de att det är deras skyldighet att ta fram fakta? “Glömde” de att de kunde vänta med beslutet och ta reda på fakta…?

Det fanns fler foton i nämndens handlingar.

Flygfotot från 1975 visar inte att det har funnits något staket på platsen 1975. Det skriver byggnadsnämnden helt riktigt.

Ett sådant här foto bevisade i fallet Juta i 5 år att det inte hade funnits något staket 1975. Det konstaterade också både Länsstyrelsen och Mark- och miljödomstolen när Bengt Davidsson överklagade beslutet… Nu bevisar flygfotot ingenting menar byggnadsnämnden. Det är en fantastisk omsvängning som har skett i nämnden. Tittar man noggrant på fotot så ger det faktiskt ett visst stöd för att det inte fanns något staket. Området på båda sidor om fastighetsgränsen, det tunna röda strecket, där staketet eventuellt skulle finnas, ser likadant ut på båda sidor (se pilarna). Det antyder att området var sammanhängande och inte var avgränsat av ett staket.

Det hör också till saken att Segelsällskapet köpte marken och byggnaden (klubbhuset) 1978. Fastigheten fick sin beteckning, Sikhall 1:22 den 27 februari 1981. Då såg den fastighetsrättsliga beskrivningen ut så här:

Det stämmer bra med flygfotot från 1975:

Det hade varit lite konstigt att sätta upp staket runt en tomt 1975 innan man visste var säljaren av marken till VSS och lantmäteriet ville ha gränsen…

Byggnadsnämnden anförde ytterligare ett fotografi som bevis. Det var enligt uppgift från “troligen 1970-tal”.

Det är tveksamt om det är ett foto från 1970-talet. I så fall borde inte den fastighetsrättsliga beskrivningen ha utseendet som ovan. Idag är bryggdäcket betydligt större.

Min åsikt är att byggnadsnämnden avslutade tillsynsärendet med en förvånansvärd lätthet när det gällde staketet. Det gjorde nämnden trots att den visste att det rådde stora oklarheter. Om nämnden fortsättningsvis håller samma linje så blir det inte mycket till tillsyn i framtiden. Vid en tillsyn kan en fastighetsägare bara säga att den anordningen, t ex ett staket, fanns redan på 70-talet. Och så läggs tillsynen ner…

Det fanns dock ledamöter i byggnadsnämnden som reagerade på beslutet…

Fortsättning följer i ett sista blogginlägg om byggnadsnämndens beslut.

==

Blogginlägg i denna ”serie”:

Kategorier:Byggnadsnämnden, Sikhall, strandskydd, Vänersborgs Segelsällskap

Byggnadsnämnden och strandskydd 2

10 december, 2023 1 kommentar

Anm. Detta blogginlägg är en fortsättning på ett inlägg den 7 december, “Byggnadsnämnden och strandskydd”.

Den 23 september 2022 gjorde Vänersborgs miljö- och byggnadsförvaltning en tillsyn av Vänersborgs Segelsällskaps fastighet Sikhall 1:22. Det var efter en anmälan 1,5 år tidigare.

Handläggarna från byggnadsförvaltningen var flitiga med anteckningsblocket och kameran, alla misstänkta överträdelser fotograferades. Tillbaka i kommunhuset sammanställdes materialet och en skrivelse till Segelsällskapet (VSS) utformades. Den skickades den 7 oktober 2022. Förvaltningen räknade upp de åtgärder som Segelsällskapet var tvunget att utföra:

  • “Ta bort staket”
  • “Ta bort grindbom”
  • “Ta bort container, uthus, betongrör, övrigt upplag utav metallföremål m.m.”
  • “Ta bort altan med staket framför servicebyggnad placerad utanför tomtplatsavgränsning”
  • “Ta bort grillkåta”
  • “Ta bort lekplats, sandlåda och flaggstång”

Segelsällskapet besvarade och kommenterade föreläggandet den 24 oktober 2022. (Se “Bryter Segelsällskapet mot strandskyddsdispensen?”.) VSS medgav att “anordningarna” på fastigheten inte hade fått någon strandskyddsdispens, men att det inte heller behövdes. Anläggningen hade ju:

“karaktär av allmänt besöksmål för det rörliga friluftslivet.”

VSS hävdade att anläggningens syfte inte var att “hindra allmänheten” utan att:

“välkomna besökare snarare än att avhålla dem från att vistas i området”

Och tillförde ett sista tungt argument:

“Förvaltningen har vidare underlåtit att ta ställning till vilka anordningar som funnits på plats före den nya strandskyddslagen 1975 (t.ex. staket, flaggstång och lekanordningar) och som därmed under alla omständigheter måste betraktas som lagligt tillkomna…“

1975 är det årtal då strandskyddsbestämmelserna började gälla i hela Sverige. Om en fastighet var ianspråktagen före 1975 med t ex ett staket, så får staketet stå kvar även 2023. Om staketet sattes upp 1976 eller senare så ska det tas bort.

Segelsällskapet kompletterade sitt yttrande med en skrivelse daterad den 1 november i år. Även en bilaga med ett antal fotografier lämnades.

Det var alltså hårda bud från Vänersborgs miljö- och byggnadsförvaltning. Det krävdes omfattande åtgärder från Segelsällskapets sida för att uppfylla kommunens krav. Och allt skulle beläggas med vite om det inte åtgärdades. Men det sista ordet hade byggnadsnämnden. Det var de som skulle fatta alla beslut.

Och tiden gick…

Efter ytterligare 1,5 år var det dags att fatta ett slutligt beslut, i veckan som gick. Inför sammanträdet fick nämnden som vanligt ett underlag från förvaltningen. Det hade hänt något sedan tillsynen och föreläggandet. Kanske berodde det på svaren och yttranden från Segelsällskapet – kanske berodde det på något annat…

I förslaget till beslut kunde byggnadsnämndens ledamöter läsa:

“Byggnadsnämnden beslutar att avskriva ärende gällande tillsyn inom strandskyddat område utan vidare åtgärd.”

Oops.

Från föreläggande och hot om vite till att ärendet skulle avskrivas. Vad hade hänt? Ja, det frågade sig nog ganska många, både ledamöter i byggnadsnämnden, boende i Sikhall och bloggare.

Förvaltningen skrev i underlaget bland annat:

“De två byggnaderna är uppförda utan strandskyddsdispens. Dispens har sökts i efterhand för container/förråd samt tak över grillplats.”

Det hade uppförts container/förråd samt tak över grillplats på Sikhall 1:22 – i strid med strandskyddsdispensen. Det var absolut inte tillåtet att göra så. Men VSS sökte alltså strandskyddsdispens i efterhand. Och det tyckte förvaltningen var helt på sin plats och sedermera även nämnden, som beviljade strandskyddsdispensen. I efterhand alltså. Nämnden “förlät” Segelsällskapet.

Byggnadsnämnden skickar ett fantastiskt budskap till alla kommuninvånare från Rörvik till Väne Ryr och ut på Vänersnäs. Bygg som ni vill, blir ni anmälda så ansök om dispens i efterhand.

Och varför inte? Men då måste byggnadsnämnden behandla alla på samma sätt. Och helst också följa lagen…

Byggnadsnämndens skäl för beslutet om dispens i efterhand var:

“Dispensen motverkar inte strandskyddets syfte att säkra allmänhetens tillgång till strandområden och bevara goda livsvillkor för djur- och växtlivet.”

Varför motverkade det inte allmänhetens tillgång till strandområden? Det hade ju uppförts två byggnader vid strandkanten… Det skrev inte nämnden i beslutet.

Och, hör och häpna:

“Särskilt skäl till grund för dispensen är att behövs för en anläggning som för sin funktion måste ligga vid vattnet och behovet inte kan tillgodoses utanför området (7 kap 18c § pkt 3 MB) samt behövs för att utvidga en pågående verksamhet och utvidgningen inte kan genomföras utanför området (7 kap 18c § pkt 4 MB).”

Grillplatsen måste enligt nämnden, och förvaltningen, för sin funktion ligga innanför området, dvs innanför staketet. (Mer om staketet i nästa blogginlägg.) Och inte nog med det. Taket på grillplatsen måste tydligen “ligga vid vattnet” och “behövs för att utvidga en pågående verksamhet”.

Med andra ord menar tydligen byggnadsnämnden att eldar man på ett ställe, som vid grillning, vid t ex en strand, så har man automatiskt rätt att senare få en byggnad på platsen med tak…

Jag tycker också att det är lite intressant att Miljö- och hälsoskyddsnämnden i sitt yttrande skrev:

“Ytan där grillplatsen är placerad utgörs av klippt gräsmatta och saknar värden för växt- och djurlivet.”

Bengt Davidsson på Juta ansågs ha brutit mot sin strandskyddsdispens, och hotades med vite, just för att han hade klippt gräsmattan. Det var absolut otillåtet att klippa gräset för Davidsson, för då privatiserade han marken och stängde därmed ute allmänheten från sin lagliga rätt att fritt ha tillgång till stranden…

Som oppositionell och jobbig vänsterpartist måste jag ifrågasätta hur kommunen behandlar sina invånare. Var finns logiken? Var är likabehandlingen? Och på vilka grunder bryter kommunen i enskilda fall mot både likabehandlingsprincipen och logiken? Och lagen…?

Du kommer inte att få några svar på dessa frågor i nästa blogg – du kommer istället att få fler frågor att fundera över, t ex varför det är ok för vissa att inhägna sin fastighet med ett staket när tomtplatsavgränsningen är fastställd till en enda meter kring byggnaderna på tomten. Och vad som skulle hända om Magnus Larsson gjorde motsvarande kring Sikhalls magasin som också har en tomtplatsavgränsning på en meter längs magasinets långsidor…

Fortsättning följer i inlägget ”Byggnadsnämnden och strandskydd 3”.

==

Blogginlägg i denna ”serie”:

Kategorier:Byggnadsnämnden, Sikhall, strandskydd, Vänersborgs Segelsällskap

Byggnadsnämnden och strandskydd

7 december, 2023 1 kommentar

I förrgår, den 5 december, sammanträdde Vänersborgs byggnadsnämnd. Två av ärendena hörde ihop, de handlade om Sikhall. Det ska dock sägas att ärendena inte hade något att göra med de diskussioner kring fastighetsrättsliga lösningar i Sikhall som jag har skrivit en hel del om nu i höst. (Se t ex “Sikhall (2): Oppositionen kör över de styrande”.)

Bakgrunden till de båda ärendena i byggnadsnämnden är att en kommuninvånare redan 2021 misstänkte att Vänersborgs Segelsällskap (VSS) hade brutit mot strandskyddsreglerna. VSS anmäldes därför till miljö- och byggnadsförvaltningen och ett tillsynsärende upprättades. (Se “Brott mot strandskyddet i Sikhall”.)

Det tog 1,5 år innan miljö- och byggnadsförvaltningen gjorde en tillsyn på Segelsällskapets fastighet i Sikhall och, som det heter, även kommunicerade “resultatet” av besöket. Sedan tog det nästan ytterligare 1,5 år innan ärendena i tisdags behandlades i nämnden.

Det ena ärendet handlade om själva tillsynen och det andra att Segelsällskapet i efterhand hade ansökt om strandskyddsdispens för två “objekt” på tomten. Och byggnadsnämnden visade upp sin allra trevligaste och välkomnande sida. Den beslutade, nästan 3 år efter anmälan, att dels avskriva tillsynsärendet och dels ge:

“strandskyddsdispens i efterhand för tak över grillplats 4,2m x 4,2m samt förråd 2,5m x 5m.”

Det var ett bra beslut för Vänersborgs Segelsällskap. Jag har egentligen inga större åsikter kring resultatet av besluten. Segelsällskapet har ordnat en fin gästhamn i Sikhall, medlemmar har lagt ner mycket tid och pengar på att utveckla fastigheten. Det är ett mycket populärt ställe för medlemmarna.

Det finns många kommuninvånare som har haft tillsyn av miljö- och byggnadsförvaltningen genom åren. Jag har berättat om några i denna blogg. Det är bland annat Davidsson på Juta, Magnus Larsson i Sikhall och blåbärsodlaren vid Hästefjorden. Även andra kommuninvånare har fått påpekanden, förelägganden och viten av kommunen. De är nog mäkta förvånade, och avundsjuka, på Segelsällskapet.

Jag är också förvånad över kommunens hantering. Det är ju faktiskt samma lagar som styr alla ärendena. Det är t ex Miljöbalken, Plan- och bygglagen, Vattentjänstlagen, Förvaltningslagen och Kommunallagen.

Det kan hända att det finns synpunkter på lagstiftningen, i det här fallet Miljöbalken eftersom det handlar om strandskyddslagstiftningen. Det kan allmänheten ha, ledamöter i byggnadsnämnden kan ha det och jag också. Men en kommun och en byggnadsnämnd måste följa lagarna. Och det finns en annan mycket viktig aspekt – kommunen ska behandla kommuninvånarna lika. Det föreskriver Kommunallagen. Och det gör man tämligen automatiskt om man följer lagarna och tolkar dem på samma sätt.

Problemet med byggnadsnämndens två beslut om Segelsällskapet i tisdags är att jag inte riktigt tror att de följer lagen till “punkt och pricka”. Det är i varje fall synpunkter som bör diskuteras och inte viftas undan som det delvis gjordes på sammanträdet i tisdags. Byggnadsnämnden måste stå på stadig mark när den fattar beslut. Nämnden är en myndighet som ska besluta enligt lagen. Det finns t ex inte utrymme att säga ja eller nej till en ansökan beroende på om man tycker att personen är snäll eller att en förening gör ett bra jobb.

Men innan jag går in mer i detalj på byggnadsnämndens beslut måste det först till en bakgrund till hela historien. Och den utspelar sig runt det magiska årtalet 1975. Det årtalet känner alla till som t ex följde blogginläggen kring Bengt Davidsson på Juta. 1975 är nämligen det årtal då strandskyddsbestämmelserna började gälla i hela Sverige. Miljö- och byggnadsförvaltningen skrev vid ett tillfälle i samband med Jutafallet:

“Vid fastställande av tomtplatsen får endast den del av fastigheten som lovligt har tagits i anspråk ingå. Då det saknas strandskyddsdispens sedan tidigare får man gå tillbaka till hur det såg ut på platsen 1975, då strandskyddslagstiftningen infördes.”

Vänersborgs Segelsällskap hade från början sin bas på Sanden. Medlemmarna “upptäckte” ganska snart området i Sikhall vid sina seglingar. Klubben blev intresserad av området och hamnen där och fick så småningom arrendera en bit mark med tillhörande byggnad. Arrendekontraktet skrevs under den 15 juli 1951 och 1954 byggdes och invigdes ett klubbhus. Senare fick Segelsällskapet möjlighet att köpa marken och byggnaden (klubbhuset). Det var 1978. Fastigheten fick sin beteckning, Sikhall 1:22, några år senare, den 27 februari 1981.

Redan den 19 oktober 1978 beviljade byggnadsnämnden i Vänersborg bygglov och också strandskyddsdispens. Det sanktionerades även av Länsstyrelsen. VSS fick bygga ett nytt, ouppvärmt uthus. 

Det fanns dock ett viktigt villkor för beslutet kring strandskyddsdispensen:

“Som tomt får tas i anspråk ett område av Sikhall 1:4, omfattande 1 meter utanför berörd byggnadsyta.”

Området, tomten runt byggnaderna, fick med andra ord inte privatiseras utan allemansrätten skulle råda, dvs allmänheten skulle få röra sig fritt runt husen på fastigheten – med undantag av 1 meter runt respektive byggnad.

När Segelsällskapet köpte marken, som senare blev fastigheten Sikhall 1:22, var det öppet och fritt tillgängligt för allmänheten. Det fanns en sjösättningsramp på Segelsällskapets mark som framför allt användes av kommuninvånare från bygden. Den låg en bit norrut från den ramp som finns nu. (Den nuvarande rampen byggdes kring 2008-2010 när kommunen hade förköpt/exproprierat marken från Magnus Larsson.) Den gamla rampen var öppen, fri och tillgänglig för allmänheten. Det fanns inga staket 1975 som hindrade åtkomsten till sjösättningsrampen.

Rampen användes dock inte av Segelsällskapet. Besökarna i gästhamnen tog ju inte upp eller lade i sina båtar i Sikhall och det gjorde inte medlemmarna i VSS heller. De använde sjösättningsramperna i Vänersborg.

När VSS hade köpt marken 1978 sattes sedan ett staket upp runt fastigheten, även om det på framsidan inte riktigt följde gränsen några meter. Mot sjön sattes det inte heller upp några staket. (Det gjordes det dock senare vid den byggnad som några år efteråt uppfördes där det byggdes toaletter.) Det innebar att ortsbefolkningen inte längre kunde använda rampen.

Segelsällskapet byggde sedan ett bryggdäck vid sjökanten – över den gamla rampen. Rampen finns fortfarande kvar under bryggdäcket. Bryggdäcket var enligt uppgift klart kring 1980-1981. Det blev bra och där kan seglare än idag sitta och njuta av utsikten över sjön och båtarna. Det är lite oklart om exakt när staketet sattes upp och bryggdäcket blev färdigt. Det är dock mellan 1978-1981. (Jag hoppas att få tag i fler fotografier.)

På gamla ritningar och kartor kan man också se andra byggnader i Sikhalls hamnområde, bland annat ett ladugård på området där det nu är parkering och en toalettbyggnad. Den ladugården revs i omgångar med början på 1980-talet och boende i Sikhall vittnar om att den sista delen nog inte revs förrän 1990-talet.

Sikhall 1:22 gjordes om med hårt och uppoffrande arbete av Segelsällskapets medlemmar till ett litet paradis för medlemmar och båtgäster. Det har utvecklats under åren med fler byggnader och fler bryggor. Det anlades tidigt en enklare grillplats nere vid sjökanten med stenar i ring, där medlemmar och gäster kunde sitta och umgås och “ljuga” för varandra. Senare byggdes ett grillhus med tak.

Men fastigheten Sikhall 1:22 blev ett ställe som utstrålande “privat område”. Det var inhägnat med staket och vid öppningarna fanns det stängda bommar. Under några år fanns det även en skylt som talade om att här var det “privat område”. Så var det inte riktigt tänkt med den strandskyddsdispens (med tomtplatsavgränsning) som beviljades 1978 när VSS blev ägare till markområdet vid småbåtshamnen i Sikhall.

Fortsättning följer i blogginlägget ”Byggnadsnämnden och strandskydd 2”.

==

Blogginlägg i denna ”serie”:

Kategorier:allemansrätt, Byggnadsnämnden, Sikhall, strandskydd, Vänersborgs Segelsällskap

Juta: En jurist tar till orda

5 november, 2023 Lämna en kommentar

Fallet Juta engagerar många. Det är vanliga vänersborgare som har promenerat förbi Juta, haft sina löprundor längs älven (se t ex en inspelning av Niklas Claesson), kvinnor som i sin ungdom har ridit i området, sköterskor som har arbetat där när Landstinget ägde Juta osv – alla har sin åsikt klar och tydlig. De tycker utan undantag att byggnadsnämndens hantering av fallet var skrämmande och bedrövligt. De tyckte däremot att nämndens beslut den 7 mars i år var en befrielse. Det var då byggnadsnämnden i Vänersborg, under nämndens nye ordförande Benny Jonasson (S), äntligen fattade ett klokt och bra beslut. (Se “Juta: Idag fick Davidsson en tomt!”.)

Det är även flera byggnadskunniga och jurister som har hört av sig. Häromdagen fick jag t ex ett samtal från en jurist i Göteborg som följde blogginläggen om Juta.

I veckan som gick skrev en i Vänersborg tämligen känd jurist en juridisk analys över Länsstyrelsens handläggning och beslut i frågan. Denne jurist hade en ny och annorlunda vinkling av Länsstyrelsens överprövningsbeslut. Den var så intressant att jag bestämde mig för att publicera analysen i sin helhet.

Juristen skrev att han inte ansåg det var någon idé att driva jävsfrågan vidare. (Se ”Juta: “Inget jäv” anser domstolen”.) Men:

“Däremot kanske Ni skall lägga mer kraft i själva sakfrågan och framförallt hur denna prövning formellt gått till. 

Normalt när en myndighet har att överpröva en annan förvaltningsmyndighets beslut så skall part i det överprövade beslutet ges möjlighet att yttra sig i ärendet innan slutligt beslut fattas. Enligt 2 § förvaltningslagen (2017:900) finns det undantag för skyldigheten att kommunicera ett pågående ärende med part. Det är vid överprövningen endast kommunen (som fattat det överprövade beslutet) som är part i ärendet. Kommunen som fattat det överprövade beslutet kan dock behöva höras om kommunen kan acceptera att deras beslut upphävs till en del.

[Davidsson] är således inte part i denna överprövning.

Dock kan [Davidsson] som enskild sedan överklaga Länsstyrelsens beslut eftersom det rör hans fastighet och [Davidsson]. 

Länsstyrelsen skall vid sin överprövning endast pröva om kommunens beslut strider mot någon rättsregel .Vad jag förstått så har länsstyrelsen inte inhämtat yttrande från Vänersborgs kommun innan de fattade det beslut som [Davidsson] nu överklagat till mark- och miljödomstolen.

Om Länsstyrelsen vid sin prövning finner att kommunens beslut strider mot någon rättsregel så skall det överprövade beslutet upphävas i sin helhet eller godkännas i sin helhet.

I [Davidssons] fall har dock Länsstyrelsen i sin överprövning gått längre än vad de haft befogenhet att göra. De borde endast upphävt kommunens beslut om det skulle stridit mot någon rättsregel.

I stället har de till [Davidssons] nackdel ändrat  tidigare fastställd tomtplatsavgränsningar och ålagt honom förpliktelser som gått mycket längre än vad som gällt enligt tidigare lagakraftvunna beslut.

Detta utgör enligt min mening tillräckliga skäl för Mark- och Miljödomstolen att undanröja Länsstyrelsen beslut och att kommunens sista beslut skall fastställas.”

Jag har gått igenom byggnadsnämndens protokoll och nämnden har enligt protokollen inte fått yttra sig om Länsstyrelsens överprövningsbeslut. Naturligtvis tog jag det säkra före det osäkra och kontrollerade även med byggnadsförvaltningen.

Min fråga till byggnadsförvaltningen var:

“Jag har en fråga om Länsstyrelsens överprövning av byggnadsnämndens beslut 7 mars om ändrad strandskyddsdispens för Davidsson på Juta. Fick byggnadsförvaltningen/-nämnden yttra sig över Länsstyrelsens beslut innan det fattades?”

Det korta men klargörande svaret från förvaltningschefen på byggnadsförvaltningen var:

“Svaret är nej.”

Om juristen har rätt så har alltså Länsstyrelsen begått ytterligare fel i sitt överprövningsbeslut om strandskyddsdispensen och tomtplatsavgränsningen för fastigheten Juta i Vänersborg.

Vi får se vad Mark- och miljödomstolen kommer fram till så småningom…

===

Bloggar om Juta efter Länsstyrelsens beslut:

Kategorier:Byggnadsnämnden, Juridik, Juta, Länsstyrelsen, strandskydd

Juta: Överklagandet till Mark och Miljö (2/2)

25 oktober, 2023 1 kommentar

Anm. Denna blogg är en direkt fortsättning på bloggen “Juta: Överklagandet till Mark och Miljö (1/2).”

Advokatfirman Kjällgren har lagt ner en hel tid på att tillsammans med Bengt Davidsson författa ett utförligt och stringent överklagande till Mark- och miljödomstolen. De har lyckats bra som jag ser det.

I den förra bloggen redogjorde jag för de tre längsta punkterna i Davidssons och Kjällgrens överklagan. Punkt 4 har rubriken “Länsstyrelsen har ändrat gynnande beslut”.

Den tomtplatsavgränsning som byggnadsnämnden i Vänersborg beslutade om för Juta 2018 har vunnit laga kraft för länge sedan, även om den på många sätt var felaktig. Delar av detta beslut ändrade Länsstyrelsen den 17 maj 2023 till Davidssons nackdel. Davidsson blev av med det röda området. (Se bild till vänster, skärmdumpad från Svt.) Det är inte tillåtet enligt Förvaltningslagen att ändra gynnande beslut till den enskildes nackdel. Det insåg också, till sist, ärendehandläggaren på Länsstyrelsens naturavdelning. Han skrev till Davidsson den 15 juni:

“Vi har av misstag missat detta och beklagar det som inträffat.”

Det var ett anmärkningsvärt grovt misstag av en statlig myndighet.

I punkt 5 anser advokatfirman att Mark- och miljödomstolen bör hålla syn på plats för att få alla förutsättningar för att fatta ett riktigt beslut.

Punkt 6 sammanfattar kort överklagandet:

“Davidsson menar att det tydligt visats att området redan är ianspråktaget på ett sådant sätt att området saknar betydelse för strandskyddets syften, mark- och miljödomstolen ska därför förordna i enlighet med hans yrkande.”

Det här var en sammanfattning, referat, av det överklagande som skickades in till Mark- och miljödomstolen den 5 september. Den 16 oktober skickade Kjällgren och Davidsson ytterligare ett yttrande, eller ett tillägg. Det hade upptäckts fler formella fel i Länsstyrelsens hantering. Yttrandet/tillägget börjar:

“Davidsson begär att domstolen, innan det sker en prövning i sak, tar ställning till om de formella bristerna i Länsstyrelsens hantering av ärendet ska leda till att domstolen ska upphäva Länsstyrelsens beslut. Davidsson begär också att domstolen för det fall man finner att Länsstyrelsens beslut ska upphävas tar ställning till om det över huvud taget är möjligt att återförvisa ärendet för ny hantering av Länsstyrelsen.”

Davidsson begär egentligen att Mark- och miljödomstolen bildligt talat beslutar att kasta Länsstyrelsens överprövning i papperskorgen.

Kjällgrens hade analyserat ändringen av “det gynnande beslutet” (se ovan) ytterligare. Advokatfirmans slutsats blev att Länsstyrelsen hade gjort ännu grövre fel än vad Kjällgren insåg från början. Länsstyrelsen har i sitt beslut överprövat hela strandskyddsdispensen för fastigheten. Det hade inte Länsstyrelsen befogenhet till.

Kjällgren skriver:

“Det enda Länsstyrelsen hade att pröva i nu överklagat beslut var den utökning av tomtplatsavgränsning, jämfört med beslutet 2018, som kommunen beslutade om eftersom tidigare given dispens redan vunnit laga kraft.”

Kjällgren menar att Länsstyrelsen har erkänt detta, också. I det citerade brevet ovan, från ärendehandläggaren på Länsstyrelsens naturavdelning till Davidsson den 15 juni, skrev handläggaren:

“Länsstyrelsen har endast kunnat pröva utökningen av tomtplatsavgränsningen sedan 2018 i och med att vi tidigare godtagit 2018-års tomtplatsavgränsning.”

Och det skrev handläggaren att Länsstyrelsen hade missat, och beklagade…

I Davidssons överklagande från den 5 september nämndes frågan om eventuellt jäv i förbigående. Kjällgren har uppenbarligen funderat några gånger extra även på denna fråga, och skärpt till sin uppfattning. Advokatfirman drog nu slutsatsen att jävsfrågan kan spela en avgörande roll i bedömningen av Länsstyrelsens hantering av ärendet.

Den föredragande handläggaren på Länsstyrelsen är en av Davidssons närmaste grannar. (Det har jag för övrigt tagit upp i en av mina bloggar efter att SVT hade ett inslag om det i Västnytt, se “Jäv på Länsstyrelsen?”.) Advokatfirman beskriver handläggarens, jag kallar honom “K” i fortsättningen, långa personliga koppling till området:

“K:s farmor bodde i Grindstugan vid infarten till Restads sjukhus, hans far och mor arbetade på Restad och han har därtill haft en kolonilott på Restad. Numera är K bosatt … endast 1 kilometer från Davidssons fastighet.”

Denna koppling till området och att K även var inblandad i Länsstyrelsens beslut i samma fråga 2018 innebär skriver Kjällgren:

“att det föreligger jäv enligt 16 § 3 och 4 p. Förvaltningslagen, att det inte är uppenbart att frågan om opartiskhet saknar betydelse och att Länsstyrelsen borde ha prövat frågan om jäv enligt 18 § Förvaltningslagen.”

I 16 § 3 och 4 p i Förvaltningslagen står det:

“Den som för en myndighets räkning tar del i handläggningen på ett sätt som kan påverka myndighetens beslut i ärendet är jävig om
   3. han eller hon har medverkat i den slutliga handläggningen av ett ärende hos en annan myndighet och till följd av detta redan har tagit ställning till frågor som myndigheten ska pröva i egenskap av överordnad instans, eller
   4. det finns någon annan särskild omständighet som gör att hans eller hennes opartiskhet i ärendet kan ifrågasättas.”

Kjällgren skriver till Mark- och miljödomstolen:

“Länsstyrelsen borde ha prövat frågan om jäv enligt 18 § Förvaltningslagen.”

Och sammanfattar:

“Sammanfattningsvis menar Davidsson att det förelåg jäv både vid länsstyrelsens beslut om överprövning och vid deras prövning i sak och att detta utgör sådana formella fel som inte kan lämnas utan avseende.”

Jag har svårt att tro att Mark- och miljödomstolen inte beaktar jävsfrågan.

I tillägget/yttrandet till överklagandet avslutar Kjällgren med sitt sista argument. Advokatbyrån menar att tidsfristen för Länsstyrelsen att överpröva byggnadsnämndens ärende nu har passerats:

“Davidsson menar att det inte längre är möjligt för Länsstyrelsen att överpröva kommunens beslut om mark- och miljödomstolen finner att Länsstyrelsens beslut ska upphävas på grund av jäv.”

Kjällgren drar paralleller till skattemål. Där gäller enligt Riksåklagaren:

“En återförvisning återställer normalt inte de tidsfrister som gäller för omprövningsbeslut när det överklagade beslutet har undanröjts på grund av ett formellt fel. Det är därför i normalfallet inte möjligt för Skatteverket att efter återförvisning göra en ny prövning sedan tidsfristen för ordinarie omprövning till den enskildas nackdel gått ut”

Det finns mycket intressant inom juridiken… 

Bengt Davidsson yrkar slutligen på att det ska hållas en muntlig rättegång där han själv och Lave Thorell ska kallas som vittnen.

Det blir i så fall offentliga förhandlingar, vilket skulle vara oerhört intressant. Jag hoppas dock att Mark- och miljödomstolen fattar ett beslut om att byggnadsnämndens beslut ska gälla och att Länsstyrelsens överprövning hamnar där det hör hemma – i papperskorgen.

Bengt Davidsson och hans fru måste få ett avslut på den här historien. Den har pågått i drygt 5 år…

===

Bloggar om Juta efter Länsstyrelsens beslut:

Kategorier:Juridik, Juta, Länsstyrelsen, strandskydd

Juta: Överklagandet till Mark och Miljö (1/2)

24 oktober, 2023 Lämna en kommentar

Det finns intresse kring Juta, bland annat så undrar människor varför det har blivit så tyst. Flera frågar hur det gick för Bengt Davidsson och hans överklagande. Hur slutade det? Fick han rätt? Det enkla svaret är att det inte är slut. Inte än.

Bakgrunden är, väldigt kortfattat:

Den 7 mars i år beslutade byggnadsnämnden i Vänersborg om en ny strandskyddsdispens med en ny tomtplatsavgränsning för Davidsson och Juta. Den 17 maj ändrade och upphävde sedan Länsstyrelsen beslutet. Bengt Davidsson överklagade Länsstyrelsens beslut till Mark- och miljödomstolen.

Mark- och miljödomstolen har fortfarande inte behandlat Davidssons överklagan och det är egentligen inte domstolens fel att det tar tid. Davidsson och hans juridiska ombud, advokatfirman Kjällgren, begärde anstånd i somras med överklagandet. Kjällgren har senare även skickat in några kompletterande skrivelser.

Kjällgrens ursprungliga överklagan var på 5 sidor och det bifogades även 7 bilagor, mestadels fotografier. Överklagandet skickades in den 5 september.

Jag tänker i två bloggar redogöra för innehållet i överklagandet. Mina två inlägg vänder sig framförallt till de som har ett särskilt intresse för frågor kring strandskyddsdispenser och juridiken bakom dessa.

Överklagandet till Mark- och miljödomstolen börjar:

“Bengt Davidsson yrkar att mark- och miljödomstolen med ändring av Länsstyrelsens beslut beviljar strandskyddsdispens och tomtplatsavgränsning i enlighet med Byggnadsnämndens beslut i ärende 2017.33 daterat 2023-03-07.”

Advokatfirman Kjällgren delar upp sin överklagan i 6 punkter, varav den sista är en sammanfattning. Jag ska inte redogöra för hela överklagandet, en del av det som står har jag på olika sätt berört i mina tidigare bloggar. (Se länkar nedan.) Jag tänkte ta upp några av de “nya” aspekter som Kjällgren anför.

Den första punkten har rubriken “Angående Länsstyrelsens hantering av ärendet”. Kjällgren menar att Länsstyrelsen har gjort en godtycklig:

“bedömning av tomtplatsen, hemfridszonen och vilket område som varit ianspråktaget på sådant sätt att det saknar betydelse för strandskyddets syften.”

Sedan anförs några exempel:

“Länsstyrelsen berör överhuvudtaget inte frågan om varför hemfridszonen sträcker sig mer än dubbelt så långt upp i den bergiga skogen västerut än den gör till det område som på ett mer uppenbart sätt får anses vara ianspråktaget österut på fastigheten. På samma sätt berör inte Länsstyrelsen varför hemfridszonen skulle sträcka sig tre gånger längre söderut än norrut på fastigheten.”

En sådan tomtplatsavgränsning som Länsstyrelsen har gjort ska inte ske (se fotografi ovan; norr är ”rakt upp” på fotot):

“om terrängen visar en naturlig avgränsning av tomtplatsen, se MÖD:s dom 2017-06-15 (M 6607-16). Länsstyrelsen har bedömt att det rör sig om en naturlig avgränsning men ändå beslutat om betungande åtgärder utan att utreda saken närmare vid intresseavvägningen.”

Kjällgren har läst på och konkretiserar:

“Det är vidare svårt att förstå varför Länsstyrelsen menar att den naturliga avgränsningen går på bortre sidan av vägen på vissa delar av fastigheten men på den närmre sidan vid vissa delar, och varför tomtplatsen avgränsas längre från byggnaden där det rör sig om en större höjdskillnad, men närmare byggnaden där höjdskillnaden är lägre.”

Det är vidare svårt fortsätter Kjällgren att:

“förena idén om att lyktstolparna utgör en naturlig avgränsning med idén om att det bör vara förhållandena på platsen som avgör, och inte vart eventuella lyktstolpar sitter och att det krävs ytterligare staket för att visa avgränsningen, detta skulle kunna tolkas som att Länsstyrelsen menar att det annars uppfattas som att hemfridszonen sträcker sig längre än den tomtplatsavgränsning de har gett”

Och avslutar resonemanget i den första punkten:

“Det är vidare anmärkningsvärt att det område Länsstyrelsen menar utgör byggnadens hemfridszon på den östra sidan sammanfaller exakt med lyktstolparnas placering och vändplatsens omfattning och att Länsstyrelsens tomtplatsavgränsning inte verkar ha någonting att göra med avståndet till huset eller vägen eller upplevelsen på platsen.”

Den andra punkten ger Kjällgren rubriken “Särskilda skäl för strandskyddsdispens”. Kjällgren tar upp vittnesmål och fotografier, men lyfter också en annan aspekt – Länsstyrelsen har inte ens bedömt rätt fråga:

“Länsstyrelsen endast har angett att flygfotona visar att markområdena inte har varit kontinuerligt hävdade som tomtmark. … Länsstyrelsen skulle ha tagit ställning till om området har varit ianspråktaget på ett sådant sätt att det saknar betydelse för strandskyddets syften, i enlighet med vad som framgår av lagtexten. Mark kan vara ianspråktaget på andra grunder än att det utgör tomtmark…”

Jag tycker att advokatfirman Kjällgren har hittat ”nya” och synnerligen intressanta aspekter och invändningar på Länsstyrelsens tomtplatsavgränsning… Både när det gäller det som anförs i punkt 1 och 2.

Kjällgren har ett längre resonemang på punkt 3, “Intresseavvägning enligt 7 kap 25 § MB”.

Paragrafen i Miljöbalken lyder:

“Vid prövning av frågor om skydd av områden enligt detta kapitel skall hänsyn tas även till enskilda intressen. En inskränkning i enskilds rätt att använda mark eller vatten som grundas på skyddsbestämmelse i kapitlet får därför inte gå längre än som krävs för att syftet med skyddet skall tillgodoses.”

Kjällgren menar att den tomtplatsavgränsning, som Länsstyrelsen har beslutat, omöjligen kan anses utgöra en skälig kompromiss mellan de allmänna och enskilda intressena. 

Advokatfirman visar med bland annat fotografier med inritade kartor att Länsstyrelsen i stort sett har tagit hela den användbara tomten från Davidsson. 97% av den tomt som Länsstyrelsen har gett Davidsson består, skriver Kjällgren, av väg, huvudbyggnad, ett bergigt område och en mycket sluttande gräsmatta norr om huset.

“Det får anses uppenbart för alla och envar att hemfridszonen som huvudbyggnaden genererar sträcker sig längre österut än de 6 meter från huvudbyggnaden som länsstyrelsen har gett som tomtplatsavgränsning. Enbart en byggnad i den storleken genererar en större hemfridszon, och därutöver har byggnaden ett dominerande läge på höjden och en stor altan som vetter mot öster.”

En av kommunens mäklarfirmor menar också att fastigheten förlorar 2,7 milj kr i värde med Länsstyrelsens tomtplatsavgränsning. Det är ingen skälig kompromiss mellan de allmänna och enskilda intressena…

Kjällgren hänvisar även till en dom i Mark- och miljööverdomstolen från 26 januari 2023(!), domen M 4425-22. Domen hänvisar till Miljöbalken 7 kap 18 c 1 st:

“Som särskilda skäl vid prövningen av en fråga om upphävande av eller dispens från strandskyddet får man beakta endast om det område som upphävandet eller dispensen avser
   1. redan har tagits i anspråk på ett sätt som gör att det saknar betydelse för strandskyddets syften”

Och Mark- och miljööverdomstolen skriver att detta:

“kräver en bedömning av områdets faktiska betydelse för allemansrättslig tillgänglighet”

Det räcker med att allmänheten har 10 meter från strandkanten för sin fria passage skriver Kjällgren. Dessutom har Davidsson genomfört en kompensationsåtgärd genom att anlägga en bro för att möjliggöra för allmänheten att korsa diket nere vid vattnet. I en dom den 4 mars 2020 skrev Mark- och miljööverdomstolen (M 4244-19):

”… vid en proportionalitetsavvägning beakta om det finns möjlighet att på annat sätt kompensera för den negativa påverkan som åtgärden medför”

Och det var egentligen inget konstigt. Domen I Miljöbalken 16 kap. 9 § står det:

”Tillstånd eller dispens och upphävande av tillstånd eller dispens får förenas med skyldighet att utföra eller bekosta … särskilda åtgärder för att kompensera det intrång i allmänna intressen som verksamheten medför.”

Bron är naturligtvis en sådan kompensationsåtgärd som både lagen och Miljööverdomstolen beskriver.

Överklagandet fortsätter, men mer om det i bloggen ”Juta: Överklagandet till Mark och Miljö (2/2)”.

===

Bloggar om Juta efter Länsstyrelsens beslut:

Kategorier:Juridik, Juta, Länsstyrelsen, strandskydd

BN+Magnus i Sikhall=Sant!

26 augusti, 2023 1 kommentar

I förra veckan, tisdagen den 15 augusti, hade byggnadsnämnden sammanträde. Nämnden skulle ta ställning till en ansökan från Magnus Larsson i Sikhall om strandskyddsdispens. Magnus Larsson var ju tvungen att ha strandskyddsdispens för att anlägga en smal och kort serviceväg så att han kunde åtgärda och renovera Sikhalls magasin.

Byggnadsförvaltningen ville först, av någon outgrundlig (eller?) anledning, avslå Larssons ansökan om strandskyddsdispens (se “Ingen dispens för Magnus Larsson?”), men så åkte förvaltningschef Sandin upp till Sikhall på ett platsbesök. 

Förvaltningschefen kom till en annan, och mycket insiktsfullare, uppfattning än sin förvaltning… (Se “Sikhall: Förvaltningen kovänder”.) Han ändrade förvaltningens beslutsförslag och föreslog istället byggnadsnämnden att bevilja strandskyddsdispens till Magnus Larsson. Och det var både överraskande och – ja, helt enkelt, “kanon”. Det var bara en hake, en ganska stor hake – den föreslagna tomtplatsavgränsningen ställde till det för Larssons planer kring magasinet… (Se “Sikhall: Kovände förvaltningen?”.)

Förvaltningschef Sandin visade emellertid inget prestigetänkande. Han och Magnus Larsson hade en dialog strax innan sammanträdet, och Sandin insåg hur Larsson tänkte. På sammanträdet presenterade förvaltningschef en annan tomtplatsavgränsning…

Den första tomtplatsavgränsningen, som hade gått ut i handlingarna till byggnadsnämndens ledamöter och ersättare, såg ut så här:

Den tomtplatsavgänsning som förvaltningschefen presenterade för byggnadsnämnden hade alltså ändrats, och hade följande utseende:

Det är inte helt lätt att se på kartorna vad som skiljer dem åt avseende magasinsbyggnaden, men texten förklarar:

“Särskilt förtydligande rörande tomtplatsavgränsning magasinsbyggnad
Tomtplatsavgränsningen går längs med byggnadens långsidor. På framsidan ingår trappa och altandäck vid entrén och på baksidan ingår nödutgång med trappa i tomtplatsen. Vid underhåll av byggnaden får erforderligt utrymme nyttjas även utanför tomtplatsavgränsningen(exempelvis för byggnadsställning)”

Och texten återspeglas alltså i “strecken” på kartorna. Stentrappan och altandäcket vid entrén samt nödutgången med trappa på baksidan ingår i tomtplatsen.

Tomtplatsavgränsningen drogs som Magnus Larsson ville och behövde för att kunna förverkliga sina planer på att dels renovera och underhålla Sikhalls magasin och dels – använda det.

Det insåg också en enhällig byggnadsnämnd. Nämnden beslutade enligt förvaltningschefens förslag:

“Byggnadsnämnden ger strandskyddsdispens för serviceväg”

Nämndens motivering till beslutet hade följande lydelse:

“Dispensen för serviceväg bedöms inte motverka strandskyddets syfte att säkra allmänhetens tillgång till strandområden och livsvillkor för djur- och växtlivet påverkas inte på ett oacceptabelt sätt.

Särskilt skäl till grund för dispensen är att området behöver tas i anspråk för att tillgodose ett angeläget allmänt intresse som inte kan tillgodoses utanför området. Anläggning måste, för sin funktion, ligga vid vattnet och behovet inte kan tillgodoses utanför området.

Underhåll av magasinet, som är ett byggnadsminne, och har höga kulturhistoriska värden, bedöms som ett angeläget intresse och väger upp för den negativa påverkan som åtgärden kan ha för djur och växtlivet. Åtgärden bedöms även öka tillgängligheten i området.

Fri passage längs stranden kan säkerställas.”

Magnus Larsson har stora planer för Sikhalls magasin och han kommer i framtiden att återkomma till byggnadsnämnden med både nya ansökningar om strandskyddsdispens och bygglov mm. Men i och med byggnadsnämndens beslut förra veckan har ett steg framåt tagits, ett viktigt steg – nu kan Magnus Larsson fortsätta att renovera och rusta upp magasinet. Och för en gammal historielärare är bara detta steg fantastiskt. Sikhalls magasin kommer att bevaras för eftervärlden.

Men sista ordet är inte sagt än…

Kommunens beslut om strandskyddsdispens sänds, som vanligt och enligt lagen, till Länsstyrelsen. Länsstyrelsen ska undersöka om beslutet ska överprövas. Och med tanke på vad som hände t ex Bengt Davidsson på Juta (se ”Länsstyrelsen upphäver Jutabeslutet”), så ska Magnus Larsson och de i allmänheten som tycker att det är viktigt att bevara och vårda kulturminnen vänta med att korka upp champagnen.

Kategorier:Byggnadsnämnden, Magnus Larsson, Sikhall, Sikhalls Magasin, strandskydd

Sikhall: Kovände förvaltningen?

13 augusti, 2023 Lämna en kommentar

I två bloggar har jag skrivit om turerna kring Magnus Larssons ansökan om strandskyddsdispens. Larsson måste ha dispens för en serviceväg för att kunna åtgärda Sikhalls magasin och dessutom kunna använda det.

Byggnadsförvaltningen var först negativ till dispens och ville avslå ansökan. (Se “Ingen dispens för Magnus Larsson?”.) Men sedan, efter att politikerna i byggnadsnämndens presidium hade möte i måndags och förvaltningschef Sandin gjorde ett platsbesök på tisdagen, ändrade sig förvaltningen och tillstyrkte strandskyddsdispensen. (Se “Sikhall: Förvaltningen kovänder”.)

Och det var mycket positivt.

Men.

Vid en strandskyddsdispens görs alltid en tomtplatsavgränsning. Avgränsningen syftar till att bestämma gränsen mellan den privata tomten och det område som allmänheten har möjlighet att använda. Förslaget från förvaltningen till byggnadsnämnden inför sammanträdet nu på tisdag är att det inte ska finnas någon privat tomt överhuvudtaget – mer än på den mark där själva byggnaden står…

Magnus Larsson har reagerat starkt på den föreslagna tomtplatsavgränsningen i ett antal kommentarer här på bloggen. Larsson skriver bland annat:

“Det är på samma sätt dom (=byggnadsförvaltningen; min anm) missbrukat sin makt mot familjen på Juta.”

Förslaget till tomtplatsavgränsning innebär att allmänheten ska ha fri passage längs magasinets väggar, och det är väl egentligen helt ok. Men avgränsningen kan också innebära, även om det är osannolikt (i varje fall i andra kommuner), att Magnus Larsson måste begära en ny strandskyddsdispens, om han i framtiden vill sätta upp byggnadsställningar för att åtgärda något på magasinet. Det skulle i så fall kosta, i nuläget, 8.900 kr. Men som sagt, det är osannolikt.

Inte ens stentrappan från 1874 in till magasinet ligger enligt förvaltningens förslag inom den privata tomtplatsen. Det innebär att allmänheten kan husera som de vill på trappan, vilket vore ok om det inte pågick någon verksamhet i magasinet. Men om det är t ex fest så skulle trappan och ingången faktiskt kunna bli blockerad.  På baksidan av magasinet finns en nödutgång. Det är naturligtvis helt avgörande att det är säkerställt att folk i magasinet kan ta sig ut denna väg vid t ex brand. Den får inte vara blockerad av allmänheten. Det finns ingen garanti för det om byggnadsnämnden beslutar enligt förvaltningens förslag. Och skulle Larsson t ex sätta upp en skylt på väggen (”Blockera inte nödutgången”) skulle det privatisera marken och inkräkta på allmänhetens möjligheter att röra sig fritt.

Det finns vissa praktiska saker som Magnus Larsson inte kan lösa om förvaltningens förslag till tomtplatsavgränsning går igenom. Soptunnor får t ex inte stå utanför tomtplatsavgränsningen eftersom det privatiserar allmänhetens tillgång till marken. Hur ska sophanteringen då ordnas? Var ska soptunnorna stå? 

Byggnadsförvaltningens förslag till tomtplatsavgränsning ter sig tämligen absurt. Magnus Larsson vill inte stänga ute allmänheten på något sätt. Det ska inte vara någon häck eller staket, men skriver Larsson till mig:

“fastigheten måste fungera.”

Frågan är om förvaltningen helt enkelt har förbisett nödvändigheten av en privat tomt runt huset – eller om det finns andra skäl bakom…

Det finns en fastighet i Lilleskog, som tidigare ägdes av Sveaskog. Fastigheten ligger i ett Natura 2000-område (vid Hallebergs rasbranter). Vid ägarbyte säger min källa att fastigheten (Halleberg 3:11) fick en minimal tomtplatsavgränsning. (Tydligen gjordes en slags tomtplatsavgränsning trots att det inte handlade om strandskydd…) Avgränsningen var emellertid tillräcklig för att ägaren skulle kunna gå runt huset och även för att ha en byggnadsställning på tomtplatsen. Dessutom ingick trappan och ingången till huset i tomten…

Magnus Larsson skriver i en av kommentarerna om Sikhalls magasin (klicka här):

“Hemfridszonen behöver vara 2,5 meter runt magasinet utanför båda trapporna, dels för service och underhåll men också för att nödutgången ska kunna säkerställas. Det är viktigt, men även entrén för sophantering mm.”

Larssons önskemål är helt klart befogat.

På tisdag ska byggnadsnämnden besluta om strandskyddsdispens med tomtplatsavgränsning. Det är väldigt viktigt att det blir ett riktigt beslut. När beslutet väl är taget och dispensen med hemfridszonen vunnit laga kraft är det nämligen väldigt svårt att få den ändrad. Det betyder, skriver Magnus Larsson i kommentaren ovan:

“Om förvaltningen inte rättar till kartan under måndagen blir jag tvungen att avbryta strandskyddsdispensen.”

Och hur det då ska gå med Magnus Larssons planer och den fortsatta renoveringen av Sikhalls magasin vet ingen.

Byggnadsnämnden har ett stort ansvar för att beslutet på tisdag, i övermorgon, blir korrekt. Jag tror dock att det blir det. Magnus Larsson bör låta sin ansökan ligga kvar…

Kategorier:Byggnadsnämnden, Magnus Larsson, Sikhall, Sikhalls Magasin, strandskydd