Arkiv
Föroreningar i Vargön? (1/2)
I början av 1970-talet rök det hela tiden, natt som dag, ur skorstenarna i Vargön.
TTELA skrev i en artikel från januari 2008 (se “I dag är vår himmel åter blå”) om den före detta miljöchefen i Vänersborg, David Svensson. Svensson hade i ett föredrag berättat:
“Totalt släpptes 50 ton stoft per dygn ut.”
När jag var ung på livet hade jag ofta vägarna till Vargön. Riksvägen till bruksorten gick rakt igenom Vargön Alloys. En gulbrun illaluktande “dimma” låg tätt mellan fabriksbyggnaderna. Jag minns att man försökte andas så sällan som möjligt. Röken luktade inte gott. Den luktade till och med farligt, och det var den antagligen. Vi tyckte dock att vi hade tur som slapp röken hemma i stan. Det blåste oftast mot Trollhättan eller in mot i Vargön.
Vid ett tillfälle hade Expressen en artikel med rubriken:
”Här är Sveriges skitigaste samhälle.”
Och det stämde antagligen.
Den tiden är förbi. Rökgaserna från Alloys har kylts ner och renats i många år nu. Och grannfabriken, Holmens pappersbruk, är nedlagd, tyvärr. Endast väggarna på den nedbrunna kontorsbyggnaden samt Vargporten är kvar. Kommunen misskötte kontorsbyggnaden i många år och till slut brände någon ner den.
Minnena av pappersbruket lever dock på sätt och vis kvar i marken och älvbottnen. Det är en hel del föroreningar lagrade i jordlagren, men så länge de får ligga ifred så tror jag inte risken är så stor att föroreningarna ska läcka och skada miljö och människor. Om kommunen ska anlägga en hamn i området lär det bli annorlunda.
Trollhättan ska som bekant satsa ett okänt antal miljoner på att bygga dyra vattenledningar. Det är tänkt att de ska börja några kilometer ut i Vänern och sedan gå via en pumpstation strax norr om Gardesanna och mellan bergen, innan ledningarna korsar älven och ansluter till ett nybyggt vattenverk i Överby. Och det alltså för att hämta samma vatten som ändå kommer att rinna förbi vattenverket, som ligger alldeles vid älven…
Hur tänker folket i Trollhättans Stad?
Trollhättan Energi AB (TEAB) anser emellertid inte att det är samma vatten i Vänern och Göta älv. Trollhättan betraktar vattnet från Vänern som renare… Och därför bättre lämpat till att bli dricksvatten. På TEAB:s hemsida står det (se “Förberedelser för ett nytt vattenverk pågår för fullt”):
“Vänern har idag en betydligt bättre vattenkvalitet än Göta Älv.”
Trollhättans stad menar uppenbarligen att Göta älv förorenas någonstans mellan älvens utlopp i Vänern och det nuvarande vattenintaget vid Överby. Så till den grad att Trollhättan måste investera miljontals kronor i ett nytt vattenintag från Vänern.
Som vänersborgare, och dessutom intresserad av miljö, undrar man naturligtvis var vattnet förorenas. Vem eller vilka är miljöbovarna? Det finns ju inte många att välja på. Det kan bara vara Holmängens avloppsreningsverk och/eller Vargön Alloys.
Avloppsreningsverket på Holmängen släpper ut förorenat vatten alldeles vid Göta älvs inlopp. Det har reningsverket alltid gjort mer eller mindre. Och betydligt mer när reningsverket bräddar, vilket händer ibland. Då kan stora mängder orenat avloppsvatten släppas ut, rätt ut i Vänern – och älven… (Se “VA och utsläppen 2021”.)
Holmängens avloppsreningsverk är en stark kandidat till varför Trollhättan inte vill ta dricksvattnet från Göta älv. De vill inte ha vänersborgarnas fekalier i sitt vatten. Som de har och har haft i alla år…
Vi som fortfarande besöker Vargön regelbundet har inte kunnat undgå att se hur slagghögarna växer på Vargön Alloys fabriksområde. De är enormt höga och stora – på båda sidor om vägen.
Slagghögarna består av ferrokromslagg. Enligt Vänersborg kommuns hemsida så innehåller slaggen krom och en del nickel. Hemsidan fortsätter:
“Metallerna är hårt bundna till slaggen och bara små mängder kan lakas ur.”
Slaggen räknas dock som avfall, och inte som någon slags biprodukt. Ska slaggen användas till något, t ex fyllnadsmaterial, måste miljö- och hälsoskyddsförvaltningen kontaktas. Det är dock inte fråga om sexvärt krom i slagghögarna. Jag är inte hundra, men jag tror i varje fall inte det. Det säger folk i varje fall. Den berömda filmen Erin Brockovich med Julia Roberts handlade om det cancerframkallande sexvärdiga kromet.
Men samtidigt kan man ju undra varför slagghögarna bara växer och växer. Varför blir det t ex inte fyllnadsmaterial någonstans, som tidigare? En anställd på Alloys berättade för mig att Swerock vill ha all slagg av Alloys till asfalt, men att Länsstyrelsen har satt stopp för det. Jag undrade om orsaken, men det visste han inte. Chefer på Alloys visste, men de ville inte säga något till personalen.
Det lät misstänkt, så jag skrev till Vargön Alloys – både till företagsadressen och till VD:n. Ingen av dem svarade. Det gör ju inte att man blir direkt “lugnare”. Det finns inte heller någon aktuell information att få på Alloys hemsida. Den verkar för övrigt inte ha uppdaterats på flera år.
Det blev fler mail. Miljö och Hälsa på Vänersborgs kommun svarade att Alloys inte var kommunens angelägenhet. Kommunen får inte ens några rapporter från Länsstyrelsen eller Alloys. Och det verkade inte som miljö och hälsa ville ha det heller…
Hmmm. Som om det inte vore kommunens angelägenhet om det läckte ut krom och annat ur slagghögarna – och vidare ner i älven… Kommunen hänvisade till Länsstyrelsen.
Nu har det gått några veckor. Länsstyrelsen svarar inte på mina mail, inte ens efter påminnelse. En statlig myndighet… (Jag tror att man kan anmäla sådant.)
Vargön Alloys är en kandidat till varför Trollhättan inte vill ta dricksvatten från Göta älv. Hur stark vet jag inte. Men tystnaden från företag och myndigheter får mig att undra…
Trollhättans beslut kan ju också bero på att Vänersborgs kommun vill flytta hamnen till Vargön. Arbeten på marken skulle få alla föroreningar att komma upp till ytan och exponeras för vind och regn. För att inte tala om vad en muddring skulle innebära för alla föroreningar i slammet på älvbotten.
Den framtida hamnen är dock en mindre stark kandidat eftersom inga beslut om en hamnflytt har tagits och Trollhättan har planerat och arbetat med vattenintaget i några år nu.
Finns det något annat som kan eller hotar att förorena Vänerns vatten på väg mot Trollhättan?
Fortsättning på bloggen hittar du här – ”Föroreningar i Vargön? (2/2)”.
Hamnflytt till Vargön 3: Trollhättan?
Anm. Denna blogg är en direkt fortsättning på bloggen “Hamnflytt till Vargön 2: Till vilken nytta?”.
Den stora anledningen till uppkomsten av dessa hamnbloggar är att hamnfrågan aktualiserades av ett protokoll i kommunens diarium. Protokollet var från Samarbetskommittén Trollhättan-Vänersborgs möte den 5 maj. Det är en tämligen okänd samarbetskommitté… Det är inget sådant som Vänsterpartiet får delta i…
Hur som helst, paragraf 4 i protokollet tog upp hamnfrågan:
“Vänersborg: Hamnens placering i Vänersborg är i nuläget osäker. Finns en möjlighet att etablera en hamn i Vargön utifrån att 95 % av det som lastas av fraktas till Vargön Alloys. Dock kvarstår frågan kring finansiering och ägande. Benny Augustsson ska diskutera frågan vidare med Johan Svensson VD på Vargön Alloys. Frågan om möjligheterna till att etablera en hamn i Trollhättan lyfts.”
Vänersborg tog alltså upp hamnfrågan på mötet med Trollhättan. Det konstaterades att hamnen i stort sett enbart var en angelägenhet för Vargön Alloys, till 95%. Och det är antagligen detta förhållande som kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) vill diskutera med Alloys. Och då vill Augustsson sannolikt diskutera “finansiering och ägande”, av hamnen, med VD Johan Svensson… Det tycker jag i så fall verkar vara mycket klokt av Augustsson…
Paragraf 4 i protokollet fortsätter med att Trollhättan kommenterar Augustssons fråga om hamnen i Trollhättan:
“Trollhättan: Det har nyligen gjorts en utredning om möjligheterna att etablera en hamn Trollhättan som visar på att det är genomförbart, samt att det kan finnas fördelar i och med närheten till räls. Dock finns det en osäkerhet på grund av pågående utredning kring slussdragningen.”
Det finns en hamn i Trollhättan, Stallbackahamnen. Den ligger inom Stallbacka industriområde. Trollhättans Stad beskriver hamnen så här på sin hemsida (se ”Buss, båt, tåg och flyg”):
”Stallbackahamnen har två kajer.
Stallbackakajen har en kajlängd av 170 meter och ett djup av 5,6 meter. Kajen är dimensionerad för ”tunglyft” till drygt 200 ton. Hamnbassängen har en kajlängd av 115 meter och ett djup av 4,5 meter.”
Och vidare:
”Till hamnen finns en väl utbyggd infrastruktur med goda vägförbindelser till europaväg 45 och riksvägarna 42 och 44 samt järnväg med industrispår inom området.”
Hamnen har varit igång länge. Företaget, som använde hamnen mest, såldes emellertid och de nya ägarna använder inte hamnen i samma utsträckning. Därför har verksamheten i hamnen varit mindre än tidigare.
Dan Fogelberg, administrativ handläggare i Trollhättans Stad, berättar i ett mail att Vänerhamn numer arrenderar Stallbackahamnen och sköter all hantering av gods. Det är för övrigt Fogelberg som har utrett hamnens framtid, den utredning som det hänvisas till i protokollet från samarbetskommittén. Utredningen har kommit fram till att det är värt att lägga ner resurser för att få igång hamntrafiken igen.
Jag har läst utredningen. Den är som sagt positiv till en utveckling av hamnen i Trollhättan. Det geografiska läget är gott och det finns en efterfrågan från företag på en hamn. Det finns ytor för utbyggnad av lastning och omlastning i anslutning till järnvägsspåren och det finns markytor för hamnen att växa.
Enligt utredningen är också Vänerhamn positiv till att utveckla hamnen. Vänerhamn tänker t ex placera en kran i hamnen. Dock är inte Trollhättan med i Vänerhamn, vilket Vänersborg är, och utredningen skriver:
”Ett delägarskap i Vänerhamn skulle förbättra våra möjligheter att ta över mycket från Vänersborgs hamn som idag inte fungerar så väl och som på sikt måste flytta sin verksamhet från centrala delen i Vänersborg.”
Ska Trollhättan ta över verksamhet från Vänersborg kan det bara betyda att det är Vargön Alloys verksamhet det handlar om…
Det verkar inte behövas de investeringar i Trollhättan som krävs i Vargön. Det står inget i utredningen om att det behövs skredsäkringar, förstärkningar av kajen, muddring eller några sprängningar…
Det är alltså genomförbart att “etablera en hamn Trollhättan”, som det står i samarbetskommitténs protokoll.
Det låter oerhört intressant. Inte minst för att en hamn kommer att ligga enbart 10 km från den eventuellt framtida hamnen i Vargön, och från Vargön Alloys… 10 km och en 10 minuters resa… Det “sunda förnuftet” säger genast att det inte skulle vara vettigt att Vänersborgs kommun investerar kanske hundratals miljoner för att anlägga en hamn i Vargön, samtidigt som Trollhättans Stad får igång verksamheten i Stallbackahamnen 10 km därifrån.
Protokollet gjorde mig nyfiken på hur hamndiskussionerna förs i Vänersborgs kommun. Som “utomstående” fritidspolitiker så är jag inte alltid så särskilt väl insatt i vad som händer i kommunhuset.
Det blev ett mail till kommunen. Jag blev tämligen förvånad, men inte desto mindre mycket positivt överraskad – kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) svarade:
“Som läget är idag så har vi ett arrendeavtal i nuvarande hamn med Vänerhamn AB som löper två år i taget. Vi har påtalat för dom att så fort det börjar byggas på Södra Sanden så är det troligt att vi säger upp det avtalet. I Vargön så ska hela det området som skulle kunna bli en hamn skredsäkras. Det jobbet kommer att pågå hela det här året och förmodligen en bit in i nästa år. Frågan framåt är om vi behöver någon hamn eftersom intresset från Vänerhamn är ganska svalt dom har idag en man anställd i Vänersborg och det är väldigt stora investeringar som behövs för att bygga upp en hamn. Vi vet inte idag vilket gods som i framtiden skulle vara intressant för någon att lossa och lasta i Vargön. Det vi vet är att ungefär 95% av det som lossas i Vänersborg är till Vargön Alloys.”
Skredsäkring pågår tydligen. Det visste jag inte. Jag frågade om kostnaderna för säkringen, men har inte fått något svar. Jag antar att de siffror som angavs tidigare stämmer (se “Hamnflytt till Vargön 1: Kostnader”).
Skredsäkring betyder inte att det nödvändigtvis ska anläggas en hamn, precis som Augustsson skriver:
“Frågan framåt är om vi behöver någon hamn…”
Och Augustsson som är ett kostnadsmedvetet kommunalråd, till skillnad från sina socialdemokratiska föregångare, anser att det är ”väldigt stora investeringar”. Och det är det lätt att hålla med om…
Det är uppenbart att Benny Augustsson (S) inser “problemet” med en hamnflytt till Vargön, eller kanske en hamn överhuvudtaget. Och det är positivt. Det kan som sagt inte vara någon bra idé att Vänersborgs kommun satsar kanske hundratals miljoner kronor för att flytta hamnen till Vargön – särskilt inte när en eventuell hamn i Vargön kan komma att ligga 10 km från hamnen i Trollhättan. Och det fortfarande finns en stor hamn i Uddevalla, 30 km bort…
Det tycks som om kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson är beredd att gå ganska långt i hamnfrågan. Det verkar ju faktiskt som han och kommunen är beredda att säga upp arrendeavtalet med Vänerhamn AB till och med innan en hamn i Vargön står klar…
Det är intressant att hamnfrågan har levt lite i skymundan de senaste åren, trots att det har pågått aktivitet bakom kulisserna. Det kan vara läge att lyfta upp frågan på bordet igen, nu inför valet. Vänersborgs kommun står inför mycket stora investeringar de närmaste åren och en ny hamn i Vargön kan knappast tillhöra de mest prioriterade projekten…
Det kanske kan anläggas en “fattigmanskaj” i Vargön, som kan duga till pråmar med textilier. För Alloys del kan det möjligtvis ordnas ett järnvägsspår till Trollhättan – och sedan kunde Alloys utnyttja både hamnen i Trollhättan och järnvägen till Uddevalla via Öxnered. Det hade också varit bra för miljön.
Och naturligtvis står Vargön Alloys för kostnaderna. Men det kanske bara är en dröm…
===
Bloggar i denna serie:
- ”Hamnflytt till Vargön 1: Kostnader” – 28 maj 2022
- ”Hamnflytt till Vargön 2: Till vilken nytta?” – 29 maj 2022
- ”Hamnflytt till Vargön 3: Trollhättan?” – 30 maj 2022
Hamnflytt till Vargön 2: Till vilken nytta?
Anm. Denna blogg är en direkt fortsättning på bloggen “Hamnflytt till Vargön 1: Kostnader”.
Gårdagens blogg avslutades med frågan:
“Är en flytt av hamnen till Vargön till någon nytta?”
Det är inte särskilt många båtar som anlöper hamnen i Vänersborg. År 2019 anlöpte sammanlagt 34 båtar till Vänersborgs hamn. Det var faktiskt bara lite fler än en båt varannan vecka… Varje båt fraktade i genomsnitt 3.000 ton. (Maximalt kan båtarna ta 4.000 ton.) Det kan jämföras med hamnen i Uddevalla, som ligger drygt 30 km från Vänersborgs hamn. Det tar, enligt Google, ca 30 min mellan hamnarna i Vänersborg och Uddevalla. Hamnen i Uddevalla kan ta fartyg upp till 50.000 ton. År 2019 var antalet fartygsanlöp i Uddevalla 262 st.
År 2020 anlöpte 32 båtar hamnen i Vänersborg och år 2021 var det 29 stycken. (År 2020 anlöpte 323 fartyg Uddevallas hamn.) Under det första kvartalet i år, 2022, anlöpte 9 fartyg till Vänersborg. Det är inte särskilt många båtar med tanke på kostnaderna för att anlägga en hamn i Vargön…
De flesta båtarna i hamnen i Vänersborg fraktar enligt uppgift gods till och från Vargön Alloys. För att få reda på hur det verkligen förhåller sig så skickade jag ett mail till Vargön Alloys VD Johan Svensson.
VD Svensson svarade:
“Vi använder främst hamnen i Uddevalla för Malm- och Kokstransporter till Vargön. Malmen till Uddevalla kommer främst från Turkiet och koksen från Colombia. Det innebär större fartyg som inte kan gå upp i Göta Kanal.
Men vi får också malm från andra källor med mindre fartyg som kan lossa malmen i Vänersborg. Idag ca 60.000 ton på årsbasis.
Inom Yildirim gruppen (de turkiska ägarna av Vargön Alloys; min anm) har Vargön prioriterats för leveranser till Norra Europa genom vår effektiva logistik med fartygstransport från Vänersborg till lagerhus i Belgien och Tyskland. Det ger oss en stor fördel marknadsmässigt med stabilare kunder och lägre leveranskostnader.
Vi kan naturligtvis använda Uddevalla för alla transporter, men det blir med en högre miljöbelastning samt klart dyrare och mindre flexibelt jämfört med Vänersborg. Vi riskerar också att inte vara det effektivaste leveranssättet till Europa, vilket kan minska våra leveranser till Europeiska stålverk och därigenom bli mer utsatta för konjunktursvängningar. En hamn i Vargön hade ju ytterligare minskat vår miljöpåverkan och ökat flexibiliteten.
Vad som ofta glöms i debatten är att hamnen i Vänersborg har en mycket begränsad yta och kan inte hantera olika godsslag. En ny hamn i Vargön kunde hantera många fler godsslag och genom fartyg-/pråmtrafik avlasta vägtrafiken samt hamnarna i Göteborg som har problem med att ta emot mer last via lastbil och tåg. Idag är ju vägtrafiken subventionerad medans sjöfarten bär alla kostnader. Märkligt kan man tycka när miljöbelastningen är så mycket större för lastbilar.
Vi hade ett mycket starkt år 2021 där vi ökade vår produktion och anställde mer personal. Så här långt under 2022 ser vi ut att gå mot ett nytt rekordår och behöver stärka vår organisation ytterligare. Under 2023 planerar vi att ta ytterligare en ugn i drift och nå vår maximala kapacitet, vilket kommer innebära mera tonnage genom Vänersborgs hamn. Vår produktionsökning är dessutom bra för den globala miljön, då vårt koldioxidavtryck är ca 19% jämfört med genomsnittet av våra konkurrenter.”
VD Johan Svensson återger mycket fakta kring lastning och lossning som är bra att ha i minnet. Och det är naturligtvis glädjande för Vargön och Vänersborgs kommun att det går bra för Alloys. Det ger värdefulla arbetstillfällen och tydligen även bidrag till en bättre global miljö.
Det är också lätt att inse att den absolut största delen av de båtar som anlöper Vänersborgs hamn är båtar till och från Alloys. VD Svensson uppger att ca 60.000 ton lossas i Vänersborg varje år. Och då lastas också en del. Den sammanlagda sjögodsvolymen var enligt Vänerhamn 91.182 ton i Vänersborgs hamn. Det verkar som det knappt kommer några andra båtar än de med last till eller från Alloys. Sjögodsvolymen till Alloys lär tydligen också öka enligt VD Svensson.
Självklart är Vargön Alloys part i målet. Det är klart att Alloys vill se en hamn alldeles vid “stugknuten”. Det skulle naturligtvis öka flexibiliteten. Men ska Vänersborgs kommun bekosta en mycket dyrbar flytt av hamnen enbart för att underlätta, och även göra det billigare, för Vargön Alloys? Det skulle ju uppenbarligen också fungera med enbart hamnen i Uddevalla. Vilket dessutom torde bli ett måste under den tid när slussarna i älven ska renoveras/byggas om. Miljön både i regionen och globalt är så klart ett tungt argument, men är det tungt för skattebetalarna i Vänersborgs kommun? Jag menar, är inte företagets miljöpåverkan en fråga för Alloys självt, och kanske staten?
Det är väl inte bara en vänsterpartistisk bloggare som blir lite fundersam, och tveksam om nödvändigheten av en hamnflytt till Vargön – bekostad av kommunens skattebetalare…?
Fortsättning följer i bloggen ”Hamnflytt till Vargön 3: Trollhättan?”.
===
Bloggar i denna serie:
- ”Hamnflytt till Vargön 1: Kostnader” – 28 maj 2022
- ”Hamnflytt till Vargön 2: Till vilken nytta?” – 29 maj 2022
- ”Hamnflytt till Vargön 3: Trollhättan?” – 30 maj 2022
Hamnflytt till Vargön 1: Kostnader
Det är ganska tyst nu för tiden i hamnfrågan. Men det händer att hamnen då och då liksom dyker upp och nämns så där i förbigående. Som i TTELA häromdagen (25 maj), i en artikel om, som TTELA skrev, de storslagna planerna för framtidens Sanden:
“De mest iögonfallande av dem som flyttar är hamnen, foderfabriken och bussgaragen. Och det arbetet är i gång. Kommunens mål är att hamnen ska vara etablerad till Vargön 2030…”
Hamnen ska flytta skriver TTELA, och det ska vara klart 2030. Det var en överraskning. Och så visar TTELA en grafisk illustration över förslaget för södra Sanden – med texten:
“Hamnen flyttar till Vargön…”
Det är nästan så att man tror att det är bestämt att hamnen ska flytta… Men så är det inte riktigt, som tur är. Inte än i varje fall.
För några år sedan var det annorlunda. Då gick diskussionens vågor höga. Då tycktes en flytt av hamnen från Vänersborg till Vargön vara nära förestående. Och det var väl egentligen också därför som Vänersborgs kommun köpte hela hamn- och industriområdet av Holmen Paper år 2010, att hamnen skulle flyttas.
Förvärvet av området i Vargön följdes dock inte upp av kommunfullmäktige förrän den 18 juni 2014. (Se “Hamnfrågan avgjord”.) Då fattades ett principbeslut om en flytt av hamnen på Lilla Vassbotten (Sanden) i Vänersborg till Vargön:
“Kommunfullmäktige antar som en inriktning att hamnen i centrala Vänersborg flyttas till Vargön i enlighet med i nuläget framtagna underlag.”
Det framgår tydligt av beslutet att det inte var ett “riktigt” och slutligt beslut, det var uttalat att det var ett beslut om en “inriktning”. I underlaget skrev också kommunstyrelseförvaltningen att den:
“bedömer att beslutsunderlaget behöver kompletteras på ett antal punkter innan ett eventuellt beslut kan fattas.”
TTELA:s uppgifter är således inte riktigt korrekta. Det har inte fattats något annat beslut i frågan om en flytt av hamnen än inriktningsbeslutet. Däremot satsade kommunen efter markförvärvet stora pengar på 
hamn- och industriområdet i Vargön. Själva markområdet kostade kommunen 16,7 milj kr och sedan investerade kommunen 22 miljoner i gator, VA etc. En hel del blev ordnat, men det var problem med kajen och kajförstärkningarna. Och det problemet är så vitt jag vet inte löst än, bland annat på grund av de stora kostnader som det är fråga om. (Pandemin har sannolikt försenat processen också.)
I maj 2020 fick samhällsbyggnadsnämnden information om att en förstärkning och stabilisering av kajen i Wargön skulle kosta kommunen 45 miljoner. Det var det billiga alternativet, med bland annat en spontkaj. I det dyraste alternativet skulle kostnaderna uppgå till 86 miljoner, med bland annat en påldäckskaj. Och då skulle ändå staten lägga in ytterligare ett antal miljoner i respektive alternativ.
Nedanstående sammanställning av kostnaderna utgjorde en del av underlaget på samhällsbyggnadsnämndens sammanträde i maj 2020:
TTELA har andra siffror. Tidningen uppger (se “Nästa år rustas Vänersborgs hamnar upp”) att kostnaden skulle uppgå till 80 milj kr för det dyra alternativet, varav kommunen “enbart” skulle stå för drygt 27 milj kr. Jag har svårt att kommentera detta eftersom jag inte vet källan.
Det behövs förstärkningar också i Vänersborgs hamn, även om den skulle läggas ner. Jag har hört siffror på närmare 20 miljoner. TTELA uppgav 21 milj kr. (Se “Vänersborgs hamnar måste repareras”.) Senare, den 20 oktober 2021, skrev TTELA att det skulle kosta 18 milj kr.
Det tycks vara en del osäkerheter kring hamnkostnaderna, dvs gällande skredsäkringar och förstärkningar av kajerna. I mål- och resursplanen, budgeten för år 2022, står det:
“Förstärkning av Vänersborgs hamn, 18 mnkr, var planerat att påbörjas med 5 mnkr under år 2021, men upphandlingen bedöms kunna färdigställas i början av 2022 för utförande under senare delen av 2022, därav 11 mnkr 2022. Skredsäkring och förstärkning av Vargöns hamn, 32 mnkr, är också senarelagt mot ursprunglig plan då hela investeringen skulle genomföras år 2021, därav 27 mnkr 2022.”
18 miljoner kr till hamnen i Vänersborg alltså – ungefär samma summa som har angetts hela tiden. De 32 miljonerna under 2022 motsvarar det “billigare” alternativet i Vargön. Detta är alltså kommunens kostnader för i år, 2022. I budgetförslaget för 2023 är 12,3 milj kr avsatta för “industri och hamn”.
Kommunens kostnader för hamnarna i Vänersborg och Vargön kommer då upp i en kostnad, mellan 2010-2022, på åtminstone 89 milj kr. Och det är bara början för flyttkostnaderna av hamnen till Vargön. Det måste göras ännu fler förberedelser. Det är muddringar och marksaneringar i Vargön. För att inte tala om vad som kan finnas på älvbottnen. Det är ingen avancerad gissning att det finns omfattande förorenade massor i djupet. Det har också sagts att det finns tre fartyg och en järnvägsvagn på bottnen, även om dykare inte har kunnat lokalisera järnvägsvagnen. Och dessutom att det finns ett grund som måste sprängas bort… (Vad händer med föroreningarna om det sprängs i älven?)
Sedan återstår också kostnaderna för själva hamnanläggningen i Vargön. Det handlar om ytarbeten, lyftkranar, byggnader, vägar och annan infrastruktur osv. Det kan bli en del pengar…
Det är nog inte bara jag som skulle bli förvånad om investeringarna i en hamn kommer att understiga investeringskostnaderna för arenan… Och notera att då har inte något nämnts om Innovationbyggnaden för 24,8 milj kr eller kostnaderna för rivningen av lagerhallarna (se ”Rivningen i Vargöns hamn”) eller misskötseln av Holmens gamla kontorsbyggnad, som sedemera brann…
Och den stora frågan är…
Är en flytt av hamnen till Vargön till “någon nytta”?
Fortsättning följer i bloggen ”Hamnflytt till Vargön 2: Till vilken nytta?”.
===
Bloggar i denna serie:
- ”Hamnflytt till Vargön 1: Kostnader” – 28 maj 2022
- ”Hamnflytt till Vargön 2: Till vilken nytta?” – 29 maj 2022
- ”Hamnflytt till Vargön 3: Trollhättan?” – 30 maj 2022
Övergångsstället vid Rånnum skola
Den 2 juni behandlade kommunstyrelsen ett medborgarförslag från Vargön. Det handlade om övergångsstället på Nordkroksvägen vid Rånnum skola i Vargön. (Jag har skrivit en utförligt blogg i ärendet – se “KS: Trafiksäkerheten vid Rånnum skola”.)
Skolan på platsen är omedelbart i blickfånget från övergångsstället och närheten till skolgården är högst påtaglig. När man passerar övergångsstället når man direkt skolgårdens avgränsande staket. Författaren till medborgarförslaget menade att:
“nuvarande övergångsställe som knyter an på Trastvägen saknar effektiva trafiksäkerhetsåtgärder.”
De yngsta barnen som passerar övergångsstället på väg till och från skolan är 6 år. Föräldrarna anser inte att sikt och belysning är tillräckligt bra (framför allt inte under den mörka årstiden).
Förslagsställaren föreslog i medborgarförslaget att kommunen skulle vidta följande åtgärder vid övergångsstället:
- “flytta vägbulan till platsen för övergångsstället och bygga ett så kallat
upphöjt övergångsställe.” - “montera upp närvaro-övervakande gulblinkande ”Här går man”-skyltar riktade mot trafiken likt dem vid övergångsställena: Öxnered skola, Vänersborgs brandstation och Residensbron.”
- “förstärka belysningen med nya lyktstolpar alldeles intill övergångsstället på gångbanan där de väntande skolbarnen står.”
Det var väl ingen som helst tvekan att barnen skulle ha en så säker skolväg som möjligt. Tänkte jag. Trodde jag…
Förvaltningen och kommunstyrelsens arbetsutskott (KSAU) föreslog avslag på medborgarförslaget. De ansåg att trafiksäkerheten var helt godtagbar. Det var mycket förvånande att kommunen kunde göra trafiksäkerheten till en bedömning på det sättet. Tänk om kommunens bedömning visade sig vara felaktig och, hemska tanke, det hände något…
Den 16 juni var medborgarförslaget uppe till behandling i kommunfullmäktige. (Du kan läsa betydligt mer om vad som hände då, se “KF: Trafiksäkerheten vid Rånnum. Och en kovändning.”.)
Det hände något ovanligt. De styrande partierna, S+C+MP, gjorde en kovändning. Vargöbon Joakim Sjöling (S) tyckte att medborgarförslaget beskrev trafiksituationen på ett bra sätt. Han var tveksam till om kommunens åtgärder räckte:
“Jag upplever … att dom här bristerna kvarstår.”
Och så yrkade Sjöling på återremiss:
“Jag yrkar på att medborgarförslaget remitteras till samhällsbyggnadsnämnden i dialog med barn- och utbildningsnämnden för vidare utredning av trafiksäkerhetsåtgärder.”
Från att ha varit 11 som var mot medborgarförslaget i kommunstyrelsen (alla utom V+MBP+SD) var det nu alla 51 ledamöter i kommunfullmäktige som ställde sig bakom en återremiss… Och Samhällsbyggnadsnämndens ordförande Anders 
Wiklund (MP), som också hade gjort en kovändning, välkomnade att medborgarförslaget skulle remitteras till “hans” nämnd:
“Jag kommer att ta med mig alla synpunkter.”
Hmmm…
I förra veckan var ärendet återigen uppe i samhällsbyggnadsnämnden. Förvaltningen föreslog inte längre avslag på förslaget:
“Samhällsbyggnadsnämnden är positiv till medborgarförslaget och överlämnar denna tjänsteskrivelse till kommunstyrelsen för ett gemensamt svar till förslagsställaren.”
Men när man läser motiveringen så inser man att förvaltningen bara var positiv till en tredjedel… I medborgarförslaget hade tre förslag på åtgärder framförts – se ovan. Förvaltningen var bara positiv till ett av dem – de “närvaro-
övervakande gulblinkande ”Här går man”-skyltar”. Förvaltningen skrev:
“Däremot skulle det fungera med ett system som varnar bilister genom blinkande lampor ovanpå vägmärket för övergångsställe om att gående är på väg ut på övergångsstället.”
De andra två förslagen avfärdades:
“Att flytta farthindret till själva övergångsstället är komplicerat i och med att det ligger i lutning och kostsamt då det skulle behöva anläggas nya rännstensbrunnar och när det också ligger ledningar i vägen som gör det ännu svårare är inte det ett bra alternativ.”
Det här är inte lätt att kontrollera för en amatör. Det är bara att acceptera. Men, det känns liksom inte bra i kroppen när man anför att en åtgärd är för dyr – när det gäller barns säkerhet… Det kanske är dags för barn- och utbildningsförvaltningen och framför allt skolledningen på Rånnum skola att agera?
Och till sist avfärdandet av det tredje argumentet:
“Belysningen står bra placerad alldeles bredvid övergångsstället och armaturen har redan bytts till led så den anses tillräcklig.”
Det är ett påstående som utgår från en subjektiv bedömning…
I eftermiddag, kl 16.15, var denne bloggare på plats i Vargön utanför Rånnum skola.
Det var lätt att konstatera att det inte råder några tvivel om att LED-belysningen var riktad mot fartguppet (“bulan”) – och inte övergångsstället. Jag kollade detta extra noga eftersom, när jag kom med bilen och körde norrut (mot Nordkroken), så skulle ett par med barnvagn gå över övergångsstället. De hade inga reflexer, och jag såg dom knappt. Faktiskt.
Jag tänker så här. Om kommunen ändå gräver fram el för “gulblink”, så kan den väl peta ner två låga lyktstolpar på varje sida om övergångsstället. Då kan de som väntar på att gå över vägen bli belysta. (För övrigt är det alldeles för mörkt på båda sidor av Nordkroksvägen.)
Jag märkte även att de flesta bilar och lastbilar som var på väg norrut började bromsa, och det ganska tvärt, först på övergångsstället. De bromsade för att få ner farten över fartguppet – och inte för övergångsstället.
Förvaltningen skriver att det är kostsamt att flytta “bulan”. Det kanske är billigare att helt enkelt bygga ett fartgupp till. Vid arenan finns det två fartgrupp varav det ena är “dubbelt” (se bild).
Ibland får man vara glad för “det lilla”. Det kanske även gäller denna gång. Förra gången var det ju avslag på alla tre delar i förslaget från kommuninvånaren i Vargön. Nu blev det i varje fall bifall till ett… Och “blinkande lampor ovanpå vägmärket för övergångsställe om att gående är på väg ut på övergångsstället” är en utmärkt åtgärd. Men räcker det verkligen?
Samhällsbyggnadsnämnden var enig – den följde förvaltningens förslag.
Ärendet kommer med all sannolikhet upp i kommunstyrelsen i januari och kommunfullmäktige i februari. Jag hoppas att så många politiker som möjligt, och kanske också tjänstepersoner, har besökt övergångsstället innan dess…
PS. Till sist vill jag tipsa om James Buccis (V) mycket läsvärda blogg – ”Taggad för att ta i skiten”. Han skriver om vad som hände på samhällsbyggnadsnämndens sammanträde förra veckan när VA Vänersnäs diskuterades.
KF: Trafiksäkerheten vid Rånnum. Och en kovändning.
Sammanträdet med kommunfullmäktige i onsdags blev stundtals lite segt. De debattregler som ordförande Annalena Levin (C) skickade ut innan sammanträdet följdes inte heller. De bröts faktiskt direkt när kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) fick ordet först av alla på mötet. Han ville tala mer än de stipulerade 7 minuterna. Och det fick han på stående fot av ordförande Levin.
Efter alla undantag från reglerna under sammanträdet kan slutsatsen bara bli en, det är dags att lägga alla “corona-överenskommelser” om begränsningar av t ex talartid åt sidan. Ordförande Levin måste återgå till ordinarie arbetsordning och låta alla tala till punkt. Ledamöterna förbereder sina inlägg med tanke på att deras anförande ska bidra till hur ett beslut kan bli bra, inte med tanke på minutvisaren.
Det var som jag skrev i en tidigare blogg ett långt och krävande möte. Det är omöjligt att referera allt i några enstaka bloggar. I min förra blogg skrev jag om budgetdebatten (se “KF igår: SD räddade S”), i denna tänkte jag ta upp ärende 19: “Svar på medborgarförslag om trafiksäkerhetsåtgärder vid övergångsställe vid Rånnum skola i Vargön”.
Orsaken till det är inte bara att det är en mycket viktig fråga, utan också för att historieskrivningen av ärendets hantering redan har haft en tendens att ändras för att lättare passa in i vissa partiers “politiska berättelse”. Sanningen är att utan Vänsterpartiet och i viss mån också Sverigedemokraterna och Medborgarpartiet så hade beslutet antagligen tagit en annan riktning.
Bakgrunden till ärendet var ett medborgarförslag om trafiksäkerheten vid övergångsstället på Nordkroksvägen vid Rånnums skola. Förslagsställaren ansåg att övergångsstället:
“saknar effektiva trafiksäkerhetsåtgärder”
Förslagsställaren begärde att kommunen skulle åtgärda säkerheten och gav flera förslag på hur det kunde och borde gå till.
Vårdnadshavare har under de senaste åren varit i kontakt med kommunen angående säkerheten vid övergångsstället. Även skolan var förra året i kontakt med samhällsbyggnadsförvaltningen. Det var efter påstötningar från vårdnadshavare. Tyvärr har skolan inte tagit upp trafiksituationen i sina skyddsrondsprotokoll, vilket vad jag förstår borde ha gjorts. Det är då det finns åtminstone en större möjlighet att kommunen vidtar åtgärder.
Det har inte blivit några större reaktioner från kommunen. Det mesta var tillräckligt trafiksäkert tyckte man på samhällsbyggnadsförvaltningen. I och för sig vidtogs några smärre justeringar, men dessa har varit helt otillräckliga. Och därav medborgarförslaget.
Ärendet om övergångsstället vid Rånnums skola i Vargön bereddes och behandlades i vanlig ordning av kommunstyrelsen innan ärendet hamnade på dagordningen på onsdagens kommunfullmäktige. (Jag beskrev behandlingen i kommunstyrelsen och ärendet i sak noggrant i bloggen “KS: Trafiksäkerheten vid Rånnum skola”.)
Förslaget till kommunstyrelsen var att avslå medborgarförslaget. Det var undertecknad vänsterpartist, Kärvling, som argumenterade mot detta och istället yrkade att kommunstyrelsen skulle föreslå kommunfullmäktige att bifalla medborgarförslaget. Yrkandet stöddes av de båda Sverigedemokraterna i kommunstyrelsen och Medborgarpartiet. Anders Strand (SD) var mycket tydlig och talade engagerat för att bifalla medborgarförslaget.
I kommunstyrelsen framförde jag att medborgarförslaget beskrev den bristande trafiksäkerheten för barnen mellan 6-12 år helt korrekt. Det var en mycket osäker trafikmiljö som definitivt var farlig för barnen på sin väg till och från skolan.
De andra partierna var tysta. Det var endast Mats Andersson (C) och Benny Augustsson (S) som yttrade sig. Andersson påstod att mätningar etc visade att säkerheten var tillräcklig och vad Augustsson försökte säga förstod jag inte riktigt. De båda var för tjänstemännens beslutsförslag och mot medborgarförslaget.
Det blev omröstning, och jag begärde votering. Ärendet var för viktigt för att inte alla skulle behöva “bekänna färg”. Voteringen verkställdes och kommunstyrelsen avslog medborgarförslaget med röstsiffrorna 11-4. Det framgår av protokollet.
Det här är viktigt – samtliga andra partier, socialdemokraterna, centerpartiet, miljöpartiet, moderaterna, liberalerna och kristdemokraterna, röstade för att kommunfullmäktige (när ärendet kom dit) skulle avslå medborgarförslaget.
Några dagar efter sammanträdet gjorde jag ytterligare ett besök på plats i Vargön. Denna gång gick jag ur bilen och blev fotgängare. Mina erfarenheter på plats stärkte mig ytterligare i min övertygelse. Jag åkte hem och skrev bloggen “KS: Trafiksäkerheten vid Rånnum skola”. Den fick många besökare och ett bra genomslag.
På onsdagens fullmäktigesammanträde var jag mycket förberedd och laddad. Jag begärde ordet så snabbt jag kunde, men Joakim Sjöling (S) och Mats Andersson (C) hann före.
Vargöbon Sjöling (S), som inte sitter med i kommunstyrelsen, tyckte att medborgarförslaget beskrev trafiksituationen på ett bra sätt. Han var tveksam till om kommunens åtgärder räckte:
“Jag upplever … att dom här bristerna kvarstår.”
Och så yrkade Sjöling på återremiss. Han angav två skäl till sitt yrkande, dels hade inte medborgarförslaget hanterats i samhällsbyggnadsnämnden, den nämnd som har hand om trafikfrågor, och dels skulle trafiksäkerhetsåtgärderna utredas vidare.
Det var nog inte bara jag som “kom av mig”… Vad hände, hade socialdemokraterna ändrat sig? Hade de styrande partierna ändrat uppfattning?
Mats Andersson (C), som hade argumenterat mot medborgarförslaget i kommunstyrelsen, hade ändrat åsikt totalt. Andersson:
“Vem förutom en centerpartist kan göra en riktig och bra kovändning?”
Ja, det kan man fråga sig…
Det nyblivna kommunalrådet höll med Sjöling i allt. Det är tydligen annorlunda när en socialdemokrat framför synpunkter på bristande säkerhet än när en vänsterpartist, sverigedemokrat eller medborgarpartist gör det…
Men det var uppenbart, de styrande partierna hade ändrat uppfattning. Och det var ju faktiskt bra. Det handlade ju om barnens säkerhet på väg till och från skolan.
Jag samlade mig lite, näste talare var jag. Jag återgav lite fakta i ärendet, om inte annat som information för de som lyssnade och tittade på debatten. Och det går ju också att se fullmäktigedebatten i efterhand. (Klicka här för att komma till debatten på kommunens Webb-TV.). Men det var inte helt lätt, jag var ju liksom förberedd på ett annat slags anförande…
Anders Strand (SD) hade också hade laddat inför ärendet. Strand kör över övergångsstället minst två gånger varje dag. Han förde fram fler argument till varför säkerheten var låg för barnen, särskilt under den mörka årstiden:
“Det är svårt att se om det står en 6-7-åring vid övergångsstället när man kommer körande från Vargöns station ner mot Fyrkanten för man får fokus på vägbulan och inte på övergångsstället.”
Det var flera ledamöter som deltog i debatten. De flesta nöjde sig dock med att yrka bifall till förslaget om återremiss. Det hade onekligen skett en förändring sedan behandlingen i kommunstyrelsen. Ingen förklarade dock varför de helt plötslig ändrat uppfattning…
Samhällsbyggnadsnämndens ordförande Anders Wiklund (MP) välkomnade att medborgarförslaget skulle remitteras till “hans” nämnd:
“Jag kommer att ta med mig alla synpunkter.”
Gunnar Lidell (M) ansåg att också barn- och utbildningsnämnden skulle få lämna synpunkter på medborgarförslaget.
Från att bara ha varit 4 ledamöter i kommunstyrelsen som tyckte att det var ett bra medborgarförslag så hade helt plötsligt samtliga 51 ledamöter i kommunfullmäktige börjat tycka det…
Joakim Sjölings (S) återremissyrkande, eller snarare remissyrkande, fick slutligen följande lydelse:
“Jag yrkar på att medborgarförslaget remitteras till samhällsbyggnadsnämnden i dialog med barn- och utbildningsnämnden för vidare utredning av trafiksäkerhetsåtgärder.”
Ibland händer det oväntade saker i Vänersborgs kommunfullmäktige. Det är inte ofta, men någon gång per år. Och visst är det värt all respekt när någon tar till sig fakta och omvärderar sitt tidigare ställningstagande. Det framförde jag också i debatten. Men samtidigt är det mycket förvånande att en ledamot i kommunstyrelsen, där det ändå förväntas att man är tämligen ordentligt påläst, tar en tydlig ställning för ett förslag och argumenterar mot ett annat. Och någon vecka senare, gör en total helomvändning…
Ola Wesley (SD) uttryckte det på följande sätt i fullmäktigedebatten:
“Jag är glad att Mats Andersson gör en kovändning. Men jag tycker att det är lite anmärkningsvärt det han sa i kommunstyrelsen. Ett kommunalråd och en före detta ordförande för BUN, han tyckte då att vi skulle avslå medborgarförslaget när det gäller om barns säkerhet.”
Till sist kan det väl påpekas att stämningen kan bli något uppsluppen när ledamöter blir överens. Jordbrukaren Gunnar Lidell (M) kommenterade Mats Anderssons (C) inlägg om kovändning:
“Jag och Bosse Carlsson vet ju hur 
man faktiskt på ensam hand kan vända en ko bokstavligen, på riktigt.”
Sedan fick både Lidell och Carlsson lite strul med mikrofonerna, varpå Benny Augustsson (S) snabbt replikerade:
“Vad kan vi i övrigt lära oss av kvällen? Det verkar vara lättare att vända en ko än att få på micken kanske…”
Slutet gott, allting gott. Förhoppningsvis. Det är bara att hoppas att kommunen skyndsamt vidtar åtgärder för att höja trafiksäkerheten på övergångsstället till Rånnums skola på Nordkroksvägen…
Blåbärsodlaren, Brännjärnet och Holmen
Igår tisdag hade byggnadsnämnden sammanträde. Flera viktiga och intressanta ärenden avgjordes. Både på ett överraskande positivt och kanske mindre överraskande negativt sätt.
Läs också om miljö- och hälsoskyddsnämndens alldeles färska beslut om familjen Solvarm – längst ner i bloggen. (OBS! Tillagt 17.05.)
Blåbärsodlaren vid Hästefjorden
Blåbärsodlaren Jonas vid Hästefjorden tillhör nog de få som har blivit glad över ett beslut i byggnadsnämnden. Men han har ju å andra sidan blivit utsatt och jagad av byggnadsförvaltningen i snart 1,5 år. (Se t ex ”Byggnadsförvaltningen och blåbärsodlaren vid Hästefjorden (5/4)”; här finns också länkar till andra bloggar om Jonas.)
Den minnesgode kommer kanske ihåg att byggnadsnämnden i januari beslutade att:
“avskriva ärende gällande tillsyn inom strandskyddat område utan vidare åtgärd.”
Jonas var oskyldig. Någon anonym person hade anmält Jonas för att han hade brutit mot lagarna. Nämnden konstaterade alltså att Jonas inte hade gjort det. Men samtidigt som nämnden slog fast detta och fattade det kloka och givna beslutet i strid mot tjänstemännens vilja, så beslutade den också att Jonas ändå skulle betala en avgift på 18.000 kr
“för tillsyn i strandskyddsärendet.”
Det var ett helt absurt beslut och orsakade ett ramaskri bland vänersborgare, i varje fall bland de som läser bloggar. Och två motioner lämnades snabbt in till kommunfullmäktige med anledning av beslutet, dels av Gunnar Lidell (M) och dels av Kärvling/Gläntegård (V). Både motionerna ansåg det orimligt att en person som blir anonymt anmäld ska behöva betala en avgift, om det visar sig att personen är oskyldig.
Ordförande i byggnadsnämnden, liksom några andra ledamöter, lyfte ärendet på sammanträdet igår. Och det var inte på grund av att Jonas hade överklagat beslutet. Jonas var nämligen beredd att skrapa ihop pengarna – han vill helt enkelt inte ha något som helst att göra med kommunens byggnadsnämnd och byggnadsförvaltning i fortsättningen… Och vem kan klandra honom…?
Orsaken till att nämnden fattade beslut om tillsynsavgiften på 18.000 kr förra mötet var tydligen att förvaltningen hade menat att fullmäktige redan hade fattat beslut om att en avgift skulle tas ut. Det kunde liksom inte nämnden göra något åt. Men så var inte fallet insåg nämnden, det var fel, och ändrade därför sitt beslut igår. Och enligt uppgift var det ett helt enigt beslut.
Blåbärsodlaren Jonas vid Hästefjorden slipper alltså att betala 18.000 kr. Egentligen skulle nämnden enligt min uppfattning istället betala ett skadestånd till Jonas för det meningslösa extraarbete och allt “psykiskt lidande” den åsamkat honom…
Det positiva, som inte på något sätt ska förringas, är att nämnden faktiskt var modig nog att erkänna sitt misstag och rätta till det felaktiga beslutet. Man skulle väl också hoppas att även tjänstemännen i förvaltningen skulle dra några slutsatser, men… Sedan undrar jag lite hur kommunen ska göra mot alla kommuninvånare som redan har betalat tillsynsavgifter fast de har varit oskyldiga. Kommunen ska ju behandla alla lika. Men det kanske kommunen kommer att göra i fortsättningen…
Brännjärnet
Frågan om en ny detaljplan på kv Brännjärnet i Vargön nådde vägs ände igår.
Brännjärnet har stått i fokus i många, många år och ärendet har tagits upp i flera kommunala instanser vid flera tillfällen. Det har handlat om svartbygge, laglydnad, rivning, avgifter och inte minst om etik och moral i kommunala beslut. Det har varit många turer och hela ärendet har varit en både dyr och påfrestande historia för fastighetsägare David. (Se “Detaljplanedilemma 2: Brännjärnet” och “KS (1): Upplösningen!”.)
Igår satte byggnadsnämnden en definitiv punkt i ärendet. David slipper att riva någon byggnad och istället antogs en ny detaljplan för området. Precis som David ville. Det var, ”kors i taket”, ytterligare ett positivt beslut av byggnadsnämnden.
Beslutet innebär att David kan lägga den mångåriga striden bakom sig och istället ägna sig åt sin affärsverksamhet – eller kanske åt andra strider mot kommunen…
Vad jag förstår var emellertid inte nämndens beslut enhälligt. En moderat ledamot reserverade sig tydligen, men det kommer väl att framgå av protokollet. Moderaterna har, i Vargön liksom i Frändefors, en förmåga att motarbeta företagare…
Holmen
Det sattes även punkt för ärendet om Holmens gamla anrika kontorsbyggnad i Vargön. Ja, man kan väl säga att nämnden också satte punkt för byggnaden… (Jag har skrivit om kontorsbyggnadens öde i ett flertal bloggar, senast i “KS (27/1) Mål, Holmens kontor, Malöga mm” och “Kommunala fastigheter (1): Norra, aulan och Holmen”. I den senare bloggen finns det länkar till andra bloggar om Holmen.)
Byggnadsnämnden beslutade att ändra detaljplanen så att en rivning blir möjlig. Det är tråkigt men sant – snart rivs alltså en av Vargöns gamla stoltheter. Beslutet var inte enigt. Två ledamöter, Pontus Gläntegård (V) och Bengt Fröjd (C) röstade mot. De reserverade sig också skriftligt mot beslutet. Jag återger reservationen i sin helhet här. Den manar till eftertanke, oavsett vad man har för åsikt i frågan.
Reservation Holmen
“Reservation på ärende om planuppdrag ang. detaljplan 501
Vi anser inte att planen ska ändras i syfte att riva Holmens ruin förrän man utrett ev. möjligheter att sälja till någon som vill bevara utseendet i stora drag men ändå möjliggör användning t.ex: att man sätter in port i ena gaveln och den går att använda som verkstad eller liknande i värsta fall, om nu ingen vill använda den till kontor eller bostad. Det går att utreda alternativ användning utan att uppdraga att ändra detaljplanen. Förvaltningen säger att man inte vid ändring av DP kan ändra användningen till t.ex. bostäder eller annat, då krävs en ny plan istället för ändrad plan.
Vi anser även att för att säkra byggnaden på snabbaste och kostnadseffektivaste sätt så är en planprocess inte den bästa lösningen. Även under en planprocess måste byggnaden/fastigheten vårdas och säkras, denna kostnad kommer man inte runt. Vi anser att den bästa lösningen är att man säkrar den genom att stabilisera väggar och sätta på ett sadeltak med rött tegel, därefter säljer den i ett då ur kulturmiljöhänsyn godkänt skick, så att nästa ägare känner sig trygg i den biten. Alternativt att byggnaden säljs eller skänks i befintligt skick till någon som vill använda den, och i avtalet skrivs in i vilket skick den behöver återställas till, för att uppfylla kulturmiljöhänsynen.”
Reservationen undertecknades av Pontus Gläntegård (V) och Bengt Fröjd (C) – ordinarie ledamöter i byggnadsnämnden Vänersborg.
Avslutning
Byggnadsnämnden hanterade ytterligare ett ärende igår, ett ärende som jag ska återkomma till. Nämndens beslut upprör mig nämligen mycket, men det krävs en del arbete och flera bloggar för att kunna återge hela historien.
Och så har vi miljö- och hälsoskydds behandling av familjen Solvarms cirkulära VA-anläggning… Det avgjordes/avgörs nu på eftermiddagen. Jag har inte fått några besked om hur det har gått, eller går.
Suck.
Extra 1: Om enskilda avloppsanläggningar
På förekommen anledning – jag har fått en del uppgifter kring kommunen behandling och förelägganden om enskilda avloppsanläggningar – vill jag citera ett avsnitt i Anders Solvarms mail (se “Kommunen vill stoppa Solvarm”) till ledamöterna i miljö- och hälsoskyddsnämnden (fetstilen är min):
“Miljöbalken, Kap 26 §9 kapitel gäller tillsyn. Mark och miljödomstolen i Växjö konstaterar 2020-12-21 i domslut Mål M4660-20: ”För att ett föreläggande eller förbud enligt denna paragraf ska kunna ges krävs att en skada eller olägenhet har konstateras. Föreläggandet ska också grundas på en individuell bedömning”.
Det betyder att kommunen måste kunna peka på att vår anläggning orsakat skador vad beträffar människors hälsa eller på den lokala miljön för att kunna underkänna vår anläggning. Bevisbördan ligger på kommunen. Om kommunen tex påstår att vår anläggning skulle släppa ut mikroorganismer som påverkar badvatten så måste kommunen konkret bevisa vår påverkan.”
En Sebastian Näslund ger på Facebook tips om hur du kan skriva för att utifrån domen i Växjö överklaga ett felaktig kommunalt beslut kring din avloppsanläggning. (Klicka här.)
Extra 2: Om Solvarm och naturhuset (Tillagt 17.05.)
Miljö- och hälsoskyddsnämnden tog nu på eftermiddagen ett beslut om att återlämna ärendet om Solvarm till förvaltningen – för förslag på beslut om tillstånd, eventuellt med tidsbegränsning, och förslag på tillståndsvillkor. Jag återkommer.
KS (27/1): Besluten
Det blev en snabb blogg igår om ett av ärendena på på gårdagens sammanträde med kommunstyrelsen. (Se “Bifall till V-yrkande!”.) Jag var liksom bara tvungen att berätta. Det var ju en stor politisk händelse, i varje fall för Vänsterpartiet – och för mig. Utgången gav nämligen en viss personlig tillfredsställelse…
Själva beslutet, då alla partier utom de styrande i S+C+MP biföll mitt yrkande, hade föregåtts dels av en längre föredragning av tjänstemännen och dels en diskussion. Tjänstemännen på kommunstyrelseförvaltningen var inte bara emot både motionen och mitt yrkande, jag upplevde att de faktiskt även argumenterade emot yrkandet. Det blev lite så att oppositionen framförde frågor och åsikter och fick svar, inte av de styrande politikerna, utan av tjänstemännen.
De som ställde flest frågor, fler än jag, var moderaterna Lena Eckerbom Wendel och Dan Åberg. Det handlade till stor del om vi politiker i kommunstyrelsen tillhörde allmänheten eller myndigheten.
Lena Eckerbom Wendel (M) frågade:
“Är jag som är med i kommunstyrelsen på insidan eller på utsidan av myndigheten?”
Dan Åberg hade sin åsikt helt klar:
“Vi förtroendevalda ingår i myndigheten.”
Och det var nog så att tjänstemännen fick medge att politikerna i kommunstyrelsen ingick i myndigheten. Och Eckerbom Wendel frågade när hon då fick se handlingar, medan Åberg, som också sitter i kommunstyrelsens arbetsutskott (KSAU), sa:
“Jag anser att jag inte gör fel om jag skickar handlingar från KSAU till andra.”
Det kom ingen kommentar till påståendet, förrän jag upprepade det som en fråga. Då sa en av juristerna att Åberg som ledamot i KSAU får dela handlingarna med sina partikamrater.
Det fick Eckerbom Wendel att utbrista:
“Nu blir jag förvirrad. Till partikamrat utanför myndigheten?”
Och då blev slutsatsen att en ledamot i KSAU fick det – och också till politiker i andra partier… Det var egentligen i detta läge som jag bestämde mig för att förtydliga mitt yrkande. För nu stod det helt klart att det inte fanns några juridiska 
hinder från att ledamöterna i kommunstyrelsen kunde få alla handlingar samtidigt som ledamöterna i KSAU.
“VSB”, som mattelärarna säger. “Vilket skulle bevisas.”
Fast kommunalråden Benny Augustsson (S) och Mats Andersson (C), som båda sitter i KSAU, stretade emot. De tyckte att oppositionen borde förstå att det är så här den parlamentariska demokratin fungerar. KSAU var valt av kommunstyrelsen som i sin tur var vald av kommunfullmäktige. Och då fick t ex Vänsterpartiet inse att partiet inte fick all information samtidigt som betongpartierna (ordet betong använde de dock inte) eftersom ingen valde oss till att sitta med i KSAU. Skulle V få handlingarna samtidigt, så sattes tydligen den representativa demokratin ur spel.
Det kanske mest var det nyblivna kommunalrådet Mats Andersson (C) som stod för den här åsikten. Han drog slutsatsen att om mitt yrkande gick igenom så kunde vi lika gärna avskaffa KSAU. Det var nog inte många som begrep sig på den slutledningen. Inte jag i varje fall. Det kändes lite som att Andersson som nyblivet kommunalråd ville ha något slags kunskapsmonopol gentemot oppositionen i allmänhet och Vänsterpartiet i synnerhet.
Det här var väl egentligen den enda gången under sammanträdet som det strömmade lite adrenalin i kretskort och nätverkskablar. Ja, kanske vid ett tillfälle till. Men då handlade det inte om något beslut. Det var Harlitz som blev något upprörd över kunskapsresultaten på gymnasiet. Men det ska jag ta i en senare blogg.
Ok, hittills har det i stort sett bara varit en slags repetition av det beslut som jag redogjorde för igår. Och som har framgått tidigare ska detta ärende till kommunfullmäktige för ett slutligt ställningstagande…
Det fattades också en del andra beslut av KS.
Kommunstyrelsen föreslog fullmäktige att medge en:
“tillfällig avgiftsfrihet under 2021 för markupplåtelse gällande uteserveringar och butiker som önskar flytta ut varor under kontrollerade former, samt för de avgifter som socialnämnden tar ut för tillsyn enligt alkohollagen av restauranger.”
Det hoppas vi att fullmäktige medger. Det är ett litet men kanske viktigt stöd. För kommunen handlar det om en dryg halvmiljon kr.
Kommunstyrelsen beslutade om en ny “Pensionspolicy” och en ny “Policy för reducering av personal i samband med verksamhetsförändringar”. Det handlade egentligen enbart om redaktionella ändringar, förenklade och tydligare skrivningar samt uppdateringar på grund av att lagar förändrats. Det fanns knappast några innehållsmässiga förändringar. Det sa i varje fall förhandlingschef Kent Johansson som gjorde sitt sista framträdande inför kommunstyrelsen igår. Vad jag förstår så är det en pensionering som hägrar för Johansson. Hans efterträdare heter för övrigt Ronja Morales Nilsson, och hon passade på att presentera sig för kommunstyrelsens ledamöter.
Kommunstyrelsen öppnade också plånboken, dvs förfogandeanslaget, för en del utgifter. Så avsattes 4 milj kr för IT-säkerhet/IT-informationssäkerhet. Innan beslutet så fick kommunstyrelsen en väl förberedd föredragning. Jag vet inte om KS förstod allt, eller något. Men det lät förtroendeingivande och mycket kunnigt. Jag tror att vänersborgarna kan vara ganska säkra på att IT-enheten verkligen har behov av pengarna.
Kommunstyrelsen beslutade också om projektpengar till “Leader Längs Göta Älv”, “Leader Framtidsbygder” och “Stiftelsen för Dalslands kanals framtida bestånd”. Det handlade bara om sammanlagt 606.284 kr. Besluten togs utan diskussion. Som är det gängse tillvägagångssättet i kommunstyrelsen…
Vidare beslutade KS som väntat att ställa sig positiv till att Byggnadsnämnden ger planbesked för ändring av del av detaljplan för Hamnen och Ronnums herrgård i Vargön. Det är som bekant samhällsbyggnadsförvaltningen, Fastighet och service, som har inkommit med en planansökan till byggnadsnämnden. Syftet med den är att en ny detaljplan ska utarbetas som ska göra det möjligt att det riva Holmens gamla huvudkontor. I nuvarande plan är det rivningsförbud. Mitt samvete hindrade mig från att ställa mig bakom beslutet. Därför anmälde jag att jag inte deltog. Fegt? Ja kanske. Nu ligger bollen hos byggnadsnämnden.
Det var också en del ärenden, mestadels typ information och delårsrapporter (Fyrbodals kommunalförbund och Kunskapsförbundet Väst) mm, där kommunstyrelsen endast noterade informationen. Som det heter. Eller föreslog kommunfullmäktige att notera informationen när ärendet kommer dit… KS ställde sig också bakom uppföljningen av internkontroll samt fastställde kommunstyrelseförvaltningens verksamhetsplan för 2021.
Förutom besluten så var det som jag har nämnt tidigare en oerhörd mängd information under sammanträdet. Jag tänkte komma till en del av denna senare.
PS. Jag noterar att Lutz Rininsland har kommit igång med bloggandet igen efter några veckors uppehåll – se ”En viktig markering”.
KS (27/1) Mål, Holmens kontor, Malöga mm
Imorgon sammanträder kommunstyrelsen (KS) för första gången år 2021. Mötet hålls återigen på “riktig” distans. Det betyder att personer som undertecknad kan delta hemifrån. Det tackar jag ordförande Benny Augustsson (S) för.
Det blir ett mycket långt sammanträde, antagligen fram till åtminstone 4-5-tiden på eftermiddagen. Ärendelistan är lång och det är framför allt alla informationspunkter som kommer att dra ut på tiden.
Morgondagens dagordning ser ut så här:
I tre tidigare bloggar (se “Motioner om ökad demokrati” del 1, del 2 och del 3) har jag utförligt beskrivit ärende 25, ”Uppdrag – lika villkor till allmänna handlingar för förtroendevalda”.
Som sagt, det är en hel massa information. Och så ska kommunstyrelsen, precis som barn- och utbildningsnämnden och de andra nämnderna, ha en workshop. Det handlar naturligtvis om framtagande om kommunens nya varumärkesplattform – vem som nu har bestämt att kommunen behöver det… (Se “Behöver Vänersborg ett nytt varumärke?”.) Workshopen lär ta mellan 60-90 minuter…
Informationen återfinns under ärende 3:
Några informationpunkter tycker jag är lite extra intressanta.
Det blir information om “Kommunstyrelsens verksamhetsplan och detaljbudget 2020”. Det är också ett ärende som ska beslutas senare på dagen. I mål- och resursplanen (budget 2021) beslutade kommunfullmäktige om nya inriktningsmål samt nya förväntade resultat för kommunstyrelsen. Det är alltså ett resultat av den överenskommelse som de 6 betongpartierna (S+C+MP+M+L+KD) kom överens om i november förra året. (Se “Budget 2021” – 1 “BUN” och 2 “Övriga nämnder”.)
Enligt min mening är målen och de förväntade inriktningsmålen enbart pappersprodukter – till intet förpliktigande. Eller vad sägs om kommunstyrelsens inriktningsmål:
“Fler barn och unga uppnår bättre skolresultat och fullföljer sina studier.”
Samtidigt som budgeten innehöll ytterligare besparingar för barn- och utbildningsnämnden… Som dessutom hade tvingats att reducera antalet anställda inom barn- och utbildningsförvaltningen med 40 personer förra året (2020) jämfört med året innan. Nä, tydligen kan detta göras med färre personal. Aktiviteten för att nå målet är nämligen:
“Föreslå och stödja arbetsstrategier utifrån forskningen om trygghet i skolan för att nå fullföljda studier.”
Ja, ja… Det inger nog respekt ute på förskolor och skolor runt om i kommunen… (Någon kanske hävdar att bygget av t ex nya förskoleavdelningar i Brålanda är ett resultat av inriktningsmålet. Jag tvivlar dock på det.) Det går att ta betydligt fler exempel på att de olika målen och förväntade resultaten är pappersprodukter för att ha “ryggen fri”, och visa att man gör något. Typ…
Kommunledningen ställer stora förhoppningar på Fyrstads Flygplats. Men i Trafikverkets rapport, som kom i mitten av 2020, föreslogs en utökning från nuvarande 10 beredskapsflygplatser. Det visade sig emellertid att flygplatsen i Trollhättan-Vänersborg inte fanns med varken bland “original-10” eller i förslaget om utökning. Ja, flygplatsen nämns inte överhuvudtaget. Efter påstötning från SKR går statliga medel dock till Trollhättans flygplats under innevarande månad och till slutet av februari, i pandemin tecken.
Vi får höra vad informationen ger. Jag tror inte framtiden är särskilt ljus för flygplatsen ute vid Malöga.
Informationen om “Lokalförsörjningsunderlaget” ska bli intressant liksom ekonomichefens information om det preliminära bokslutet. Hur stort överskott blev det egentligen förra året med alla oväntade statsbidrag? Jag ser också fram emot att få veta mer om pensionspolicyn och “Policy för reducering av personal i samband med verksamhetsförändringar”. Jag kan alldeles för lite om de här frågorna. Och eftersom vi med dagens rutiner får handlingarna så sent (sent i torsdags), så har jag inte heller hunnit med att få information från de i Vänsterpartiet som kan sådana här saker på riksnivå.
Det finns säkert mycket att lära sig av all information. Jag hade egentligen önskat att alla politiskt förtroendevalda i hela kommunen, och även intresserade invånare, hade fått möjlighet att lyssna på föredragningarna. Som det nu är ska ledamöter och ersättare i kommunstyrelsen lyssna och lära – för att sedan förmedla lärdomarna vidare. Det hade varit bättre att alla intresserade hade fått informationen direkt, utan ”mellanhand”.
Och så hade kommunstyrelsen kunnat diskutera politik istället…
Några beslut ska fattas av kommunstyrelsen framåt sena eftermiddagen. I flera ärenden ska KS också rösta fram beslutsförslag till kommunfullmäktige, som då har det slutliga avgörandet.
KS ska besluta att 4 milj kr ska avsättas för IT-säkerhet/ IT-informationssäkerhet. Med tanke på pandemin och att allt fler anställda, och politiker, tvingas arbeta på distans så kan de pengarna tyckas vara befogade.
Och så var det då Holmens gamla anrika kontorsbyggnad från 1888. Byggnaden gömmer sig under ärendet “Planuppdrag för ändring av del av detaljplan för Hamnen och Ronnums herrgård i Vargön”. Det är samhällsbyggnadsförvaltningen, Fastighet och service, som har inkommit med en planansökan. Syftet med en ny detaljplan är att det ska bli möjligt att riva gamla huvudkontoret. I nuvarande plan är det rivningsförbud.
Jag har skrivit om kontorsbyggnadens öde i ett flertal bloggar, nu senast i “Kommunala fastigheter (1): Norra, aulan och Holmen” (i bloggen finns länkar till andra bloggar om Holmen).
Det är stor synd och skam hur kommunen har misskött byggnaden. Den har förfallit i många år, nästan så att man kan misstänka att det har skett medvetet. Byggnaden blev efterhand sönderslagen och vandaliserad. Och den 22 maj förra året brann kontoret slutligen upp. Den gamla anrika byggnaden totalförstördes, endast tegelväggarna blev kvar. En återuppbyggnad skulle enligt en utredning uppgå till ca 30 milj kr. Det är mycket pengar, är det för mycket pengar? Det tycker samhällsbyggnadsförvaltningen och det verkar också vara de styrandes åsikt. Med all sannolikhet kommer kommunstyrelsen imorgon att ge grönt ljus för en rivning.
Det kan man kan fundera på är hur kommunen skulle ha ställt sig till förslaget om det hade varit en privat fastighetsägare som hade misskött byggnaden på detta viset. Skulle kommunstyrelsen då bara acceptera det och låta ägaren riva den? Jag tvivlar. Man kan också fråga sig om kommunen har uttömt alla möjligheter – har kommunen t ex försökt att sälja byggnaden? Det kanske vore någon som för en billig penning skulle vilja överta och renovera kontoret? Det finns ju faktiskt exempel på att det finns företag som kan tänka sig sådana projekt. I Trollhättan hände det med en gammal kraftstation kallad “Rucklet”. (Se “Den provisoriska kraftstationen”.) Försöka duger, kan man tycka, innan man river kontorsbyggnaden – som är ett monument över en tidsepok och som har betytt så mycket för Vargön.
Kommunstyrelsen ska också “dela ut” lite projektpengar till “Leader Längs Göta Älv”, “Leader Framtidsbygder” och “Stiftelsen för Dalslands kanals framtida bestånd”. Det handlar dock bara om “småpengar”, sammanlagt 606.284 kr. Förhoppningsvis kan satsningen på sikt ge mångdubbelt tillbaka till kommunen.
Ja, det var de flesta ärenden som ska avgöras på morgondagens KS. Det finns säkerligen anledning att återkomma med mer information om både vad ledamöterna fick lära sig och vilka beslut som fattades.
Trollhättans planer för Nordkroken går vidare
Det har kommit in en begäran till Vänersborgs kommun om planbesked – från Trollhättans Energi AB (TEAB).
Trollhättan vill ju som bekant bygga en råvattenledning med tillhörande pumpstation i Nordkroken. Vattenledningar ska börja en halvmil ut i Vänern och sedan gå via pumpstationen i Nordkroken ungefär 10 km fågelvägen innan ledningarna korsar älven och ansluter till ett nybyggt vattenverk i Överby. (Se “Trollhättans vattenplaner i Nordkroken”.)
Både Peab Anläggning AB och COWI har tillsammans med TEAB utrett de olika alternativen för ledningsdragningar och dragit slutsatsen att:
“Den sammantagna bedömningen, utifrån resultaten av undersökningarna, är att A+A1 (se figur ovan; min anm) är den mest lämpliga ledningsdragningen.”
Den 2 december behandlade kommunstyrelsen ett kompletterande samrådsunderlag som TEAB hade skickat ut. (Se “KS (5): Nordkroken, ismaskiner, SD-motion och en del annat”.) Kommunstyrelsen var ganska tuff i svaret till Trollhättan. Den framförde att Vänersborg ville vara med i planeringen och att en dialog skulle föras mellan Trollhättan och Vänersborg. Kommunstyrelseförvaltningen skrev:
“Eftersom åtgärderna berör många boende i Nordkroken och flera olika allmänna intressen bedömer kommunstyrelseförvaltningen att det är viktigt att förslaget prövas i en detaljplaneprocess. Vänersborgs kommun önskar även en mer aktiv roll i lokaliseringsfrågan.”
En dialog och ett samarbete med Vänersborgs kommun kunde väl även för en politiskt ointresserad te sig tämligen naturlig skulle man kunna tycka. Men av underlagen att döma så verkade det inte som om Trollhättan ens hade försökt kontakta Vänersborg. Fast jag vet egentligen inte riktigt hur det hänger ihop. I TEAB:s begäran om planbesked beskrivs att TEAB i augusti 2020 redovisade lokaliseringsarbetet för Vänersborgs kommun. Då överlämnades också rapporter och PM. Även kommunalråden informerades om lokaliseringsarbetet på ett särskilt möte skriver TEAB. Den informationen var dock på en mer övergripande nivå.
Det må vara att detta inte har kommit till vidare kännedom, eller återspeglats i kommunstyrelsens uttalade i december, men det verkar hur som helst ha blivit annorlunda efter att kommunstyrelsen “satte ner foten”. Eller kanske rättare, efter att Trollhättan hade sett underlagen till kommunstyrelsen…
Redan samma dag(!) som kommunstyrelsen sammanträdde hade nämligen kommunens tjänstemän en genomgång med TEAB. De olika alternativen om var vattnet skulle hämtas diskuterades, liksom lokaliseringen av pumpstationen. Det informerades och diskuterades om allt från inventering av fåglar till eventuella kulturminnen. Vad jag förstår så upplevde “vänersborgarna” mötet som mycket positivt. Ett nytt möte mellan “parterna” bestämdes till januari/februari.
Nu ska en grupp tjänstemän i Vänersborg arbeta med TEAB:s begäran om planbesked. Vänersborgs kommuns hemsida förklarar planbesked (se här “Planbesked”):
“Enskilda personer eller företag som har ett intresse av att genomföra en åtgärd vilket kräver en ny, en upphävning eller en förändring av en detaljplan kan ansöka om ett planbesked. Ett planbesked ger ett tydligt besked huruvida kommunen tänker inleda ett planläggningsarbete eller inte.”
Det är tänkt att en grupp tjänstemän i Vänersborg ska arbeta fram ett underlag för planbesked som kommunstyrelsen ska kunna ta ställning till senast i mars. I denna process ska förhoppningsvis ett antal frågetecken benas ut.
Den begäran om planbesked som Trollhättans Energi AB (TEAB) har lämnat till Vänersborgs kommun innehåller en beskrivning och motivering av projektet. Det som är nytt för mig i beskrivningen, och som jag inte har skrivit om i någon tidigare blogg, är vikten av säkerhet för råvattenstationen. TEAB skriver:
“Fysisk säkerhet är viktigt för en råvattenstation som är en viktig funktion i dricksvattenproduktionen. Begreppet fysisk säkerhet omfattar såväl områdesskydd (ex stängsel runt anläggningen) och skalskydd (anläggningens omslutningsytor) samt tekniskt skydd (ex passagesystem, larm, kameror etc) och mekaniskt skydd (ex låssystem, galler, fordonshinder etc).”
Det låter som om det är stora ingrepp att vänta i anslutning till stranden i Nordkroken- se karta till vänster. Nu skriver TEAB i och för sig att just stängsel kanske inte är nödvändigt. Det går möjligtvis att använda inbrottslarm och eventuell kameraövervakning istället.
TEAB:s begäran innehåller också fyra rapporter/undersökningar. Den första är ”Fågel- och 
naturvärdesinventering Nordkroken”. COWI AB har inventerat och undersökt vassen vid östra stranden – se karta till höger.
Rapportens slutsatser är:
“Utifrån resultatet av 2019 års fågelinventering bedöms det aktuella utredningsområdet inte utgöra en miljö med betydelse för skyddsvärd fågelfauna.”
Och:
“Naturvärdesklassen bedömdes till klass 4 – visst naturvärde, eftersom området har visst biotopvärde i form av sjöstrand och medelgrova träd av klibbal. Klass 4 innebär att det finns vissa strukturer med positiv 
betydelse för bevarande av biologisk mångfald men bevarande av det enskilda området har liten betydelse för bevarande av biologisk mångfald på regional eller nationell nivå.”
Den andra rapporten har titeln “Naturvärdesinventering Nordkroken Vänersborg”. Den har undersökt området vid pumpstationen – se karta till vänster.
COWI drar slutsatsen:
“Det undersökta området utgörs av två naturvärdesobjekt, lövskogen och den lilla skogsbäcken. Båda bedömdes som naturvärdesklass 3, påtagligt naturvärde.”
Det betyder att:
“en viss påverkan är acceptabel men att i möjligaste mån ska åtgärderna anpassas så att den negativa påverkan blir så liten som möjligt.”
Länsstyrelsen har gjort en arkeologisk förundersökning av en fornlämning (L1964:8294, fastighet Nordkroken S:1). Länsstyrelsen gör bedömningen att:
“fornlämningens vetenskapliga värde inom förundersökningsområdet, dito arbetsföretagsområdet, är lågt. Med hänvisning till KML 2 kap 12§ ser Länsstyrelsen inga hinder för arbetsföretagets genomförande inom förundersökningsområdet.”
Till sist är en undersökning medskickad med titeln “Arkeologisk utredning inför detaljplan i Västra Tunhem”. Den utfördes av Västarvet Kulturmiljö/Lödöse museum.
Resultatet blev:
“Eftersom de nyupptäckta fornlämningarna framkom inom ett område som skall detaljplaneras bör detta området förundersökas i avgränsande syfte.”
TEAB:s ansökan om “Upphävande av strandskydd” är också med i materialet. Det gäller ledningarna och pumphuset. Det finns två särskilda skäl för dispens från strandskyddet menar TEAB och de är:
- “Ledningen/pumphuset måste också för sin funktion förläggas på föreslagen plats och behovet kan inte tillgodoses utanför området.”
- “Platsen behöver tas i anspråk för att tillgodose ett angeläget allmänt intresse som inte kan tillgodoses utanför området.”
Med all sannolikhet kommer kommunen att ge ett positivt planbesked. Det innebär i så fall att processen med utarbetandet av en detaljplan kommer att starta. Då måste alla frågor som kommunstyrelsen ställde i december besvaras.
I detaljplaneprocessen kommer också invånarna i Nordkroken, Vargön och Vänersborg att få lämna synpunkter. Det blir viktigt och det lär komma in många synpunkter…
Det ligger en hel del arbete framöver med planbesked och framför allt med en kommande detaljplan. Frågorna är komplexa och de innehåller många dimensioner. Men hur som helst känns det i varje fall tryggt att Vänersborgs kommun nu äntligen är med på banan.
Anm. Du kan ladda ner TEAB:s begäran om planbesked här.
PS. Du kan läsa mer om Trollhättans projektplaner i mina tidigare bloggar. Du hittar dem här – ”Nordkrokens pumpstation”.
Stefan Kärvlings blogg 
Senaste kommentarer