Stefan Kärvlings blogg

Vid Vänerns strand ett par mil norr om kommunhuset i Vänersborg ligger den fridfulla lilla byn Sikhall.

En kväll några veckor före det politiska sommaruppehållet, den 20 maj 2015, hamnade Sikhall i händelsernas centrum. Kommunfullmäktige i Vänersborg beslutade nämligen att:

”införa verksamhetsområde för VA, vatten och spillvatten, etapp 6 för Sikhall södra i Vänersborgs kommun.”

Beslutet innebar att de boende i södra Sikhall skulle anslutas till det kommunala VA-nätet. Och med detta beslut så blev inte sommaren riktigt som det var tänkt, i varje fall inte för en av familjerna, familjen Solvarm.

Ungefär så började jag en blogg som jag publicerade den 25 augusti 2015. (Se ”Solvarm i Sikhall vs kommunen”.) Och nu, 1,5 år senare, kan jag konstatera att det fortfarande inte har blivit riktigt som det var tänkt för familjen Solvarm – inte den efterföljande sommaren, och kanske inte heller den kommande…

Anledningen till dagens blogg är att jag i söndags fick se en tidningsartikel på nätet. Artikeln handlade om Solvarms hus på Sikhall. (Läs artikeln här.) Igen, skulle man kunna säga. Det har genom åren skrivits mycket om Solvarms hus, TV har varit där och många gör studiebesök i huset (vi pratar om tusentals besökare). Dessutom har familjemedlemmar blivit anlitade som föreläsare, t ex på Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademin.

Solvarms hus i Sikhall är nämligen inte som alla andra hus. Huset sticker ut från mängden på ett ganska iögonfallande sätt. Det är ett stort växthus på 300 kvadratmeter. Och inne i detta hus finns ytterligare ett hus – ett 145 kvadratmeter stort knuttimrat trähus.

Solvarms hus är ett naturhus. De beskriver själva sitt hus:

”Naturhus är ett helhetskoncept som i tre delar består av: klimatskal, bostadsdel och kretslopp. Naturhus medför låg energiförbrukning och ekologi i praktiken. Kretsloppssystemet möjliggör självförsörjning av frukt och grönsaker. Människan omges av naturliga material.”

Kretsloppssystemet innebär bland annat att avloppsvatten går igenom en trekammarbrunn och sedan upp till de planterade växter som finns i växthuset. Det kan nämnas i det här sammanhanget att Anders Solvarm är med och bygger kretsloppssystem också i andra hus. Ett av dessa hus fick förra året Jönköpings kommuns miljöpris – klicka här…

Hur som helst.

Solvarm överklagade kommunfullmäktiges beslut från den 20 maj 2015 till Förvaltningsrätten. I överklagandet står det:

”Vi har på Sikhall eget enskilt avloppssystem med näringsåtervinning i integrerat växthus=eget kretslopp. Sonderingar så långt ger att vårt kretslopps-system är bättre än kommunens system för att uppfylla regler och lagkrav (Miljöbalken). Eftersom vi har välfungerande brunn och eget kretslopps-system ser vi inte teknisk, miljömässig eller ekonomisk anledning att ansluta vår fastighet till detta verksamhetsområde. Det känns som en sämre lösning ur alla ovanstående aspekter = orimligt.”

Solvarm hävdar mycket bestämt i sitt överklagande att kommunens VA-lösning är sämre än den som redan finns på fastigheten.

”Vi hävdar att kommunen inte visat att deras avloppsreningsystem är ett fungerande kretsloppsystem i ordets betydelse av att näringen återförs till odling. Vi anser att kommunens avloppsreningssystem är sämre än vårt avseende miljöhänsyn, verklig prestanda, säkerhet, hållbarhet, flexibilitet och ekonomi.”

Förvaltningsrätten avslog Solvarms överklagande. Rätten tittade emellertid i sin dom bara på om kommunens beslut hade tillkommit i laga ordning, och det hade det. Kommunen har laglig rätt att fatta sådana här beslut. Förvaltningsrätten visade däremot inget intresse för ärendets innehåll… Det tog rätten inte alls ställning till.

Efter att jag hade läst tidningsartikeln så tog jag kontakt med Anders Solvarm. Det hade ju snart gått två år sedan kommunfullmäktiges beslut – och jag var nyfiken på vad som hade hänt sedan sist. I min enfald så trodde jag faktiskt att det hade löst sig mellan Solvarm och kommunen.

Men.

Det har inte kommit till stånd någon lösning mellan kommunen och Solvarm. De sitter fast i samma positioner som tidigare. Kommunen vill tvinga in Solvarm i det kommunala VA-nätet, Solvarm vill inte. Och under tiden kommer media och besökare till Solvarms miljövänliga naturhus…

Solvarm överklagade Förvaltningsrättens dom till Kammarrätten. Kammarrätten gav emellertid inte prövningstillstånd. Solvarm har dock inte gett upp utan driver processen vidare, och något slutgiltigt avgörande finns i dagsläget fortfarande inte. Detta torde för övrigt vara skälet till att det inte har hänt så mycket mellan kommunen och Solvarm.

Det tycks ha gått en enorm prestige i frågan från kommunens sida – och jag tycker själv att det är en mycket pinsam historia för Vänersborgs kommun. Varför är inte kommunen stolt över att det finns ett avancerat naturhus i kommunen? Varför utnyttjas inte huset i en kommunal marknadsföring? Varför uppmuntrar inte kommunen fler att bygga sådana här hus…?

I andra kommuner får hus som Solvarms pris, i Vänersborg tvingas samma typ av hus att inordna sig i det sämre kommunala VA-nätet…

Var finns logiken? Finns det någon?

Det finns en mängd paragrafer i flera lagar som kan åberopas för att ge Solvarm rätt att stå utanför det kommunala VA-nätet. För att ta ett exempel, i lagen om allmänna vattentjänster står det (§ 9):

”Om det inom verksamhetsområdet finns en fastighet eller bebyggelse som uppenbarligen inte behöver omfattas av det större sammanhang som avses i 6 §, får verksamhetsområdet inskränkas så att det inte omfattar den fastigheten eller bebyggelsen. En sådan inskränkning av verksamhetsområdet får göras endast om fastighetens eller bebyggelsens behov av vattenförsörjning och avlopp lämpligen kan ordnas genom enskilda anläggningar som kan godtas med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön.”

För det är helt enkelt så att Solvarms VA-system är bättre än kommunens. Och då bör kommunen inte kunna kräva tvångsanslutning till verksamhetsområdet…

Det finns också tämligen många jordbruksfastigheter i området längs dalslandskusten som inte behöver anslutas till kommunens VA-nät. Detta beroende på att de helt enkelt inte är med i de verksamhetsområden som kommunen har upprättat. Eftersom Solvarms hus också är en jordbruksfastighet, så ställde Anders Solvarm frågan till kommunen i ett mail den 2 januari 2017:

”Vi har fått kännedom om att andra jordbruksfastigheter inte har tvångs-anslutits längs VA-projektet. Vår fastighet är en jordbruksfastighet. Kommunens kommentar?”

Solvarm har dock inte fått något svar på sin undran.

VA-lagen talar om ”samlad bebyggelse” när verksamhetsområden upprättas, men det finns en osäkerhet i hur många fastigheter som avses och hur nära de skall ligga varandra. Detta är nämligen inte tydligt definierat i lagstiftningen. Stora jordbruksfastigheter, oftast över 20 hektar, faller emellertid oftast inte inom begreppet samlad bebyggelse. Det är därför som de inte finns med i verksamhetsområdena och det är därför som de inte tvingas ansluta sig till det kommunala VA-nätet.

Jag antar att kommunen inte anser att Solvarms fastighet tillhör denna typ, eftersom Solvarms fastighet de facto är upptagen i verksamhetsområdet Sikhall södra. Det har ju kommunfullmäktige bestämt. Men det känns ändå som om det borde finnas utrymme för en ”kompromiss”. Om viljan hade funnits från kommunens sida…

Summa summarum.

Jag har mycket svårt att förstå att kommunen tar denna konflikt med familjen Solvarm. Borde inte kommunen ha ett intresse av att komma till en lösning? Och hur svårt kan det egentligen vara? Om viljan hade funnits… Både kommunen och Solvarm har väl egentligen samma mål – att värna naturen och kanske i synnerhet att skydda Vänern från bland annat smittämnen, kemikalier och övergödning. Solvarm har i varje fall detta mål.

Till sist.

Hela konflikten grundar sig alltså på att kommunen bygger VA-ledningar från Vänersborg längs dalslandskusten upp till Rörvik. Kommunen skriver på sin hemsida:

”I och med utbyggnaden av VA-ledningar ges bättre förutsättningar för utökad bebyggelse utmed Vänerkusten: fritidsboende kan omvandlas till permanentboende, dåliga avloppslösningar kan ersättas med kommunalt spillvatten och dåligt vatten kan ersättas med kommunalt vatten.”

VA-arbetet började 2010 och beräknas vara klart 2018 (enligt samma hemsida).

Det finns en intressant detalj i detta sammanhang… Det är att ledningarna från Rörvik, norr om Sikhall, inom en snar framtid ska kopplas ihop med ledningarna som kommer söderifrån. För att kunna kopplas ihop så måste VA-ledningarna passera, ja gissa, Solvarms mark. (Marken ligger som en kil från Solvarms hus ner till Vänern…) Och detta oavsett om Solvarms hus ska anslutas till VA-nätet eller inte.

Kommunen har velat prata med Solvarm om ledningarna. I mailet från den 2 januari skriver emellertid Anders Solvarm:

”Vi har ingen anledning till att ge ifrån oss ledningsrätt – över vår fastighet – till kommunen så länge vi är i rättstvist rörande samma VA-projekt.”

Och denna inställning är väl inte svår att förstå…

Den 5 januari skrev kommunen ett svar till Solvarm:

”Det har precis kommit till vår kännedom att ni lämnat in en komplettering till överklagan för prövningstillstånd hos kammarrätten i Göteborg. Vi vill läsa igenom det och invänta kammarrättens åsikt.”

Så…

”Ställningskriget” fortsätter. Solvarm och kommunen har inte kommit längre i den här frågan heller. Och hur det då ska gå med kommunens VA-nät längs Dalslandskusten vet ingen. Det kan rent teoretiskt ta flera år för kommunen att få ett markupplåtelseavtal på Solvarms mark…