Stefan Kärvlings blogg

Det är väl inte helt självklart eller särskilt inspirerande att skriva bloggar när det är sommarvarmt ute och ogräset pockar på att bli bortrensat. Men så tänker man på nedläggningen av Gläntan och den interpellationsdebatt som var i fullmäktige i onsdags. Och då inser man att värme och ogräs är smått i jämförelse med de dementas och deras anhörigas situation när Moderaterna, Folkpartiet, Kristdemokraterna, Miljöpartiet och Välfärdspartiet (eller var det Ovälfärdspartiet?) i höstas beslutade att lägga ner Gläntan.

Kommunalrådet Marie Dahlin (S), som förresten fyllde 50 år i fredags (grattis!), hade ställt en interpellation till Socialnämndens ordförande Tove af Geijerstam (FP).

Det blev en del munhuggning och hårda ord. Trots att Marie Dahlin inte hade möjlighet att närvara.

Tove af Geijerstam försökte i sitt svar få det till att mini-alliansens partier hade en rak linje från 2012, då de ville avveckla verksamheterna i Gläntan för att rusta upp lokalerna:

”Det var hela tiden min och övrigas avsikt att stänga tillfälligt, och öppna igen efter ombyggnation.”

Lutz Rininsland (V) var mycket aktiv i debatten. Rininsland menade att detta inte var sant, att det var en efterhandskonstruktion. Även 2012 ville Geijerstam och mini-alliansen avveckla Gläntan.

Rininsland läste högt ur mini-alliansens förslag från 2012:

”Ge förvaltningen i uppdrag att utreda förslag om att avveckla Gläntans äldreboende med inriktning att genomföra detta successivt…”

Då på hösten 2012 var mini-alliansens partier ensamma om sitt avvecklingsförslag. Alla de andra partierna, dvs Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet, Centerpartiet och Välfärdspartiet, röstade ner nedläggningsförslaget.

Rininsland menade att oppositionen följde den sk Boendeplanen, som hade tagits av både Socialnämnden och Kommunfullmäktige. I Boendeplanen talades det om fem stycken äldreboenden på området vid Niklasberg; Eken, Linden, Björken, Gläntan och Solbacken. De här äldreboendena skulle renoveras i tur och ordning. Vilket också skedde. När Eken renoverades flyttades de äldre tillsammans med personalen till Lindgården. När renoveringen var klar gick flytten tillbaka till Eken.

Sedan gjordes samma sak när Linden och Björken renoverades. Lindgården användes som evakuering/”avlastning”. Med andra ord, det fanns hela tiden fem äldreboenden.

Sedan stod Gläntan på tur. Men inte för renovering…

Geijerstams och mini-alliansens förslag innebar istället att Gläntan lades ner, att fem boenden blev fyra. Det här menade Rininsland bekräftades av en reservation som Geijerstam och mini-alliansen lade vid beslutet 2012, där de menade att oppositionen:

”… i detta läge och med öppna ögon väljer att inte vidta åtgärder för att nämnden ska komma i full budgetbalans är att för hela världen skylta med sin längtan och strävan efter kaos.”

I en replik upprepade Geijerstam att hennes avsikt alltid har varit att inte stänga Gläntan, men erkände att det faktiskt inte alls framgick av hennes och mini-alliansens yrkande! I övrigt, vilket faktiskt var anmärkningsvärt, hade Geijerstam inget att erinra mot Rininslands beskrivning.

Jag kan inte se annat än att det Geijerstam säger idag är en efterhandskonstruktion.

Geijerstam gjorde också en pudel, när det gällde det uttryckssätt hon använde mot oppositionen i sin reservation:

”Reservationen var inte mitt bästa ögonblick i politiken.”

När Gläntan blev aktuell för andra gången, när det verkligen var skarpt läge för ett ombyggnadsbeslut – då svängde plötsligt Miljöpartiet och Välfärdspartiet… De röstade av någon oförklarlig anledning på att Gläntan skulle läggas ner. Det var bara Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Centerpartiet som var emot nedläggning, som ville att Gläntan skulle renoveras, som ville att Boendeplanen skulle följas.

Idag finns inget äldreboende på Gläntan. Både de äldre och personalen splittrades. Ett resultat blev också ökade köer och väntetider. Från en väntetid på 5 dagar från beslutet att bevilja en ansökan till inflytt är det nu 17 dagars väntetid. Därutöver finns många röster som uppger att det idag tar mer tid att behandla en ansökan om särskilt boende. Samtidigt har antalet personer med hemvårdsbeslut ökat från 548 till 618, alltså med hela 70 st på bara en månad. Men det är ju inte så konstigt, fem äldreboenden vid Niklasberg blev ju bara fyra.

Det var egentligen det här som Marie Dahlins interpellation handlade om.

Lennart Niklasson (S) menade att flytten har fått svåra konsekvenser för många av de boende. Ann-Britth Fröjd (C) visste att anhöriga har mått väldigt dåligt när de har sett hur de boende farit illa. Fröjd tyckte att nedläggningen av Gläntan var:

”ett av de mest beklämmande beslut jag har varit med om.”

Sigyn Lindbom (S) menade att man inte behandlar människor på det här sättet. Demenssjuka människor flyttar man inte hur som helst. Hon dundrade från talarstolen:

”De dör när vi gör så här.”

Tove af Geijerstam replikerade:

”Beklagar att effekterna blev som de blev.”

Det var flera uppe i talarstolen, Lena Eckerbom Wendel (M), Marie-Louise Bäckman (KD) och Magnus Kesselmark (V).

De enda som inte sa något under hela debatten, som satt tysta som möss i sina stolar – det var ledamöterna från Miljöpartiet och Välfärdspartiet. Varför tog de inte tillfället i akt och en gång för alla förklarade sitt handlande? Skämdes de månne?

Lågvattenmärket i debatten stod Sverigedemokraten Kurt Karlsson för. Igen.

”Det blev som jag befarade.”

Sa Kurt Karlsson profetiskt. Fast i efterhand. Och fortsatte:

”De äldre slängdes ut från Gläntan och in har kommit ungdomar från främmande ort. … Allt tyder på att det har funnits en dold agenda.”

Kurt Karlsson har inte förstått att Socialnämnden, trots nedläggningen av Gläntan, har fått fortsätta att betala hyra för Gläntans lokaler (till Vänersborgsbostäder). Vilket understryker det korkade i mini-alliansens beslut. Och istället för att låta lokalerna stå tomma har de då använts till några ensamkommande flyktingbarn.

Kurt Karlsson vädrade sin unkna människosyn och främlingsfientlighet. Och han fortsatte:

”Må domen över detta skändliga handlande bli hård.”

Lutz Rininsland (V) blev mycket upprörd och svarade Kurt Karlsson:

”Jag skäms för att Kurt Karlsson vågar ha sådana anföranden. Jag skäms å våra vägnar.”

Lutz Rininsland fick årets (mandatperiodens?) första applåd av fullmäktige.

Mycket kan man säga om den styrande mini-alliansen, men inte att den har en dold agenda av att medvetet vilja de äldre något ont.

För övrigt lade fullmäktiges två sverigedemokratiska ledamöter ner sina röster om Gläntan när det begav sig. (Som vanligt, SD röstar mycket sällan i Vänersborgs fullmäktige.) Det är oerhört svårt att förstå att Kurt Karlsson inte röstade med S, V och C mot nedläggningen om han värnade om de äldre. Och om han dessutom hade fått en profetisk vision.

Istället högg Kurt Karlsson i vanlig ordning på Lutz Rininsland:

”Lutz inlägg har mest handlat om teknikaliteter. … Lutz tycks helt sakna empati.”

Kurt Karlsson lever i en egen värld. Han lyssnade tydligen inte på debatten…

Jag var tvungen att gå upp i talarstolen och med adress till Kurt Karlsson sa jag:

”Det är för jävligt att du står här och pratar om empati.”

Men jag fick inga applåder. Bara bann och tillsägelser av ordförande Forsström, som för övrigt fyllde 60 år i torsdags (grattis!) – i fullmäktige svär man inte.

Till sist.

Det är inte slut på mini-alliansens virrighet kring Gläntan. För nu i vår vänder sig en enig Socialnämnd till Kommunfullmäktige och vill att nämnden ska få möjlighet att snarast återigen kunna öppna Gläntan…

Det säger Gunnar Lidell (M), som ledare för mini-alliansen, att man ser positivt på, men hans och mini-alliansens budgetförslag lämnar inte några löften om pengar till att öppna Gläntan varken 2015 eller 2016. För det är klart, efter nedläggningen blir allt så mycket dyrare… Ökad driftkostnad, 25-30 nya personer som ska anställas osv.

Jag håller med Ann-Britth Fröjd, nedläggningen av Gläntan är bland de mest beklämmande beslut jag har varit med om.