Stefan Kärvlings blogg

Måndagens rubriksättare på TTELA njöt nog när rubriken på dagens förstasida skulle sättas. Rubriken är ganska svårslagen:

”Tombolafullmäktige”

Det är socialdemokraten Dan Nyberg som myntat ett nytt uttryck. Vi får se om det blir lika bevingat som hans förra litterära skapelse, ”mini-alliansen”. (”Mini-alliansen” står som bekant för den styrande gruppen i Vänersborg, bestående av moderaterna, folkpartiet och kristdemokraterna.) ”Mini-alliansen” är ett bra uttryck.

”Tombolafullmäktige” är inte det.

Det är orättvist att kalla Vänersborgs kommunfullmäktige för en tombola, ett lotteri!

Visst är det så att den styrande mini-alliansen inte för någon egen politik, kanske inte ens en politik överhuvudtaget. Det kan vi nog alla vara överens om. Mini-alliansen med Gunnar Lidell i spetsen har till exempel fortfarande inte uttalat någon viljeinriktning för de kommande årens politik. Det har jag skrivit om tidigare. (”Att inte föra en politik är också att föra en politik”)

Men ”tombolafullmäktige”? Dan Nyberg menar att Gunnar Lidell ibland varit väldigt snabb att gå upp i talarstolen, när det i vissa frågor har skiljt något lite grann mellan mini-alliansens och socialdemokraternas förslag, och ”putsat” till sitt förslag lite, gjort en ibland kanske oväntad kompromiss.

Och blivit överens med socialdemokraterna…

”Tombolapolitik”? Socialdemokraterna drar ju vinstlotten varenda gång!

För visst är det så Dan Nyberg, att i varje större fråga så har mini-alliansen och socialdemokraterna kommit överens. Att försöka ge TTELA:s läsare intrycket att socialdemokraterna skulle bedriva någon form av opposition är ju inte fallet. Definitivt inte. Socialdemokraternas opposition handlar ju bara om att Dan Nyberg någon enstaka gång gått upp i talarstolen och gett Gunnar Lidell några verbala rallarsvingar. För att han har gått med på sossarnas förslag! Vad är det för opposition? Skälla på Lidell för att han övertar sossarnas förslag… Jag skulle bli jätteglad om mini-alliansen hade gått med på Vänsterpartiets förslag…

Så det är precis som förr. Betongpartierna är överens. Och den enda opposition som förs i fullmäktige är den som Vänsterpartiet, och nu även Miljöpartiet och Välfärdspartiet, står för. (Att TTELA lyfter fram Sverigedemokraterna i en artikel förstår jag inte. Sverigedemokraternas Kurt Karlsson har mer än en gång lagt förslag från talarstolen, som han sedan inte ens själv har röstat på! Ett exempel. På det senaste sammanträdet talade Kurt mot byggplanerna på Blåsut, i omröstningen röstade han för återremiss.)

De här ”justeringarna” från mini-alliansen, de här kompromisserna, är onekligen en skillnad jämfört med den förra mandatperioden. Det håller jag fullständigt med om. Men visst ligger det något positivt i att ibland ändra åsikt. Kompromisserna gör ju faktiskt, trots allt, att kommunfullmäktige får lite större makt. Kommunfullmäktige är ju faktiskt kommunens högsta beslutande organ!

Då kan man väl tycka att det är något positivt att allt inte är avgjort innan sammanträdena. Nu kan ju faktiskt diskussionerna leda till åtminstone vissa förändringar. (Även om den riktiga oppositionen sällan eller aldrig blir lyssnad till.)

Men som sagt, det gör Dan Nyberg narr av. Och inte bara Nyberg. Hans partikollega, kommunalrådet Marie Dahlin, gör också narr av kompromisserna:

”Det känns att det är en minoritet som styr, lite hawaiipolitik skulle jag säga, man vet inte åt vilket håll det lutar förrän i fullmäktige.”

”Tombolafullmäktige”. ”Hawaiipolitik.”

Under den förra mandatperioden var allt bestämt innan kommunfullmäktiges sammanträden. Då fattades besluten, allt från arenan till Topp, bakom skål och vägg. Då klampade Ljunggren upp i talarstolen och yrkade bifall på sitt förslag – och då kunde några flitiga vänsterpartister äntra talarstolen hur många gånger som helst. Det struntade väl betongpartierna i! Inte lyssnade någon på dem. Betongpartierna suckade bara över att sammanträdena blev så långa så långa… Själv bidrog naturligtvis inte betongpartierna till längre möten, de bemödade sig överhuvudtaget inte ens om att gå i svaromål…

Det längtar inte jag tillbaka till. Tydligen gör socialdemokraterna det.

”Klart jag är besviken att inte jag styr kommunen.”

Säger Marie Dahlin.

Säger väl allt.

.

PS. Häromdagen citerade jag ur Marika Isetorps (MP) blogg. Isetorp menade att vissa ville belägga henne med munkavle. En tjänsteman vid barn- och ungdomsförvaltningen utpekades på ett felaktigt sätt. Läs själva på Marika Isetorps blogg.