Stefan Kärvlings blogg

Det var invigning på Ursand igår. Höjdare från regionen som Gert-Inge Andersson, höjdare från Trollhättan som Paul Åkerlund, höjdare från Vänersborg som Gunnar Lidell, höjdare från Vänersborgs förvaltning som Ove Thörnkvist och höjdare från Vänersborgs Fotbollsklubb som Bo Tallbo samlades för att höra på Claes Bjerknes, Carl Bjerknes och Bert Karlssons intentioner att förvandla Ursand till en turist- och campingmetropol i Västsverige. Och så jag. Och min vänsterpartikollega, tillika campingexpert, Magnus Bäckström. Vi var också där. Bland alla höjdare.

Det har hänt en hel del sedan arrendeavtalet skrevs mellan Vänersborgs kommun och Dream World Design AB, ett av Berts och Bjerknes bolag, i december 2011. Vad som har hänt, och bestämts, är dock inte helt lätt att få reda på. I kommunens diarier finns det inte särskilt många papper från de möten som har hållits mellan kommunen och Bert/Bjerkne. Rättare sagt, det finns inte någonting. (Se här.) Det är till och med svårt att få reda på vilka från kommunen, politiker som tjänstemän, som har varit med och bestämt. Det är mycket märkligt. Kommunens invånare vet varken vad som beslutats eller vemsom har gjort det.

Vi vet dock att det har gått snabbt. Antagligen alltför snabbt. Både politiker och tjänstemän har vad jag kan förstå tummat på både regler och lagar. Överträdelser av strandskyddet har inte polisanmälts, byggnadsnämnden har inte inväntat svar från Miljö- och Hälsoskyddsnämnden i strandskyddsfrågan, byggen har satts igång innan byggnadsloven varit klara etc. (Jag tror också att Länsstyrelsen har varit inblandad på något sätt.)

Men.

När Magnus och jag åkte upp till Ursand hade vi våra farhågor kring helt andra saker. Jag har i stort sett tillbringat varenda sommar sedan barnsben på Ursand. Det var på Ursand som jag under legendaren Arne Anderssons distinkta och professionella ledning lärde mig simma i Ursands svala vatten. Vilket för övrigt tog 5 säsonger… Men det var kanske inte att undra på…  När termometern någon enstaka gång kröp upp till 16 grader jublade alla simskolebarnen över det, i det närmaste, tropiskt varma vattnet… Nu hade jag hört, av många vänersborgare, att Bert höll på att förstöra Ursand. Mitt Ursand.

Det var inte riktigt sant…

Det blir enligt min mening bättre än det var tidigare – för både turister och vänersborgare. Fastigheterna, som har varit i stora behov av renoveringar, har rustats upp. (Ursandsstugan blir riktigt fin!) Området har dränerats, vilket borde ha gjorts för många år sen. Visst, det finns några ganska missprydande tält, hopptorn, bassänger etc i plast. Men vad då? Att anordna aktiviteter både för barn och vuxna är väl helt i sin ordning?

När det gäller själva exploateringen, utseendet etc kan jag alltså inte se några problem. Tvärtom. Äntligen rustas Ursand upp! Och stranden är inte på något sätt ”avstängd” för de badande. Allmänheten har alltså fullständig tillgång till stranden. Det jag tyckte var bra var också att gräsytan ovanför stranden har stängts av för campare.

Mina farhågor besannades alltså inte. Jag känner fortfarande igen Ursand sedan min barndoms dagar, förutom att Arne Andersson inte längre står i vattnet och instruerar frusna simskoleelever.

Så handlar det bara om Ursands strand och camping är väl allt frid och fröjd. Förutom en del ”tveksamheter” i kommunens hantering av frågan. Men jag undrar. Kan en camping löna sig för Bert och Bjerknes? Bert Karlsson och Claes och Carl Bjerkne är ju entreprenörer. De är företagare som vill tjäna pengar.

Och det finns nog inga större pengar i en camping… Affärsidén är säkerligen en helt annan.

Tanken är att det ska byggas bostadsrätter i området. Det är nog detta som är grejen. Och det är säkert här som det finns pengar att hämta.

Vill vänersborgarna ha en massa bostadsrätter i Ursandsområdet? Det är nog inte helt säkert. Inte bara för områdets unika karaktär som rekreationsområde, utan också för kommunens kostnader.

Redan nu är det tveksamt vem som ska betala de investeringar som har gjorts i själva campingområdet. Jag vet fortfarande inte vem som står för dessa kostnader. Kommunen? Bert och Bjerkne? Ska arrendeavgiften helt enkelt höjas? Vad har man kommit överens om?

Om det är tveksamt vem som ska stå för kostnaderna på campingen, är det nog ingen tvekan vem som ska stå för kostnaderna kring bostadsbyggandet…

Och kostnader, det har kommunen alltför gott om… Och min bestämda uppfattning, om någon har missat det förut, det är att kommunens pengar i första hand ska gå till de lagstadgade uppgifterna. Till exempel förskola och skola.

Nä, det är många frågetecken som måste rätas ut innan jag ger mitt stöd till det som händer på Ursand. Helt klart. Alla papper måste upp på bordet! Vad är planerna? Vilka överenskommelser har slutits? Hur ser kostnadsbilden ut? Och så vidare.

Och det har, vill jag påpeka, inget som helst att göra med de inblandade företagarna som personer. Bert Karlsson är väl själva typexemplet på en entreprenör, kanske till och med en förebild för det begrepp som i fortsättningen ska prägla hela den svenska skolan. Och far och son Bjerkne verkar ha båda fötterna på jorden. Carl berättade till och med att han har läst min blogg vid flera tillfällen!

Entreprenörer behövs i Vänersborg!

Nä, det är nog i vanlig ordning kommunen som måste lägga papperen på bordet!