Arkiv
Inför BUN (1): Föredragningslistan
Det närmar sig ett nytt sammanträde med Barn- och Ungdomsnämnden. På måndag är det dags – en heldag.
Det är tänkt att det ”vanliga” sammanträdet ska starta kl 08.30. På eftermiddagen, närmare bestämt kl 14.30, ska det bli ett informations- och dialogmöte om förutsättningar och inriktning för idrottsföreningar i Vänersborg. Så står det i kallelsen. Förvaltningen har nämligen utrett ett ärende om föreningsbidrag, idrottsföreningars lokaler samt föreningssamverkan. Jag har inte hunnit läsa denna utredning än. Det blir till att återkomma. Beslut ska dock inte fattas på måndag, mer än att rapporten ska godkännas och att förvaltningen ska arbeta vidare. Denna gång med ett förslag till nytt regelverk för fördelning av föreningsbidrag.
När jag bläddrar igenom föredragningslistan, så ser jag egentligen inga kontroversiella punkter. Fast skenet kanske bedrar?
Mötet börjar med en så kallad verksamhetsuppföljning. Det är en nymodighet som ordförande Lena Eckerbom Wendel (M) har infört. Det är en bra idé. Tjänstemän från olika delar av förvaltningen får ca 30-60 min på sig att berätta om vad som händer inom nämndens domäner. Ofta verkar det i och för sig inte vara några nämndsfrågor som tas upp, också en nymodighet införd av den nye ordföranden (se ”Det är ingen nämndsfråga!”), men det kan ju vara bra för nämnden att veta vad som görs i dess namn… För så är naturligtvis uppfattningen bland kommuninvånarna, att politikerna är ansvariga för den politik som förs menar jag. Med all rätt för övrigt. Det borde i varje fall vara så.
Den här gången ska verksamhetsuppföljningen handla om ”Skola: Nationella prov mm”. Det blir säkert intressant.
Det blir i vanlig ordning information om ekonomi och budget – en punkt handlar om budgetuppföljning, en om budget 2013 och en tredje om åtgärder för budgetanpassning 2012. Alla punkter är så kallade informationspunkter, dvs nämnden ska inte fatta några beslut. Det sistnämnda ärendet, budgetanpassningen, dvs besparingsåtgärder, tilldrar sig väl mest intresse. Vad tänker förvaltningen nu spara på? Tyvärr finns det ingen information med i de utskickade handlingarna. Det blir till att vänta och se.
Något säger mig att det kan bli en del diskussion på den här punkten. Och då vet jag precis vad ordförande Eckerbom Wendel (M) kommer att säga: ”Besparingar”… Nä förresten, så kommer ordförande Eckerbom Wendel inte att säga. Ordföranden väljer i stället ordet ”budgetanpassning”, så klart. Det låter bättre. ”Budgetanpassning är inte en fråga för nämnden. Förvaltningen har fått i uppdrag av nämnden att hålla budget och då måste förvaltningen spara…, förlåt, budgetanpassa. Hur förvaltningen gör detta är ingen fråga för politiken…”
Typ.
(Ska vi slå vad?)
För övrigt kan jag avslöja att arenans underskott inte har vänts till ett överskott under den senaste månaden…
Nämnden ska vidare yttra sig om några detaljplaner på södra Dal, Stigsberget och Bäsingebo. (Gôtt namn Bäsingebo…) Även ett yttrande om B-huset på Huvudnässkolan, eller före detta Huvudnässkolan som det står i handlingarna, ska avges. Tänk vilken brådska socialdemokrater och centerpartister – med bistånd, i slutändan, från mini-alliansen – hade med att lägga ner skolan. Och sedan har den bara stått där. Dock så händer det en del nu. Det ska antagligen rivas alltihop, inte bara A-huset, utan också B-huset. Frågan är vad som ska hända med aulan. Dock ska detta inte diskuteras på måndag. Aulan alltså.
BUN ska också fatta beslut om ändrad delegationsordning. Jag har kollat igenom den nya ordningen, men får nog vänta med att skriva något om den tills intrycken har smält typ.
Två ärenden handlar om att kommunen ska överklaga två beslut om skolskjutsar. Barn- och Ungdomsförvaltningen har nämligen vägrat att betala busskort till elever som dels har valt den fristående skolan Fridaskolan och dels en skola i en annan kommun (Trollhättan). Kommunen sa alltså ”nej”, föräldrarna överklagade till Förvaltningsrätten och den sade ”ja”, dvs kommunen ska betala. Kommunen överklagade sedan till Kammarrätten. Helt riktigt för övrigt. Det är viktigt att kommunen får reda på vad som gäller. Jag tror också att det är en dom som kommer att få stora konsekvenser i hela landet.
Det var bara ett problem med kommunens överklagande. Det var förvaltningschef Javette som överklagade. Och det fick kommunen bakläxa på, förvaltningschefen hade inte den behörigheten… Det var en nämndsfråga! (Wow!) Så nu ska BUN fatta det formella beslutet om att överklaga.
I handlingen från Kammarrätten står det:
“Kammarrätten förelägger därför Vänersborgs kommun att senast den 10 oktober 2012 komplettera överklagandet med beslut av behörigt organ att överklaga förvaltningsrättens dom…”
Det ”behöriga organet” sammanträder dock inte förrän den 15 oktober, men kommunen kanske har fått anstånd med datumet?
BUN ska behandla ytterligare några ärenden. Och det som slår mig är de mycket ”underliga” förslagen till beslut.
Adam Frändelid (V) har motionerat om ”God barnomsorg på obekväm arbetstid”. Frändelid yrkar att
”en utredning med en översyn hur möjligheten till barnomsorg under kväll/natt ser ut och om tillgången följer behovet.”
Barn- och Ungdomsförvaltningen har gjort utredningen. Beslutsförslaget lyder sedan som följer:
”att Vänersborgs kommun, som erbjudit barnomsorg på obekväm arbetstid sedan 980901, även fortsättningsvis ska erbjuda barnomsorg på obekväm arbetstid.”
Är det någon som försöker skämta?
Morgan Larsson i Välfärdspartiet har motionerat om ersättares rätt att lägga protokollsanteckningar i styrelser och nämnder.
Bakgrunden är att Larsson, som är ersättare i kommunstyrelsen, vid ett sammanträde ville lämna en anteckning till protokollet för att markera sin och sitt partis inställning. Larsson fick inte göra detta. Ordförande Lidell (M) nekade honom att lämna protokollsanteckningen. (Larsson tjänstgjorde inte som ordinarie på mötet.) Lidell ”äger” som ordförande protokollet och har sin fulla rätt enligt kommunens reglemente att göra på det här viset.
I motionen skriver Morgan Larsson:
”Vi föreslår
att reglementen för samtliga styrelser och nämnder i Vänersborgs kommun ändras och utformas så att icke tjänstgörande ersättare tillåts anteckna sin mening till protokollet i form av en protokollsanteckning.”
Sex höga tjänstemän, däribland kommundirektör Ove Thörnkvist och kanslichef Katrin Siverby, har lämnat ett gemensamt yttrande på motionen som avslutas med följande rader, och läs noga nu:
”Att ge icke tjänstgörande ersättare rätt att få sin mening antecknad i protokollet, är inte tillämpligt. Däremot skulle kommunens reglemente kunna ändras så att samma rätt att få sin mening antecknad i protokoll skulle gälla för alla, ledamöter som ersättare.”
Jämför gärna yttrandet med Larssons yrkande ovan.
Är det någon som försöker skämta?
Sakfrågan? Min mening är att yttrande- och tryckfrihet är grunden i en demokrati. Dessa friheter ska försvaras till varje pris. De ska också införas överallt där det är möjligt.
Välfärdspartiet är på demokratiskt vis representerade i Vänersborgs högsta verkställande organ, kommunstyrelsen. Då ska partiet också ha rätt att skriva sin mening i en protokollsanteckning, så att alla vänersborgare kan läsa vad partiet anser i olika frågor. Det handlar kanske om ett A4-papper några enstaka gånger om året. Att slå vakt om yttrande- och tryckfriheten är lätt värt detta pris…
För övrigt har det gått ut en enkät till föräldrarna i Väne Ryr om hur de ställer sig till att öppna förskola, skola etc där ute – tänker de placera sina barn där? Frågan, eller enkäten, ska dock inte behandlas av nämnden på måndag. Av någon anledning. Får nog ställa en fråga om det.
Till sist. Kommunstyrelsen har haft sammanträde idag. Det är tydligen inte så mycket att rapportera sägs det mig. (Jag sitter ju inte med i kommunstyrelsen.) Det verkar dock som om Bert Karlssons och far/son Bjerknes planer för Ursand inte längre får gehör ens av mini-alliansen. Antagligen får Bert Karlsson därför mer tid till sitt allra senaste projekt… (Se Aftonbladet.)
Revisionsrapport: Rektors styrning och ledning (3)
OBS. Denna blogg är alltså en direkt fortsättning på den förra, som i sin tur var en fortsättning. Tillsammans bildar de tre blogginläggen en (1) text.
Revisorerna har i sin granskning av ”Rektorns styrning och ledning” lyft fram några väsentliga punkter, där förändringar bör ske. Revisorerna ger t ex politikerna i Barn- och Ungdomsnämnden en del uppgifter – uppgifter som vi nämndsledamöter har hört till leda inte är frågor för nämnden. (Se ”Det är ingen nämndsfråga!”) Enligt revisorerna finns det faktiskt frågor som är nämndsfrågor.
Jag citerar revisorernas slutsatser:
- ”…varje enskild rektors pedagogiska ledarskap behöver stärkas. Som ett led i detta arbete rekommenderar vi nämnden att utveckla former för dialog med rektorerna, vilket i dagsläget saknas.”
- ”Vi rekommenderar att nämnden utifrån gällande skollag ser över verksamhetens organisation vad avser indelning i skolenheter.”
Revisorerna anser inte bara att organisationen är en nämndsfråga, utan nämnden bör tala med rektorerna, kanske till och med med varje enskild rektor:
”… nämnden bör se över förutsättningarna för varje enskild rektor.”
Det var nog något som både jag och mina nämndskollegor anade. Nämnden måste ”lägga sig i” mer! Trots vad nämndens ordförande tycker. Vi politiker måste få veta direkt av de pedagogiska experterna vilka redskap de behöver för att kunna genomföra sina (statliga) uppdrag.
På tal om organisation. Revisorerna anser att organisationen av den Centrala skolenheten inte stämmer överens med Skollagen:
”Vi har svårt att se att Centrala skolenheten med tre rektorer (årskurs 7-9 på Torpaskolan, Tärnan och Vänerparken) utgör en skolenhet i skollagens mening. Det formella rektorsansvaret blir därmed otydligt. Som exempel kan nämnas att betygsstatistik rapporteras till SCB (Statistiska centralbyrån) per skolenhet. Vilken rektor är ansvarig för Centrala skolenhetens resultat?”
Att den Centrala skolenheten utgör en skolenhet får också enligt revisorerna två andra konsekvenser:
”Dock innebär denna organisation att skollagens valfrihet samt ‘närhetsprincip’ frångås.”
Här anser jag att revisorernas kritik är helt riktig. (Jag har själv framfört denna kritik tidigare – se ”Den nya rektorsorganisationen”. Jag ställde också en fråga om detta i BUN i dec förra året (se här).)
Annars tycker revisorerna att rektorsorganisationen är bra.
”Vi har inga synpunkter på val av organisation men ser det som positivt att kommunen söker renodla chefstjänsterna till att gälla antingen förskola (förskolechef) eller grundskola (rektor). Att spännvidden i uppdraget minskar, underlättar troligtvis för rektorerna i deras pedagogiska ledarskap. Dessutom har kommunen ytterligare 
begränsat uppdraget genom att ha ”bryt” efter årskurs sex.”
Det finns en sak som irriterar mig mycket i den här frågan. Och det är att ingen av cheferna på förvaltningen kunde berätta för revisorerna att Frändefors (F-6), Rösebo (F-3) och Dalboskolan (7-9) ska slås ihop till en skolenhet från och med nästa läsår. Med gemensam budget och allt! (Det är för övrigt den femte omorganisationen i södra Dal på lika många år!)
Jag tror faktiskt att revisorerna skulle ha haft synpunkter på denna sammanslagning av skolenheter över stadiegränserna. Sammanslagningen ligger ju inte direkt i linje med styrdokumenten och de signaler som kommer från staten. Men, som sagt, nu fick revisorerna inget veta om organisationsplanerna…
Å andra sidan kan ju politikerna ha synpunkter på den nya organisationen. Revisorerna har ju sagt att rektorsorganisationen är en sak för nämnden…
För övrigt skriver revisorerna att de till allra största delen är nöjda med det mesta i Vänersborg. I varje fall av det som de har undersökt.
”Vi bedömer att man som rektor i Vänersborgs kommun har ett i huvudsak tydligt uppdrag med rimliga förutsättningar.”
Rektorerna själva är också nöjda skriver revisorerna.
”Åtta av tolv rektorer anser att de kan genomföra sitt uppdrag som pedagogiska ledare. … Rektorerna är i hög grad nöjda med det stöd de erhåller i arbetet med ekonomi och personalfrågor.”
Det är gott. Annat var det förra året. Då kom det ett brev, den 1 juli, till Vänersborgs kommun från Arbetsmiljöverket. Där stod det:
”Arbetsmiljöverket överväger att besluta om ett föreläggande mot er.”
Brevet handlade om rektorernas arbetssituation. Jag ser inte riktigt vad som har förändrats sedan dess, men nu har det tydligen blivit bra för rektorerna. Gott så.
För övrigt kan det väl vara värt att notera, att rektorerna i Vänersborg lämnar sina skolor en dag i veckan, minst, för att bege sig till Kommunhuset. Det här diskuteras flitigt ute på skolor och förskolor.
Varje torsdag är alltså vikt för rektorsmöten. Och har alltid varit. I alla år. Och ska alltid vara. I alla år? Först bestäms det att det ska vara möten – sedan fylls dagarna med innehåll… Kan man som revisor inte ha synpunkter på det?
En dag i veckan är 20% av rektorns arbetsvecka. Revisorerna skriver:
”Vi uppfattar att rektorerna huvudsakligen ser dessa forum och mötesplatser som ett stöd för sitt uppdrag. Samtidigt tar mötena, ihop med övriga möten och utbildningar för rektorerna, mycket tid i anspråk. I snitt cirka 1-1,5 dag per vecka, vad vi kan förstå.”
Rektorerna tycker tydligen att denna ordning är bra. Det är gott så. Även om man ute på skolorna har synpunkter… För vem gör rektorns uppgifter när rektorn inte finns på plats?
OBS. Denna blogg är alltså en direkt fortsättning på den förra, som i sin tur var en fortsättning. Tillsammans bildar de tre blogginläggen en (1) text.
- Revisionsrapport: Rektors styrning och ledning (1)
- Revisionsrapport: Rektors styrning och ledning (2)
- Revisionsrapport: Rektors styrning och ledning (3)
Revisionsrapport: Rektors styrning och ledning (2)
OBS. Denna blogg är en direkt fortsättning på den förra. Den kommer också att följas av ytterligare en. Tillsammans bildar de tre blogginläggen en (1) text.
Det felaktiga perspektiv, som revisorerna tyvärr har anlagt i sin granskningsrapport ”Rektors styrning och ledning”, kommer till sitt fulla uttryck när rapporten kommer in på resurser och resursfördelning.
Revisorerna skriver:
”Det är påfallande hur ofta – och i alla intervjugrupper – som resursfrågan tas upp. Otillräckliga resurser förefaller vara den vanligaste förklaringen till olika brister, till 
exempel att inte alla elever får det stöd de behöver eller att skolorna har en mycket låg IT-standard.”
Det är väl helt naturligt. Har rektorerna pengar kan de anställa mer personal, så att varje elev t ex får mer tid med en pedagog…
Helt plötsligt tycks det också som om revisorerna ger sig in i den politiska debatten (jag kan hålla med om att det finns en ganska stor gråzon här). Revisorerna skriver:
”En skolstruktur med flera små enheter är förhållandevis ineffektiv och därmed resurskrävande.”
Hur då ”ineffektiv”? Jag undrar vilket mått revisorerna mäter med? Det tycks som om revisorerna utgår från att det är ett privatägt, vinstdrivande företag som de granskar. Under medborgardialogen så kom det en undersökning (“Långsiktiga effekter av mindre klasser” av Fredriksson, Öckert och Oosterbeek) om mindre klasser. Så här lyder forskarnas egen sammanfattning av rapporten:
“Vi studerar de långsiktiga effekterna av klasstorleksförändringar i årskurs 4 till 6. Mindre klasser förbättrar elevernas kognitiva och icke-kognitiva förmågor vid 13 års ålder, resultat på nationella prov i svenska, engelska och matematik vid 16 års ålder samt utbildningsnivå och löner som mäts vid 27-42 års ålder.
Löneeffekterna är tillräckligt stora för att intäkterna ska överstiga de direkta kostnaderna av klasstorleksminskningen.”
Vad menar revisorerna med ”ineffektiv”?
Ovanstående uttalande från revisorerna är inte någon tillfällig miss i perspektivet. Strax efter skriver de nämligen:
”Forskning visar att faktorer som klasstorlek och lärartäthet har betydelse men att dessa resursfaktorer inte har starka generella effekter.”
Oj oj, nu är revisorerna ”ute och cyklar” lite…
Den stora auktoriteten på detta område torde vara John Hattie med sin stora studie ”Synligt lärande”. Den grundar sig på forskningsrapporter på mer än 50.000 studier och över 80 miljoner elever.
Den absolut viktigaste slutsatsen i Hatties studie (”Synligt lärande”) är att det är läraren och själva undervisningen som är absolut avgörande för elevernas studieresultat. Hattie ställer upp flera framgångsfaktorer för elevers studieresultat. Tittar man på de 12 viktigaste, så ser man att de flesta av dessa framgångsfaktorer kräver att läraren behöver tid till den enskilde eleven. Ju färre elever, desto mer tid till varje elev. Vilket leder till större möjligheter för formativ bedömning, återkoppling, förtroendefulla relationer osv. För att inte tala om vilken betydelse studieron i klassrummet har.
Resurser och resursfördelning var det alltså. I sin bedömning skriver revisorerna i sin rapport:
”Vi menar att den ständigt återkommande frågan om otillräckliga resurser är en fråga om styrning och ledning, som bör ges hög prioritet — i syfte att undanröja vad som kan uppfattas som otydlighet i uppdraget och därmed utgöra hinder för utveckling och förbättring.”
Det här är lite svårt att förstå, men jag tror att revisorerna menar, och det antyds också på andra ställen i rapporten, att skolan har tillräckligt med pengar. Eller hur ska man annars tolka följande avsnitt:
”Att resursbrist lämnas som förklaring till en låg måluppfyllelse, bör enligt vår mening kopplas till styrning och ledning på olika nivåer. Det kan till exempel handla om:
- Alltför begränsade resurser – finns grundläggande resurser på plats?
- Ineffektiv organisation – görs rätt saker på rätt sätt?
- Vanemässigt tänkande, som gör att man fokuserar på de resurser man inte har
istället för på dem man faktiskt har – stimuleras och utmanas tänkandet?”
Det är inte för små resurser – problemen alla rektorer, lärare, föräldrar och elever har med resurser beror på – ”vanemässigt tänkande”… Eller?
Staten är mycket tydlig i frågan om resurser till skolan. Skolverket skriver i rapporten “Kommunalt huvudmannaskap i praktiken”:
”Det är varje kommuns ansvar att som huvudman tilldela skolverksamheten de resurser som bedöms nödvändiga för att uppnå de i lag och förordning uppsatta målen.”
Och:
”Målen i läroplanen är avsedda att vara en utgångspunkt för huvudmannen, dels för att skapa en ändamålsenlig skolverksamhet, dels för att bedöma de uppnådda resultaten. Om resultaten visar att målen inte uppnås, är det huvudmannens ansvar att vidta åtgärder som höjer kvaliteten i skolverksamheterna genom bland annat omfördelning av resurser och förändring av organisationen.”
Huvudmannen ska inte bara tilldela de resurser som krävs, utan också fördela dem dit de bäst behövs.
När Skolverket beskriver resursfördelningen i kommunerna så skriver verket:
”påverkas inte budgetfördelningen till skolorna av elevernas resultat.”
Det här skulle revisorerna egentligen nagelfara. Elevernas resultat är nämligen ingen faktor vid fördelningen i Vänersborg…
Skolverket fortsätter:
”En mer kompensatorisk resursfördelning skulle enligt forskning kunna bidra till mer likvärdiga resultat.”
Istället tycks revisorerna anse att resursfördelningsmodellen i Vänersborg är bra:
”Det framgår klart vad som är ‘fast peng’ och ‘rörlig peng’ samt vilka tilläggsresurserna är. När det gäller tillägg för ‘social struktur’, tillämpas kriterierna för detta numera på alla skolor och förskolor, utifrån statistiska uppgifter från SCB om vårdnadshavares utbildningsnivå och eventuella utomnordiska bakgrund.”
Kan en resursfördelningsmodell som inte utgår från elevernas resultat vara bra?
Revisorerna anser dock inte att resursfördelningsmodellen är alltigenom hundra bra:
”Ett undantag gäller de mindre skolornas förutsättningar. En volymbaserad fördelning kan till exempel innebära svårigheter att tillgodose behovet av särskilt stöd, eftersom den garanterade undervisningstiden (enligt timplanen) blir dyrare per elev på en skola med små grupper.”
Det här kanske inte beror på resursfördelningsmodellen, det kanske beror på för små resurser… För det här kan nämligen inte diskuteras. Skollagen är tydlig:
”Om en utredning visar att en elev är i behov av särskilt stöd, ska han eller hon ges sådant stöd.”
Så säger lagen! Och det finns inget kryphål, typ ”såvida inte budgeten överskrids”…
OBS. Denna blogg är alltså en direkt fortsättning på den förra. Den kommer också att följas av ytterligare en. Tillsammans bildar de tre blogginläggen en (1) text.
- Revisionsrapport: Rektors styrning och ledning (1)
- Revisionsrapport: Rektors styrning och ledning (2)
- Revisionsrapport: Rektors styrning och ledning (3)
Revisionsrapport: Rektors styrning och ledning (1)
I tisdags damp det ner en ny revisionsrapport i Barn- och Ungdomsnämndens diarium. Rapporten handlar om ”Rektors styrning och ledning”. Äntligen tänkte jag. Professionella revisorer från PWC som har granskat rektorernas roll i Vänersborgs kommun. Kanonbra. Det behövs.
Jag har bloggat många gånger om ”rektorn”. Rektorn är viktig för skolan. Forskningen visar att rektorn till och med är central för att skolor ska bli framgångsrika. Det är viktigt att rektorn får tid och möjlighet att vara den pedagogiska ledare och chef över skolan som Skollagen och Läroplanen förutsätter.
Här är några av de bloggar som jag har skrivit om ”rektorn”:
- Rektorn (23 jan 2011) – här beskriver jag alla de uppgifter och uppdrag som rektorn har fått från staten.
- Rektorn i Vänersborg (13 feb 2011) – rektorn får sitt uppdrag från staten men anställs av kommunen. Kommunen ger rektorn en mängd ytterligare uppgifter.
- Huvudman: Vänersborgs kommun (27 feb 2011) – skolan har ju sitt uppdrag från staten, men vilken roll har då kommunen?
- Den nya rektorsorganisationen (6 aug 2011) – rektorsorganisationens fel och brister i Vänersborg och möjliga vägar till en bättre organisation.
När jag först får syn på det sammanfattande följebrevet, så ökar mina förväntningar på revisionsrapporten:
”Men vår granskning visar också att det finns behov av förbättringar.
- Vi vill särskilt understryka att barn- och ungdomsnämnden behöver analysera orsakerna till den låga måluppfyllelsen i grundskolan. Relevanta åtgärder har vidtagits, och planeras, men varje enskild rektors pedagogiska ledarskap behöver stärkas. Som ett led i detta arbete rekommenderar vi nämnden att utveckla former för dialog med rektorerna, vilket i dagsläget saknas.
- Den ständigt återkommande frågan om otillräckliga resurser är en fråga om styrning och ledning, som bör ges hög prioritet — i syfte att undanröja vad som kan uppfattas som otydlighet i uppdraget och därmed utgöra hinder för utveckling och förbättring.
- Vi rekommenderar att nämnden utifrån gällande skollag ser över verksamhetens organisation vad avser indelning i skolenheter. Vår bedömning är att Centrala skolenheten inte utgör en skolenhet i skollagens mening. Det formella rektorsansvaret blir därmed otydligt.
- Modellen för resursfördelning begränsar på de små enheterna rektorernas möjligheter att kunna ta sitt ansvar i enlighet med gällande styrdokument.”
Det ser ut som om revisorerna har gjort ett bra arbete. Detta intryck försvinner dock snabbt när jag börjar bläddra i rapporten… Tyvärr. Det är tråkigt. Det är ju självklart så att revisorernas intentioner har varit de allra bästa. Men de har av någon anledning, enligt min åsikt, hamnat fel.
I inledningen till själva rapporten ställer revisorerna sin enda och avgörande fråga:
”Säkerställer nämnden genom uppdrag samt förutsättningar för varje enskild rektor att skolans verksamhet optimeras och bedrivs i enlighet med gällande styrdokument?”
Revisorerna råkar göra ett tankefel med en gång och får därför ett felaktigt perspektiv. Hade de haft tillgång till ”Rapport 362. 2011” från Skolverket, ”Kommunalt huvudmannaskap i praktiken”, hade de kunnat undvika det. (Rapporten från Skolverket fick BUN:s ledamöter i läxa att läsa inför sommaren. Jag bloggade om rapporten i februari i år, ”Kommunalt huvudmannaskap i praktiken”.)
Jag citerar ur Skolverkets rapport:
”Statens uppdrag till huvudmannen (dvs kommunen; min anm) innebär att ansvara för att utbildningen genomförs enligt de statliga styrdokumenten, det vill säga att fördela resurser och organisera så att nationella mål och riktlinjer i skollag och förordningar kan uppfyllas.”
Eller som Skollagen skriver:
”Huvudmannen ansvarar för att utbildningen genomförs i enlighet med bestämmelserna i denna lag, föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen och de bestämmelser för utbildningen som kan finnas i andra författningar.”
Ytterligare ett citat ur Skolverkets rapport:
”Rektor och lärare [är] myndighetsutövande och har uppdrag direkt formulerade av staten.”
Huvudmannen ska inte ge rektorn någon uppdrag, rektorn har fått sitt pedagogiska uppdrag av staten! Huvudmannen ska ge förutsättningar, de nödvändiga redskapen – för att rektorer, och lärare, ska kunna genomföra det nationella uppdraget!
Är det viktigt, är det en lek med ord? Nej, det är inte det. Jag ska visa det i det följande.
Revisorerna har hamnat i fällan att behandla skolan precis som vilken annan kommunal verksamhet som helst. Förvaltningschefen är chef över verksamhetschefen som är chef över näste chef (rektorn)… Precis som i alla andra förvaltningar. Revisorerna skriver t ex:
”Verksamhetschefen för grundskolan är rektorernas närmaste chef. I det årliga medarbetarsamtalet görs en uppföljning på individnivå, vilket också innebär ett förtydligande av uppdrag, förbättringsområden samt behov av kompetensutveckling.”
Verksamhetschefen må vara rektorns kommunale chef, men är definitivt inte rektorns pedagogiske chef! Verksamhetschefen skulle däremot kunna förtydliga det pedagogiska uppdraget, som rektorn har fått från staten, i den meningen att verksamhetschefen inte anser att rektorn fullgör det. Men det är en annan sak. Dock väldigt viktig.
I Skollagen nämns inte kommundirektörer, ekonomer, jurister, förvaltningschefer eller verksamhetschefer. De nämns inte heller i Skolförordningen eller Läroplanen. Det beror på att de inte har några pedagogiska uppdrag från Riksdag, Regering eller Skolverket – det har bara rektorer och lärare!
Ett problem, som en revisor skulle kunna tänkas ta upp i en rapport, är hur ”spänningen” mellan det statliga uppdraget och att rektorn är anställd av kommunen hanteras. Huvudmannen bestämmer ju t ex rektorns löneutveckling. Det kan bli många svåra valsituationer för rektorn, särskilt när det gäller ekonomiska frågor… (Typ hålla budget eller fullgöra det statliga uppdraget att alla barn har rätt till…)
Kommunen ställer upp mål för verksamheten… Precis som kommunen gör för alla andra verksamheter… När revisorerna bibehåller detta kommunala perspektiv så hamnar de inte rätt.
Ur revisorernas rapport:
”Barn- och ungdomsnämnden har genom Mål- och resursplan 2012-2014 (MRP) tydliggjort rektors uppdrag för grundskolan genom att ange tre inriktningsmål beträffande:
1. Kunskapsmålen
2. Trygghet och trivsel
3. Samverkan hem och skola/förskola
Dessa uppdrag är relevanta utifrån huvudmannens statliga uppdrag och utifrån de förbättringsbehov som på nationell nivå lyfts av Skolverket och Skolinspektionen.”
De mål som skolan, dvs rektorer(!) och lärare(!), ska arbeta mot finns redan beskrivna i de statliga styrdokumenten! De ingår i det uppdrag som staten har gett.
Skolverkets rapport:
”Statens starkast betonade styrning, att styra genom att normativt fastställa de mål som skolverksamheten ska uppnå samt även ge riktlinjer för verksamhetens kvalitet, har försvagats genom att de anpassats till kommunens egna normer för verksamheten.”
Vidare:
”Det finns indikationer på att kommunledningar inte styr skolverksamheten utifrån samlat statligt uppdrag. De statliga målen för skolan ses i vissa lägen som långsiktiga visioner, inte som mål att uppfylla. I den kommunala hanteringen prioriteras inte vissa statliga krav, vilket får till följd att nationella mål sorteras bort och nationellt satta målnivåer sänks.”
Skolverket skriver till och med:
”Dessa [egna prioriteringar och målsättningar] kan i praktiken konkurrera med eller motarbeta de nationella målen.”
Kommunen ska inte fatta beslut som redan är politiskt fattade nationellt! Revisorerna har missat det. Huvudmannen/kommunen ska bara fatta beslut om de förutsättningar som krävs för att rektorer och lärare ska kunna verkställa den nationella uppdraget.
I direkt anslutning till ovanstående citat skriver revisorerna:
”Måluppfyllelsen i svensk grundskola behöver öka. Skolorna behöver arbeta mer för en trygg arbetsmiljö fri från kränkningar och diskriminering. Inflytandefrågorna behöver ges mer utrymme.”
Det här är onekligen en kommunal approach till mål. Här visas återigen hur fel det blir när skolan behandlas som vilken annan kommunal verksamhet som helst. I statens uppdrag handlar det inte om att något ”ska öka”, någon ska ”arbeta mer för” eller att något ”behöver ges mer utrymme”. I Skollagen handlar det om att något ska uppfyllas!
”Alla barn och elever ska ges den ledning och stimulans som de behöver i sitt lärande och sin personliga utveckling för att de utifrån sina egna förutsättningar ska kunna utvecklas så långt som möjligt enligt utbildningens mål. Elever som lätt når de kunskapskrav som minst ska uppnås ska ges ledning och stimulans för att kunna nå längre i sin kunskapsutveckling.”
Skollagen igen:
”… framkommer att det kan befaras att en elev inte kommer att nå de kunskapskrav som minst ska uppnås … Om en utredning visar att en elev är i behov av särskilt stöd, ska han eller hon ges sådant stöd.”
Och igen:
”Utbildningen ska utformas på ett sådant sätt att alla elever tillförsäkras en skolmiljö som präglas av trygghet och studiero.”
Skollagen är en lag. En lag ska följas. Skollagen innehåller en massa ”ska”.
När det gäller samverkan med hemmen så står det också om det i Skollagen:
”Utbildningen syftar också till att i samarbete med hemmen främja barns och elevers allsidiga personliga utveckling till aktiva, kreativa, kompetenta och ansvarskännande individer och medborgare.”
Sedan står det många gånger när vårdnadshavare ska kontaktas och medverka. I Läroplanen står det ännu mer om vårdnadshavares rätt till inflytande och medverkan.
Som sagt, kommunen behöver inte, och ska inte, fatta beslut som redan är politiskt fattade nationellt!
PS.Denna blogg kommer att följas av ytterligare två. Tillsammans bildar de tre blogginläggen en (1) text.
- Revisionsrapport: Rektors styrning och ledning (1)
- Revisionsrapport: Rektors styrning och ledning (2)
- Revisionsrapport: Rektors styrning och ledning (3)
Så är då höstterminen igång…
…och har varit så ett tag…
Det är inte särskilt ofta som jag bloggar utifrån min yrkesroll. Det här är dock en sådan gång.
Ett nytt avtal har nyligen slutits mellan lärarfacken och SKL (=Sveriges kommuner och Landsting). De centrala representanterna för både arbetstagare och arbetsgivare jublar. Ett kanonavtal! Tycker de.
På korridorgolven runtom i Sveriges skolor sprider sig besvikelsen. Lärarna trodde nämligen att 2013 skulle bli deras år. Efter all diskussion som hade förekommit om försämrade skolresultat för elever, tomma lärarhögskolor (knappt några ungdomar söker till lärarhögskolorna som förstahandsval), flykten från läraryrket (17% av lärarna lämnar yrke varje år) etc, så trodde alla pedagoger att nu skulle ordningen återställas. År 2013 skulle rättvisa skipas!
Men det bidde inga 10.000 kr mer i månaden. Som facken hade talat om. Som även utbildningsminister Björklund hade talat om. Många är nämligen de som anser att lärarna måste få högre löner, för att vända trenden, för att göra läraryrket attraktivt – så att
landets bästa studenter vill välja yrket. För så är det, trots sommarlov och jullov, så visar studenter och lärare med sina fötter att läraryrket inte är något att trakta efter. De som skulle bli de bästa lärarna av våra studerande ungdomar – de väljer andra yrken.
Så enkelt är det. Så svårt är det.
På 1960-talet skulle det bestämmas vilka löner riksdagsmännen skulle ha. Lärarlönerna var riktmärket. Idag skulle inte en riksdagsman acceptera en lärarlön. En riksdagsman tjänar bortåt tre gånger så mycket… Men inte nog med det, nyligen kom en undersökning som visade att lärarlönerna inte bara släpar efter yrken med motsvarande utbildning – lärarlönerna ökar långsammast av alla löner i kommunerna.
Sedan undrar många varför inte eleverna har respekt för sina lärare. Varför skulle eleverna ha respekt för lärarna när ingen annan har det?
På tal om respekt. Lärarna på grundskolan i Vänersborg har börjat stämpla. Det gäller nämligen för Vänersborgs kommun att kontrollera att lärarna gör rätt för sig. För tänk om lärarna går hem tidigare. Fast, vem vet, kanske kan kommunen då, om den har tur, spara in ytterligare pengar på lärarna?
När jag stämplar får jag lite av en déja-vu-känsla. För många, många år sedan, när jag jobbade för Fritidsnämnden, och på Torrmjölksfabriken, dock inte riktigt lika många år sedan, stämplade jag nämligen. Men tiderna förändras. Nu stämplas det med en nyinköpt, modern dator. Tiden går framåt.
Stämpelklockan gör ingen pedagog glad. Det kvittar hur man bär sig åt, så visar den minus. Det gick till och med så långt att jag ringde och påpekade detta. En vänlig kvinna i kommunhuset rättade stämpelklockans tider dag för dag, ”manuellt”. När vi var färdiga, så sa hon:
”Du ligger på plus!”
”Yes!”, tänkte jag. Men det var att ropa hej lite för tidigt…
Dagen efter så stod det att jag hade jobbat 8,5 timme för lite…
Att se de där ”minustimmarna” hela tiden är väl för att man ska veta sin plats antar jag. Typ att man ska vara tacksam för att man får lön överhuvudtaget. Och inte tro att man är något eller någon, typ någon som är värd en högre lön.
Men det är ingen fara. Mina stämplade arbetstider spelar ingen roll för lönen. Stämpelklockan rapporterar nämligen inte in arbetstiderna till lönekontoret. Men vänta!! Det betyder ju också att jag inte får extra betalt för den tid som jag har arbetat över. Och jag som faktiskt stod på plus!!
Men? Varför ska lärarna i Vänersborg då stämpla? Det undrade jag också. Så jag ringde. Svaret jag fick var att då kunde jag och min chef (rektor) se när jag kom och gick.
Jaha? Jag vet när jag kommer och går. Och min rektor ser om jag går för tidigt. 24 högstadieelever som får en extra håltimme springande i korridoren märks… Och om jag går senare…? Tittar rektorerna varje dag, varje vecka på arbetstiderna?
Hela lärarkåren, med lärarfacken i spetsen, var kvinnogrant (det var länge sedan det var mangrant bland lärarna) mot stämpelklockan. Men den skulle införas till varje pris. (Det var bara, enligt PFU, så att lärarna inte visste sitt eget bästa.) Och nu är den införd. Helt i onödan. Men det är något lurt. Lärarkåren ska väl sakta men säkert vänja sig vid stämplingen – och kontrollen – så att protesterna inte blir så stora när stämpelklockan så småningom kopplas till lönen… Utom när lärarna arbetar över. Det räknas inte. Bara om lärarna skulle gå hem tidigare. Det räknas. Tro det eller ej, men så var tanken med stämpelklockan från början. Innan protesterna…
Det ska vara säkert med stämpelklockan. Därför har man bara 15 sek på sig att ”greja” med stämpelklockan. Sedan blir man utslängd, utloggad. Det är av säkerhetsskäl. Å andra sidan kan man undra över vilken säkerhet det är att bara logga in i stämpelklockan med personnummer. Dessa är ju inte särskilt svåra att få tag i. För andra alltså. Så man kan sabba för vem man vill. För det är väl så man tänker när man tänker säkerhet?
Fast personnummer och personnummer. Inte ens det behövs. Det går bra att gå in på någon annans stämpelklocka med 6 små bokstäver. Vilka sex? Det vet varenda anställd på kommunen vad jag menar. Och alla vet också vilka 6 bokstäver var och en har… (Jag har t ex ”stekar”.)
Å andra sidan kan det ju vara bra. Då kan man ju stämpla in för varandra, så att det ser ut som att kompisen jobbar full tid. Och så kan kompisen stämpla in åt mig en annan dag. Precis som man gjorde förr i tiden på torrmjölken. (Det är väl preskriberat nu?) Och som vissa gör nu. Dock inte lärarna. Vi är ju ändå inte kopplade till lönesystemet. Och dessutom syns det, som sagt, om eleverna är i korridoren i stället för i klassrummet…
Annars hade vi lärare 10 K-dagar, efter att eleverna gick hem för sommarlov och före de kom till höstterminen. Under K-dagar ska pedagogerna få kompetensutveckling. K:et står för just kompetensutveckling. Dagarna infördes under stora diskussioner när lärarkåren kommunaliserades för drygt 20 år sedan.
Om kompetensutveckling skriver SKL, dvs lärarnas arbetsgivare:
”Utifrån skolans och den enskildes behov rymmer kompetensutveckling såväl ämnesbreddning resp. fördjupning, didaktik/metodutveckling, forsknings- och utvecklingsarbete, arbetslagsutveckling, läroplans/programarbete, introduktion av ny teknik samt utveckling av den sociala kompetensen.”
Under sommarens 10 K-dagar har det varit kompetensutveckling 1,5 dag… De andra 8,5 dagarna har vi arbetat med annat. Till exempel dokumentation, information, administration, utvärdering, planeringar, dokumentation, konferenser, information, dokumentation… Kompetensutveckling är ofta dyrt, och arbetsgivaren vill ogärna lägga ut de pengarna. De behövs till annat, t ex datorer till varje skola så att lärarna kan stämpla…
Det står i avtalet om K-dagarna. I avtalet kan man också hitta bestämmelserna kring lärarnas arbetstider.
SKL och lärarfacken har kommit överens om att lärarna ska arbeta 35 h på arbetsplatsen och 10,5 h någon annanstans, t ex hemma. De 35 h på arbetsplatsen disponerar arbetsgivaren – de 10,5 timmarna, som kallas förtroendetid, disponerar den anställde. Det är därför det kallas förtroendetid. Det är inte bara lärare som har förtroendetid. Trenden under många år har bland olika yrkesgrupper varit att denna tid har ökat. Det har nämligen visat sig att arbetstagare som ”får förtroende” arbetar både mer och bättre t ex hemma än de gör på arbetsplatserna.
Under de 35 h ska läraren inte bara undervisa, utan där ingår också:
”… t.ex. tillsyn, medverkan i utvecklings – och läroplansarbete, kompetensutveckling, planering, samverkan (i arbetslag, med skolledning, myndigheter, annan personal, näringsliv m.m.), utvärdering, dokumentation, information, marknadsföring, administration (schemaläggning, beställning, inköp, elevuppgifter, betygsadministration m.m.), ledningsuppgifter (inom arbetsenheter, program, kurser, ämnen etc.), deltagande i den verksam hetsförlagda delen av lärarutbildningen, handledning av andra lärare, lärarassistenter m.m., samordning (ämnes- och institutionsarbete, samverkan med föräldrar) osv.”
Vad den enskilde läraren ska göra och hur mycket tid som ska läggas på vad, ska arbetsgivaren (=rektorn) och den anställde komma överens om i ett arbetstidsschema. Jag undrar hur många lärare i Vänersborg som har diskuterat med sin rektor och gjort upp ett sådant här arbetstidschema.
Många föräldrar har gjort bekantskap med ett system i Vänersborgs skolor som kallas edWise. Om detta system skriver förvaltningen i den senaste delårsrapporten (som behandlades i BUN den 17 sept):
”Den digitala Lärplattformen, som införts på alla grundskolor för att förbättra kommunikationsmöjligheterna mellan pedagog, vårdnadshavare och elev, utnyttjas allt mer och bidrar till tätare kontakter mellan verksamheten och hemmen.”
Som lärare upplever jag systemet som en mer eller mindre katastrof. Det gör föräldrar också. Fyra föräldrar på Facebook:
- ”Jag är inte nöjd med hur lärplattformen, edwise fungerar i vbg kommun. Våra lärare har problem att lägga ut info där och vi föräldrar har svårt att hitta den. Vi har påtalat detta för edwise och föreslagit förbättringar…”
- ”Systemet är en katastrof. Tänk bara på om man är synskadad eller av annan anledning har svårt att träffa de miniskula länkarna med muspekaren…”
- ”Jag har ringt och andra har mailat sina åsikter och förbättringsförslag ang. Edwise. Styrelsen för Mulltorps föräldraförening har försökt att få någon ”IT-guru” att komma ut och utbilda medlemmarna i hur systemet skall användas – utan resultat.”
- ”Tycker barnen borde få veckoplaneringen med sig hem på papper varje vecka för alla har inte tillgång till dator och Internet.”
Igår fick jag se en rapport från revisorerna. De har granskat rektors styrning och ledning (det blir en egen blogg så småningom). Revisorerna skriver om edWise:
”Utifrån våra skolbesök uppfattar vi att systemen i varierande grad upplevs som besvärliga och tidsödande att använda, även av vårdnadshavare.”
Som en förälder skriver:
”Jag begriper inte varför man köper ett system med en look-and-feel som så uppenbart är förlegat. Vem är det som har kastat bort kommunens pengar denna gång?”
Det förstår nog inte jag heller. Å andra sidan är det varken en nämndsfråga eller en fråga för en lärare…
Dags för en time-out?
När jag läser Lena Eckerbom Wendels (M) debattinlägg i lördagens TTELA, så undrar jag hur Eckerbom Wendel (M) tänker. Det är inte så att jag syftar på hennes historiebeskrivning, hennes sakuppgifter eller hennes argumentation, även om det finns mycket i inlägget som kan tas upp och kommenteras. Nej, jag funderar mer på syftet med själva inlägget. Hur tänker Eckerbom Wendel när hon sätter sig på sin kammare och överhuvudtaget skriver – och publicerar ett sådant här inlägg?
Hur tänker Lena Eckerbom Wendel (M) när hon t ex skriver:
”Varje dag utan beslut som leder till bättre kunskapsresultat är en förlorad dag för Vänersborg i allmänhet…”
Kommunfullmäktige i Vänersborg har ju faktiskt fattat beslut i den fråga som Eckerbom Wendel skriver sin debattartikel om. Och det efter den största demokratiska process, medborgardialogen, som vi har sett i kommunen någonsin. Nu är medborgardialogen slut och beslut är alltså fattat.
Det spelar ingen roll vad Eckerbom Wendel eller andra i mini-alliansen tycker om det här beslutet. Och det gör de inte, Eckerbom Wendel och mini-alliansen, det vet vi. Men beslutet är taget i demokratisk ordning den 20 juni 2012 av en majoritet av fullmäktiges ledamöter (se här!).
Nu är det kommunstyrelsens och Barn- och Ungdomsnämndens uppgift, och skyldighet, att verkställa fullmäktiges beslut.
Punkt.
Om inte Lena Eckerbom Wendel (M), som ordförande i Barn- och Ungdomsnämnden, vill verkställa fullmäktiges demokratiskt fattade beslut, så måste hon ställa sin plats till förfogande.
Punkt!
Lena Eckerbom Wendel (M) är en av de starka tongivande moderaterna i kommunen. Hon är ledamot i kommunstyrelsen och kommunfullmäktige, gruppledare för moderaterna i Vänersborg, ordförande i Barn- och Ungdomsnämnden. ledamot av personal- och förhandlingsutskottet, ledamot av Demokratiberedningen, nämndeman i Förvaltningsrätten i Göteborg, mm. På den senaste tiden har Eckerbom Wendel ofta hamna fel, typ ”sluntit med tungan”, i frågor om demokrati. (Se t ex här.)
Det kanske är dags för Lena Eckerbom Wendel (M) att ta en time-out?
Stefan Kärvlings blogg 
Senaste kommentarer