Stefan Kärvlings blogg

Klockan 18.47 den 2 november 2012.

Det var en gång…

För ganska exakt två år sedan bestämde jag mig. Det får bli en blogg. Innan hade jag faktiskt, väldigt sporadiskt förvisso, publicerat några synpunkter på något som liknade en blogg. Jag hade också skrivit en del på Facebook. Men den 17 okt 2010 bestämde jag mig.

Jag började lite trevande. Skrev några korta, faktiskt(!), personliga betraktelser. Det blev lite om LCHF, som jag också började med under denna tid. (Och som jag håller på med än, 25 kg senare…) Det blev lite om vädret. Det blev små notiser om arenan.

Jag hade inte särskilt många läsare. Men jag tänkte att skriver jag regelbundet lär det väl komma till en då och då. Och gillar de vad de läser kanske de återkommer. Och så kommer en till. Och så småningom…

Den första månaden hade jag ungefär 100 träffar/visningar, den andra 250. Kanske var det samma personer som återkom, fast lite oftare? I januari månad 2011 fick jag över 1.000 träffar/visningar. Det kändes som ett litet genombrott.

Sen ökade antalet träffar till 2.000 per månad. Det var dock inte förrän i september 2011 som jag nådde ett snitt av 1.000 träffar i veckan. Då hade jag bloggat flitigt i nästan ett år. Men då började det helt plötsligt kännas som att det hade betydelse det jag skrev. Och att folk var intresserade. Människor började höra av sig och komma med synpunkter. Oftast positiva. Nästan alltid positiva förresten.

Under medborgardialogen om den framtida skolstrukturen tog läsandet verklig fart. Enligt mina mått mätt. I februari 2012 var det inte mindre än 8.770 visningar på bloggen. Rekordet, som står sig än, var den 22 februari. Då fick jag 681 träffar/visningar på en dag. Den dagen skrev jag bloggen ”Varför gjorde du så Gunnar Lidell?”. Lidell hade diariefört skärmdumpar från en privat Facebookgrupp. Det intresserade folk. Gunnar Lidells tilltag kom dessutom i TTELA någon dag senare.

Jo då. Det händer att jag är före TTELA ibland. Det känns definitivt som en fjäder i hatten…

Det är också en anledning till att jag bloggar förresten, istället för att skicka mina synpunkter till TTELA. TTELA har nämligen en tendens att ändra och klippa i debattartiklar…

En annan fjäder i hatten är när politiker från minialliansen pratar om att försöka få stopp på mitt skrivande, när politiker läser upp öppna brev, när mina bloggar tas upp på möten med ledande politiker – och också tjänstemän faktiskt osv. Tänk att yttrande- och tryckfriheten ifrågasätts bara för att jag skriver om vad som händer i politikens Vänersborg…

Det är stort. Det är sådant som gör att det är kul och meningsfullt att skriva.

Men mest kul är det att skriva för att just du läser. Du som läser detta, du som kommer tillbaka imorgon eller nästa dag. Du som tycker att det jag skriver är bra och viktigt.

Tack!

You’re making my day! Typ.

100.000 träffar…

Jag har säkerhetskopierat alla mina bloggar i Word. Till vänster ser du lite statistik.

Tänk, jag har gjort blanksteg/mellanslag 323.708 gånger…

100.000 träffar… Det hade jag faktiskt aldrig kunnat tro den dag för 2 år sedan då jag bestämde mig för att blogga. Men vad ska jag sätta upp för mål nu då? 100.000 till fram till valet om knappt 2 år?

Eller?