Stefan Kärvlings blogg

Det var en mängd frågor som behandlades på ett rekordlångt kommunfullmäktige igår. Inte förrän kl 22.35 slog ordförande Anders Forsström (M) klubban i bordet och förkunnade att nu var sammanträdet slut och alla kunde gå hem. Då hade fullmäktige sammanträtt sedan kl 13.00.

Det får bli fler bloggar om mötet, jag ska t ex inte glömma budgeten som fastställdes igår eller diskussionen kring skogsområdet vid Kindblomsvägen. Men här tänkte jag ändå följa upp hamnfrågan. Den avhandlades i stort sett sist på de sena kvällstimmarna, samtidigt som Chile oväntat gav världsmästarna från Spanien respass ur årets fotbolls-VM.

Jag gjorde som sagt ett mycket långt inlägg (läs hela talet här, ”Hamnfrågan avgjord”). Det hjälpte inte… Betongblocket bestående av Moderaterna, Folkpartiet, Kristdemokraterna, Socialdemokraterna och Centerpartiet tillsammans med den ende sverigedemokraten på plats, stängde sina öron och ögon och klubbade igenom det historiska beslutet.

Det var ett fåtal ledamöter från betongblocket uppe i talarstolen i denna för kommunen så viktiga fråga. Jag vet inte om det berodde på att partipiskorna ven ovanligt hårt över ledamöternas ryggar. De tveksamheter om hamnflytten som flera av dem har gett uttryck för i samtal ”öga-mot-öga” framfördes inte. Å andra sidan var de få som talade från betongpartierna uppe ett flertal gånger. Och de var säkra på sin sak…

Argumentationen från Gunnar Lidell (M) gick i stort sett ut på att han skulle offra en stor del av sin semester för att tala med representanter från olika organisationer och företag som var positiva till en hamn i Vargön. Lidell nämnde t ex Re:newcell. Och då kunde han ju inte meddela dem att Vänersborgs kommun ville utreda frågan grundligare. Nä, han måste kunna ge ett positivt besked…

”Jag kan förhandla med andra parter utifrån ett inriktningsbeslut.”

Precis som företagen och organisationerna inte skulle fatta att kommunen måste ha mer på fötterna innan den beslutar om en flytt i hundramiljonersklassen… På samma sätt som företagen själva naturligtvis måste veta att staten ska bygga om slussarna i Göta älv innan de investerar i t ex en ny fabrik…

Men det handlade inte om pengar upprepade Gunnar Lidell, Marie Dahlin (S) och Lena Eckerbom Wendel (M) med dårars envishet. Idag skulle ”bara” ett inriktningsbeslut fattas, pengarna skulle fullmäktige besluta om senare… Eller som Lena Eckerbom Wendel (M) uttryckte det, precis som Marie Dahlin (S) hade gjort tidigare i TTELA:

”Det handlar om att vi vill.”

Marie Dahlin gick till och med ett steg längre:

”Vi säger inte ja till en hamn.”

Jasså? Vad diskuterade kommunfullmäktige då?

Det var ett ”bara” ett inriktningsbeslut fullmäktige fattade igår – sa betongpartiernas fåtaliga representanter…

Hur skulle det låta om Vänsterpartiet exempelvis föreslog att kommunen skulle bygga ett ishotell i Sikhall?

”Ja, men det är bara ett inriktningsbeslut. Det handlar om att vi vill. Om det är möjligt kan vi utreda senare…”

Folk skulle med all rätt både vrålskratta och förlöjliga Vänsterpartiet. Och då skulle ändå ett ishotell kosta en bråkdel av en hamn… (Kanske kunde det vara en idé att bygga ett ishotell i arenan…?)

Det är väl ändå självklart att beslut, i synnerhet i hundramiljonersklassen, ska fattas på ett bra, genomtänkt och genomarbetat faktaunderlag. Kan man tycka. Det tyckte i varje fall jag, Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Välfärdspartiet. Och inte att förglömma, kommunstyrelseförvaltningen som hade utrett frågan.

Det tyckte inte Marie Dahlin (S). Dahlin tyckte att en fördjupad utredning om hamnen skulle vara att kasta bort pengar… (Det är sant, Dahlin sa det vid minst två tillfällen.)

Fullmäktige skulle alltså fatta ett beslut om framtida drömmar och önsketänkanden. Och gjorde det också. Jag menar, hur trovärdigt tycker företag att det är i en förhandling med kommunen? Vad är det för positiva signaler till företag, att här sänder kommunen som har byggt en bandyhall som blev mer än dubbelt så dyr än beräknat och som har slarvat bort 25 milj kr på en fastighetsaffär (Toppfrys) och en missad namnunderskrift till skattemyndigheterna (Solängen), en signal byggd på bristande, näst intill obefintliga, kostnadskalkyler?

Och en av dem som varit med och aktivt dränerat kommunen på miljontals kronor, missad namnunderskrift, Toppfrys, bredbandsutbyggnad och arenabygget, bedyrade att:

”Jag kommer aldrig att biträda hundra miljoner om jag inte vet att en hamn går att använda.”

Jag menar, hur trovärdig är Bo Carlsson (C)?

Och hur trovärdig är Marie Dahlin (S) när hon från talarstolen kritiserade mitt yrkande att en projektering av skredsäkring av området i Vargön ska påbörjas – om Vänsterpartiet inte vill ha en hamn? Både James Bucci (V) och jag fick rätta henne. Till och med Bo Carlsson äntrade talarstolen och berättade för Marie Dahlin vad som gällde. En skredsäkring behövs oavsett om det byggs en hamn eller inte på platsen…

Det var nästan lite pinsamt.

Det blev inte mindre pinsamt när Marie Dahlin framförde argumentet att tågvagnen som ligger på botten i Vargön är borta! Den går inte att hitta. Det är antagligen strömmen som fört iväg den menade Dahlin som därmed tyckte att frågan hade löst sig själv… Att tågvagnen kanske ligger i vägen någon annanstans tänkte hon inte på. Inte heller att det fortfarande ligger kvar tre fartyg på botten – och ett grund (grynna) som måste sprängas bort…

Lena Eckerbom Wendel (M) tyckte att de tio punkter som jag räknade upp var ovidkommande:

”Stefans punkter hör inte till ärendet.”

OK, så det var därför som ingen i betongblocket tog upp mina tio frågor. Ja, förutom Marie Dahlin och järnvägsvagnen då…

Det var så. Det blev ingen diskussion kring innehållet i mitt tal. Ingen påvisade några felaktigheter. Det hörde bara inte till frågan om en hamnflytt… Precis som om klimatet i Dalsland inte skulle höra till ett förslag om ishotell i Sikhall…

Kurt Karlsson, fullmäktiges ende närvarande sverigedemokrat, gick faktiskt upp i talarstolen också. Han ville tillhöra betongfolket, eller också var det hans antipati för vänsterpartister som gjorde sig gällande. Hur som helst inledde Kurt Karlsson med att han, i vanlig ordning, inte hade läst något om ärendet. Sverigedemokraterna hade ju ingen ledamot i kommunstyrelsen eller samhällsbyggnadsnämnden…

”Jag har inte varit med i processen…”

Tydligen hade Kurt Karlsson återigen missat att läsa i handlingarna inför sammanträdet. Eller missat att det går att begära ut protokoll och handlingar från kommunen. Eller att han kan gå in i diariet via datorn hemifrån och ladda ner allt han behöver. För övrigt sitter inte heller jag i kommunstyrelsen eller samhällsbyggnadsnämnden.

Kurt Karlsson tog därför ställning enbart utifrån det han hörde, sa han. Och fortsatte:

”Vänsterpartiet måste av någon diffus anledning vara emot allt.”

Det var ett tungt argument. Tyvärr hade Kurt Karlsson hört fel. Vilket inte händer alltför sällan. Kurt Karlsson blev inte bara rättad av mig, Vänsterpartiet ville ju ha en återremiss, utan också av Henrik Falk (M):

”Du har tagit fel Kurt. Vänsterpartiet har inte varit emot en hamn.”

Ursäkta att jag säger det, men ibland undrar jag vad Kurt Karlsson gör i fullmäktige…

Efter 1,5 timmas diskussion (tror jag) så blev det votering. Det var bara 14 ledamöter som röstade för en återremiss.

Så vad betyder detta beslut om hamnflytt till Vargön?

Ja, ska man lyssna till alla försäkringar som betongpartiernas ledamöter framförde från talarstolen igår, så betyder det ingenting. Hur nu Gunnar Lidell ska förklara det i sina kontakter med företag och andra organisationer under sin semester? Men står de vid sina ord, Gunnar Lidell (M), Lena Eckerbom Wendel (M), Marie Dahlin (S) och Bo Carlsson (C), så betyder beslutet bara en viljeinriktning och ett önsketänkande…

Och då får vänersborgarna hoppas att betongpartiernas ledamöter vaknar upp ur sina drömmar tills ett nytt beslut ska fattas…

.

PS. Precis när jag skriver detta läser jag en intervju med Marie Dahlin, gjord dagen efter fullmäktige, på SVT:s hemsida med rubriken ”Hamnen flyttas till industriområde” (se här):

”Allt ifrån 50-300 miljoner kronor kan det kosta.”

300 miljoner kronor är ofantligt mycket pengar. Men räcker det?