Stefan Kärvlings blogg

Så är då ytterligare ett bloggår till ända. Tiden går fort. Men så är det när man har roligt.

Den första bloggen daterar jag till den 17 oktober 2010. Det var vid denna tidpunkt som jag bestämde mig för att börja skriva på regelbunden basis. Det sammanföll för övrigt med att jag lade om min kost och började äta mer fett och minimalt med kolhydrater. Det är LCHF-ätandet som gett energin, helt klart! Jag är fortfarande lågkolhydratare, även om just juletiden är den stora “fuskhelgen”…

Det är roligt att skriva. Trots en del sura miner och kommentarer från håll som jag minst kunde ana… De var dock inte särskilt många – en övervägande majoritet av dom jag möter, både “in real life” och på t ex Facebook, är mycket positiva. Många sympatisörer till vänsterpartiet, självklart, men överraskande nog, och glädjande, också från både politiker och “vanliga personer” som lägger sina röster på andra partier. “Jag håller inte med om vad du tycker alla gånger, men jag lär mig mycket om politiken i Vänersborg” är en vanlig kommentar. Det ger kraft att fortsätta skriva. Även de avundsjuka(?) “surstrutarna” sporrar, på sitt sätt, till skrivande…

Bloggandet tar en del tid i anspråk. Det är ju inte bara att skriva, det är material som ska läsas in, fakta som ska letas upp och kontrolleras osv. Det blir en del timmar framför tangentbordet. Sanningen är också att jag tar hjälp av flera utomstående ”granskare och experter”. En del granskar fakta och på andra prövar jag både idéer och åsikter, och jag får ofta nya vinklingar och perspektiv tillbaka. Det är givande dialoger. Jag vill som vanligt tacka er allihop! (Ni vet vilka ni är.) Men den som otvivelaktigt hjälper mig allra mest, och som alltid ställer upp, är min partivän Lutz Rininsland. (Rininsland bloggar också – se “Lutz Rininslands blogg”.) Utan Lutz hade bloggen inte varit vad den är.

Den största förändringen under året, faktiskt en livsavgörande förändring, var att jag blev pensionär den 1 september… 

Pensionärslivet startade med “dunder och brak”. Samma måndag, som jag för första gången sedan 1980 inte behövde gå till jobbet, skrev jag en blogg om mitt nya liv (se “Nytt skede i livet”). Den publicerades på förmiddagen. Strax efter publicering blev kommundirektör Pascal Tshibanda avskedad. Det fick bli en blogg till den dagen… (Se “Kommundirektören uppsagd”.) På eftermiddagen var det officiell invigning av den nya förskolan i kvarteret Hönan på Belfragegatan. På förskolan fick jag ett mail – familjen Solvarm vann över Vänersborgs kommun i Mark- och miljödomstolen. Det fick bli en blogg om det dagen efter. (Se “Solvarm fick rätt mot kommunen!!”.) Den veckan fick min blogg 1.190 visningar per dag.

Jag trodde att jag skulle få massor av tid över som pensionär. Så blev det inte riktigt, det finns att göra hela tiden. Och visst beror det till stor del på politiken, den tar mer tid än någonsin tidigare. Jag är ledamot i kommunfullmäktige och barn- och utbildningsnämnden samt ersättare i kommunstyrelsen och Kunskapsförbundet Väst. Det är många handlingar som ska läsas igenom och funderas över. Och bloggas om… Jag sätter en ära i att komma väl förberedd till alla möten och väl där, också att framföra mina åsikter. 

Under de år som jag har bloggat har det blivit drygt 883.700 visningar. I år var det nästan 117.000. Det betyder att några klickade på bloggen i genomsnitt 320 gånger per dag. Då räknar jag med alla dagar, lördagar, semesterdagar, julafton osv. Och då tror jag inte att de 103 personer som prenumererar på min blogg räknas med. De flesta av dem får nämligen ett mail när ett blogginlägg publiceras, dvs de behöver inte gå in på bloggen. Och räknaren registrerar då inte heller något klick… Men det är ändå betydligt färre besökare än förra året, som i och för sig var ett rekordår. Det beror på att jag har hindrats att länka till mina bloggar från vissa Facebookgrupper, kanske med all rätt. Men jag kan inte hjälpa att jag kan tycka att information om en blogg om nästa års kommunala budget kan vara viktigare än ytterligare foton från Skräcklan… 

Det har blivit 221 blogginlägg under året. Det är alltid intressant att se vad som läses mest. Fast här finns det en stor felkälla, eftersom flera av mina läsare alltid går in på ”index-sidan”. Och denna sida är följaktligen den i särklass mest besökta. Förutom “index-sidan” är årets mest klickade bloggar följande:

1. Solvarm fick rätt mot kommunen!! (1.886 klick)
2. Solvarm i Mark- och miljödomstolen (1.479)
3. Nyhet: Kommundirektören uppsagd (1.166)
4. Fisket i Hallsjön (1.076)
5. Ursand 2019 (814)

Det har som vanligt blivit en hel del bloggar om Solvarms kamp mot de kommunala myndigheterna – även i år. Bloggarna har också fått uppmärksamhet från andra håll i landet. Solvarms naturhus är nämligen ganska bekant bland förespråkare för ett annat sätt att bo och bygga. Jag tror inte att politikerna i Vänersborg, inklusive flera av mina partivänner, inser det.

Den behandling som kommunen har gett familjen Solvarm är exceptionellt byråkratisk – och “korkad”. “Det går inte med ord att beskriva”, som en av Solvarms grannar i Sikhall brukar säga. Andra korkade kommunala beslut, som jag tänker på dessa sista timmar år 2019, är skövlingen av skogen på Mariedal Östra (och vid Kindblomsvägen) och budgetbeslutet att stoppa fisket i Hallsjön. Fast det är svårt att rangordna, det finns många dåliga beslut. Och neddragningar inom skola, vård och omsorg drabbar självklart flest människor…

Bloggen har också, som vanligt, väckt ett visst internationellt intresse… Och det är ju trevligt. För det är ju i länder som Kina och Indien som tillväxtpotentialen är som störst… Det var t ex 16 visningar från Indien och 88 från Kina…

Jag noterar också att jag har fått vardera ett besök från bland annat Ghana, Aruba, Kosovo, Gambia och Costa Rica. Det är spännande. Undrar om dessa lärde sig något nytt om Vänersborg…? Kanske sökte de efter Bo Carlssons (C) politiska historia…? (Se “Bo Carlssons politiska historia”.) Annars är det från Norge, USA och Spanien som jag har fått flest träffar (efter Sverige).

Jag vill så här i slutet av året passa på att tacka alla er som levererar tips och ”nyheter” – både ni som finns innanför som utanför kommunhusets väggar. Fortsätt gärna med det – total anonymitet garanteras. 

Och självklart, vad skulle bloggen vara utan läsare? Utan er läsare – ingen blogg.

Till sist önskar jag alla mina läsare ett riktigt GOTT NYTT ÅR!