Arkiv
Smärre kaos på BUN
Jodå, barn- och utbildningsnämnden (BUN) genomförde sitt sammanträde helt enligt planerna. Men de ledamöter som trodde att mötet bara skulle ta två timmar bedrog sig. Sammanträdet slutade inte förrän efter 5 timmar och då var det ändå bara en rast på ynka 20 min…
De flesta ärenden löpte utan några större diskussioner. BUN:s berättelse till personalekonomisk redovisning, budgetuppföljning för februari, plan för intern kontroll 2018, redovisning av nyckeltal, uppsägning av hyreskontrakt (Kumlienskolan) och ett extra ärende om ett tilläggsavtal på de fd BUP-lokalerna på Vänerparken avhandlades i relativt rask takt. (Du kan läsa om de flesta ärendena på bloggen ”BUN 19/3”.)
Ja, till och med punkten ”Information om Budget 2019” gick förhållandevis fort. Här fick ledamöterna dock reda på att förvaltningen har börjat titta på 
besparingar och nedskärningar. Och det beror ju på, som alla vet, att den styrande trojkan bestående av socialdemokrater, centerpartister och miljöpartister (S+C+MP) har röstat igenom budgetramar i kommunstyrelsen som innebär att BUN ska leta besparingar på 6,5 miljoner kr till nästa år.
Det fanns tre sätt att spara menade förvaltningen, varav de två första i bästa fall ger tillbaka ”lite småpengar”. Och det var att försöka minska kostnaderna för köpta tjänster och minska driftskostnaderna genom effektiviserad organisation. (Hur många gånger har inte organisationen effektiviserats genom åren?) Nä, beskedet från förvaltningen var tydligt – ska BUN spara över 6 miljoner kr så måste personalkostnaderna minska… Med andra ord, personal måste sägas upp.
Ordförande Mats Andersson (C) försäkrade att han inte skulle acceptera några personalnedskärningar. Jag vet inte om ens hans egna ”styressystrar och -bröder” trodde honom. Jag tror inte det. Oppositionens ledamöter gjorde det i varje fall inte…
”Ramarna är förfärliga!”
Sa t ex Tove af Geijerstam (L).
Förvaltningschefen menade också, efter en fråga av undertecknad, att stora förändringar, som att spara 6,5 milj, måste göras i ett läsårsskifte. En organisation, ex tjänstefördelning, scheman, klassindelningar osv, kan inte ändras mitt under ett läsår. Förvaltningen måste därför noggrant fundera ut hur en besparing på vårterminen 2019 ska kunna genomföras. Det blir otvivelaktigt så, tror jag, att organisationen måste anpassas, krympas, redan under höstterminen 2018… Förvaltningen håller dock på att fundera över frågan. (Se ett vidare resonemang ”Interpellation till Marie Dahlin”.)
Förvaltningen visade hur omöjlig en besparingsuppgift är för nämnden. BUN står inför ökade kostnader nästa år:
- ”Fortsatt barn- och elevökning: Fler barn och elever kostar mer; personal, kost, läromedel, skolskjutsar, elevhälsa mm”
- ”Digitaliseringen”
- ”Ändrade arbetstidsavtal för lärare”
- ”Ökad chefstäthet”
- ”Ökade personal- och hyreskostnader från SBN (samhällsbyggnadsnämnden; min anm) för ‘Framtida kök'”
- ”Ökade driftskostnader tillfälliga lokalkostnader”
Det kan väl nämnas att av BUN:s totala budget på 760 miljoner kr så går direkt 39% av pengarna till samhällsbyggnadsnämnden för hyror, skolmat etc.
Vi får hoppas att budgetförslaget från S+C+MP röstas ner av kommunfullmäktige i juni. Det blir mer eller mindre katastrof för BUN:s verksamheter annars…
Dagens verksamhetsuppföljning handlade om ”Service och bemötande, samverkan och delaktighet”. Den tog en väldig tid. Det haglade frågor till den föredragande tjänstemannen från morgonpigga politiker. Den här verksamhetsuppföljningen ska jag dock inte orda om mer här, den kan eventuellt bli föremål för en egen blogg så småningom. Noteras kan att det var en informationspunkt, det fattades alltså inga beslut.
Och så var det då dagens stora ärende, ett ärende som slutade i ett smärre kaos. Eller rättare sagt, slutet blev nog gott, men det föregicks av ett smärre kaos.
Det handlade om ”ny resursfördelningsmodell”.
Jag skrev i lördags en tämligen lång blogg (se ”Resursfördelning”) där jag utvecklade min syn på resursfördelning och vilka variabler en resursfördelningsmodell borde innehålla. Jag hänvisade till olika skrifter i ämnet och betonade hur viktig frågan är för oss politiker som huvudman för skolan. Utifrån mina tankar hade jag också skrivit ett yrkande på att ärendet skulle återremitteras för att utredas ytterligare. Min bestämda uppfattning var att underlaget till nämnden var alldeles för tunt och otydligt. Modellen saknade också en del, i mitt tycke, viktiga fördelningsgrunder.
Det här kommunicerade jag också på sammanträdet.
Med ”sådär” framgång…
Vilket jag inte riktigt förstår. Tjänstemännen föredrog i och för sig ärendet och svarade på frågor. Och visst kom en del fakta fram som inte fanns med i underlaget. Men det var egentligen inte riktigt bra det heller. Sådana fakta borde ha funnits med från början. (Det fick Ola Wesley (SD) att senare yrka på bordläggning av ärendet.) Och det fanns fortfarande, efter föredragningen, en hel del frågetecken. Men de övriga ledamöterna, i varje fall de flesta, sa sig vara nöjda både med underlag och förslag. Fast det fanns några som var lite tveksamma… Innerst inne typ…
Diskussionen kom i mångt och mycket att fokuseras på det så kallade strukturbidraget. Strukturbidraget skulle enligt förslaget vara på 5% av de totala verksamhetspengarna (ungefär 38 milj kr) och användas till en slags ”social resurs” som skulle delas ut till förskolorna och skolorna utifrån föräldrarnas utbildningsbakgrund.
Så långt var det i och för sig oenighet men ändå en viss röd tråd i diskussionerna… Det verkade i varje fall så. Men det var något som inte stämde…
Det blev ajournering. Jag ställde några frågor till några av tjänstemännen. Vad var det som inte stämde med nämndens diskussioner…? Skulle t ex de tidigare extra pengarna till landsbygdsskolorna vara kvar? Nej, fick jag till svar. Det här var ju en ny fördelningsmodell som ersatte den gamla. Hmmm… En facklig representant undrade hur resursfördelningen såg ut i den del av cirkeln (se ovan) som var blå. Hmmm…
Jag framförde naturligtvis detta när sammanträdet återupptogs.
Ordförande Andersson försäkrade mig och nämndens ledamöter om att jag hade fel och hört fel – nämnden skulle bara fatta beslut om de 5%-en, dvs den röda tårtbiten i cirkeldiagrammet. Presidiet, dvs Tove af Geijerstam (L) och Joakim Sjöling (S), höll med Mats Andersson. Den informationen hade presidiet fått på sina träffar. (Varför ska nämndens presidium sitta inne med mer information än nämndens ledamöter?) Därför menade ordförande att mitt yrkande om återremiss inte var korrekt. Skulle jag yrka något, så var det för ett annat förslag, en annan resursfördelningsmodell. Något förvirrad så skrev jag ett sådant yrkande.
Redan nu började ett smärre kaos att utkristallisera sig… Det var något som inte stämde. Och det egna yrkandet kändes inte heller riktigt rätt…
Christin Slättmyr (S) kom med en fråga – en fråga som i och för sig utlöste det smärre kaos som hade legat i luften. Men inte desto mindre var helt förlösande.
Slättmyr läste högt ur handlingarna (understrykningen i citatet är min):
”Beslutet om att fastställa ny resursfördelningsmodell ersätter Barn- och ungdomsutskottets beslut 2010-12-13 § 62 samt Barn- och ungdomsnämndens beslut 2011-04-18 § 53.”
Slättmyr undrade om den förra resursfördelningsmodellen, som skulle ersättas, bara var en fördelningsmodell för strukturbidraget…
Och det var den ju inte. Den gamla resursfördelningsmodellen var en modell för hela cirkeln ovan – både det
blå och det röda fältet…
Vem hade rätt? Vad gällde? Vad skulle nämnden besluta om? Hela modellen? Bara en del av modellen? Vad pratade nämnden om egentligen?
Smärre kaos…
Bara detta att ingen visste vad som gällde var ju egentligen ett skäl till återremiss…
Ny ajournering.
Förvaltningschefen och ordförande lämnade sammanträdet för att reda ut 
vad ärendet egentligen handlade om…
Det smärre kaoset eskalerade…
Efter en stund kom de med svaret…
Svaret var – det handlade om precis det som stod i beslutsförslaget och som Christin Slättmyr hade läst högt. Det handlade om hela resursfördelningsmodellen…
Säga vad man vill om ordförande Mats Andersson, men i vissa lägen är han prestigelös. Han sa direkt att i detta läge, med den nya kunskapen, så var han inte beredd att idag fatta ett beslut om en ny resursfördelningsmodell.
Andersson föreslog en återremiss.
Och det var bra. Men några ledamöter blev nog besvikna, de hade ju varit så säkra på sin uppfattning. Andra blev glada, de hade nog varit lite tveksamma hela tiden… Ola Wesley blev glad, det blev ju lite åt bordläggningshållet. Men gladast var nog jag…
Och motiveringen till den av ordförande och sekreterare ganska hastigt ihopskrivna återremissen lyder:
”BUN återremitterar ärendet till FÖRVALTNINGEN med motiveringen att tydliggöra HELA RESURSFÖRDELNINGSMODELLEN SAMT ATT REDOVISA KÄLLHÄNVISNINGAR SAMT REDOGÖRA SKRIFTLIGT VILKA FAKTORER SOM MAN HAR TAGIT HÄNSYN TILL I DET SOCIAL STRUKTURBIDAGET, MED BELYSNING AV HUR DESSA PÅVERKAR FÖRDELNING.”
Så trots det smärre kaoset så blev slutet gott. Det är värt att lägga ner ordentligt med tid, möda och tankekraft på en bra resursfördelningsmodell.
Och innan nämnden åtskildes så föreslog också förvaltningschefen att nämnden skulle avsätta en dialogdag för att få tillfälle att diskutera resursfördelningsmodellen ordentligt…
BUN 19/3 (2): Resursfördelning
På måndag har barn- och utbildningsnämnden (BUN) sammanträde. Det skrev jag om i torsdags. (Se ”BUN 19/3”.) Jag sparade ett ärende, nämligen ”Ny resursfördelningsmodell från 2019”.
Resursfördelning handlar om hur ekonomiska resurser fördelas till förskolor och grundskolor. Det är en oerhört väsentlig fråga för huvudmannen, dvs politikerna i barn- och utbildningsnämnden och kommunfullmäktige. Men det är inte så enkelt, det är inte bara att dividera summan pengar med antalet elever.
Skolverket skriver:
”Kommunernas resursfördelning till skolan är ett medel för att nå målet att alla elever ska få tillgång till en likvärdig utbildning av god kvalitet. Det betyder att
resursfördelningen ska vara anpassad till elevers olika behov och förutsättningar.”
Olika elever har olika behov och förutsättningar. Och man skulle också kunna säga att olika skolor har olika förutsättningar.
BUN:s nuvarande resursfördelningsmodell har varit i bruk sedan 2011 och det är av naturliga skäl läge att titta på den igen. Tyvärr framgår det inte av handlingarna hur modellen har fungerat, vad som ha varit bra och vad som har varit mindre bra. Om man studerar kunskapsresultaten så ser man emellertid att kommunen har misslyckats med likvärdigheten. Det råder stora skillnader mellan skolor och inom skolor. Dessutom är ju kunskapsresultaten oerhört låga i Vänersborgs kommunala skolor jämfört med skolor i andra kommuner.
Det är naturligtvis svårt med en bra resursfördelningsmodell om den totala summan pengar som avsätts till förskolor och grundskolor är för liten från början. Då blir ju en fördelning fel hur man än gör. Och frågan är om inte det är på det viset i Vänersborg…
Skollagen är tydlig. Så här står det om elevernas olika förutsättningar och behov (3 kap 3 §):
”Alla barn och elever ska ges den ledning och stimulans som de behöver i sitt lärande och sin personliga utveckling för att de utifrån sina egna förutsättningar ska kunna utvecklas så långt som möjligt enligt utbildningens mål.”
Eller (3 kap 5a §):
”…[om] det kan befaras att en elev inte kommer att nå de kunskapskrav som minst ska uppnås, ska eleven skyndsamt ges stöd i form av extra anpassningar inom ramen för den ordinarie undervisningen.”
Och till sist, om det ändå befaras att en elev inte kommer att nå de kunskapskrav som minst ska uppnås (8 §):
”ska detta anmälas till rektorn. … Rektorn ska se till att elevens behov av särskilt stöd skyndsamt utreds. Behovet av särskilt stöd ska även utredas om eleven uppvisar andra svårigheter i sin skolsituation.”
Denna paragraf avslutas med ett ytterst kraftfullt krav:
”Om en utredning visar att en elev är i behov av särskilt stöd, ska han eller hon ges sådant stöd.”
Och Skollagen är en lag, och ingen rekommendation…
”Ska han eller hon…”
Det står inte ”om kommunen har pengar så ska han eller hon…”
Jag undrar om alla rektorer och pedagoger anser att dessa paragrafer i Skollagen följs av Vänersborgs kommun… Jag tror inte att många av dem anser att de har tillräckligt med ekonomiska resurser…
Det är nog så i Vänersborg, precis som i många andra kommuner, att (som Ernst & Young skriver):
”kommunfullmäktige utgår i sin resurstilldelning till ansvarig nämnd från tillgängliga resurser och inte från elevernas förutsättningar och behov.”
Resursfördelningen i landets kommuner ser ut på olika sätt. Det finns ingen ”perfekt mall” som kan tillämpas överallt. Däremot har Skolverket gett ut en skrift med tankar om resursfördelning (se här). Det har också SKL (Sveriges kommuner och landsting) gjort (se här) och även revisionsföretaget Ernst & Young (se här). (När jag citerar så är dessa skrifter mina källor.) Det kan väl också nämnas att kommunens revisorer, med hjälp av PWC, det andra revisionsföretaget, har tittat på resursfördelningen i Vänersborg.
Det finns en del att lära sig av dessa rapporter.
PWC skrev i januari 2015 följande om Vänersborg i sin granskningsrapport:
”Vår samlade bedömning är att barn- och utbildningsnämnden inte fullt ut säkerställer att resursfördelningssystemet är ändamålsenligt.”
PWC grundade sig på att granskningen:
”… inte har visat att kommunen tilldelar skolor med låg måluppfyllelse mer resurser baserat på socioekonomiska faktorer.”
Resursfördelning handlar alltså om att alla elever ska ha lika tillgång till utbildning och dels om lika kvalitet på utbildningen.
Det finns en mängd faktorer att ta hänsyn till när kommunen ska fördela resurserna mellan förskolor och, i synnerhet, skolor.
För det första måste en resursfördelning naturligtvis utgå från antalet elever på varje skola. Och grunden är att det måste finnas resurser till en organisation där en lärare har en klass, på exempelvis 25 elever. Om det är färre i en årskurs på en skola, t ex 20 elever, så måste ändå skolan få så mycket pengar att en lärare kan ha denna klass. Redan här så ser man att det inte går att ”dela lika” enbart genom att varje elev får en peng. Det måste också utgå resurser utifrån antalet klasser. Det här är särskilt viktigt för små skolor på landsbygden. De har oftast fördyrande förutsättningar som måste ingå i en resursfördelningsmodell.
Sedan kommer ytterligare aspekter på resursfördelning och likvärdighet.
SKL skriver:
”utbildningen ska vara kompenserande och uppväga skillnader i barnens och elevernas förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen.”
Skolverket skriver:
”resursfördelningen ska vara anpassad till elevers olika behov och förutsättningar.”
Det behövs med andra ord en socioekonomisk fördelning. Och det ingår flera variabler i denna socioekonomiska resursfördelning.
Föräldrarnas utbildning är den första. Föräldrarnas utbildningsbakgrund har ett mycket starkt samband med elevernas resultat. Till och med starkare än elevernas migrationsbakgrund. Ju längre utbildning föräldrarna har, ju större sannolikhet (rent statistiskt) är det för att eleverna ska få bra skolresultat.
Migrationsbakgrunden är den andra viktiga variabeln. Givetvis har det med språket att göra. Och då är det naturligtvis så att det är svårare med det svenska språket om man kommer från t ex Somalia än från Norge. Men forskningen har också visat att det inte är svårare för elever med utländsk bakgrund att klara skolan när de har bott i Sverige i minst sju år, i varje fall inte om de för övrigt har samma förutsättningar som elever med svensk bakgrund. Det är följaktligen viktigt att ta hänsyn till hur nyligen eleven kommit till
Sverige – och vid vilken ålder.
Den tredje variabeln är kön. Det är helt enkelt på det sättet att det är fler pojkar än flickor som inte uppnår kunskapskraven.
Den fjärde variabeln är förekomsten av försörjningsstöd i familjen. Det kan låta kontroversiellt men SKL skriver att det i denna grupp ofta finns elever som upplevt krig och flykt och som har en ofullständig skolgång bakom sig. I denna grupp finns också elever som på andra sätt upplever stora påfrestningar i sina familjer.
Det finns ännu fler variabler, t ex familjesammansättning och hur socioekonomiskt homogen elevsammansättningen är på en skola, men de ovanstående punkterna är de viktigaste.
Till sist måste kommunen naturligtvis se till resultaten på nationella prov och betygsresultaten. Självklart. I slutbetygen ges ju en total information, ett verkligt slutomdöme, på en skolas framgångar respektive misslyckanden.
Ernst & Young, SKL och andra anser att en skolas kunskapsresultat ska vara med som en variabel i resursfördelningen, dvs en skola med sämre resultat ska få mer resurser än en med bättre. Det tycker jag också, det är självklart. Och jag tror att det också är detta som revisorerna i Vänersborg menar, fast det inte uttrycks helt klart i rapporten (se ovan).
Revisorerna och PWC skrev att BUN:
”… inte har visat att kommunen tilldelar skolor med låg måluppfyllelse mer resurser baserat på socioekonomiska faktorer.”
Och ska:
”överväga att få med enheternas resultat i modellen.”
Även Skolverket 2009 tar upp detta och Skolverket ser det lite som den centrala ”missen” i kommunernas resursfördelning:
”Många kommuner har inte tagit reda på hur resurserna används och man har inte en modell för resursfördelningen grundad i uppföljnings- och
utvärderingsresultat.”
Kunskapsresultaten måste vara med i en resursfördelningsmodell.
Det här med resursfördelning är inte helt enkelt. Och det är naturligtvis därför som det skrivs och granskas så mycket… Men en sak som jag noterar i samtliga granskningar, tips, riktlinjer och förslag om resursfördelning – det är hur lite man litar på professionen…
Jag har i denna blogg utvecklat vad en resursfördelningsmodell måste beakta – och finna bra lösningar på. Det förslag till resursfördelningsmodell som BUN har på sitt bord på måndag uppfyller inte detta. Jag kommer därför att begära en återremiss. Det är bättre att låta den nuvarande modellen gälla i ett år till och arbeta fram en riktigt bra modell än anta en modell som är mindre bra…
BUN 19/3 (1)
På måndag är det dags för ett nytt sammanträde med barn- och utbildningsnämnden (BUN). Det ser ut som om det bara är ett ärende, möjligtvis två, som kan ge upphov till en mer omfattande diskussion.
Nämnden börjar med ärendet ”berättelse till Personalekonomisk redovisning”.
Det är Personal- och förhandlingsutskottet (PFU) som har gett nämnden uppdraget att analysera nuläget och se framåt, samt studera eventuella effekter av insatserna inom personalområdet, för att den personalekonomiska redovisningen ska bli:
”ännu mer kärnfull och användbar”
Förvaltningen redovisar en hel del fakta. Nämnden får bland annat reda på att, den 1 november 2017, var 1.178 personer, varav 976 kvinnor, anställda inom BUN:s verksamhetsområden. 978 av dessa hade tillsvidareanställningar. Medelåldern på de anställda var 44 år och sjukfrånvaron låg på 7,1%. (År 2016 var sjukfrånvaron 8%.) Medellönen låg på 31.874 kr i månaden.
Och detta kan ju vara intressant att veta.
Förvaltningen skriver, och det är också intressant:
”Under 2017 har rekrytering fortsatt vara en större arbetsuppgift än vanligt. Bristen på legitimerade lärare och det stora antalet nyanlända barn/elever gör att konkurrensen mellan kommunerna om behörig personal kvarstår. Att byta arbetsgivare är ett effektivt sätt att höja sin lön.”
115 tillsvidareanställda personer avslutade sin anställning förra året och det är ganska många. Av dessa var det bara 26 som slutade på grund av pensionsavgångar. Samtidigt har det nyanställts 76 personer tillsvidare. Det innebär att personalomsättningen fortsätter att öka. Den var 12% för tillsvidareanställd personal. I förvaltningen arbetar 112 obehöriga pedagoger på visstidsanställning.
Inför 2018 och framåt så skriver förvaltningen:
”Utmaningen för barn- och utbildningsförvaltningen är att rekrytera behörig personal till våra verksamheter. Som ett stöd i att vara en attraktiv arbetsgivare har PFU godkänt återköp av vissa lärare vars tjänster har varit omöjliga att återbesätta samt extra lönemedel i samband med löneöversyn 2017.”
Och det låter ju bra att PFU inser att lönerna måste bli konkurrenskraftiga för att Vänersborg ska kunna rekrytera personal i fortsättningen. Jag undrar bara hur S+C+MP har tänkt sig att en neddragning av de ekonomiska resurserna till BUN år 2019 ska bidra till att rekrytera nya legitimerade pedagoger – och behålla dem som redan finns…
Redovisningen innehåller även en del andra fakta, men de återger jag inte här. (Hela materialet, liksom handlingarna till sammanträdet i sin helhet, kan laddas ner här.)
Det blir som vanligt en verksamhetsuppföljning. Denna gång är temat ”Service och bemötande, samverkan och delaktighet”. Vad det handlar om mer konkret får ledamöterna reda på under mötet.
Det blir också en information om ”Budget 2019/Mål och resursplan 2019-2021”.
Hela det digra ”paketet” från kommunstyrelsen medföljer handlingarna. Det är ”Anvisningar: Budget 2019”, som kommunstyrelsen beslutade om den 28 februari. Eller rättare sagt, anvisningarna beslutades av S+C+MP – och innehåller Marie Dahlins (S) idé om att inrätta en ”social inkluderingspott”. (Se ”Budgetramar: Förslaget från S+C+MP”.)
För BUN:s del innebär kommunstyrelsens beslut att nämnden får 6,5 miljoner kr mindre 2019 än i år… (Om nu inte kommunfullmäktige fattar ett annat beslut i juni.)
I direktiven från kommunstyrelsen till nämnderna står det:
”Nämnderna ska fatta beslut om och presentera sina budgetförslag inom ram med beskrivning om åtgärder och konsekvenser för att nå dessa.”
Det här arbetet med att hitta besparingar, föreslå åtgärder och analysera konsekvenser kommer förvaltningen att få jobba med under våren. Det har S+C+MP ålagt BUN, trots att nämnden istället skulle behöva ytterligare ekonomiska resurser för att klara av alla utmaningar. Jag gissar på att BUN skulle behöva 30 milj kr mer nästa år… Och sedan ska förvaltningen och nämnden samtidigt försöka lösa dilemmat med läsår kontra budgetår… (Se ”Interpellation till Marie Dahlin”.)
I direktiven står det också:
”Nämnderna uppmanas därför att … visa stor återhållsamhet vad gäller att föra fram nya investeringsprojekt.”
Och det vet alla att det är omöjligt för BUN. BUN behöver fler förskolor och skolor för att klara av lokalbehoven för alla barn och elever… Och behovet av nya lokaler är akut. Nämnden hyr redan alltför många moduler och nu finns det inte ens plats kvar på skolorna för att hyra in fler…
Det ska bli intressant att se hur Mats Andersson (C), Joakim Sjöling (S), Christer Bogren (MP) och de andra i S+C+MP tänker försvara det ekonomiska rambeslut som har fattats av kommunstyrelsen…
Självklart blir det en budgetuppföljning också. Det blir det alltid på nämndens sammanträden.
Hittills går det bra för nämnden. ”Överskottet” ligger på 5,984 milj kr. Men då fattas en del poster och det är egentligen alltför tidigt på året för att dra några slutsatser för hur årets resultat kommer att bli.
Barn- och utbildningsnämnden ska anta en plan för intern kontroll 2018. Det är rutin och görs varje år. I år ska förvaltningen titta extra på bland annat ”hemsida/sociala media” och ”IT-kostnader leasing/användarkostnader”.
Förvaltningen vill att nämnden säger upp ett hyreskontrakt. Det är på Kumlienskolan ute vid Restad Gård. Barn- och elevtalen vid Kumlienskolan har nämligen sjunkit kraftigt och alla lokaler behövs inte längre. Och ”som tur är” så finns det två hyreskontrakt. Det betyder att BUN kan säga upp ett av dem – hyreskontraktet för våning 1 och 2. På det här sättet kan nämnden spara lite drygt en miljon kr i år utan att det påverkar några elever. Och så lär det bli gissar jag.
Det är ett ärende kvar att beskriva – en ny resursfördelningsmodell. Det är nog detta ärende som kan föranleda en mer omfattande diskussion. Men det återkommer jag till.
Enigt BUN
Det blev som jag misstänkte, ett lugnt och städat sammanträde med Barn- och Utbildningsnämnden (BUN). Alla hurrade till och med unisont för Ola Wesley (SD), dock inte för att han valdes till justerare, utan för att han hade fyllt 50 år sedan det förra mötet. Det hade även Henrik Josten (M) gjort. Han fick också ta del av hyllningarna. Och lite blommor.
Det var inte några som helst skiljaktiga meningar eller åsiktsbrytningar på dagens sammanträde. Alla nämndsledamöter satt tysta, snälla och stilla på sina platser och lyssnade på all information. Tystnaden bland politikerna bröts bara av några beskedliga och välvilliga frågor till tjänstemännen. Och några skämt av kristdemokraternas nestor Gunnar Bäckman. Eller försök till snarare… ;)
Rektor Elisabeth Sterner besökte mötet och informerade om stadieövergångarna mellan förskolan-förskoleklassen och förskoleklassen-åk 1 på de skolor som hon ansvarade för, dvs Blåsut, Öxnered och Väne Ryr. Det är alltid trevligt och givande att få ta del av erfarenheter direkt ”från golvet”.
Nämnden fick mycket information. Det mesta stod redan i de utskickade underlagen, och dem har jag redogjort för ganska noggrant i bloggen ”Mycket värt att veta”.
Några tillägg kan dock göras.
Det står 82 barn i kö till förskolan till och med sista juni. Garantitiden för att få en plats på förskolan, 4 månader, går ut i mars för omkring 15 barn, i april för ytterligare omkring 15 barn och omkring 20 till i maj. Det här trots att det öppnades en avdelning för 15 barn på Dalboskolan den 1 feb, att det snart öppnas på Rödbo (Mariedal) för 16 barn och i maj på Vänerviken (fd BUP) för 90 barn. Det sistnämnda är inklusive barnen från Nattugglan. Det kanske till och med blir så att Nattugglan kan bli kvar som en ”vanlig” förskola på grund av det stora behovet av platser…
För övrigt har beslutet att bygga en ny förskola i kvarteret Hönan överklagats till Mark- och Miljödomstolen. Tipset är dock att överklagandet kommer att avslås. Har BUN flyt, vilket verkligen skulle behövas efter alla år sedan nämnden fattade detta beslut, så kanske det första spadtaget skulle kunna tas innan sommaren.
När det gäller ekonomin kan det väl återigen understrykas att BUN näppeligen skulle klara sin verksamhet utan statliga bidrag. Förra året fick BUN bidrag från staten på nästan 74 milj kr. Det innebar att kommunens kostnader per elev, 97.706 kr, istället kunde räknas till 110.374 kr per elev med de statliga pengarna. En ganska stor skillnad… Det är svårt att se hur BUN skulle kunna ro verksamheten i land utan de statliga pengarna…
Det blir mycket siffror, inte bara i mina bloggar, utan framför allt i underlag och genomgångar i nämnden. Tjänstemännen vädjade till oss politiker att se barnen och ungdomarna bakom siffrorna. Som att det finns väldigt många barn som har upplevt en barndom i ständig skräck. Och upplever fortfarande. Det är flyktingbarn som har har upplevt krig, avrättningar, våldtäkter och andra fasor. Det kan vara barn som är med om misshandel och våld i hemmet. Det är barn som lever med föräldrar som missbrukar alkohol och droger.
Nämnden fattade ett viktigt beslut. Det var om budget för år 2019 – behovet av fastighetsinvesteringar.
Det är, som jag skrev tidigare inför sammanträdet (se här), i stort samma investeringsförslag som lämnades till fullmäktige förra året. Det skiljer dock på investeringar för Dalsland och Skaven. Några siffror har också flyttats mellan olika år och några siffror har putsats lite – enligt direktiv ovanifrån… Investeringsbehovet är för övrigt egentligen ännu större, men ”anpassningar” har alltså fått ske.
Det här förslaget antog BUN under dagens sammanträde:
Beslutet fattades av en enhällig nämnd – utan diskussion.
Tyvärr vet vi redan nu att flera partier, och till och med ledamöter i BUN, kommer att rösta på ett annorlunda sätt när investeringarna kommer upp till behandling i kommunstyrelsen och kommunfullmäktige. Då finns det andra och ”tyngre” medlemmar i partierna som tycker – och vill bestämma annorlunda…
Sammanträdet avslutades kl 13.10.
BUN 19/2: Mycket värt att veta
Sportlovet börjar på måndag med ett sammanträde i barn- och utbildningsnämnden (BUN). Däremot har, som jag nämnt tidigare, fullmäktigesammanträdet på onsdag blivit inställt.
Ärendelistan för BUN är ganska kort och jag ser inte att den innehåller några kontroversiella punkter. Det är inte ens särskilt kontroversiellt att Ola Wesley (SD) föreslås till att justera nämndens protokoll…
Däremot är det en del att läsa, den långa verksamhetsberättelsen ska behandlas. Den är som framgår av namnet lång och det gäller att studera vad som har varit bra med det förra året och vad som kan förbättras. I vanlig ordning har förvaltningen gjort ett gediget arbete med att sammanställa materialet och för oss politiker gäller det ”bara” att sätta oss in i alla fakta och analyser.
På det förra sammanträdet behandlades den korta verksamhetsberättelsen och den långa innehåller naturligtvis det mesta av innehållet i den korta. Jag tänker därför inte upprepa det som jag skrev om den korta berättelsen, utan hänvisar till bloggen ”BUN 22 jan (1/2)”.
I den korta verksamhetsberättelsen redovisades nämndens förväntade resultat, i den långa redogörs för nämndens målavstämning gentemot kommunens mål. Fråga mig inte hur det är tänkt eller vilket syftet är. Men mycket att läsa blir det i varje fall, vilka som nu läser allt detta förutom nämndens egna ledamöter… Trots olika infallsvinklar står det mycket som är samma i denna målavstämning som i de förväntade resultaten.
Förvaltningen anser att betyget gentemot kommunens mål är 3 gröna ploppar (målen är uppfyllda), 7 gula ploppar (målet är delvis uppfyllda) och 1 röd plopp (målet är inte uppfyllt).
Det är målet ”Verksamheten ska i ökad grad utformas så att den inkluderar alla” som får en röd plopp. Orsaken är ingen överraskning, det beror på de stora skillnaderna i likvärdighet som finns inom och mellan skolorna i åk 7-9. Det skiljer t ex 100 betygspoäng i medelmeritvärde mellan olika klasser.
Det mesta som sägs i målavstämningen har jag som sagt redan skrivit om tidigare. Jag noterar dock att förvaltningen efterlyser en annorlunda budgetprocess för nämnden:
”En positiv utveckling för nämndens verksamheter vore en budget som löper över minst tre budgetår.”
Förvaltningen vill ha en långsiktighet när det gäller pengatilldelningen. Om detta ska bli verklighet så måste det dock bli andra partier som styr Vänersborg…
Det finns emellertid lite nya fakta kring medarbetare i den långa verksamhetsberättelsen. Det har nämligen genomförts en personalenkät under hösten och i verksamhetsberättelsen redovisas några av resultaten.
Resultaten är något bättre än i den förra undersökningen år 2015, men jag tycker nog att det är lite av en kris på några områden. Och det inte bara bland medarbetarna i barn och utbildning, utan även i hela kommunen. Så har bara 56% av medarbetarna i BUN uppgett att de upplever en rimlig arbetsbelastning. (Siffran för hela kommunen är 62%.) Bara 50% av medarbetarna i BUN känner att de har ork och energi kvar efter jobbet (mot 54% i hela kommunen). Det här måste analyseras – och göras något åt.
Jag har efterfrågat resultatet av hela medborgarundersökningen, men har fått till svar att den inte är färdigställd än. Det finns säkerligen anledning att återkomma mer till denna vid ett senare tillfälle.
Den långa verksamhetsberättelsen innehåller självklart också ekonomi. Denna gång presenteras den annorlunda, och med bättre layout. Finns det månne några nya medarbetare på förvaltningen som tycker att det är kul med statistik och diagram…?
Barn- och utbildningsnämnden gjorde, som jag också har skrivit om tidigare, ett underskott på endast 2,1 milj kr år 2017. Det var en avvikelse mot budget med 0,29%. Det är i sammanhanget i stort sett plus minus noll. Men då ska vi komma ihåg att BUN fick en större budget jämfört med året innan, 16 milj kr, tack vare att Vänsterpartiet stödde minialliansens (M+L+KD) budgetförslag. I juni utökades BUN:s ram med ytterligare 11 milj kr och i oktober med 4,8 milj på grund av elevökningen. Också detta tack vare att oppositionens budget antogs i fullmäktige.
Det som man lätt glömmer, det är att det positiva bokslutet också är en följd av de statliga bidragen. Barn- och utbildningsnämnden fick år 2017 bidrag från bland annat Skolverket, Migrationsverket och Arbetsförmedlingen på en sammanlagd summa av 73,8 milj kr. Det var 13,6 milj mer än budgeterat. Det är svårt att överskatta betydelsen av dessa miljoner. Vad skulle hända om de statliga bidragen minskade eller försvann…? Eller inte ökade?
Verksamhetsberättelsen innehåller mer om ekonomin.
Bidrag till fristående verksamheter samt köp från andra kommuner kostade BUN 114 milj kr, lokalkostnaderna uppgick till 83,8 milj och måltiderna till 46,5 milj kr. Resterande pengar, 74,5 milj, täcker bland annat skolskjutsar (ca 20 milj), städ, fastighetsskötsel, IT-kostnader, förbrukningsinventarier, undervisnings- och lekmaterial, läroböcker, larm- och bevakningskostnader etc. Det kan vara intressant att veta att av hela omkostnadsbudgeten på 318,8 milj kr gick ca 43% till övriga nämnder inom kommunen… Så betalades till exempel 124 milj kr ut till samhällsbyggnadsnämnden – för bland annat hyror, städ och måltider.
Det är väl kanske också på sin plats att återigen konstatera att elevökningen fortsatte under förra året. Snittökningen var 108 fler elever än föregående år (2016). Under de senaste 4 åren har elevantalet utökats med i genomsnitt cirka 200 elever per år… Detta förklarar självklart BUN:s svårigheter att rekrytera personal och att hitta lokalytor.
Den långa verksamhetsberättelsen innehåller också en hel del fakta om personalen, förutom resultaten av personalenkäten.
Personalomsättningen fortsätter att öka. Den var förra året 12% för tillsvidareanställd personal. Det är en hög siffra. Under 2017 avslutade 115 tillsvidareanställda personer sin anställning, endast 26 var pensionsavgångar…
Att byta arbetsgivare är också ett bra sätt att höja sin lön… Förvaltningen skriver:
”Bristen på legitimerade lärare och det stora antalet nyanlända barn/elever gör att konkurrensen mellan kommunerna om behörig personal kvarstår.”
I augusti 2017 hade 77% av de undervisande lärarna i åk 7-9, 89% av lärarna i åk F-6 och 88% av förskollärarna i förskolan legitimation. Det betyder att antalet obehöriga pedagoger på visstidsanställning är stort, det arbetade 112 obehöriga pedagoger i förskolor och skolor.
Personalkostnaderna uppgick förra året till totalt 522,9 milj kr, därav vikariekostnader för 15,7 milj och sjuklöner för 10,6 milj.
Det var den långa verksamhetsberättelsen. Den innehåller som synes oerhört mycket som är värt att veta för både alla politiker – och vänersborgare.
Ärendelistan innehåller också en punkt om nämndens investeringsbehov i fastigheter.
Vad jag kan se så är det i stort sett samma investeringar som återkommer nu som fördes fram inför årets budget. Nämnden var då enig om förslaget, även om de flesta röstade mot förslaget i kommunfullmäktige… Men förvaltningen ger inte upp. Det måste byggas grundskolor i Öxnered och på Holmängen, och Brålanda skola måste byggas ut. Det måste byggas nya förskolor i Dalsland, Onsjö och på Skaven, om bostadsbyggandet kommer ihåg där. Förvaltningen vet att investeringarna är nödvändiga. De måste till…
Nämnden får säkert en utförlig information om ärendet på måndag.
Den var en blogg med mycket information. Alltför mycket kanske några tycker. Å andra sidan är det viktigt att se tillbaka på det gångna året för att känna till nu-läget så att man kan fatta bra beslut inför framtiden.
Tankar om skolan
I dagens Sverige ser vi stora samhällsproblem som bristande integration, ökad brottslighet och utslagning från arbetsmarknaden. Vi ser klyftorna i samhället öka och vi ser att uppväxtvillkoren för barn bli allt mer ojämlika.
Det finns ett samband mellan dessa samhällsproblem och skolans problem. Föräldrarnas inkomster och utbildningsbakgrund får en allt större betydelse. Många barn får inte den start i livet som de borde få.
Något måste göras, inte bara i landet som helhet utan också i Vänersborg.
Betygsresultaten i Vänersborg var förra läsåret katastrofala bland de avgående 9:e-klasserna. Och det är elever från hem med lägre inkomster och sämre utbildningsbakgrund som uppvisar sämst resultat.
Nycklarna för att kunna vända utvecklingen i skolan finns självklart hos skolledarna och pedagogerna. Vi måste därför skapa riktiga förutsättningar för dem som arbetar i skolan att utföra sina jobb, att fullgöra det uppdrag som staten genom Skollagen och läroplanerna har gett. Pedagogerna måste få mer tid att ägna sig åt undervisning.
Vänersborg måste bli en attraktiv kommun för pedagoger att jobba och verka i. Vi måste få nya pedagoger att söka sig till Vänersborg och vi måste få de som finns här att stanna kvar.
Om Vänersborg ska kunna lyckas med detta beror till stor del på den arbetsmiljö som kan erbjudas. Arbetsmiljön måste förbättras och arbetsbelastningen minska.
Att Vänersborg kan rekrytera nya behöriga pedagoger och behålla de som redan finns här är en förutsättning för att vända elevernas kunskapsutveckling. Lärarnas kompetens, förmåga och engagemang är de undervisningsrelaterade faktorer som har störst betydelse för elevernas kunskapsresultat.
Även skolledarnas arbetsmiljö måste förbättras och arbetsbelastningen minskas. Rektors pedagogiska ledarskap är en central del i arbetet med att skapa en skola med god kvalitet för alla, där de nationella målen uppfylls och där alla elever upplever skolan som meningsfull, stimulerande och trygg.
Det är dags att Vänersborgs kommun med barn- och utbildningsnämnden i spetsen funderar igenom ordentligt hur skolpersonalens arbetsbelastning kan minska och arbetsmiljön förbättras. Och det gäller då att både ta till vara erfarenheter från andra kommuner och samtidigt titta utanför boxen och hitta nya lösningar. Och naturligtvis måste alla förändringar ske i samråd med rektorer och pedagoger…
Kommunfullmäktige kommer på onsdag att ge grönt ljus för att sätta igång sådana funderingar, en sådan utredning.
.
PS. Denna blogg publicerades också som debattartikel i TTELA den 1 februari: ”Skolpersonalen måste få riktiga förutsättningar”.
Skolans digitalisering kostar…
Regeringen med utbildningsminister Gustaf Fridolin (MP) i spetsen anser att Sverige ska bli bäst i världen på att tillvarata digitaliseringens möjligheter. För att nå detta mål är skolväsendet en nyckelfaktor.
Regeringen har därför beslutat om en nationell strategi för skolans digitalisering. (Kan laddas ner här.)
Den nationella digitaliseringsstrategins övergripande mål är att:
”det svenska skolväsendet ska vara ledande i att använda digitaliseringens möjligheter på bästa sätt för att uppnå en hög digital kompetens hos barn och elever och för att främja kunskapsutvecklingen och likvärdigheten.”
Naturligtvis omfattas också Vänersborgs skolor av regeringens beslut, vare sig vi i Vänersborg vill eller inte. Och det kommer antagligen att kosta åtskilliga miljoner, pengar som inte finns i barn- och utbildningsnämndens budget. Det är kostnader för t ex tillgång till infrastruktur, nätverk, digitala verktyg och lärresurser, kompetensutveckling samt pedagogisk och teknisk support.
Och staten kommer inte att hjälpa till med finansieringen…
Regeringen försöker, som jag ser det, att ”friskriva” sig från finansieringsansvaret genom att skriva:
”Ett fokus på kostnadseffektivitet är nödvändigt för att åstadkomma den utveckling som behövs utan att andra centrala områden inom skolan ska behöva stå tillbaka.”
Det är många med mig som anser att om staten fattar beslut som är kostnadskrävande så bör staten också finansiera dem… Och inte komma med ”snömos”…
För hur tror regeringen att strategin ska kunna genomföras utan nya, fräscha pengar i en redan ansträngd kommunal budget?
Det är nämligen inte bara i det vardagliga skolarbetet som elevernas digitala kompetens, förmågor och kunskaper ska utvecklas. I strategin står det också mer eller mindre tydligt att eleverna ska kunna ta med sig sina datorer hem:
”Elevernas skolrelaterade arbete begränsas inte till den tid eleverna befinner sig i skolans lokaler, vilket blir tydligare högre upp i årskurserna. Stor del av undervisningen utgår från tillgång till digitala resurser och mer arbete utförs med digitala verktyg. Det är därför viktigt att elever i förskoleklass, grundskola och gymnasieskola och i motsvarande skolformer har god tillgång till digitala verktyg. Undersökningar genomförda av Statens medieråd visar att den generella tillgången till digitala verktyg och användningen av dem bland barn och unga skiljer sig åt utifrån socioekonomisk bakgrund och andra demografiska variabler. Detta understryker betydelsen av att skolväsendet ger alla barn och elever likvärdiga förutsättningar att använda digitala verktyg och att utveckla sin digitala kompetens.”
Jag har svårt att se att detta inte innebär något annat än att kommunerna måste ge varje elev en egen dator, och det inte bara i högstadiet… Om inte annat så kräver likvärdigheten det.
Regeringen skriver också att det ställs stora krav på att det digitala arbetet ska kunna fungera i skolorna:
”Stödfunktioner måste finnas tillgängliga för att säkerställa avbrottsfria uppkopplingar och att digitala verktyg och övrig it-utrustning fungerar så att undervisningen kan bedrivas utan teknikrelaterade störningar.”
Tekniska stödfunktioner kostar pengar… Och det gör även tekniken, även om den är relativt väl utbyggd på de flesta skolor i Vänersborg:
”Det är viktigt att det lokalt säkerställs ändamålsenlig infrastruktur när det gäller tillgång till trådlöst nät, tillräcklig bredbandskapacitet och tillgång till annan relevant utrustning, men även tillgång till pedagogisk support.”
Den pedagogiska supporten måste byggas ut…
Och så mjukvaran… Plus att även andra IT-hjälpmedel måste införskaffas:
”Det är därför viktigt att det utvecklas och finns tillgång till digitala lärresurser av hög pedagogisk, interaktiv, visuell och vetenskaplig kvalitet och som uppfyller ställda tillgänglighetskrav.”
Och till syvende og sidst står och faller hela den digitala satsningen med att skolpersonalen har de kunskaper som krävs:
”det [är] viktigt att förskolechefer, rektorer och huvudmän har den digitala kompetens som krävs för att leda och ge personalen stöd i det digitala utvecklingsarbetet.”
Och självklart:
”framgångsfaktorer är lärarens digitala kompetens, förmåga att leda skolarbetet, integrera digitala verktyg och resurser i undervisningen och ge eleverna tydliga men uppnåbara utmaningar.”
Det kommer att krävas enorma satsningar, både i tid och pengar, för att uppfylla statens målsättningar. Det kommer att bli oerhört kostnadskrävande att genomföra den nationella digitaliseringsstrategin för kommunerna, och Vänersborg. Inte ens SKL (Sveriges Kommuner och Landsting), som så att säga ska tillvarata kommunernas intressen, kräver resurser av staten för att genomföra strategin, mer än till viss kompetensutveckling…
Det kan väl också tilläggas att samtidigt med den nationella strategin, så har det genomförts en revidering av grundskolans kurs- och läroplaner, där digitaliseringsmålen konkretiseras. Så blir programmering en del av undervisningen i ämnen som matematik och teknik. (Mer kostnader för kompetensutveckling.) Det ska också bli obligatoriskt för
elever i åk 9 att använda dator eller annan digital enhet på de nationella proven i engelska, svenska och svenska som andraspråk. (Se Skolverket.) Och det redan till höstterminen. Det handlar om eleverna ska skriva sina uppsatser på dator. (Då gäller det att IT-tekniker finns på plats om nät eller datorer strular.) Dessutom lyfts skolbibliotekets pedagogiska funktion fram när det gäller att stärka elevers kompetenser i bland annat informationssökning och källkritik. (Fler anställda på biblioteken och mer tid för samarbete.) Det kan också nämnas att förskolans läroplan ska ses över när det gäller barnens digitala kompetens. (Mer framtida kostnader.)
Jag har ingen aning om vad ”regeringens satsning” kommer att kosta Vänersborgs kommun. Pratar vi om 25-30 miljoner? Mer?
Och det utan att vi egentligen vet särskilt mycket om digitaliseringens konsekvenser – om den är så bra som regeringen tror och förutsätter…
Regeringen skriver i strategin:
”Hur digitala verktyg kan bidra till ökad måluppfyllelse är ett område som är relativt lite beforskat. Den nuvarande kunskapen vilar i stor utsträckning på mindre studier eller erfarenheter gjorda i praktiken.”
Det är ett för kommunerna mycket dyrbart experiment som regeringen tänker utföra i våra skolor och med våra skolelever…
Idag var det BUN
Det var en lång sittning med Barn- och Utbildningsnämnden (BUN) idag. Fram till lunch var det sammanträde och på eftermiddagen ett dialogmöte.
Det var ett ovanligt enigt BUN som träffades. Kanske var det ”snällheten” från julhelgen som satt i… Det var egentligen inga stridsfrågor. Den enda närvarande sverigedemokraten argumenterade inte ens för sitt eget partis motion om skolmaten, utan röstade för ett avslag på den…
Jag har redogjort ganska noggrant för ärendena på sammanträdet, så jag ska naturligtvis inte upprepa mig här. (Se ”BUN 22 jan (1/2)” och ”BUN 22 jan (2/2)”.) Förvaltningens förslag till beslut antogs enhälligt av nämnden. Det var bara i ett ärende där beslutet blev lite annorlunda.
Ordförande Mats Andersson (C) ville ha en kompletterande skrivning på punkten ”Lokalbehov i Dalslandsområdet. Den tredje att-satsen löd:
”Utreda vart en ny förskola för barn boende i Dalslandsområdet kan placeras samt begära investeringsmedel för att bygga en ny förskola i Investerings- och exploateringsplan för 2019-2023.”
Andersson ville att att-satsen istället skulle ha följande lydelse:
”Utreda möjlighet till förhyrning av lämpliga lokaler vid fd Nuntorpsskolan för att täcka del av behov av förskoleplatser och därefter utreda var en ny förskola för barn boende i Dalslandsområdet kan placeras samt begära investeringsmedel för att bygga en ny förskola i Investerings- och exploateringsplan för 2019-2023.”
Andersson fick som han ville, kompletteringen med Nuntorp blev också BUN:s beslut.
Som brukligt är så fick ledamöterna en mängd information. Vi fick t ex reda på att det är 800 fler elever i grundskolan idag än det var 2013. Det är egentligen en helt ”galen” ökning. Det är väl inte att undra på att BUN och förvaltningen har stått och står inför stora utmaningar, eller problem om man så vill. Jag tror inte att alla ”icke-skolpolitiker” riktigt förstår omfattningen av elevökningen… Och enligt alla prognoser så kommer elevökningen att fortsätta, om än inte i samma höga takt.
Samtidigt sker det förändringar i skolan som kommer från Stockholm. Det är bland annat en digitalisering som ska genomföras – och som kommer att kosta en hel del miljoner. Alla elever i grundskolan ska ha en dator och då måste Vänersborg köpa in nya datorer, fixa ”infrastrukturen”, köpa in mjukvara, kompetensutveckla både skolledare och pedagoger och antagligen anställa fler IT-tekniker för support i skolorna etc. En stadieindelad timplan har också beslutats på nationell nivå. Den kräver organisatoriska förändringar, bland annat ska moderna språk läsas redan på mellanstadiet, timtiden för matematik ska öka osv.
Det är svårt för skolorna i Vänersborg att hinna med ibland. Det har blivit lite för mycket akututryckningar och för lite ”planerade förändringar” de senaste åren… Och det har helt enkelt gått åt för mycket tid till att hitta lokaler och för lite tid till pedagogik.
Nämnden informerades också om hur hanteringen har gått till av den berättelse om mobbing som publicerades på Facebook, och som sedan följdes upp av artiklar i både TTELA och GT. Berättelsen handlade om en ”situation” i Vänersborgs skolor för 10-15 år sedan. Det här är ingen politisk fråga och det är knappast inte heller en fråga för dagens förvaltning. Det är därför som kommunens jurister har behandlat ärendet. Alla tyckte naturligtvis att det var en mycket tråkig ”historia” men ingen tror väl att något sådant kan upprepas i dagens skola.
Kommunstyrelsens och BUN:s presidier samt representanter från förvaltningen har träffat Fridaskolan. Dock hade inte oppositionens presidierepresentanter, Gunnar Lidell (M) och Tove af Geijerstam (L), bjudits in till samtalet. Det hade af Geijerstam synpunkter på. Och det kan jag förstå…
På eftermiddagen var det som sagt en sk dialogdag. Nämnden diskuterade inriktningsmål och förväntade resultat för 2019.
Diskussionen hade en annan inriktning än brukligt, och det tyckte jag var bra. Kommunfullmäktiges inriktningsmål, som BUN ska ha ”förväntade resultat” till, passar inte BUN:s verksamheter särskilt bra. Vi får se var arbetet så småningom landar. Frågan ska upp på nästa BUN-sammanträde.
Vi får se om det sammanträdet fortlöper lika lugnt och enigt som dagens…
BUN 22 jan (2/2)
Igår skrev jag om några ärenden som ska behandlas på måndagens sammanträde med barn- och utbildningsnämnden (se ”BUN 22 jan (1/2)”). Idag skriver jag om andra ärenden som också ska upp till behandling på samma sammanträde.
BUN har behov av fler lokaler i centrala Vänersborg. Det är ingen överraskning för läsare till denna blogg. Alla skolor är fullbelagda.
Förvaltningen skriver:
”För åk F-6 behövs ytterligare lokaler för minst 2 klasser till höstterminens start 2018, detsamma gäller 2019 och 2020 till följd av den prognostiserade befolkningsökningen i centrum. Rektorerna vid Norra skolan och Tärnan F-6 har själva anmält behov av ytterligare 3 klassrum inför höstterminen. Därutöver har Norra skolan anmält behov av utrymme för fritids.
För åk 7-9 behövs ytterligare lokaler för 3 klasser höstterminen 2018, 2019 behövs lokaler för ytterligare 1 klass. Därefter beräknas ombyggnationen av Idrottsgatan 7 vara klar.”
Det finns bara ett sätt att lösa de akuta lokalproblemen… BUN måste införskaffa fler moduler.
Barn- och utbildningsförvaltningens förslag för att lösa den akuta lokalbristen är att moduler placeras vid Tärnan F-6. Förvaltningen menar att placeringen av modulerna är fördelaktig eftersom de då placeras i anslutning till en befintlig skola och också att fler moduler kan placeras i närheten om det uppstår ytterligare behov.
Moduler kostar. Därför föreslås BUN besluta att av kommunfullmäktige begära:
”tilläggsanslag i budget 2018 och ramökning framledes motsvarande den av Fastighetsenheten uppskattade kostnaden för moduler motsvarande fyra klassrum.”
Dessutom ska nämnden hyra lokaler på Belfragegatan 2 för årskurs 7-9.
Bygget av nya skolor måste komma igång snarast…
Men det är inte bara i centrala Vänersborg som det finns lokalbehov. Så är fallet också i Dalslandsdelen av kommunen… (TTELA hade en artikel om detta idag – se ”Stort behov av skollokaler i Dalsland”.)
Befolkningsprognoserna visar att antalet barn i åldern 1-5 år kommer att öka i alla delar av Dalsland fram till 2020. Även antalet barn i ålder 6-12 år förväntas öka i Brålanda, Skerrud och Frändefors. Och redan nu är det brist på lokaler… Brålanda skola är t ex mycket trångbodd och antalet elever överskrider det som skolan är anpassad för. Under hösten förra året (2017) hyrdes en modul in med 2 klassrum.
På skolan i Skerrud skola finns det i och för sig tillräckligt med lokaler, men på grund av att delar av skolan används till förskola så kan inte skolan ta emot fler elever.
Det finns emellertid några lokaler i Dalslandsdelen som kan utnyttjas, nämligen på Dalboskolan.
På Dalboskolan går det bara 160 elever, fast skolan skulle kunna ta emot 340. (En gång i tiden gick det faktiskt nästan 370 elever på skolan, men då var det trångt…) Det beror bland annat på det fria skolvalet – många dalslandselever väljer en annan skola än Dalboskolan.
Förvaltningen för ett resonemang på möjliga lösningar av lokalproblemen. Den diskuterar t ex om alla elever i åk 6 ska flyttas till Dalboskolan. Förvaltningen kommer dock fram till att det av olika orsaker inte är någon bra idé. Och det håller jag med om. En av orsakerna är att stadieindelningen (låg, mellan och hög) är en utgångspunkt för läroplanen och t ex betyg och nationella prov förutsätter en tydlig gräns mellan stadierna.
Förvaltningen kommer fram till följande förslag, som också är det förslag som nämnden förväntas besluta:
1. ”Vidare utreda lämplig dimensionering av Brålanda skola samt begära investeringsmedel för utbyggnad av Brålanda skola i Investerings- och exploateringsplan för 2019-2023.”
2. ”Vidare utreda lämplig dimensionering av förskola i delar av Dalboskolans lokaler samt begära investeringsmedel för att anpassa Dalboskolan för förskola i Investerings- och exploateringsplan för 2019-2023.”
3. ”Utreda vart en ny förskola för barn boende i Dalslandsområdet kan placeras samt begära investeringsmedel för att bygga en ny förskola i Investerings- och exploateringsplan för 2019-2023.”
Det måste med andra ord investeras i nya lokaler även i Dalslandsdelen av kommunen…
Sverigedemokraterna har lämnat in en motion om ”Högre kvalitet på skolmaten”.
Motionen är ganska rörig och tar upp både självklarheter, som att mat är viktigt och att det är hälsosamt med grönsaker, och omöjliga förändringar, som att varje skola ska ha sina egna kockar. (Det skulle se ut om två kockar anställdes till skolan i Väne Ryr med 11-12 elever…) I motionen vädras också en del av den svenskhet som SD är (ö)känt för…
SD skriver:
”Svensk traditionell mat skall serveras våra skolbarn.”
Om SD får bestämma så blir den ingen pizza, hamburgare eller spaghetti i skolmatsalarna i fortsättningen… Det blir istället surströmming, kålsoppa med frikadeller och leverstuvning…
SD motsäger sig också halalslaktat kött. Fast här slår SD in öppna dörrar. Köttet som serveras i Vänersborgs skolor är inte halalslaktat.
SD yrkar dock bara på två saker i motionen:
- ”Vänersborgs kommun skall se över möjligheterna att servera svensk husmanskost i kommunens skolor”
- ”Att skolorna i Vänersborgs kommun ska servera en soppa som alternativ till dagens lunch varje dag”
De två yrkandena har väl egentligen inget med ”högre kvalitet på skolmaten” (som var rubriken på motionen) att göra…
Förvaltningen föreslår att BUN ska avslå motionen. Den menar att ansvaret för skolmåltiderna ligger hos samhällsbyggnadsnämnden, vilket det också gör. Förvaltningen anser vidare att:
”eleverna bereds möjlighet att utöva inflytande över den mat som serveras och att utbudet på skolmaten ligger i linje med vad som efterfrågas.”
Det betyder att förvaltningen vill att pizza, hamburgare och spaghetti ska kunna serveras i fortsättningen också…
För övrigt serveras alltid ett vegetariskt alternativ i skolmatsalarna.
Den 1 februari ska BUN:s presidium och förvaltningsledning träffa budgetberedningen. Budgeten för år 2019 är nämligen på gång. Dock finns det inget ärende där nämnden ska diskutera vilket budskap som borde framföras i dessa överläggningar… Istället ska nämnden, efter avslutat sammanträde, följa upp med en så kallad dialogdag. Då ska de förväntade resultaten för år 2019 diskuteras.
Det kommer att bli en lång dag med barn- och utbildningsnämnden.
BUN 22 jan (1/2)
Nu finns barn- och utbildningsnämndens (BUN) kallelse utlagd på anslagstavlan på kommunens hemsida (se här). BUN har nämligen sammanträde den 22 januari.
Det är som vanligt en ganska diger dagordning. Det ser dock inte ut som om det är särskilt många kontroversiella ärenden.
Sammanträdet börjar med en verksamhetsuppföljning. Det betyder att nämnden får information om något som händer ute i verksamheterna. Rubriken denna gång är ”Nuläge, behov, långsiktig organisation”. Vad som kommer att avhandlas får vi se på mötet, det skickas inte ut något underlag innan.
Några nyckeltal i verksamheten ska presenteras.
Det ser ut som om elevökningen på grundskolan har stannat av. Det var fler elever i december 2017 än motsvarande tid 2016, men det har inte ökat under hösten. Men eftersom elevtillströmningen var ganska hög under vårterminen ökade antalet elever under hela förra året med 108 elever. Det finns många andra nyckeltal, jag stannar vid att konstatera att personalens sjukfrånvaro är fortsatt hög, 10,5% på förskolan och 9,4% på fritidshemmen (november 2017). Sjukfrånvaron för grundskolan har däremot sjunkit (4,4%).
Det blir också en information om digitalisering. Barn- och utbildningsförvaltningen har fått i uppdrag att ta fram en lokal IT-strategi för att digitalisera verksamheterna inom förskola och grundskola fram till år 2022. Nämnden ska få en nulägesbild av hur långt arbetet har kommit.
Och så ska nämnden godkänna den korta verksamhetsberättelsen för år 2017. Det är som vanligt i januari… Och också som vanligt innehåller verksamhetsberättelsen en resultatavstämning med olikfärgade ”ploppar”.
Det kan väl vara läge att dela lite av den information som verksamhetsberättelsen innehåller.
När det gäller arbetsron och motivationen visar resultaten av en genomförd elevenkät relativt bra siffror. I grundskolan F-6 uppger 90% av eleverna att de upplever trygghet och 82% att de är motiverade. Däremot är resultatet lägre för studiero (69%). Resultatet för 7-9-skolorna är: trygghet 91 %, motivation 76% och studiero 71%. Dessa resultat är bättre än 2015. Men fler elever behöver uppleva arbetsro. Helt klart.
Anmälningar om kränkningar har ökat i F-6. Förvaltningen skriver:
”Ökningen beror delvis på ökad rutinföljsamhet, den elevförtätning som skett, lokalbrist och till det en ökad personal- och rektorsomsättning.”
Andelen elever med hög frånvaro i åk 7-9 har ökat. I dagsläget är drygt 100 elever på 7-9-skolorna frånvarande mer än i genomsnitt en dag i veckan. Förvaltningen tror att anledningen till frånvaron är:
”psykisk ohälsa och bristande motivation hos eleverna. Skolorna har inte hittat anpassningar för varje elev för att öka motivationen att delta i undervisningen. Särskilt svårt har det varit med de elever som under läsåret fått avslag på sin ansökan om uppehållstillstånd.”
Det finns en del att göra med frånvaron, men det finns också en del som är svårt för skolan att göra något åt.
Det är glädjande att de flesta elever upplever att de får det stöd de behöver för att nå kunskapskraven. I åk 7-9 är det ungefär 90% som anser det och i åk F-6 ca 95%.
Det har även gjorts en enkät bland vårdnadshavarna. Den visar också bra resultat. Svaren visar att 90% av vårdnadshavarna i åk F-6 och 84% i åk 7-9 anser att de får tydlig information om elevernas kunskapsutveckling. Dessutom tycker 85% av vårdnadshavarna i åk F-6 och 76% i åk 7-9 att de får tydlig information om barnets utveckling i förhållande till kunskapskrav och måluppfyllelse. I förskolan anser 95% av vårdnadshavarna att dialogen med pedagogerna fungerar bra.
Och så var det detta med betygen…
Det finns väl ingen anledning att redovisa resultaten för de 9:or som gick ur i våras. Jag hänvisar till tidigare bloggar. (Se t ex ”Total kris i Vänersborgs skolor!”.) Resultaten var katastrofala, men de var också väldigt ”varierande” mellan skolor.
Förvaltningen skriver:
”Urvalsprocessen inför skolval åk. 7 har resulterat i klasser med 100 betygspoängs skillnad i medelmeritvärde.”
Däremot var betygen i åk 6, glädjande nog, i stort sett oförändrade mellan 2016 och 2017, trots att verksamheten har dels lokalproblem och dels fler elever med liten eller ingen skolbakgrund.
Och till sist när det gäller resultatavstämningen. Andelen behörig personal inom förskoleklass, skola och fritidshem har ökat från 81% 2016 till 86% 2017. Inom förskolan har däremot behörigheten minskat från 90% till 89%.
Den korta verksamhetsberättelsen innehåller också ekonomi.
Barn- och utbildningsnämnden gjorde förra året ett underskott på 2,1 milj kr. Det är i dessa sammanhang inget att tala om. Vissa verksamheter gjorde ett litet överskott medan grundskola, fritidshem, pedagogisk omsorg 6-13 år och grundsärskola gjorde ett underskott på 7 milj kr. Detta kan förklaras av elevökningarna. Det kan också tilläggas att mycket tid och kraft under förra året gick åt till att organisera verksamheten utifrån lokaltillgång, större klasser och elever med särskilda behov.
Efter verksamhetsberättelsen kommer två ärenden om lokaler. Men om dessa ärenden liksom en motion från sverigedemokraterna skriver jag imorgon.
Stefan Kärvlings blogg 
Senaste kommentarer