Arkiv

Archive for the ‘Juta’ Category

Juta – bara förlorare

6 mars, 2025 1 kommentar

Alla som har vandrat eller promenerat förbi Juta de senaste månaderna har inte kunnat undgå att se att det har hänt saker. Det går inte längre att ta sig förbi Juta.

Allmänheten kan inte som förr gå från Restad via Juta till Önafors. Eller tvärtom. Kärvlings bro är flyttad. Det stora djupa diket spärrar effektivt av “vägen”. Kommer man fram till Juta är det bara att vända tillbaka igen, mot Restad och fängelset. Det sägs att det finns en stig någonstans i skogen bakom Juta som gör att man kan komma runt fastigheten. Jag vet inte, det känns inte lockande att gå där.

Allmänheten har förlorat en vacker vandringsled längs Göta älv.

I kommunens “Cykelplan Vänersborg” finns Juta med. (Jag är dock inte riktigt säker på att den gäller just nu, eftersom en ny cykelstrategi har antagits och planen ska uppdateras.) Kommunen har nämligen sedan en ganska lång tid tillbaka planerat att en sammanhängande cykelled ska skapas runt hela Huvudnäsön. GC-vägen skulle då gå vid älvkanten, längs Göta älv, förbi Juta… Det är numera omöjligt.

Kommunen har förlorat möjligheten till en cykelled längs vattnet runt hela Vänersborg…

Det har skett tråkiga förändringar på Juta. Allmänheten har inte längre någon fri passage och området har knappast längre någon betydelse för det rörliga friluftslivet. Tvärtemot vad Länsstyrelsen och Mark- och miljödomstolen påstod att de hade som mål med sina beslut och domar.

Förlorade möjligheter, förlorade visioner. Och inte alls vad paret Davidsson hade tänkt sig.

Davidssons hade drömmar och förhoppningar om Juta ända från den dag i juni 2017 som de köpte fastigheten Restad 3:2, dvs Juta. De såg fram emot en framtid med trädgårdsland och växthus där de kunde odla grönsaker, frukter och bär – precis som alla andra med trädgårdar i kommunen. De hoppades också på en gräsyta framför huset där barnbarnen kunde leka och spela fotboll.

Davidssons förlorade en trädgård, och sin mark.

I mitt senaste blogginlägg om Juta, den 11 augusti 2024, sammanfattade jag på sätt och vis historien om Juta. (Se “Juta: Rättshaveri?”.) Inlägget innehåller även länkar till andra inlägg, där man kan fördjupa sig ytterligare om de juridiska stridigheterna – och skandalerna.

Den 15 januari 2024 avkunnade Mark- och miljödomstolen (MMD) den dom som ledde fram till dagens situation. Då fastställde MMD tomtplatsavgränsningen på Juta.

Den smala grusvägen längs husets altan hamnade inom tomtplatsavgränsningen, liksom ”vägkorsningen” och vägen till husets nordsida respektive den gamla ladan längst i nordväst. Lyktstolparna vid vägen kom också att ingå i tomtplatsen.

Det ska noteras att en smal passage längs älven inklusive fiskeboden inte tillhör Davidssons fastighet. Boden och markremsan tillhör fastigheten bredvid, Restad 3:1. Det är en jordbruksfastighet ägd av en jordbrukare.

Tomtplats och tomtplatsavgränsning innebär att området är privat. Området utgör hemfridszonen och det betyder att ingen utomstående har tillträde till platsen. Det var i enlighet med Davidssons vilja, men MMD:s dom var ändå en stor besvikelse för paret Davidsson, de blev av med sin gräsmatta ner mot älven. Hela gräsmattan. Inte bara halva som Davidsson föreslog och som byggnadsnämnden i Vänersborgs kommun till slut höll med om. Det blir därför inget trädgårdsland eller växthus. Och barnbarnen får leka och spela fotboll någon annanstans.

Avgränsningen av tomtplatsen ligger väldigt nära bostadshuset och altanen. På den stora gräsmattan kan allmänheten gå nästan ända fram till lyktstolparna vid vägen och ha full insyn över altanen. Och rakt in i huset… Davidsson får inte heller klippa gräsmattan mer än en, möjligtvis två gånger per år. Klippta och välskötta gräsmattor innebär nämligen att marken privatiseras. Inga träd och buskar får planteras, inga lyktor eller ljuspollare får vara uppsatta osv. Samtidigt ska allmänheten tydligen få tillgång till Davidssons bro anser Länsstyrelsen och MMD.

Davidsson tycker inte att MMD:s dom är rättvis. Varför ska han ge och inte få något tillbaka? Det är ju faktiskt paret Davidssons mark.

Davidsson vill inte ha det så här. Länsstyrelsens beslut och Mark- och miljödomstolens dom är uppenbarligen bara till nackdel för Davidsson, med det mindre undantaget att han faktiskt “fick” tillgång till sin egen väg förbi huset.

En av orsakerna, den absolut viktigaste, till att den stora gräsmattan ner mot älven hamnade utanför tomtplatsavgränsningen var att Länsstyrelsen och MMD ansåg att marken inte var ianspråktagen varken före eller efter det magiska årtalet 1975. Hade marken varit ianspråktagen 1975 hade den varit privatiserad och då hade den hamnat inom tomtplatsavgränsningen. Men gräsmattan hade fungerat som jordbruksmark ansåg de rättsvårdande myndigheterna och då räknas den inte som ianspråktagen. Det spelade ingen roll att Davidsson bevisade att den inte hade varit jordbruksmark, Länsstyrelsen tolkade liksom MMD de suddiga flygfotona på sitt sätt – och vittnesutsagorna fäste de ingen som helst tilltro till.

Juta är inte klassad som jordbruksfastighet men den stora gräsmattan framför bostadshuset är ändå att betrakta som jordbruksmark. Det slog MMD fast i sin dom.

Davidsson, som inte är eller vill bli bonde, drog den ofrånkomliga slutsatsen att hans “jordbruksmark” då faktiskt kunde bli “riktig” jordbruksmark. Davidsson hade ju ingen som helst nytta av marken, och grannfastigheten var dessutom en jordbruksfastighet. Och grannen var bonde. Vad var då mer naturligt än att grannen fick arrendera jordbruksmarken, gräsmattan alltså. Det var grannen intresserad av och sagt och gjort – “jordbruksmarken” blev jordbruksmark.

Allemansrätten gäller med vissa begränsningar även på jordbruksmark. Grundregeln är emellertid att du inte får gå, cykla, rida eller vistas på åkrar, ängar och andra odlingar när gröda växer där eller marken riskerar att skadas. Marken kan också skadas om någon går över den när den är frusen eller snötäckt.

Eftersom den smala grusvägen vid huset nu ligger i hemfridszonen får inte ens bonden ta den vägen till sin arrenderade jordbruksmark eller fiskebod. Därför använder bonden numera markremsan vid älven som väg. Bonden vill inte heller att allmänheten ska frestas att vistas i området när det finns maskiner där eller gå på jordbruksmarken. Bron har med andra ord inget syfte längre, allt är ju åkermark. Davidsson har därför flyttat Kärvlings bro till innanför tomtplatsavgränsningen. Allmänheten kan därmed inte använda bron. Och Juta blir en “återvändsgränd”.

Det här är förklaringen till förändringarna på Juta. Och det finns bara förlorare. Mark- och miljödomstolen med mycket hjälp och stöd från Länsstyrelsen (ofta representerad av en granne till Davidsson) är ansvarig för att den lösning som paret Davidsson förordade och som byggnadsnämnden beslutade om (till slut efter 5 år) revs upp och slängdes i papperskorgen.

Om strandskyddsdispens med tillhörande tomtplatsavgränsning tas upp igen någon gång i framtiden och ändras på det sätt byggnadsnämnden och Davidsson vill kommer arrendekontraktet med bonden att rivas och Kärvlings bro att åter sättas på plats där den rätteligen hör hemma. Bengt Davidsson har varit i kontakt med byggnadsnämndens ordförande, förvaltningschefen på byggnadsförvaltningen och även andra politiker och framfört sina tankar. Davidsson menar att bollen nu ligger hos kommunen. Det är bara kommunen som kan ta initiativet till att ”rätta till” MMD:s dom.

Men finns det verkligen någon chans att Juta återigen ska få betydelse för det rörliga friluftslivet och att allmänheten ännu en gång ska få en fri passage förbi Juta – och paret Davidsson ett trädgårdsland och ett växthus…?

Det ser mörkt ut just nu, men kanske skulle en opinion bland kommuninvånarna kunna vara ett sätt att få byggnadsnämnden att agera…

Kategorier:Allmänt Vänersborg, Juta

Juta: Rättshaveri?

11 augusti, 2024 2 kommentarer

Bengt Davidsson och hans fru köpte fastigheten Restad 3:2, dvs Juta, i juni 2017. De sökte snabbt både bygglov och strandskyddsdispens för att renovera och bygga om huset.

Den 19 oktober 2017 fick Davidsson bygglov och den 17 april 2018 beslutade byggnadsnämnden om strandskyddsdispens. Det var då Davidssons Kafka-liknande kamp mot myndigheter och rättsväsende började. Det har jag skildrat i ett flertal blogginlägg. (Det går att läsa alla inlägg om man väljer “Kategorier” i högerspalten och sedan “Juta”. De senaste inläggen visas överst, men det är bara att scrolla… Det första inlägget skrev jag den 6 mars 2021 – ”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (1/7)”.)

Davidsson har under åren kämpat mot Vänersborgs kommun i form av byggnadsförvaltning och byggnadsnämnd men också mot Länsstyrelsen i Västra Götaland och Mark- och miljödomstolen i Vänersborg. Det har kostat Bengt Davidsson blod, svett och tårar, men också tid och pengar i form av juridisk hjälp. Det har varit en Davids kamp mot Goliat. Tyvärr dock med en annan utgång än den i Samuelsboken i Gamla Testamentet.

Som den minnesgode bloggläsaren erinrar sig så fattade byggnadsnämnden efter 5 år ett för paret Davidsson gynnsamt beslut. (Se “Idag fick Davidsson en tomt!”.) Det beslutet satte emellertid Länsstyrelsen stopp för. En ärendehandläggare, tillika granne med Davidsson (se “Juta i Svt (4): Jäv på Länsstyrelsen?”), gjorde “tillsyn” på Juta och kom fram till att Davidsson inte skulle ha någon tomt mot öster. (Se “Länsstyrelsen upphäver Jutabeslutet”.) Davidsson överklagade Länsstyrelsens beslut till Mark- och miljödomstolen i Vänersborg. (Se “Överklagandet till Mark och Miljö (1/2)”.)

Måndagen den 15 januari 2024 avkunnades domen från Mark- och miljödomstolen. (Se “MMD: Dom över Juta”.) Domstolen rättade ett flagrant fel som Länsstyrelsen hade gjort i sin dom (se “Lst kan inte lagen”) men fastställde i övrigt i stort sett Länsstyrelsens beslut. Den 26 februari skickade Davidsson och hans juridiska ombud på Advokatfirman Kjällgren in en överklagan till Mark- och miljööverdomstolen i Stockholm. (Se “Davidsson överklagar till överdomstolen (MÖD)”.) Den 26 juni meddelades beslutet från Mark- och miljööverdomstolen i Stockholm (MÖD) (kan laddas ner här):

“Mark- och miljööverdomstolen ger inte prövningstillstånd. Mark- och miljödomstolens avgörande står därför fast.”

Det var ett både oväntat och för Davidsson oerhört nedslående och bittert beslut. Det slog undan paret Davidssons drömmar och förhoppningar om en framtid med eget trädgårdsland och växthus där de kunde odla grönsaker, frukter och bär – precis som alla andra kan göra i sina trädgårdar i kommunen, t ex i Nordstan… Det blev inte heller någon gräsyta där barnbarnen skulle kunna leka och spela fotboll. Och då talar vi ändå inte om om den ekonomiska förlust som utgången i ärendet innebär… (En mäklare värderade fastigheten till nästan 3 milj kr mindre utan gräsytan framför huset mot älven.)

Mark- och miljööverdomstolen har egentligen inte motiverat sitt beslut. Den återger enbart vad som formellt gäller för att ge prövningstillstånd, nämligen:

“Prövningstillstånd ska ges om
– det finns anledning att betvivla riktigheten av det slut som mark- och miljödomstolen har kommit till,
– det inte går att bedöma riktigheten av det slut som mark- och miljödomstolen har kommit till utan att prövningstillstånd ges,
– det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att överklagandet prövas av högre domstol, eller
– det annars finns synnerliga skäl att pröva överklagandet.”

Och därefter konstaterar domstolen kort och skoningslöst:

“Mark- och miljööverdomstolen har gått igenom målet och kommit fram till att det inte finns skäl att ge prövningstillstånd i detta fall.”

Jag tror att alla som har satt sig in i strandskyddsärendet och tomtplatsavgränsningen på Juta har, precis som jag, tappar tilltron till rättsväsendet och till de juridiska experter som varit inblandade. Mark- och miljööverdomstolens beslut bekräftar den uppfattningen.

Mark- och miljödomstolen (MMD) har t ex inte följt de domar som Mark- och miljööverdomstolen (MÖD) avkunnat och som är prejudicerande. (Se t ex “Davidsson överklagar till överdomstolen (MÖD) (3)” och “Davidsson överklagar till överdomstolen (MÖD) (4)”.) Davidsson och hans juridiska ombud hänvisade nämligen till ett flertal av MÖD:s domar i sin överklagan av både Länsstyrelsens beslut och sedan MMD:s dom. Varken Länsstyrelsen eller MMD följde prejudikaten från MÖD:s domar. Länsstyrelsen eller MMD kommenterade faktiskt inte ens domarna eller varför de ansåg att de t ex inte var relevanta.

Och sedan struntar MÖD i att MMD inte följer MÖD:s egna domar…

Det är otroligt. Det torde betyda att MÖD i praktiken har rationaliserat bort sig själv. För vad är överdomstolen till för om inte de underordnade domstolarna följer domarna…? Det torde kunna få hela rättsväsendet i gungning. För vad blir konsekvenserna när lagen tolkas på olika sätt av de olika miljödomstolarna? Det innebär ju att fastighetsägare och invånare i Sverige inte behandlas lika… Och inte heller vet vad som gäller.

Och konsekvenserna kan bli ännu mer ödesdigra. Nu ligger, som jag ser det, vägen öppen för enskilda tjänstepersoner och jurister att besluta och döma helt efter eget skön, efter egna uppfattningar och bedömningar. Och då riskerar juridiken att få mindre betydelse och godtycket och nyckfullheten större. Beslut och domar kan komma att bestämmas utifrån personliga övertygelser och egna värderingar, och ideologisk övertygelse. En miljöpartistisk ärendehandläggare på Länsstyrelsen eller domare i MMD kommer sannolikt till en helt annan bedömning och slutsats än en som sympatiserar med moderaterna. Och faktum är att Europadomstolen med all sannolikhet skulle göra en helt annan avvägning av de enskilda och allmänna intressena än vad som görs i byggnaden i Vänersborg som huserar både Länsstyrelsen och MMD…

Målar jag upp en alltför pessimistisk och mörk framtid? Jag tror inte det. Studerar man fallet Juta är det faktiskt inte svårt att få uppfattningen att denna verklighet redan är här. Fallet Juta visar nämligen att juristernas ståndpunkter handlar mer om personliga bedömningar och tyckanden, och mindre om juridik.

Det finns, för att ta ett exempel, faktiskt fyra beslut på olika tomtplatsavgränsningar på Juta sedan 2018 – och det trots att de faktiska förhållandena har varit exakt desamma. (Se “MMD: Dom över Juta”.) Och vid varje tillfälle har respektive myndighet hävdat att beslutet har varit helt korrekt och helt enligt lagen… Det faller på sin egen orimlighet.

Den ökade betydelsen av tjänstepersonernas och juristernas personliga bedömningar på juridikens bekostnad syns emellertid allra tydligast när man jämför hur samma avdelning på Länsstyrelsen i Vänersborg bedömde Juta och Segelsällskapets fastighet i Sikhall (1:22). Det fanns slående likheter mellan de båda ärendena, men Länsstyrelsen värderade argumenten och bevisen på helt motsatta sätt. (Se “Är Länsstyrelsen objektiv? (1/2)”.)

Som jag ser det så är skillnaderna i Länsstyrelsens bedömningar och avgöranden i de här båda fallen så uppenbara att juristernas handlande borde prövas av domstol. Det handlar i ett sådant fall om misstänkt brott mot grundlagen. I Regeringsformen 1 kap 9 § står det:

“Domstolar samt förvaltningsmyndigheter och andra som fullgör offentliga förvaltningsuppgifter ska i sin verksamhet beakta allas likhet inför lagen samt iaktta saklighet och opartiskhet.”

Och frågan är nog också om inte juristerna i Mark- och miljödomstolen (MMD) skulle sitta på samma bänk i rättegångssalen…

Mark- och miljööverdomstolens (MÖD) beslut att inte ge prövningstillstånd innebär att Davidssons kamp är slut, det blir ingen tomt ner mot älven. Vill makarna Davidsson odla grönsaker så får de skaffa en kolonilott eller odla krasse i en kruka i köket… Och vill barnbarnen spela fotboll så får de åka till någon tomt i Nordstan…

I verklighetens Sverige förlorade David kampen mot Goliat.

===

Blogginlägg om domen i Mark- och miljödomstolen och Länsstyrelsens roll:

Kategorier:Byggnadsnämnden, Juridik, Juta, Länsstyrelsen, strandskydd

Davidsson överklagar till överdomstolen (MÖD) (4)

4 mars, 2024 Lämna en kommentar

Anm. Detta blogginlägg är en fortsättning på “Davidsson överklagar till överdomstolen (MÖD) (3)”.

Den sista punkten som Davidsson och juristen från Kjällgren tar upp i överklagan av Mark- och miljödomstolens (MMD) dom är hemfridszonen och intresseavvägningen enligt Miljöbalkens 7 kap 25 §.

Det här är en fråga som jag har skrivit om i många blogginlägg. Det är bara att konstatera – intresseavvägningen är till övervägande del en fråga om bedömning.  Och bedömningar handlar mindre om juridik och mer om personliga överväganden, synpunkter och preferenser. En miljöpartistisk domare i MMD kommer sannolikt till en helt annan bedömning och slutsats än en domare som sympatiserar med moderaterna. Och faktum är att en domstol var som helst i Europa skulle göra en annan avvägning av de enskilda och allmänna intressena än vad man gör i Vänersborg…

Davidsson menar att den tomtplatsavgränsning som MMD har beslutat om omöjligen kan anses utgöra en skälig kompromiss mellan de allmänna och enskilda intressena.

“Davidsson har alltså givits en tomtplatsavgränsning som till 97% utgörs av väg, huvudbyggnad, ett bergigt område mellan huvudbyggnaden och förrådsbyggnaden som alldeles uppenbart utgörs av ianspråktagen tomtmark och en mycket sluttande gräsmatta norr om huset som ligger som mest 6 meter ifrån huvudbyggnaden.”

Min gräsmatta i Nordstan är större än den gräsmatta som Davidsson har inom sin tomtplatsavgränsning ute på landet. Dessutom bor även jag inom strandskyddat område, även om Nordstan är bebyggt långt innan 1975… 

MMD menar att Davidssons gräsmatta, från grusvägen ner mot älven, har mycket stor betydelse för det rörliga friluftslivet. Men Mark- och miljödomstolen tycks inte ha bedömt områdets faktiska betydelse för allemansrättslig tillgänglighet. Det ska man göra, det har MÖD slagit fast i en prejudicerande dom (M 4425-22):

”Det sistnämnda kriteriet (med hänvisning till 7 kap 18 c 1 st MB; min anm) kräver en bedömning av områdets faktiska betydelse för allemansrättslig tillgänglighet…” 

MMD har bara slentrianmässigt konstaterat att en större tomtplats skulle få en negativ påverkan på den allemansrättsliga tillgängligheten. Det är ett viktigt konstaterande av Davidsson i överklagandet. Företräder MMD, och Länsstyrelsen, verkligen allmänheten, vänersborgarna? Och på vilket sätt tar MMD hänsyn till det enskilda intresset?

Det kan även nämnas att Jutafastigheten med den nu beslutade tomtplatsavgränsningen har värderats till 5,3 miljoner kronor, att jämföra med 8 miljoner kronor om tomtplatsen hade sträckt sig längre ned mot vattnet.

Allmänhetens intressen ska i en intresseavvägning alltså vägas mot Davidssons intressen av att kunna disponera och använda sin fastighet på ett ändamålsenligt och rimligt sätt. I överklagan står det:

“Det får anses uppenbart för alla och envar att hemfridszonen som huvudbyggnaden genererar sträcker sig längre österut än de 6 meter från huvudbyggnaden som mark- och miljödomstolen har gett som tomtplatsavgränsning. Enbart en byggnad i den storleken genererar en större hemfridszon, och därutöver har byggnaden ett dominerande läge på höjden och en stor altan som vetter mot öster.”

Det här resonemanget har starkt stöd i några prejudicerande domar från MÖD. I en dom (M 12640-19) kom domstolen fram till att en tomtplats skulle omfatta ett område ända ner till en sjö:

“När det gäller förhållandena på platsen framgår det av det tillgängliga underlaget att strandområdet är lägre beläget än marken kring bostadshuset och att en person som befinner sig vid strandlinjen endast kan se husets tak. Fotografier tagna från bryggan visar dock att bostadshuset syns tydligt för den som närmar sig strandområdet från vattnet.”

Domstolen betraktade hela området från sjön till huset som privat, eftersom man kunde se bostadshuset från bryggan. Hela området från stranden till byggnaden skulle därför ingå i hemfridszonen, i den privata tomtplatsen.

Hemfrid har vad jag förstår av domstolens resonemang att göra med insyn. Kan man se in i huset eller in på den privata tomtplatsen så är den inte privat längre. Och då är det ingen hemfridszon. Men en hemfridszon har varje fastighetsägare rätt till.

Synsättet styrks av en annan dom i Mark- och miljööverdomstolen. I mål M 1850-15 motiverar domstolen sitt domslut:

“På denna plats bidrar den befintliga byggnadens utformning, med stora fönster mot vattnet som upptar nästan hela fasaden mot stranden, till att byggnaden får anses ha en inte obetydlig hemfridszon i denna riktning, likaså åt de två håll som gavlarna vetter mot.”

De stora fönstren i huset genererar alltså i sig en “inte obetydlig hemfridszon”. Och det av den anledningen att allmänheten kan gå längs stranden och titta in i huset – genom de stora fönstren… Möjligheten till insyn gör att bostaden och tomtplatsen inte är privat. Hemfridszonen måste därför omfatta hela området ner till sjön…

I en “tung” del av domen mot Bengt Davidsson skriver MMD:

“Enligt mark- och miljödomstolens bedömning visar utredningen i målet att området är av betydelse för det rörliga friluftslivet. Domstolen anser vidare att ett beslut om större tomtplats skulle ha negativ inverkan på den allemansrättsliga tillgängligheten samt på strandskyddets syften i övrigt.”

Jag tror att MMD hittar på. Det finns ingen som hävdar att “området är av betydelse för det rörliga friluftslivet”. Det är som Davidsson gör gällande – den allemansrättsliga tillgången till strandområdena har de senaste 50 åren utövats genom att allmänheten har kunnat passera längs med strandkanten. Det har aldrig någonsin varit så att allmänheten har spelat fotboll eller brännboll på Jutas gräsmatta.

Strandskyddets syfte är förvisso enligt Miljöbalken att långsiktigt (7 kap 13 §):

“trygga förutsättningarna för allemansrättslig tillgång till strandområden”

Men i 7 Kap 18 f § i samma lag står det också:

“Ett beslut om att upphäva eller ge dispens från strandskyddet ska inte omfatta ett område som behövs för att mellan strandlinjen och byggnaderna eller anläggningarna säkerställa fri passage för allmänheten och bevara goda livsvillkor för djur- och växtlivet.”

Den fria passagen för allmänheten kan tryggas på ett tillfredsställande sätt genom att tomtplatsavgränsningen slutar 10 meter från strandkanten. Precis som byggnadsnämnden i Vänersborg har beslutat.

MMD avslutar sin dom:

“Mark- och miljödomstolen bedömer därför att det allmänna intresset som strandskyddet representerar väger tyngre än Bengt Davidssons enskilda intressen. Den beslutade tomtplatsen kan inte anses oproportionerlig.”

Det känns som ett hån.

Det är så oerhört många felaktigheter och obesvarade frågor i MMD:s dom att Davidssons fall måste tas upp av Mark- och miljööverdomstolen (MÖD). Allt annat skulle kännas väldigt fel. Om MMD:s dom vinner laga kraft skulle tilltron till det svenska rättsväsendet definitivt få sig en stor törn. Inte kan väl en underdomstol, som Mark- och miljödomstolen (MMD) i Vänersborg, få lov att bortse från ett flertal prejudicerande domar från MÖD…? Eller låta personliga överväganden, synpunkter och preferenser övertrumfa Miljöbalken?

Nu är det bara för Bengt och Miranda Davidsson att vänta på Mark- och miljööverdomstolens besked.

===

Blogginlägg om domen i Mark- och miljödomstolen och Länsstyrelsens roll:

Kategorier:Byggnadsnämnden, Juridik, Juta, Länsstyrelsen, strandskydd

Davidsson överklagar till överdomstolen (MÖD) (3)

3 mars, 2024 Lämna en kommentar

Anm. Detta blogginlägg är en fortsättning på “Davidsson överklagar till överdomstolen (MÖD) (2)”.

Davidsson och juristen från Kjällgrens i Trollhättan räknar upp fler skäl till att Mark- och miljööverdomstolen (MÖD) ska pröva om Mark- och miljödomstolen (MMD) har dömt rätt. 

Det är inte bara bron som Davidsson menar innebär ett betungande villkor. MMD menar att Davidsson ska markera tomten mot öster, dvs längs den streckade linjen på gräsmattan till höger mot älven:

“I denna del bedömer mark- och miljödomstolen att det är nödvändigt att markera tomtplatsavgränsningen i öster med staket, häck, mur eller liknande så att det framgår för allmänheten vilket område som är allemansrättsligt tillgängligt.”

Davidsson anför att ett staket är ett oskäligt betungande villkor för strandskyddsdispensen. Han menar även att ett sådant betungande villkor inte ska ställas upp eftersom åtgärden inte har ett direkt samband med föremålet för dispensprövningen.

Det är framför allt anmärkningsvärt att MMD har missat en dom i MÖD från 2017 (M 6607-16). I domen slog MÖD fast att om det föreligger en naturlig avgränsning så skall inte dispensen villkoras av exempelvis staket. Och enligt MMD, och även Länsstyrelsen, så finns det en naturlig avgränsning på Juta.

MMD skriver i domen:

“Enligt domstolens bedömning utgör grusvägen framför bostadshuset en naturlig avgränsning av tomten.”

Juristen drar den ofrånkomliga slutsatsen:

“För Davidsson som enskild framstår det som att mark- och miljödomstolen använder argumentet om att tomtplatsen är avgränsad när det passar deras slutsats, och undviker den i andra fall.”

Och den slutsatsen kan man ju förstå. Mark- och miljödomstolen måste ju endera mena att vägen med lyktstolparna inte utgör en naturlig avgränsning eller att den har satt upp villkor som inte har lagligt stöd…

Personligen har jag svårt att föreställa mig hur det skulle se ut med “staket, häck eller mur” strax nedanför grusvägen och lyktstolparna. Det torde inte heller vara helt lätt att sätta upp t ex ett staket i det relativt branta partiet. Eller en mur…

Det finns, som alla som vandrat förbi Juta har sett, fem ljuspollare nere vid älven. Davidsson har satt upp dem för att dels markera den traditionella vandringsleden förbi Juta och dels sprida ljus för dem som passerar Juta på mörka kvällar och på vinterhalvåret.

Byggnadsnämnden skrev följande om pollarna i sitt beslut:

“Bro och pollare hade av flera upplevts som en kommunal anläggning för att tillgängliggöra gångstråket.”

Tänk att människor som gick förbi Juta tyckte att bron och pollarna var så bra att de tog för givet att det var kommunen som hade satt upp dem. Och så var det Davidsson…

Mark- och miljödomstolen gör en helt annan bedömning än vänersborgarna:

“de fem ljuspollarna nere vid vattnet har en privatiserande effekt och riskerar att ha en avhållande verkan på allmänheten.”

Visst är Länsstyrelsen och MMD satta att tolka Miljöbalken i strandskyddsärenden, men lagen kan tolkas på flera sätt. (Det har väl mina blogginlägg visat?) Det handlar ofta om bedömningar och de blir ju inte mindre subjektiva om det också bortses från MÖD:s prejudicerande domar… Men är dessa bedömningar från MMD, och Länsstyrelsen, representativa för vad den allmänhet tycker som strandskyddslagstiftningen är tänkt att gynna och gagna?

Davidsson bestrider vidare i överklagandet Mark- och miljödomstolens bedömning att Juta har använts som jordbruksmark. (Se “Juta i Mark- och miljödomstolen (2)”.) Han har tidigare lämnat skrivelser och bevisning om detta, bland annat Lave Thorells och flera andras vittnesmål. Det verkar inte som om MMD har lagt någon större vikt vid Thorells vittnesmål och inte ens noterat de andra. MMD går på Länsstyrelsens “bevisning” och den utgår endast från några flygfoton. (Jag har kommenterat flygfotografierna mycket utförligt i blogginlägget “Juta: Länsstyrelsens fotobevis”.)

I överklagandet kommenteras flygfotografierna:

  • “Flygfotot 1977 visar inga tecken på att fastigheten används som jordbruksmark.
  • Flygfotot från 1982 ger endast stöd för att säga att det ser ut som att fastigheten har klippts på samma gång som den närliggande marken.
  • På flygfotot från 1987 framgår det tydligt att fastigheten särskiljer sig från omgivande jordbruksmark i sitt utseende och att den är tydligt avgränsad.
  • Flygfotona från 1995 och 2001 är så suddiga att Davidsson menar att de varken pekar åt det ena eller andra hållet.”

Det är nästan pinsamt hur MMD kan anse att de suddiga flygfotona övertrumfar vittnesmålen och andra fotografier. Samtidigt kan jag inte låta bli att konstatera att Länsstyrelsens bedömning av de suddiga flygbilderna på Juta, som övertas av MMD, skiljer sig helt och hållet från tolkningen av de lika suddiga flygfotona från Sikhall 1:22. På Sikhall kom Länsstyrelsen till en helt annan tolkning och bedömning. (Se “Är Länsstyrelsen objektiv? (1/2)”.) Länsstyrelsen måste definitivt fundera några varv till på hur de bedömer samma “bevismaterial”. Det är grundläggande i svenskt rättsmedvetande att alla behandlas lika…

Davidsson och juristen från Kjällgrens ifrågasätter MMD:s bedömning att området inte kan anses ha varit kontinuerligt och lagligt ianspråktaget som tomtmark. De menar att Juta har varit just ianspråktaget, och dessutom inhägnat på ett sådant sätt att passage varit omöjlig förutom längs med strandkanten och över spången.

Davidsson hänvisar till en intressant dom i MÖD (M 5713-21). I domen framhålls att staket har hindrat och avhållit allmänheten från att beträda ett område där den annars skulle ha fått färdas fritt.

“Davidssons fastighet har i alla tider omgärdats av ett staket så som det nu ser ut. Det är inte möjligt att passera fastigheten på annat sätt än genom öppningen i staketet och har heller aldrig varit det. Några omständigheter som har medfört att allmänheten har uppfattat det så är troligen huvudbyggnadens dominerande läge, att området varit inhägnat, och det korta avståndet ned till strandkanten.”

Davidsson hänvisar till ytterligare en dom i MÖD (M 6607-16).

Det är för övrigt intressant att flera av dessa hänvisningar till prejudicerande domar i överdomstolen (MÖD) finns med i Davidssons yttrande till MMD, men MMD kommenterar inte alls domarna. Det är därför omöjligt att förstå hur MMD resonerar och varför domstolen bortser från de prejudicerande domarna.

Fortsättning följer inlägget ”Davidsson överklagar till överdomstolen (4)”.

===

Blogginlägg om domen i Mark- och miljödomstolen och Länsstyrelsens roll:

Kategorier:Byggnadsnämnden, Juridik, Juta, Länsstyrelsen, strandskydd

Davidsson överklagar till överdomstolen (MÖD) (2)

1 mars, 2024 3 kommentarer

Anm. Detta blogginlägg är en fortsättning på “Davidsson överklagar till överdomstolen (MÖD) (1)”.

Bron som Davidsson har satt upp på fastighetens norra sida får ett stort utrymme i Davidssons överklagande av Mark- och miljödomstolens (MMD) dom till Mark- och miljööverdomstolen (MÖD).

Bron är viktig i det här målet, på flera sätt. Davidsson vill inte bli tvingad att sätta upp och underhålla en bro utan att få något tillbaka. Han har anlagt bron frivilligt och av god vilja, och som en kompensationsåtgärd. Kompensationsåtgärd innebär att Davidsson anlägger bron över det djupa diket, som kompensation, för att han i gengäld ska få behålla en del av gräsmattan som sin privata tomt.

Byggnadsnämnden i Vänersborg hade med bron i sitt beslut den 7 mars 2023. Bron var ett villkor för nämndens beslut om tomtplatsavgränsning:

“Fastighetsägaren (Bengt Davidsson; min anm) har meddelat att denne gärna lägger dit bron igen om tomtplatsen fastställs enligt ansökan och har själv framfört idén med att villkora dispensen med att en bro anordnas.”

Bron var inte på plats när handlingarna till byggnadsnämndens sammanträde skrevs.

I sitt beslut menade byggnadsnämnden vidare att om bron inte var på plats, vilket innebar att allmänheten inte kunde passera Juta, så skulle följande gälla:

“Om bron, av någon anledning skulle vara ur funktion kompletteras dispensen även med att passage ska kunna ske på befintlig väg och vidare norrut, på det sätt som passage ändå har skett tidigare.”

Byggnadsnämnden 7 mars 2023

Passagen skulle i sådana fall ske vid de gröna pilarna. (Se flygfotot ovan.)

Både Davidsson och byggnadsnämnden var eniga om att betrakta bron som en kompensationsåtgärd enligt Miljöbalken 16 kap 9 §. Därför beslutade nämnden enligt den ansökan om strandskyddsdispens som Davidsson hade lämnat.

I den dom som MMD avkunnade 2024 så ligger den nordvästra delen av fastigheten inom tomtplatsavgränsningen, dvs den är privat och inte allemansrättslig tillgänglig.

MMD 15 januari 2024

Det betyder att det inte är möjligt att passera “diket” på den nordvästra delen av fastigheten, och inte heller någon annanstans. Det enda stället att passera diket och därmed Juta är över bron… Så när MMD skriver i domskälen att ”området är av betydelse för det rörliga friluftslivet” så är den enda anledningen till det att Davidsson själv upprätthåller passagen.

MMD ändrar byggnadsnämndens beslut om tomtplatsavgränsning utan att nämna något om bron. Davidsson och Kjällgrens antar att MMD därmed menar att bron ska vara kvar enligt byggnadsnämndens beslut. De ifrågasätter detta, eftersom Davidsson villkorade att bron skulle finnas på plats om och endast om nämnden gick Davidsson till mötes och flyttade ner tomtplatsavgränsningen mot älven i öster. (Vilket byggnadsnämnden alltså gjorde.)

MMD har, menar Davidsson, genom att inte nämna bron i sin dom i praktiken försämrat tomtplatsavgränsningen jämfört med 2018, som har vunnit laga kraft:

“Det kan, eftersom dispensen från 2018 inte villkorades med att passage var tvunget att medges norr om bostadshuset eller genom ett krav om att bro skulle anläggas och upprätthållas, konstateras att varken kommun, länsstyrelsen eller mark- och miljödomstolen ansåg att verksamheten medförde sådana intrång i allmänna intressen att särskilda åtgärder för att kompensera för detta skulle åläggas fastighetsägaren.”

Davidsson undrar vad som har ändrats sedan 2018 eftersom strandskyddsdispensen enligt MMD har fått helt andra, och nya, villkor än vid den tiden. Detta är desto mer anmärkningsvärt eftersom det nu 2024 handlade om en omprövning av den tidigare beviljade dispensen med tomtplatsavgränsning – inte om någon ny ansökan på grund av någon ny eller utökad verksamhet av något slag. Då kan rimligen inte, helt plötsligt, en tidigare beviljad tomtplatsavgränsning medföra större intrång i allmänna intressen. Det finns helt enkelt ingen grund för MMD:s ändrade inställning i frågan om bron.

Davidsson och Kjällgren skriver vidare:

“Under alla förhållanden måste det eventuella intrånget som en utökad tomtplatsavgränsning utgör anses försumligt i jämförelse med de omfattande villkor som har uppställts i beslutet…”

Davidsson och juristen återknyter till kritiken av MMD:s formella fel (se “Davidsson överklagar till överdomstolen (MÖD) (1)”):

“Både länsstyrelsen och mark- och miljödomstolen hade att självständigt pröva dessa villkor utan att Davidsson lyfte frågan, men har underlåtit att göra det. Davidsson har dessutom anfört att åtminstone villkoret om bro skall tas bort, men mark- och miljödomstolen har ändå inte prövat frågan.”

Davidsson och hans juridiska ombud menar att strandskyddsdispensen har:

“villkorats av betungande villkor i form av en kompensationsåtgärd utan att han har fått någonting i gengäld.”

Och fortsätter med att tydligt visa sin besvikelse:

“Det ifrågasätts kraftigt att det finns stöd i miljöbalken för att en fastighetsägare genom betungande villkor skall säkerställa att det rörliga friluftslivet kan fortlöpa på det sätt det alltid har gjort utan att det skulle vara tal om någon kompensationsåtgärd.”

Davidsson avslutar diskussionen om bron med:

“Det finns anledning att tvivla på att mark- och miljödomstolen har dömt rätt och det finns synnerliga skäl att ta upp målet till prövning.”

De betungande villkoren omfattar även ett staket, men mer om det i nästa blogginlägg.

Fortsättning följer i inlägget ”Davidsson överklagar till överdomstolen (3)”.

===

Blogginlägg om domen i Mark- och miljödomstolen och Länsstyrelsens roll:

Kategorier:Byggnadsnämnden, Juridik, Juta, strandskydd

Davidsson överklagar till överdomstolen (MÖD) (1)

29 februari, 2024 Lämna en kommentar

Anm. Detta blogginlägg är en fortsättning på “Juta i Mark- och miljödomstolen (3)”.

I måndags skickade Davidsson och hans juridiska ombud på Advokatfirman Kjällgren in en överklagan till Mark- och miljööverdomstolen i Stockholm (MÖD). De överklagar den dom som Mark- och miljödomstolen (MMD) i Vänersborg avkunnade den 15 januari 2024. (Se “MMD: Dom över Juta”.)

MÖD (Mark- och miljööverdomstolen) prövar inte alla domar som underdomstolarna meddelar och som överklagas. Mark- och miljööverdomstolen kan emellertid ge prövningstillstånd om det (se MÖD:s hemsida):

  • “kan finnas anledning att ändra mark- och miljödomstolens avgörande;
    behövs för att Mark- och miljööverdomstolen bättre ska kunna bedöma om mark- och miljödomstolen dömt rätt;
  • är viktigt att Mark- och miljööverdomstolen prövar målet för att mark- och miljödomstolarna ska få vägledning inför framtida bedömningar av liknande frågor;
  • annars finns synnerliga skäl att pröva överklagandet.”

Davidsson har gott hopp om att MÖD ska pröva hans fall. Om inte MÖD gör det torde underdomstolarna (MMD) ha fritt fram att strunta i MÖD:s prejudicerande domar – och då har ju faktiskt MÖD:s uppgift och berättigande som överdomstol blivit tämligen meningslös…

Davidssons överklagande är på 10 tämligen tättskrivna A4-sidor. Jag tänkte i några blogginlägg redogöra för och sammanfatta överklagandet. Det gör jag bland annat eftersom jag har förstått att strandskyddsärenden i Vänersborg röner intresse utanför kommungränsen. Strandskyddslagstiftningen debatteras dessutom flitigt och många anser att den behöver omarbetas och uppdateras. Och MÖD har ju i de senaste årens domar visat på en annan och förändrad inställning till strandskyddsdispenser. Det är även oerhört betydelsefullt att de domar som MÖD avkunnar får genomslag och följs i landets fem underdomstolar (MMD). Det är viktigt för rättssäkerheten och likheten inför lagen.

Juristen på Advokatfirman Kjällgren anger flera skäl till varför MÖD bör pröva Davidssons fall. Han uttrycker det tydligt i överklagandet på flera ställen. Juristen formulerar det som så att det (kursiveringen är Kjällgrens):

“föreligger synnerliga skäl för mark- och miljööverdomstolen att ta upp målet.”

 Det första skälet som åberopas är ett “formaliafel”. Kjällgren skriver:

“På kvällen den 9 januari skickade Bengt Davidsson genom undertecknad in denna skriftliga komplettering. Kompletteringen skickades aldrig vidare till övriga parter. … Att domstolen underlåter att översända yttrandet från undertecknad för yttrande står i strid med 22 § lag om domstolsärenden.”

Kompletteringen är det yttrande som Davidsson skickade in till Mark- och miljödomstolen (MMD) i Vänersborg efter “rättegången” och rundvandringen på Juta. (Se “Juta i Mark- och miljödomstolen (3)”.) Övriga parter är framför allt byggnadsnämnden i Vänersborg. Det är ju byggnadsnämndens beslut som MMD har prövat och ändrat.

I Lagen om domstolsärenden 22 § står det:

“Ett ärende får inte avgöras utan att den som är part har fått kännedom om en uppgift som har tillförts ärendet genom någon annan än parten och har fått tillfälle att yttra sig över uppgiften.”

Och Davidsson och juristen fortsätter på den formella, men oerhört viktiga, linjen. Det är synnerligen betydelsefullt att allt går rätt till, det kan vara avgörande för människors rättssäkerhet – och demokratin.

Juristen anför ytterligare synnerliga skäl för att målet bör prövas av MÖD:

“Ingenting av det Davidsson har anfört i sitt yttrande av den 9 januari syns i domen från mark- och miljödomstolen. Det skall också lyftas att den karta som mark- och miljödomstolen bilagt domen, bilaga 2 till nu överklagade dom, är upprättad 9 januari. Att kartan som anger tomtplatsens omfattning är upprättad innan kompletteringen kom in och att ingenting som Davidsson anförde i yttrandet den 9 januari bemöts, tas upp eller går att utläsa från domen, medför att Davidsson anser att domen var skriven och klar redan innan hans komplettering hade skickats in…”

Det känns nästan pinsamt att MMD i Vänersborg har försatt sig i en sådan situation att det finns skäl att ifrågasätta domstolens kompetens…

Det sistnämnda, att MMD inte tagit hänsyn till Davidssons yttrande, styrks t ex av att Davidsson var mycket tydlig i yttrandet från kvällen den 9 januari med att bron måste tas upp av domstolen:

“Det skall också särskilt lyftas att Davidsson i kompletteringen anför att villkoret gällande bron är oskäligt och att det måste tas bort. Varken Länsstyrelsen eller mark- och miljödomstolen skriver i sitt beslut/sin dom om bron.”

Och så är det. MMD tog inte upp bron i sin dom överhuvudtaget. Davidsson och juristen från Kjällgrens undrar varför…

Fortsättning följer i inlägget ”Davidsson överklagar till överdomstolen (2)”.

===

Blogginlägg om domen i Mark- och miljödomstolen och Länsstyrelsens roll:

Kategorier:Byggnadsnämnden, Juridik, Juta, Länsstyrelsen, strandskydd

Juta i Mark- och miljödomstolen (3)

28 februari, 2024 Lämna en kommentar

Anm. Detta blogginlägg är en fortsättning på “Juta i Mark- och miljödomstolen (2)”.

Mark- och miljödomstolen (MMD) i Vänersborg var på platsbesök på Juta innan rättsfallet avgjordes och domen avkunnades. Det var en slags rättegång på plats.

Domstolen bestod av en domare, en sekreterare och en “tekniker” som bland annat fotograferade. De andra närvarande var, förutom Bengt Davidsson och hans juridiska ombud från Advokatfirman Kjällgren, två representanter från Länsstyrelsen. En av dem var Davidssons granne som bor 1 km från Juta och som i ungdomen, och antagligen senare, tillbringat en hel del tid i området. (Han betraktades dock inte som jävig av domstolen.) Byggnadsnämndens ordförande och några ledamöter var där liksom förvaltningschefen. Lave Thorell förhördes också, som vittne, men var inte med på den rundvandring kring Juta som domstolen företog. Det var inte heller Bengt Davidsson som inte klarar av höjdskillnaderna på grund av sitt handikapp.

Rundvandringen spelades enligt uppgift in, men upptagningen är tydligen inte offentlig. Det förvånar mig, men det kanske är så. Bengt Davidsson och hans juridiska ombud från Advokatfirman Kjällgren har fått ut ljudfiler på Davidssons respektive Lave Thorells vittnesmål, men alltså inget annat.

Domstolen uppträdde som sig bör mycket objektivt och sakligt. Representanterna från Länsstyrelsen argumenterade dock enligt samstämmiga uppgifter förvånansvärt “engagerat”. De lyfte det mesta som de kunde komma på för att Davidssons intressen och överklagan skulle ignoreras och avslås av MMD. Det förvånade flera av de närvarande.

Länsstyrelsens båda representanter tog upp förhållanden som de inte hade nämnt i sitt beslut i samband med överprövningen av byggnadsnämndens beslut från den 7 mars 2023. De tog till och med upp förhållanden som överhuvudtaget inte hade med Davidssons ansökan om strandskyddsdispensen med tomtplatsavgränsning att göra. Så t ex påpekade de att det fanns en redskapsbod på området vid älven som de inte ansåg hade dispens. Det var ju bara det att redskapsboden inte stod på Davidssons fastighet utan på grannens jordbruksfastighet. Davidsson och hans juridiska ombud hade svårt att förstå att domaren tillät sådana ovidkommande kommentarer. Det hade ju inte med målet att göra.

Länsstyrelsens representanter tog också upp att de trodde att diket hade breddats. Detta kom även med i domstolens sammanfattning av Länsstyrelsens syn på ärendet, som ingår i domen under rubriken “Yrkanden”. Synpunkten noterades trots att den inte fanns med i det beslut av Länsstyrelsen som Davidsson överklagade. Ny bevisning med andra ord. MMD skriver att Länsstyrelsen menade:

“Tidigare har man passerat diket i västra (bör vara norra; min anm) fastighetsgränsen genom att gå över på några plankor. Att det behövs en bro nu kan tyda på att diket har breddats.”

Det är ett tvivelaktigt påstående och en anmärkningsvärd inställning från Länsstyrelsen, och, som sagt, mycket förvånande att MMD överhuvudtaget nämner det i domen. “Diket” har så vitt Davidsson känner till inte breddats och om diket har blivit breddat så har det i så fall skett före Davidssons tid som fastighetsägare. Davidsson kan alltså inte uttala sig säkert om “dikets” historia. De plankor som låg över “diket” ligger faktiskt kvar vid sidan av “diket” och vid kontroll så når de fortfarande över “diket”. Davidsson har slutligen aldrig haft någon skyldighet att lägga en bro över diket. Det har han gjort därför att han vill möjliggöra allmänhetens fria passage förbi Juta. En helt frivillig åtgärd med andra ord.

Det kan också nämnas att byggnadsnämnden i Vänersborg yttrar sig om överklagandet, och skriver då om bron:

“Allmänheten har haft mycket positivt att säga om den nya bron.”

MMD skriver också att Länsstyrelsen hävdar att:

“Passagen genom staketet är smal och signalerar att området är privat.”

Det är passagen söderifrån som åsyftas. Inte heller denna synpunkt finns med i Länsstyrelsens beslut utan är ny “bevisning”. Det är samma här som med “diket”, staketet nere vid älven med passagen har stått där på samma sätt sedan Davidsson köpte Juta. Det vore för övrigt intressant att veta hur smal en passage ska vara för att betraktas som privatiserande – och hur bred den ska vara för att inte vara det. Jag kan inte hitta några mått på hur breda passager ska vara. Är Länsstyrelsens synpunkt måhända ett uttryck för en mycket personlig bedömning…? (När det gäller Sikhall 1:22 hade Länsstyrelsen inga synpunkter på passagens bredd – som är smalare än den på Juta. Se “Är Länsstyrelsen objektiv? (2/2)”.)

Det är också svårt att förstå varför Davidsson skulle vilja privatisera området med en smal passage genom staketet, om han nu ville det, samtidigt som han har lagt ut en bro för att underlätta allmänhetens passage förbi Juta…

Det är svårt att betrakta Länsstyrelsens representanter som opartiska och objektiva. Det ska de vara enligt grundlagen. I Regeringsformen, en av Sveriges grundlagar, står det i 1 kap 9 §, att:

“Domstolar samt förvaltningsmyndigheter och andra som fullgör offentliga förvaltningsuppgifter ska i sin verksamhet beakta allas likhet inför lagen samt iaktta saklighet och opartiskhet.”

Formuleringen “iaktta saklighet och opartiskhet” kallas “objektivitetsprincipen”. Den är grundläggande och central för en tjänsteperson. Tjänstepersoner måste alltså vara opartiska, sakliga och korrekta. Mot alla, i alla sammanhang. Objektivitetsprincipen slås även fast i Förvaltningslagen 5 § andra stycket.

 Efter rundvandringen och rättegången på Juta begärde Davidsson och hans ombud från Advokatfirman Kjällgren möjlighet att få inkomma med ett kompletterande yttrande. De ville klargöra vissa saker som framkom under “rättegången” och också bemöta “ny bevisning”. Det beviljade domstolen.

Yttrandet skickades den 9 januari 2024. Där skrev Davidsson t ex angående intresseavvägningen, eller proportionalitetsbedömningen:

“Att tillgängliggöra ett område närmast vattnet av sådan storlek att allmänheten fritt kan passera längs med strandkanten men som tillåter Davidsson att använda en del av den enda gräsmatta som finns på tomten har ingen påverkan på allmänhetens nyttjande av fastigheten. Den har tidigare endast använts för passage och detta kommer fortsatt vara möjligt. Att ge Davidsson möjlighet att nyttja åtminstone en del av gräsmattan skulle dock få en oerhört stor påverka på fastighetens värde och ägarens, både nuvarande och framtida ägares, möjlighet att på ett bra sätt nyttja fastigheten.”

I yttrandet efterlystes även ett tydliggörande av Länsstyrelsens uppfattning av brons betydelse nu och i framtiden. I MMD:s domskäl nämns inte bron, vilken lämnar Davidsson i okunskap om bron måste vara kvar eller inte.

Det kompletterande yttrandet från Davidsson tog även upp “jordbruksaspekten”:

“Den gemensamma nämnaren under hela perioden sedan innan strandskyddets tillkomst är dock att området har varit tydligt avgränsat från omgivande åkermark vilket också framgår av de omfattande vittnesmål som finns i ärendet sedan tidigare.”

Davidsson har tidigare anfört flera vittnesmål (med namn, adress osv) till stöd för sin uppfattning. Det är oklart om MMD har studerat dessa. De finns inte nämnda i domen.

I yttrandet kommenterade Davidsson också diket och bondens redskapsbod/fiskebod.

Det märkliga är att inget av det som skrevs i yttrandet kommenteras i Mark- och miljödomstolens dom. Det ger intrycket av att Mark- och miljödomstolen faktiskt inte har läst yttrandet innan domen avkunnades.

Som svar på Davidssons yttrande angående intresseavvägningen/proportionalitetsbedömningen skrev MMD i sin dom:

“Enligt mark- och miljödomstolens bedömning visar utredningen i målet att området är av betydelse för det rörliga friluftslivet. Domstolen anser vidare att ett beslut om större tomtplats skulle ha negativ inverkan på den allemansrättsliga tillgängligheten samt på strandskyddets syften i övrigt. Mark- och miljödomstolen bedömer därför att det allmänna intresset som strandskyddet representerar väger tyngre än Bengt Davidssons enskilda intressen. Den beslutade tomtplatsen kan inte anses oproportionerlig.”

Ser det ut som om Mark- och miljödomstolen (MMD) i Vänersborg har läst yttrandet från Davidsson och hans juridiska ombud? 

Känslan av att Davidsson befinner sig i ett moment 22 tilltar…

Davidsson är emellertid inte den som ger sig – inte när han anser att han har rätt….

Fortsättning följer i ”Davidsson överklagar till överdomstolen (1)”.

===

Blogginlägg om domen i Mark- och miljödomstolen och Länsstyrelsens roll:

Kategorier:Byggnadsnämnden, Juridik, Juta, Länsstyrelsen, strandskydd

Juta i Mark- och miljödomstolen (2)

25 februari, 2024 1 kommentar

Anm. Detta blogginlägg är en fortsättning på “Juta i Mark- och miljödomstolen (1)”.

Mark- och miljödomstolen (MMD) i Vänersborg fastställde en ny tomtplatsavgränsning på Juta. Det var Jutas 4:e tomtplatsavgränsning sedan 2017. (Se “MMD: Dom över Juta”.)

MMD gick egentligen helt på Länsstyrelsens linje. Det enda undantaget var att Länsstyrelsen hade “glömt” den grundläggande förvaltningsrättsliga principen om gynnande förvaltningsbeslut. Det innebar att MMD lät Davidsson behålla en bit mark i norr som tomt. Det innebar också att han fick “behålla” två lyktstolpar och slapp att sätta upp grindar på sin egen fastighet åt norr och söder.

MMD 15 januari 2024

Den smala grusvägen längs altanen och huset ligger som synes inom tomtplatsavgränsningen, liksom ”vägkorsningen” och vägen till husets nordsida respektive den gamla ladan längst i nordväst. Lyktstolparna vid vägen ingår i tomtplatsen men resten av den stora gräsmattan ner mot älven blir allemansrättslig tillgänglig.

Mark- och miljööverdomstolens (MÖD) domar är prejudicerande. Domarna är vägledande för hur Miljöbalken ska tolkas, förstås och tillämpas.

I sin överklagan till MMD i Vänersborg hänvisade Davidsson och hans juridiska ombud från Advokatfirman Kjällgren till ett flertal domar från MÖD. Det gällde staket och grindar som inte hade direkt samband med föremålet för dispensprövningen (MÖD 2012:24) och om naturlig avgränsning av tomtplatsen (M 6607-16). Vidare att mark kan vara ianspråktaget på andra grunder än att det utgör tomtmark (MÖD 2004:53), att det i ärenden inte bör ställas för höga krav på bevisning från fastighetsägaren (M 9035-17 och M 12640-19), om intresseavvägningen mellan allmänna och enskilda intressen (M 4793-19), om ett områdes faktiska betydelse för allemansrättslig tillgänglighet (M 4425-22) och om kompensationsåtgärder (MÖD 4244-19).

Mark- och miljödomstolen (MMD) i Vänersborg hänvisar till MÖD några få gånger i domskälen till Davidssons överklagande. Jag redovisar samtliga hänvisningar nedan.

MMD skriver:

“Vid fastställandet av tomtplats får ingå mark som lagligt privatiserats som en del av bostadshusets tomt sedan innan reglerna om det generella strandskyddet infördes år 1975”

Och så hänvisar MMD till tre prejudicerande domar som styrker att det är år 1975 som gäller. Och det kan ju vara bra att veta att MÖD står bakom den stora betydelsen i strandskyddssammanhang av årtalet 1975. Men det har ju ingen direkt bäring på Juta. Davidsson har inte ifrågasatt årtalets betydelse.

MMD hänvisar också till en prejudicerande dom från 2008 om att ett område inte är att betrakta som ianspråktaget om det är jordbruksmark. Det är något som Davidsson inte heller har hävdat. Ordet jordbruk nämns t ex inte i hans överklagan. Det är för övrigt MMD som hävdar att gräsmattan på Juta har varit jordbruksmark:

“Området har bland annat använts som betesmark, ängsmark, odlingsmark och gräsyta.”

Intressant. Först hävdar MMD på egen hand utifrån mycket suddiga flygbilder, och utan att ta hänsyn till de vittnesmål som finns, vad marken har använts till och sedan klassar MMD denna användning i nästa steg till jordbruk…

Hmm. När jag flyttade in i huset i Nordstan 1987 var hela trädgården mot norr ett trädgårdsland och hade varit så i minst 15 år. Vi gjorde efter något år om trädgårdslandet till gräsmatta. Det innebär kanske att jag nu för tiden sitter och solar och fikar på jordbruksmark… Och då är den inte ianspråktagen utan tillgänglig för allmänheten… 

Varken Juta eller Eken X (i Nordstan) är för övrigt klassade som jordbruksfastigheter…

MMD (Mark- och miljödomstolen) tar också upp:

“rättsfallen MÖD 2020:2 I och II med där gjorda hänvisningar”

Jag söker på detta och kan ändå inte vara riktigt säker på vilka specifika domar som MMD har i åtanke. (Det kan nämnas att Länsstyrelsen också hänvisade till dessa domar på samma sätt i sitt beslut. Länsstyrelsen skrev dock inte “med där gjorda hänvisningar”.) De domar som jag hittar tar upp intresseavvägningen mellan enskilda och allmänna intressen, och det är i varje fall i det sammanhanget som MMD hänvisar till MÖD. MMD menar nämligen i sin dom att de prejudicerande domarna från MÖD visar att:

“det allmänna intresset av att bevara allemansrättslig tillgång till strandområden för friluftsliv och områden med goda livsvillkor för djur- och växtliv är mycket starkt”

Det här är inget nytt, det är själva syftet med strandskyddslagstiftningen. Och Davidsson har inte på något sätt haft invändningar mot denna syn. Tvärtom, han har alltid välkomnat allmänheten och till och med underlättat genom att sätta upp en bro över en bäckravin så att allmänheten kan passera.

MMD:s citat ovan hittar jag i MÖD:s dom M 4244-19. Det nya och viktiga med denna prejudicerande dom är dock något helt annat än vad MMD i Vänersborg vill påskina…  Och samma resultat får jag också när jag söker på MMD:s “källhänvisning”, se här:

“Med hänsyn till den utveckling som skett i praxis ifråga om egendomsskyddet har MÖD, till skillnad från vad som ansetts möjligt i tidigare avgöranden, vid en intresseavvägning enligt 7 kap. 25 § miljöbalken beaktat även andra omständigheter än de som enligt 7 kap. 18 c–d §§ kan utgöra särskilda skäl för dispens.”

Den här sammanfattningen är alltså tagen från MÖD M 4244-19…

Naturligtvis är inte det enskilda intresset det som helt ska avgöra en intressekonflikt. Allmänhetens intressen är fortfarande, och ska fortsättningsvis vara, starkt. Det har inte heller ifrågasatts av Davidsson. Men det som alltså är nytt, och som MMD i Vänersborg undanhåller med formuleringen i domen, är att egendomsskyddet i och med EU-inträdet mm har fått en (starkt ökad) betydelse. Betydelsen har blivit så stor att den, enligt MÖD, till och med ska utgöra ytterligare ett särskilt skäl för strandskyddsdispens. (”Måste kunna beaktas” skriver MÖD.) MÖD skriver också:

”den utveckling som skett i praxis ifråga om egendomsskyddet [måste] få genomslag vid prövningen av förutsättningarna för dispens från strandskyddet.”

Miljöbalkens 7 kap. 18 c–d §§ torde därför behöva kompletteras och uppdateras.

I det här sammanhanget måste jag nämna vad det står i Länsstyrelsens beslut, dvs det beslut som Davidsson har överklagat. Länsstyrelsen bryr sig nämligen inte heller om MÖD:s prejudicerande domar. Länsstyrelsen skriver:

“Kommunen får i det enskilda fallet medge dispens från förbudet om det finns särskilda skäl. Som särskilda skäl vid prövningen av en fråga om dispens från strandskyddet får man endast beakta om det område som dispensen avser…”

Notera “endast beakta”, “endast”… Och så räknas Miljöbalkens 7 kap. 18 c–d §§ upp. MÖD:s domar om egendomsskyddets ökade betydelse beaktas inte av Länsstyrelsen, domarna finns inte. Jag vet inte om detta är ok… Det är i varje fall svårt att tro att några handläggare på Länsstyrelsen i Vänersborg ska kunna bortse från Miljööverdomstolens prejudicerande domar…

De prejudicerande domarna från MÖD som jag har tagit upp här är de enda som MMD i Vänersborg anför som stöd för sin tolkning av lagen och för sin dom. MMD tar inte ens upp de rättsfall och prejudicerande domar som Davidsson hänvisar till i sin överklagan. Dessa domar är tydliga i sina tolkningar av Miljöbalken och MMD borde åtminstone ha framfört argument varför de i detta sammanhang inte kan beaktas på det sätt som Davidsson gör gällande.

Det är ganska anmärkningsvärt tycker jag. Nu kan Davidsson inte ens veta om MMD har studerat dessa domar…

 Det håller på att utkristalliseras ett Moment 22 här. Mark- och miljööverdomstolen i Stockholm (MÖD) meddelar domar som ska vara prejudicerande. Det innebär att underdomstolarna, t ex Mark- och miljödomstolen (MMD) i Vänersborg, ska följa dem. I Jutafallet har inte MMD gjort det. Den har inte visat att den t ex har gjort några avvägningar eller dragit några slutsatser utifrån de prejudicerande domarna. MMD diskuterar inte ens domarnas betydelse i de bedömningar den har gjort.

Mark- och miljööverdomstolen prövar inte alla domar som underdomstolarna meddelar och som överklagas. Den riktar in sig på rättsfall som berör många, där det finns olika tolkningar och som framför allt är principiella. MÖD:s avgöranden i olika rättsfall ska alltså kunna fungera som vägledningar i underrätternas framtida bedömningar och avgöranden.

Om en underdomstol, som Mark- och miljödomstolen i Vänersborg, struntar i MÖD:s prejudicerande domar – är det av principiell betydelse? Kan MMD:s nonchalerande och ignorerande av tidigare prejudicerande domar från MÖD vara ett skäl för MÖD att pröva en överklagan från Davidsson av en dom från MMD?

Davidsson och hans juridiska ombud från Advokatfirman Kjällgren ska i varje fall försöka få MÖD att pröva domen från MMD i Vänersborg.

Fortsättning följer i inlägget ”Juta i Mark- och miljödomstolen (3)”.

===

Blogginlägg om domen i Mark- och miljödomstolen och Länsstyrelsens roll:

Kategorier:Byggnadsnämnden, Juridik, Juta, Länsstyrelsen, strandskydd

Juta i Mark- och miljödomstolen (1)

24 februari, 2024 Lämna en kommentar

Redan den 1 mars 2019 avkunnade de utbildade juristerna i Mark- och miljödomstolen i Vänersborg en dom om strandskyddsdispens och tomtplatsavgränsning på Juta. Den gången ansåg Mark- och miljödomstolen att byggnadsnämnden i Vänersborg hade fattat ett klokt och förnuftigt beslut när nämnden hade bestämt tomtplatsavgränsningen på Juta.

Mark och miljödomstolen (i fortsättningen förkortad till MMD) skrev i domen:

“Mark- och miljödomstolen anser med utgångspunkt i nämnda faktorer att den av nämnden gjorda tomtplatsbestämningen är naturligen avgränsad. … Mark- och miljödomstolen finner vid dessa förhållanden att den av nämnden fastställda tomtplatsavgränsningen får anses rimlig och väl avvägd.”

Byggnadsnämnden hade dragit tomtplatsavgränsningen över ena hörnet på Davidssons altan. Det tyckte de utbildade juristerna i MMD i Vänersborg var en ”rimlig och väl avvägd” och “naturligen avgränsad” tomtplatsavgränsning. Samma MMD i Vänersborg kom i år att avgöra ytterligare en överklagan från Davidsson…

Några år senare ansökte nämligen Davidsson om en ny strandskyddsdispens. Den 7 mars 2023 fattade byggnadsnämnden ett nytt beslut. Nämnden skrev då om det gamla beslutet från 2018:

“Tidigare beslut är felaktigt. Ingen av de kartor som inlämnades till förvaltningen inför bygglovsprövning eller prövning av strandskyddsdispens hade den nya altanen inritad.”

Det är alltid berömvärt att erkänna begångna fel, som byggnadsnämnden gjorde. Men det var 5 år efter det tidigare felaktiga beslutet… 5 år som hade kostat paret Davidsson både blod, svett och tårar samt inte minst pengar. 

Länsstyrelsen överprövade byggnadsnämndens beslut om en ny strandskyddsdispens med en ny tomtplatsavgränsning. Den 17 maj 2023 ändrade och upphävde Länsstyrelsen beslutet i byggnadsnämnden, bland annat den nya tomtplatsavgränsningen. Det var samma jurister på Länsstyrelsen som 5 år tidigare hade accepterat tomtplatsavgränsningen över Davidssons altan. De tycktes ha som målsättning att alltid begränsa fastighetsägarnas rättigheter. (Det finns ett undantag, Sikhall 1:22. Se “Är Länsstyrelsen objektiv? (1/2)” och “Är Länsstyrelsen objektiv? (2/2)”.) Denna gång ledde juristernas iver så långt att de bröt mot svensk lag.

De utbildade juristerna på Länsstyrelsen hade “glömt” den grundläggande förvaltningsrättsliga principen om gynnande förvaltningsbeslut. Davidsson blev av med ett område som redan 2018 ingick i tomtplatsavgränsningen och hade vunnit laga kraft. (Se det röda området på kartbilden till vänster.)

Davidsson och hans juridiska ombud från Advokatfirman Kjällgren överklagade Länsstyrelsens beslut till Mark- och miljödomstolen i Vänersborg. Samma gamla domstol som 2019 tyckte att tomtplatsavgränsningen över Davidssons altan var ”rimlig och väl avvägd”… Och då undrar ofrånkomligen en vanlig kommuninvånare – kan Davidsson ha förtroende för sådana domare och deras domar? Kan någon ha det…?

MMD noterade Länsstyrelsens juridiska lapsus, dvs att upphäva en redan lagakraftvunnen dom. MMD ändrade detta. I övrigt ansåg MMD att juristerna på Länsstyrelsen hade gjort en utmärkt juridisk bedömning. Det lilla juridiska misstaget var tydligen bara undantaget som bekräftade regeln. Länsstyrelsens juridiska kunskaper var självklart vida överlägsna byggnadsnämndens i Vänersborg. (Jag kan inte låta bli att nämna att Vänersborg är en liten stad, kanske för liten. Det har säkerligen ingen som helst betydelse i sammanhanget men både juristerna på Länsstyrelsen och juristerna i MMD huserar i samma byggnad i kvarteret Sälgen 14 i centrala Vänersborg.)

MMD ändrade tomtplatsavgränsningen på Juta. Paret Davidsson blev av med hela gräsmattan från lyktstolparna vid den smala grusvägen till älvkanten.

MMD 15 januari 2024

Mark- och miljödomstolen skriver i domen att den bedömer att:

“det allmänna intresset som strandskyddet representerar väger tyngre än Bengt Davidssons enskilda intressen. Den beslutade tomtplatsen kan inte anses oproportionerlig.”

Miranda och Bengt Davidsson har alltså köpt ett hus på landet utanför detaljplanelagt område. MMD anser att de måste, till skillnad från varenda villaägare i t ex Nordstan, skaffa en kolonilott om de vill odla lite potatis och några morötter… Eller en kruka i köket med lite krasse. Det är faktiskt anmärkningsvärt att MMD anser att detta är “proportionerligt”.

MMD:s dom innebär att Jutafastigheten nu har sin 4:e tomtplatsavgränsning sedan 2018. (Se “MMD: Dom över Juta”.) Och alla tomtplatsavgränsningar har utgått från och hänvisat till samma lag, Miljöbalken. Fallet Juta visar tydligt att alla beslut och domar handlar om tolkningar av Miljöbalken. Och vid tolkningar av lagen handlar det om bedömningar – och då ligger vägen öppen för att personliga erfarenheter och tyckanden, politiska övertygelser osv fäller avgörandet. 

De olika Mark- och miljödomstolarna i Sverige brukar titta på hur Mark- och miljööverdomstolen (MÖD) tolkar Miljöbalken för att få vägledning i hur den ska förstås och tillämpas. Det är ett sätt att säkerställa att lagen blir mer belyst och grundligare analyserad samt därigenom, inte minst, att alla invånare i landet behandlas rättvist och lika. Mark- och miljööverdomstolens domar är nämligen prejudicerande. Det betyder att “överdomstolens” domar fungerar som regel eller vägledning i andra mål med likartade omständigheter. Mark- och miljödomstolen i Vänersborg ska vara medveten om och följa de prejudicerande domarna. MÖD i Stockholm har genom åren avkunnat många domar kring strandskyddsdispenser.

Vänersborgs byggnadsnämnd hänvisar i sitt beslut den 7 mars 2023 till flera prejudicerande domar från Mark- och miljööverdomstolen. Länsstyrelsen gör det emellertid inte i sin överprövning av nämndens beslut. När Davidsson i sin tur överklagar Länsstyrelsens beslut hänvisar han i sin överklagan till ett flertal domar från Mark- och miljööverdomstolen. Men obegripligt nog kommenterar inte Mark- och miljödomstolen i Vänersborg Davidssons eller byggnadsnämndens hänvisningar till de prejudicerande domarna från Mark- och miljööverdomstolen (MÖD). Istället hänvisar MMD i Vänersborg till några prejudicerande domar som i stort sett helt saknar betydelse i fallet Juta.

Det ska jag visa i ett kommande blogginlägg.

Fortsättning följer…

==

Anm. Jag har tidigare skrivit om domen från Mark- och miljödomstolen i Vänersborg, se “MMD: Dom över Juta”. Jag har också gjort en “djupdykning” om juristerna på Länsstyrelsen genom att jämföra deras beslut i fallen Juta och Sikhall 1:22 – se “Är Länsstyrelsen objektiv? (1/2)” och “Är Länsstyrelsen objektiv? (2/2)”.

Kategorier:Byggnadsnämnden, Juridik, Juta, Länsstyrelsen, strandskydd

Är Länsstyrelsen objektiv? (2/2)

8 februari, 2024 3 kommentarer

Anm. Detta inlägg är en fortsättning på “Är Länsstyrelsen objektiv? (1/2)”.


Länsstyrelsen hade olika glasögon på sig när den granskade strandskyddsdispenserna på Juta respektive Segelsällskapets fastighet Sikhall 1:22.

Bengt Davidsson på Juta får inte klippa gräsmattan på sin tomt. Det privatiserar området. Byggnadsförvaltningen skrev den 27 januari 2021:

“Upphör att klippa gräsmatta utanför tomtplatsavgränsningen, marken kan slås 2ggr/år.”

Dessutom motverkade klippningen växt- och djurlivet. Länsstyrelsen skrev den 17 maj 2023 i överprövningen av kommunens Jutabeslut:

“goda livsvillkor för djur- och växtliv, är mycket starkt. Den allemansrättsliga tillgången till naturen är även grundlagsfäst”

Det var ord och inga visor, grundlagen åberopades mot Davidsson…

Till grund för byggnadsnämndens beslut den 5 december 2023 om Sikhall 1:22 hade miljö- och hälsoskyddsnämndens yttrat sig:

“Ytan där grillplatsen är placerad utgörs av klippt gräsmatta och saknar värden för växt- och djurlivet.”

Länsstyrelsen hade inget att erinra mot nämndens beslut.

Segelsällskapet får klippa gräsmattan utanför sin tomtplatsavgränsning, men inte Davidsson. Varför denna skillnad? Är växter och djur mindre värda i Dalsland? Eller gäller inte grundlagen i Dalsland?

Synen på träd och buskar inom de två allemansrättsligt tillgängliga områdena är också olika. Byggnadsförvaltningen skrev till Davidsson i januari 2021. 

“Ta bort 4 st planterade trädgårdsträd med inhägnad utanför tomtplatsavgränsning”

Inhägnaden runt de nyplanterade träden var till för att skydda dem mot älgar och rådjur etc.

I miljö och hälsas yttrande stod det om Sikhall 1:22:

“I anslutning till förrådscontainer växer två stycken uppväxta björkar med visst värde för växt- och djurlivet. Trädens värde utgörs av att de i stort sett är de enda träd som finns på fastigheten.”

De 4 trädgårdsträden på Juta var också de enda träd som fanns på gräsmattan. Träd är tydligen mer värda i Dalsland än på Juta…

Det är viktigt att komma ihåg att byggnadsnämnden senare ändrade sin syn på strandskyddsdispensen på Juta. Det gjorde inte Länsstyrelsen.

Davidsson fick också ett föreläggande av kommunen i januari 2021 att:

“Ta bort 2 st utemöbler placerade utanför tomtplatsavgränsning”

Ungefär 2 år senare skrev samma förvaltning om Sikhall 1:22:

“… lekutrustning, utemöbler, skyddsräcke vid servicebyggnad bedöms i detta fall inte vara avhållande med hänsyn till att området utgör en gästhamn och är allemansrättsligt tillgängligt.”

Davidsson ska kanske sätta upp en skylt vid vattnet – “Juta Gästhamn”… Då kanske Länsstyrelsen godkänner hans strandskyddsdispens också. Och sedan kan Davidsson få ha några utemöbler på sin gräsmatta… Som kanske då också får klippas…

Det som blev fastigheten Juta, som den ser ut idag, avstyckades 1970. Ägare till marken var vid tillfället staten. Älvsborgs läns Landstingskommun blev ny ägare. Det var en följd av att landstinget övertog den statliga mentalsjukvården.

Landstinget satte upp staket för att avgränsa fastigheten. Det syns emellertid inte på de suddiga flygfotona från 1975. (Se “Är Länsstyrelsen objektiv? (1/2)”.) Staketet, som antagligen är utbytt vid ett senare tillfälle, dock innan Davidsson köpte Juta, finns kvar än idag. Davidsson har däremot satt upp trädgårdsbelysning ner mot älven.

Länsstyrelsen vill att Davidsson ska ta bort både staket och trädgårdsbelysning eftersom de ligger utanför tomtplatsavgränsningen. Anordningarna privatiserar Juta och hindrar allmänhetens passage. Länsstyrelsen skrev den 17 maj 2023 att “ljuspollarna”:

“avhåller allmänheten från att röra sig i området.”

Dessutom har en av Länsstyrelsens ärendehandläggare påpekat att öppningen på staketet vid den traditionella vandringsleden nere vid älven är för liten. Det var också privatiserande.

Länsstyrelsen granskade aldrig tillsynsärendet med staketet efter kommunens beslut för Sikhall 1:22. De granskar ju enbart givna dispenser. Det borde emellertid inte ha hindrat Länsstyrelsens ärendehandläggare att påpeka att staket är oerhört privatiserande. Det kan ju nämnas att samma handläggare från Länsstyrelsen anmälde Davidssons granne för att ha brutit mot strandskyddslagstiftningen vid besök på Juta… Fast det är klart, Länsstyrelsen var ju aldrig ute och kollade på Sikhall 1:22…

I protokollet från byggnadsnämndens sammanträde den 5 december 2023 konstateras inledningsvis att:

“Staketet runt fastigheten bedöms ha en avhållande effekt och bedöms vara en förbjuden åtgärd om staketet uppförts efter de generella strandskyddslagstiftningen år 1975.”

Och här är parallellen med Juta anmärkningsvärt tydlig. Byggnadsnämndens slutsats i Jutas fall var under drygt 5 år att det aldrig hade funnits något staket på Juta. Det syntes ju inte på flygfotona. I det här fallet, Sikhall 1:22, skriver nämnden:

“Staketet runt fastigheten bedöms funnits på platsen innan strandskyddslagstiftningen år 1975 och är därmed lagligen uppfört.”

Bevisen är flygfoton och privata foton samt uppgifter från de inblandade. Byggnadsnämnden, och Länsstyrelsen, tolkade dock denna information helt olika. (Se “Är Länsstyrelsen objektiv? (1/2)”.) Länsstyrelsen hade för övrigt inga synpunkter på staketöppningens storlek i Sikhall – trots att öppningen är mindre än på Juta… (OBS. ”Skalan” på fotografierna är inte samma.)

Som sagt, byggnadsnämnden har ändrat sin bedömning i Jutaärendet, det har inte Länsstyrelsen…

Jag vill avsluta den här serien blogginlägg med att påpeka ett som jag ser det stort förbiseende från Länsstyrelsens sida när det gäller Juta. Det har med kompensationsåtgärder att göra. Byggnadsnämnden citerade i sitt beslut om strandskyddsdispens den 7 mars 2023 en dom från Mark- och miljööverdomstolen från den 4 mars 2020 (M 4244-19):

“Om en redan utförd åtgärd avviker från en given strandskyddsdispens eller från vad som skulle kunna godtas vid en helt ny dispensprövning bör det däremot inte vara uteslutet att vid en proportionalitetsavvägning beakta om det finns möjlighet att på annat sätt kompensera för den negativa påverkan som åtgärden medför”

Mark- och miljööverdomstolen lutar sig mot Miljöbalken (16 kap. 9 § 3 p). Byggnadsnämnden kommenterade i sitt beslut:

“Fastighetsägaren har under en tid lagt dit en bro som möjliggör för allmänheten att passera det djupa diket i fastighetens norra del. Det har fallit väl ut och varit mycket uppskattat och ökat tillgänglighet och möjligheten att röra sig förbi fastigheten.”

Det tycks som om Vänersborgs byggnadsnämnd har följt lagen och de prejudicerande domarna noggrannare och bättre än Länsstyrelsen (och Mark- och miljödomstolen i Vänersborg).

Byggnadsnämnden i Vänersborg har fattat beslut om två strandskyddsdispenser, en på Juta och en på Sikhall 1:22. Man kan tycka vad man vill om båda dispenserna, men nämnden har helt klart ändrat attityd och uppfattning jämfört med den traditionella negativa synen. Och på sätt och vis har nämnden varit, så att säga, mycket flexibel och tillåtande i båda fallen och behandlat båda fastighetsägarna lika.

Länsstyrelsen däremot har bedömt de båda strandskyddsdispenserna helt olika. Det som de tillåter, eller blundar för, i det ena fallet blir oerhört avgörande i det andra. I fallet Juta är det bara avslag, avslag och avslag. Jag förstår inte orsaken till Länsstyrelsens prövningar och beslut. Kanske någon annan gör det.

Tyvärr delar Mark- och miljödomstolen i Vänersborg Länsstyrelsens syn på strandskyddsdispensen på Juta. (Se ”MMD: Dom över Juta”.) Det förstår jag inte heller. Men till det återkommer jag.

===

Inlägg i denna bloggserie:

  •  

Kategorier:Byggnadsnämnden, Juridik, Juta, Länsstyrelsen, Sikhall, strandskydd, Vänersborgs Segelsällskap, VSS