Arkiv

Archive for the ‘Länsstyrelsen’ Category

Är Länsstyrelsen objektiv? (1/2)

5 februari, 2024 1 kommentar

Anm. Detta inlägg är en fortsättning på “Strandskyddsdispensen på Sikhall överklagat”.

Länsstyrelserna i Sverige kontrollerar enligt lag alla strandskyddsdispenser i alla kommuner. Länsstyrelsen i Vänersborg granskar varenda strandskyddsdispens som byggnadsnämnden i Vänersborg beviljar. I två blogginlägg ska jag granska Länsstyrelsens granskning och hantering av två strandskyddsdispenser, den på Bengt Davidssons Juta och den på Segelsällskapets fastighet Sikhall 1:22. 

Länsstyrelsen har genom åren delat Vänersborgs byggnadsnämnds mycket restriktiva syn på att bevilja strandskyddsdispenser. (Se “SVT och strandskyddsdispensen på Sikhall 1:22”.) När byggnadsnämnden avslår en strandskyddsdispens så tycks Länsstyrelsen i Vänersborg alltid vara nöjd. Men beviljar Vänersborgs kommun en strandskyddsdispens så brukar Länsstyrelsen som regel överpröva byggnadsnämndens beslut – och då blir dispensen avslagen.

När byggnadsnämnden den 7 mars 2023 ändrade inriktning och beviljade Juta en ny strandskyddsdispens sa Länsstyrelsen nej. Men när byggnadsnämnden beviljade Vänersborgs Segelsällskap strandskyddsdispens på fastigheten Sikhall 1:22 sa Länsstyrelsen – ja. Det var en stor överraskning…

Det finns flera paralleller mellan fallet Juta och fallet Sikhall 1:22. Jämförelserna visar att Länsstyrelsen inte har behandlat och bedömt Juta och Segelsällskapet på samma sätt. Den har haft olika bedömningsgrunder och ”bevisvärderingar” vid prövningen av de båda strandskyddsdispenserna. Det ska jag visa i det följande. I jämförelsen kommer jag att använda utdrag och citat från både Länsstyrelsens egna bedömningar, så klart, men även Vänersborgs byggnadsnämnds beslut och underlag, i de fall som Länsstyrelsen ställer sig bakom dessa bedömningar.

Det kan vara viktigt att vara ute och studera verkligheten. Det är nämligen inte alltid så lätt att göra riktiga tomtplatsavgränsningar utifrån en karta. Det kan ju faktiskt hända att kartan inte stämmer överens med verkligheten. (Fråga gärna ledamöter i byggnadsnämnden och tjänstepersoner på Länsstyrelsen som 2018 utifrån en felaktig karta godkände en tomtplatsavgränsning över Davidssons altan.)

Länsstyrelsen har under årens lopp gjort ett flertal besök på Juta. (Anmärkningsvärt nog utan att uppmärksamma att kartan 2018 inte överensstämde med verkligheten.) Handläggarna har vandrat omkring med anteckningsblock och kameror vid åtminstone 3 tillfällen. När det gällde bedömningen av Sikhall 1:22, Segelsällskapets fastighet alltså, ansåg handläggaren på Länsstyrelsen att det inte behövdes något besök på plats. Det räckte med kartor och fotografier…

I både fallet Juta och fallet Sikhall 1:22 fanns det fotografier som låg till grund för bedömningarna och besluten. Fotografiernas bevisvärde varierade dock avsevärt enligt Länsstyrelsen. Det handlade dels om flygbilder från det strategiska årtalet 1975 och dels om privata foton från andra tidpunkter. (Flygfotografiet till vänster visar Juta och fotografiet till höger Sikhall 1:22.)

 

 

Den 17 maj 2023 skrev Länsstyrelsen om Juta:

“Länsstyrelsen har tagit del av de uppgifter och flygbilder som fanns i kommunens ärenden, samt ytterligare flygbilder … Länsstyrelsen konstaterar att markområdet öster och norr om grusvägen inte har varit kontinuerligt hävdat som tomtmark efter 1975.”

Det tycks i och för sig som om Länsstyrelsen inte var riktigt säker på att Juta inte hade varit tomtmark 1975, och garderade sig därför med att det inte hade varit det, kontinuerligt(!), “efter 1975”… (Har Länsstyrelsen i Vänersborg en egen tolkning om årtalets betydelse?) Den 15 okt 2018 var emellertid Länsstyrelsen desto säkrare, och faktiskt, det var samma handläggare som gjorde bedömningen då som gjorde den i år, 2024, på Sikhall:

“Flygbilder över Jutatorpet visar att marken framför torpet inte var privat när strandskyddslagstiftningen kom 1975.”

Det var ingen tvekan. Det suddiga flygfotot från 1975 bevisade menade Länsstyrelsen att Juta inte var ianspråktaget. Juta var allmänrättsligt tillgängligt. Det var inte helt lätt att förstå Länsstyrelsens bedömning, eftersom t ex ett staket inte syns på ett sådant flygfoto. Samma handläggare(!) godkände dock byggnadsnämndens bedömning den 5 december 2023 av flygfotografiet från 1975 över Segelsällskapets blivande fastighet i Sikhall:

“Staketet syns inte på flygfoto från 1975. Med hänsyn på kvalitén på flygfotot samt tillkommen information bedöms fastighetsägaren har styrkt att staketet funnits på platsen innan 1975 och därmed lagligen uppfört.”

Ja, “kvalitén på flygfotot” var inte särskilt bra, det kan man lätt hålla med om. Saken var ju bara den att “kvalitén på flygfotot” över Juta 1975 inte heller var särskilt bra… Men i det fallet ansåg handläggaren på Länsstyrelsen att flygfotografiet var ett avgörande bevis…

Davidsson på Juta hade också andra fotografier, från “marken”, som visade staket och skyltar mm på Juta. De visade att marken hade varit ianspråktagen. De fotografierna räknades dock inte som ”tillkommen information” av Länsstyrelsen och kommenterades överhuvudtaget inte. Det var till skillnad från de kompletterade fotografierna på Sikhall som tydligen hade mycket högt bevisvärde. Det var ju nämligen så att “föreningen har angett…” och då måste ju de uppgifterna vara sanna. Varken byggnadsnämnden eller Länsstyrelsen behövde kontrollera uppgifterna. Eller rättare sagt, de blundade för de bevis som visade motsatsen.

Det handlade bland annat om fotografiet med en bil i bakgrunden som uppgavs vara taget i slutet av 70-talet. Den bilmodellen fanns emellertid inte före 1980… Det var dock inget som Länsstyrelsen tog i beaktande. (Se “Byggnadsnämnden och strandskydd 4” eller SVT när Pontus Gläntegård, V, förklarar – se “Hembygdsförening rasar mot kommunen” – 2.50 min in i sändningen .)

Det är många som har följt med i ärendena Juta och Sikhall 1:22 som undrar varför Länsstyrelsen inte granskar och bedömer alla på samma sätt…

Det finns fler exempel. I byggnadsnämndens underlag och beslut i ärendet Sikhall 1:22 den 27 nov 2023 ingick följande bedömning, som Länsstyrelsen inte hade några problem med att “godkänna”:

“Befintlig grillplats utan tak har funnits på platsen sedan innan -1975”

Studerar man det suddiga flygfotot från 1975 (se ovan) så kan man med hög grad av säkerhet konstatera att fotografiet visar, trots att det är otydligt, att det inte fanns något grillhus på fastigheten 1975… Det finns dessutom andra fotografier. Ett av dem visar en inskrift i grillfundamentet – “2000-05-06”… Det var då grillhuset byggdes. Det fanns helt enkelt inget grillhus på fastigheten 1975.

Länsstyrelsen höll med byggnadsnämnden om att det hade funnits en grillplats utan tak på Sikhall 1:22 ända sedan 1975. Det bekräftar den ansvarige ärendehandläggaren på Länsstyrelsen till SVT. Grillplatsen var därför laglig och att sedan sätta ett tak på den skulle inte motverka strandskyddets syften. Allmänhetens tillgång till strandområden var ändå säkrad, som byggnadsnämnden formulerade det i motiveringen till sitt beslut.

På Juta finns det inget grillhus. I varje fall inte än så länge, men det kanske är ett tips till Davidsson att bygga ett. Allmänhetens tillgång till strandområden skulle ju ändå vara säkrad… Davidsson har däremot ett mindre trädgårdsland på tomten. Det fanns där när Davidsson köpte Juta. Denna mindre odling, som de flesta husägare i t ex Nordstan har på sin tomt, kommer däremot att hindra tillgängligheten för allmänheten.

Byggnadsnämnden ger en intressant men ytterst tveksam motivering till dispensen för grillhuset:

“Särskilt skäl till grund för dispensen är att behövs för en anläggning som för sin funktion måste ligga vid vattnet och behovet inte kan tillgodoses utanför området (…) samt behövs för att utvidga en pågående verksamhet och utvidgningen inte kan genomföras utanför området”

Den motiveringen för att ge strandskyddsdispens för ett grillhus utanför tomtplatsavgränsningen slår det mesta tycker jag. Måste en grillplats “ligga vid vattnet”? Och inte nog med det, nämnden skrev:

“Tak över grillplatsen bedöms stärka friluft-/båtlivet på fastigheten som är tillgänglig för allmänheten…”

I resonemangen kring Juta visar Länsstyrelsen inget av denna överslätande, förstående och “vidsynta” attityd…

 Tvärtom! När Davidsson menar att allmänhetens insyn i hans bostadshus är ett “särskilt skäl”, precis som grillhuset var ett “särskilt skäl”, liksom den privata äganderättens ökade betydelse i bedömningarna (jämför Mark- och miljööverdomstolens domar “M 12640-19” och “M 1850-15”) så skrev byggnadsnämnden i oktober 2022:

“För att åberopa ett mycket angeläget intresse krävs mycket speciella omständigheter och bör tillämpas särskilt restriktivt när det gäller enskilda intressen. Förvaltningens bedömning är att de framkomna intressena inte anses vara av sådan karaktär att det är att se som mycket angelägna intressen utifrån de särskilda skälen.”

Grillhuset var ett “särskilt skäl” men inte Mark- och miljööverdomstolens domar…

Länsstyrelsen har inte haft något intresse av att kontrollera fakta på Sikhall 1:22. Och på Juta har Länsstyrelsen bara tagit hänsyn till “fakta” som den kunde tolka som stöd för sin egen uppfattning om avslag. Det är svårt att förstå varför Länsstyrelsen behandlar Davidsson på Juta annorlunda.

Det finns fler exempel…

Fortsättning följer i ”Är Länsstyrelsen objektiv? (2/2)”.

===

Inlägg i denna bloggserie:

Kategorier:Byggnadsnämnden, Juridik, Juta, Länsstyrelsen, Sikhall, strandskydd, Vänersborgs Segelsällskap, VSS

SVT och strandskyddsdispensen på Sikhall 1:22

2 februari, 2024 1 kommentar

SVT:s Lokala Nyheter Väst har återigen satt Vänersborg och kommunen på kartan. I tisdags, 30 januari, sändes ett längre avsnitt, ca 3.30 min, om Sikhall. (Se “Hembygdsförening rasar mot kommunen” – 50 sek in i sändningen.)

Reportern Lisa Johansson uppmärksammade än en gång Vänersborgs byggnadsnämnd. Reportaget handlade om det nedlagda tillsynsärendet och strandskyddsdispensen på Vänersborgs Segelsällskaps fastighet Sikhall 1:22. För att vara tydlig, det handlade inte om fastighetsregleringarna mellan kommunen och Sikhall och det överklagande till Förvaltningsrätten som är aktuellt. (Se blogginläggen om “SBN/Sikhall”.)

Vänersborgs Segelsällskap (VSS) anmäldes redan 2021 av en kommuninvånare som misstänkte att VSS hade brutit mot strandskyddsreglerna. Miljö- och byggnadsförvaltningen upprättade därför ett tillsynsärende som emellertid tog sin tid. Ärendet behandlades inte i byggnadsnämnden förrän den 5 december 2023. (Se “Brott mot strandskyddet i Sikhall”.)

Byggnadsnämnden beslutade då, den 5 december 2023:

“att avskriva ärende gällande tillsyn inom strandskyddat område utan vidare åtgärd.”

Beslutet innebar att nämnden inte ansåg att Segelsällskapet behövde strandskyddsdispens för lekplats, utemöbler, skyddsräcke vid servicebyggnad och staket som ringar in fastigheten. Men det var två saker som inte byggnadsnämnden kunde blunda för och låta passera. Det löste dock nämnden snabbt och lätt. 

“Byggnadsnämnden ger strandskyddsdispens i efterhand för tak över grillplats 4,2m x 4,2m samt förråd 2,5m x 5m.”

Det var två bra beslut för Segelsällskapet, men beslut som skilde sig markant från andra beslut i tillsynsärenden och strandskyddsdispenser som har fattats av byggnadsnämnden de senaste åren. Byggnadsnämnden och miljö- och byggnadsförvaltningen i Vänersborg har som bekant en lång tradition av att vända på varenda sten för att hitta argument som begränsar fastighetsägarnas rättigheter. Mottot har varit att om det finns oklarheter och tveksamheter – tolka dem till den sökandes nackdel. Det har erfarits av bland annat blåbärsodlaren vid Hästefjorden, Magnus Larsson i Sikhall och Bengt Davidsson på Juta.

Nu vände alltså byggnadsnämnden helt om och intog en totalt motsatt position. Det verkade som om Miljöbalkens strandskyddsregler inte skulle gälla överhuvudtaget. Och som Pontus Gläntegård (V) skrev i sin reservation mot beslutet om den beviljade strandskyddsdispensen:

“Det kommer vara svårt med likhetsprincipen enligt kommunallagen om det räcker att skicka in ett kort från 80-talet och ange att det visar det man vill och myndigheten tar det som bevis på att det är från före 1975. Hur ska myndigheten hantera nästa liknande ärende?”

Byggnadsnämndens majoritet har onekligen ändrat färdriktning.

Jag har beskrivit byggnadsnämndens beslut i 5 blogginlägg. Om du vill veta mer så rekommenderar jag en genomläsning. Det första inlägget hittar du här: “Byggnadsnämnden och strandskydd”.

Byggnadsnämndens och förvaltningens bedömningar och beslut har regelmässigt setts med stort gillande av Länsstyrelsen i Vänersborg. Länsstyrelsen studerar och prövar alla beslut om strandskyddsdispens som fattas av kommunen. Det måste Länsstyrelsen enligt lag.

Länsstyrelsen i Vänersborg har som “tradition” haft samma grundinställning som Vänersborgs kommun – hellre fälla än fria. I fallet Davidsson på Juta anade antagligen Länsstyrelsen att det var “fara å färde”… Vad hade tagit åt byggnadsnämnden, hade den gett Davidsson dispens? (Se “Juta: Idag fick Davidsson en tomt!”.) Så verkade det i varje fall som Länsstyrelsen resonerade. Den bestämde sig nämligen snabbt för att överpröva beslutet – och upphävde det. Länsstyrelsen visade tydligt var skåpet skulle stå – på samma plats som alltid…

Länsstyrelsen studerade självklart också byggnadsnämndens strandskyddsdispens i Sikhall för Segelsällskapet. Det ska noteras att det var dispensen den prövade, inte tillsynsärendet. De flesta var tämligen säkra på att det skulle bli en överprövning, och att byggnadsnämndens beslut skulle upphävas. Sannolikheten var också stor att Länsstyrelsen även skulle ta upp staketet som avgränsade och privatiserade fastigheten – med precis samma attityd och uppträdande som den visade på Juta.

Och så, som en blixt från en klar himmel…

Tio dagar efter byggnadsnämndens beslut, den 15 december, och tydligen samma dag som ärendet hamnade hos Länsstyrelsen, så bestämde sig Länsstyrelsen snabbt och lätt om strandskyddsdispensen för Sikhall 1:22:

“Länsstyrelsen beslutar att godkänna Vänersborgs kommuns beslut den 5 december 2023 i ärende STR.2023.15 om strandskyddsdispens för förråd och tak över grillplats på fastigheten Sikhall 1:22, Vänersborgs kommun.”

Det var tydligen ett enkelt beslut för handläggaren på Länsstyrelsen. Länsstyrelsen motiverade beslutet:

“Länsstyrelsen anser inte att det finns någon grund för att pröva kommunens beslut.”

Det fanns inga skäl skrev Länsstyrelsen att anta att:

“det inte finns förutsättningar för dispens, eller
en brist i ärendets handläggning [som] kan ha haft betydelse för utgången i ärendet”

Det var ett minst sagt överraskande beslut. Länsstyrelsen bedömde att alla Segelsällskapets åtgärder i Sikhall var lagenliga – medan samma ärendehandläggare bara några månader innan hade ansett att det mesta på Juta var olagligt… (Se “Länsstyrelsen upphäver Jutabeslutet”.)

Det var helt klart en 180 graders vändning av den ärendehandläggare på naturavdelningen på Länsstyrelsen i Vänersborg som sysslar med strandskyddsdispenser. Särskilt som man betänker att ärendehandläggaren och hennes fåtaliga kollegor var inblandade i upphävandet av byggnadsnämndens beslut på Juta… 

Även Länsstyrelsen är självklart, precis som byggnadsnämnden, en myndighet som måste fatta beslut som följer lagen. Den måste också behandla alla invånare lika. Allmänheten får inte misstänka eller spekulera om att vissa avgöranden kan bero på handläggarnas uppfattning om enskilda fastighetsägare. Eller egna intressen. Eller att man känner varandra sedan tidigare…

Länsstyrelsen ska vara saklig i alla lägen, ta reda på fakta, vara objektiv, behandla alla lika och följa lagarna.

Byggnadsnämndens strandskyddsdispens, som alltså också “godkändes” av Länsstyrelsen, har överklagats.

Fortsättning följer i blogginlägget ”Strandskyddsdispensen på Sikhall överklagad”.

===

Inlägg i denna bloggserie:

Kategorier:Byggnadsnämnden, Länsstyrelsen, Sikhall, SVT, Vänersborgs Segelsällskap

MMD: Dom över Juta

17 januari, 2024 4 kommentarer

Måndagen den 15 januari 2024 avkunnades domen från Mark- och miljödomstolen i Vänersborg. Bengt och Miranda Davidsson på Juta får inte någon tomt.

Domslutet hade i sin helhet följande lydelse:

“Mark och miljödomstolen ändrar Länsstyrelsen i Västra Götalands läns beslut på så sätt att

  • strandskyddsdispens beviljas för ytterligare två lyktstolpar,
  • villkor om grindar åt norr och grind åt söder upphävs samt
  • tomtplats bestäms till det område som framgår av bilaga 2

Mark- och miljödomstolen avslår överklagandet i övrigt.”

Bilaga 2 visar den beslutade tomtplatsen:

MMD 15 januari 2024

Den smala grusvägen längs altanen och huset ligger som synes inom tomtplatsavgränsningen, liksom ”vägkorsningen” och vägen till husets nordsida respektive den gamla ladan längst i nordväst. Lyktstolparna vid vägen ingår också i tomtplatsen men resten av den stora gräsmattan ner mot älven blir allmänrättslig tillgänglig.

Det torde vara en slump att Mark- och miljödomstolens tomtplatsavgränsning i det närmaste är identisk med det förslag som lades fram av byggnadsförvaltningen till byggnadsnämndens sammanträde i december 2022… (Se det lilla fotot till höger.) Det blev emellertid inget beslut i nämnden den gången eftersom dåvarande ordförande Bo Dahlberg (S) lyfte bort ärendet från dagordningen. (Se “Inget beslut om Juta!”.)

Paret Davidsson är självklart mycket besviket över domslutet från Mark- och miljödomstolen (MMD) och ser domen som en stor motgång. Den strandskyddsdispens med tomtplatsavgränsning som byggnadsnämnden beslutade den 7 mars 2023 var den som Davidsson hade hoppats att MMD (Mark- och miljödomstolen) skulle se fördelarna och nyttan med för alla parter.

Byggnadsnämnden 7 mars 2023

Davidsson ansåg, liksom många andra, att nämndens beslut var logiskt och en bra avvägning mellan enskilda och allmänna intressen. Nämndens motiveringar, som arbetats fram av byggnadsförvaltningen, var mycket sakliga, övertygande och vederhäftiga samt väl underbyggda. Men MMD gick istället på Länsstyrelsens linje…

Domen innebär att trots att paret Davidsson har köpt en fastighet på “landet” så har de knappt någon gräsmatta. Fotografiet till vänster visar det enda gräs som finns inom domstolens tomtplatsavgränsning, förutom den smala remsan längs vägen där lyktstolparna står. Gräset till vänster fortsätter längs altanen men är mycket brant och gräsytan till höger är både liten och delvis brant. Det finns inget ställe att odla upp ett jordbruksland och ingen plats att placera ett växthus. Det är faktiskt anmärkningsvärt, eftersom det nog inte finns någon villaägare i kommunen som inte har en gräsmatta på sin tomt. Miranda och Bengt Davidsson får skaffa en kolonilott om de vill odla lite potatis och några morötter…

Istället för att det finns en “vanlig” trädgård på tomten ska människor kunna gå förbi altanen på Juta på ca 5 meters håll, sätta sig på den stora gräsmattan (som inte Davidsson får utnyttja), betrakta Bengt och Miranda när de äter frukost en solig morgon i juni och kanske vinka lite försynt…

MMD:s dom gick egentligen helt på Länsstyrelsens linje. Länsstyrelsen beslutade den 17 maj 2023 om följande strandskyddsdispens med följande villkor, t ex grindarna, och att tomtplatsavgränsningen skulle ha följande utseende:

Länsstyrelsen 17 maj 2023

Det var bara ett problem med Länsstyrelsens beslut som MMD var tvungen att “rätta till”…

Länsstyrelsen hade “glömt” den grundläggande förvaltningsrättsliga principen om gynnande förvaltningsbeslut. Det är ett misstag som en statlig myndighet helt enkelt inte får begå. (Se “Juta i Svt (1): Lst kan inte lagen”.) Det vittnar onekligen om en viss inkompetens hos juristerna på Länsstyrelsen.

Byggnadsnämnden 17 april 2018

Byggnadsnämnden 17 april 2018

Bakgrunden till Länsstyrelsens stora misstag ligger i det beslut som byggnadsnämnden i Vänersborg fattade den 17 april 2018.  Nämndens beslut var på många sätt felaktigt, tomtplatsavgränsningen gick t ex över Davidssons altan. Byggnadsnämnden hade, som har påpekats många gånger i denna blogg, missat att huset var ombyggt och att det hade anlagts en altan, allt helt enligt bygglovet. Men beslutet hade trots felaktigheterna vunnit laga kraft.

Länsstyrelsen 17 maj 2023

Och i det beslut som Länsstyrelsen nu fattade, den 17 maj 2023, ändrade Länsstyrelsen byggnadsnämndens gamla beslut till Davidssons nackdel. Davidsson blev av med det röda området.

Länsstyrelsens beslut innebar alltså att Davidsson blev av med en del av vägen till ingången på nordsidan av huset och till den gamla ladan. Trots alltså att beslutet 2018 hade vunnit laga kraft. Dessutom skulle Davidssons tvingas sätta upp två grindar vid tomtplatsavgränsningen. Som de måste öppna och stänga varje gång de skulle ställa bilen på denna sida bostadshuset. Davidsson skulle även bli tvungen att ta bort två lyktstolpar i området.

Länsstyrelsens beslut på de här punkterna var alltså lagstridiga. MMD rättade därför i måndagens dom så att säga till de lagstridiga “misstag” som Länsstyrelsen hade gjort. Därav de två punkterna i domen att “strandskyddsdispens beviljas för ytterligare två lyktstolpar” och att “villkor om grindar åt norr och grind åt söder upphävs”.

Och visst var dessa ändringar till fördel för Davidsson, även om de i det stora hela var tämligen betydelselösa och alltså enligt tidigare beslut.

Men oavsett rättelserna har domen från Mark- och miljödomstolen förstört inledningen av det nya året för Davidssons. Bengt Davidsson känner att tron på rättsväsendet, förnuftet, likabehandlingen och rättssäkerheten har fått sig en rejäl törn. Det är han inte ensam om. Det är antagligen fler som delar den uppfattningen, kanske till och med ledamöter i Vänersborgs byggnadsnämnd… Jag delar hans uppfattning, och det gör jag bland annat av följande orsak.

Byggnadsnämnden, Länsstyrelsen och Mark- och miljödomstolen har fattat fyra olika beslut kring samma ärende på Juta och utifrån samma strandskyddslagstiftning i Miljöbalken.

Den 17 april 2018 fattade byggnadsnämnden i Vänersborg ett beslut om strandskyddsdispens med tomtplatsavgränsning. (Se karta ovan.) Davidsson överklagade beslutet till först Länsstyrelsen och sedan till Mark- och miljödomstolen. Båda instanserna avslog Davidssons överklagan och slog fast att byggnadsnämndens beslut var riktigt.

I Mark- och miljödomstolens dom från den 1 mars 2019 angavs följande skäl till att överklagan avslogs:

“Mark- och miljödomstolen anser med utgångspunkt i nämnda faktorer att den av nämnden gjorda tomtplatsbestämningen är naturligen avgränsad. … Mark- och miljödomstolen finner vid dessa förhållanden att den av nämnden fastställda tomtplatsavgränsningen får anses rimlig och väl avvägd.”

”Rimlig och väl avvägd”… Say no more.

Det här beslutet med bland annat tomtplatsavgränsningen över altanen fick Davidssons leva med i 5 år. (5 år!) Inför beslutet i byggnadsnämnden den 7 mars 2023 skrev byggnadsförvaltningen om beslutet 2018:

“Tidigare beslut är felaktigt. Ingen av de kartor som inlämnades till förvaltningen inför bygglovsprövning eller prövning av strandskyddsdispens hade den nya altanen inritad.”

Länsstyrelsen skrev i beslutet den 17 maj 2023 också om byggnadsnämndens beslut 2018:

“Olika faktorer, såsom felaktiga kartor var grund till att den tomtplats som då meddelades 2018 blev liten och gjorde det omöjligt för den enskilde att kunna använda sitt bostadshus på ett tillfredsställande sätt.”

Länsstyrelsen “glömde” emellertid att den 2018 avvisade Davidssons överklagande med att byggnadsnämnden hade gjort en riktig bedömning…

Mark- och miljödomstolen har inte kommenterat att underlaget för domslutet 2019 var felaktigt – och därmed även domen.

Den 7 mars 2023 ändrade byggnadsnämnden i Vänersborg den gamla strandskyddsdispensen och fattade beslut om en ny strandskyddsdispens med en ny tomtplatsavgränsning. (Se karta ovan.)

Den 17 maj 2023 ändrade och upphävde Länsstyrelsen beslutet i byggnadsnämnden. Länsstyrelsen ändrade bland annat tomtplatsavgränsningen. (Se karta ovan.)

Det var den tredje strandskyddsdispensen med tomtplatsavgränsning – annorlunda än de två andra. Men inte nog med det, den 15 januari 2024 kom alltså Mark- och miljödomstolen med en 4:e variant. (Se karta ovan.)

Det har alltså sedan 2018 fattats 4 beslut om olika strandskyddsdispenser med olika tomtplatsavgränsningar. Och alla utgår och hänvisar till samma lag, Miljöbalken, och till prejudicerande domar från Mark- och miljööverdomstolen. Fyra olika domar i samma rättsfall.

Fallet Juta visar tydligt att besluten handlar om tolkningar av lagen. Och vid tolkningar av lagen handlar det om bedömningar – och då ligger vägen öppen för att personliga erfarenheter och tyckanden, politiska övertygelser osv fäller avgörandet. Och då kan tilltron för rättsväsendet definitivt få sig en törn…

Det blir självklart fler blogginlägg om Mark- och miljödomstolens dom. Det finns oerhört mycket att skriva om, även om skrivandet alltmer får karaktären av ett Sisyfosarbete…

Fortsättning följer…

===

Blogginlägg om domen i Mark- och miljödomstolen och Länsstyrelsens roll:

Kategorier:Byggnadsnämnden, Juridik, Juta, Länsstyrelsen, strandskydd

Byggnadsnämnden och strandskydd 5

2 januari, 2024 4 kommentarer

Anm. Detta blogginlägg är en fortsättning på inlägget “Byggnadsnämnden och strandskydd 4”.

Byggnadsnämnden fattade de två besluten om Sikhall 1:22 den 5 december. I det första ärendet, om att bevilja strandskyddsdispens i efterhand för tak över grillplats samt förråd, reserverade sig Torbjörn Moqvist (SD) mot nämndens beslut. Vänsterpartiets Pontus Gläntegård förde fram att beslutet i det här ärendet borde fattas efter nästa ärende om att “avskriva ärende gällande tillsyn inom strandskyddat område utan vidare åtgärd”. Gläntegård menade att staketets vara eller inte vara kring fastigheten Sikhall 1:22 var avgörande för beslutet om strandskyddsdispens. Om staketet fick vara kvar ansåg Gläntegård att grillhuset och förrådet bröt mot strandskyddsreglerna i och med att de privatiserade fastigheten och hindrade allmänhetens fria tillträde till strandområdet.

Ordförande ändrade dock inte ärendeordningen. Gläntegård reserverade sig inte mot beslutet om strandskyddsdispens. Han hade antagligen den uppfattningen att nämnden trots allt inte skulle låta staketet vara kvar.

I tillsynsärendet yrkades det på återremiss. Torbjörn Moqvist (SD), Jimmy Lindqvist (SD) och Pontus Gläntegård (V) ansåg att nämnden på ett noggrannare sätt skulle undersöka om staketet hade funnits runt fastigheten Sikhall 1:22 år 1975. Det skulle nämnden kunna göra genom att fråga grannar eller tjänstepersoner på kommunen. Det ansågs emellertid vara ett för hårt krav. Eller varför inte fråga, lägger jag till nu i efterhand, den markägare som sålde marken till Segelsällskapet. Han heter Jan T och lever i Göteborg och är inte svår att nå… (Om någon i byggnadsnämnden vill ha namn och nummer är det bara att höra av sig. Jan T har en mycket bestämd uppfattning i staketfrågan.)

Det blev votering i tillsynsärendet. Med röstsiffrorna 6-3 röstades kravet på återremiss ner. Nämndens två moderater var med i majoriteten. Därmed beslutade byggnadsnämnden att:

“avskriva ärende gällande tillsyn inom strandskyddat område utan vidare åtgärd.”

Torbjörn Moqvist (SD) och Jimmy Lindqvist (SD) reserverade sig mot beslutet och Pontus Gläntegård (V) reserverade sig skriftligt.

Gläntegård arbetar i sitt yrkesliv med byggfrågor. Han är mycket kunnig på området och därför vill jag återge hans reservation i sin helhet.

“Förvaltningen anger att staketet har en avhållande effekt för allmänheten, vilket jag med fler i nämnden instämmer i, ”att det inte hade medgetts i en ansökan idag”. Syftet med staketet är att avhålla allmänheten, något annat syfte kan inte ses. Staketet inhägnar varken vattnet eller lekplatsen enbart utan följer fastighetsgränsen utanför tomtplatsen varvid inget annat syfte kan ses, så som till exempel säkerhet.

Att staketet är uppfört före 1975 kan inte visas i underlaget som nämnden fått tillgång till. I bildmaterialet visas däremot tvärtom att det spikas på staketet med en Volvo 240 av modellår 1980 i bakgrunden. Volvon har de rektangulära framljusen, stötfångaren samt de nya backspeglarna som var komna i modellår 1980, bilen fanns därmed inte innan 1980. Av bilden framgår även att gräset inte ger något spår av att staket funnits på platsen innan. Varvid det antagligen inte är reparation som pågår på bilden utan uppförandet.

Av flygbilden i materialet framgår heller inga spår i gräs eller marken av ett staket. Det brukar påverka klippandet av gräset och hur personer sliter på marken med sina rörelser.

På annat foto som uppges vara från 70-talet i underlaget framgår att de spikar på ett trädäck vid vattnet på fotot syns en byggnad vid ladugården i bakgrunden. På flygbild från 1975 så finns inte den byggnaden med varvid oklarhet råder om när dessa uppförts. (Se nedan; min anm.)

Förvaltningen har inte begärt in flygbilder av Lantmäteriet enligt uppgift på nämnden. Man har heller inte hört sig för bland de boende eller i kommunens arkiv om de vet till exempel när ladugården revs. Det kan därmed finnas mer material att tillgå.

Jag reserverar mig därmed mot beslutet då detta bygger på för stor osäkerhet i beslutsunderlaget. Det kommer vara svårt med likhetsprincipen enligt kommunallagen om det räcker att skicka in ett kort från 80-talet och ange att det visar det man vill och myndigheten tar det som bevis på att det är från före 1975. Hur ska myndigheten hantera nästa liknande ärende?”

Det fotografi som Gläntegård kommenterar i reservationen, om hur man spikar på ett trädäck, är bilden till vänster.

På fotografiet syns en byggnad vid ladugården i bakgrunden (se pilarna). På flygbilden från 1975 verkar inte byggnaden finnas med.

Fanns det ett staket eller inte runt Segelsällskapets byggnad i Sikhall 1975? Byggnadsnämnden borde ha lagt ner mer tid och kraft för att förvissa sig om hur det var. Det är en viktig och avgörande fråga.

Jag förstår helt varför Vänersborgs Segelsällskap söker strandskyddsdispens och kämpar med näbbar och klor för att slippa vidta åtgärder (eller betala vite) som öppnar upp för allmänhetens fria tillträde på eller passage över Sikhall 1:22. Föreningens klubbhus, och “gästhamn”, har byggts upp under lång tid och klubben vill slå vakt om sin anläggning. Det är självklart.

Men byggnadsnämnden är en myndighet som måste fatta beslut som följer lagen och den måste också behandla alla kommuninvånare lika. Inget ska lämnas outrett. Nu när nämnden och förvaltningen i vissa fall ser mellan fingrarna på “bevisningen” och i andra, de absolut flesta, vänder på varenda sten för att hitta argument som begränsar den enskildes rättigheter, blir ärendena snarare politiska än juridiska.

Så får det inte vara. Allmänheten får överhuvudtaget inte ana, misstänka eller spekulera om att vissa avgöranden kan bero på ledamöternas uppfattning av enskilda fastighetsägare. Det är därför viktigt, jag upprepar återigen, att kommunen är saklig i alla lägen, tar reda på fakta, är objektiva, behandlar alla lika och följer lagarna.

Det gäller även Länsstyrelsen i Vänersborg.

Alla strandskyddsdispenser som beslutas av byggnadsnämnden skickas automatiskt vidare till Länsstyrelsen. Så gjorde nämnden i Bengt Davidssons fall (Juta) 2018. Då höll Länsstyrelsen med byggnadsnämnden att tomtplatsavgränsningen skulle gå över Davidssons altan. När byggnadsnämnden i mars i år (äntligen) insåg att kartmaterialet som beslutet grundade sig på var felaktigt, ändrade nämnden sitt beslut. Länsstyrelsen ändrade dock inte sin uppfattning, den accepterade inte byggnadsnämndens beslut. Vi får inom de närmaste veckorna reda på hur Mark- och miljödomstolen ser på saken.

Redan den 15 december hade Länsstyrelsen bestämt sig om strandskyddsdispensen för Sikhall 1:22:

“Länsstyrelsen beslutar att godkänna Vänersborgs kommuns beslut den 5 december 2023 i ärende STR.2023.15 om strandskyddsdispens för förråd och tak över grillplats på fastigheten Sikhall 1:22, Vänersborgs kommun.”

Det var tydligen ett enkelt beslut. Länsstyrelsen motiverade:

“Länsstyrelsen anser inte att det finns någon grund för att pröva kommunens beslut.”

Det fanns t ex inga skäl att anta:

“en brist i ärendets handläggning [som] kan ha haft betydelse för utgången i ärendet”

Nähä….

Jag förstår inte. Hur kan handläggare ha så olika bedömningar i samma typ av ärenden? Särskilt när handläggaren i Sikhall tidigare också har varit inblandad i handläggningen av Juta…

I Regeringsformen, en av Sveriges grundlagar, står det i 1 kap 9 §, att:

“Domstolar samt förvaltningsmyndigheter och andra som fullgör offentliga förvaltningsuppgifter ska i sin verksamhet beakta allas likhet inför lagen samt iaktta saklighet och opartiskhet.”

Formuleringen “iaktta saklighet och opartiskhet” kallas “objektivitetsprincipen”. Den är grundläggande och central för en tjänsteperson. Tjänstepersoner måste alltså vara opartiska, sakliga och korrekta. Mot alla, i alla sammanhang. Objektivitetsprincipen slås även fast i Förvaltningslagen 5 § andra stycket.

Behandlas alla lika i Vänersborg?

Anm. Precis när jag ska publicera detta blogginlägg får jag ett mail som meddelar att byggnadsnämndens beslut är överklagat till Förvaltningsrätten i Göteborg. Det betyder att det blir fler blogginlägg i ärendet…

==

Blogginlägg i denna ”serie”:

Kategorier:Byggnadsnämnden, Länsstyrelsen, Sikhall, strandskydd, Vänersborgs Segelsällskap

Juta: En jurist tar till orda

5 november, 2023 Lämna en kommentar

Fallet Juta engagerar många. Det är vanliga vänersborgare som har promenerat förbi Juta, haft sina löprundor längs älven (se t ex en inspelning av Niklas Claesson), kvinnor som i sin ungdom har ridit i området, sköterskor som har arbetat där när Landstinget ägde Juta osv – alla har sin åsikt klar och tydlig. De tycker utan undantag att byggnadsnämndens hantering av fallet var skrämmande och bedrövligt. De tyckte däremot att nämndens beslut den 7 mars i år var en befrielse. Det var då byggnadsnämnden i Vänersborg, under nämndens nye ordförande Benny Jonasson (S), äntligen fattade ett klokt och bra beslut. (Se “Juta: Idag fick Davidsson en tomt!”.)

Det är även flera byggnadskunniga och jurister som har hört av sig. Häromdagen fick jag t ex ett samtal från en jurist i Göteborg som följde blogginläggen om Juta.

I veckan som gick skrev en i Vänersborg tämligen känd jurist en juridisk analys över Länsstyrelsens handläggning och beslut i frågan. Denne jurist hade en ny och annorlunda vinkling av Länsstyrelsens överprövningsbeslut. Den var så intressant att jag bestämde mig för att publicera analysen i sin helhet.

Juristen skrev att han inte ansåg det var någon idé att driva jävsfrågan vidare. (Se ”Juta: “Inget jäv” anser domstolen”.) Men:

“Däremot kanske Ni skall lägga mer kraft i själva sakfrågan och framförallt hur denna prövning formellt gått till. 

Normalt när en myndighet har att överpröva en annan förvaltningsmyndighets beslut så skall part i det överprövade beslutet ges möjlighet att yttra sig i ärendet innan slutligt beslut fattas. Enligt 2 § förvaltningslagen (2017:900) finns det undantag för skyldigheten att kommunicera ett pågående ärende med part. Det är vid överprövningen endast kommunen (som fattat det överprövade beslutet) som är part i ärendet. Kommunen som fattat det överprövade beslutet kan dock behöva höras om kommunen kan acceptera att deras beslut upphävs till en del.

[Davidsson] är således inte part i denna överprövning.

Dock kan [Davidsson] som enskild sedan överklaga Länsstyrelsens beslut eftersom det rör hans fastighet och [Davidsson]. 

Länsstyrelsen skall vid sin överprövning endast pröva om kommunens beslut strider mot någon rättsregel .Vad jag förstått så har länsstyrelsen inte inhämtat yttrande från Vänersborgs kommun innan de fattade det beslut som [Davidsson] nu överklagat till mark- och miljödomstolen.

Om Länsstyrelsen vid sin prövning finner att kommunens beslut strider mot någon rättsregel så skall det överprövade beslutet upphävas i sin helhet eller godkännas i sin helhet.

I [Davidssons] fall har dock Länsstyrelsen i sin överprövning gått längre än vad de haft befogenhet att göra. De borde endast upphävt kommunens beslut om det skulle stridit mot någon rättsregel.

I stället har de till [Davidssons] nackdel ändrat  tidigare fastställd tomtplatsavgränsningar och ålagt honom förpliktelser som gått mycket längre än vad som gällt enligt tidigare lagakraftvunna beslut.

Detta utgör enligt min mening tillräckliga skäl för Mark- och Miljödomstolen att undanröja Länsstyrelsen beslut och att kommunens sista beslut skall fastställas.”

Jag har gått igenom byggnadsnämndens protokoll och nämnden har enligt protokollen inte fått yttra sig om Länsstyrelsens överprövningsbeslut. Naturligtvis tog jag det säkra före det osäkra och kontrollerade även med byggnadsförvaltningen.

Min fråga till byggnadsförvaltningen var:

“Jag har en fråga om Länsstyrelsens överprövning av byggnadsnämndens beslut 7 mars om ändrad strandskyddsdispens för Davidsson på Juta. Fick byggnadsförvaltningen/-nämnden yttra sig över Länsstyrelsens beslut innan det fattades?”

Det korta men klargörande svaret från förvaltningschefen på byggnadsförvaltningen var:

“Svaret är nej.”

Om juristen har rätt så har alltså Länsstyrelsen begått ytterligare fel i sitt överprövningsbeslut om strandskyddsdispensen och tomtplatsavgränsningen för fastigheten Juta i Vänersborg.

Vi får se vad Mark- och miljödomstolen kommer fram till så småningom…

===

Bloggar om Juta efter Länsstyrelsens beslut:

Kategorier:Byggnadsnämnden, Juridik, Juta, Länsstyrelsen, strandskydd

Juta: “Inget jäv” anser domstolen

4 november, 2023 1 kommentar

För några veckor sedan beskrev jag den överklagan med kompletteringar som Bengt Davidsson via Advokatfirman Kjällgren lämnade in till Mark- och miljödomstolen. (Se “Juta: Överklagandet till Mark och Miljö (1/2)” och “Juta: Överklagandet till Mark och Miljö (2/2)”.

Davidsson och Kjällgren ville att Mark- och miljödomstolen skulle pröva om det hade förekommit jäv i Länsstyrelsens beslut vid överprövningen. Den föredragande handläggaren på Länsstyrelsen är ju en av Davidssons närmaste grannar. Han (jag kallar honom “K” i fortsättningen) är bland annat bosatt endast 1 kilometer från Davidssons fastighet och har en lång personlig koppling till området. (Det har jag för övrigt tagit upp i en av mina bloggar efter att SVT hade ett inslag om det i Västnytt, se “Jäv på Länsstyrelsen?”.) Advokatfirman beskriver också att handläggaren “K” även var inblandad i Länsstyrelsens beslut i samma fråga 2018.

Kjällgren hade även synpunkter på en av de andra handläggarna på Länsstyrelsen. Hon (jag kallar henne “C” i fortsättningen) hade deltagit under ärendets prövning om bygglov 2018 och hade nu 2023 varit föredragande när beslut om överprövning fattades hos Länsstyrelsen. När Davidsson påpekade detta till Länsstyrelsen så ansåg en av cheferna på Länsstyrelsen att “C” var olämplig. Det kan inte tolkas på annat sätt menar Kjällgren än att Länsstyrelsen ansett henne jävig. Chefen utsåg i stället Davidssons granne “K” till handläggare…

Davidsson framförde till chefen på Länsstyrelsen att han önskade att ärendet skulle prövas av tjänstemän som inte varit inblandade tidigare eftersom han ville ha en objektiv prövning av ärendet. Så blev det alltså inte.

Bengt Davidsson yrkade därför att:

“mark- och miljödomstolen, innan det sker en prövning i sak, ska pröva om länsstyrelsens beslut ska upphävas på grund av formella brister i handläggningen i form av jäv.”

Mark- och miljödomstolen har varit snabba med att pröva jävsfrågan. Domstolen har den 31 oktober (Mål nr M 2798-23) fattat ett beslut i frågan om det föreligger jäv:

“Mark- och miljödomstolen avslår yrkandet om att upphäva länsstyrelsens beslut på grund av jäv.”

Det föreligger alltså ingen jävssituation i hanteringen av ärendet anser Mark- och miljödomstolen. Domstolen motiverar naturligtvis sitt beslut.

“Mark- och miljödomstolen konstaterar inledningsvis att situationen i målet inte är sådan att så kallat tvåinstansjävet i 16 § punkten 3 förvaltningslagen är aktuellt.”

Punkt 3 i 16 § lyder:

“han eller hon har medverkat i den slutliga handläggningen av ett ärende hos en annan myndighet och till följd av detta redan har tagit ställning till frågor som myndigheten ska pröva i egenskap av överordnad instans”

Mark- och miljödomstolen menar att “C” och “K” inte:

“har medverkat i den slutliga handläggningen av ett ärende hos en annan myndighet och till följd av detta redan har tagit ställning till frågor som myndigheten ska pröva i egenskap av överordnad instans”

Det finns nog ingen grund för att ifrågasätta denna motivering.

I samma paragraf i Förvaltningslagen men på efterföljande punkt, punkt 4, står det:

“det finns någon annan särskild omständighet som gör att hans eller hennes opartiskhet i ärendet kan ifrågasättas”

Det är detta som kallas “delikatessjäv”. Finns det någon annan omständighet som kan ifrågasätta handläggarnas opartiskhet?

Domstolen anser inte att “C” har varit inblandad i handläggningen av ärendet när beslutet om överprövning fattades nu 2023:

“… innebär enligt Mark- och miljödomstolens bedömning därför inte att “C” tagit ställning i målet på sådant sätt att hon varit jävig i handläggningen av nu aktuellt mål.”

Det finns nog inte heller några skäl att ifrågasätta detta beslut tror jag.

När det gäller handläggaren “K” skriver Mark- och miljödomstolen i sin dom:

“(“K”) har varit föredragande i det nu överklagade beslutet om att ändra beviljad strandskyddsdispens. Det framgår inte av handlingarna i målet att han ska ha varit involverad i länsstyrelsens handläggning av ärendet under 2018, varken i beslutet (att inte överpröva den beviljade dispensen), eller i Bengt Davidssons överklagande. Mark- och miljödomstolen bedömer därför att han inte kan anses vara jävig på denna grund. Gällande vad Bengt Davidsson anfört om (“K”) personliga omständigheter och koppling till området kring Restad 3:2 bedömer domstolen att det inte utgör sådana särskilda omständigheter som gör att hans opartiskhet i ärendet kan ifrågasättas.”

Det här beslutet med denna motivering torde dock kunna ifrågasättas. Det tycker i varje fall Davidsson och kanske till och med Svt:s reporter (se Svt ”Bengt i Vänersborg letar historiska bilder för att vinna mot länsstyrelsen”).

Davidsson vet att “K” har varit ute vid Juta vid flera tillfällen och dessutom samtalat med Bengt Davidsson. Första gången var en lördag 2018, dagen efter att Davidsson hade fått Länsstyrelsens beslut att inte överpröva kommunens då felaktiga beslut, dvs det beslut som grundade sig på felaktiga kartor som gjorde att tomtplatsavgränsningen gick över Davidssons altan. (Se “Byggnadsförvaltningen och David på Juta (2/7)”.)

Davidsson skriver om “K”:s besök 2018:

“Det var på lördagen efter vi fått beslutet av länsstyrelsen… med posten på fredagen. Ingen utom de som höll i ärendet kan ha haft någon kännedom om resultatet men “K” visste han.
Vi var ett sällskap som stod ute på altanen och pratade mitt på dagen när det kommer en person som går ner till avloppsanläggningen och ställer sig där i flera minuter och tittar sig omkring, bryr sig inte om att vi står 10 meter ifrån honom.
Jag frågar om det är något jag kan hjälpa till med och sa att jag vore tacksam om han kunde passera för vi hade folk hos oss och hans besök störde oss.
Jag får till svar att han var från länsstyrelsen och att han var på allmänhetens fria passage så han tänkte inte passera snabbt.”

Visst kan man möjligtvis ändå tycka att “K” är jävig, men Mark- och miljödomstolen har dömt. Davidsson kan naturligtvis överklaga till Mark- och miljööverdomstolen. Det finns dock skäl att anta att det är lönlöst och att hela ärendet istället stoppar upp i väntan på Mark- och miljööverdomstolens besked.

Vi får se vad Davidsson och Kjällgren tänker göra. Kanske tycker de att de ska avvakta Mark- och miljödomstolens dom i sakfrågan. Kanske inte.

===

Bloggar om Juta efter Länsstyrelsens beslut:

Kategorier:Juridik, Juta, Länsstyrelsen

Juta: Överklagandet till Mark och Miljö (2/2)

25 oktober, 2023 1 kommentar

Anm. Denna blogg är en direkt fortsättning på bloggen “Juta: Överklagandet till Mark och Miljö (1/2).”

Advokatfirman Kjällgren har lagt ner en hel tid på att tillsammans med Bengt Davidsson författa ett utförligt och stringent överklagande till Mark- och miljödomstolen. De har lyckats bra som jag ser det.

I den förra bloggen redogjorde jag för de tre längsta punkterna i Davidssons och Kjällgrens överklagan. Punkt 4 har rubriken “Länsstyrelsen har ändrat gynnande beslut”.

Den tomtplatsavgränsning som byggnadsnämnden i Vänersborg beslutade om för Juta 2018 har vunnit laga kraft för länge sedan, även om den på många sätt var felaktig. Delar av detta beslut ändrade Länsstyrelsen den 17 maj 2023 till Davidssons nackdel. Davidsson blev av med det röda området. (Se bild till vänster, skärmdumpad från Svt.) Det är inte tillåtet enligt Förvaltningslagen att ändra gynnande beslut till den enskildes nackdel. Det insåg också, till sist, ärendehandläggaren på Länsstyrelsens naturavdelning. Han skrev till Davidsson den 15 juni:

“Vi har av misstag missat detta och beklagar det som inträffat.”

Det var ett anmärkningsvärt grovt misstag av en statlig myndighet.

I punkt 5 anser advokatfirman att Mark- och miljödomstolen bör hålla syn på plats för att få alla förutsättningar för att fatta ett riktigt beslut.

Punkt 6 sammanfattar kort överklagandet:

“Davidsson menar att det tydligt visats att området redan är ianspråktaget på ett sådant sätt att området saknar betydelse för strandskyddets syften, mark- och miljödomstolen ska därför förordna i enlighet med hans yrkande.”

Det här var en sammanfattning, referat, av det överklagande som skickades in till Mark- och miljödomstolen den 5 september. Den 16 oktober skickade Kjällgren och Davidsson ytterligare ett yttrande, eller ett tillägg. Det hade upptäckts fler formella fel i Länsstyrelsens hantering. Yttrandet/tillägget börjar:

“Davidsson begär att domstolen, innan det sker en prövning i sak, tar ställning till om de formella bristerna i Länsstyrelsens hantering av ärendet ska leda till att domstolen ska upphäva Länsstyrelsens beslut. Davidsson begär också att domstolen för det fall man finner att Länsstyrelsens beslut ska upphävas tar ställning till om det över huvud taget är möjligt att återförvisa ärendet för ny hantering av Länsstyrelsen.”

Davidsson begär egentligen att Mark- och miljödomstolen bildligt talat beslutar att kasta Länsstyrelsens överprövning i papperskorgen.

Kjällgrens hade analyserat ändringen av “det gynnande beslutet” (se ovan) ytterligare. Advokatfirmans slutsats blev att Länsstyrelsen hade gjort ännu grövre fel än vad Kjällgren insåg från början. Länsstyrelsen har i sitt beslut överprövat hela strandskyddsdispensen för fastigheten. Det hade inte Länsstyrelsen befogenhet till.

Kjällgren skriver:

“Det enda Länsstyrelsen hade att pröva i nu överklagat beslut var den utökning av tomtplatsavgränsning, jämfört med beslutet 2018, som kommunen beslutade om eftersom tidigare given dispens redan vunnit laga kraft.”

Kjällgren menar att Länsstyrelsen har erkänt detta, också. I det citerade brevet ovan, från ärendehandläggaren på Länsstyrelsens naturavdelning till Davidsson den 15 juni, skrev handläggaren:

“Länsstyrelsen har endast kunnat pröva utökningen av tomtplatsavgränsningen sedan 2018 i och med att vi tidigare godtagit 2018-års tomtplatsavgränsning.”

Och det skrev handläggaren att Länsstyrelsen hade missat, och beklagade…

I Davidssons överklagande från den 5 september nämndes frågan om eventuellt jäv i förbigående. Kjällgren har uppenbarligen funderat några gånger extra även på denna fråga, och skärpt till sin uppfattning. Advokatfirman drog nu slutsatsen att jävsfrågan kan spela en avgörande roll i bedömningen av Länsstyrelsens hantering av ärendet.

Den föredragande handläggaren på Länsstyrelsen är en av Davidssons närmaste grannar. (Det har jag för övrigt tagit upp i en av mina bloggar efter att SVT hade ett inslag om det i Västnytt, se “Jäv på Länsstyrelsen?”.) Advokatfirman beskriver handläggarens, jag kallar honom “K” i fortsättningen, långa personliga koppling till området:

“K:s farmor bodde i Grindstugan vid infarten till Restads sjukhus, hans far och mor arbetade på Restad och han har därtill haft en kolonilott på Restad. Numera är K bosatt … endast 1 kilometer från Davidssons fastighet.”

Denna koppling till området och att K även var inblandad i Länsstyrelsens beslut i samma fråga 2018 innebär skriver Kjällgren:

“att det föreligger jäv enligt 16 § 3 och 4 p. Förvaltningslagen, att det inte är uppenbart att frågan om opartiskhet saknar betydelse och att Länsstyrelsen borde ha prövat frågan om jäv enligt 18 § Förvaltningslagen.”

I 16 § 3 och 4 p i Förvaltningslagen står det:

“Den som för en myndighets räkning tar del i handläggningen på ett sätt som kan påverka myndighetens beslut i ärendet är jävig om
   3. han eller hon har medverkat i den slutliga handläggningen av ett ärende hos en annan myndighet och till följd av detta redan har tagit ställning till frågor som myndigheten ska pröva i egenskap av överordnad instans, eller
   4. det finns någon annan särskild omständighet som gör att hans eller hennes opartiskhet i ärendet kan ifrågasättas.”

Kjällgren skriver till Mark- och miljödomstolen:

“Länsstyrelsen borde ha prövat frågan om jäv enligt 18 § Förvaltningslagen.”

Och sammanfattar:

“Sammanfattningsvis menar Davidsson att det förelåg jäv både vid länsstyrelsens beslut om överprövning och vid deras prövning i sak och att detta utgör sådana formella fel som inte kan lämnas utan avseende.”

Jag har svårt att tro att Mark- och miljödomstolen inte beaktar jävsfrågan.

I tillägget/yttrandet till överklagandet avslutar Kjällgren med sitt sista argument. Advokatbyrån menar att tidsfristen för Länsstyrelsen att överpröva byggnadsnämndens ärende nu har passerats:

“Davidsson menar att det inte längre är möjligt för Länsstyrelsen att överpröva kommunens beslut om mark- och miljödomstolen finner att Länsstyrelsens beslut ska upphävas på grund av jäv.”

Kjällgren drar paralleller till skattemål. Där gäller enligt Riksåklagaren:

“En återförvisning återställer normalt inte de tidsfrister som gäller för omprövningsbeslut när det överklagade beslutet har undanröjts på grund av ett formellt fel. Det är därför i normalfallet inte möjligt för Skatteverket att efter återförvisning göra en ny prövning sedan tidsfristen för ordinarie omprövning till den enskildas nackdel gått ut”

Det finns mycket intressant inom juridiken… 

Bengt Davidsson yrkar slutligen på att det ska hållas en muntlig rättegång där han själv och Lave Thorell ska kallas som vittnen.

Det blir i så fall offentliga förhandlingar, vilket skulle vara oerhört intressant. Jag hoppas dock att Mark- och miljödomstolen fattar ett beslut om att byggnadsnämndens beslut ska gälla och att Länsstyrelsens överprövning hamnar där det hör hemma – i papperskorgen.

Bengt Davidsson och hans fru måste få ett avslut på den här historien. Den har pågått i drygt 5 år…

===

Bloggar om Juta efter Länsstyrelsens beslut:

Kategorier:Juridik, Juta, Länsstyrelsen, strandskydd

Juta: Överklagandet till Mark och Miljö (1/2)

24 oktober, 2023 Lämna en kommentar

Det finns intresse kring Juta, bland annat så undrar människor varför det har blivit så tyst. Flera frågar hur det gick för Bengt Davidsson och hans överklagande. Hur slutade det? Fick han rätt? Det enkla svaret är att det inte är slut. Inte än.

Bakgrunden är, väldigt kortfattat:

Den 7 mars i år beslutade byggnadsnämnden i Vänersborg om en ny strandskyddsdispens med en ny tomtplatsavgränsning för Davidsson och Juta. Den 17 maj ändrade och upphävde sedan Länsstyrelsen beslutet. Bengt Davidsson överklagade Länsstyrelsens beslut till Mark- och miljödomstolen.

Mark- och miljödomstolen har fortfarande inte behandlat Davidssons överklagan och det är egentligen inte domstolens fel att det tar tid. Davidsson och hans juridiska ombud, advokatfirman Kjällgren, begärde anstånd i somras med överklagandet. Kjällgren har senare även skickat in några kompletterande skrivelser.

Kjällgrens ursprungliga överklagan var på 5 sidor och det bifogades även 7 bilagor, mestadels fotografier. Överklagandet skickades in den 5 september.

Jag tänker i två bloggar redogöra för innehållet i överklagandet. Mina två inlägg vänder sig framförallt till de som har ett särskilt intresse för frågor kring strandskyddsdispenser och juridiken bakom dessa.

Överklagandet till Mark- och miljödomstolen börjar:

“Bengt Davidsson yrkar att mark- och miljödomstolen med ändring av Länsstyrelsens beslut beviljar strandskyddsdispens och tomtplatsavgränsning i enlighet med Byggnadsnämndens beslut i ärende 2017.33 daterat 2023-03-07.”

Advokatfirman Kjällgren delar upp sin överklagan i 6 punkter, varav den sista är en sammanfattning. Jag ska inte redogöra för hela överklagandet, en del av det som står har jag på olika sätt berört i mina tidigare bloggar. (Se länkar nedan.) Jag tänkte ta upp några av de “nya” aspekter som Kjällgren anför.

Den första punkten har rubriken “Angående Länsstyrelsens hantering av ärendet”. Kjällgren menar att Länsstyrelsen har gjort en godtycklig:

“bedömning av tomtplatsen, hemfridszonen och vilket område som varit ianspråktaget på sådant sätt att det saknar betydelse för strandskyddets syften.”

Sedan anförs några exempel:

“Länsstyrelsen berör överhuvudtaget inte frågan om varför hemfridszonen sträcker sig mer än dubbelt så långt upp i den bergiga skogen västerut än den gör till det område som på ett mer uppenbart sätt får anses vara ianspråktaget österut på fastigheten. På samma sätt berör inte Länsstyrelsen varför hemfridszonen skulle sträcka sig tre gånger längre söderut än norrut på fastigheten.”

En sådan tomtplatsavgränsning som Länsstyrelsen har gjort ska inte ske (se fotografi ovan; norr är ”rakt upp” på fotot):

“om terrängen visar en naturlig avgränsning av tomtplatsen, se MÖD:s dom 2017-06-15 (M 6607-16). Länsstyrelsen har bedömt att det rör sig om en naturlig avgränsning men ändå beslutat om betungande åtgärder utan att utreda saken närmare vid intresseavvägningen.”

Kjällgren har läst på och konkretiserar:

“Det är vidare svårt att förstå varför Länsstyrelsen menar att den naturliga avgränsningen går på bortre sidan av vägen på vissa delar av fastigheten men på den närmre sidan vid vissa delar, och varför tomtplatsen avgränsas längre från byggnaden där det rör sig om en större höjdskillnad, men närmare byggnaden där höjdskillnaden är lägre.”

Det är vidare svårt fortsätter Kjällgren att:

“förena idén om att lyktstolparna utgör en naturlig avgränsning med idén om att det bör vara förhållandena på platsen som avgör, och inte vart eventuella lyktstolpar sitter och att det krävs ytterligare staket för att visa avgränsningen, detta skulle kunna tolkas som att Länsstyrelsen menar att det annars uppfattas som att hemfridszonen sträcker sig längre än den tomtplatsavgränsning de har gett”

Och avslutar resonemanget i den första punkten:

“Det är vidare anmärkningsvärt att det område Länsstyrelsen menar utgör byggnadens hemfridszon på den östra sidan sammanfaller exakt med lyktstolparnas placering och vändplatsens omfattning och att Länsstyrelsens tomtplatsavgränsning inte verkar ha någonting att göra med avståndet till huset eller vägen eller upplevelsen på platsen.”

Den andra punkten ger Kjällgren rubriken “Särskilda skäl för strandskyddsdispens”. Kjällgren tar upp vittnesmål och fotografier, men lyfter också en annan aspekt – Länsstyrelsen har inte ens bedömt rätt fråga:

“Länsstyrelsen endast har angett att flygfotona visar att markområdena inte har varit kontinuerligt hävdade som tomtmark. … Länsstyrelsen skulle ha tagit ställning till om området har varit ianspråktaget på ett sådant sätt att det saknar betydelse för strandskyddets syften, i enlighet med vad som framgår av lagtexten. Mark kan vara ianspråktaget på andra grunder än att det utgör tomtmark…”

Jag tycker att advokatfirman Kjällgren har hittat ”nya” och synnerligen intressanta aspekter och invändningar på Länsstyrelsens tomtplatsavgränsning… Både när det gäller det som anförs i punkt 1 och 2.

Kjällgren har ett längre resonemang på punkt 3, “Intresseavvägning enligt 7 kap 25 § MB”.

Paragrafen i Miljöbalken lyder:

“Vid prövning av frågor om skydd av områden enligt detta kapitel skall hänsyn tas även till enskilda intressen. En inskränkning i enskilds rätt att använda mark eller vatten som grundas på skyddsbestämmelse i kapitlet får därför inte gå längre än som krävs för att syftet med skyddet skall tillgodoses.”

Kjällgren menar att den tomtplatsavgränsning, som Länsstyrelsen har beslutat, omöjligen kan anses utgöra en skälig kompromiss mellan de allmänna och enskilda intressena. 

Advokatfirman visar med bland annat fotografier med inritade kartor att Länsstyrelsen i stort sett har tagit hela den användbara tomten från Davidsson. 97% av den tomt som Länsstyrelsen har gett Davidsson består, skriver Kjällgren, av väg, huvudbyggnad, ett bergigt område och en mycket sluttande gräsmatta norr om huset.

“Det får anses uppenbart för alla och envar att hemfridszonen som huvudbyggnaden genererar sträcker sig längre österut än de 6 meter från huvudbyggnaden som länsstyrelsen har gett som tomtplatsavgränsning. Enbart en byggnad i den storleken genererar en större hemfridszon, och därutöver har byggnaden ett dominerande läge på höjden och en stor altan som vetter mot öster.”

En av kommunens mäklarfirmor menar också att fastigheten förlorar 2,7 milj kr i värde med Länsstyrelsens tomtplatsavgränsning. Det är ingen skälig kompromiss mellan de allmänna och enskilda intressena…

Kjällgren hänvisar även till en dom i Mark- och miljööverdomstolen från 26 januari 2023(!), domen M 4425-22. Domen hänvisar till Miljöbalken 7 kap 18 c 1 st:

“Som särskilda skäl vid prövningen av en fråga om upphävande av eller dispens från strandskyddet får man beakta endast om det område som upphävandet eller dispensen avser
   1. redan har tagits i anspråk på ett sätt som gör att det saknar betydelse för strandskyddets syften”

Och Mark- och miljööverdomstolen skriver att detta:

“kräver en bedömning av områdets faktiska betydelse för allemansrättslig tillgänglighet”

Det räcker med att allmänheten har 10 meter från strandkanten för sin fria passage skriver Kjällgren. Dessutom har Davidsson genomfört en kompensationsåtgärd genom att anlägga en bro för att möjliggöra för allmänheten att korsa diket nere vid vattnet. I en dom den 4 mars 2020 skrev Mark- och miljööverdomstolen (M 4244-19):

”… vid en proportionalitetsavvägning beakta om det finns möjlighet att på annat sätt kompensera för den negativa påverkan som åtgärden medför”

Och det var egentligen inget konstigt. Domen I Miljöbalken 16 kap. 9 § står det:

”Tillstånd eller dispens och upphävande av tillstånd eller dispens får förenas med skyldighet att utföra eller bekosta … särskilda åtgärder för att kompensera det intrång i allmänna intressen som verksamheten medför.”

Bron är naturligtvis en sådan kompensationsåtgärd som både lagen och Miljööverdomstolen beskriver.

Överklagandet fortsätter, men mer om det i bloggen ”Juta: Överklagandet till Mark och Miljö (2/2)”.

===

Bloggar om Juta efter Länsstyrelsens beslut:

Kategorier:Juridik, Juta, Länsstyrelsen, strandskydd

Länsstyrelsens beslut om Sikhall

18 september, 2023 Lämna en kommentar

Magnus Larsson håller på att renovera Sikhalls magasin. Det är antagligen inte många som har missat det, i varje fall inte om man bor i dalslandsdelen av kommunen. I Sikhall är det flera som följer utvecklingen och som är mycket spända på slutresultatet. De ser ett Sikhall som är på väg att blomma upp, precis som i fornstora dagar.

Larsson har redan gjort underverk med renoveringen invändigt, men han håller också på utvändigt. Det är i första hand tak och fönster det gäller. Taket mot sjön i öster är klart, men för att kunna åtgärda taket mot landsidan så behöver Magnus Larsson en liten kort och smal serviceväg på drygt 10 meter.

Magnus Larsson ansökte om strandskyddsdispens för att kunna anlägga servicevägen. Byggnadsförvaltningen ville först, av någon outgrundlig anledning, avslå Larssons ansökan om strandskyddsdispens (se “Ingen dispens för Magnus Larsson?”), men så åkte förvaltningschef Sandin upp till Sikhall på ett platsbesök. 

Förvaltningschefen kom till en annan, och mycket insiktsfullare, uppfattning än sin förvaltning… (Se “Sikhall: Förvaltningen kovänder”.) Han ändrade förvaltningens beslutsförslag och föreslog istället byggnadsnämnden att bevilja strandskyddsdispens till Magnus Larsson. Och det var både överraskande och – ja, helt enkelt, “alldeles alldeles underbart”.

Byggnadsnämndens motivering till beslutet att ge Magnus Larsson strandskyddsdispens hade följande lydelse:

“Dispensen för serviceväg bedöms inte motverka strandskyddets syfte att säkra allmänhetens tillgång till strandområden och livsvillkor för djur- och växtlivet påverkas inte på ett oacceptabelt sätt.

Särskilt skäl till grund för dispensen är att området behöver tas i anspråk för att tillgodose ett angeläget allmänt intresse som inte kan tillgodoses utanför området. Anläggning måste, för sin funktion, ligga vid vattnet och behovet inte kan tillgodoses utanför området.

Underhåll av magasinet, som är ett byggnadsminne, och har höga kulturhistoriska värden, bedöms som ett angeläget intresse och väger upp för den negativa påverkan som åtgärden kan ha för djur och växtlivet. Åtgärden bedöms även öka tillgängligheten i området.

Fri passage längs stranden kan säkerställas.”

Kommunens beslut om strandskyddsdispens sändes, som vanligt och enligt lagen, till Länsstyrelsen. Länsstyrelsen skulle undersöka om beslutet skulle överprövas.

Den 31 augusti kom beslutet. Det var lite spännande, vi vet ju hur det gick för Bengt Davidsson på Juta när Länsstyrelsen fick tag i byggnadsnämndens strandskyddsdispens… (Se ”Länsstyrelsen upphäver Jutabeslutet”.)

Men, med stora bokstäver skriver Länsstyrelsen direkt i rubriken:

“Länsstyrelsens godkänner kommunalt beslut om strandskyddsdispens”

Wow!

Länsstyrelsen ansåg inte att det fanns någon grund för att pröva kommunens beslut. Det torde innebära att Länsstyrelsen faktiskt har ”prövat” ärendet och landat i ett godkännande. Hur som helst, byggnadsnämndens beslut gäller alltså. Magnus Larsson har fått strandskyddsdispens för servicevägen!

Det är ganska fantastiskt. Magnus Larsson kan nu fortsätta renoveringen av magasinet. Vi får se vad han hinner göra innan höststormarna och kylan kommer till Sikhall.

Men det är klart, mitt i glädjen så börjar man undra… Varför? Varför skrev Miljö- och hälsoskyddsnämnden, på delegation visserligen, att Magnus Larssons ansökan om strandskyddsdispens inte skulle beviljas? En sträng Länsstyrelse tycker att strandskyddsdispensen är ok, men inte Miljö och hälsoskyddsnämnden i Vänersborgs kommun…

Miljö- och hälsoskyddsnämnden skrev den 8 juli:

“Strandzoner i anslutning till grunda bottnar har generellt ett högt värde för växt- och djurlivet som uppväxtområden för fisk och som biotoper för fåglar och vattenlevande organismer.
Servicevägens utformning med utfyllnad över hällar och en släntfot ända ner till vattnet bedöms påverka växt- och djurlivet negativt.” 

Jag vet inte om Miljö- och hälsoskyddsnämnden hade varit på plats i Sikhall. Det pratas ju om ett “generellt högt värde”, inte om värdet just där den korta och smala servicevägen ska anläggas. Min känsla är att bedömningen, ja det var en bedömning, kanske inte var helt välgrundad, trots att strandskyddsdispensen kunde avgöra framtiden för kulturminnet Sikhalls Magasin. Det är kanske så att invånarna i Vänersborgs kommun har rätt att förvänta sig mer välgrundade beslut i fortsättningen…

Länsstyrelsen avslutar sitt beslut:

“Länsstyrelsens beslut får inte överklagas.”

För några dagar sedan fick ett antal fastighetsägare i Gardesanna ett glädjebesked. (se “VA Gardesanna: Kohagen vann!”.) Nu kan människor på andra sidan sjön också skrika ut sin glädje. Skriker de tillräckligt högt kanske det finns personer i kommunhuset som hör dem…

Kategorier:Länsstyrelsen, Magnus Larsson, Sikhall, Sikhalls Magasin

VA: Kommunens bevisbörda

23 augusti, 2023 Lämna en kommentar

Det har blivit många bloggar om VA i år, och även tidigare år. I sommar har jag bland annat skrivit fyra bloggar om Kohagens kamp mot kommunen ute på Gardesanna (se “VA: Kohagen vs kommunen (1/4)”). Och det blev lika många bloggar om James Buccis och den samlade oppositionens kamp, i kommunhuset, för att få kommunen att följa lagen och sluta med att tvångsansluta kommuninvånare. (Se “Fattar politikerna i SBN olagliga VA-beslut? (1/4)”.)

VA-problematiken har uppmärksammats även i lokalpressen. TTELA skrev i april om hur Astrid och andra fastighetsägare i Gardesanna tvingades att ansluta sig till det kommunala VA-nätet. (Se “Är detta Vänersborgs kommun?”.)

Kommunens uppfattning är att alla i ett verksamhetsområde ska anslutas – vare sig de vill eller inte, vare sig de behöver eller inte. Kommunen anser att alla enskilda avloppslösningar är sämre än kommunens, utom möjligtvis Solvarms avloppsanläggning i naturhuset i Sikhall. (Se ”Kommunens kamp mot Solvarm”.) Och inte nog med det, de enskilda lösningarna kan inte godtas med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön.

Kommunens uppfattning framgår tydligt när TTELA skrev (se “Astrid, 79, tvingas låna 400.000 för att betala räkningen från kommunen”):

“På miljö och hälsa på kommunen vet man egentligen inget om den aktuella statusen på Astrids VA-anläggning.”

Kommunen vet inget om Astrids enskilda VA-anläggning, men kommunen tar för givet att den är undermålig och inte lever upp till Miljöbalkens krav.

Kommunen förutsätter nämligen att alla enskilda VA-anläggningar i ett av kommunfullmäktige beslutat verksamhetsområde är en “olägenhet för människors hälsa och miljön”. (Miljöbalken 9 kap. 7 § 1 st.) Eller som det uttrycks i Lagen om allmänna vattentjänster (LAV 6 §) – inte kan “godtas med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön”. Och finns det någon annan uppfattning så är det upp till den enskilde fastighetsägaren att bevisa att den enskilda VA-anläggningen uppfyller Miljöbalkens eller LAV:s krav. Eller är ”lika bra” eller ”bättre” än kommunens, vilket många kommuner felaktigt hävdar. Det här är lättare sagt än gjort. Det är nämligen inte helt enkelt att bevisa för en enskild fastighetsägare. Det kan bli både svårt, kostsamt och ta lång tid. Och kommunen kanske inte accepterar resultatet ändå.

Det har två fastighetsägare i Vedum, Vara kommun, erfarit. Deras VA-anläggning har varit uppe för beslut i Vara kommun, Länsstyrelsen och även Mark- och miljödomstolen. (Alla faktauppgifter i det följande är tagna från ett beslut i Mark- och miljödomstolen i Vänersborg den 13 maj 2022. Beslutet kan laddas ner här.)

Bakgrunden är att Vara kommun i februari 2014 skickade ut ett informationsbrev till de två fastighetsägarna om att avloppsanläggningen behövde åtgärdas och att ett föreläggande skulle skickas om de inte gjorde det.

Det framgår inte av underlaget om fastigheten ingick i ett verksamhetsområde eller inte, men i och med att det inte nämns någonstans så är det sannolikt att fastigheten inte gjorde det, inte ingick i ett verksamhetsområde alltså. Då är det inte Vattentjänstlagen (LAV) som är tillämplig utan det är helt och hållet Miljöbalken som är aktuell.

Vara kommun hade gjort en så kallad “skrivbordstillsyn”. Kommunen hade, vilket Länsstyrelsen skrev i ett yttrande:

“som grund för sitt beslut gjort en generell bedömning utifrån hur avloppsanordningen är utformad enligt tidigare beviljat tillstånd från 1983.”

Det handlar alltså om en gammal anläggning och Vara kommuns bedömning grundade sig, skrev Länsstyrelsen vidare, framför allt på avloppsanordningens:

“konstruktion, ålder och svårighet att utföra provtagningar på.”

Miljö och hälsa i Vänersborg resonerade på samma sätt när den gjorde sin skrivbordstillsyn av VA-anläggningarna på Vänersnäs. (Se “KS: VA Vänersnäs”.)

De två fastighetsägarna i Vara kommun protesterade. De menade att provtagningar hade genomförts vid VA-anläggningen vid ett flertal tillfällen och att anläggningens rening var tillräcklig. De menade också att Miljöbalken är teknikneutral och de hänvisade även till 12 § i “Förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd” (se här). Där står det beskrivet att det räcker med slamavskiljare eller annan typ av anordning, om man kan bevisa att reningen är tillräcklig.

Ärendet gick fram och tillbaka. Den 10 december 2020 beslutade Miljö- och byggnadsnämnden i Vara kommun (genom delegationsbeslut) att förbjuda de två fastighetsägarna vid vite om 50.000 kronor vardera att släppa ut avloppsvatten från fastigheten. Nämndens beslut överklagades till Länsstyrelsen i Västra Götalands län. Den 13 maj 2022 upphävde Länsstyrelsen kommunens beslut.

Länsstyrelsen konstaterade att det enligt Miljöbalken är verksamhetsutövaren, dvs fastighetsägaren, som har bevisbördan för att visa att verksamheten som bedrivs inte strider mot lagstiftningen. Men…

“Länsstyrelsen gör därför bedömningen att den omvända bevisbördan blir orimligt betungande för den enskilde i detta fall om provtagning analyser inte skulle kunna göras gällande som bevis. Även om bevisbördan som grundregel ligger på den enskilde, ligger det förvaltningsrättsliga utredningskravet för handläggningen av ett ärende på förvaltningsmyndigheten. Det är Länsstyrelsens uppfattning att det av kommunens utredning inte går att bedöma om klagandenas avloppsanläggning följer MB:s regler eller inte.”

Länsstyrelsen bedömde att här hade Vara kommun passerat gränsen för den enskilde fastighetsägarens ansvar och förpliktelser. I Miljöbalken finns en rimlighetsavvägning (Miljöbalken 2 kap 7 §) vilken innebär att kommunen inte kan kräva vad som helst av den enskilde. Kommunen ska dessutom ta särskild hänsyn till:

“nyttan av skyddsåtgärder och andra försiktighetsmått jämfört med kostnaderna för sådana åtgärder.”

Det var upp till kommunen att bevisa att den enskilda avloppsanläggningen inte kunde godtas med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön. Det dög inte med en “skrivbordstillsyn”.

Miljö- och byggnadsnämnden i Vara yrkade att Mark- och miljödomstolen skulle upphäva Länsstyrelsens beslut.

Den 8 augusti 2022 kom Mark- och miljödomstolens beslut:

“Mark- och miljödomstolen avvisar Miljö- och byggnadsnämnden i Vara kommuns överklagande.”

Mark- och miljödomstolen gjorde egentligen ingen bedömning i sak. Domstolen menade att Länsstyrelsen hade återförvisat ärendet till Vara kommun därför att det inte gick att bedöma om avloppsanläggningen följde miljöbalkens regler eller inte. Enligt Mark- och miljödomstolen:

“innehåller inte länsstyrelsens beslut sådana uttalanden att beslutet ska få överklagas. Nämndens överklagande bör därför avvisas.”

Jag vet inte, men antagligen hade Mark- och miljödomstolen beslutat annorlunda om den hade hållit med Vara kommun i sak, dvs att VA-anläggningen var undermålig. Eller om Mark- och miljödomstolen inte hade instämt i Länsstyrelsens bedömning att “den omvända bevisbördan blir orimligt betungande för den enskilde i detta fall”.

Länsstyrelsens beslut stod fast. Och det var ett riktigt beslut. Den 15 april 2021 hade nämligen Mark- och miljööverdomstolen slagit fast i ett prejudicerande beslut (M 4447-20):

“…så måste tillsynsmyndigheten kunna ange vilka brister [VA-]anläggningen har och ange i vart fall tecken på olägenhet som sammantaget kan medföra att anläggningen inte uppfyller dagens krav på rening och därför inte ska få användas.”

Mark- och miljööverdomstolen är mycket tydlig med att det inte duger med en generell bedömning, en så kallad “skrivbordstillsyn”. Kommunen måste ut och inspektera varje fastighet och varje enskild avloppsanläggning – om fastighetsägaren har uppfyllt sin del av lagen, t ex tagit prover vid flera tillfällen.

Myndigheternas bedömning har uppenbarligen ändrats. Tidigare domar från “gamla tider” har lagt hela bevisbördan på den enskilde, nu har det satts en gräns för vad som kan krävas av en fastighetsägare. På det sättet har rättstillämpningen närmat sig vad Mark- och miljööverdomstolen har kommit fram till tidigare när det gäller enskilda VA-anläggningar som ligger inom ett av kommunen beslutat verksamhetsområde, dvs där Lagen om allmänna vattentjänster är tillämplig (LAV). Där har domstolen betonat kommunernas ansvar.

Den 17 augusti 2020, dom M 4976-19, konstaterade Mark- och miljööverdomstolen, också i en prejudicerande dom:

“Det är huvudmannen, dvs. bolaget (=kommunen; min anm), som har bevisbördan för att fastigheten har ett sådant behov av vattentjänsterna som avses i LAV.”

Den här bloggen är lätt att sammanfatta.

Det är kommunerna som måste bevisa att varje enskild VA-anläggning inte kan godtas med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön innan förelägganden skickas ut eller krav ställs på anslutning till det kommunala VA-nätet. Det betyder att Vänersborgs kommun måste avsätta pengar till och utföra denna verksamhet innan kommunen fortsätter sin nuvarande linje med tvångsanslutningar mm.

Just saying…

Kategorier:Juridik, Länsstyrelsen, miljö, Miljö o Hälsa, Samhällsbyggnadsnämnden, VA