Stefan Kärvlings blogg

I TTELA idag kan vi läsa:

Socialdemokraternas partiledare Mona Sahlin har uppmanat hela partistyrelsen och verkställande utskottet att ställa sina platser till förfogande.
…
Då säger Dan Nyberg så här (ja, han är intervjuad idag igen!):
”Om det här nu är en riktig åtgärd centralt tycker jag att man ska överväga det även lokalt. Det är intressant och borde diskuteras, säger han.”

Enligt ryktena händer det en del inom socialdemokraterna i Vänersborg just nu. Det lär vara tre falanger som slåss om makten. Den falang som står närmast oss i Vänsterpartiet syns knappt. Problemet är att denna falang inte har någon naturlig ledare och därmed ingen som kan framföra kritiken och åsikterna – och stå för dem. Det är synd eftersom den analys som skett i partiet visar att all den kritik som vi i Vänsterpartiet har levererat har ett stort stöd inom sossarna. Denna kritiska falang torde vara tämligen stark i antal.

De två falanger som slåss om makten, en makt som innebär betalda och arvoderade vice-ordförandeposter inom kommunen, står mellan de traditionella arenakramarna med Ljunggren i spetsen och den falang som leds av fd ordförande i fullmäktige Dan Nyberg. Enligt uppgift var han kritisk till arenan redan från början. Kanske hade han hellre sett en hästarena? Nyberg försöker rida(!) på den kritik som framförts internt mot Ljunggren. Problemet för Nyberg är väl att han ses som en av de traditionella makthavarna inom partiet.

Utgången blir spännande. Själv anser jag att varje förändring bara kan vara positiv.

Två avgående socialdemokratiska ledamöter intervjuas i fredagens TTELA. Den ene har suttit i fullmäktige sedan 1969, den andre sedan 1988.

– Jag har aldrig röstat emot socialdemokraterna, säger den ene.
– Jag har bara röstat mot mitt parti en gång, säger den andre.

De verkar stolta över det.
Har jag missat något? Är det något att vara stolt över?