Arkiv

Archive for the ‘Samhällsbyggnadsnämnden’ Category

SBN/Sikhall 4: Till nämndens försvar – Viten

7 januari, 2024 Lämna en kommentar

Anm. Detta blogginlägg är en fortsättning på inlägget “SBN/Sikhall 3: Till nämndens försvar – Bakgrund”.

Samhällsbyggnadsnämnden beslutade den 16 november, med oppositionens röster, att följande skulle ändras i förslaget till överenskommelse mellan kommunen och Magnus Larsson (se “SBN/Sikhall 1: The bottom is nådd!”):

“Alla viten tas bort”

Ann-Marie Jonasson (S) och Johan Andersson (C) anser att det var ett olagligt beslut. De motiverar i sin överklagan till Förvaltningsrätten med att oppositionens beslut om viten:

“strider mot den praxis som förekommer vad gäller avtalsskrivning mellan kommunen och exploatörer.”

Och att frångå vitesdelen innebär även att:

“beslutsmeningen strider mot kommunallagens likabehandlingsprincip”

Borttagandet av vitena i förslaget till överenskommelse torde vara det tyngst vägande skälet i hela överklagandet. Jonasson och Andersson är hårda, mycket hårda – men är de objektiva?

Jonasson och Andersson återger de undantag som finns i både Kommunallagen och kommunens riktlinjer. Men de menar att undantagen inte är tillämpliga här eller i varje fall att det inte har framkommit sådana skäl. (Det går att läsa hela deras motivering och argumentation i blogginlägget “SBN/Sikhall 2: Skäl till överklagande”.)

De båda ordförande i samhällsbyggnadsnämnden hänvisar till kommunens styrdokument ”Riktlinjer markanvisningar, exploateringsavtal och försäljning av kommunägda fastigheter” från den 3 mars 2016. Där står det:

“Kommunen kan komma att ställa krav på säkerhet i form av pant, bankgaranti, borgen eller dylikt för att garantera exploatörens åtaganden i exploateringsavtalet.”

Formuleringen i riktlinjerna är inte särskilt tydlig i fråga om viten. Det ingår enligt Jonasson/Andersson i “eller dylikt”… Hmmm… Är viten att jämställa med “pant, bankgaranti, borgen”? Det är tveksamt. Åtminstone bankgaranti och borgen är väl att betrakta som att det tillförs pengar “utifrån”, om köparen av t ex en fastighet inte har några? Viten är å andra sidan ett straff, en påföljd för att någon har begått ett fel. Och hur ska en person förväntas betala viten när problemet är att köparen överhuvudtaget inte har pengar för att uppfylla ett åtagande gentemot säljaren…?

Även formuleringen “kommunen kan komma…” är intressant. Den visar att kraven som följer inte är obligatoriska. Om de hade varit det hade det naturligtvis stått “kommunen kommer…”.

Hur som helst. I riktlinjerna finns ett viktigt avsnitt, som enligt min mening omkullkastar hela överklagandet på den här punkten:

“Samhällsbyggnadsnämnden som vid varje tidpunkt har ansvaret för att fatta beslut om exploateringsavtal, markanvisningsavtal och samverkansavtal får frångå riktlinjerna i enskilda fall när det krävs för att på ett ändamålsenligt sätt kunna genomföra en detaljplan eller andra särskilda skäl föreligger.”

Det står svart på vitt att Samhällsbyggnadsnämnden får göra undantag. Nämnden “får frångå riktlinjerna”. Det torde därför vara omöjligt att olagligförklara nämndens beslut på grunden att det strider mot praxis. Dessutom är det i Sikhall just av skälet att “på ett ändamålsenligt sätt kunna genomföra en detaljplan”. Det förhåller sig odiskutabelt på det viset, men det kommenteras förvånansvärt nog inte av Jonasson/Andersson. Och om inte detaljplanen skulle vara ett tillräckligt skäl finns det också en möjlighet att göra undantag om “andra särskilda skäl föreligger”. Fast det gäller inte i det här fallet, tycker i varje fall Jonasson och Andersson:

“Men återigen anses det inte föreligga några särskilda skäl.”

Ann-Marie Jonasson (S) och Johan Andersson (C) vill naturligtvis inte låtsas om att det finns synnerligen starka “särskilda skäl”, eller “sakliga skäl” enligt Kommunallagen. Men, det vet ju läsare av denna blogg, att marken det handlar om i Sikhall köptes lagligt och ärligt 2005 av Magnus Larsson. Vänersborgs kommun förköpte/exproprierade marken (2007) mot Magnus Larssons vilja – med hänvisning till bland annat att kommunen var bättre lämpad att utveckla områdena i Sikhall för allmänheten. Samhällsbyggnadsnämnden skrev 2005: 

“det är viktigt för allmänheten att kommunen äger mark för att tillgodose allmänhetens tillträde till strandområdet samt kommunens möjlighet att utveckla området för båtlivet och det rörliga friluftslivet.”

Det nämndes till och med att ett kommunalt ägande var en förutsättning för bevarandet av kulturminnet Sikhalls magasin…

Men det ser ju var och en vad kommunen har gjort i Sikhall – i stort sett ingenting. Tvärtom, Sikhall har förfallit.

När Jonasson och Andersson skriver att det anses “inte föreligga några särskilda skäl” så undrar jag om de syftar på att nämnden inte anser det eller om de syftar på att de själva inte anser att det föreligger “några särskilda skäl”. Samhällsbyggnadsnämndens 2:e vice ordförande Tor Wendel (M) tog i varje fall upp det kommunala förköpet/exproprieringen på novembersammanträdet som särskilt skäl för att kunna frångå riktlinjerna. Det visar att det fanns ett särskilt skäl för oppositionen för beslutet. Men Jonasson och Andersson utelämnar och bortser konsekvent från den kommunala expropriationen i sin överklagan.

Samhällsbyggnadsnämnden har all rätt i världen att göra undantag enligt både Kommunallagen och kommunens egna riktlinjer. Det handlar ju enbart om att Magnus Larsson ska få köpa tillbaka delar av sin egen mark…

Jonasson och Andersson hänvisar alltså även till Kommunallagen. I Kommunallagen 2 kap 3 § står det:

“Kommuner och regioner ska behandla sina medlemmar lika, om det inte finns sakliga skäl för något annat.”

Jag skulle alltså vilja påstå att den kommunala expropriationen 2007 av Magnus Larssons mark är ett sådant sakligt skäl.

Det ställs en massa krav på Magnus Larsson i förslaget till överenskommelse, och de är alla förenade med viten om de inte uppfylls. Larsson ska betala viten ända tills “visionen” är slutförd, även om detaljplanen inte antas eller vinner laga kraft. (Jag återkommer till visionen.) Om det blir aktuellt att betala viten ska Magnus Larsson betala 30.000 kr i månaden tills “visionen” är genomförd. Det är 360.000 kr per år… 720.000 kr på två år…

Och notera det paradoxala. Magnus Larsson är beroende av att han får inkomster för att utveckla Sikhall mot visionen. Det är investeringar på miljontals kronor som krävs. Den stora risken för att inte uppfylla “visionen” är att inkomsterna av någon anledning minskar eller upphör. Och då ska han enligt samhällsbyggnadsförvaltningen betala vite/böter – med pengar han inte har…

Men för att förstå det riktigt absurda med denna avtalsskrivning, eller kanske det grymt “listiga” i de styrande partiernas avsikt, ska man komma ihåg att förslaget till överenskommelse innebär att de delar av kommunens mark som Magnus Larsson får köpa tillbaka från kommunen ska regleras på så sätt att marken ska ingå i Sikhall 1:6.

Sikhall 1:6 är samma fastighet där Magnus Larssons hus och hem ligger. Det innebär att om visionen inte kan genomföras och Magnus Larsson ska betala viten, så är risken stor att han tvingas sälja sitt hus och hem för att kunna betala vitena. Om han inte får in tillräckligt med pengar för att genomföra “visionen” måste han sälja de tillgångar som han som privatperson äger för att kunna betala viten.

Det är av detta skäl som man kan säga att de styrande partierna med Socialdemokraterna och Centerpartiet i spetsen vill tvinga Magnus Larsson att pantsätta sitt hus och hem i en överenskommelse med kommunen. Det är häpnadsväckande och fullkomligt makalöst att de styrande partierna förespråkar en sådan överenskommelse. (Jag undrar om det ens är lagligt.) Naturligtvis vägrar Magnus Larsson att skriva på ett sådant avtal. Han vill självklart inte pantsätta sitt hus och hem.

Det står inget i överenskommelsen om vad som händer om Magnus Larsson råkar ut för en olycka eller blir sjuk. Det är också en intressant och faktiskt helt rimlig fundering om en eventuellt ny ägare till fastigheten, eller dödsboet, ska fortsätta betala vite om visionen inte uppfylls…

Magnus Larsson har ställt frågan om han får köpa kommunens mark i ett aktiebolags namn. Enligt Larsson har kommunen svarat blankt nej. Det är märkligt eftersom samhällsbyggnadsnämnden ofta säljer mark till aktiebolag, t ex Vattenfall och Serneke. Eller Bert Karlsson på Ursand. Bert fick teckna ett tomträttsavtal med kommunen i aktiebolagets namn. Bert och aktiebolaget behöver inte heller slutföra några visioner, betala viten eller “pantsätta” sina privata hus om inte detaljplanen på Ursand slutförs.

Jonasson/Andersson skriver alltså om att beslutet i samhällsbyggnadsnämnden i november “strider mot kommunallagens likabehandlingsprincip”. De nämner dock inte att kommunens riktlinjer (se ”Riktlinjer markanvisningar, exploateringsavtal och försäljning av kommunägda fastigheter”) antogs 2015, men inga viten användes i avtalsskrivningar med köpare av kommunens mark förrän 2021. Under den perioden var det förvaltningens bedömning, de aktuella ärendena lyftes överhuvudtaget aldrig upp på nämndens bord. Det var alltså ett allvarligt avsteg från riktlinjerna… Det kan med en viss förundran noteras att viten började bli praxis i kommunen först när samhällsbyggnadsnämnden arbetade med ett markanvisningsavtal till Magnus Larsson… (Men det måste väl vara en slump…?)

Jonasson/Andersson ger tre exempel på att kommunens praxis är att använda sig av viten. Ja… Sedan 2021 då… Det är exempel från 2022 och 2023. På ett av exemplen hittar jag dock inget datum.

De tre dokumenten är maskerade (delar har alltså gjorts oläsliga) så det är svårt eller snarast omöjligt att få en riktig bild av vad de handlar om. Det är t ex omöjligt att se om det är företag eller privatpersoner som har förvärvat mark. Det gemensamma är i varje fall att köparna av kommunens mark måste uppföra byggnader inom 2 eller 3 år på den från kommunen köpta marken, annars får de betala viten – i två av exemplen 10.000 kr i veckan, i det tredje exemplet 16.000 kr i veckan.

Ann-Marie Jonasson (S) och Johan Larsson (C) vill med exemplen visa hur praxis i Vänersborg ser ut och att Magnus Larsson då ska behandlas på samma sätt. Jag kan emellertid se viktiga skillnader. Trots att dokumenten är maskerade så ser man att det skrivs om mark “planlagt för industriändamål” och, i ett annat exempel, handlar det om en “ekonomibyggnad”. På goda grunder kan man förmoda att det handlar om företag, och då antagligen aktiebolag. Magnus Larsson får inte bilda ett aktiebolag för att köpa mark i Sikhall av kommunen… I inget fall står det i exemplen att köparna ska pantsätta sina privata bostäder… Det handlar dessutom om byggnader som ska uppföras på, verkar det som, detaljplanerade områden och inte om att förverkliga visioner… (Mer om ”visioner” i nästa blogginlägg.) Till sist säljer inte kommunen tillbaka mark som den tidigare har exproprierat från köparna…

Skulle oppositionens beslut i samhällsbyggnadsnämnden strida mot “kommunallagens likabehandlingsprincip”? Vem är det egentligen som behandlas annorlunda i Vänersborg?

Det finns i och för sig en logik i att den som förvärvar mark från kommunen verkligen utför det som den avsåg vid köpet av fastigheten/marken. Kommunen skulle därför t ex kunna kräva av Magnus Larsson att han sätter igång med sina planer så fort som möjligt. Larsson skulle kunna åläggas att snarast söka alla tillstånd, t ex bygglov, strandskyddsdispens, tillstånd för vattenverksamhet etc, för att bygga om, förlänga och bredda stenpiren inklusive sanering av kreosotstolparna i bryggan och infästning till nya bryggor samt anlägga en servicebyggnad vid magasinet med lokaler för kök, personalutrymmen och toaletter mm.

Det här skulle jag se som rimligt i en förhandling om en överenskommelse mellan Magnus Larsson och kommunen.

I nästa blogg ska jag behandla det i den föreslagna överenskommelsen centrala begreppet “vision”. Begreppet är även centralt i Jonassons och Andersson överklagan till Förvaltningsrätten i Göteborg.

Fortsättning följer i inlägget ”SBN/Sikhall 5: Till nämndens försvar – Visionen”.

==

OBS! Du kan ladda ner hela överklagandet här. Det är ett stort dokument med flera bilagor.

==

Blogginlägg i denna ”serie”:

Kategorier:Centerpartiet, Juridik, Magnus Larsson, S, Samhällsbyggnadsnämnden, Sikhall

SBN/Sikhall 3: Till nämndens försvar – Bakgrund

5 januari, 2024 Lämna en kommentar

Anm. Detta blogginlägg är en fortsättning på inlägget “SBN/Sikhall 2: Skäl till överklagande”.

Samhällsbyggnadsnämndens ordförande Ann-Marie Jonasson (S) och nämndens 1:e vice ordförande Johan Andersson (C) har överklagat samhällsbyggnadsnämndens beslut från den 16 november 2023 till Förvaltningsrätten i Göteborg. De anser att beslutet är olagligt.

Beslutet gällde de fastighetsrättsliga frågorna i Sikhall. De är inte helt lätta att greppa.

Jonasson och Andersson ger en kortare historisk bakgrund i sitt överklagande för att Förvaltningsrätten ska få en bättre förståelse. Deras bakgrundsbeskrivning ger dock intryck av att samhällsbyggnadsnämnden och kommunen har skött arbetet och dialogerna exemplariskt. Det bestående intrycket blir då, utan att det behöver skrivas i klartext, att det är exploatören, dvs Magnus Larsson, som har både motverkat och försenat processen.

Jonasson och Andersson börjar sin historieskrivning 2015 med att konstatera att byggnadsnämnden beslutade att en detaljplan skulle upprättas. De berättar alltså inget för Förvaltningsrätten om att den mark som det handlar om köptes av Magnus Larsson 2005 och ägdes av honom fram till november 2007, då kommunfullmäktige beslutade att förköpa/expropriera de viktigaste delarna av hans ärligt införskaffade fastighet. Utan denna kunskap får Förvaltningsrätten inte den helhetsbild som behövs för att se hela ärendet. (Se “SBN/Sikhall 2: Skäl till överklagande” och framför allt “Historien om Magnus Larsson”, där jag skriver mycket utförligt om vad som hände mellan 2005 och 2007.) 

Nästa årtal, efter 2015, som Jonasson och Andersson nämner är 2018 när det första samrådet om detaljplanen hölls. De kommenterar inte att det tog nästan 3 år från byggnadsnämndens beslut till samråd. Tre år är en lång tid, varför dröjde det så länge? De ger vidare sken av att mycket gjordes av kommunen mellan början av 2018 och oktober 2020. De påstår t ex att det hölls flera möten och dialoger mellan Magnus Larsson och kommunen.

Jag har gått igenom detaljplaneprocessen, också utförligt. (Se “DP Sikhall (1): Ny detaljplan” och ytterligare 7 blogginlägg i detta ämne.) Jag fick inte några handlingar från kommunen från tidsperioden februari 2018 till oktober 2020 om att det hände något under dessa 2,5 år. Det fanns överhuvudtaget inga handlingar i diariet under denna tidsperiod, varken om sådana här möten eller andra diskussioner mellan kommunen och Magnus Larsson. Var har Jonasson och Andersson fått sina uppgifter ifrån? De satt i varje fall inte i nämnden då…

Jag frågade byggnadsförvaltningen den 22 juni 2021 varför processen tog så lång tid under denna period och fick följande svar (se “DP Sikhall (7): Medveten fördröjning?”):

“Under en tid var det tydligt så att processen väntade på kommunen. Sökande fastighetsägare ville få till avtal för att känna sig trygg med att gå vidare med kostsamma utredningar och det tog lång tid innan samhällsbyggnadsnämnden i höstas till slut fattade beslut om att gå vidare med det.”

Det tog enligt byggnadsförvaltningen alltså lång tid på grund av samhällsbyggnadsnämnden…

I mars 2021, fortsätter Jonasson och Andersson i sin bakgrundsbeskrivning, skriver ordförande i samhällsbyggnadsnämnden, som vid det tillfället inte var Ann-Marie Jonasson, på ett markanvisningsavtal. Magnus Larsson skriver inte på. Jonasson och Andersson förklarar inte orsaken till detta, t ex att ordförande vid det tillfället inte ville ha en dialog med Magnus Larsson utan bara krävde att Larsson signerade avtalet. Sedan hoppar Jonasson och Andersson till 2022 och berättar att dialogerna tas upp på nytt. De bekräftar alltså att inget mer hände under resten av 2021.

Under dialogerna 2022 framhåller Magnus Larsson att de fastighetsrättsliga frågorna måste få en lösning innan detaljplanearbetet fortsätter. Han kan inte bygga på kommunens mark och han vill inte betala dyra utredningar på kommunens fastighet utan att veta att han får bli ägare till marken. Det sistnämnda nämner inte Jonasson och Andersson vilket naturligtvis har till syfte att förstärka uppfattningen att det är Magnus Larsson som motverkar och försenar processen.

Med denna redogörelse lämnar jag Ann-Marie Jonassons (S) och Johan Anderssons (C) bakgrundsbeskrivning till Förvaltningsrätten. Jag hoppas att mina kompletteringar ger en mer rättvis bild av vad som har hänt, i varje fall för bloggläsare. (Du kan ladda ner hela överklagandet här.)

Jag har försökt att beskriva de fastighetsrättsliga frågorna som gäller idag, dvs det förslag till överenskommelse som ligger på bordet just nu, i flera blogginlägg, bland annat “Sikhall: Fastighetsrättsliga lösningar? (1)” – 2 och 3. I dessa inlägg finns det bland annat en del kartor som illustrerar hur delar av fastigheterna ska regleras, dvs byta ägare. Kommunfullmäktige beslutade den 17 maj att inriktningen för de fastighetsrättsliga frågorna skulle utgå från Magnus Larssons alternativ till lösningar. (Se “Händelserikt KF (2): Sikhall och sponsring”.)

En lösning på de fastighetsrättsliga frågorna är alltså en förutsättning för att en detaljplan för utveckling av Sikhall ska kunna upprättas. Magnus Larsson kan ju inte bygga på kommunens fastighet. Det här framförde Magnus Larsson och några fastighetsägare i Sikhall redan 2015, men kommunens kvarnar mal som synes långsamt. Särskilt när de styrande partierna gör allt för att på olika sätt förhala ärendet.

Förvaltningen upprättade ett förslag till överenskommelse mellan kommunen och Magnus Larsson som det var tänkt att samhällsbyggnadsnämnden skulle godkänna redan den 19 oktober 2023. Men eftersom Magnus Larsson vägrade att gå med på villkoren i överenskommelsen så återremitterade samhällsbyggnadsnämnden ärendet till sin förvaltning med uppdraget att:

“se över förslag om Överenskommelse om fastighetsreglering, i syfte att åstadkomma ett förslag som är överenskommet av båda parter.”

Det här blev också samhällsbyggnadsnämndens beslut. Det fattades utan votering och ingen reserverade sig heller.

Återremissen var tydlig, förvaltningen måste komma till en överenskommelse med Magnus Larsson. Precis som tanken var med kommunfullmäktiges beslut. Och för att parterna skulle kunna nå en överenskommelse var kommunen tvungen att göra vissa eftergifter i sina villkor.

Samhällsbyggnadsnämnden sammanträdde återigen den 16 november. Förvaltningen hade utarbetat en “ny” överenskommelse mellan kommunen och Magnus Larsson. Det nya förslaget var till förväxling lika med det förslag som förvaltningen hade utarbetat en månad tidigare, och som nämnden alltså hade återremitterat. Det var bara ett par, i det stora hela ovidkommande, detaljer som hade ändrats. Magnus Larsson vägrade att skriva på detta avtal också. Förslaget innebar därför i realiteten att det inte gick att verkställa kommunfullmäktiges beslut. Det var omöjligt att kommunen och Magnus Larsson skulle, och kunde, bli överens. Samhällsbyggnadsförvaltningen, och de styrande partierna, menade att det var Magnus Larssons fel. Någon sa på sammanträdet att Magnus Larsson var “oresonlig”.

Oppositionen ansåg att flera av kommunens villkor i förslaget till överenskommelse stod i vägen för att båda parter skulle kunna acceptera avtalet. Det betydde “i praktiken” att oppositionen ansåg att det var samhällsbyggnadsförvaltningen som var “oresonlig”…

Oppositionen i samhällsbyggnadsnämnden röstade därför igenom ett alternativt förslag till beslut för att förbättra möjligheterna att nå en överenskommelse med Magnus Larsson enligt kommunfullmäktiges beslut.

Fortsättning följer i blogginlägget “SBN/Sikhall 4: Till nämndens försvar – Viten”.

==

OBS! Du kan ladda ner hela överklagandet här. Det är ett stort dokument med flera bilagor.

==

Blogginlägg i denna ”serie”:

Kategorier:Centerpartiet, Juridik, Magnus Larsson, S, Samhällsbyggnadsnämnden, Sikhall

SBN/Sikhall 2: Skäl till överklagande

4 januari, 2024 1 kommentar

Anm. Detta blogginlägg är en fortsättning på inlägget “SBN/Sikhall 1: The bottom is nådd!”.

Ann-Marie Jonasson (S), ordförande i samhällsbyggnadsnämnden, och Johan Andersson (C), 1:e vice ordförande, har utvecklat skälen till varför de anser att samhällsbyggnadsnämndens beslut den 16 november är olagligt. Förvaltningsrätten har sedan skickat överklagandet till kommunen för yttrande. Det är ju Vänersborgs kommun, i det här fallet samhällsbyggnadsnämnden, som är motpart i processen.

Kommunen, vem vet jag inte, har begärt och fått förlängd svarstid. Yttrandet från kommunen ska vara inlämnat till Förvaltningsrätten senast den 26 januari. Det ska bli intressant att se vem som ska företräda samhällsbyggnadsnämnden och kommunen i fallet. Är det kommunens jurister? Eller de som fattade beslutet i samhällsbyggnadsnämnden? Förmodligen blir det tjänstepersonerna i samhällsbyggnadsförvaltningen eller kommunens jurister i kommunstyrelseförvaltningen som författar ett förslag till svar till Förvaltningsrätten som sedan samhällsbyggnadsnämnden ska fatta beslut om. Men vad händer om det föreslagna svaret inte godkänns av oppositionens ledamöter i nämnden…? Samhällsbyggnadsförvaltningen är ju så att säga part i målet. Och är Jonasson och Andersson jäviga när nämnden beslutar? Samhällsbyggnadsnämnden sammanträder den 25 januari, dagen innan svaret ska vara inlämnat till Förvaltningsrätten.

Den eller de som företräder kommunen i rättsfallet ska yttra sig över följande grunder i Jonassons och Anderssons överklagan som hävdar att samhällsbyggnadsnämndens beslut var olagligt:

“1. Vad gäller beslutspunkt 1 om att ”alla viten tas bort” är grunden till överklagandet att detta strider mot den praxis som förekommer vad gäller avtalsskrivning mellan kommunen och exploatörer. Detta enligt kommunens styrdokument ”Riktlinjer markanvisningar, exploateringsavtal och försäljning av kommunägda fastigheter” (bilaga 13). Enligt riktlinjen kan kommunen ”komma att ställa krav på säkerhet i form av pant, bankgaranti, borgen eller dylikt för att garantera exploatörens åtagande i exploateringsavtalet” (sida 7). Enligt kommunens praxis innebär det att man i avtal med exploatörer skriver in ett avsnitt om vite. (se exempel på i bilaga 15-17). Uppgifter som inte tillför något i sak är maskade i exemplen, ex personuppgifter och prisuppgifter). Detta innebär även att beslutsmeningen strider mot kommunallagens likabehandlingsprincip, 2 kap 3 § som anger att ”Kommuner och regioner ska behandla sina medlemmar lika, om det inte finns sakliga skäl för något annat. Lag (2019:835)”. Att frångå vitesdelen antas därmed strida mot likabehandlingsprincipen då man inte anser att det framkommit ”skäl för något annat”. Det ska nämnas att det i riktlinjerna (bilaga 14) står att samhällsbyggnadsnämnden ”får frångå riktlinjerna i enskilda fall när det krävs för att på ett ändamålsenligt sätt kunna genomföra en detaljplan eller andra särskilda skäl föreligger” (sida 9). Men återigen anses det inte föreligga några särskilda skäl.”

“2. Vad gäller beslutspunkt 2 om att ”Alla hänvisningar till Vision tas bort” är grunden till överklagandet att man i det avseendet strider mot kommunfullmäktiges inriktningsbeslut gällande ”fastighetsrättsliga frågor i samband med detaljplan för Sikhallsviken” (bilaga 7). Det är utifrån visionen och den intentionen som exploatören har angivit som kommunfullmäktige tagit sitt beslut.”

“3. Vad gäller beslutspunkt 3 om att ”I texter om att ‘Detta avtal förutsätter för sin giltighet att kommunfullmäktige i Vänersborgs kommun genom beslut godkänner detta avtal ersätts kommunfullmäktige med samhällsbyggnadsnämnden” anses att detta beslut går emot kommunallag 5 kap 1 § där det framgår att ”Fullmäktige beslutar i ärenden av principiell beskaffenhet eller annars av större vikt för kommunen…”. Detta beslut är att tolka som ett beslut av principiell beskaffenhet eller annars av större vikt med anledning av det strategiska läget fastigheten har. Exploatören får genom detta förköp ensam möjlighet att utveckla ett område som kan anses vara av stort intresse för allmänheten.”

“4. Vad gäller beslutspunkt 4 om att ”Avtalsservitutet som berör nyttjande av området för tillgång till öppet vatten omarbetas, i samråd med Vänersborgs Segelsällskap samt exploatören, så att syftet uppnås för båda parter. Kontrollera om ”erlägga ska ersättas med ”anlägga i §3” är grunden till överklagandet att man i det avseendet strider mot kommunfullmäktiges inriktningsbeslut gällande ”fastighetsrättsliga frågor i samband med detaljplan för Sikhallsviken” (bilaga 7). I inriktningsbeslutet står det skrivet att ”Vid fastighetsförsäljning ska det skrivas ett servitut om att Vänersborgs Segelsällskap kan bygga ut bryggan och har fritt segelvatten”. 

Det finns mycket att fundera på och kommentera kring dessa skäl och argument. Men innan jag gör det så vill jag gärna komplettera ärendet med ytterligare en aspekt, förutom de jag redan har tagit upp i dessa två blogginlägg.

Det undgår knappast någon av de läsare som har följt inläggen kring Sikhall att det finns en person som står i centrum i hela ärendet, och på sätt och vis även i den kommande processen, den så kallade “exploatören”. Och de flesta läsare förstår också vem “exploatören” är – Magnus Larsson i Sikhall.

Det är Magnus Larsson och kommunen som ska komma överens om de fastighetsrättsliga lösningar som är en förutsättning för att en detaljplan ska kunna utarbetas och antas. Och en detaljplan är i sin tur en förutsättning för att Sikhall ska kunna utvecklas. 

Det är samme Magnus Larsson som köpte hela fastigheten i Sikhall 2005 genom att lägga ett högre bud än Johan Anderssons partibroder Bo Carlsson (C). Då bestämde sig kommunen genom Ann-Marie Jonassons partikamrat Lars-Göran Ljunggren (S) att kommunen skulle expropriera/förköpa Magnus Larssons fastighet. Det lyckades inte socialdemokrater och centerpartister till fullo med, endast delar av Magnus Larssons fastighet, om än “de bästa”, kunde exproprieras/förköpas 2007. De markområden, som den föreslagna överenskommelsen om fastighetsrättsliga lösningar handlar om, är alltså samma markområden som Magnus Larsson ärligt och lagligt köpte 2005. (Se “Historien om Magnus Larsson”.)

Kan det verkligen vara så att de styrande socialdemokraterna och centerpartisterna fortsätter att driva partiernas gamla linje från 2005, dvs att göra allt för att ta Magnus Larssons mark och egendom från honom? Jag vill inte tro det, men det är svårt att bli kvitt tankarna. Varför vill de styrande annars att Magnus Larsson ska tvingas pantsätta sitt hus och hem i en överenskommelse med kommunen?

Självklart skriver inte Magnus Larsson på några papper med Vänersborgs kommun som kan tvinga honom att överge hus och hem i Sikhall. Men utan en överenskommelse kommer Larssons drömmar och visioner om att utveckla Sikhall att gå i kras. Det blir resultatet om de styrande partiernas uppfattning drivs igenom på något sätt, en blöt filt skulle läggas över Sikhall. Och istället skulle förfallet av Sikhall fortsätta, fortfarande under kommunens ledning. Ansvaret för en sådan framtid skulle ligga tungt på de styrande partierna – Socialdemokraterna, Centerpartiet, Kristdemokraterna och Miljöpartiet. 

“The bottom is nådd”…

Fortsättning följer i blogginlägget ”SBN/Sikhall 3: Till nämndens försvar – Bakgrund”.

PS. Läs gärna Magnus Larssons kommentar på det förra blogginlägget – ”The bottom is nådd!”

==

Blogginlägg i denna ”serie”:

Kategorier:Centerpartiet, Juridik, Magnus Larsson, S, Samhällsbyggnadsnämnden, Sikhall

SBN/Sikhall 1: The bottom is nådd!

3 januari, 2024 4 kommentarer

När Björn Borg blev utslagen i första omgången i en tennisturnering i Monte Carlo yttrade hans tränare Lennart Bergelin:

”The bottom is nådd”

Jag tror att “the bottom is nådd” i Vänersborg också. Det är dock varken tennis eller bandy jag tänker på. Det är politik.

Den 15 december meddelade Förvaltningsrätten i Göteborg att ett överklagande har kommit in till domstolen. Det var Ann-Marie Jonasson och Johan Andersson som överklagade:

“Vänersborgs kommuns beslut fattat av samhällsbyggnadsnämnden 2023-11-16 § 144”

De överklagade alltså ett beslut som fattades av samhällsbyggnadsnämnden. Det är inget konstigt. Det händer inte alltför sällan att kommuninvånare överklagar kommunala beslut. Jonasson och Andersson i en rättslig process med samhällsbyggnadsnämnden som motpart – inget konstigt alltså. Om det inte vore för en liten detalj – Ann-Marie Jonasson (S) är ordförande i samhällsbyggnadsnämnden och Johan Andersson (C) 1:e vice ordförande…

Jonasson och Andersson överklagar således ett beslut som deras egen nämnd har fattat. Och det är konstigt. Frågan är om det inte är unikt.

Bakgrunden är naturligtvis att Jonasson och Andersson var motståndare till det beslut som nämnden fattade den 16 november. Beslutet fattades av oppositionen med 6 röster mot 5. Och det kunde Jonasson och Andersson tydligen inte acceptera. De kunde inte acceptera att deras argument inte räckte till för att övertyga majoriteten av ledamöterna i den politiskt och demokratiskt valda nämnden. De kunde inte acceptera att oppositionen hade en annan åsikt än de själva. Jonasson och Andersson väljer därför att gå utanför politikens ramar och vänder sig i stället till juridiken.

”The bottom is nådd”

Det är ett stort och principiellt mycket viktigt steg som Jonasson och Andersson har tagit. Det är så stort att samtliga partier i den styrande minoriteten sannolikt står bakom överklagandet. Det diskuterades och bestämdes antagligen på ett gruppmöte några dagar innan överklagandet hamnade hos Förvaltningsrätten. Det betyder att socialdemokraterna, centerpartiet, kristdemokraterna och miljöpartiet gemensamt anser att politiska oenigheter i Vänersborgs kommun ska avgöras av domstol, i varje fall när oppositionen vinner en omröstning. Ska de i fortsättningen överklaga alla beslut som de förlorar? 

Jag vet inte vad kommunalråden Benny Augustsson (S) och Mats Andersson (C) vill att det här överklagandet ska leda till. Hur menar de att samarbetsklimatet, dialogen och det vardagliga politiska arbetet ska fungera i fortsättningen? Jag ser överklagandet som en slags krigsförklaring mot de partier som är i opposition. Överdriver jag?

Samtidigt är det ett modigt och möjligtvis ett extremt dumdristigt beslut som de styrande partierna har fattat. Jag undrar om de diskuterade konsekvenserna av ett domslut som går emot dem… Tänker de då att de ska sitta kvar och styra som om ingenting har hänt? Tror de att respekten för dem ökar?

Samhällsbyggnadsnämndens beslut den 16 november bestod av fyra punkter:

“Samhällsbyggnadsnämnden beslutar om följande ändringar i utskickat förslag om Överenskommelse om fastighetsreglering i Sikhall:

  1. Alla viten tas bort
  2. Alla hänvisningar till Vision tas bort
  3. I texter om att ”Detta avtal förutsätter för sin giltighet att kommunfullmäktige i Vänersborgs kommun genom beslut godkänner detta avtal” ersätts kommunfullmäktige med samhällsbyggnadsnämnden
  4. Avtalsservitutet som berör nyttjande av området för tillgång till öppet vatten omarbetas, i samråd med Vänersborgs Segelsällskap samt exploatören, så att syftet uppnås för båda parter. Kontrollera om ”erlägga” ska ersättas med ”anlägga” i §3”

Samtliga fyra punkter överklagas av Ann-Marie Jonasson (S) och Johan Andersson (C). De anför sammanfattningsvis följande övergripande skäl för överklagandet:

“Avvikelse från praxis samt strid mot kommunallag och kommunalt fullmäktigebeslut i överenskommelse om fastighetsreglering mellan Vänersborgs kommun och exploatören.”

Redan här blir det intressant – i “strid mot … fullmäktigebeslut”… Det var oppositionen som drev igenom beslutet i först kommunstyrelsen (se “KS: Irriterat mellan S och M”) och sedan i kommunfullmäktige (se “Händelserikt KF (2): Sikhall och sponsring”). Det är samma opposition som sedan fattade beslutet i samhällsbyggnadsnämnden. Jonasson och Andersson menar uppenbarligen att oppositionen inte har koll på vad den beslutar… Och fattar beslut som strider mot varandra. Det låter i mina öron varken rimligt eller logiskt.

I nästa blogginlägg ska jag redogöra mer i detalj för de skäl för överklagandet som Ann-Marie Jonasson (S) och Johan Andersson (C) anför till Förvaltningsrätten.

Fortsättning följer i blogginlägget ”SBN/Sikhall 2: Skäl till överklagande”.

==

Blogginlägg i denna ”serie”:

Kategorier:Centerpartiet, Juridik, Magnus Larsson, S, Samhällsbyggnadsnämnden, Sikhall

Ny vattentjänstplan på gång!

5 december, 2023 Lämna en kommentar

Den 22 juni 2022 beslutade riksdagen om en ny vattentjänstlag (=Lagen om allmänna vattentjänster, LAV). Trots flera års debatt och stora förväntningar från olika håll så blev det ganska få ändringar i lagen.

En av förändringarna var att bestämmelsen i 6 § LAV om kommunens ansvar att ordna allmänna vattentjänster ändrades för att bli mer flexibel. Nu innehåller lagen en skrivning om att ”särskild hänsyn” ska tas till förutsättningarna att kunna godta en enskild VA-anläggning ”med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön”. Kraven är inte lika högt ställda på enskilda anläggningar.

Riksdagen beslutade också att varje kommun ska ha en aktuell vattentjänstplan. Vattentjänstplanen ska visa kommunens långsiktiga planering av utbyggnaden av vattentjänster. Den ska beslutas av kommunfullmäktige och planens aktualitet ska prövas varje mandatperiod.

Förändringarna i vattentjänstlagen (LAV) trädde i kraft den 1 januari 2023. Bestämmelserna kring vattentjänstplanen börjar emellertid gälla den 1 januari 2024, dvs om en knapp månad.

Vattentjänstplanen kommer inte att vara juridiskt bindande. Den ska däremot innehålla kommunens långsiktiga bedömning av behovet av nya verksamhetsområden 10-12 år framåt. Kommunen ska enligt LAV 6 c § göra följande innan den antar eller vid ett senare tillfälle ändrar planen:

“1. på lämpligt sätt och i skälig omfattning samråda med de fastighetsägare och myndigheter som kan antas ha ett väsentligt intresse av planen, och

2. ställa ut ett förslag till plan för granskning under minst fyra veckor.”

Notera att det står ett “och” mellan punkt 1 och 2. Båda punkterna gäller. Kommunen ska följaktligen samråda med berörda fastighetsägare, i alla lägen. Det är viktigt.

På torsdag har samhällsbyggnadsnämnden sammanträde. Då ska nämnden fatta beslut om att ett förslag till ny vattentjänstplan, enligt den nya lagen, ska ställas ut på kommunens digitala anslagstavla.

Förvaltningen skriver i underlaget till politikerna i nämnden:

“Detta innebär att Blåplan del 2 Vatten och Avlopp kompletteras med en lagstadgad bilaga vattentjänstplan. En uppdaterad Blåplan del 2 Vatten och Avlopp kan först introduceras till Samhällsbyggnadsnämnden när vattentjänstplan är justerad efter samråd och granskning med fastighetsägare och inkomna synpunkter från Miljö- och Hälsoskyddsnämnden, Byggnadsnämnden, Kommunstyrelsen samt Länsstyrelsen.”

Förslaget till vattentjänstplan ska alltså ut på samråd och sedan granskning. Sedan kommer planen tillbaka till samhällsbyggnadsnämnden för att slutligen via kommunstyrelsen beslutas av kommunfullmäktige. Detta borde naturligtvis redan ha skett enligt lagen men kommunerna inklusive Vänersborg har varit och är i tidsnöd. Det har varit ett stort arbete att bara komma så här långt.

Det är viktigt att alla fastighetsägare som berörs eller kan tänkas bli berörda inom 10-12 år studerar vattentjänstplanen noggrant och gör sina röster hörda i samrådet, om man har synpunkter. (Vattentjänstplanen och en miljöbedömning kommer alltså snart att publiceras på kommunens hemsida men båda dokumenten kan redan nu laddas ner här: vattentjänstplan – miljöbedömning.)

Kommunens föreslagna vattentjänstplan skiljer sig från den “gamla“ Blåplanen på en väsentlig punkt. Den utgår från praxis när det gäller det viktiga begreppet i LAV 6 § – “större sammanhang”. Det gjorde inte Blåplanen, vilket t ex ledde till häftiga debatter i kommunfullmäktige när tvångsanslutningen på Vänersnäs diskuterades, och återremitterades, i mars 2022. (Se “KF: Återremiss i VA-frågan”.)

Kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) sa då (se “VA-debatten i KF (5): Blåplanen”):

“Ja, det är lite spännande det här för att jag går i alla fall tillbaka till den Blåplanen som togs där både Stefan och James och Anders Strand och som var med och tog den rätt av utan votering, ingenting, där det finns 13 kriterier som man faktiskt utser i den här VA-planen som ska gälla för utbyggnaden av VA Vänersnäs.”

Då fick James Bucci (V) nog och slog symboliskt näven i bordet, hårt – väldigt hårt:

“Blåplanen bygger ju på felaktiga antaganden. Den är framtagen med hänsyn till antalet fastigheter 6-8-nivån. Lagen jobbar med 20-30. Så Blåplanen är framtagen på felaktiga grunder.”

Vänsterpartiet och även de som hotades av tvångsanslutning hävdade med en dåres envishet att det krävdes 20-30 fastigheter för ett större sammanhang. Det var svårt att nå fram till de styrande partierna…

Men det blev till slut rätt även i Vänersborg…

I underlaget till nämndens sammanträde på torsdag skriver förvaltningen:

“Arbetsgruppen gör idag en annan bedömning av begreppet bebyggelse i ett större  sammanhang.”

Det handlar inte längre om 6-8 fastigheter och uppåt. Förvaltningen fortsätter:

“Begreppet större sammanhang är inte tydligt definierat, men enligt praxis och juridisk tolkning av Svenskt Vatten utav lagtexten om vad ett större sammanhang innebär, utgörs detta av 20-30 anslutna fastigheter som ett riktvärde.”

Det är onekligen ett steg framåt med den nya planen och är naturligtvis glädjande för de som felaktigt hotades av tvångsanslutning enligt den gamla Blåplanen.

Det är inte bara antalet fastigheter som är viktigt när det gäller större sammanhang. Det är naturligtvis också avstånden mellan de 20-30 byggnaderna. Det finns emellertid ingen definition i lagen som talar om vilket avstånd det ska vara. Det är en brist och det leder till att det finns tämligen stora skillnader mellan kommuner.

Länsstyrelsen i Västra Götaland identifierade förra hösten potentiella ”§ 6-områden” i regionens kommuner, däribland Vänersborg:

“Vi har tagit ut områden som är i ett sammanhang om minst 20 hus, med ett inbördes avstånd av som mest 150 meter.”

Det är svårt att veta hur Länsstyrelsen resonerade när den kom fram till detta avstånd, men det tycks som om Vänersborgs kommun har anammat denna bedömning.

I Blåplanen använder Vänersborgs kommun sedan tidigare avståndsgränsen 150 meter mellan husen i definitionen av större sammanhang. (I Blåplanen är det dock ibland längre avstånd mellan husen än 150 meter.)

I förslaget till ny vattentjänstplan är definitionen av ett ”större sammanhang”:

“…minst 20 bostäder med ett inbördes avstånd av maximalt 150 meter, dock med en tolerans med +/- 5 meter.”

Det är alltså fortfarande 150 meter som gäller, egentligen 155 m. Det är en väldigt bred och vidlyftig definition och jag kan nog tycka att det är svårt att se att hus som ligger 150 m från varandra utgör ett “större sammanhang”, eller en “sammanhållen bebyggelse” som Plan- och bygglagen (PBL) kallar det.

Avstånden mellan fastigheterna för att kallas större sammanhang varierar som sagt mellan kommuner. I Lerum 2017 skulle det vara 40 m mellan fastigheterna och i Skövde 50 m. Det redovisas i ett examensarbete, “Lagen om allmänna vattentjänster – Avgränsning av verksamhetsområden i 6 §”, av Jesper Lund och Niklas Vallebrant, Högskolan Väst. De intervjuade faktiskt även VA-chefen Daniel Larsson i Vänersborg i sitt arbete. Larsson uppgav då att 100 m var en utgångspunkt. En sökning på nätet idag säger att Piteå använder avståndet 50-100 m, Örebro och Karlshamn 100 m.

Det tycks som om 150 meter (155 m) är längre än vad flertalet andra kommuner använder. Troligtvis är det antagligen så att vilket avstånd som gäller mellan fastigheter för att det ska vara ett större sammanhang avgörs först efter att det enskilda fallet prövas i domstol.

Nedanstående karta i förslaget till ny vattentjänstplan i Vänersborgs kommun visar på de områden som är identifierade som områden där bebyggelsestrukturen är sådan att det kan finnas grund för tillämpning av LAV 6 §, dvs införandet av verksamhetsområden. Identifieringen visar att 10 områden, de grönmarkerade, har fler än 20 bebyggda fastigheter.

Jag tycker att alla som bor i samtliga nedanstående områden ska studera kartan och vattentjänstplanen noggrant. Det kan få stora konsekvenser om det blir fel men samtidigt finns det stora möjligheter att påverka.

Kategorier:Samhällsbyggnadsnämnden, VA

Sikhall (2): Oppositionen kör över de styrande

3 december, 2023 2 kommentarer

Anm. Inlägget är en direkt fortsättning på “Sikhall (1): Återigen samma förslag i SBN”.

Samhällsbyggnadsnämndens ordförande Ann-Marie Jonasson (S) och samhällsbyggnadsförvaltningen ville att samhällsbyggnadsnämnden skulle fatta ett beslut som innebar att kommunfullmäktiges beslut från den 17 maj 2023 om fastighetsrättsliga lösningar inte verkställdes. Magnus Larsson kunde nämligen inte skriva på den överenskommelse om viten och annat som “kommunen” krävde.

Och det var naturligtvis Magnus Larssons och inte kommunens fel. Det menade i varje fall förvaltningen och de styrande partierna. Magnus Larsson vägrade ju osannolikt nog att pantsätta sitt hus och hem för att få förvärva delar av den mark som han på ett öppet och ärligt vis köpte 2005 och som kommunen 2007 tvingade till sig.

Men kommunen har ju principer. Även om de inte alltid verkar gälla alla…

Samhällsbyggnadsförvaltningen motiverade naturligtvis sitt beslutsförslag – och argumenten upprepades som vanligt ännu en gång, och okritiskt, av de styrande partierna under sammanträdet.

Samhällsbyggnadsförvaltningen skrev i underlaget inför sammanträdet den 16 november angående viten (se “Sikhall (1): Återigen samma förslag i SBN”):

“Vitesprincipen tillämpas i samtliga försäljningar kommunen gör och finns att läsa i kommunens riktlinjer rörande exploateringsavtal under stycket som behandlar säkerheter. Viten bedöms falla in under begreppet dylikt i stycket.”

I “Riktlinjer markanvisningar, exploateringsavtal och försäljning av kommunägda fastigheter” från 3 mars 2016 står det i det av förvaltningen åberopade stycket:

“Kommunen kan komma att ställa krav på säkerhet i form av pant, bankgaranti, borgen eller dylikt för att garantera exploatörens åtaganden i exploateringsavtalet.”

Formuleringen i avsnittet övertygar naturligtvis alla läsare att förvaltningen har rätt och att politiker, och inte minst Magnus Larsson, måste böja sig för kommunens raka, tydliga och förnuftiga principer. Med t ex “pant” i stycket menas naturligtvis hus och hem… Och viten ingår i formuleringen “dylikt”…

Det visade sig efter ett antal frågor av James Bucci (V) på samhällsbyggnadsnämndens sammanträde att viten inte alltid hade använts mellan 2016, då riktlinjerna fastställdes, och 2021. Det hade blivit avsteg från riktlinjerna under denna period utan att beslut hade fattats av politikerna i nämnden. Förvaltningen verkar ha blivit mer konsekvent när det blev aktuellt att Magnus Larsson hade krav på fastighetsrättsliga lösningar. Det är möjligt att det var ett sammanträffande, men som sagt, under 5 år fick inte alla köpare krav på viten om inte visioner etc uppfylldes.

Formuleringen “kommunen kan komma…” är även den intressant. Den visar att de följande kraven inte är obligatoriska. I så fall hade det naturligtvis stått “kommunen kommer…”.

I samma riktlinjers avslutande avsnitt, “Avsteg från riktlinjerna”, står det:

“Samhällsbyggnadsnämnden som vid varje tidpunkt har ansvaret för att fatta beslut om exploateringsavtal, markanvisningsavtal och samverkansavtal får frångå riktlinjerna i enskilda fall när det krävs för att på ett ändamålsenligt sätt kunna genomföra en detaljplan eller andra särskilda skäl föreligger.

Kommunala beslut av principiell karaktär eller annars av större vikt fattas av kommunfullmäktige.”

För det första står det uttryckligen att det är politikerna i samhällsbyggnadsnämnden som fattar besluten. Det gjorde alltså inte nämnden mellan 2016 och 2021, det gjorde däremot tjänstepersonerna när det gällde att inte följa riktlinjerna. För det andra står det tydligt att nämnden får “frångå riktlinjerna i enskilda fall”. Det är med andra ord inga problem för politikerna i nämnden att stryka viteskraven för Magnus Larsson. Det har stöd i riktlinjerna.

Magnus Larsson är definitivt ett ”annat särskilt skäl” där bestämmelsen om avsteg från riktlinjerna kan gälla. Det gäller genomförande av en detaljplan, men framför allt för att det faktiskt handlar om mark som Magnus Larsson har ägt tidigare och som kommunen tvingat till sig med förköp/expropriation. Och där kommunen sedan inte verkställt det som kommunen hade som motiv för förköpet/expropriationen.

Tor Wendel (M) lade fram ett alternativt yrkande på beslutsförslag i samhällsbyggnadsnämnden den 16 november. Det visade sig att samtliga oppositionspartier stödde förslaget:

“Med sex nej-röster mot fem ja-röster, så har samhällsbyggnadsnämnden beslutat i enlighet med Tor Wendels (M) yrkande.”

Samhällsbyggnadsnämndens beslut blev:

“Samhällsbyggnadsnämnden beslutar om följande ändringar i utskickat förslag om Överenskommelse om fastighetsreglering i Sikhall:

  1. Alla viten tas bort
  2. Alla hänvisningar till Vision tas bort
  3. I texter om att ”Detta avtal förutsätter för sin giltighet att kommunfullmäktige i Vänersborgs kommun genom beslut godkänner detta avtal” ersätts kommunfullmäktige med samhällsbyggnadsnämnden
  4. Avtalsservitutet som berör nyttjande av området för tillgång till öppet vatten omarbetas, i samråd med Vänersborgs Segelsällskap samt exploatören, så att syftet uppnås för båda parter. Kontrollera om ”erlägga” ska ersättas med ”anlägga” i §3”

Det var enligt min uppfattning ett mycket bra beslut, som dessutom var helt i linje med kommunfullmäktiges beslut från den 17 maj.

Det tyckte emellertid inte de styrande partierna. 

Ann-Marie Jonasson (S), Kristina Östergren (S), Johan Andersson (C), Hans-Peter Nielsen (KD) och Helge Kneese (KD) reserverade sig mot beslutet “till förmån för förvaltningens förslag”, och fortsatte:

“I de beslut som nämnden skall ta så är likabehandlingsprincipen en väsentlig del. Att behandla alla som skall förvärva mark från kommunen på lika sätt. I det beslut som nämnden tagit så frångås denna princip i alla delar.

När mark som kommunen säljer köps av en enskild person eller av ett företag följer alltid krav på köparen. Detta för att den mark kommunen säljer skall användas till det som marken syftas till att användas till. Om detta inte sker är detta belagt med ett vite.

När man inte ställer något krav på köparen så kan denne välja att helt frångå detta. Köparens vision som låg till grund för kommunfullmäktiges beslut att sälja marken tas även denna helt bort – alltså har köparen inte krav på att göra något med marken i framtiden.

I beslutet står även att samhällsbyggnadsnämnden genom beslut godkänner detta avtal. Trots att ärendet är av strategisk vikt så tar oppositionen på sig rollen att ta detta beslut utan att gå beslutsvägen om kommunfullmäktige vilket är den gängse gången.”

Rykten har sagt att nämndens beslut ska överklagas. Huruvida detta blir fallet vet jag inte i skrivande stund. Beslutet kan överklagas till Förvaltningsrätten inom 3 veckor från det att protokollet är justerat och offentliggjort.

Det enda som i så fall skulle kunna tänkas bli överklagat är att beslutet ska fattas i kommunfullmäktige. Som jag ser det, så fick samhällsbyggnadsnämnden uppdraget att helt enkelt verkställa kommunfullmäktiges beslut från den 17 maj. Kommunfullmäktige hade ju fastställt det viktigaste, nämligen fastighetsgränserna och nödvändiga servitut. Markpriser för att genomföra de fastighetsrättsliga lösningarna torde knappast behöva beslutas av fullmäktige. Men om de styrande partierna verkligen tror på att beslutet skulle ha fattats i kommunfullmäktige så får de väl testa att överklaga…

Men jag undrar om någon i de styrande partierna verkligen gör det, överklagar alltså. Vad skulle de styrande göra om de förlorar en sådan process? Avgå? Vågar de riskera det? De har ju dessutom nyligen förlorat en process i Förvaltningsrätten när jag överklagade deras beslut om en minoritetsåterremiss i kommunfullmäktige… (Se “Förvaltningsrätten spolade Mats Anderssons VA-yrkande”.)

Det hade varit intressant med ett överklagande, men det vore tråkigt för Magnus Larsson och sikhallsborna. Sådana här överklaganden brukar ta tid och det skulle antagligen innebära att utvecklingen av Sikhall återigen skulle läggas i malpåse. Vilket i och för sig tycks vara helt i linje med de styrande partiernas vilja.

Under tiden kan vi glädjas åt att det äntligen finns en politisk majoritet som vill underlätta för enskilda entreprenörer att utveckla kommunen i de delar som kommunen inte klarar av.

“Vänersborgs kommun – attraktiv och hållbar i alla delar, hela livet”

Attraktiv och hållbar, även i Sikhall.

==

Några av de senaste bloggarna kring fastighetsrättsliga lösningar:

Kategorier:Magnus Larsson, opposionen, Samhällsbyggnadsnämnden, Sikhall

Sikhall (1): Återigen samma förslag i SBN

2 december, 2023 Lämna en kommentar

Det här blogginlägget ska inte handla om Sund Sampo. Men det händer att jag fortfarande funderar på vad Vänersborgs kommun sa när företaget först tog kontakt och redogjorde för sina planer.

Sund Sampo ville ju ha ett markanvisningsavtal för att sedan kunna köpa marken kring Vargöns hamn- och industriområde. Sedan skulle en jätteanläggning uppföras i området som skulle ge arbete till hundratals personer. Företagets förmedlade vision var storslagen, minst sagt. (Se “Sund Sampo: Ny etablering i Wargön?”.)

Jag undrar om Vänersborgs kommun redogjorde för sin policy och sina riktlinjer rörande exploateringsavtal för Sund Sampo vid de första kontakterna… Fick Sund Sampo reda på att aktiebolag inte får köpa mark av Vänersborgs kommun, att köparen är tvungen att vara en privatperson? Fick Leif Engelthon på Sund Sampo veta att han var tvungen att “pantsätta” hus och hem för att få köpa marken? Berättade kommunen att Sund Sampo skulle få betala höga viten i all evighet om inte företagets vision uppfylldes? Eller att Engelthons arvtagare skulle få överta eventuella skulder och viten?

Antagligen inte. Med sådana policies, riktlinjer och krav skulle säkerligen de flesta företag undvika Vänersborgs kommun. Företagen skulle nog istället slå en signal till Trollhättan. Vilket många företag för övrigt gör…

Magnus Larsson kan inte utveckla hamnen i Sikhall, renovera Sikhalls magasin och bygga en restaurang med båtplatser – i Trollhättan. Det är i Sikhall han bor, det är Sikhall han vill utveckla och Sikhall ligger där det ligger – i Vänersborgs kommun.

Magnus Larsson har fått besked från kommunen, vilka nu kommunen egentligen är (tjänstepersoner eller politiker?), att han inte får bilda ett aktiebolag för att köpa (delar av) kommunens mark i Sikhall. Han måste göra det som privatperson och den förvärvade marken ska ingå i Larssons fastighet Sikhall 1:6. På Sikhall 1:6 bor Magnus Larsson. Där ligger hans bostadshus. I samhällsbyggnadsförvaltningens och de styrande partiernas (S+C+KD+MP) förslag till överenskommelse kan Magnus Larsson tvingas betala viten på 30.000 kr i månaden. Det är 360.000 kr per år. Och då finns det inte heller något slutdatum. Och vitena ska fortsätta betalas av den nye ägaren om Magnus Larsson säljer sin fastighet… (Vem som nu skulle vilja köpa fastigheten…)

Magnus Larsson och Vänersborgs kommun har haft med varandra att göra ända sedan 2005 när kommunen med kommunstyrelsens ordförande Lars-Göran Ljunggren (S) i spetsen ville förköpa/expropriera Larssons nyförvärvade mark, vilket kommunen också gjorde två år senare. Motiveringen var att kommunen kunde, och skulle, utveckla Sikhall för allmänheten på ett betydligt bättre sätt än Magnus Larsson. (Se “Sikhall 2: Livslånga viten”.) Magnus Larsson ville nämligen bara, menade många onda tungor i kommunen, privatisera marken och utestänga allmänheten. Magnus Larsson skulle bygga staket runt sin fastighet, hindra passagen längs stränderna och uppföra privata grillhus på strandskyddat område.

Det har inte hänt någonting vid Sikhalls hamn sedan 2007 när kommunen tvingade till sig delar av Larssons fastighet. Det är väl egentligen bara toaletterna i hamnområdet som har byggts om, vilket snarare var för Segelsällskapets skull än för allmänhetens. Toaletterna är för övrigt låsta och obrukbara halva året.

Magnus Larsson vill att Sikhall ska utvecklas. Han har en vision för området. För att ha en chans och möjlighet att förverkliga visionen eller delar av den, så behöver han äga marken. Han kan inte bygga på kommunens fastighet. Magnus Larsson vill därför få till stånd fastighetsrättsliga lösningar i Sikhall. Det i sin tur är en förutsättning för att kommunen ska upprätta en detaljplan. Utan en detaljplan får i varje fall inte Magnus Larsson göra någonting i området. Magnus Larsson initierade en detaljplan 2015 och byggnadsnämnden beslöt att upprätta en detaljplan samma år. Planen är alltså fortfarande inte klar.

Kommunfullmäktige fattade ett inriktningsbeslut den 17 maj i år (se “Sikhall 3: Vad beslutade KF?”):

“Kommunfullmäktige beslutar att inriktningen för de fastighetsrättsliga frågorna i samband med detaljplan för Sikhallsviken, utifrån samhällsbyggnadsförvaltningens redogörelse 2023-02-20, ska utgå från nedan beslutsalternativ 2 med följande beslutstillägg för hamnen;
Vid fastighetsförsäljning ska det skrivas ett servitut om att Vänersborgs Segelsällskap kan bygga ut bryggan och har fritt segelvatten.”

Fullmäktiges beslut handlade helt enkelt om att Magnus Larsson skulle få köpa delar av kommunens fastighet, Sikhall 1:4, dvs delar av den mark som Magnus Larsson ägde innan kommunens förköp/expropriation. Det var viktigt att gränserna mellan kommunens och Larssons fastigheter följde fullmäktiges beslut. Det blev samhällsbyggnadsförvaltningens ansvar att verkställa beslutet.

Samhällsbyggnadsförvaltningen arbetade fram en överenskommelse mellan kommunen och Magnus Larsson. I överenskommelsen är parterna (kommunen och Larsson) överens om de gränser som fullmäktige beslutade och de är också överens om köpesummorna.

Samhällsbyggnadsförvaltningen arbetade emellertid in krav och villkor som gick utöver fullmäktiges beslut. Förvaltningen ansåg att Magnus Larsson skulle tvingas genomföra hela sin vision (vilken inte finns formulerad någonstans) och tvingas betala viten om så inte skedde. Det stod inte i kommunfullmäktiges beslut.

Magnus Larsson vägrade att skriva på ett sådant avtal. Han ville t ex inte gå från hus och hem om något oförutsett som t ex en olyckshändelse inträffade om 5 år och han inte kunde arbeta mer. Det kan nog var och en, i varje fall utanför kommunhuset, förstå…

När jag tittar på ett ordförandebeslut gällande Sund Sampo från den 2 november så fanns det inga sådana tankar på krav som ställs på Magnus Larsson. Samhällsbyggnadsnämndens ordförande Ann-Marie Jonasson (S) beslutade “bara” att:

“förvaltningen ska fortsätta arbeta med det inkomna direktanbudet och verka för att ett markanvisningsavtal ska upprättas och tas till kommunstyrelsen för beslut.”

Det är klart att förvaltningen kanske hade arbetat in sådana krav och villkor, som Magnus Larsson ställdes inför, i sitt fortsatta arbete med Sund Sampo-projektet. Något säger mig emellertid att det inte tänktes i de banorna…

De styrande partierna och förvaltningen ansåg att kraven på livslånga stora viten, krav på genomförande av en vision som inte var formulerad på “papper” osv på Magnus Larsson var helt rimliga krav i en överenskommelse. Ärendet hamnade därför, återigen, för andra gången, på samhällsbyggnadsnämndens bord. Trots att Magnus Larsson inte var överens med kommunen.

Den första gången ärendet var uppe på nämndens bord var den 19 oktober. Då återremitterades förvaltningens förslag av en enad opposition. (Jag utvecklade argument kring detta förslag i ett tidigare blogginlägg. De argumenten gäller till nästan hundra procent även detta andra förslag – se “Sikhall 1: SBN behandlar ärendet”.)

Samhällsbyggnadsnämnden sammanträdde återigen den 16 november. Det “nya” förslaget till beslut om Sikhall hade följande lydelse:

“1. om hur försäljning ska följa föreslaget avtalsutkast rörande genomförandet.

2. om ärendet ska tillbaka till samhällsbyggnadsnämnden för beslut om överenskommelsen eller om det skickas direkt till kommunfullmäktige för beslut.”

Förslaget innebar i realiteten att samhällsbyggnadsnämnden, och -förvaltningen, menade att det inte gick att verkställa kommunfullmäktiges beslut. Det var omöjligt att kommunen och Magnus Larsson skulle, och kunde, bli överens. Det kan noteras att förslaget till överenskommelse i november var till förväxling lika med det förslag som förvaltningen hade utarbetat en månad tidigare, och som nämnden alltså hade återremitterat. 

I beskrivningen av ärendet inför sammanträdet konstaterades att förvaltningen är överens med Magnus Larsson när det gällde regleringen av:

“de områden som ska regleras till exploatören och de områden som ska regleras till kommunen.”

Man var även överens om de områden som ska omfattas av servitut och köpeskillingen för de olika markområdena. Men parterna var alltså inte överens om en del annat…

Protokollet från samhällsbyggnadsnämndens sammanträde var inte klart förrän i tisdags, den 28 november. Det visade sig att en enad opposition hade strulat till det för de styrande och för förvaltningen…

Spännande fortsättning följer i ”Sikhall (2): Oppositionen kör över de styrande”.

==

Några av de senaste bloggarna kring fastighetsrättsliga lösningar:

Kategorier:Magnus Larsson, Samhällsbyggnadsnämnden, Sikhall

Sikhall 4: Skrivelse till kommunen

9 november, 2023 Lämna en kommentar

I tisdags, den 7 november, skickade Jan G Andersson in en skrivelse till kommunen. Den adresserades till flera politiker och till berörda förvaltningar.

Jan G Andersson är ett känt namn i bygderna i Sikhall och Gestad. Han är bland annat ordförande i Gestads Hembygdsförening. Och faktiskt, Andersson har varit med i diskussionerna kring Sikhall sedan 20 år tillbaka. Han var t ex med på mötet i oktober 2005 i Vänersborgs Segelsällskaps lokaler på Sanden. (Läs mer på “Historien om Magnus Larsson (11)”.) Vid det tillfället kände han inte Magnus Larsson, men det har han hunnit göra senare.

Anderssons skrivelse är rak och tydlig. Han sammanfattar frågeställningarna på ett koncist och förståeligt sätt. Skrivelsen skickades alltså till några som är ”hemma” i kommunhuset och några andra som mer sällan är där – men den borde läsas av betydligt fler… 

===

Kommunens villkor för markbyte

Jag har varit med i processen kring Sikhall med Magnus och kommunen sedan mötena på Sanden kring förköp av det som nu Magnus till delar kan återfå. Kan fortfarande känna den panikkänsla som skapades om inte kommunen förköpte, om möjligt hela fastigheten inkl sommarstugan på fri tomt. De drivande inom kommunpolitiken och Segelsällskapet beskrev hur avstängt Sikhall skulle bli. Många har dusterna varit i Magnus vision för Sikhall för att ge allmänheten tillgång till ett vackrare Sikhall.

Det som drivit Magnus under alla dessa 18 år, är intresset för jord, skog, bilar, båtar och att få utveckla Sikhall.

Politikerna har nu visat att de sett detta och är redo för ett markbyte och försäljning av delar.

I det affärsavtal som nu förhandlas vill tjänstemännen villkora affären med att visionen där mark som berörs, inom 15 år skall vara verkställd till nästan färdigt. I förhandlingarna har de menat att håller inte din affärsplan för det, ska du inte genomföra den.

De har inte lyssnat till Magnus affärsplan som bygger på att genomföra hamnbygget utan att sätta sig i stora skulder, utan bygga efter hand som tomter och sjöbodar säljs.

Ej verkställda villkor ger ett vite på idag 30 000:-/månad tills villkoren är uppfyllda, vid ev. försäljning eller överlåtelse övergår det till nästa ägare. Villkoren gäller även om detaljplanen inte äger laga kraft, med den osäkerhet om hur många tomter kommunen då tillåter avstyckas.

Magnus är inte beredd att sätta hus och hem i ett sådant spel.

Tjänstemännens ställda villkor tolkar jag som ett motdrag till att han fick politikernas förtroende att bli vid marken. Trodde de att Magnus i sin iver att utveckla, skulle skriva på och ge tjänstemännen och kommunen, en hamn för tiotals miljoner alldeles gratis inom 15 år oavsett hur marknaden ser ut.

De måste ge sig så planarbetet kan fortsätta, alternativet är stopp på det mesta, vem vinner på det?

Den förre ägaren till Sikhall Gusten Nilsson hade inga visioner och Sikhalls gård föll i förfall. Havreperiodens ägare Magnus Larsson med sönerna Lille Lars och Store Lars utvecklade Sikhall genom att sätta sig i skuld, det blev konkurs 1886 för tiderna förändrades.

Dagens fritidsverksamheter med läget i Sverige och omvärlden är också osäker. 

Vad skulle hända om Magnus drabbas av sjukdom eller ett sviktande intresse för båtplatser och tomter i Sikhall?

Att lägga en så ond besvärjelse över Sikhalls öde visar på ……………. !

Det borde framgå tydligt vilka avsikter Magnus har med Sikhall efter alla dessa år, utan Tid- och Viteshot.

Med vänlig hälsning

Jan G Andersson

===

Blogginlägg i denna serie:

Kategorier:Magnus Larsson, Samhällsbyggnadsnämnden, Sikhall

Sikhall 2: Livslånga viten

6 november, 2023 2 kommentarer

I samhällsbyggnadsnämndens förslag till överenskommelse mellan Vänersborgs kommun och Magnus Larsson om de fastighetsrättsliga lösningarna i Sikhall finns en rad villkor knutna till Larssons “vision”. Villkoren är också kopplade till att Magnus Larsson ska beläggas med vite (=”böter”) om kraven inte uppfylls under en viss tid. Tiden är för övrigt ändrad från det tidigare förslaget på 10 år till 15 år.

I förslaget till överenskommelse står det:

“Fastighetsägaren ska när planen fått laga kraft bygga ut hamnen och magasinet enligt detaljplanens bestämmelser och den vision som legat till grund för kommunfullmäktiges inriktningsbeslut och i förlängningen de fastighetsrättsliga åtgärder detta avtal reglerar. Visionen ska vara genomförd inom planens genomförandetid.”

Jag har skrivit om detta i det förra blogginlägget om Sikhall. Magnus Larsson får alltså i förslaget till överenskommelse krav på sig att genomföra “visionen”. Om han inte gör det så väntar viten. (Se “Sikhall 1: SBN behandlar ärendet”.) 

I det här inlägget vill jag göra några viktiga kompletteringar kring viteskraven. Det måste dock först upprepas att kravet på att “visionen” ska genomföras gäller även om detaljplanen inte antas eller inte får laga kraft:

“Visionen ska vara genomförd inom 15 år från det att beslut fattats om att planen inte ska antas eller vinna laga kraft.”

Det är tämligen absurt. Hade Magnus Larsson kunnat förverkliga sin “vision” utan detaljplan hade han aldrig begärt, och bekostat, en detaljplan. Kravet från kommunen är helt orimligt och orealistiskt. Det är också vitet som innebär att Magnus Larsson ska betala 30.000 kr i månaden tills “visionen” är genomförd. Det är 360.000 kr per år… 720.000 kr på två år… Det skulle inte ens Serneke eller Vattenfall acceptera.

Det ställs alltså en massa krav på Magnus Larsson i förslaget till överenskommelse, och de är alla förenade med viten om de inte uppfylls. Det finns inte ens någon bortre tidsgräns för vitena i förslaget. Det innebär att Larsson ska betala viten ända tills “visionen” är slutförd. (“Slutförd” är det begrepp som överenskommelsen använder i just detta sammanhang.) Förvaltningen tänker sig alltså att Larsson ska betala vite så länge han lever. Det är till och med tveksamt om sjukdom eller olyckshändelse kan hindra kraven på viten. Jag undrar om en sådan här avtalskonstruktion ens är laglig… Den är hur som helst helt orimlig.

Och ska en eventuellt ny ägare till fastigheten, eller dödsboet, fortsätta betala vite? Frågan är faktiskt helt rimlig eftersom en fastighetsrättslig lösning enligt kommunfullmäktiges inriktningsbeslut innebär att de markområden som Magnus Larsson förvärvar från kommunen ska fastighetsregleras. Det betyder att marken ska ingå i Sikhall 1:6, dvs Larssons fastighet där han också har sitt bostadshus. Ska vitet skrivas in i fastighetsregistret? Vem skulle under sådana omständigheter vilja köpa Sikhall 1:6 t ex om Magnus Larsson råkar ut för en olyckshändelse?

Är det förvånande att många företag inte vill ha med Vänersborgs kommun att göra?

Det står också i förslaget till överenskommelse:

“I de fall fastighetsägaren inte verkar för att planen ska antas ska han ersätta Samhällsbyggnadsförvaltningen för de kostnader förvaltningen lagt ner i plan- och utredningskostnader samt ersätta kommunen för utgifter i samband med detta avtals upprättande, värdering etc.”

Skriver inte Magnus Larsson på för att han av någon anledning inte är nöjd med detaljplanen och kommunen ändå beslutar att anta den, så ska han alltså betala typ ett skadestånd till kommunen. I min värld är det en slags utpressning. Larsson har inte heller någon aning om hur mycket pengar det skulle röra sig om eller om en faktura från kommunen verkligen skulle vara korrekt. Kommunen har ju arbetat med detaljplanen över Sikhallsviken sedan 2015…

Det är nästan så man undrar vad syftet med den föreslagna överenskommelsen egentligen är… Tror kommunen att Magnus Larsson tänker riskera att bli av med hus och hem för att chansa på att han får tillräckligt med intäkter 15 år framåt i tiden så att han kan slutföra visionen?

Magnus Larsson har därför ställt frågan om han får köpa kommunens mark i ett aktiebolags namn. Enligt Larsson har kommunen svarat blankt nej. Det var kanske inte någon överraskning, trots att kommunen, och samhällsbyggnadsnämnden, ofta säljer mark till aktiebolag, typ Vattenfall och Serneke. Eller Bert Karlsson på Ursand. Bert fick teckna ett tomträttsavtal med kommunen i aktiebolagets namn. Bert och aktiebolaget behöver inte heller slutföra några visioner, betala viten eller “pantsätta” sina privata hus om inte detaljplanen på Ursand slutförs.

Det är svårt att förstå varför Magnus Larsson ska ha “utpressningsklausuler” på sig när han under alla år har gjort mer för Sikhall än kommunen själv. Det borde framgå tydligt vilka avsikter Larsson har med Sikhall – utan tids- och viteshot. Men tydligen är tjänstepersoner, och “mäktiga” politiker?, i kommunen rädda för att Larsson ska… – ja vaddå? Förvaltningen skrev till Larsson att vitet var:

“kommunens enda verktyg för att kunna försäkra oss om att marken vi säljer nyttjas för det är ämnad för i försäljningen.”

Jag vet nog inte hur man skulle kunna använda småbåtshamnen i Sikhall till något annat än hamn…

Men tydligen är samhällsbyggnadsförvaltningen av någon anledning orolig för att Magnus Larsson ska överta kommunal mark. Det kan vara värt att påminna om att den kommunala mark som det handlar om är mark som Magnus Larsson köpte 2005. Han vann en budgivning där politikern Bo Carlsson (C) var en av de budgivare som förlorade. (Se “Historien om Magnus Larsson (2)”.)

Två år senare, 2007, förköpte/exproprierade kommunen marken från Magnus Larsson. Det fanns förvånansvärt nog inga förklarande motiveringar till förköpet/expropriationen i kommunfullmäktiges beslut. Samhällsbyggnadsnämnden hade under processen däremot motiverat expropriationen/förköpet:

“det är viktigt för allmänheten att kommunen äger mark för att tillgodose allmänhetens tillträde till strandområdet samt kommunens möjlighet att utveckla området för båtlivet och det rörliga friluftslivet.”

Den dåvarande kommunchefen höll med nämnden om att Sikhall skulle utvecklas och skrev i ett uttalande:

“Kommunen bedömer att den är bäst lämpad för att genomföra dessa åtgärder och att den därför bör äga Sikhall 1:4, Sikhall 1:6 och Sörbo 1:4.”

Det nämndes till och med att ett kommunalt ägande var en förutsättning för bevarandet av kulturminnet Sikhalls magasin…

Det har inte hänt mycket i Sikhall sedan kommunen tvingade till sig delar av Larssons mark 2007. Så det finns ju anledning att fråga sig vad förvaltningen tror kan bli sämre i Sikhall om Magnus Larsson får köpa tillbaka sin egen mark…

Det finns i och för sig en logik i att den som förvärvar mark från kommunen verkligen utför det som den avsåg vid köpet av fastigheten/marken. Kommunen skulle därför t ex kunna kräva av Magnus Larsson att han sätter igång med sina planer så fort som möjligt. Larsson skulle kunna åläggas att snarast söka alla tillstånd, t ex bygglov, strandskyddsdispens, tillstånd för vattenverksamhet etc, för att bygga om, förlänga och bredda stenpiren inklusive sanering av kreosotstolparna i bryggan och infästning till nya bryggor samt anlägga en servicebyggnad vid magasinet med lokaler för kök, personalutrymmen och toaletter mm.

Det här skulle jag se som rimligt i en förhandling om en överenskommelse mellan Magnus Larsson och kommunen. Jag är dock inte säker på att samhällsbyggnadsförvaltningen vill att det ska bli någon överenskommelse. Och det ser ut som om de styrande partierna, dvs S+C+KD+MP, i samhällsbyggnadsnämnden håller med. Det verkar nämligen som om ett i stort sett identiskt förslag till överenskommelse läggs fram som förslag till nämnden i november, dvs samma förslag som återremitterades av oppositionspartierna på oktobersammanträdet. (Se “Sikhall 1: SBN behandlar ärendet”.)

Eller också är det så att samhällsbyggnadsnämnden och -förvaltningen helt enkelt inte vill hantera frågan utan tänker skicka den vidare till kommunstyrelsen…

Fortsättning i bloggen ”Sikhall 3: Vad beslutade KF?”.

===

Blogginlägg i denna serie:

Kategorier:detaljplan, Magnus Larsson, Samhällsbyggnadsnämnden, Sikhall

Sikhall 1: SBN behandlar ärendet

31 oktober, 2023 3 kommentarer

Samhällsbyggnadsförvaltningen har utarbetat ett förslag till fastighetsrättsliga lösningar i Sikhall mellan kommunen och Magnus Larsson. Det skrev jag om i tre bloggar, varav den sista kanske var den viktigaste. (Se “Sikhall: Fastighetsrättsliga lösningar? (3)”.)

Tanken med förslaget var att det skulle ligga till grund för en överenskommelse mellan Vänersborgs kommun och Magnus Larsson. Det var också syftet med kommunfullmäktiges beslut den 17 maj tidigare i år. (Se “Händelserikt KF (2): Sikhall och sponsring”.)

De fastighetsrättsliga lösningarna var i stort sett bra. De föreslagna nya gränserna mellan kommunens och Magnus Larssons fastigheter var i linje med parternas önskemål och intentioner. Förslaget till överenskommelse gick emellertid ibland in på detaljplanens domäner och det var mindre bra. Det finns ingen detaljplan för Sikhall än. Den blir en senare fråga och hanteras dessutom av byggnadsnämnden.

Sikhalls hamnområde. Förslag till fastighetsrättslig lösning – från kommunen till Magnus Larsson.

Det ändrades också något i överenskommelsen sedan jag skrev bloggarna. Ett exempel är skrivningen i den tidigare versionen om att ett område vid badplatsen:

“ska fortsätta utgöra natur/skogsmark.”

Skrivningen ändrades i den senaste versionen till att enbart konstatera att:

“Området är idag natur-/skogsmark.”

Formuleringen ändrades på grund av Larssons önskemål.

Men det som verkligen stod i vägen för en överenskommelse ändrades inte. Kommunen ville att Magnus Larsson skulle skriva på överenskommelsen med denna skrivning:

“Genomförande som sker på den areal som ägts av kommunen förenas med vite för att säkerställa ett genomförande av den vision som legat till grund för kommunfullmäktiges beslut 2023-05-17 § 72.”

Magnus Larsson skulle fortfarande bli tvingad att betala vite (“böter”) om han inte genomförde “den vision som legat till grund för kommunfullmäktiges beslut”… Jag vet inte ens om en “vision” kan genomföras fullt ut. Är det en vision om den kan det? Det är inte heller formulerat i överenskommelsen hur visionen ser ut. Och det är allvarligt om en överenskommelse ska skrivas under.

Kommunens förslag till formulering av villkoren för Magnus Larsson konkretiseras dock några rader längre ner i överenskommelsen:

“Fastighetsägaren ska när planen fått laga kraft bygga ut hamnen och magasinet enligt detaljplanens bestämmelser och den vision som legat till grund för kommunfullmäktiges inriktningsbeslut och i förlängningen de fastighetsrättsliga åtgärder detta avtal reglerar. Visionen ska vara genomförd inom planens genomförandetid.”

Skrivningen gör dock inte överenskommelsen tydligare. Avsnittet överensstämmer som synes inte heller med det tidigare. Här pratas det om en detaljplan som inte finns. Och vad ska gälla, visionen eller detaljplanen? Det finns uppenbara risker att tolkningarna i framtiden kommer att skilja sig åt.

Kommunens förslag till krav/villkor på Magnus Larssons åtaganden i överenskommelsen är alltså förenade med viten, dvs “böter”. Det har inte ändrats sedan det första förslaget, trots Magnus Larssons protester.

“Fastighetsägaren ska utöver direkta kostnader ersätta Samhällsbyggnadsförvaltningen med 10% av kontraktsvärdet per påbörjad månad som slutförandet dröjer.”

Det betyder att kommunen fortfarande anser att Magnus Larsson ska betala 30.000 kr i månaden i vite om han inte genomför:

“detaljplanens bestämmelser och den vision som legat till grund för kommunfullmäktiges inriktningsbeslut”

Med andra ord: Magnus Larsson förväntas skriva på en överenskommelse utan att veta hur en kommande detaljplan ser ut. Han ska också förbinda sig att betala stora viten om detaljplanen inte verkställs fullt ut. Eller om det är visionen som gäller…?

Magnus Larsson är beroende av intäkter för att kunna genomföra sina visioner och en framtida detaljplan, som förhoppningsvis låter honom genomföra visionerna. Han måste sälja hustomter i området, sjöbodar, båtplatser osv. Och ändå vet alla utifrån de senaste årens pandemi, kriget i Ukraina, inflationen och stigande räntor att det är osäkert att vara företagare. Hur ska Magnus Larsson kunna veta, och garantera, att intäkterna fortsätter att komma in i företaget? Och hur skulle han kunna veta om människor vill hyra eller köpa hustomter, sjöbodar och båtplatser? Om Larsson bygger 50 båtplatser och bara får uthyrt 25, då bygger han självklart inte 50 till… Hur ska en företagare kunna vara säker på att få uthyrt eller sålt allt den bjuder ut? Hur ska Larsson veta att företaget kommer att få tillräckligt med intäkter om 2 år, 5 år, 10 år, 15 år? 

Magnus Larsson har gjort sin inställning tydlig, han skriver inte på en överenskommelse som innehåller viten. Men det tog förvaltningen ingen hänsyn till. Samhällsbyggnadsförvaltningen och samhällsbyggnadsnämndens ordförande, som bestämmer dagordningen, lyfte upp ärendet till nämnden för beslut. 

Det var tänkt att samhällsbyggnadsnämnden den 19 oktober skulle fatta följande beslut:

”Samhällsbyggnadsnämnden föreslår kommunfullmäktige att godkänna upprättade avtalshandlingar och därmed anse ett verkställande av kommunfullmäktiges beslut § 72 2023-05-17 genomfört.”

Syftet var att samhällsbyggnadsnämnden skulle besluta om att gå vidare med överenskommelsen till kommunstyrelse och kommunfullmäktige.

Jag vet inte hur nämndens ordförande och förvaltningen tänkte. Magnus Larsson hade ju inte skrivit på överenskommelsen, och tänkte inte heller göra det. Vad skulle kommunfullmäktige göra? Skulle fullmäktige godkänna en överenskommelse som var totalt meningslös eftersom parterna inte var överens?

Kommunfullmäktige ville ju att parterna skulle bli överens.

På samhällsbyggnadsnämndens sammanträde den 19 oktober yrkade Tor Wendel (M) att:

“Samhällsbyggnadsnämnden återremitterar ärendet och ger förvaltningen i uppdrag att se över förslag om Överenskommelse om fastighetsreglering, i syfte att åstadkomma ett förslag som är överenskommet av båda parter.”

Det här blev också samhällsbyggnadsnämndens beslut. Det fattades utan votering och ingen reserverade sig heller. Det innebär att nämndens beslut var enhälligt.

“Gör om, gör rätt.” Återremissen är tydlig med att förvaltningen måste komma till en överenskommelse med Magnus Larsson. Och för att parterna ska kunna nå en överenskommelse måste kommunen göra eftergifter i frågan om vite. Det står helt klart. Det måste kommunens ”förhandlare” inse…

Det hänvisas ofta till kommunfullmäktiges beslut den 17 maj i överenskommelsen och även i det föreslagna, men nedröstade, beslutsförslaget. Vad sa egentligen detta beslut? Det tänkte jag titta närmare på i en kommande blogg.

Anm. Läs gärna fortsättningen: ”Sikhall 2: Livslånga viten”.

===

Blogginlägg i denna serie:

Kategorier:Magnus Larsson, Samhällsbyggnadsnämnden, Sikhall