Arkiv
Sikhall: Fastighetsrättsliga lösningar? (1)
År 2005 förvärvade Magnus Larsson stora delar av Sikhall. Det var en dröm som Larsson hade närt i många år och som nu gick i uppfyllelse. Han hade nämligen stora planer och visioner för Sikhallsviken. Han fick dock aldrig chansen att förverkliga dem…
År 2007 förköpte/exproprierade Vänersborgs kommun stora delar av Larssons fastighet och omöjliggjorde att drömmarna kunde infrias. (Se “Historien om Magnus Larsson”.)
Det har inte hänt särskilt mycket i Sikhall under kommunens ägarskap. Många säger att det tvärtom på flera sätt har blivit sämre. Magnus Larsson och några fastighetsägare tröttnade på bristen på ”kommunala initiativ” och den allmänna stagnationen. De försökte hela tiden få igång en utveckling, men de motarbetades av kommunen. Fastighetsägarna fick emellertid byggnadsnämnden att 2015 besluta om att upprätta en detaljplan. De fick själva stå för den största delen av kostnaden… (Se “DP Sikhall (1): Ny detaljplan”).
Detaljplanen drog ut på tiden, förhalades säger många. Fastighetsägarna hävdade från början att det krävdes fastighetsrättsliga lösningar innan detaljplanen kunde bli verklighet och visionerna för Sikhall 
kunde ta form. Kommunens förköp/expropriation av delar av fastigheterna i Sikhall låg nämligen som en blöt filt över området. Kommunen hade styckat av fastigheterna på ett sätt som omöjliggjorde utveckling. Tjänstepersonerna ville inte heller gå fastighetsägarna till mötes. De hänvisade till kommunens syfte med förköpet/expropriationen 2007. Detaljplanen är efter drygt 8 år fortfarande inte klar.
I år, 2023, blev ärendet Sikhall äntligen en politisk fråga. Sikhall behandlades i kommunstyrelsen den 3 maj. (Se “KS: Irriterat mellan S och M”.) Den 17 maj 2023 var ärendet uppe för ett inriktningsbeslut i kommunfullmäktige. (Se “Händelserikt KF (2): Sikhall och sponsring”.) Ur protokollet från fullmäktiges sammanträde:
“Kommunfullmäktige beslutar att inriktningen för de fastighetsrättsliga frågorna i samband med detaljplan för Sikhallsviken, utifrån samhällsbyggnadsförvaltningens redogörelse 2023-02-20, ska utgå från nedan beslutsalternativ 2 med följande beslutstillägg för hamnen;
Vid fastighetsförsäljning ska det skrivas ett servitut om att Vänersborgs Segelsällskap kan bygga ut bryggan och har fritt segelvatten.”
Beslutsalternativ 2 var Magnus Larssons och fastighetsägarnas förslag. Det var det alternativ som den samlade oppositionen argumenterade och röstade för. Det kan väl också noteras att de styrande partierna vid tidpunkten för fullmäktiges behandling tycktes ha “gett upp”. De yrkade inte på förvaltningens förslag, alternativ 1. Men kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) yrkade däremot på följande tillägg till beslutet:
”Markförsäljning kan ske under förutsättning att detaljplanen ska vara antagen och ha vunnit laga kraft.”
Kommunen har arbetat med detaljplanen i över 8 år, så det var inget bra förslag. Vem vet, kanske skulle kommunens arbete med detaljplanen ta 8 år till… Fullmäktige avslog Augustssons tilläggsyrkande.
I och med kommunfullmäktiges beslut fick samhällsbyggnadsförvaltningen, som är den förvaltning som handhar och sköter fastighetsrättsliga frågor, veta vad som gäller. Det var inte några gamla beslut från 2005-2007 som skulle upprätthållas, utan beslutet den 17 maj 2023 som skulle verkställas….
Och sagt och gjort. Kommunen började arbeta med att verkställa fullmäktiges beslut. Den 18 augusti fick Magnus Larsson ett brev från kommunen:
“Under sommaren har förvaltningen arbetat med att ta fram avtalet för fastighetsreglering enligt kommunfullmäktiges beslut. Avtalet ska gå igenom några redaktionella ändringar samt kompletteras med uppgifter kring befintliga rättigheter i de områden som överförs. När dessa kompletteringar och ändringar är klara kommer utkastet skickas till dig Magnus för påsyn.”
Kommunen bokade samtidigt tid för ett besök hos Larsson på Sikhall. Kommunen skulle ta med sig en värderare som skulle värdera markerna på de olika inblandade fastigheterna.
Och besöket blev av den 22 augusti. En tjänsteperson från kommunen, värderaren, Magnus Larsson och en fastighetsägare till träffades och gick igenom fastigheterna.
I fredags fick Magnus Larsson ett förslag till:
“ÖVERENSKOMMELSE OM FASTIGHETSREGLERING i Sikhall”
I mailet bifogades förutom ett avtalsutkast på fastighetsregleringarna samt kartbilaga som hör till avtalet också en värdering samt de servitutsavtal som behöver upprättas.
Avtalsutkastet på fastighetsregleringarna är det viktigaste dokumentet. På kartan nedan ser man förslaget för fastighetsrättslig lösning i Sikhalls hamnområde.
Området markerat med gul skraffering är ett stort område (92.900 kvm), men består mestadels av vatten. Området är en del av kommunens fastighet, Sikhall 1:4. Förslaget innebär att det ska förvärvas av Magnus Larsson och i fortsättningen tillhöra hans fastighet, Sikhall 1:6.
Det här tänkte jag beskriva mer i detalj i nästa blogg. I denna blogg tänker jag kort redogöra för de två servitutsavtalen som tillhör förslaget till överenskommelse. Det ena är särskilt viktig skulle man kunna säga, eftersom det involverar ytterligare en fastighetsägare, nämligen Vänersborgs Segelsällskap (VSS). VSS äger fastigheten Sikhall 1:22. Kommunfullmäktige fattade också ett särskilt beslut om just ett servitut för Segelsällskapet:
“Vid fastighetsförsäljning ska det skrivas ett servitut om att Vänersborgs Segelsällskap kan bygga ut bryggan och har fritt segelvatten.”
Vänersborgs kommun, ägare av Sikhall 1:4, ska skriva ett servitut med VSS, Sikhall 1:22. Servitutet innebär att Segelsällskapet ska få använda området med grön skraffering på kartan ovan för att bygga ut sin brygga. Området med blå skraffering ska vara öppet vatten.
Som man kan se på kartan ovan, från avtalsutkastet, är hela de skrafferade områdena tänkta att övergå i Magnus Larssons ägo, Sikhall 1:6. Jag är lite osäker på varför kommunen ska ingå servitutavtalet med VSS. Varför ska inte avtalet skrivas mellan Larsson och VSS? Å andra sidan gäller servitutet som kommunen skriver med VSS också när Larsson förvärvar denna del av kommunens fastighet. Servitut är knutna till fastigheter, inte personer.
En annan fråga är utformningen av den brygga som VSS ska få anlägga. (Fotot ovan visar den brygga VSS har idag på sin fastighet.) Det har framkommit tidigare, för ett antal år sedan, att en brygga riskerar att viken innanför kan slamma igen. Inne i viken finns det redan nu bryggor och båtplatser (se foto till vänster), och Magnus Larsson vill använda och utveckla detta område också. (Viken tillhör Sikhall 1:6.) Det är möjligt att det krävs speciella bryggor i det gröna området som inte riskerar att viken innanför slammar igen. (Ingen brygga ska få anläggas i det blå området.) Det här kanske måste utredas och avtalas innan fastighetsregleringen och servituten bestäms.
Det andra servitutet gäller det lila (violetta) skrafferade området på kartan. Detta servitut ska skrivas mellan Magnus Larsson (Sikhall 1:6) och Vänersborgs kommun (Sikhall 1:4). Det lila området ska kunna nyttjas av kommunen och dess invånare för tillgång till öppet vatten. Och det är inget att säga om, det finns en båtramp och en iläggningsplats på Sikhall 1:4 som allmänheten har tillgång till. Det är självklart att de ska kunna sjösätta en båt där och sedan åka ut på sjön. Jag förstår egentligen inte att det ens ska behövas ett servitut. Trodde att strandskydd och allemansrätt gällde…
Jag noterar att det inte ska skrivas något servitut på stenpiren i överenskommelsen. Nu tillhör stenpiren Vänersborgs kommun, dvs fastigheten Sikhall 1:4. Magnus Larsson, dvs Sikhall 1:6, har servitut, dvs fri åtkomst till piren. Efter fastighetsregleringen ska stenpiren övergå till Larsson och Sikhall 1:6. Men inget servitut? Visst torde väl stenpiren ingå i strandskyddet och allmänhetens fria tillgång, men det gäller väl det öppna vattnet också?
Fortsättning följer i bloggen ”Sikhall: Fastighetsrättsliga lösningar? (2)”.
==
Bloggar i denna serie:
- ”Sikhall: Fastighetsrättsliga lösningar? (1)” – 27 september 2023
- ”Sikhall: Fastighetsrättsliga lösningar? (2)” – 28 september 2023
- ”Sikhall: Fastighetsrättsliga lösningar? (3)” – 1 oktober 2023
Länsstyrelsens beslut om Sikhall
Magnus Larsson håller på att renovera Sikhalls magasin. Det är antagligen inte många som har missat det, i varje fall inte om man bor i dalslandsdelen av kommunen. I Sikhall är det flera som följer utvecklingen och som är mycket spända på slutresultatet. 
De ser ett Sikhall som är på väg att blomma upp, precis som i fornstora dagar.
Larsson har redan gjort underverk med renoveringen invändigt, men han håller också på utvändigt. Det är i första hand tak och fönster det gäller. Taket mot sjön i öster är klart, men för att kunna åtgärda taket mot landsidan så behöver Magnus Larsson en liten kort och smal serviceväg på drygt 10 meter.
Magnus Larsson ansökte om strandskyddsdispens för att kunna anlägga servicevägen. Byggnadsförvaltningen ville först, av någon outgrundlig anledning, avslå Larssons ansökan om strandskyddsdispens (se “Ingen dispens för Magnus Larsson?”), men så åkte förvaltningschef Sandin upp till Sikhall på ett platsbesök.
Förvaltningschefen kom till en annan, och mycket insiktsfullare, uppfattning än sin förvaltning… (Se “Sikhall: Förvaltningen kovänder”.) Han ändrade förvaltningens beslutsförslag och föreslog istället byggnadsnämnden att bevilja strandskyddsdispens till Magnus Larsson. Och det var både överraskande och – ja, helt enkelt, “alldeles alldeles underbart”.
Byggnadsnämndens motivering till beslutet att ge Magnus Larsson strandskyddsdispens hade följande lydelse:
“Dispensen för serviceväg bedöms inte motverka strandskyddets syfte att säkra allmänhetens tillgång till strandområden och livsvillkor för djur- och växtlivet påverkas inte på ett oacceptabelt sätt.
Särskilt skäl till grund för dispensen är att området behöver tas i anspråk för att tillgodose ett angeläget allmänt intresse som inte kan tillgodoses utanför området. Anläggning måste, för sin funktion, ligga vid vattnet och behovet inte kan tillgodoses utanför området.
Underhåll av magasinet, som är ett byggnadsminne, och har höga kulturhistoriska värden, bedöms som ett angeläget intresse och väger upp för den negativa påverkan som åtgärden kan ha för djur och växtlivet. Åtgärden bedöms även öka tillgängligheten i området.
Fri passage längs stranden kan säkerställas.”
Kommunens beslut om strandskyddsdispens sändes, som vanligt och enligt lagen, till Länsstyrelsen. Länsstyrelsen skulle undersöka om beslutet skulle överprövas.
Den 31 augusti kom beslutet. Det var lite spännande, vi vet ju hur det gick för Bengt Davidsson på Juta när Länsstyrelsen fick tag i byggnadsnämndens strandskyddsdispens… (Se ”Länsstyrelsen upphäver Jutabeslutet”.)
Men, med stora bokstäver skriver Länsstyrelsen direkt i rubriken:
“Länsstyrelsens godkänner kommunalt beslut om strandskyddsdispens”
Wow!
Länsstyrelsen ansåg inte att det fanns någon grund för att pröva kommunens beslut. Det torde innebära att Länsstyrelsen faktiskt har ”prövat” ärendet och landat i ett godkännande. Hur som helst, byggnadsnämndens beslut gäller alltså. Magnus Larsson har fått strandskyddsdispens för servicevägen!
Det är ganska fantastiskt. Magnus Larsson kan nu fortsätta renoveringen av magasinet. Vi får se vad han hinner göra innan höststormarna och kylan kommer till Sikhall.
Men det är klart, mitt i glädjen så börjar man undra… Varför? Varför skrev Miljö- och hälsoskyddsnämnden, på delegation visserligen, att Magnus Larssons ansökan om strandskyddsdispens inte skulle beviljas? En sträng Länsstyrelse tycker att strandskyddsdispensen är ok, men inte Miljö och hälsoskyddsnämnden i Vänersborgs kommun…
Miljö- och hälsoskyddsnämnden skrev den 8 juli:
“Strandzoner i anslutning till grunda bottnar har generellt ett högt värde för växt- och djurlivet som uppväxtområden för fisk och som biotoper för fåglar och vattenlevande organismer.
Servicevägens utformning med utfyllnad över hällar och en släntfot ända ner till vattnet bedöms påverka växt- och djurlivet negativt.”
Jag vet inte om Miljö- och hälsoskyddsnämnden hade varit på plats i Sikhall. Det pratas ju om ett “generellt högt värde”, inte om värdet just där den korta och smala servicevägen ska anläggas. Min känsla är att bedömningen, ja det var en bedömning, kanske inte var helt välgrundad, trots att strandskyddsdispensen kunde avgöra framtiden för kulturminnet Sikhalls Magasin. Det är kanske så att invånarna i Vänersborgs kommun har rätt att förvänta sig mer välgrundade beslut i fortsättningen…
Länsstyrelsen avslutar sitt beslut:
“Länsstyrelsens beslut får inte överklagas.”
För några dagar sedan fick ett antal fastighetsägare i Gardesanna ett glädjebesked. (se “VA Gardesanna: Kohagen vann!”.) Nu kan människor på andra sidan sjön också skrika ut sin glädje. Skriker de tillräckligt högt kanske det finns personer i kommunhuset som hör dem…
BN+Magnus i Sikhall=Sant!
I förra veckan, tisdagen den 15 augusti, hade byggnadsnämnden sammanträde. Nämnden skulle ta ställning till en ansökan från Magnus Larsson i Sikhall om strandskyddsdispens. Magnus Larsson var ju tvungen att ha strandskyddsdispens för att anlägga en smal och kort serviceväg så att han kunde åtgärda och renovera Sikhalls magasin.
Byggnadsförvaltningen ville först, av någon outgrundlig (eller?) anledning, avslå Larssons ansökan om strandskyddsdispens (se “Ingen dispens för Magnus Larsson?”), men så åkte förvaltningschef Sandin upp till Sikhall på ett platsbesök.
Förvaltningschefen kom till en annan, och mycket insiktsfullare, uppfattning än sin förvaltning… (Se “Sikhall: Förvaltningen kovänder”.) Han ändrade förvaltningens beslutsförslag och föreslog istället byggnadsnämnden att bevilja strandskyddsdispens till Magnus Larsson. 
Och det var både överraskande och – ja, helt enkelt, “kanon”. Det var bara en hake, en ganska stor hake – den föreslagna tomtplatsavgränsningen ställde till det för Larssons planer kring magasinet… (Se “Sikhall: Kovände förvaltningen?”.)
Förvaltningschef Sandin visade emellertid inget prestigetänkande. Han och Magnus Larsson hade en dialog strax innan sammanträdet, och Sandin insåg hur Larsson tänkte. På sammanträdet presenterade förvaltningschef en annan tomtplatsavgränsning…
Den första tomtplatsavgränsningen, som hade gått ut i handlingarna till byggnadsnämndens ledamöter och ersättare, såg ut så här:
Den tomtplatsavgänsning som förvaltningschefen presenterade för byggnadsnämnden hade alltså ändrats, och hade följande utseende:
Det är inte helt lätt att se på kartorna vad som skiljer dem åt avseende magasinsbyggnaden, men texten förklarar:
“Särskilt förtydligande rörande tomtplatsavgränsning magasinsbyggnad
Tomtplatsavgränsningen går längs med byggnadens långsidor. På framsidan ingår trappa och altandäck vid entrén och på baksidan ingår nödutgång med trappa i tomtplatsen. Vid underhåll av byggnaden får erforderligt utrymme nyttjas även utanför tomtplatsavgränsningen(exempelvis för byggnadsställning)”
Och texten återspeglas alltså i “strecken” på kartorna. Stentrappan och altandäcket vid entrén samt nödutgången med trappa på baksidan ingår i tomtplatsen.
Tomtplatsavgränsningen drogs som Magnus Larsson ville och behövde för att kunna förverkliga sina planer på att dels renovera och underhålla Sikhalls magasin och dels – använda det.
Det insåg också en enhällig byggnadsnämnd. Nämnden beslutade enligt förvaltningschefens förslag:
“Byggnadsnämnden ger strandskyddsdispens för serviceväg”
Nämndens motivering till beslutet hade följande lydelse:
“Dispensen för serviceväg bedöms inte motverka strandskyddets syfte att säkra allmänhetens tillgång till strandområden och livsvillkor för djur- och växtlivet påverkas inte på ett oacceptabelt sätt.
Särskilt skäl till grund för dispensen är att området behöver tas i anspråk för att tillgodose ett angeläget allmänt intresse som inte kan tillgodoses utanför området. Anläggning måste, för sin funktion, ligga vid vattnet och behovet inte kan tillgodoses utanför området.
Underhåll av magasinet, som är ett byggnadsminne, och har höga kulturhistoriska värden, bedöms som ett angeläget intresse och väger upp för den negativa påverkan som åtgärden kan ha för djur och växtlivet. Åtgärden bedöms även öka tillgängligheten i området.
Fri passage längs stranden kan säkerställas.”
Magnus Larsson har stora planer för Sikhalls magasin och han kommer i framtiden att återkomma till byggnadsnämnden med både nya ansökningar om strandskyddsdispens och bygglov mm. Men i och med byggnadsnämndens beslut förra veckan har ett steg framåt tagits, ett viktigt steg – nu kan Magnus Larsson fortsätta att renovera och rusta upp magasinet. Och för en gammal historielärare är bara detta steg fantastiskt. Sikhalls magasin kommer att bevaras för eftervärlden.
Men sista ordet är inte sagt än…
Kommunens beslut om strandskyddsdispens sänds, som vanligt och enligt lagen, till Länsstyrelsen. Länsstyrelsen ska undersöka om beslutet ska överprövas. Och med tanke på vad som hände t ex Bengt Davidsson på Juta (se ”Länsstyrelsen upphäver Jutabeslutet”), så ska Magnus Larsson och de i allmänheten som tycker att det är viktigt att bevara och vårda kulturminnen vänta med att korka upp champagnen.
Sikhall: Kovände förvaltningen?
I två bloggar har jag skrivit om turerna kring Magnus Larssons ansökan om strandskyddsdispens. Larsson måste ha dispens för en serviceväg för att kunna åtgärda Sikhalls magasin och dessutom kunna använda det.
Byggnadsförvaltningen var först negativ till dispens och ville avslå ansökan. (Se “Ingen dispens för Magnus Larsson?”.) Men sedan, efter att politikerna i byggnadsnämndens presidium hade möte i måndags och förvaltningschef Sandin gjorde ett platsbesök på tisdagen, ändrade sig förvaltningen och tillstyrkte strandskyddsdispensen. (Se “Sikhall: Förvaltningen kovänder”.)
Och det var mycket positivt.
Men.
Vid en strandskyddsdispens görs alltid en tomtplatsavgränsning. Avgränsningen syftar till att bestämma gränsen mellan den privata tomten och det område som allmänheten har möjlighet att använda. Förslaget från förvaltningen till byggnadsnämnden inför sammanträdet nu på tisdag är att det inte ska finnas någon privat tomt överhuvudtaget – mer än på den mark där själva byggnaden står…
Magnus Larsson har reagerat starkt på den föreslagna tomtplatsavgränsningen i ett antal kommentarer här på bloggen. Larsson skriver bland annat:
“Det är på samma sätt dom (=byggnadsförvaltningen; min anm) missbrukat sin makt mot familjen på Juta.”
Förslaget till tomtplatsavgränsning innebär att allmänheten ska ha fri passage längs magasinets väggar, och det är väl egentligen helt ok. Men avgränsningen kan också innebära, även om det är osannolikt (i varje fall i andra kommuner), att Magnus Larsson måste begära en ny strandskyddsdispens, om han i framtiden vill sätta upp byggnadsställningar för att åtgärda något på magasinet. Det skulle i så fall kosta, i nuläget, 8.900 kr. Men som sagt, det är osannolikt.
Inte ens stentrappan från 1874 in till magasinet ligger enligt förvaltningens förslag inom den privata tomtplatsen. Det innebär att allmänheten kan husera som de vill på trappan, vilket vore ok om det inte pågick någon verksamhet i magasinet. Men om det är t ex fest så skulle trappan och ingången faktiskt kunna bli blockerad. På baksidan av magasinet finns en nödutgång. Det är naturligtvis helt avgörande att det är säkerställt att folk i magasinet kan ta sig ut denna väg vid t ex brand. Den får inte vara blockerad av allmänheten. Det finns ingen garanti för det om byggnadsnämnden beslutar enligt förvaltningens förslag. Och skulle Larsson t ex sätta upp en skylt på väggen (”Blockera inte nödutgången”) skulle det privatisera marken och inkräkta på allmänhetens möjligheter att röra sig fritt.
Det finns vissa praktiska saker som Magnus Larsson inte kan lösa om förvaltningens förslag till tomtplatsavgränsning går igenom. Soptunnor får t ex inte stå utanför tomtplatsavgränsningen eftersom det privatiserar allmänhetens tillgång till marken. Hur ska sophanteringen då ordnas? Var ska soptunnorna stå?
Byggnadsförvaltningens förslag till tomtplatsavgränsning ter sig tämligen absurt. Magnus Larsson vill inte stänga ute allmänheten på något sätt. Det ska inte vara någon häck eller staket, men skriver Larsson till mig:
“fastigheten måste fungera.”
Frågan är om förvaltningen helt enkelt har förbisett nödvändigheten av en privat tomt runt huset – eller om det finns andra skäl bakom…
Det finns en fastighet i Lilleskog, som tidigare ägdes av Sveaskog. Fastigheten ligger i ett Natura 2000-område (vid Hallebergs rasbranter). Vid ägarbyte säger min källa att fastigheten (Halleberg 3:11) fick en minimal tomtplatsavgränsning. (Tydligen gjordes en slags tomtplatsavgränsning trots att det inte handlade om strandskydd…) Avgränsningen var emellertid tillräcklig för att ägaren skulle kunna gå runt huset och även för att ha en byggnadsställning på tomtplatsen. Dessutom ingick trappan och ingången till huset i tomten…
Magnus Larsson skriver i en av kommentarerna om Sikhalls magasin (klicka här):
“Hemfridszonen behöver vara 2,5 meter runt magasinet utanför båda trapporna, dels för service och underhåll men också för att nödutgången ska kunna säkerställas. Det är viktigt, men även entrén för sophantering mm.”
Larssons önskemål är helt klart befogat.
På tisdag ska byggnadsnämnden besluta om strandskyddsdispens med tomtplatsavgränsning. Det är väldigt viktigt att det blir ett riktigt beslut. När beslutet väl är taget och dispensen med hemfridszonen vunnit laga kraft är det nämligen väldigt svårt att få den ändrad. 
Det betyder, skriver Magnus Larsson i kommentaren ovan:
“Om förvaltningen inte rättar till kartan under måndagen blir jag tvungen att avbryta strandskyddsdispensen.”
Och hur det då ska gå med Magnus Larssons planer och den fortsatta renoveringen av Sikhalls magasin vet ingen.
Byggnadsnämnden har ett stort ansvar för att beslutet på tisdag, i övermorgon, blir korrekt. Jag tror dock att det blir det. Magnus Larsson bör låta sin ansökan ligga kvar…
Sikhall: Förvaltningen kovänder
Byggnadsförvaltningens vägar äro outgrundliga. I kommunikationen med Magnus Larsson den 25 juli var förvaltningens ståndpunkt entydig och solklar:
“ansökan avseende serviceväg saknar särskilda skäl för dispens samt strida mot strandskyddets syfte med hänsyn till påverkan av växt- och djurlivet. Miljö- och byggnadsförvaltningen bedömer därför att dispens inte kan ges för serviceväg.”
Det skrev jag om igår. (Se “Ingen dispens för Magnus Larsson?”.) Sedan kommunikationen har inte Magnus Larsson fått några fler besked från miljö- och byggnadsförvaltningen. Han fick dock ett oanmält besök av en tjänsteperson i tisdags. Tjänstepersonen antydde att förvaltningens kommande beslutsförslag kunde se annorlunda ut, men Larsson fick inga dokument som sa annorlunda. Och Magnus Larsson, och denne bloggare, vet att det är skriftliga dokument som gäller i kommunala beslutsprocesser. Besöket föranledde mig dock att sätta ett frågetecken på rubriken. (Och naturligtvis även för att det i slutändan är politikerna i byggnadsnämnden som avgör. Det skrev jag också i bloggen.)
Byggnadsnämnden sammanträder nästa vecka på tisdag den 15 augusti. Handlingarna publicerades på kommunens hemsida igår och ärendet om servicevägen vid Sikhalls magasin fanns som förväntat med på dagordningen. Men mer information fanns inte. Den röda asterisken betyder nämligen att:
“Ärendet avser myndighetsutövning mot enskild och publiceras inte på kommunens hemsida.”
Jag pratade med Magnus Larsson och både han och jag var övertygade om att det kommunicerade beslutsförslaget också var det som gällde nästa tisdag. Därför publicerade jag också bloggen som planerat.
Senare på kvällen igår fick jag ett meddelande från en av ledamöterna i byggnadsnämnden att beslutsförslaget var positivt till Magnus Larssons ansökan om strandskyddsdispens. Det var en överraskning, men jag trodde att ledamoten hade missuppfattat.
I morse fick jag tillgång till byggnadsnämndens handlingar i ärendet. Ledamoten hade inte missuppfattat… Byggnadsförvaltningen hade gjort en 180-gradig “kovändning”. I ärendet står det nämligen:
“Förslag till beslut
Byggnadsnämnden ger strandskyddsdispens för serviceväg”
Förslaget till att ge Larsson strandskyddsdispens motiveras på följande sätt:
“Dispensen för serviceväg bedöms inte motverka strandskyddets syfte att säkra allmänhetens tillgång till strandområden och livsvillkor för djur- och växtlivet påverkas inte på ett oacceptabelt sätt.
Särskilt skäl till grund för dispensen är att området behöver tas i anspråk för att tillgodose ett angeläget allmänt intresse som inte kan tillgodoses utanför området. Anläggning måste, för sin funktion, ligga vid vattnet och behovet inte kan tillgodoses utanför området.
Underhåll av magasinet, som är ett byggnadsminne, och har höga kulturhistoriska värden, bedöms som ett angeläget intresse och väger upp för den negativa påverkan som åtgärden kan ha för djur och växtlivet. Åtgärden bedöms även öka tillgängligheten i området.
Fri passage längs stranden kan säkerställas.”
Motiveringen är kort och kärnfull, men har ändå med de viktigaste aspekterna. Och det är bara att hålla med förvaltningens nya professionella bedömning.
Byggnadsförvaltningens anger också villkor för servicevägen. Det ska vara fri passage för allmänheten när arbetet inte pågår och:
“Utformning skall vara: ca 17-18 meter lång (max), ca 4,5 meter bred (max). Släntas ca 1:3 ner mot vattnet.”
Dessa villkor är helt ok och ingår i Magnus Larssons planering.
Det kan väl nämnas att de synpunkter som en tjänsteperson på miljö- och hälsoskyddsnämndens vägnar (delegation) lämnade i ärendet står fast. De finns med i underlaget och hävdar fortfarande att strandskyddsdispens inte ska ges.
Byggnadsförvaltningens hantering av ärendet är svår att förstå. Ena stunden är det avslag, andra stunden bifall. Före semestern skulle Magnus Larssons serviceväg ha en stor negativ påverkan på växt- och djurlivet, efter semestrarna har den inte det.
I underlaget till byggnadsnämnden förklaras de ändrade ståndpunkterna:
“Kommunicering har skett enligt 25 § förvaltningslagen. Sökande har inte yttrat sig skriftligt men vid besök på plats 8/8 har sökanden motiverat varför servicevägen behövs och visat på att andra alternativ inte är möjliga eller rimliga.”
Förvaltningen ändrade alltså ståndpunkt så sent som i tisdags eftermiddag. Det betyder att förvaltningschef Eddie Sandin, som var den som gjorde platsbesöket, skrev det nya beslutsförslaget samtidigt som jag skrev min blogg…
Magnus Larsson, och naturligtvis även jag, välkomnar det nya förslaget. Det är enligt min uppfattning både professionellt och ansvarstagande av förvaltningschefen att komma ut på plats för att gå igenom ett planerat genomförande. Det visar att han vill vara öppen och lyhörd för argument och fakta och också hans stora vilja att förvaltningen ska göra rätt. Det ska förvaltningschef Sandin ha en stor eloge för.
Samtidigt kan man undra vad som sker inom förvaltningen. Det finns uppenbarligen flera olika stridande viljor i de olika kontorsrummen på kommunhuset… Det kanske är dags att politikerna pekar ut en färdriktning för förvaltningens fortsatta arbete och inte låter vissa tjänstepersoner fatta beslut efter eget gottfinnande.
Det tycks givet att byggnadsnämnden fattar ett positivt beslut på tisdag och ger Magnus Larsson strandskyddsdispens. Allt annat vore totalt osannolikt.
Byggnadsnämndens beslut ska sedan i vanlig ordning överprövas av Länsstyrelsen, och där kan allt hända, tyvärr. Avdelningen som har hand om byggnadsminnen är som vi vet oerhört positiv till Magnus Larsson och hans arbete för att bevara Sikhalls magasin. Men strandskyddsdispenser sköts av en annan avdelning och det vet om inte annat Bengt Davidsson på Juta vad som kan hända då… (Se “Länsstyrelsen upphäver Jutabeslutet”.)
Det kan fortfarande bli så att Magnus Larsson tvingas gå vidare till högre instanser för att kunna fortsätta sitt arbete med att rädda Sikhalls magasin för kommande generationer…
OBS! Det visade sig att Magnus Larsson hade många synpunkter på byggnadsförvaltningens beslutsförslag – läs vidare ”Sikhall: Kovände förvaltningen?”.
Ingen dispens för Magnus Larsson?
Vänersborgs kommun tycks betrakta och värdera naturen kring Sikhall högre än alla andra natur-, grön- och vattenområden i kommunen. Slyskogen vid badplatsen i Sikhall är t ex betydligt värdefullare än vad Mariedalskogen eller skogen vid Kindblomsvägen i Blåsut någonsin var. Det tycks även som om en bit strandkant vid Sikhall är avgörande för växt- och djurliv i kommunens vattenmiljöer.
Denna blogg handlar om en ca 13,5 meter lång strandkant vid Sikhalls magasin. (Se det röda strecket på fotot till vänster.)
Sikhalls Magasin förklarades som byggnadsminne 1987. Det innebar att byggnaden ska bevaras för framtiden. Länsstyrelsen skrev i byggnadsminnesförklaringen bland annat:
“Byggnaden skall underhållas så att den inte förfaller.”
Syftet med byggnadsminnesförklaringar är nämligen att värna och slå vakt om viktiga delar av vårt kulturarv för kommande generationer. (Se “Sikhalls magasin 1: Byggnaden”.) Det har varit lite si och så med underhållet av magasinet som alla vet. Men när Magnus Larsson tog över Sikhalls magasin i september 2022 startade han en storslagen renovering både utvändigt och invändigt. Detta uppmärksammades också av TTELA. (Se TTELA “Sikhalls magasin rustas för framtida fester”.)
Magnus Larsson fick alla tillstånd av Länsstyrelsen. Länsstyrelsen skrev den 16 maj 2023 (se “Nyhet: Länsstyrelsen ger Magnus tillstånd”):
“Länsstyrelsen ger med stöd av 3 kap 14 § lagen (1988:950) kulturmiljölagen er tillstånd att utföra exteriöra och interiöra åtgärder på byggnadsminnet Sikhalls Magasin.”
Länsstyrelsen skrev också:
“Exteriört anläggs en serviceväg som ökar tillgängligheten till byggnaden. Strandskoning (=konstruktion för att skydda stränder från erosion; min anm.) görs i sten som liknar det som idag finns i vattenbrynet. Plats, utsträckning och utförande sker i samråd med antikvarisk medverkan.”
Den mest prioriterade åtgärden var att byta ut taket på magasinet. Taket mot sjösidan åtgärdades först, sedan var det dags för taket mot landsidan. Det var och är dock ett problem med denna del av taket. Marken runt magasinet mot landsidan består av kuperat berg och ska Larsson bygga upp en ställning är det ett jättejobb och dessutom farligt då han inte kan förankra i fasaden.
Larsson ville därför bygga en serviceväg vid strandkanten för att lösa problemet.
På en serviceväg skulle Larsson kunna komma åt magasinets tak med en skylift. En serviceväg vore också bra att för framtida underhåll av magasinet. Servicevägen skulle bli permanent och gräs tillåtas att växa upp på ytan, 
så att den kan smälta in. Släntningen skulle bli 1:3 ner mot vattnet och släntfoten hamna i vattenkanten.
Magnus Larsson behövde emellertid kommunens tillstånd till en serviceväg. Det tog sin tid, men nu har miljö- och byggnadsförvaltningen bestämt sig.
Förvaltningen skriver i sin kommunikation inför det slutliga beslutet till Larsson:
“ansökan avseende serviceväg saknar särskilda skäl för dispens samt strida mot strandskyddets syfte med hänsyn till påverkan av växt- och djurlivet. Miljö- och byggnadsförvaltningen bedömer därför att dispens inte kan ges för serviceväg.”
Miljö- och byggnadsförvaltningen anser att Larsson inte har uppgett några särskilda skäl i ansökan och att det inte har framkommit någon information om att underhåll av byggnaden inte kan utföras utan en permanent serviceväg:
“Strandskyddsdispens bedöms inte kunna medges då det saknas särskilda skäl samt att åtgärden strider mot strandskyddets syfte att långsiktigt bevara goda livsvillkor för djur- och växtlivet”.
En tjänsteperson, som har Miljö- och hälsoskyddsnämnden delegation, är inne på samma linje:
“Nämnden avstyrker dispens för serviceväg i anslutning till magasinet (Sikhall 1:4) då åtgärden inte bedöms vara förenlig med strandskyddets syften.”
Tjänstepersonen menar att:
“Servicevägens utformning med utfyllnad över hällar och en släntfot ända ner till vattnet bedöms påverka växt- och djurlivet negativt.”
Jag vet inte om tjänstepersonen har varit i Sikhall och undersökt just de här 13,5 meter strandkant. Tjänstepersonen skriver nämligen:
“Strandzoner i anslutning till grunda bottnar har generellt ett högt värde för växt- och djurlivet som uppväxtområden för fisk och som biotoper för fåglar och vattenlevande organismer.”
Det är väl inte utan att man undrar hur högt värde dessa drygt 13 meter har för ”växt- och djurlivet som uppväxtområden för fisk och som biotoper för fåglar och vattenlevande organismer”… (Förvaltningen skriver att vägen blir 17-18 meter lång, men en kontrollmätning visar att vägen fram till bergsklacken är 13,5 meter nere vid strandkanten.)
Men visst innebär en serviceväg en förändring av strandkanten, om än mycket liten – strandkanten finns ju kvar fortsättningsvis också. Och om strandkanten mot all förmodan skulle bli “helt förstörd” så undrar jag om inte t ex fåglar och fiskar i värsta fall kan flytta sig 13 meter… Och jag kan inte heller låta bli att tänka på att Vänerns vattennivå ska höjas ytterligare några decimeter. (Den har ju höjts 1-2 dm redan.) Vad har det för effekter på ”växt- och djurlivet” enligt nämnden?
Miljö och hälsoskyddsnämnden fortsätter:
“Nämnden bedömer att det finns andra lösningar som innebär en mindre negativ påverkan på växt- och djurlivet och som inte är permanent utformade.”
Helt plötsligt blev generaliseringen till oomtvistlig fakta… Det slås fast att servicevägen innebär en negativ påverkan.
Miljö- och byggnadsförvaltningen hänvisar till formuleringar i Miljöbalken i sitt yttrande, men undviker andra delar. Det nämns t ex inte att det finns flera skäl till strandskyddsdispens i 7 kap 18c § – om dispens:
- “behövs för en anläggning som för sin funktion måste ligga vid vattnet och behovet inte kan tillgodoses utanför området,
- behövs för att utvidga en pågående verksamhet och utvidgningen inte kan genomföras utanför området,
- behöver tas i anspråk för att tillgodose ett angeläget allmänt intresse som inte kan tillgodoses utanför området, eller
- behöver tas i anspråk för att tillgodose ett annat mycket angeläget intresse.”
Sikhalls magasin ligger ju där det ligger och magasinet är dessutom förklarat som byggnadsminne. Om nu inte förvaltningen anser att paragrafen är tillämplig så borde åtminstone en diskussion om detta ha tagits – kan man tycka…
Miljö- och byggnadsförvaltningen tycks inte ha något större förtroende för Magnus Larsson som yrkesman. Förvaltningen anser att det finns “andra lösningar” (utan att berätta vilka dessa är) och underkänner därmed Larssons bedömningar.
Jag förstår inte hur förvaltningen tänker. Tror de inte att Magnus Larssons främsta syfte är att renovera och underhålla Sikhalls magasin, detta byggnadsminne? Tror tjänstepersonerna att Larsson har några andra, dolda syften med servicevägen?
Det tycks saknas förtroende för Magnus Larsson i kommunhuset. Till skillnad från Länsstyrelsen som skrev i sitt tillstånd till Larsson – om Larsson själv:
“Åtgärder till en förbättrad tillgänglighet är ett tillägg till vårt kulturarv. Det är även ett uttryck för en humanistisk och demokratisk människosyn.”
Länsstyrelsen ser värdet av byggnadsminnet Sikhalls magasin och Magnus Larssons åtgärder. Men det verkar onekligen som om Vänersborgs kommun anser att det är viktigare med växt- och 
djurlivet på dessa 13 meter än att bevara magasinet. Jag kan inte tycka annat än att kommunen tycks leva upp till bibelorden i Matt 23:24:
“Ni blinda ledare, som silar mygg men sväljer kameler!”
Jag har nyligen bloggat om utsläppen från kommunens reningsverk. De släppte förra året ut bland annat 41 kg koppar, 72 kg zink, 7 kg krom, 8 kg nickel och 2 kg arsenik i Frändeforsån och Vänern… (Se “VA och utsläppen 2022 (2/2)”.) Miljö- och hälsoskyddsnämnden kanske anser att dessa utsläpp inte påverkar växt- och djurlivet lika mycket som en serviceväg på en 13 meter “lång” strandkant i Sikhall…
Miljö- och byggnadsförvaltningen har inte rätt att ge avslag. Därför kommer Magnus Larssons ansökan att beslutas av politikerna i byggnadsnämnden.
Byggnadsnämnden sammanträder den 15 augusti 2023. Förhoppningsvis ser politikerna annorlunda på servicevägen än tjänstepersonerna. Om inte så lär Magnus Larsson överklaga beslutet.
Tillägg den 10 augusti.
Byggnadsförvaltningen har gjort en 180-gradig “kovändning” – se ”Sikhall: Förvaltningen kovänder”.
Succé för Sikhall Rock 2023
Upp till 1000 personer kom till Sikhall Rock i onsdags. På varenda gräsyta nedanför “Politikerhyllan” hade människor slagit sig ner och gjort det bekvämt för sig, ofta på medtagna stolar och filtar. Överallt syntes glada leenden och förväntansfulla människor. De representerade alla åldrar. Det var alltifrån barn till äldre pensionärer. Ingen i Sikhalls- och Gestadområdet verkade vilja missa årets höjdpunkt.
Arrangörerna Jesper Fröjd och Magnus Larsson kunde nöjda konstatera att Sikhall Rock 2023 var en publiksuccé. Det blir fler och fler människor för varje år som söker sig till Sikhall när det är dags för Sikhall Rock. Arrangemanget växer och ställer allt större krav på logistiken, som parkeringar, toaletter etc.
Det var tredje året i rad som Sikhall Rock gick av stapeln. Och det var tredje gången som Sveriges enda Tomas Ledin-tribute band “Just Nu” stod för musiken.
Stämningen var hela kvällen på topp i det fina vädret. “Just Nu” fick som vanligt igång publiken och under pauserna passade människorna på att prata och umgås. Inte helt sällan diskuterades politik. Och det var naturligt. 
Bland alla människor syntes nämligen Magnus Larsson, så klart, men även två av kommunens andra “måltavlor” – Bengt Davidsson och Anders Solvarm. I vimlet hittades också några politiker, dock nästan bara från oppositionen.
Nytt för i år var att Miranda Davidsson ordnade med hamburgare, grillspett, vårrullar och annat smaskens. Det grillades på en grillvagn designad av Magnus Larsson själv. Det var en imponerande skapelse – hjul och axlar från en hästkärra och metallringen var ett gammalt traktorhjul. En dalsländsk variant av en foodtruck från 1800-talet skulle man kunna säga.
Köerna var långa till Mirandas fantastiskt goda mat. Själv inmundigade jag en särdeles god “smashburgare”. Det såldes även glass på området.
I magasinet hade Magnus Larsson in i det sista kämpat med att få ett nytt golv och och en “köksavdelning” på plats. Det blev klart dagen före. Där såldes det kaffe och fika. Även bakelserna hade Miranda bakat själv. Det var många som passade på att ta en kopp kaffe och samtidigt se sig om i magasinet.
Magasinet har onekligen förändrats en hel del sedan Magnus Larsson tog över. Det är redan nu klart för fester och andra tillställningar. Och om kommunen är “något mer” serviceminded kommer snart taket mot landsidan att läggas om. (Se “Sikhall Rock 2023. Och magasinet!”.)
På kvällen efter att utomhusaktiviteterna var slut fortsatte festen inne i magasinet. Det var en nyhet för i år. Musiken stod “Mammas pojkar” för. 
Enligt uppgift var stämningen hög även där och festen fortsatte in på småtimmarna.
Det var en fantastiskt trevlig kväll och alla som var på plats i Sikhall längtar säkert redan till nästa Sikhall Rock. Ett stort tack ska riktas till framför allt Magnus Larsson som naturligtvis är spindeln i nätet när det händer något i Sikhall, men också till alla som hjälpt till för att göra Sikhall Rock möjlig.
Vi ses i Sikhall nästa år!
PS. Medan du väntar kan du njuta av ”Just Nu”!
Sikhall Rock 2023. Och magasinet!
Det närmar sig en av årets stora höjdpunkter i Sikhall. Strax nedanför den så kallade “Politikerhyllan” vid Sikhalls magasin med vacker utsikt över Vänern och småbåtshamnen har en scen byggts upp. Det är dags för “Sikhall Rock”. Onsdagen den 19 juli kl 18.00 drar festen igång.
Det är “Just Nu” som traditionsenligt ska uppträda – för tredje året i rad. Just Nu är Sveriges enda Tomas Ledin-tribute band. Gruppen består av mycket populära och skickliga musiker och har du inte sett och hört dem tidigare så är det dags nu.
Det är precis som vanligt fri entré på Sikhall Rock. Försäljning av hamburgare, vårrullar mm ordnas på området. Efter Just Nus spelning slås portarna upp till Sikhalls Magasin där det finns möjlighet att köpa en bit mat. Det blir även underhållning senare på kvällen.
Sikhall Rock har blivit en årlig tradition. Evenemanget drar allt fler människor för varje år. 
I år räknar Magnus Larsson och arrangörerna med att publikrekordet kommer att slås. I varje fall om vädergudarna står dem bi.
Förutom att njuta av musiken, och sången, så handlar en stor del av Sikhall Rock om att träffa vänner och bekanta och samtala om både ditten och datten. Och det är väl ingen hemlighet att många i Sikhall är politiskt intresserade. De diskuterar mer än gärna kommunens behandling av Magnus Larsson och Sikhall. 
Kommunledningen är inte särskilt populär bland sikhallsborna… Det har den aldrig varit, inte sedan socialdemokrater och centerpartister drev igenom kommunens förköp/expropriation år 2007 av delar av Magnus Larssons ärligt förvärvade fastighet.
Vänersborgs kommun har inte heller gjort Magnus Larsson gladare genom åren. Tvärtom fortsätter kommunen att sätta käppar i hjulen och försvåra för Larsson. 
Det spelar ingen roll vad han vill göra, kommunen ser alltid hinder för planerna. En möjlighet har dock öppnat sig, i varje fall politiskt, då en enig opposition i kommunfullmäktige den 17 maj beslutade att inriktningen för de fastighetsrättsliga frågorna skulle utgå från Magnus Larssons förslag. (Se “Händelserikt KF (2): Sikhall och sponsring”.)
Oppositionen tycks dock inte ha kommunens tjänstepersoner på sin sida. De tycks fortfarande inte vara särskilt positiva till Larsson och Sikhall…
Sikhall Rock hålls i skuggan av den gamla anrika byggnaden Sikhalls Magasin från 1874, och festen kommer att flytta in i magasinet senare under kvällen. Det är möjligt efter Magnus Larssons arbete med att rusta upp magasinet.
Sikhalls Magasin förklarades som byggnadsminne 1987. Det innebar att byggnaden ska bevaras för framtiden. Länsstyrelsen skrev i byggnadsminnesförklaringen bland annat:
“Byggnaden får inte rivas, flyttas eller till sitt yttre byggas om eller på annat sätt förändras. … Byggnaden skall underhållas så att den inte förfaller.”
Syftet med byggnadsminnesförklaringar är nämligen att värna och slå vakt om viktiga delar av vårt kulturarv för kommande generationer. (Se “Sikhalls magasin 1: Byggnaden”.)
I september 2022 övertog Magnus Larsson nyttjanderätten till Sikhalls Magasin från Stiftelsen Sikhalls Magasin. Det “accepterades” av kommunen i februari i år. (Se “Nyhet om Sikhalls magasin”.) Larsson började i stort sett att direkt renovera och göra i ordning magasinet. TTELA har i en utmärkt artikel skildrat Larssons arbete – se TTELA “Sikhalls magasin rustas för framtida fester”.
TTELA skriver:
“Bland annat har källaren grävts ur, nya takpannor pryder halva taket och en större del av fönstren är återställda efter ett original som de hittade på vinden. Våningarna är utröjda på de söndertrasade inventarierna, men många av de gamla antikviteterna får nytt i liv i det gamla magasinet.
På andra våningen står även en festsal redo att ta emot bokningar. Här finns ett honnörsbord som, liksom de flesta av de nya möblerna, är lokalproducerade av eget virke.”
Magnus Larsson har stora planer för magasinet, men först gäller det att åtgärda grundläggande konstruktioner, bland annat och framför allt taket. Larsson har redan åtgärdat taket mot sjön, nu är det “bara” taket mot landsidan kvar. Det är dock ett problem med denna del av taket. Marken runt magasinet består av kuperat berg och ska man bygga upp en ställning är det ett jättejobb och riktigt farligt då man inte kan förankra i fasaden. Larsson vill bygga en serviceväg vid strandkanten för att lösa problemet.
Länsstyrelsen har gett Larsson tillstånd för de åtgärder på magasinsbyggnaden som han vill utföra. Länsstyrelsen skrev den 16 maj i år (se “Nyhet: Länsstyrelsen ger Magnus tillstånd”):
“Länsstyrelsen ger med stöd av 3 kap 14 § lagen (1988:950) kulturmiljölagen er tillstånd att utföra exteriöra och interiöra åtgärder på byggnadsminnet Sikhalls Magasin.”
Länsstyrelsen skrev också:
“Exteriört anläggs en serviceväg som ökar tillgängligheten till byggnaden. Strandskoning (=konstruktion för att skydda stränder från erosion; min anm.) görs i sten som liknar det som idag finns i vattenbrynet. Plats, utsträckning och utförande sker i samråd med antikvarisk medverkan.”
Magnus Larsson behövde emellertid kommunens tillstånd för att anlägga den 4 meter smala och 13 meter korta servicevägen vid strandkanten. Eller kanske inte… Men Larsson, vis av erfarenheten, kontaktade för säkerhets skull kommunen.
Byggnadsförvaltningen har inte samma förtroende för Magnus Larsson som Länsstyrelsen… Länsstyrelsen skrev ju i tillståndet till Larsson – om Larsson själv:
“Åtgärder till en förbättrad tillgänglighet är ett tillägg till vårt kulturarv. Det är även ett uttryck för en humanistisk och demokratisk människosyn.”
Det tycks inte som om byggnadsförvaltningen delar Länsstyrelsens uppfattning om Magnus Larsson. Eller om magasinet.
Byggnadsförvaltningen fattade inget beslut på direkten, trots att det torde ha varit möjligt eftersom Länsstyrelsen hade sagt ja till servicevägen. Byggnadsförvaltningen krävde istället att Larsson skulle lämna in en ansökan om strandskyddsdispens. Det gjorde Larsson. Då begärde byggnadsförvaltningen att Larsson lämnade in en ansökan om bygglov – och senare också en ansökan om vattenverksamhet för servicevägen…
Tiden gick och Larsson upplevde att hela ärendet förhalades. Det hade ju i så fall inte varit första gången. Larsson tyckte nog att hans misstankar bekäftades när byggnadsförvaltningen också ville ha in 
sektionsritningar för servicevägen. Det kunde inte Magnus Larsson förstå, det var ju inte direkt E45:an han skulle bygga vid Sikhall…
Men det spelade ingen roll Byggnadsförvaltningen hann hur som helst inte behandla Larssons inlämnade ansökningar. Det var ju semestrar på gång…
Magnus Larsson har därför fortfarande inte fått något tillstånd till servicevägen av Vänersborgs kommun. Därmed har inte heller Larsson kunnat åtgärda taket mot landsidan… Det tycks inte som om förvaltningen riktigt förstår vad Länsstyrelsens byggnadsminnesförklaring innebar, och att det var bråttom…
Och vad händer? Det regnar självklart “nåt såpass” i Sikhall. Och taket som inte blivit åtgärdat läcker naturligtvis…
Hur mycket av tak, väggar och golv har blivit förstört? Det finns risk att skadorna är ganska omfattande. Men det får vi se på onsdag. I varje fall vi som tänker besöka Sikhall Rock. Meteorologerna lovar sol och uppehåll på onsdagskvällen.
Händelserikt KF (2): Sikhall och sponsring
Det blev inte mycket till andhämtning efter ärendet om kommunens styrning och ledning. (Se “Händelserikt KF (1): Styr och ledning”.) Särskilt inte för ledamöterna i fullmäktige som återigen var tvungna att lyssna på Kärvling från talarstolen. Det handlade om ärende 3 – “Inriktning – fastighetsrättsliga frågor i samband med detaljplan för Sikhallsviken”.
Den stora frågan var, skulle kommunfullmäktige (KF) besluta att inriktningen för de fastighetsrättsliga frågorna utgick från Magnus Larssons alternativ – eller inte. (Jag har beskrivit de olika alternativen mycket utförligt i fyra bloggar med början i bloggen ”Sikhalls framtid avgörs (1)”.)
Egentligen var det inte så spännande, partierna hade visat vad de ansåg redan i kommunstyrelsen (KS). (Se “KS: Irriterat mellan S och M”.) Det var inget som hade hänt sedan dess som hade fått partierna att ändra åsikt. Särskilt inte i de styrande 
partierna, S+C+KD+MP. Tyvärr, de anser fortfarande att förvaltningens förslag är det bästa. De vill inte att Magnus Larsson ska få som han önskar.
Det som var annorlunda mot KS, det var att jag dristade mig till att ge en liten bakgrund till ärendet. Jag berättade om förköpet/expropriationen 2007 (se “Historien om Magnus Larsson”) och beslutet om detaljplanen 2015 (se “DP Sikhall (1): Ny detaljplan”). Och förordade naturligtvis återigen att ledamöterna skulle rösta på Magnus Larssons förslag, dvs alternativ 2 i handlingarna.
Benny Augustsson (S) hade på sätt och vis gett upp. Han yrkade inte på alternativ 1, han förstod att han skulle förlora den omröstningen. Augustsson yrkade dock på ett tillägg till alternativ 2. Det var samma tilläggsyrkande som i KS. Tilläggsyrkandet innebar att förutsättningen för de fastighetsrättsliga lösningarna var att detaljplanen blev antagen och vann laga kraft. Detaljplanen är fortfarande inte klar efter tämligen exakt 8 år och lär väl inte vara klar de närmaste åren heller…
Vänsterpartiet yrkade därför avslag på tilläggsyrkandet. Men det tunga argumentet var fortfarande, och återigen, att Magnus Larsson (hans namn nämndes aldrig i KF) kunde börja utveckla Sikhall om han ägde marken enligt alternativ 2, även utan detaljplan. Efter votering blev det också fullmäktiges beslut, Benny Augustssons tilläggsyrkande avslogs alltså. (Det kan noteras att Bo Carlsson (C) förklarade sig jävig och deltog inte i beslutet, precis som i KS.)
Kommunen har tagit ett steg framåt mot utvecklingen av Sikhall. Det är emellertid sannolikt att det är mer eller mindre en lång väg kvar att vandra innan kommunen får “tummen ur” och de fastighetsrättsliga lösningarna kan verkställas enligt KF:s inriktningsbeslut..
Det var inte slut på Vänsterpartiets anföranden. Nu väntade dagens längsta från talarstolen… Antagligen fanns det de som skruvade på sig i sina stolar när jag stegade fram mot talarstolen, men det var ett viktigt ärende. Och det var ett ärende som var resultatet av en motion som jag hade varit med och författat 2016 tillsammans med moderaten(!) 
Jonathan Axelsson. Det var dags för ärendet “Antagande av policy samt riktlinje för sponsring och donationer”. (Även detta ärende har jag beskrivet ytterst noggrant i två bloggar, “KF: Sponsring och donationer 1” och “KF: Sponsring och donationer 2”.)
I KS (kommunstyrelsen alltså) fick jag inget stöd för mitt yrkande om återremiss och utvecklade därför mina tankar desto noggrannare i KF… (Se ovanstående bloggar, särskilt blogg nr 2.)
Efter mitt anförande yrkade Henrik Harlitz bifall till mitt förslag om återremiss. Dokumenten var inte fullödiga på något sätt menade han. Harlitz var mycket bestämd. Även Cecilia Prins (L) var framme i talarstolen, för första gången, och berömde både mitt och Harlitz inlägg. Hon stödde återremissen. Det var klokt, men en överraskning. I KS hade Peter Göthblad (L) inte gjort det. Göthblad hade för övrigt lämnat KF-sammanträdet vid det här laget och ersatts av partivännen Gunnar Henriksson.
Det var inga fler som yttrade sig. Det var förvånande. I en sådan här viktig fråga borde fler partier faktiskt bekänna färg, särskilt som de har en uppfattning som strider mot den som flera talare framför. Tycker jag. Det är absolut ett svaghetstecken, vad ska deras väljare tro och tycka? Ska man som folkvald ledamot bara sitta tyst och rösta? I sådana lägen begär jag alltid votering. Ledamöterna ska i varje fall få avge sina röster så att alla kan se var de står i frågan.
Därför begärde jag votering.
Till min förvåning så röstade även Sverigedemokraterna på mitt återremissyrkande. De hade nämligen inte heller stött förslaget i KS. Det innebar, tillsammans med Medborgarpartiets röster, att förslaget om återremiss antogs med 28 röster mot 23. Det var som vanligt oppositionen mot de styrande partierna. Och de styrande partierna förlorade igen…
Jag undrar hur Kristdemokraterna tänker som numera ingår bland de styrande partierna. De håller tyst och röstar som S+C bestämmer – och är med och förlorar var och varannan omröstning. Miljöpartiet är ju vana, och blir allt tystare – och mindre för varje val…
Fullmäktiges beslut innebär att förvaltningen får omarbeta sina förslag till “Policy för sponsring och donationer” och “Riktlinje för sponsring och donationer”. Och jag vet inte hur det ska gå för det tredje dokumentet i paketet, “Regler för evenemangs- och marknadsföringsbidrag vid kommunstyrelsen”, som kommunstyrelsen antog för två veckor sedan. Det hänger ihop med de två andra dokumenten och torde behöva omarbetas också.
Sedan får vi se hur slutresultatet av omarbetningarna blir. Ärendet har redan återremitterats av kommunstyrelsen 2021 av ungefär samma orsaker, utan att det hände särskilt mycket i texterna, snällt sagt. Förhoppningsvis förstår kommunstyrelseförvaltningen att det är allvar nu. Denna gång krävs skrivningar i dokumenten som lever upp till kommunfullmäktiges beslut 2018 när motionen antogs…
Jag ska avsluta denna blogg med att publicera motiveringen till den återremiss som KF beslutade om i onsdags. Orsaken är att det finns flera som läser bloggarna på mobiltelefonen och några har då svårighet att ladda ner och läsa pdf-filer. Du som inte har det kan ladda ner återremissen här.
Jag återkommer med resten av kommunfullmäktiges ärenden.
Och här motiveringen till återremissen på ärende 5, “Antagande av policy samt riktlinje för sponsring och donationer”.
===
Återremiss
Ärende 5 Utredning – Hantering av bidragsansökningar för marknadsföring, evenemang och sponsring
De tre dokumenten – “Policy för sponsring och donationer”, “Riktlinje för sponsring och donationer” och “Regler för evenemangs- och marknadsföringsbidrag vid kommunstyrelsen” – är resultat av en motion skriven i september 2016 av Jonathan Axelsson (M) och Stefan Kärvling (V).
Dokumenten är stringenta och uppdaterar och tydliggör kommunens policy och regler på de berörda områdena. Dokumenten svarar bra mot motionens syfte och yrkanden. Det finns emellertid några viktiga avsnitt där det skulle behövas en fördjupad utredning för att dokumenten ska bli fullständigare och täcka in fler aspekter. Dokumenten svarar inte fullt ut på kommunfullmäktiges uppdrag i beslutet från den 28 mars 2018.
I motionen lades stor vikt vid transparens och öppenhet. Som det står i förslaget till riktlinje, 3:3, “ett sponsorförhållande ska präglas av öppenhet och får inte arrangeras så att allmänhetens möjligheter till granskning försvåras”. Det skulle behöva utvecklas hur t ex information ska nå allmänheten kring vad det finns för bidrag att söka och varför, vilka föreningar och evenemang som har fått bidrag, hur ansökningarna såg ut, hur mycket pengar som delades ut och varför, samt vilka resultat uppföljning och utvärdering gav. Det finns förslag i motionen på vad som bör offentliggöras på ett tydligt och transparent sätt. Det räcker inte att det redovisas i en nämnds verksamhetsberättelse. Det bör utredas om det inte vore lämpligt att sådana här uppgifter publiceras på kommunens hemsida.
Det bör även utredas vidare hur dokumenten ska bli tydligare om vilka som kan fatta beslut om sponsring och bidrag. Det står i ovanstående punkt 3:3 att “sponsring får inte medföra risk för misstanke om muta eller otillbörlig hänsyn”. Samtidigt står det i punkt 3:2 att “beslut om sponsring kan delegeras”. Det här kan tyckas vara motsägelsefullt och bör tydliggöras. Det är viktigt att en nämnd eller styrelse fattar beslut så att inte enskilda politiker och tjänstepersoner drabbas av illasinnade rykten och förtal.
Det saknas riktlinjer kring uppföljning och utvärdering. I riktlinjerna, punkt 11, står det att “Beviljad sponsring och bidrag ska redovisas med tillhörande uppföljning och utvärdering, i ansvarig nämnds verksamhetsberättelse.” Det är allt som står om uppföljning och utvärdering. Det saknas med andra ord helt formella krav på hur detta ska gå till. Det torde innebära en betydande svaghet och brist vid en analys av effekterna av hur föreningar har använt skattebetalarnas pengar, det må handla om sponsring, donationer, marknadsföring eller evenemang. Hur vet kommunen att de olika ekonomiska bidragen har uppnått sitt syfte? I både policyn och riktlinjerna slås det fast att “sponsringen ska ge 
Vänersborgs kommun ett mervärde i form av stärkt varumärke”. Hur får man reda på detta om det inte görs någon formell och ordentlig utvärdering?
Vänersborg 17 maj 2023
Stefan Kärvling
Vänsterpartiet
Nyhet: Länsstyrelsen ger Magnus tillstånd
Den 21 november 2007 beslutade Vänersborgs kommunfullmäktige att förköpa/expropriera delar av Magnus Larssons fastigheter i Sikhall. I förköpet ingick Sikhalls magasin.
Magasinet är vackert beläget på en liten udde vid Sikhallsviken i Vänern. Det ligger med, som Länsantikvarie Margareta Hallin skrev år 1985:
“utsikt mot Halle- och Hunneberg som bildar en blå bakgrund och ger liv åt den även i övrigt vackra landskapsbilden.”
Sikhalls Magasin förklarades som byggnadsminne den 16 november 1987. Det innebar att byggnaden skulle bevaras för framtiden. Länsstyrelsen skrev i byggnadsminnesförklaringen bland annat:
“Byggnaden får inte rivas, flyttas eller till sitt yttre byggas om eller på annat sätt förändras. … Byggnaden skall underhållas så att den inte förfaller.”
Syftet med byggnadsminnesförklaringar är nämligen att värna och slå vakt om viktiga delar av vårt kulturarv för kommande generationer. (Se “Sikhalls magasin 1: Byggnaden”.)
Expropriationen/förköpet innebar att Vänersborgs kommun också tog över det nyttjanderättsavtal som Stiftelsen Sikhalls Magasin hade med Magnus Larsson. Det var viktigt, skrev kommunen, eftersom byggnaden:
“bör bevaras därför att den är värdefull från kulturhistorisk eller miljömässig synpunkt”
Och då var Vänersborgs kommun tydligen den rätte ägaren till magasinet… Därför var det nödvändigt att kommunen också förköpte denna del av Magnus Larssons fastighet. Tyckte kommunen… Fullmäktige misstänkte nämligen att Larsson inte skulle vårda kulturminnet utan låta byggnaden förfalla – och sannolikt även privatisera marken. Det sa i varje fall vissa politiker och tjänstepersoner. (Jag har beskrivit ovanstående “processer” i ett stort antal bloggar. Se “Historien om Magnus Larsson” och “Sikhalls magasin”.)
Vi vet alla vad som har hänt med Sikhalls magasin sedan 2007. Stiftelsen Sikhalls Magasin hade inte de ekonomiska muskler som krävdes för att sköta och underhålla magasinet. Det blev till slut ohållbart att använda magasinet. Det var fuktskador, väggen mot sjön såg ut att falla ihop och taket var på väg att rasa in. Hela magasinet förföll och till slut blev det inte tillåtet att gå in i byggnaden.
Vänersborgs kommun lyfte inte heller ett finger för att rädda och bevara den gamla anrika byggnaden för framtiden. Det betydde i praktiken inte någonting att magasinet var “värdefullt från kulturhistorisk eller miljömässig synpunkt”. Det var tydligen bara något kommunen skrev för att rättfärdiga att den exproprierade marken från Larsson…
Det behövde hända något drastiskt med magasinet. Och det insåg Stiftelsen Sikhalls Magasin också.
Den 26 september 2022 beslutade Stiftelsen Sikhalls Magasin enhälligt på ett styrelsemöte att:
“överlåta nyttjanderätten till Sikhalls Magasin till Magnus Larsson.”
Magnus Larsson spillde ingen tid. Han började tämligen omgående att röja upp på marken utanför magasinsbyggnaden. Han fortsatte röja även inne i magasinet, lagade och fixade. Det börjar också hända en hel del med inredningen till magasinet. Och snart kunde förbipasserande se att det lyste i magasinets fönster.
Magasinet är ett byggnadsminne med ett kulturhistoriskt värde. Därför måste Larsson ha tillstånd för det mesta som måste göras. Han har redan fått tillstånd för att åtgärda läckaget i taket, men det behövs åtgärder inomhus och för att göra magasinet mer tillgängligt.
Igår, tisdag den 16 maj, fick Magnus Larsson ett glädjande besked från Länsstyrelsen:
“Länsstyrelsen ger med stöd av 3 kap 14 § lagen (1988:950) kulturmiljölagen er tillstånd att utföra exteriöra och interiöra åtgärder på byggnadsminnet Sikhalls Magasin.”
Länsstyrelsen ger tillstånd för allt som Magnus Larsson vill göra och åtgärda på magasinsbyggnaden. Det här har Larsson fått tillstånd att göra:
“Interiört byts en trapp samt att ett tidigare befintligt vilplan återställs, vilket gör trappan säkrare. Ny trapp och steg görs i fura. I nedre trappen monteras nya handledare likt befintliga i övre trapplöp. Dessutom byts golvet i köket samtidigt som höjdavvikelsen på ca 40 mm riktas upp till tjänlig arbetsyta. Nytt material blir gran lika befintligt som ytbehandlas genom såpskurning (eller efter de hygienkrav som ställs). Beslut om ytbehandling tas i samråd med antikvarisk medverkan.
Därutöver sker putslagning och underhåll av vissa fönster – där rötskadade bågar/karmar och spräckta fönsterglas ses över och byts.
Exteriört anläggs en serviceväg som ökar tillgängligheten till byggnaden. Strandskoning görs i sten som liknar det som idag finns i vattenbrynet. Plats, utsträckning och utförande sker i samråd med antikvarisk medverkan.
Äldre delar av den befintliga trappan som inte återanvänds sparas på vinden eftersom delarna, utöver det kulturhistoriska värdet, även har ett pedagogiskt värde.”
Länsstyrelsen tror på Magnus Larsson. Den bedömer att det föreligger särskilda skäl för de åtgärder som han vill vidta. De:
“ökar tillgängligheten till byggnaden och … är förenliga med bevarandet av byggnadsminnets kulturhistoriska värde.”
Länsstyrelsen avslutar tillståndet med att skriva:
“Åtgärder till en förbättrad tillgänglighet är ett tillägg till vårt kulturarv. Det är även ett uttryck för en humanistisk och demokratisk människosyn.”
Länsstyrelsen tycks ha en helt annan uppfattning än Vänersborgs kommun. När Magnus Larsson presenterar planer för magasinet för kommunen så befarar kommunen alltid det värsta:
“Förvaltningarna har inte tagit ställning till förslaget då detta kan innebära en påtaglig skada på byggnadsminnet. … En utökning av fastigheten skulle kunna medföra en risk att området inte hålls tillgängligt [för allmänheten].”
Det handlar emellertid om andra åtgärder än de som Magnus Larsson har fått tillstånd från Länsstyrelsen om. Men kommunen har en tendens att till skillnad från Länsstyrelsen instinktivt se negativt på Larsson och hans planer.
Ikväll ska kommunfullmäktige fatta ett inriktningsbeslut om fastighetsrättsliga lösningar i Sikhall. (Se “KS: Irriterat mellan S och M”.) De styrande partierna (S+C+KD+MP) är av någon anledning mycket kritiska och negativa till Larsson och utveckling i Sikhall. Det finns de som hävdar att det viktigaste för Larsson är att han får tillbaka sin fastighet, dvs den som kommunen förköpte/exproprierade 2007. Och att utveckling av Sikhall är mindre viktigt för honom. Talar inte Larssons engagemang och åtgärder på och i magasinet ett annat språk?
Det tycker i varje fall Länsstyrelsen:
”Det är även ett uttryck för en humanistisk och demokratisk människosyn.”
Snart kommer Sikhallsborna att se byggnadsställningar resas vid Sikhalls Magasin.
Stefan Kärvlings blogg 
Senaste kommentarer