Arkiv

Archive for the ‘Sikhall’ Category

Vänersborgs Segelsällskap och Sikhall (7)

31 augusti, 2022 1 kommentar

Anm. Denna blogg är en direkt fortsättning på bloggen ”Vänersborgs Segelsällskap och Sikhall (6)”.

Det hände mycket kring Vänersborgs Segelsällskap och Sikhall under året efter att Vänersborgs kommun hade förköpt/exproprierat de strategiskt mest värdefulla delarna av Magnus Larssons fastigheter. Kommunen lade till och med ner en del pengar på investeringar för att förbättra området kring småbåtshamnen. Och de flesta åtgärderna var önskade och “beställda” av Segelsällskapet. Det spelade antagligen också en viss roll att kommunen sannolikt hade bestämt sig för att visa invånarna i Sikhall att kommunen minsann var en bättre ägare till hamnområdet än vad Magnus Larsson någonsin skulle vara.

Kommunen kanske lurade några i början, men det stod snart klart, för att inte prata om idag 2022, att kommunen köpte området bara för att hindra Magnus Larsson från att utveckla Sikhall. Det har nämligen inte hänt mycket på kommunens fastighet i Sikhall sedan 2008. Sikhalls Magasin har t ex blivit så nedgånget att Stiftelsen har fått låsa dörrarna. Det är för farligt att gå in i byggnaden, taket kan rasa. (Se “Sikhalls magasin 1: Byggnaden”.) Det har knappt skett någon utveckling av hamnen och som grädde på moset – den detaljplan som Magnus Larsson och tre andra fastighetsägare i Sikhall har beställt är fortfarande inte klar efter mer än 7 (sju!) års arbete. (Se “DP Sikhall (1): Ny detaljplan”.) Det medvetet försenade detaljplanearbetet har lagt en blöt filt över utvecklingen i Sikhall, det byggs t ex inte längre några bostäder – byggnadsnämnden säger nej till förhandsbesked för Larsson. Skälet är att det inte finns någon detaljplan…

Kommunen har på ett effektivt stoppat all utveckling i Sikhall. Till sorg för alla invånare i Sikhall och Gestad – och alla som skulle vilja bo där. Och till sorg för alla vänersborgare som vill se en attraktiv och hållbar kommun – i alla delar, hela livet…

Efter att Länsstyrelsen den 2 december 2008 hade beviljat strandskyddsdispens för Segelsällskapet till en flytbrygga som skulle fästas på kommunens stenpir stoppades hela projektet av Magnus Larsson. Det var så uppenbart att Länsstyrelsen (och kommunen) hade överträtt sina befogenheter – och Sveriges lagar. Tyvärr kan jag inte hitta någon dokumentation över vad som hände. Men det blev inget av planerna.

Sedan går månaderna… Och åren…

Jag har inte fått något dokument från kommunens diarium som handlar om Vänersborgs Segelsällskap förrän ett från den 3 mars 2014. Det är alltså ett hopp i tiden på nästan 6 år. Det förefaller osannolikt att Segelsällskapet inte hade mailat eller kontaktat kommunen på något sätt under denna långa tid. Men några dokument verkar inte finnas i diarierna. Kanske sköttes kontakterna via telefon eller informella möten. Många på kommunen var ju även medlemmar i Segelsällskapet.

Den 25 september 2013 antog kommunfullmäktige i Vänersborg en “Strategi för lokalisering av småbåtshamnar utmed Dalslandskusten”. I strategin hade Sikhall pekats ut som en lämplig plats för att utöka antalet båtplatser.

Den 3 mars 2014 inkom då “äntligen” en skrivelse från Segelsällskapet till Vänersborgs kommun. Det fanns fortfarande ett behov av fler båtplatser i Sikhall menade klubben och fortsatte:

“En förutsättning för en utveckling av hamnen är dock att det går att skapa ett förbättrat skydd mot vågor då viken har ett utsatt läge särskilt vid sydostliga vindar.”

Det är samma problem som tidigare, och vågorna är helt klart ett problem för småbåtshamnen. Segelsällskapet ville se att kommunen byggde en vågbrytare:

“med utgångspunkt från udden där Sikhalls magasin och den nuvarande stenbryggan är belägna, dvs inom det mark- och vattenområde som Vänersborgs kommun äger.”

Från Segelsällskapet var man beredd att delta i diskussionerna och utformandet av någon typ av samverkansprojekt.

Tre månader senare fick Segelsällskapet svar på sin skrivelse. Samhällsbyggnadsnämnden beslutade nämligen den 12 juni 2014 att skicka förvaltningens yttrande som svar till Segelsällskapet.

Yttrandet började med en beskrivning av hamnen i Sikhall. Tjänstepersonen skrev bland annat:

“Totalt finns det plats för 40-50 båtar i Sikhall, varav ca 20 är gästplatser. Kommunen har 5 platser för uthyrning, i övrigt är det Vänersborgs segelsällskap eller privata uthyrare som ansvarar för båtplatserna.”

Tjänstepersonen pekade på att en utbyggnad av hamnen var möjlig med 50-100 nya båtplatser genom:

“komplettering av befintliga bryggor och befintlig pir.”

Men… Den förståelse och beredvillighet att satsa pengar som kommunen hade visat året efter förköpet/exproprieringen av Magnus Larssons mark var som bortblåst… För att inte tala om alla planer som kommunen hade meddelat som motiv för nödvändigheten av att förköpa/expropriera Magnus Larssons mark och vatten innan november 2008… Av de planerna fanns inget kvar.

“Strategin för lokalisering av småbåtshamnar utmed Dalslandskusten säger att kommunen har i dagsläget inga planer på att utveckla nya småbåtshamnar. Den som är intresserad av att anlägga en småbåtshamn ska själv bekosta och genomföra de utredningar som krävs att anlägga en ny hamn. Kommunen avser inte att ansvara för anläggandet och skötsel vid nyetablering av småbåtshamn.”

Det var stopp, kommunen skulle inte göra något. Det fanns inga pengar till någon utbyggnad av hamnen i Sikhall. Och antagligen inte heller till reparationer och underhåll av den. Det var upp till Segelsällskapet och eventuellt andra intresserade. Men naturligtvis hade inte en förening som Segelsällskapet det kapital som krävdes för att anlägga en ny småbåtshamn. (Det tar jag i varje fall för givet.)

Kommunen avslutade svaret med både ett förbehåll och en brasklapp:

“Innan en utbyggnad av hamnen kan göras ska samtliga fastighetsägare med Seglingssällskapet ta fram en vision och investeringskostnad hur hamnen ska se ut samt klargöra ägarförhållanden för småbåtshamnen samt hur underhåll och drift ska finansieras. Då kommunen har ett fåtal båtplatser i hamnen ämnar inte kommunen att vara initiativtagare.”

Samhällsbyggnadsnämnden antydde att kommunen kunde ställa upp på en utbyggnad, om “samtliga fastighetsägare” utarbetade planer och beräknade kostnader. Jag vet inte om svaret till Segelsällskapet var positivt eller inte, om kommunen skulle vara med eller inte. Men en sak vet jag, det fanns bara tre fastighetsägare i Sikhalls hamn. Det var Vänersborgs Segelsällskap och Vänersborgs kommun – och Magnus Larsson…

Fortsättning följer i bloggen ”Vänersborgs Segelsällskap och Sikhall (8)”.

==

Bloggar i denna serie:

Kategorier:Allmänt Vänersborg, Sikhall, Vänersborgs Segelsällskap

Vänersborgs Segelsällskap och Sikhall (6)

28 augusti, 2022 3 kommentarer

Anm. Denna blogg är en direkt fortsättning på bloggen ”Vänersborgs Segelsällskap och Sikhall (5)”.

Skanska fick uppdraget att bygga “sjösättningsramp, toalett mm” i Sikhalls småbåtshamn. Företaget utförde arbetet, och det blev bra.

I stort sett…

I Skanskas uppdrag ingick även att iordningställa den befintliga stenpiren. Och här kan det ha blivit lite fel. Det finns dock inga dokument kring detta utan uppgifterna kommer från Magnus Larsson. Och han borde veta. Dessutom är uppgifterna lätta att kontrollera, åtminstone för tjänstepersonerna i kommunen.

I Segelsällskapets skrivelse från den 22 april 2008 hade klubben önskat att kommunen förlängde stenpiren väsentligt och på detta sätt skapade:

“förutsättningar för ett antal fasta båtplatser för uthyrning.”

Skanska rev trädäcket som avslutade piren. Sedan renoverades stenpiren genom att en ny “betongkaka” göts. På “betongkakan” placerades ett nytt trädäck. Problemet var att Skanska, enligt Magnus Larsson, pålade ner stolpar innehållande kreosot runt omkring stenpirens yttre del. Dessutom anpassade Skanska längderna på stolparna genom att kapa av dem med motorsåg i vattnet. Det flöt träflisor med kreosot på vattenytan…

I Länsstyrelsens strandskyddsdispens (6 november 2008) var ett av villkoren:.

  • “Kemikalieinspektionens föreskrifter gällande impregnerat trä för byggande i vatten ska följas.

När jag idag läser på Kemikalieinspektionens hemsida står det följande (se “Träskydd med kreosot”):

“Kreosot är klassificerat som cancerframkallande och innehåller flera ämnen som har hälsofarliga egenskaper.”

Det är sannolikt, om Magnus Larsson har rätt, att Skanska inte följde Kemikalieinspektionens föreskrifter och det tycks inte heller som om kommunen har gjort något åt stolparna. Det är samma stolpar som finns i vattnet än idag… Det vore lätt för Miljö och Hälsa att kontrollera om stolparna är impregnerade med kreosot. Och om de fortfarande läcker ut gift i vattnet… 

Men inte nog med det. Skanska göt också in en infästning, en kedja i “betongkakan”. (Ändarna på kedjan sticker ut ur betongen än idag, om någon på kommunen vill kontrollera Magnus Larssons uppgifter. Den röda pilen på bilden visar ”betongkakan”.) Där tänkte kommunen fästa den flytbrygga som Vänersborgs Segelsällskap önskade.

Redan den 22 april 2008 hade Segelsällskapet önskat att kommunen satte ut vågdämpande pontoner i anslutning till stenpiren. Den 13 november kom Vänersborgs Segelsällskap med nya önskemål eller kanske snarare kompletteringar. VSS ansökte hos Länsstyrelsen om att få muddra:

“i anslutning till befintlig brygga på fastigheten Sikhall 1:22 för att återställa vattendjupet vid tilläggningsplatserna.”

Det var inte mycket att orda om. Men Segelsällskapet ansökte också om:

“Tillstånd att lägga ut en vinklad pontonbrygga på kommunens vattenområde i förlängningen av befintlig stenpir. Bryggans dimensioner och placering framgår av bifogad ritning.”

Och det är inte utan att man blir ganska konfunderad. Och det är snällt sagt… Hur kan Vänersborgs Segelsällskap ansöka om tillstånd för en pontonbrygga på kommunens fastighet, på kommunens vattenområde? Är det inte kommunen som ska göra det? Segelsällskapet hade ju ingen som helst rådighet över vattenområdet.

Det kanske är något jag inte förstår, men det torde hur som helst vara klart att, går det att göra som Segelsällskapet gjorde, så har klubben åtminstone pratat med någon på kommunen, politiker eller tjänsteperson. Det kan man vara säker på, eftersom Skanska faktiskt göt in en kedja i stenpiren på kommunens fastighet – till Segelsällskapets kommande flytbrygga…

I Segelsällskapets skrivelse till Länsstyrelsen skickade klubben med ett prospekt från Nordiska Flytbryggor AB. Det verkade vara bestämt att Nordiska Flytbryggor AB skulle få uppgiften att sälja den tänkta flytbryggan.

I prospektet skrev Nordiska Flytbryggor AB den 6 oktober 2008:

“Livet i den inre hamnen kommer garanterat att bli helt annorlunda.”

“I den inre hamnen”? Det är viken “längre in”, dvs norr om stenpiren och VSS klubbhus, mot badstranden. Med andra ord, Magnus Larssons fastighet, och vatten. Där skulle livet “bli helt annorlunda”…

Den minnesgode kommer kanske ihåg att VSS i en skrivelse till kommunen den 22 april skrev om igenslamningen på Magnus Larssons vatten om det anlades en flytbrygga vid stenpiren. Och nu varningen från Nordiska Flytbryggor AB…

Det struntade Länsstyrelsen i… Och det hade ju också Segelsällskapet gjort i och med att klubben lämnade in sin ansökan…

Länsstyrelsen beviljade den 2 december 2008 strandskyddsdispens till Vänersborgs Segelsällskap. Det gjorde Länsstyrelsen utan några som helst betänkligheter.

“Länsstyrelsen bedömer att bryggan är förenlig med kraven på en från allmän synpunkt lämplig hushållning med mark- och vattenresurserna. Arbeten i vatten kräver normalt tillstånd enligt miljöbalkens bestämmelser om vattenverksamhet. Länsstyrelsen bedömer … att tillstånd hos miljö domstolen inte behöver sökas samt att de planerade åtgärderna kan genomföras utan nämnvärda skador på vattenmiljön.”

Länsstyrelsen menade också att livsvillkoren för djur- och växtlivet inte skulle påverkas av bryggan. Det togs en del prover och gjordes en utredning angående muddringen. Men hur en flytbrygga på upp mot 60 meter skulle påverka djur- och växtlivet ”längre in i viken”, på Magnus Larssons vatten – det brydde sig Länsstyrelsen inte om att utreda…

Det här var Länsstyrelsens motivering. En stor del av beslutet handlade alltså om muddringen, och det var det som sagt inte mycket att säga om.

Vänersborg Segelsällskap fick alltså strandskyddsdispens utan att ha någon rådighet över vattenområdet. Området fanns ju på kommunens fastighet.

Det var inte heller någon som kontaktade Magnus Larsson som ägde mark och vatten på båda sidor om den tänkta flytbryggan. 10.000 kvadratmeter av hans fastighet och vatten norr om den eventuella flytbryggan (“längre in i viken”) skulle påverkas negativt – och Länsstyrelsen brydde sig inte. Ingen på Länsstyrelsen pratade ens med eller informerade Larsson.

Dessutom krävdes det enligt uppgift en vattendom om en åtgärd av detta slag (flytbryggan) påverkade 3.500 kvadratmeter. I Sikhall behövdes enligt Länsstyrelsen ingen vattendom… (Trots att det var fråga om en betydligt större vattenyta som påverkades.)

Och inte kunde kommunen förköpa/expropriera mark och vatten av Magnus Larsson som kommunen sedan delade ut till Segelsällskapet. Det torde inte ha varit varken helt lagligt eller särskilt moraliskt. Dessutom hyrde Magnus Larsson ut båtplatser i småbåtshamnen i Sikhall. Om kommunen nu tänkte göra detsamma är frågan om inte det skulle vara olagligt också. Det finns lagar och regler kring kommunal näringsverksamhet, som konkurrerar med privata näringsidkare…

Men det skandalösa beslutet från Länsstyrelsen var ännu värre. Länsstyrelsens beslut hade följande lydelse:

“Länsstyrelsen ger dispens från strandskyddsbestämmelserna för … ny brygga på fastigheten Sikhall 1:22.”

Sikhall 1:22!! Sikhall 1:22??

Sikhall 1:22 var Segelsällskapets fastighet. Men flytbryggan skulle läggas ut på kommunens fastighet, på Sikhall 1:4! Länsstyrelsen hade totalt blandat ihop fastigheterna. Länsstyrelsen hade tydligen ingen koll på någonting. Pinsamt.

Skandalen var alltså ännu större än man kunde ana. Men fortfarande visste Magnus Larsson ingenting. Han berättar:

“En dag kom Nordiska Flytbryggor till småbåtshamnen i Sikhall med en tung kedja i släpkärran. Kedjan vägde flera hundra kilo. Jag råkade vara där, så jag hjälpte till. Jag frågade vad kedjan skulle användas till. Jag fick svaret att kedjan skulle vara till infästningen av Segelsällskapets nya flytbrygga…”

På Magnus Larsson exproprierade mark…

Magnus Larsson berättar att efter mötet med släpkärran från Nordiska Flytbryggor ringde han varenda person han kunde komma på, på både kommunen och på Länsstyrelsen. Han pratade till och med med landshövdingen. Larsson tänkte definitivt stämma både kommun och Länsstyrelse. Så här fick det inte gå till.

Magnus Larsson behövde inte stämma någon. Det fanns tydligen folk någonstans, som efter Larssons alla telefonsamtal, insåg att Länsstyrelsens beslut var både skandalöst och olagligt. Så det blev aldrig någon flytbrygga, och det finns inte heller några handlingar som förklarar varför “projektet” lades ner. Det enda som finns kvar är en kedja ingjuten i betongen… 

Kommunens del i den här affären var skandalös. Bristen på handlingar får mig att tro att det mesta i denna affär sköttes av kommunens tjänstepersoner, eventuellt i samarbete med vissa initierade politiker – i tysthet, mellan skål och vägg, utan protokoll och utan formella beslut.

Kommunen var alltså beredd att gynna en kommuninvånare, Vänersborgs Segelsällskap, på en annan kommuninvånares bekostnad, Magnus Larsson. Det hade, liksom andra aspekter i skandalen, varit olagligt. Vad jag vet så har ingen någonsin t ex bett Larsson om ursäkt. (Istället fortsatte och fortsätter förföljelsen av Larsson.) 

Och Länsstyrelsen? Vad vet jag? Kanske kan en förklaring vara att ledande personer i Segelsällskapet arbetade på Länsstyrelsen…

Skandalen var ett faktum. Och fortfarande bråkar alltså kommunen med Magnus Larsson och sätter käppar i hjulen på allt som han vill företa sig…

Nu måste jag ta några djupa andetag…

Fortsättning följer i bloggen ”Vänersborgs Segelsällskap och Sikhall (7)”.

==

Bloggar i denna serie:

Kategorier:Allmänt Vänersborg, Magnus Larsson, miljö, Miljö o Hälsa, Sikhall, Vänersborgs Segelsällskap

Vänersborgs Segelsällskap och Sikhall (5)

26 augusti, 2022 Lämna en kommentar

Anm. Denna blogg är en direkt fortsättning på bloggen ”Vänersborgs Segelsällskap och Sikhall (4)”.

Vänersborgs Segelsällskap var snabb med att komma med önskemål om kommunala åtgärder i Sikhalls småbåtshamn efter kommunens förköp/expropriation av delar av Magnus Larssons mark i november 2007. VSS önskade:

“en så skyddad miljö som möjligt för anläggningarna”

Och de anläggningar Segelsällskapet tänkte på var ju naturligtvis sina egna, men kanske också de nya bryggor och båtplatser som klubben ville att kommunen skulle bygga.

I Segelsällskapets skrivelse från den 22 april 2008 till kommunen kunde man läsa:

“Området är utsatt för väder och vind, vilket sannolikt accentueras av pågående klimatförändringar, varför det är viktigt att skapa en så skyddad miljö som möjligt för anläggningarna. Det finns då två möjligheter att lösa detta, antingen genom att utnyttja området längst in i viken eller att skapa ett bättre skydd mot vågorna. Vår bedömning utifrån erfarenheterna under 50 år av föreningens egen anläggning i området är att man längre in i viken, förutom de fastighetsrättsliga komplikationer som här kan föreligga, får stora problem med dyningar på grunt vatten, inte minst med tanke på beslutad sänkning av Vänerns vattennivå, och på grund av igenslamningen också återkommande muddringsbehov, vilket ur miljö- och driftkostnadssynpunkt torde vara en nackdel.”

Det här var mycket klarsynt av Segelsällskapet. De fastighetsrättsliga komplikationer som klubben såg framför sig “längre in i viken” berodde på att vattnet här låg på Magnus Larssons fastighet… Och att det var Magnus Larssons vatten och mark avspeglades sig sannolikt på det förslag som Segelsällskapet förde fram till kommunen:

“Vi vill därför föreslå samhällsbyggnadsnämnden att man inriktar den nu planerade upprustningen av hamnen mot att skapa ett bättre och utökat skydd mot vind och vågor innanför den nuvarande stenbryggan antingen genom att förlänga densamma väsentligt eller genom att förlägga vågdämpande pontoner utanför bryggan och på detta sätt också skapa förutsättningar för ett antal fasta båtplatser för uthyrning.”

Det här förslaget skulle ju naturligtvis öka igenslamningen betydligt och därmed också behovet av muddring längre in i viken – i Magnus Larssons vatten…

Det finns inga dokument i kommunens diarier om diskussioner, brevväxling eller beslut i frågan förrän den 9 oktober 2010. Då öppnade kommunen två anbud, ett från Skanska och ett från PEAB. Vem som hade beslutat om att upphandla åtgärderna och att de skulle utföras framgår alltså inte i några dokument som jag har fått. Men jag förutsätter att det har skett enligt konstens alla regler. Som det brukar.

Skanskas bud på arbetet var 26.000 kr lägre och Skanska fick därför uppdraget av kommunen att för 1.231.000 kr utföra en:

“sjösättningsramp, toalett m m”

Tittar man på Skanskas anbud ser man tydligare vilka arbeten som Skanska skulle utföra åt kommunen. Det var:

“ny toalettbyggnad, ny sjösättningsramp med brygga, förstärkning av angöringsbrygga, iordningsställande av bef.pir, belysning, parkering”

Det var onekligen ganska mycket som skulle göras. Jag kan inte utröna varifrån uppdraget om toaletter härstammade. Den enda gång jag har stött på “idén” om en ny toalettbyggnad, det var när jag skrev ”Historien om Magnus Larsson”. Under förköps-/expropriationsprocessen beskrev Magnus Larsson vid ett tillfälle sina planer för Sikhall i en inlaga till Länsrätten. Där nämnde han t ex breddning av väg, parkeringsplatser, nya båtplatser – och en ny toalettbyggnad. Kan det vara så att kommunen helt enkelt inte ville visa sig sämre, och göra det som Larsson skulle ha gjort?

Den 18 november 2008 togs ett delegationsbeslut i byggnadsförvaltningen, dvs beslutet fattades av tjänstepersoner, om:

“nybyggnad av toalett samt rivning av bef byggnad”

Den gamla toaletten.

Beslutet borde ju rimligtvis ha fattats innan upphandlingen inleddes kan man tycka. Men som sagt, jag är inte riktigt säker på att jag har fått tillgång till alla handlingar.

Segelsällskapet fick sannolikt en stor del av sina önskemål uppfyllda av kommunen. Däremot kan noteras att det inte ingick i Skanskas uppdrag att förlänga stenpiren eller förlägga vågdämpande pontoner utanför bryggan. Det var kanske så att kommunen tog ett steg i taget. Det verkade faktiskt så.

I avtalet mellan kommunen och Skanska fanns det ett förbehåll, det stod:

“Detta kontrakt gäller under förutsättning att Länsstyrelsen lämnar tillstånd för vattenverksamhet.”

Ett sådant tillstånd krävs än idag, vad man än ska göra i vattnet. Det vet t ex Magnus Larsson av egen erfarenhet. Och så hade man som vanligt strandskyddet att ta hänsyn till.

Bygg- och rivningslov för toalettbyggnaden beviljades av byggnadsförvaltningen på delegation den 18 november 2008, dvs drygt en månad efter att Skanska tilldelats uppdraget. Men det är kanske så man jobbar i kommunen, man ser om någon kan utföra arbetet innan det söks tillstånd.

Det behövdes ingen strandskyddsdispens för toalettbyggnaden, eftersom det inte behövs för:

“komplementbyggnader som ligger längre från stranden än huvudbyggnaden (=klubbhuset)”

Men… Skulle toalettbyggnaden ha varit ett komplement till Segelsällskapets klubbhus? Det är tämligen uppseendeväckande. Det var precis som om toalettbyggnaden tillhörde Segelsällskapet. Och så var ju inte alls fallet. Det handlade om offentliga toaletter i kommunens ägo. Toalettbyggnaden låg inte på Segelsällskapets fastighet, utan på kommunens.

Det var en oerhörd märklig motivering till ett beslut av kommunen, dvs byggnadsnämnden. En slags ”freudiansk felsägning” på skriftlig politisk nivå. (Wikipedia: En person avser att säga en sak, men säger av misstag något annat. Det av misstag sagda är då, enligt denna teori, det som personen faktiskt menar.) Jag skulle faktiskt tro att byggnadsnämndens beslut var felaktigt.

Däremot antar jag att Segelsällskapet var glada för att toalettbyggnaden byggdes ett stenkast från sitt klubbhus i stället för vid badstranden en bit bort. Det hade varit betydligt mer naturligt för kommunen att uppföra toaletter vid badstranden eftersom det var där de flesta människorna fanns. Men riktiga toaletter vid badstranden fick vänta några år.

Flytbrygga (ej på Sikhall)

Den 6 november, dvs några dagar tidigare än bygglovet för toalettbyggnaden, men fortfarande efter att Skanska fick uppdraget, fick sjösättningsrampen med tillhörande flytbrygga strandskyddsdispens. Länsstyrelsen beviljade strandskyddsdispens den 6 november 2008.

Det var några villkor för att beslutet skulle gälla t ex att anläggningen skulle stämma överens med ritningen. Och sedan två villkor som är viktiga:

  • “Anläggningen får inte förses med skyltar eller andra anordningar som hindrar eller avhåller allmänheten från att vistas på eller vid bryggan.”
  • “Kemikalieinspektionens föreskrifter gällande impregnerat trä för byggande i vatten ska följas.”

Resultatet av Skanskas arbete ser vi än idag. Det blev bra.

Nästan allt.

Fortsättning följer i bloggen ”Vänersborgs Segelsällskap och Sikhall (6)”.

==

Bloggar i denna serie:

Kategorier:Allmänt Vänersborg, Sikhall, Vänersborgs Segelsällskap

Vänersborgs Segelsällskap och Sikhall (4)

25 augusti, 2022 Lämna en kommentar

Anm. Denna blogg är en direkt fortsättning på bloggen ”Vänersborgs Segelsällskap och Sikhall (3)”.

Magnus Larsson hade köpt fyra fastigheter i Sikhall år 2005. Kommunen började genast processen med att ta fastigheterna från honom. Den 21 november 2007, efter två år av brevväxling, diskussioner, bemötanden, överklaganden osv, beslutade kommunfullmäktige att förköpa/expropriera de mest strategiska delarna av Larssons fastigheter, områdena vid vattnet och Sikhalls småbåtshamn.

Knappt hade kommunfullmäktiges protokoll hunnit justerats och vunnit laga kraft förrän det den 12 januari 2008 inkom en skrivelse från Vänersborgs Segelsällskap (VSS). VSS hade önskemål om kommunala:

“underhållsåtgärder på bryggor m m samt förbättring av trafiksituationen i området.”

Och det blev en snabb och positiv respons från Vänersborgs kommun. Allt gick så fort och smidigt, så det är svårt att låta bli att undra om planerna inte på något sätt var förberedda… Kanske hade Segelsällskapet och de andra föreningarna haft fler möten med kommunens politiker, och tjänstepersoner. (Se ”Vänersborgs Segelsällskap och Sikhall (3)”.)

Den 13 februari 2008 beslutade kommunstyrelsen att:

“samhällsbyggnadsnämnden tillförs 2.500 Tkr som en tillfällig utökning av underhållsbudgeten under 2008.”

Segelsällskapet fick även en halv miljon kronor extra, liksom “i farten”, till att “förbättra förhållandena” (citat från KS-protokollet) även vid Sanden… I tjänsteskrivelsen från samhällsbyggnadsnämnden handlade det bara om Sikhall och då var beloppet 2 milj. Å andra sidan var denna tjänsteskrivelse, konstigt nog, från den 2 januari 2008 – det vill säga 10 dagar före Segelsällskapets skrivelse…

Det finns emellertid en skrivelse från Segelsällskapet som inkom till kommunen den 12 december 2007. I den påpekade VSS de trafikproblem som rådde på Sanden och:

“Beträffande bryggorna vid den östra sjösättningsrampen är situationen sådan att den flytbrygga, som är utrustad med en enkel kran för att lyfta rörelsehindrade i och ur båtar, är i så dåligt skick att man riskerar att trampa igenom den.”

Kommunen beslutade alltså att avsätta 2,5 milj kr på Sanden och i Sikhall, precis som Segelsällskapet önskade. Processen gick som sagt snabbt och smidigt. Kommunen och Segelsällskapet hade sannolikt många bra och givande diskussioner.

Och visst behövdes bryggorna på Sanden åtgärdas och det är säkerligen så att det krävdes underhåll av bryggorna i Sikhall också. Men när det gäller Sikhall kan jag inte låta bli att undra om kommunens beredvillighet att gå Segelsällskapet till mötes berodde på omtanke om allmänheten – eller om VSS… Och också vad skrivelsen från VSS berodde på – omtanke om allmänheten eller…?

Den 22 april 2008 dök en ny skrivelse från Segelsällskapet upp på samhällsbyggnadsnämndens bord. Det var bara 2 månader efter den förra.

Skrivelsen från Segelsällskapet hade överskriften “Upprustning och utveckling av hamnen i Sikhall”.

VSS efterlyste:

“en så skyddad miljö som möjligt för anläggningarna.”

Klubben menade att det var angeläget att Sikhall:

“på ett bra sätt kan fungera som en replipunkt för båtlivet och Vänerturismen, vilket ställer krav på möjligheter till sjösättning och angöring för båtar, gästhamn och fasta båtplatser för boende i områdets uppland.”

Jag får återigen känslan av att Segelsällskapet talade i egen sak och att värnandet om andra utgjorde en slags dimridå för egna intressen. Men ok, segling är dyrt, arbeten och anläggningar i vatten likaså. Och VSS har många medlemmar med en bra och uppskattad verksamhet.

Men ändå… Segelsällskapet skrev t ex om möjligheter till sjösättning när klubben hade byggt en “altan”/ett trädäck över den sjösättningsramp som redan fanns i området – på sin egen fastighet.

Segelsällskapet föreslog kommunen att inrikta:

“den nu planerade upprustningen av hamnen mot att skapa ett bättre och utökat skydd mot vind och vågor innanför den nuvarande stenbryggan antingen genom att förlänga densamma väsentligt eller genom att förlägga vågdämpande pontoner utanför bryggan och på detta sätt också skapa förutsättningar för ett antal båtplatser för uthyrning.”

Skulle kommunen återigen tillgodose Segelsällskapets önskemål?

Fortsättning följer i bloggen ”Vänersborgs Segelsällskap och Sikhall (5)”.

==

Bloggar i denna serie:

Kategorier:Allmänt Vänersborg, Sikhall, Vänersborgs Segelsällskap

Vänersborgs Segelsällskap och Sikhall (3)

23 augusti, 2022 1 kommentar

Anm. Denna blogg är en direkt fortsättning på bloggen ”Vänersborgs Segelsällskap och Sikhall (2)”.

I samband med att de fyra fastigheterna i Sikhall låg ute till försäljning inkom den 9 augusti 2005 en skrivelse till kommunen från Vänersborgs Segelsällskap (VSS), Sikhall Brattens samfällighetsförening, Sikhalls Trollingklubb och Stiftelsen Sikhalls magasin.

Segelsällskapet och de tre andra föreningarna beskrev i skrivelsen området som låg ute till försäljning och framhöll dess betydelse för den omgivande bygden och det rörliga friluftslivet. De betonade sina egna verksamheter, vilket naturligtvis inte behövde vara fel. De såg Sikhall som ett område som kommunen borde utveckla. Föreningarna befarade att:

“Vi ser att det finns en risk för att den tillgänglighet till området som tidigare markägare välvilligt medverkat till kan komma att inskränkas.”

Det ska noteras att inga av föreningarna då visste att Magnus Larsson skulle köpa fastigheterna.

Det är lite intressant att Segelsällskapet och de andra föreningarna gjorde sig till några slags språkrör för allmänheten – mot en blivande enskild privat fastighetsägare.

Föreningarna skrev vidare:

“De föreningar, som står bakom denna skrivelse, representerar de verksamheter som bedrivs i anslutning till Sikhalls magasin och indirekt också allmänhetens och det rörliga friluftslivets intressen i områden.”

Jag kan tycka att det var lite missvisande, och kanske också provocerande, att i skrivelsen likställa sina egna verksamheter, om än “indirekt” (vad som nu menas med det), med allmänhetens intressen.

I skrivelsen sägs bland annat:

“Det kan i värsta fall innebära att … den vackra promenaden längs stranden mellan magasinet och det gamla fiskeläget (Bratten; min anm) förhindras…”

Då höjs i varje fall ögonbrynen på dom som har försökt att promenera åt andra hållet längs stranden från magasinet, dvs norrut mot badplatsen. De möttes snabbt av staket och stängda grindar eller bommar som omgärdade fastigheten – Sikhall 1:22… Och hoppade de över hindren så var efter några meter ett uthus i vägen… Så var det då, och så är det fortfarande.

Segelsällskapet och de andra föreningarna avslutade skrivelsen med att “hemställa” att kommunen:

“ska agera för att säkerställa allmänhetens tillträde till området”

Det är förvånande kan jag tycka att Segelsällskapet och de tre andra föreningarna begärde att kommunen skulle förvärva/förköpa mark där de själva hade starka intressen… Var det verkligen allmänhetens bästa de hade i tankarna då…? Och på vilket sätt angick det egentligen dessa klubbar att en privat fastighetsägare skulle sälja till en annan privat fastighetsägare?

Och varför skulle någon tillmäta Segelsällskapets synpunkter någon större vikt när det var VSS som hade privatiserat området och omöjliggjort allmänhetens och det rörliga friluftslivets intressen på sin fastighet? Den enda privatisering som fanns i området stod ju Segelsällskapet för.

Den 17 oktober 2005 var det klart, Magnus Larsson var ny ägare till fastigheterna Sikhall 1:4, Sikhall 1:6, Sikhall 1:23 och Sörbo 1:4.

Det blev snabbt tydligare vilka drivkrafter Segelsällskapet och åtminstone några av de andra föreningarna hade för sitt agerande i Sikhall. Vänersborgs Segelsällskap sammankallade nämligen ett möte i VSS klubbhus på Sanden i Vänersborg. Föreningarna samlades, dock, vad jag förstår, ingen från Sikhalls Trollingklubb. Det var emellertid fler deltagare på mötet…

Kommunalrådet och tillika samhällsbyggnadsnämndens ordförande Bo Carlsson (C) deltog. Han hade emellertid betonat att han var där som privatperson, om det nu gjorde saken bättre. Carlsson hade nämligen varit spekulant och budgivare i själva fastighetsaffären som slutade med Magnus Larssons högsta bud… Och som grädde på moset deltog även Carlssons “regeringskollega”, kommunstyrelsens ordförande Lars-Göran Ljunggren (S) på telefon. Och då kan man ju också undra hur Bo Carlsson skulle kunna vara privatperson när han mötte och pratade med sin partner i kommunens styre, Ljunggren… (Magnus Larsson själv var inte kallad.)

Det är en av deltagarna som har vittnat om mötet. Det gjorde han också skriftligt, och vittnesmålet finns i kommunens diarium. Det är ingen annan av deltagarna som offentligt har nämnt något om mötet, vilket innebär att ingen heller har kommenterat eller dementerat vittnets uppgifter. Jo förresten, det finns en till som har bekräftat den beskrivning som följer. Denne person vill dock vara anonym.

Vittnet skriver i sitt diarieförda vittnesmål:

“Syftet med mötet var att säkra stenbryggan för allmänheten med kommunalt förköp, under kvällen drev Segelsällskapet och Bo Karlsson om att hela gården borde förköpas inkl avstyckad sommarstuga samt utmarker vid kiosken mm. Det var här telefonkontakter med kommunalrådet Lars-Göran Ljunggren gjordes. För att förköpet skulle gå igenom uppmanades berörda föreningar att skriva en anhållan om kommunalt förköp till kommunen, allt skulle nu tas från Magnus Larsson. Man förespeglade sedan hur de olika delarna skulle fördelas mellan närvarande föreningar.”

Vittnesmålet utgör sprängstoff, om det är sant. Det är dels jäviga personer och dels höga politiker i Vänersborgs kommun, och en som är båda delarna, som tillsammans sitter och planerar hur de ska ta Magnus Larssons ärligt och rättmätigt köpta fastigheter ifrån honom.

Vittnet skrev också att Magnus Larsson under mötet hade:

“målats upp som mycket olämplig ägare av Sikhall 1:6”

Du kan läsa mer om mötet i Segelsällskapets klubbstuga på Sanden i bloggen “Historien om Magnus Larsson (11)”.

Mötet var som jag ser det en slags bekräftelse på att Segelsällskapets intresse för fastigheterna i Sikhall härstammade från ett egenintresse och inte utifrån allmänhetens och det rörliga friluftslivets bästa. Och klubben var beredd att gå ganska långt för att hindra Magnus Larsson från att behålla sin ärligt och rättmätigt förvärvade egendom.

Jag kan inte förstå varför.

Fortsättning följer i bloggen ”Vänersborgs Segelsällskap och Sikhall (4)”.

==

Bloggar i denna serie:

Kategorier:Allmänt Vänersborg, Sikhall, Vänersborgs Segelsällskap

Vänersborgs Segelsällskap och Sikhall (2)

22 augusti, 2022 1 kommentar

Anm. Denna blogg är en direkt fortsättning på bloggen ”Vänersborgs Segelsällskap och Sikhall (1)”.

Det första dokument jag har fått tag på om Vänersborgs Segelsällskaps fastighet på Sikhall är från den 19 oktober 1978. Det skulle kunna vara samma år som VSS blev ägare till området.

Då beviljade byggnadsnämnden i Vänersborg bygglov. VSS skulle bygga ett nytt, ouppvärmt uthus på fastigheten.

Av kartskissen framgår att klubbhuset redan fanns 1978. (Det fanns också en annan byggnad i det område som nu är parkering.) Uthuset bedömdes utgöra en komplettering av befintlig bebyggelse, klubbhuset alltså, och (ur byggnadsnämndens protokoll):

“utan betydelse för allmänhetens möjlighet att nå eller utnyttja strandskyddsmiljön.”

Det nya ”uthuset”.

Det var svårt att förstå det sistnämnda argumentet. Det var nämligen nästan omöjligt att gå förbi uthuset längs stranden. Jag har dock inga foton på det. Nu har emellertid den gamla byggnaden rivits och en ny har uppförts (år 2015) – se fotot till vänster. Nu för tiden är flanörer definitivt tvungna att lämna stranden och gå runt uthuset på andra sidan…

Det gamla uthuset var placerat så som kartskissen visar. Jag är inte säker på att det nya ”uthuset” är placerat riktigt på samma ställe. (Jag återkommer till den nya byggnaden i en senare blogg.)

Byggnadsnämnden medgav med dessa argument undantag från gällande strandskydds- och tätbebyggelseförbud. Det hade också sanktionerats av Länsstyrelsen den 14 april samma år. Det fanns dock ett viktigt villkor för beslutet kring strandskyddsdispensen:

Det nya ”uthuset”.

“Som tomt får tas i anspråk ett område av Sikhall 1:4, omfattande 1 meter utanför berörd byggnadsyta.”

Området, tomten runt byggnaderna, fick alltså inte privatiseras utan allemansrätten skulle råda, dvs allmänheten skulle få röra sig fritt runt husen på fastigheten – med undantag av 1 meter runt respektive byggnad. Det här bröt emellertid Segelsällskapet tämligen snabbt mot – staket och grindar omgärdade snart hela fastigheten.

Av de dokument som jag har fått verkar det ha gått tämligen lätt för Segelsällskapet att också få bygglov av Vänersborgs byggnadsnämnd. Det var bara själva strandskyddsdispensen det talades om. Det fanns t ex inga krav på arkeologiska undersökningar innan bygglovet för det nya uthuset beviljades.

Och det var egentligen ganska anmärkningsvärt eftersom tegelbruket i Sikhall hade legat på denna plats. Och det torde enligt min och de flestas uppfattning vara ett synnerligen viktigt skäl för arkeologer att gräva på platsen. Nu för tiden kräver byggnadsnämnden arkeologiska undersökningar så fort någon hittar en tegelsten eller tegelbit i Sikhallsområdet. I varje fall om det är på Magnus Larssons ägor…

Nästa dokument om Vänersborgs Segelsällskap i kommunens diarium är från 1 februari 1999. Då beslutade byggnadsnämnden att bevilja bygglov för en ny, 12 meter lång bryggdel i rät vinkel mot den befintliga bryggan – se ritning (den röda cirkeln visar den nya bryggan).

Länsstyrelsen hade redan den 15 januari medgett strandskyddsdispens. Motiveringen var:

“Länsstyrelsen bedömer att utbyggnaden inte i nämnvärd utsträckning ytterligare påverkar möjligheterna till andra former av rörligt friluftsliv i området. Ej heller påverkas livsvillkoren för växter och djur i någon avsevärd mening.”

Länsstyrelsen menade också att gästhamnen utnyttjades även av gästande båtar och inte bara av Segelsällskapets medlemmar. På det viset menade sannolikt både byggnadsnämnden och Länsstyrelsen att allmänhetens och det rörliga friluftslivets intressen var tillgodosedda.

Jag vet inte om det var vid det här tillfället eller om det var tidigare som Segelsällskapet byggde en stor “altan”, ett stort trädäck, över den sjösättningsramp som fanns på fastigheten. (Se karta.) Det mesta tyder dock på att ”altanen”/trädäcket byggdes tidigare.

Segelsällskapets båtar behövde inte rampen, de använde ju rampen på Sanden. Sjösättningsrampen på Sikhall finns faktiskt fortfarande kvar, under “altanen”…

“Altanen” innebar att det blev omöjligt för traktens båtägare att sjösätta eller ta upp sina båtar i hamnen. Det innebar även att Segelsällskapet fick ha sin fastighet för sig själv… Det var en tämligen tydlig “privatisering” av fastigheten och det bröt mot villkoren för strandskyddsdispenserna.

Det verkade inte som om kommunen motsatte sig “altanen”, även om det på ett tydligt sätt begränsade “det rörliga friluftslivet” och “allmänhetens tillgänglighet till aktiviteter i området”. Det finns i varje fall inga dokument som tyder på detta – och “altanen” finns ju som sagt kvar än idag.

Fortsättning följer i bloggen ”Vänersborgs Segelsällskap och Sikhall (3)”.

==

Bloggar i denna serie:

Kategorier:Allmänt Vänersborg, Sikhall, Vänersborgs Segelsällskap

Vänersborgs Segelsällskap och Sikhall (1)

21 augusti, 2022 3 kommentarer

Den 17 oktober 2005 skrev Magnus Larsson på ett antal köpekontrakt. Han hade ju köpt fyra fastigheter i Sikhall.

Larsson köpte fastigheterna av tre privata fastighetsägare. Och det var egentligen inget märkvärdigt att en annan privatperson, en jord- och skogsbrukare från bygden, köpte dem. Det ansåg däremot Vänersborgs kommun med Lars-Göran Ljunggren (S) och Bo Carlsson (C) i spetsen. De tyckte att affären, av någon anledning, var väldigt speciell… Kommunledningen ville därför förköpa/expropriera Larssons nyförvärvade mark. I november 2007 beslutade följaktligen kommunfullmäktige, efter många och långa turer, att förköpa de mest strategiska delarna av Magnus Larssons fastigheter. (Se ”Historien om Magnus Larsson”.)

Det fanns en mindre fastighet i området, Sikhall 1:22. Den ägdes av Vänersborgs Segelsällskap (VSS). Fastigheten fick sin beteckning, 1:22, den 27 februari 1981. Tidigare var den en del av Sikhall 1:4, en av de fastigheter som Magnus Larsson så småningom köpte. På Sikhall 1:4 fanns även Sikhalls Magasin. Den historien har jag berättat tidigare. (Se “Sikhalls magasin”.)

Sikhall 1:22 ägs fortfarande av Vänersborgs Segelsällskap (VSS).

Vänersborgs Segelsällskap grundades enligt klubbens hemsida år 1909 (se här). Det är en mycket aktiv förening, något som vänersborgare har lagt märke till under årens lopp. VSS har drygt 300 medlemmar och har under alla år varit en väl fungerande klubb, där många personer lagt ner en avsevärd del av sin fritid. Segelsällskapet har och har alltid haft en stor och framgångsrik ungdomsverksamhet. 

VSS äger två anläggningar, klubbhusen på Sanden och Sikhall. Sanden används året om, medan ”uthamnen” på Sikhall mest används under sommarsäsongen.

Segelsällskapet hade från början sin bas på Sanden. Medlemmarna “upptäckte” ganska snart området i Sikhall vid sina seglingar. Klubben blev intresserad av området och hamnen där och fick så småningom arrendera en bit mark med tillhörande byggnad. Senare fick Segelsällskapet möjlighet att köpa marken och byggnaden (klubbhuset). Jag tror att det var 1978, men det är jag inte riktigt säker på. Segelsällskapet självt nämner i en skrivelse från 2008 att föreningen hade haft en egen anläggning i området i 50 år. Vänersborgs kommun visade i varje fall inget som helst intresse av att förköpa/expropriera fastigheten för att säkerställa “det rörliga friluftslivet” och “allmänhetens tillgänglighet till aktiviteter i området”. Som kommunens argument var vid exproprieringen av Magnus Larssons mark… Och fortfarande är…

VSS har hur som helst funnits i Sikhall under en ansenlig tid, långt innan Magnus Larsson blev fastighetsägare i området. VSS förvärvade marken i Sikhall av samma privata markägare, som senare sålde resten av fastigheten, och andra fastigheter, till Magnus Larsson. Vänersborgs kommun hade aldrig ägt någon mark i området.

I mitt arbete med att dokumentera vad som har hänt mellan Vänersborgs kommun och Magnus Larsson sedan kommunens förköp/expropriation av Larssons fastigheter 2007 så har jag ofta stött på Vänersborgs Segelsällskap. Ledande medlemmar, t ex klubbens olika ordförande, styrelser etc, har ofta skrivit till kommunen. De har haft synpunkter på och önskningar kring området, på bryggor, anläggningar, byggnationer, framtida utveckling osv. De har varit med på möten och sammankomster. De har haft samtal och kontakter med politiker och tjänstepersoner i kommunen. De verkar även ha haft förbindelser med Länsstyrelsen. Segelsällskapets “ledning” har med andra ord varit väldigt aktiv, även när det har gällt saker som egentligen inte har berört den egna fastigheten eller den egna verksamheten.

Det är därför som jag har bestämt mig för att för tillfället lämna den tänkta fortsatta dokumentationen av Magnus Larssons historia i Sikhall åt sidan och istället följa sidospåret om Vänersborgs Segelsällskap och Sikhall.

Fortsättning följer i bloggen ”Vänersborgs Segelsällskap och Sikhall (2)”.

==

Bloggar i denna serie:

Kategorier:Allmänt Vänersborg, Sikhall, Vänersborgs Segelsällskap

Sikhalls magasin 4: Framtiden

24 juli, 2022 5 kommentarer

Anm. Den här bloggen är en fortsättning på bloggen “Sikhalls magasin 3: Magnus”.

Sikhalls Magasin, detta fantastiska kultur- och byggnadsminne, håller på grund av misskötsel på att förfalla.

Stiftelsen underhöll byggnaden till en början, men ju längre tidens tand fick verka desto mer omfattande blev slitage och skador. Och ju längre man sköt upp nödvändigt underhåll och nödvändiga renoveringar desto dyrare skulle magasinet bli att reparera och återställa.

Stiftelsen Sikhalls Magasin har inte haft de ekonomiska muskler som krävs för att sköta och underhålla magasinet. Ideella krafter har gjort så gott de har kunnat. Så har t ex gräs runt byggnaden klippts regelbundet. Och verksamhet har också pågått så länge som det var möjligt. Det hölls bröllop fram till 2017-2018, men det läckte in vatten och gästerna fick varnas för än det ena och än det andra. Det blev ohållbart att använda magasinet. Nu är det inte ens tillåtet att gå in i byggnaden längre. …

Jag har ingen kunskap om hur styrelsen för Stiftelsen har resonerat de senaste åren kring underhåll och renoveringar och hur diskussionerna med kommunen som ägare har sett ut. Jag antar att styrelsemedlemmarna hjälplöst och med ledsna ögon har sett hur magasinet har förfallit.

Min gissning är att kommunen inte har lagt två strån i kors för att hjälpa Stiftelsen, men det har jag inte fått bekräftat. Kommunen anser ju inte ens att det är den som äger byggnaden… Och kommunen som förköpte, exproprierade, fastigheten för att den ville hindra magasinet att hamna i Magnus Larssons ägo… Kommunen kunde ju sköta den kulturhistoriskt intressanta byggnaden mycket bättre…

Jag undrar om Lars-Göran Ljunggren (S), Benny Augustsson (S), Bo Carlsson (C) och alla tjänstepersoner verkligen, på fullaste allvar, tror att magasinet hade sett ut på samma sätt om Magnus Larsson hade fått äga och sköta om det?

Nu är Sikhalls Magasin i det skick det är. Och styrelsen har insett att något måste göras – nu, innan det är för sent.

Den 5 juli hade styrelsen för Stiftelsen Sikhalls Magasin styrelsemöte. Jag citerar hela paragraf 5 i det undertecknade protokollet – med rubriken ”Magasinets framtid”:

“Jan G informerade om att magasinet är behov av en del reparationer och underhåll.
Vår tidigare ordförande Ingvar Håkansson kontaktade hösten 2021 regionmuseet för besiktning och bidrag till magasinet, tyvärr kom sjukdom i vägen och det blev inte av.
Ingen av stiftelsens föreningar är intresserade av att driva magasinet i framtiden utan önskar överlåta nyttjanderättsavtalet till Magnus Larsson.
Nu är det bestämt ett möte 24 augusti 2022 kl. 09.00 vid Sikhalls magasin med Lars Bergström regionmuseet och Länsstyrelsen är även kallade.
Magnus Larsson kommer att kallas till kl.10.00.
Jan G får i uppdrag att informera Benny Augustsson, Vänersborgs kommun om stiftelsens planer.”

Styrelsen för Stiftelsen Sikhalls Magasin vill alltså överlåta nyttjanderättsavtalet till Magnus Larsson. Och det har Stiftelsen enligt nyttjanderättsavtalets paragraf 5 full befogenhet till. Det är för övrigt samme Magnus Larsson som ägde magasinet från oktober 2005 till december 2007… Och som kommunfullmäktige tvingade honom att sälja till kommunen.

Styrelsens beslut är dock vad jag förstår ett slags inriktningsbeslut. Samtliga stiftare var i och för sig närvarande på styrelsemötet, men en av stiftarna, MHF, ville att dess styrelse skulle få yttra sig innan slutligt ställningstagande i Stiftelsen gjordes. Man kan nog anta att det mer är en formell sak, samma beslut lär fattas.

Jag tvivlar dock på att Magnus Larsson vill överta nyttjanderättsavtalet. Varför skulle Larsson lägga ner miljoner på en byggnad som Vänersborgs kommun äger? Det skulle i så fall vara om Magnus Larsson fick köpa fastigheten och byggnaden. Då kanske Larsson är beredd att satsa pengar. 

Ryktena säger att styrelsebeslutet inte mottogs särskilt positivt i kommunhuset. Av någon anledning. Men jag skulle inte bli förvånad om det var så. I den “nyligen” genomförda utredningen (16 mars 2022) med förslag till fastighetsrättsliga lösningar som är ett led i, och en förutsättning för, en detaljplan i Sikhall, så skriver utredaren (kan laddas ner här; se också ”Visar kommunen vilja i Sikhall?”):

“Eventuellt oklart kring magasinets framtid om marken blir privat” 

Med tanke på hur kommunen stillatigande har tittat på och inte lyft ett finger, när magasinen har förfallit, så kan det väl knappast bli sämre med Larsson som ägare… Eller antyder formuleringen, som liksom hela utredningen andas misstro mot Magnus Larsson, att Magnus Larsson ska riva magasinet, ett byggnadsminne, om han får överta äganderätten?

Sedan kan man undra om det verkligen finns politiker och tjänstepersoner i kommunhuset som anser att Vänersborgs kommun eventuellt ska lägga tiotals miljoner på att renovera Sikhalls Magasin. När det finns en privat entreprenör som är villig att göra det. Allt kan i och för sig hända i kommunen, men att vara mot en försäljning av Sikhalls Magasin vore väl ändå att passera en gräns?

Eller vill kommunen sälja fastigheten till någon annan spekulant, t ex Bo Carlsson? I så fall tror jag inte att kommunen har “tänkt färdigt”. Kommunen har förköpt, exproprierat, fastigheten 2007 av Magnus Larsson. Motiven har varit att kommunen är bättre lämpad att förvalta byggnadsminnet och att det rörliga friluftslivet ska säkerställas liksom allmänhetens tillgänglighet till aktiviteter i området. Då kan knappast kommunen sälja till en tredje part, till någon annan privat spekulant. Eller överhuvudtaget till någon annan.

Det sägs att staten troligtvis skulle vara med och bekosta en renovering/ombyggnad av magasinet och eventuellt stå för 80-90% av kostnaderna. Jag vet inte om uppgiften är riktig, statsbidraget skulle i så fall gå till den som åtgärdar byggnaden, vem det än är. Dock är frågan till vilket skick staten är beredd att bekosta en återställning.

Magnus Larsson är villig att köpa tillbaka fastigheten. Den ingick i de visioner han hade för området vid fastighetsförvärven år 2005. Förutom att åtgärda byggnaden i sig har han tankar på att fixa VA, el, värme, ventilation osv. Han skulle också gärna se ett kök, ett ölbryggeri och/eller en festlokal i byggnaden.

Kanske skulle det kunna uppstå något av ett centrum kring hamnen i Sikhall precis som vid 1800-talets andra hälft…

Men först ska sannolikt kommunens jurister ta sig en djup titt på alla paragrafer och formaliteter kring lagar och avtal. Vi får se hur lång tid det tar… Och vad sedan kommunens politiker kommer fram till…

==

Anm. Bloggar i denna serie:

Kategorier:Allmänt Vänersborg, Magnus Larsson, Sikhall, Sikhalls Magasin

Sikhalls magasin 3: Magnus

21 juli, 2022 2 kommentarer

Anm. Den här bloggen är en fortsättning på bloggen “Sikhalls magasin 2: Stiftelsen”.

Den 17 oktober 2005 blev Magnus Larsson ägare till fastigheterna Sikhall 1:4, Sikhall 1:6 och Sikhall 1:23 (samt Sörbo 1:4). Han hade lagt ett högre bud än de andra spekulanterna, bland annat Vänersborgs kommunalråd Bo Carlsson (C). Bo Carlsson hade inte kunnat matcha Larssons bud.

På Sikhall 1:4 låg Sikhalls magasin. Det innebar att Magnus Larsson blev ägare till all mark runt omkring magasinsbyggnaden, och Sikhalls Magasin. Det innebar också att Magnus Larsson “övertog” det nyttjanderättsavtal som hade upprättats den 23 april 1986 mellan ”jordägarna” och Stiftelsen Sikhalls Magasin. Det upprättades inget nytt avtal.

Och innan bläcket på Magnus Larssons namnteckning på köpeavtalet hade torkat… Redan den 2 november 2005, bara två veckor efter att Larsson blivit ägare till fastigheterna, hade Fastighetsenheten i Vänersborgs kommun författat en skrivelse om Larssons fastighetsförvärv i Sikhall. Det var oerhört, och förvånande, snabbt jobbat av kommunen. Men det kanske inte var någon slump att fastighetsenheten var en enhet inom samhällsbyggnadsnämnden, en nämnd där Bo Carlsson (C) var ordförande… Skrivelsen skickades till kommunstyrelsens ordförande Lars-Göran Ljunggren (S).

I skrivelsen kunde Ljunggren läsa att magasinet låg på den ena fastigheten (Sikhall 1:4). Fastighetsenheten pekade också på att kommunen kunde utöva sin förköpsrätt om försäljningen omfattade:

“fast egendom som behövs för att tillgodose ett väsentligt behov av av mark eller anläggning för idrott eller friluftsliv [och] fast egendom med byggnad som bör bevaras därför att den är värdefull från kulturhistorisk eller miljömässig synpunkt”

Det sistnämnda var en direkt hänvisning till magasinet. Frågan är dock om det var korrekt beskrivet, magasinet nyttjades och sköttes ju av Stiftelsen Sikhalls Magasin.

Skrivelsen från Fastighetsenheten handlade om skäl till att kommunen skulle utöva sin förköpsrätt till fastigheterna… Det var lite förvånande. Mäklaren hade nämligen förhört sig i ett tidigt skede, både en och två gånger, om kommunen var intresserad av att förvärva fastigheterna. Det var inte kommunen. Men nu helt plötsligt hade kommunen ändrat sig. Ljunggren författade redan samma dag som han fick skrivelsen från Fastighetsenheten ett förslag till kommunfullmäktige om att kommunen skulle förköpa samtliga de fastigheter som Magnus Larsson alldeles nyligen hade förvärvat.

Det var många i Sikhall och Gestad som undrade om kommunen hade varit lika intresserad av att förköpa fastigheterna om det hade varit Bo Carlsson som hade lagt det högsta budet…

Sikhalls Magasin angavs alltså redan i detta tidiga skede som ett av skälen till kommunens vilja till förköp – en kulturbyggnad, “värdefull från kulturhistorisk synpunkt” som “bör bevaras”. Magnus Larsson noterade kommunens stora intresse av att köpa hans ärligt och rättmätigt förvärvade fastigheter. Han ville därför visa sin vilja till “kompromisser” och överenskommelser med kommunen. Larsson riskerade ju att förlora allt.

Magnus Larsson skrev till kommunen så tidigt som den 22 november (2005):

“…kan jag gå med på en avstyckning av Sikhallsmagasinet med tillhörande parkering.”

Kommunen var inte intresserad av några kompromisser. Den 20 december 2005 beslutade kommunfullmäktige att förköpa, dvs expropriera, Magnus Larssons fastigheter i Sikhall. (Utom en liten fastighet med en sommarstuga, Sikhall 1:23.) Det fanns ingen motivering till förköpet i fullmäktiges beslut.

Gunnar Lidell (M) som senare skulle bli kommunalråd, röstade mot beslutet. Lidell skrev några veckor efter beslutet till kommunen:

”Sikhalls magasin, brygga och parkering i anslutning till dessa är, och förblir viktiga för hembygdsintresserade, båtägare och andra besökare i området. Jag kan inte se att tillgängligheten till området skulle försämras för att fastigheterna byter ägare från en privat till en annan. … Jag konstaterar att köparen hela tiden … visat en mycket stor vilja till förhandlingar utan att förköpsplanerna genomförs, men att han mötts av måttligt, för att säga inget intresse från kommunen.”

Magnus Larsson överklagade fullmäktiges beslut. Hans advokat Anders Lundmark skrev bland annat följande om varför förköpsargumentet av Sikhalls Magasin var felaktigt:

“Att det gamla spannmålsmagasinet har ett stort kulturhistoriskt värde är ställt utom tvivel. Byggnaden har därför förklarats som byggnadsminne av länsstyrelsen med skyddsföreskrifter bland annat innebärande förpliktelse för ägaren att sörja för vården av byggnaden. För att ytterligare stärka skyddet för byggnaden har denna upplåtits genom nyttjanderättskontrakt till en stiftelse, Stiftelsen Sikhalls Magasin, som ombesörjer det fysiska underhållet. Avtalstiden för upplåtelsen uppgår till 50 år med förlängningsrätt vid avtalstidens utgång. … Det bestrids att det skulle föreligga någon som helst risk för att magasinsbyggnaden skulle försvinna eller förstöras genom att fastigheten bibehålls i privat ägo. Byggnaden har idag ett fullgott skydd genom byggnadsminnesförklaringen och de bindande föreskrifter som givits för dess bevarande. Vidare är det svårt att förstå vilket allmänt intresse som skulle tillgodoses genom att kommunen övertar äganderätten till jord- och skogsfastigheten, då kommunen ändå inte kan råda över byggnaden under överskådlig tid enär denna är upplåten till stiftelsen. Byggnadens bevarande saknar således helt beröring med om kommunen äger fastigheten eller ej. Eftersom det inte förelegat något allmänt intresse eller behov i detta avseende av att fastigheten är i allmän ägo, har kommunen inte haft rätt att inträda i köpet på denna grund.”

Det är värt att notera Sikhalls Magasin spelade en tämligen stor roll i den kommunala förköpsprocessen – till en början. Efter advokat Lundmarks inlaga försvann magasinet som argument för kommunen. Och det var nog ingen slump. Kommunen var dock inte villig att låta Larsson få behålla äganderätten.

Advokat Lundmark skrev att det var ”förlängningsrätt vid avtalstidens utgång”. Jag kan inte se att det var så. Det fanns inget sådant skrivet i avtalet.

Kommunfullmäktige hade beslutat att expropriera Larssons fastigheter, men han hade överklagat. Och innan dom hade fallit, och regeringen godkänt förköpet (som också var en förutsättning), så tillhörde fastigheterna fortfarande lagligen Magnus Larsson. Även fastigheten där magasinsbyggnaden stod. Både kommunen och Larsson insåg att Larsson ägde magasinsbyggnaden och att Stiftelsen Sikhalls Magasin bara hade nyttjanderätten. Men Magnus Larsson riskerade som sagt att förlora allt. Han fortsatte visa sin goda vilja…

Den 17 oktober 2006 överlät Magnus Larsson Sikhalls Magasin som gåva till Stiftelsen, dvs Stiftelsen Sikhalls Magasin skulle få överta äganderätten till magasinsbyggnaden:

“Sikhalls Magasin jämte tomtområde till den stiftelse som innehar nyttjanderätten till byggnaden”

Det här gåvoavtalet skulle börja gälla när kommunen återkallade sin begäran om tillstånd till förköpet hos regeringen. Men det gjorde aldrig kommunen. Rent formellt så förköpte nämligen kommunen alla fastigheterna och sedan sålde kommunen tillbaka stora delar till Magnus Larsson. Det här hade parterna kommit överens om. Regeringen hade därför sagt ja till kommunens förköp utan att närmare studera fallet – parterna var ju överens.

Det kan tilläggas att Magnus Larsson egentligen inte var överens. Han tvingades acceptera den här överenskommelsen. Larsson riskerade ju annars att förlora all sin mark i Sikhall. Kommunen behöll 7.500 kvm av Larssons mark. Det är det streckade området på kartan till vänster, dvs parkeringen framför segelsällskapets fastighet, stenpiren och – magasinet…

Denna upplösning betyder att gåvoavtalet mellan Magnus Larsson och Stiftelsen aldrig blev giltigt – och att det nu är kommunen som äger marken som magasinet står på. Och själva magasinet…

Enligt säkra källor så har kommunen också övertagit nyttjanderättsavtalet med Stiftelsen, dvs avtalet gäller än.

Vi får se vad kommunen säger om min beskrivning, när kommunens tjänstepersoner kommer tillbaka efter semestrarna. Jag tror att kommunens jurister får lite att bita i. 

Hur som helst, det är i varje fall inte Magnus Larsson som äger magasinet… Och trots att Vänersborgs kommun exproprierade fastigheten för att byggnaden…:

“bör bevaras därför att den är värdefull från kulturhistorisk eller miljömässig synpunkt”

… har ändå magasinet förfallit…  Hur kan det ha varit möjligt…?

Fortsättning följer i bloggen ”Sikhalls magasin 4: Framtiden”.

==

Anm. Bloggar i denna serie:

Kategorier:Allmänt Vänersborg, Magnus Larsson, Sikhall, Sikhalls Magasin

Sikhalls magasin 2: Stiftelsen

19 juli, 2022 1 kommentar

Anm. Den här bloggen är en fortsättning på bloggen “Sikhalls magasin 1: Byggnaden”.

Sikhalls Magasin förfaller. Det finns risk att väggar och tak på den gamla anrika byggnaden rasar ihop. Det skulle vara en mycket stor förlust för bygden och för Vänersborgs kommun. Med Sikhalls Magasin skulle ett stycke svensk historia gå förlorad. Som länsantikvarie Margareta Hallin skrev 1985:

“Idag står detta ståtliga magasin som ett minne över en intensiv och mycket viktig period i Dalslands utveckling. Havreodlingen kom som inget annat att prägla det dalsländska jordbruket under större delen av 1800-talet. Därför är det synnerligen angeläget att en byggnad som är så förknippad med en förändringsprocess som har omvandlat den småskaliga odlingsbygden till det kulturlandskap vi möter idag, bevaras för framtiden.”

Men vem är ansvarig för magasinsbyggnaden, är det Vänersborgs kommun? Jag skrev och frågade samhällsbyggnadsförvaltningen och fick svaret den 2 mars i år:

“Ärendet har tagits upp på ett presidiemöte, dock tillhör inte byggnaden Vänersborgs kommun, utan bara marken.”

Den 10 mars (2022) skrev jag till Miljö- och byggnadsförvaltningen:

“Kommunen äger ju marken/fastigheten … Men är det inte så att det är Stiftelsen Sikhalls Magasin som äger själva byggnaden, dvs magasinet? Och då undrar jag vem som egentligen är ansvarig för misskötseln av byggnaden – är det kommunen eller Stiftelsen? Vad är kommunens ansvar i misskötseln, när byggnaden ägs av Stiftelsen?”

Svaret från Miljö- och byggnadsförvaltningen var kort och gott:

“… handläggningen av ärendet [har] inte påbörjats ännu så jag kan inte svara på dina frågor i dagsläget. Det är först när handläggningen av ärendet sker som man sätter sig in i detaljerna.”

Ansvarsfrågan är inte helt enkel. Och handläggningen har efter en anmälan i oktober 2021 fortfarande inte påbörjats… Det är illa. Särskilt som man betänker att förfallet har uppmärksammats av flera ledamöter i byggnadsnämnden…

Vänersborgs kommun äger fastigheten som Sikhalls Magasin står på, därom råder inga tvivel. Men själva byggnaden ägs av Stiftelsen Sikhalls Magasin. Tror i varje fall kommunen…

Stiftelsen Sikhalls Magasin bildades en gång i tiden av hembygdsvårdande föreningar i Vänersborgs kommun. Enligt TTELA den 21 juli 2005 (se “Ovanlig försäljning i Sikhall”) består Stiftelsen av fyra stiftare – Gestad hembygdsförening, Brålanda-Sundals Ryrs hembygdsförening, Motormännens helnykterhetsförbund i Brålanda samt Lions i Brålanda. Syftet med stiftelsen torde helt enkelt ha varit att underhålla byggnaden så att den bevarades för framtiden.

Stiftelsen bildades i samband med att de tidigare, privata ägarna inte ville sköta byggnaden längre. De började bli gamla och det var dags för andra att ta över. Det upprättades därför ett nyttjanderättsavtal den 23 april 1986 mellan jordägarna, som upplåtarna kallades, och Stiftelsen Sikhalls Magasin. Inskrivningsmyndigheten Vänersborgs Domsaga godkände, beviljade, avtalet den 3 december 1986.

I nyttjanderättsavtalet stadgades att äganderätten till byggnaden och tillhörande markområde på fastigheten Sikhall 1:4 skulle övergå till Stiftelsen Sikhalls Magasin:

“Äganderätten till byggnaden skall genom denna nyttjanderättsupplåtelse anses ha övergått till nyttjanderättshavaren.”

Nyttjanderättshavaren var Stiftelsen Sikhalls Magasin.

Jag tror att denna formulering i avtalet har gett upphov till missuppfattningar. Mer om det nedan.

I nyttjanderättsavtalet ingår även marken som byggnaden står på, och faktiskt hela udden. Detta trots att inte marken nämns i formuleringen om äganderätten. I paragraf 1 under delrubriken “Nyttjanderättsobjekt” definieras nämligen själva objektet som avtalet handlar om:

“En ekonomibyggnad uppförd 1874 som havremagasin jämte tillhörande markområde på fastigheten Sikhall 1:4 i Gestads socken, Vänersborgs kommun i enlighet med bifogad kartskiss.”

Alltså också “jämte tillhörande markområde”. Det tillhörande markområdet definierades dels i en bilagd kartskiss (se bild; den röda texten har jag lagt in) och dels i avtalstexten:

“Markområdets norra gräns skall gå i södra kanten av befintlig väg till bryggan vid Vänern.”

I resten av avtalet, liksom i formuleringen kring ägandet, handlar det dock om nyttjanderätten till byggnaden och inte till marken. Det torde kunna bli en juridisk diskussion om detta, antar jag. Nyttjanderättsavtalet är för övrigt mycket tydligt, och det innehåller ytterligare en del mycket viktiga paragrafer.

Syftet med hela överlåtelsen till Stiftelsen Sikhalls Magasin var att:

“bevara den kulturhistoriskt intressanta byggnaden och för att kunna nyttja den i nyttjanderättshavarens verksamhet.”

Upplåtelsetiden var på 50 år, dvs avtalet gäller fram till och med 1 augusti år 2035. Och som ersättning för nyttjanderättsupplåtelsen skulle nyttjanderättshavaren erlägga 1.000 kr per år. Ersättningen skulle justeras enligt konsumentprisindex.

Och sedan kommer en mycket viktig paragraf, paragraf 5:

“Nyttjanderättshavaren får utan jordägarnas skriftliga medgivande överlåta nyttjanderätten eller upplåta nyttjanderätt till nyttjanderättsobjektet eller delar av detta.”

Paragrafen är på ett sätt mycket tydlig, och det kan ha en stor betydelse i framtiden. Stiftelsen Sikhalls Magasin får ”överlåta nyttjanderätten” till vem den vill.

Det är dock en formulering som förbryllar, nämligen “utan jordägarnas skriftliga medgivande”. Jordägarna? Men hade inte äganderätten till marken enligt en tidigare paragraf övergått till Stiftelsen? Är inte formuleringen då helt onödig?

För mig har nyttjanderätt alltid betytt att man får använda någon annans egendom, men att det på inget sätt innebär att man äger egendomen. Det verkar som om denna definition är korrekt. Den bekräftas på Lantmäteriets hemsida och Sveriges Domstolars hemsida. Det är vad jag förstår Jordabalken som reglerar allt det här.

Jag är tämligen säker på att samhällsbyggnadsförvaltningen hade fel när de svarade mig, den 2 mars i år:

“… tillhör inte byggnaden Vänersborgs kommun, utan bara marken.”

Det måste, som jag ser det, vara Vänersborgs kommun som äger magasinsbyggnaden. Det styrks också av § 8 i nyttjanderättsavtalet:

“Nyttjanderättsobjektet skall underhållas av nyttjanderättshavaren i enlighet med det syfte som anges i § 2 ovan. Eftersättes underhållet så att nyttjanderättsobjektet skadas i väsentlig mån har jordägarna rätt att säga upp avtalet till omedelbart upphörande.”

Och hur skulle “jordägarna” kunna säga upp avtalet om det inte längre var jordägarna, dvs Vänersborgs kommun, som fortfarande ägde byggnaden…?

Det uppstår en mycket intressant fråga – när fastighetsägaren och ägaren av byggnaden, dvs Vänersborgs kommun, ser att magasinsbyggnaden missköts, “skadas i väsentlig mån” som det står i nyttjanderättsavtalet, är det då inte bara en rättighet utan också en skyldighet att säga upp avtalet och “ta över” ansvaret för byggnaden helt och hållet? Sikhalls Magasin är ju faktiskt ett byggnadsminne…

Det kanske blir anledning för kommunen och dess jurister att inom en nära framtid reda ut ansvar och skyldigheter. Men det får gå fort, taket håller på att rasa in…

Det kan också vara värt att påpeka att när upplåtelsetiden går ut 2035 måste ett nytt nyttjanderättsavtal ingås om Stiftelsen ska fortsätta vara nyttjanderättshavare. Avtalet förlängs inte automatisk. Och då kommer ansvaret för magasinet helt och hållet att ligga på fastighetsägaren, dvs Vänersborgs kommun. Och då, om inte förr, kommer en upprustning/renovering/ombyggnad garanterat att bli mycket kostsam.

Fortsättning följer.

==

Anm. Bloggar i denna serie:

Kategorier:Allmänt Vänersborg, Magnus Larsson, Sikhall, Sikhalls Magasin