Arkiv
Veckan som har gått
Det händer saker på Lovisebergsgatan. Och denna gång är det inte de eländiga fiskmåsarna som har ställt till det. Fiskmåsarna har flyttat, även om det tyvärr bara
är tillfälligt.
För något år sedan var polisen och insatsstyrkan från Göteborg på plats och det sköts med skarpa vapen. Och igår morse tog en avfuktare oturligt eld i ett av grannhusen. Räddningstjänst och polis fick rycka ut. Brandmännen var snabbt på plats och de släckte som tur var elden fort och effektivt.
Det var ingen person som kom till skada. Det var bara undertecknad som kom iväg lite senare än vanligt till jobbet på BUP-skolan vid NÄL. Polisbilen hade parkerat rakt framför garageuppfarten. Det var dock ett förhållandevis mycket litet problem i sammanhanget. Och polisen flyttade snabbt bilen.
En glädjande nyhet meddelades i veckan. Ordförande i barn- och utbildningsnämnden Mats Andersson (C) skrev på ett kontrakt om att överta det gamla ”BUP-huset” på Vänerparken. Om byggnadsnämnden ger bygglov, vilket man aldrig kan vara 100 procent säker på, så ska en ny förskola öppnas i lokalerna. Det blir plats för 100 barn. Det är tänkt 
att Nattugglan ska flytta till ”BUP-huset” istället för till mödravårdens gamla slitna och mörka källarlokaler. Som Barn- och Utbildningsnämnden har beslutat om. (Fast Vänsterpartiet och välfärdspartiet röstade mot.)
Det är naturligtvis en mycket glädjande nyhet för alla föräldrar, barn och personal på Nattugglan att flyttlasset nu istället kommer att gå till ”BUP-husets” fina och ljusa lokaler. Dessutom blir det plats för ytterligare 50 barn, och det blir bra för Vänersborg. Det behövs fler förskoleplatser.
En annan glädjande nyhet är att Vänersvallen Syd öppnades åter igår. Ombyggnaden är klar och det nya konstgräset ligger grönt och vackert på den gamla ispisten.
Tänk om den ”gamla” fina träläktaren hade fått stå kvar, och inte bränts ner, då hade lyckan varit fullständig. Med två fotbollsplaner bredvid varandra på Vänersvallen, så kommer det att finnas mycket plats till kommunens olika klubbar, och framför allt hoppas jag till ungdomsfotbollen.
De flesta tycker att det också är en bra nyhet, och det tycker nog även jag, att lågpriskedjan Dollarstore ska öppna en affär på industriområdet vid Holmängen, bredvid Tygladan. Om byggnadsförvaltningen ger bygglov vill säga, och det kan man ju aldrig kan
vara 100 procent säker på.
Det behövs entreprenörer i Vänersborg och det behövs företag som ger jobb. Dollarstores VD Peter Ahlberg är dock en omskriven och kontroversiell man. Ahlberg är tidigare dömd för misshandel av en anställd, han har gett snattare ”speciella” erbjudanden och i ett nyhetsbrev nyligen till sina medarbetare använde han ett ”speciellt” språk när han hånade jämställdhet och feminister. (Läs mer här: ”Skandaldirektören hånar jämställdhet i brev till personalen”.)
Polisen gav sig inte själva några böter när de parkerade på Lovisebergsgatan igår. Däremot fick jag parkeringsböter på parkeringen vid NÄL, andra dagen på mitt nya jobb. Det hjälpte inte att jag hade betalat via en app. Jag stod på fel ställe. Vilket ingen hade hunnit upplysa mig om.
Jag överklagade. Efter många om och men, det gick t ex inte att via hemsidan skicka filer till företaget som administrerade böterna, så jag skickade överklagande och betalningsbevis med Postnord istället. Det kanske var ett misstag, för jag har fortfarande inte hört något från företaget som sköter böterna. Jag vet inte ens om brevet kom fram. Och eftersom böterna skulle vara inbetalda efter 8 dagar så var det bara att betala. Man ville ju inte få straffavgift eller Kronofogden efter sig.
Jag kan dock inte låta bli att undra om tystnaden är satt i system, tystnaden tvingade ju fram en betalning av parkeringsböterna. Det är ett privat företag som sköter om hanteringen av P-böterna, och de tjänar väl pengar på varenda ”parkeringsbrottsling”.
En invånare i Väne-Ryr är också ”parkeringsbrottsling”. Eller var, ett tag. Hen fick också parkeringsböter häromveckan. Hen hade parkerat på infarten till sitt hus. Kommunen insåg dock till sist att det var lite väl provocerande, och rev P-boten. Det här har faktiskt hänt för något år sedan på den händelserika Lovisebergsgatan också…
Och som en händelse åkte jag förbi kommunhuset i går (fredag). Där fick jag se två bilar som var felparkerade. Dock kunde jag inte se att någon hade varit där och bötfällt bilarnas ägare. Det kanske är skillnad på folk och folk…
Tillbaks till politiken
Egentligen vet jag inte om det var en särskilt bra idé att åka på en veckas semester dagen efter att fiskmåsarna hade tagit sitt pick och pack och begett sig ut till sina naturliga boplatser på Vänerns kobbar och skär. Det kändes på sätt och vis fel att åka ifrån lugnet som äntligen hade lägrat sig över Nordstan efter alla dessa månader. Å andra sidan såg jag inte till en enda fiskmås på Samos. Det var nog för varmt för denna art på den grekiska ön.
Fast helt blev jag inte av med måsarnas oljud. Redan på tidig morgon (sen natt) när jag satt vid ett bord på Landvetters flygplats, och försökte vakna till med en cappuccino, hörde jag måsarnas omisskännliga skrän. Det var reklam för Bohuslän… Jag undrar om reklamen lockade till sig en enda turist. Hur som helst blev jag helt klarvaken…
På Samos var det istället cikadornas läten som dominerade. Hannarna försökte under dygnets alla timmar locka till sig honor. Och med tanke på att ljudet aldrig upphörde så torde de förtvivlade hannarna ha 
misslyckats å det gruvligaste i sina försök.
Samos ligger bara en halvmil från Turkiets kust. Och utanför Samos stod ett riktigt sjöslag en gång i tiden. Det var den 6 augusti 1824, då grekerna besegrade turkarna. Det, och lite annat, ledde till att Grekland blev en självständig stat. Naturligtvis firas sjöslaget fortfarande på Samos, och jag fick vara med om festligheterna.
Händelserna kring sjöslaget återberättades i stora högtalare på kvällen. Massor av båtar cirkulerade runt i hamnen och spelade upp slaget till ackompanjemang av bomber och granater, och fyrverkerier. Nu verkar det dock vara betydligt fredligare mellan folken. Ett ganska stort antal båtar med den turkiska flaggan vajande i aktern låg i staden Pythagorions hamn.
Även den grekisk-ortodoxa kyrkan deltog livligt och mycket aktivt i firandet. Det var både extra gudstjänster och processioner. Den ortodoxa kyrkan har för övrigt en stor förkärlek till processioner. Om kyrkan firade grekernas seger över turkarna eller kristendomens seger över islam låter jag dock vara osagt. Men den grekisk-ortodoxa kyrkan är en intressant gammal kyrklig inriktning, så naturligtvis var ett besök i kyrkobyggnaden ett givet mål.
Pythagorion har fått sitt namn efter den berömde filosofen och matematikern Pythagoras. Det finns väl ingen elev i denna värld som inte har stött på Pythagoras sats? Pythagoras kom från Pythagorion (även om staden då hade ett annat namn) och står nu staty i hamnen.
Det hände en del i Sverige under den gångna veckan. Och med slopade roamingavgifter var det enkelt och framför allt billigt att följa turerna och diskussionerna kring den fd finansministern Anders Borgs bravader på en fest. Det hade varit bättre om han hade prövat cikadornas knep…
Men det är inte utan att man undrar hur det kommer sig att de stora diskussionerna i vårt land ofta tycks handla om moral och etik nu för tiden. Och inte problemen kring arbetslöshet, försämrad välfärd, pensionärernas bekymmersamma situation, den allt skevare fördelningen av inkomster och förmögenheter, en skola på nedgång osv.
I Vänersborg har det inte varit några liknande skandaler vad jag vet. Det var väl i och för sig någon lokalpolitiker som hade blivit anmäld till diskrimineringsombudsmannen, DO, för ett inlägg på Facebook. Anmälaren menade att inlägget innebar en diskriminering mot personer med en funktionsnedsättning (se TTELA). (Nej, jag vet inte vem denne politiker var.)
För egen del har jag publicerat tre bloggar om LCHF under veckan på Samos. (Det var för övrigt bloggar som skickades ut med tidsinställning.) Jag äter ju LCHF sedan sju år tillbaka, och kände för att dela med mig av mina erfarenheter. Fast det är inte särskilt lätt att undvika kolhydrater när man är på semester…
Bloggarna gav upphov till mer diskussion än vad jag trodde. Min uppfattning var nog att LCHF var en tämligen vedertagen ”metod” för att må bättre. Det var ju faktiskt flera år sedan som Socialstyrelsen uttalade sig positivt om LCHF, efter en mycket lång utredning för övrigt. Men det visade sig alltså att det fortfarande råder stora missuppfattningar i ämnet. Det är tur att att inuiterna, som i hundratals år knappt fått i sig en enda kolhydrat, inte kände till dessa missuppfattningar…
Det är med människor som med hundar och katter – det är proteiner och fett som är den naturliga maten, inte det som hör jordbruksrevolutionen och det moderna samhället till – socker, vitt mjöl, lättprodukter osv. Man vet faktiskt inte om man ska skratta eller gråta när man läste en veterinärs råd till ägare av husdjur i TTELA häromdagen (se ”Överviktiga husdjur blir deprimerade”):
- ”Byt ut tuggben mot morötter”
- ”Byt ut godis mot lågkalorigodis”
- ”Gör en sex månaders dietplan”
Det är väl inte svårare än att ge husdjuren riktig mat – mat som de är skapta för att äta! Precis som människor.
LCHF i höst?
Det gör mig lite fundersam när jag hör om hur vänner och bekanta ändrar sina liv när de får besked om, eller själva inser, att de lider av övervikt, högt blodtryck och kanske också alltför höga blodsockernivåer mm. De börjar träna, och träna ännu mer, och… De lägger om sin diet. Bort med all fet mat, fram med nyckelhålsmärkta, nästan fettfria lågkaloriprodukter…
Varje dag blir till en kamp. Upp tidigt till gymmet, en lätt frukost, en kalorifattig lunch och iväg på löprundan direkt efter jobbet… Och på kvällen ligger de med sina kurrande magar och har dåligt samvete – åt jag en tomatskiva eller ett salladsblad för mycket? Tränade jag tillräckligt länge? Sprang jag tillräckligt långt? Brände jag tillräckligt med kalorier…?
Deras liv präglas av en ständig jäkt, en ständig jakt (på kalorier), ett gnagande dåligt samvete och en permanent hunger... Och på natten vaknar de ofta upp med ett ryck, kallsvettiga och skakande…
…drömmande om god och mättande mat…
Och när de gör sina återbesök hos läkaren, så visar det sig att det nya livet har gett endast marginella effekter på vågen. …och blodtrycket är fortfarande för högt. …och blodsockernivåerna är alltför höga.
Träna mer! Ät mindre! Undvik fett! Du måste plågas om du ska må bättre…
Det är inget liv.
Det finns ett annat sätt. LCHF heter det.
Jag har ätit LCHF i snart 7 år nu. Det betyder att jag försöker äta så lite kolhydrat som möjligt – och istället ersätta det med mer fett.
Det är inget hokus-pokus. Människan har levt på protein och fett under hela sin utveckling. Dessutom har faktiskt Socialstyrelsen godkänt lågkolhydratkost för behandling av övervikt och diabetes typ 2. Socialstyrelsen har slagit fast att det är i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet.
Så det är inget konstigt.
För övrigt tror jag att det inte dröjer många år förrän Livsmedelsverket ändrar sina kostrekommendationer. Totalt. Mycket av det som tidigare har varit fel kommer att bli rätt. Och tvärtom. Och så får verket ändra sin logga… Som är en brödkaka… Till…
Jag avslutar dagens lite annorlunda blogg med att återge den norske hjärtläkaren Espen Rostrups 10 punkter om lågkolhydratkost. De baserar sig på vetenskapliga undersökningar:
- LCHF ger viktreduktion för överviktiga.
- LCHF verkar aptitreglerande och ger över tid minskat näringsintag.
- LCHF reducerar sötsug.
- LCHF ger högre HDL-kolesterol (populärt kallat ”det goda”) och ger lägre mängd av de små täta LDL-kolesterolerna. Detta är förändringar som anses associerade med reducerad risk för hjärtkärlsjukdom.
- LCHF ger en tydlig förbättring av tillståndet för typ 2-diabetiker.
- LCHF ger tillbakagång av fettlever.
- LCHF kan ge en tillbakagång av arterioscleros (åderförkalkning).
- LCHF ger ingen ökning av triglycerider i blodet, inte ens vid en tredubbling av intaget av mättat fett.
- LCHF ger ingen minskad uthållighet eller ökad trötthet vid motion.
- LCHF kan ge ökad fettförbränning vid träning.
LCHF är svaret
Semestrarna närmar sig sitt slut för många. Det är strax dags att återgå till vardagen. Och med det normala dryckes- och matvanor. Ja, många har säkert lagt på sig ett antal kilon under ledigheten och funderar som bäst på hur de kan få dessa kilon att försvinna.
I oktober 2010 bestämde undertecknad vänsterpartist sig för att ändra matvanorna. Jag hade varit på vårdcentralen och fått reda på att jag var alldeles för fet, fast det visste jag egentligen redan innan… Men jag fick också reda på att jag hade alldeles för högt blodtryck och för högt blodsocker. Jag skulle få mediciner…
Jag var tvungen att se sanningen i vitögat. Något måste göras.
Jag började äta enligt LCHF (=Low Carb High Fat). Jag minskade med andra ord drastiskt på kolhydraterna i maten.
Att minska på kolhydraterna är ett enkelt sätt att både banta och må bättre. Enkelt därför att man aldrig behöver vara hungrig, enkelt därför att jag kunde fortsätta att äta allt som jag tyckte var gôtt. Ja, det var ännu bättre. Jag kunde äta mer av det feta och go’a!
Och man går verkligen ner i vikt. Vikten har rasat med ca 25 kg sedan jag började med LCHF. Värdena för blodtryck och blodsocker har också sjunkit – dramatiskt. Det gick snabbt. Efter snart 7 år, så ligger värdena fortfarande kvar på sina låga nivåer.
Många har frågat mig om blodfetterna, nu när jag äter mer fett än ”normalt”. Inga problem. De har också sjunkit. Det är bara det goda kolesterolet som ökat något.
Jag kan väl också nämna att det minskade intaget av kolhydrater har fått andra positiva bieffekter. Jag får inte längre några blodsockerfall, vilket gör att jag är mycket piggare på dagarna. Samtidigt sover jag bättre på nätterna. Inga nattliga toabesök, inga snarkningar och inte längre några kramper i underbenen. Dessutom är magen bättre.
Det är egentligen inte några problem att dra ner på kolhydraterna. Det är bara att äta sallad, vitkål, blomkål, bönor (typ haricots verts) och broccoli i stället för potatis, pasta och ris. I stället för bröd äter man mer lagad mat. Eller bara pålägget… Om du brukar börja dagen med bröd och har svårt med tiden på mornarna, så är det bara att koka några ägg och äta dem tillsammans med t ex majonnäs. Läskedrycker och godis blir vatten och nötter. (Helst paranötter som innehåller väldigt mycket fett och lite kolhydrat.) Och i stället för all ”utfyllnad” i maten så kan du äta mer av det goda, typ smör, bearnaise, grädde, crème fraiche, ost, majonnäs etc…
Det är faktiskt också så att äter du mycket fett och litet kolhydrat så står du dig 6-7 timmar efter en måltid. Du äter alltså mer sällan på dagarna.
Flera näringsexperter hävdar att människan måste ha kolhydrat. Professor Claude Marcus menade till exempel i ett TV-program för några år sedan att man blir dum i huvudet utan socker. Hans kollega professor Stephan Rössner var dock tvungen att erkänna att inuiterna (eskimåerna) har klarat sig utmärkt genom århundradena utan kolhydrater. De hade inte blivit ”dumma i huvudet”… (Inte jag heller, jag är fortfarande med i Vänsterpartiet…)
Däremot återstår det för de så kallade experterna att förklara varför övervikten, fetman och diabetesen mm har ökat så katastrofalt de senaste årtiondena, sedan samma ”experter” basunerat ut de nya moderna kostråden med att äta lite fett. Oviljan från ”experterna” att ändra uppfattning och se verkligheten kanske helt enkelt beror på deras starka koppling till livsmedels- och läkemedelsindustrin? Socker- och mjölfabrikanterna är starka, likaså läkemedelsföretagen. Och ”experterna” är ofta anställda av dessa företag eller får sina forskningspengar därifrån. Hur ska läkemedelsföretagen kunna sälja mediciner om folk är friska?
Det här med lågkolhydratkost är för övrigt inget nytt, ingen modediet. Under evolutionen, när människan blev människa, levde hon på lågkolhydratkost. Det fanns inget spannmål och inget socker på de afrikanska savannerna…
Vill du veta mer om lågkolhydratkost? Läs gärna på Ann Fernholms blogg (klicka här). Fernholm är vetenskapsjournalist och har disputerat i molekylär bioteknik. Fernholm har också skrivit en bok, ”Ett sötare blod”, som vetenskapligt medicinskt berättar om vad som händer i kroppen när man äter lågkolhydratkost.
En annan mycket informativ hemsida hittar du här:
Pröva LCHF – en vecka eller 10 dagar. Du har inget att förlora, men massor att vinna.
Vad åt samlaren och jägaren?
Människan som art ”föddes” för 2-3 miljoner år sedan. Under denna tid utvecklades människan biologiskt enligt evolutionens principer. För 40 000 år sedan blev människan den hon är idag. Sedan dess har ingen biologisk utveckling skett av arten människa. Hon är idag likadan nu som för 40 000 år sedan.
Om vi gör om människans tid på jorden till ett år, 365 dagar, så har hon levt som samlare och jägare i 364 dagar. Den sista dagen uppfanns jordbruket. En kvart före midnatt det sista dygnet kom den industriella revolutionen.
När mina elever och jag diskuterar människan och människans natur, brukar jag alltid framhålla det här förhållandet – att människan har levt 2-3 miljoner år, under ”hela” evolutionen, som samlare och jägare. Det betyder människan är anpassad till ett liv som jägare och samlare.
Det här historiska perspektivet är oerhört viktigt att ha när man funderar och diskuterar kring frågor som om människan är ond eller god, om hon är född självisk osv. Det har också betydelse för att förstå könsroller, ägande, demokrati, konflikter och vad det nu kan vara.
Människan är skapt för ett liv som jägare och samlare.
Nu inser jag att det här perspektivet är ännu mer omfattande än jag tidigare har trott. Det här perspektivet måste man ha även när man diskuterar vad människan är skapt för att äta.
Frågan handlar helt enkelt om:
Vad är människan skapad för att äta? Vad är människans kropp anpassad till för mat?
Under de 2-3 miljoner år (364 dagar på året) som människan levde som jägare och samlare åt hon den mat som fanns färdig i naturen. Människan jagade djur som hon åt upp, människan fångade fisk som hon åt upp. Människan åt allt som gick att äta i naturen, som ägg, nötter, rötter och vild frukt.
Det är denna mat som människan är skapad för att äta. Det är detta som människan har levt av i 364 av årets dagar.
Den här maten var näringsrik, full av mineraler och vitaminer. Människan fick i sig mycket protein och fett, men betydligt mindre av kolhydrater.
Under årets sista dag, för 10 000 år sedan, uppfann människan jordbruket. Då ändrades matvanorna radikalt. Då blev det bröd, ris, pasta och potatis – mat som innehöll mycket stärkelse. I samband med industrialiseringen ändrades matvanorna igen. Två lönsamma vita produkter hittade vägen till matborden, finmalt vitt mjöl och – socker.
Många av de sjukdomar vi ser idag, diabetes, fetma, hjärt- och kärlsjukdomar, allergier, cancer, karies, var sällsynta hos jägare och samlare. Nu exploderar dessa sjukdomar i omfattning. Kan det bero på våra ändrade matvanor? Kan det bero på att vi äter mat idag som våra kroppar inte är skapade för? 
LCHF (Low Carb High Fat, lite kolhydrat mycket fett) är ett sätt att ta vara på de lärdomar vi får när vi utgår från frågan: Vad är människan skapad för att äta?
Stephan Rössner och Claude Marcus, två av våra ”stora kostexperter”, kallar LCHF för en modediet. Ja, Claude Marcus har till och med kallat LCHF för ”extremkost”. Inget kan vara felaktigare!
LCHF handlar om att äta den mat som människan är skapad för.
Öst och Väst
Det hör till sommarledigheten att göra ett nedslag på Österlen i Skåne. De böljande kullarna och de frodiga åkermarkerna måste skådas och upplevas. Det går inte heller att missa ett dopp på någon av sydkustens vita sandstränder. Även om det denna gång bara var någon grad varmare i det salta vattnet än i Vänern. 17 grader är ingen ”hit” – inte ens för en gammal vänersborgare som lärde sig simma i 14-15-gradigt vatten, när det var som varmast, för löparlegenden Arne Andersson.
Korsvirkesstaden Ystad med ett par hundra korsvirkeshus i centrum är också ett måste för en västgöte. Hela centrum i den lilla staden myllrar av folk. Ystad är mindre än Vänersborg, men eftersom det inte finns några köpcentra i närheten typ Överby, så handlar folk i butikerna i stan. Sedan är det definitivt en annan kultur i Skåne. Tror jag. I varje fall går ”vanligt folk” i alla åldrar ut, promenerar, fikar och äter på något av stans alla fika- och matställen. Så det känns faktiskt som om Ystad har betydligt fler invånare än Vänersborg.
Och jag vet inte vad det berodde på, men inte en fågel, inte en fiskmås, syntes till i centrala Ystad. Det är klart att även sådant lockar ut människor till stadens gator och torg…
Och bara några stenkast från centrum börjar Ystads strandpromenad. Som kryllar av människor, både turister och skåningar. Promenaden går längs sandstranden och med jämna mellanrum finns det caféer och restauranger där man kan avnjuta den skånska atmosfären och de skånska wienerbröden…
Det finns en del för en vänersborgare att vara avundsjuk på. I Vänersborg är det förhållandevis tomt i centrum, det är få människor som handlar, få människor som besöker någon av restaurangerna på kvällarna. Kanske är det fiskmåsarna som avskräcker. Det tycks dock som om Kopparn verkar vara ett lysande undantag.
Under fredagskvällen förra veckan så såg jag faktiskt bara nya vänersborgare på gågatan och på torget. Var var alla gamla vänersborgare? Det är nog så att ska centrum kunna leva så måste vänersborgarna, nya som gamla, 
gå ut och äta, fika och umgås i stan. Jag såg faktiskt bara en gammal vänersborgare. Han hade lånat schackpjäserna i Plantaget…
Så det blev ett premiärparti. Och ett till. Vinnaren är ju tvungen att ge förloraren en chans till revansch… Det var med en viss förnöjsamhet som jag kunde konstatera att ett sådant här schackspel inte syntes till i Ystad…
Det är dock synd att instruktionerna på lådorna med schackpjäser bara är på svenska. Instruktionerna borde översättas till åtminstone engelska och arabiska också. Och det borde också upplysas om att det är gratis att låna pjäserna och schackbrädet…
Fast det tror jag att kommunen ordnar inom kort…
På jakt efter gömda platser
Häromdagen försökte jag hitta en av kommunens glömda badplatser. I varje fall finns badplatsen vid sjön Bollungen inte med på kommunens badkarta. Det visade sig att badplatsen också var gömd. I varje fall för mig…
Jag lyckades inget vidare, trots en del bilkörning fram och tillbaka och trots en promenad på närmare 2 km bland myggor och andra flygfän i den dalsländska landsbygden. Dock inga fiskmåsar… Det gick inte att hitta badplatsen. Det är nog så att de som vet var badplatsen är belägen inte vill ha dit främmande människor från stan…
Eller, vem vet – jag kanske åkte till fel sjö… Hur som helst, här är i varje fall en bild på badplatsen från Sundals Ryrs byalags hemsida – klicka här. Badplatsen sköts om av byalaget i Sundals Ryr och här hjälper kommunen inte till med någonting. Och tänker inte göra i framtiden heller…
Likadant var det med dalsländska fornminnen. Hur jag än letade så hittade jag inga. Hade jag åkt fel igen? Eller berodde det kanske på att fornminnet i fråga inte längre fanns där…?
Jag hittade i varje fall till slut hem till den trygga centralorten i kommunen – efter en vådlig färd på Gestadvägen. Det är bedrövligt att inget har gjorts åt vägen under alla dessa år, särskilt som VA har grävts längs vägen på diverse sträckor. Inte ens en cykelväg har anlagts i samband med arbetet. Jag vill minnas att Marianne Karlsson (C) motionerade i frågan en gång i tiden, att slå ”två flugor i en smäll” typ. Men inte ens nu, när centern är med och styr, så har någonting gjorts.
Nästa gång blir det nog båt till Gestad, och Sikhall. Vänern är nog säkrare än Gestadvägen… Fast till badplatsen i Bollungen går det nog ingen båt.
Glad midsommar!
Idag är det midsommarafton. Det är dock inte det riktiga sommarsolståndet – det speciella tillfälle på året då dagen är som allra längst och natten som allra kortast. Den dagen inföll redan i förrgår.
Sommarsolståndet har varit känt sedan urminnes tider. Konstruktörerna av Stonehenge i England kände till det för drygt 4000 år sedan, precis som pyramidbyggarna i Egypten, och sannolikt också, ännu tidigare, våra egna byggare av gånggrifter.
Midsommar har varit magiskt och haft stor betydelse i många religioner. Inte alltför sällan var dagarna kring solståndet kopplade till fruktbarhet, som det var i Norden kring kulten av Frej och Freja. Och då firade människorna särskilt intensivt och engagerat…
Fruktbarhetskulter var något som kristendomen inte kunde acceptera och kyrkans män försökte tidigt omforma dyrkan av solen och fruktbarheten till något mer hedervärt och civiliserat. Folket skulle glömma Frej och Freja, Oden och Tor. Nu var det Jesus, Fadern och den helige anden som gällde. Men vem skulle kyrkan fira på midsommar? Det fick bli 
den näst viktigaste personen i bibeln, efter Jesus. Nämligen han som inledde Jesus gärning, genom att döpa honom – Johannes Döparen.
Men vem i Sverige vet att midsommardagen, som förr i tiden alltid inföll den 24 juni, är Johannes Döparens dag…? (Fast i andra länder lyckades kyrkan betydligt bättre med denna ”omformning”.)
Hur som helst, eftersom sommarsolståndet inföll redan i onsdags, så innebär det att midsommaraftonens dag redan är kortare och midsommarnatten längre. Vi går mot mörkare tider…
För övrigt anser jag att midsommar är den riktiga nationaldagen…
Tour Brålanda & Sikhall
Förra lördagen, efter alla mer eller mindre fantastiska upplevelser på Brålandas bygdefest (se ”Bygdefest i Brålanda. Och Nuntorp. Och Axelsson. Och Bo Carlsson.”), så fortsatte jag min minitur i sydöstra Dalsland. Först stannade jag till vid Sörbyvallen, hemmaarena för den anrika fotbollsklubben Brålanda IF. Jag ville se den nya konstgräsplanen.
Och den gjorde mig inte besviken. En fantastisk anläggning. Äntligen skulle man kunna säga. Efter alla dessa år som representanter för Brålanda IF har pratat, och stångats, med partier och tjänstemän för att få till stånd denna plan… Och nu ligger äntligen konstgräset på plats. Det är bara att gratulera, inte bara BIF, utan hela Brålanda. Och kanske också kommunen…
Brålanda har fått ett sportcentrum som heter duga. (Nu gäller det bara att Brålanda också får ett resecentrum som heter duga…)
Sedan bar det av mot Sikhall – en av pärlorna vid Vänern. Stranden vid badplatsen var större än på många år, vattnet i Vänern är nämligen lågt just nu. Och även denna milda septemberdag hade människor hittat vägen hit och satt eller låg i gräset och fikade. Det kunde noteras att de gamla bajamajorna fanns på plats… Jag undrar när kommunen tänker behandla Sikhalls badplats med den respekt den förtjänar – och bygga riktiga toaletter.
När man är i Sikhall så går det inte att låta bli att besöka ”politikerhyllan”, ett av Sikhalls landmärken och turistmål. Politikerhyllan är namnet på den fastighet som Magnus Larsson köpte framför ögonen på en viss Bo Carlsson och som nu, efter bortåt 10 års strid med kommunen, äntligen har blivit klart för inflyttning. Larsson bor numera i sitt nya hus.
Och Magnus Larsson var hemma. Just denna lördag så var det inget ”poker-run”. Poker-run är namnet på de tävlingar, ja kanske mer åt nöjes- än tävlingshållet, med snabba motorbåtar som Larsson har en viss förkärlek för. (Det har bland annat kunnat läsa i TTELA i sommar – se t ex här.)
Vid Larssons brygga, ett stenkast från segelsällskapets fastighet, där för övrigt kommunen har uppfört riktiga toaletter, låg fartvidundret. Och inte bara den – där låg en båt till. En annan, en lite äldre Scarab. Men betydligt mer känd. (Det är den högra båten på bilden nedan.)
Det var en racerbåt som hade körts av en viss Don Johnson – huvudrollsinnehavare i Miami Vice. Se bildbeviset nedan:
”built expressly for DON JOHNSON”
För Larsson var detta stort, det var nämligen Miami Vice som startade hans intresse för snabba båtar. Väldigt snabba båtar för övrigt… Alltför snabba farkoster för en gammal vänsterpartist… (Larsson berättade att hade bjudit flera pensionärer på båtturer under sommaren. Antagligen var de inte gamla vänsterpartister då, eller kanske inte så fega…)
Efter en liten pratstund så var det dags att dra hemåt. (Jag var ju tvungen att skriva en blogg om upplevelserna på bygdefesten…) Först kollade jag dock in området där Vänersborgs Segelsällskap ville uppföra en campingplats. På parkeringsplatsen, på kommunens mark. (Till vänster mellan de röda byggnaderna, se bild nedan.) För övrigt den mark som kommunen friköpte av Magnus Larsson en gång i tiden – till det rörliga friluftslivet…
Och vad som nu ska hända med det rörliga friluftslivet, om planerna blir verklighet, vet jag inte. Och inte heller var bilarna ska parkera. När det dessutom redan finns en campingplats vid Sikhalls badplats några stenkast därifrån…
Kommunens funderingar äro stundtals outgrundliga…
Efter en slingrande tur på den smala Gestadvägen kom jag så småningom hem till Nordstan. Det hade gått snabbare med Magnus Larssons Scarab… Antagligen hade det också varit säkrare.
Banta med Banting
Det var en gång för länge sedan en pojke som hette William. Han föddes i London en vårdag 1796. William växte upp och blev allt större efter som åren gick. När han blev stor, så blev han inte bara stor – han blev väldigt stor.
William blev fet.
William led av sin fetma. Det var inte bara det att människor pratade om och skrattade åt honom bakom hans rygg, hans feta rygg. Hans kropp verkligen led av fetman. William hade ont i sina knän och i sina fotleder. Han fick navelbråck och hans kondition var nere på noll. Han kunde inte knyta sina skor.
William gjorde allt för att gå ner i vikt. Han var så desperat i sin lidande kropp att han prövade alla metoder som läkare och andra rådde honom till. Det hände att han periodvis i stort sett slutade äta, några perioder använde han laxermedel, han promenerade och han tränade.
Inget hjälpte. På sin höjd gick han ner några kilon, tillfälligt. Kilon som han snabbt gick upp igen. Han blev allt fetare.
Det sägs att William blev så fet att fettet till och med tryckte mot innerörat, så att han fick problem med hörseln. Hur som helst. Han besökte av någon anledning en öronläkare. Och det var tur. Öronläkaren hade varit i Frankrike och fått höra på nya idéer.
William fick reda på att det inte spelade något roll hur mycket han åt, det viktiga var vad han åt. Det var inte kvantiteten som var det viktigaste, det var kvaliteten. Han prövade en helt ny diet.
William inte bara minskade i vikt av den nya dieten. Hans kropp mådde också mycket bättre.
William ville sprida sina erfarenheter. Han skrev ner dem i ett häfte som han tryckte upp och delade ut gratis. Häftena tog snabbt slut. Han tryckte upp nya upplagor. De gick åt.
Williams häfte var sensationellt. Det översattes till flera språk, också till svenska. Genomslaget för hans idéer blev så stort, att hans efternamn blev ett verb:
BANTA
Williams efternamn var Banting.
De lärdomar William Banting drog av sina erfarenheter var att man skulle avstå från socker, bröd, öl och potatis, dvs kolhydrater. Däremot var det helt ok att äta mycket protein och fett.
Vad Banting lärde ut på 1800-talet, det har inte Livsmedelverket i Sverige lärt sig än. För Livsmedelsverket är det fortfarande tvärtom – det viktigaste är inte vad vi äter utan hur mycket…
.
PS. Vill du veta mer om lågkolhydratkost:
Kostdoktorn (Andreas Eenfelt)
Ett sötare blod (Ann Fernholm)
PPS. Den här bloggen skrev och publicerade jag i juli 2011. Jag har själv ätit LCHF sedan oktober 2010.
Stefan Kärvlings blogg 
Senaste kommentarer