Stefan Kärvlings blogg

Bo Håkan Magnus Larsson i Sikhall äger en bit skogsmark i Rörvik – Lövås 1:24.

Som den driftige entreprenör Magnus Larsson är och på grund av den känsla han har för bygden, han bor i området, så vill han stycka av 3 tomter på sin mark och bygga hus på tomterna.

Marken det är fråga om, Lövås 1:24 i Rörvik, ligger bara några stenkast från Vänern och också några stenkast från den i södra Dalsland så berömda SMU-gården.

Så här ser kartan över Rörvik ut.

Magnus Larssons tomt, som han vill stycka av, är markerad på kartan (Lövås 1:24 – se pil). Längst ner på kartan har vi Vänern. Alla fyrkanter är hus. Husen ligger tätt längs hela strandremsan, endast vid de tre pilarna till höger kommer allmänheten ner till stranden. I praktiken faktiskt endast på ett ställe, vid pilen allra längst till höger.

Magnus Larsson vill alltså stycka av sin tomt och bygga tre hus. Han erbjuder sig dessutom att anlägga två parkeringsplatser för allmänheten. Dessa är också utsatta på kartan. Idag är det mycket svårt eller nästan omöjligt för allmänheten att parkera i området.

Det framgår tydligt av kartan att det ligger flera hus mellan Magnus Larssons mark och stranden. Det går också en mindre väg mellan marken och de andra husen och stranden.

Magnus Larsson sökte strandskyddsdispens den 31 januari 2012. Med tanke på hur det ser ut i området, så kunde man kanske tro att det mest var en formalitet. Kommunen vill ju dessutom att det ska byggas fler bostäder i kommunen. I hela kommunen.

Men i Vänersborg är det skillnad mellan teori och praktik, mellan ord och handling, mellan vision och verklighet.

Miljö- och Hälsoskyddsnämnden yttrade sig i ärendet den 2 april 2012. I protokollet står det bland annat:

”De befintliga fritidsfastigheter som ligger på östra sidan om vägen ner till stranden bedöms idag inte ha någon avhållande effekt för besökare till Vänerstranden så länge skogsområdet förblir oexploaterat. Vägen förbi husen leder fram till en öppning i strandvallen ner mot Vänern där allmänheten kan komma ner till sandstranden. En byggnation av tre hus på den aktuella platsen bedöms ge en avhållande effekt vilket därmed motverkar tillgängligheten till stranden och därmed strandskyddets syften. För att bibehålla tillgängligheten till stranden anser nämnden att skäl till att bevilja dispens saknas.”

Titta på kartan igen. Jämför med vad Miljö- och Hälsoskyddsnämnden skriver. Håller ni med? Själv blir jag mycket fundersam. Hur skulle tre hus på det nuvarande skogsområdet få en ”avhållande effekt för besökare till Vänerstranden”? Jag kan inte se det.

Istället ser jag det som så, att Magnus Larssons planer tvärtom skulle underlätta ”tillgängligheten till stranden”. För som det är nu, så kan allmänheten knappt komma till stranden. För var ska de parkera? I förslaget vill Magnus Larsson anlägga två parkeringsplatser.

Men Miljö- och Hälsoskyddsnämnden hade alltså en annan åsikt.

Magnus Larssons ansökan, tillsammans med yttrandet från Miljö- och Hälsoskyddsnämnden, gick vidare till Byggnadsnämnden. Byggnadsnämnden behandlade ärendet den 19 juni 2012.

När Magnus Larssons ärende behandlades i Byggnadsnämnden blev det tydligen en hel del oenighet, diskussioner och ajourneringar. Alla var inte överens med det förslag till beslut som Byggnadsförvaltningen föreslagit utifrån Miljö- och Hälsoskyddsnämndens yttrande. Ärendet avslutades till slut med en votering. Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet röstade enligt tjänstemännens och Miljö- och Hälsoskyddsnämndens förslag, dvs avslag på Magnus Larssons ansökan om strandskyddsdispens. Representanterna från Moderaterna, Folkpartiet och Kristdemokraterna ville ge Magnus Larsson dispens. De reserverade sig också mot beslutet.

Byggnadsnämndens beslut betydde alltså att Magnus Larsson inte fick någon strandskyddsdispens. Han skulle alltså inte kunna stycka tomten och bebygga den. Nämnden såg inga som helst möjligheter att gå Magnus Larsson till mötes på något sätt. Det var inte frågan om att hitta lösningar eller att kompromissa. Det var ett nej. ”Här ska inget byggas!” Typ.

Magnus Larsson tyckte ändå att han hade rätt och Byggnadsnämnden fel. Vilket kanske inte är helt svårt att förstå.

Magnus Larsson överklagade följaktligen Byggnadsnämndens beslut till Länsstyrelsen. Magnus Larsson vet ju hur man gör. Han fick stor erfarenhet av det i sina tidigare kontakter med Byggnadsnämnden när det gällde Sikhall 1:6…

Den 30 maj 2013 kommer beslutet/domen från Länsstyrelsen…

Och håll i er nu.

Länsstyrelsen upphäver Byggnadsnämndens beslut!

Magnus Larsson fick återigen rätt mot Vänersborgs kommun. För vilken gång i ordningen kommer väl Magnus Larsson knappast ihåg själv…

När jag som amatör betraktar kartan ovan, så måste jag säga att det var ett helt riktigt beslut. Visst räcker det med att titta på kartan? Det tyckte i varje fall Länsstyrelsen…

”Länsstyrelsen anser att ett platsbesök inte är nödvändigt för att kunna avgöra ärendet.”

Så skrev Länsstyrelsen i sitt beslut.

I sitt beslut skriver Länsstyrelsen vidare lite om riksintresse, biologiska värden etc, vilket det inte finns på platsen ifråga, och så sammanfattas Länsstyrelsens utlåtande kort och gott:

”Länsstyrelsen anser att husen som är belägna mellan den aktuella platsen och vattnet avskärmar mot vattnet. Även om fastigheten bebyggs anser Länsstyrelsen att det dessutom fortfarande kommer att finnas möjlighet för allmänheten att passera.”

Därmed upphävde Länsstyrelsen Byggnadsnämndens beslut. Och som brukligt återförvisades ärendet till Byggnadsnämnden för meddelande av strandskyddsdispens.

Den 20 augusti 2013 var ärendet åter uppe i Byggnadsnämnden. Denna gång hade Byggnadsnämnden inget val, den var tvungen att göra som Länsstyrelsen sa. Magnus Larsson fick strandskyddsdispens.

Byggnadsnämnden skriver som skäl för beslutet:

• ”Dispensen motverkar inte strandskyddets syften att säkra allmänhetens tillgång till strandområden och bevara goda livsvillkor för djur- och växtlivet.
• Särskilt skäl till grund för dispensen är att området genom bebyggelse är väl avskilt från området närmast strandlinjen (7 kap 18c § pkt 2 miljöbalken).
• Fri passage längs stranden kan säkerställas.
• Området ingår i riksintresse enligt 4 kap 1 – 2 §§ miljöbalken s k Geografiskt läge Vänern med öar och strandområden. En dispens för tre bostadshus och två allmänna parkeringsplatser bedöms inte skada riksintresset.
• En dispens påverkas inte direkt av rekommendationer i gällande Fördjupad översiktsplan för Dalslandskusten.”

En total och villkorslös reträtt. Under piskan från Länsstyrelsen då förstås…

Magnus Larsson ansökte alltså om strandskyddsdispens den 31 januari 2012. Omkring 19 månader senare får han den beviljad. Ett solklart ärende tar 19 månader! 19 månader utan att något händer. Jag tror att många företagare och entreprenörer skakar sina huvuden åt situationen. De förstår vad 19 månader betyder för en företagare…

Men trots allt… Efter 19 månader, så kanske man ändå kan säga: Slutet gott, allting gott?

Nä, det kan man inte. Det är inte slut än.

.

Detta var del 2 i historien om Magnus Larsson. Den första delen hittar du här:

”Vision och verklighet. Och Magnus Larsson.” (3/11)