Arkiv

Archive for 28 juni, 2026

Sikhall: Är kartan viktigare än verkligheten? (5)

28 juni, 2026 Lämna en kommentar

Anm. Fortsättning på inlägget “Sikhall: När myndigheterna inte vet var gränsen går (4)”.

Länsstyrelsen har inte kunnat förklara exakt var tomtplatsgränsen går vid Magnus Larssons bostadshus uppe på Politikerhyllan på Sikhall 1:6. Det framkom tydligt i de svar jag fick från handläggaren.

Det förhållandet hindrade inte Länsstyrelsen att besluta om följande villkor vid överprövningen:

“Tomtplatsen … ska i söder markeras på ett tydligt sätt med staket, häck, mur eller dylikt. … Avgränsningen ska ha en höjd om minst 70 cm. och utföras på sådant sätt att det utgör en tydlig avgränsning av tomtplatsen.”

Det finns, som jag skrivit om i tidigare inlägg, en fri passage för allmänheten. (Se ”Förvaltningen: Nej till dispens på Sikhall (1)”.) Den går egentligen vid fastighetsgränsen mellan Sikhall 1:6 och grannfastigheten Gestads-Berg 1:79, inte vid den tomtplatsgräns som Länsstyrelsen hänvisar till, var den nu exakt är belägen. 

Orsaken är att det alltså finns en trädridå mellan Larssons fastighets- och tomtgräns. Den är inte särskilt enkel att passera igenom. Mellan trädridån och tomtgränsen är det dessutom en brant sluttning upp mot tomtgränsen. Det är i stort sett omöjligt för allmänheten att passera där. Och det är inte heller någon som försöker…

Vid fastighetsgränsen Sikhall 1:6 och Gestads-Berg 1:79 är eventuell allmänhet i stort sett inne på grannfastighetens tomt. Men som sagts tidigare, ingen går där heller. Det är ingen naturlig passage ner till sjön, det finns andra passager ner till vattnet från stugområdet Bratten.

Jag skulle vilja påstå att det också är helt omöjligt att via den passagen ta sig vidare längs sjökanten nedanför Larssons bostadshus och fram till Sikhalls magasin eller Segelsällskapets fastighet. Det är svårt att förstå hur den fria passagen för allmänheten längs vattnet 2011 kunde bestämmas till cirka 18 meter utan att de faktiska terrängförhållandena vägdes in. Området närmast stranden är dessutom svårframkomligt. (Se “Sikhall: Länsstyrelsens beslut, och en chock (3)”.) Det finns inte en chans i världen att någon från byggnadsförvaltningen eller Länsstyrelsen har försökt att gå den vägen. Däremot finns det ledamöter i byggnadsnämnden som har gjort det. Det framfördes också på det aktuella sammanträdet…

Det kan väl nämnas att människor från stugområdet Bratten rundar Larssons bostadshus på andra sidan om de ska till t ex magasinet. Det finns nämligen en passage väster om eller ”ovanför” bostadshuset.

Trots verklighetens utseende och beskaffenhet motiverade Länsstyrelsen sitt beslut med att:

“området utanför tomtplatsen är fullt tillgängligt för allmänheten och bör även i fortsättningen vara det. Länsstyrelsen bedömer att genom att markera med staket, häck, mur eller dylikt kan allmänheten passera utan att inkräkta på hemfridszonen.”

Att beskriva området som ”fullt tillgängligt för allmänheten” framstår med andra ord som svårt eller omöjligt att förena med de faktiska förhållandena på platsen. 

Jag skrev till de ansvariga på Länsstyrelsen och frågade hur de tänkte med den “blå markeringen” vid Larssons tomtplatsgräns i söder. (Se “Sikhall: Länsstyrelsens beslut (3)”.)

Jag fick följande svar:

“Om du har frågor om tomtplatsens utformning är det bäst att fråga kommunen som beslutat om den.”

Det tyckte jag var ett undvikande svar och ställde följande följdfråga:

“Men det är ju Länsstyrelsen som har bestämt att det ska byggas ”staket, häck, mur eller dylikt” på minst 70 cm höjd. … Och då undrar jag hur ni tänker. Kartan hjälper knappast förståelsen, eftersom det inte finns några exakta mått – såvida inte 12 meter är det.”

Jo då, jag fick ett snabbt svar från Länsstyrelsen:

“Det man har att utgå ifrån är beslutet och kartan som hör till beslutet. Länsstyrelsens ärende är avgjort och om man är missnöjd med Länsstyrelsens beslut kan man överklaga det till mark- och miljödomstolen där man kan argumentera för sin sak.”

Jag skrev en gång till. Jag undrade hur Länsstyrelsen kan kräva en markering av tomtgräns när det fanns en naturlig gräns, träd och brant sluttning. Och varför skulle markeringen i form av t ex en mur vara just 70 cm…? Det blev inga fler svar…

Som sagt, Länsstyrelsen tycks inte ha en aning om hur det ser ut på platsen. Av beslutshandlingarna och de svar jag fått framgår inget som tyder på att Länsstyrelsen gjort någon egen analys av platsens konkreta förutsättningar utöver det kartmaterial som funnits tillgängligt. Det bara förutsätts att allmänhet ska passera där. Men eftersom människor inte naturligt passerar här blir den praktiska effekten av ett större garage mycket liten. Den mark som förvaltningen beskriver som allemansrättsligt tillgänglig har ett mycket begränsat värde för friluftslivet. Om ens något…

Med andra ord, Länsstyrelsens beslut om villkor går faktiskt att på goda grunder ifrågasätta. Och överklaga.

Och jag funderar fortfarande på vilket rättsligt eller vägledande stöd det finns för just höjden 70 cm? Bygger den på lagstiftning, rättspraxis, Naturvårdsverkets vägledning eller på Länsstyrelsens egen praxis? 

Mark- och miljööverdomstolen (MÖD) har i uppdrag att pröva överklagade avgöranden från landets mark- och miljödomstolar. MÖD:s domar är prejudicerande, dvs de är vägledande för framtida rättsfall. MÖD gör ofta, som jag har beskrivit tidigare, en mycket verklighetsnära bedömning – hur uppfattar en normal besökare en plats? MÖD gör konkreta bedömningar av terräng, bebyggelse, siktlinjer och hur området faktiskt uppfattas. Det finns flera prejudicerande domar som visar detta t ex M 6607-16, M 1850-15, M 12640-19 och M 4793-19. Länsstyrelsen har i detta fall inte följt MÖD:s “vägledning”.

Länsstyrelsen borde även, som jag ser det, ha utvecklat proportionalitetsprincipen betydligt mer i sitt beslut. Enligt 2 kap. 15 § regeringsformen ska inskränkningar i enskildas egendom inte gå längre än vad som krävs för att tillgodose angelägna allmänna intressen. Proportionalitetsprincipen har också betonats i Mark- och miljööverdomstolens praxis, där domstolen återkommande väger det allmänna intresset mot det intrång som drabbar den enskilde. (Se MÖD M 1850-15.)

Magnus Larsson skulle kunna ställa frågan:

“Vilket allmänt intresse tillgodoses egentligen av att människor ska kunna gå några meter närmare mitt bostadshus än de gör idag?”

Om den naturliga passagen ner till vattnet inte går där Länsstyrelsen förutsätter att den går kan nyttan av den nya gränsen vara mycket begränsad, medan intrånget i den enskildes tomtplats/hemfridszon kan bli påtaglig. Det är en avvägning som Länsstyrelsen inte utvecklar närmare.

Slutsatsen av Länsstyrelsen beslut är att den konkreta platsen inte analyseras överhuvudtaget. Tomtplatsavgränsningen ska enligt MÖD bestämmas utifrån platsens faktiska förhållanden och inte enbart utifrån en principiell ambition att skapa största möjliga allemansrättsliga tillgänglighet.

 Det finns enligt min mening goda skäl för Magnus Larsson att överväga ett överklagande av Länsstyrelsens beslut. Det behövs inget staket eller någon mur för att avgränsa Larssons tomtplats. Däremot vet jag inte om det går att överklaga beslutet om tomtplatsgränsen. Kan Larsson överklaga en gräns som ingen vet var den går?

Till sist är det svårt att inte reflektera över hur Länsstyrelsens bedömningar skiljer sig åt beroende på vilka strandskyddsdispenser de överprövar. Skillnaderna mellan olika beslut väcker ibland frågor om hur enhetlig och förutsebar strandskyddstillämpningen egentligen är. Det är frågor som förtjänar att diskuteras öppet. Min erfarenhet är att det ofta, tyvärr, finns skäl att ifrågasätta om den grundläggande principen om allas likhet inför lagen verkligen följs. (Se “Är Länsstyrelsen objektiv? (1/2)” och “Är Länsstyrelsen objektiv? (2/2)”.)

Larssons ansökan om strandskyddsdispens för garaget var den enklaste av hans ansökningar… Nu är det bara tre ansökningar kvar för Länsstyrelsen att överpröva…

===

Blogginlägg i detta ämne:

Kategorier:Byggnadsnämnden, Länsstyrelsen, Magnus Larsson, Sikhall, strandskydd