Stefan Kärvlings blogg

Den 13 december förra året ansökte Magnus Larsson i Sikhall om strandskyddsdispens för att utveckla Sikhall. Han ville förverkliga de drömmar och visioner som han hade närt ända sedan han 2005 förvärvade Sikhall 1:6. (Se “Sikhall 1:6”.) 2007 krossades dock Larssons drömmar snabbt och effektivt när kommunen förköpte/exproprierade de viktigaste delarna av fastigheten. Det tog sedan Larsson nästan 20 år av envis och ofta tröstlös kamp innan han kunde köpa tillbaka stora delar av marken, tack vare att partierna i opposition (V+M+L+MBP+SD) gjorde gemensam sak mot de styrande partierna (S+C+KD+MP). I september förra året öppnades möjligheterna för Larsson att äntligen omsätta visionen i praktiken. (Se “En fantastisk dag i Sikhall!”.)

Ansökan om strandskyddsdipens, som lämnades in till byggnadsförvaltningen i Vänersborgs kommun, var omfattande. Den innehöll totalt 13 punkter. Larsson ville visa helheten i vad han ville åstadkomma runt Sikhallsviken. Larsson skrev:

“Vid en första åsyn kan det verka vidlyftigt, men skall Sikhall kunna utvecklas krävs dessa åtgärder.”

Byggnadsförvaltningen delade emellertid upp dispensärendena i fyra “grupper”. Förvaltningen motiverade uppdelningen med att handläggningen skulle bli tydligare. En konsekvens blev dock att Magnus Larsson fick betala fyra avgifter i stället för en, sammanlagt 59.952 kronor. 

Dispensansökningarna handlade bland annat om tillbyggnad av (1) garage, (2) utökning av brygga, (3) restaurang, sjöbodar, pir, servicebyggnad och (4) camping, evenemangsområde, strandområde. Det är omfattande utvecklingsplaner som jag tror att de flesta förstår vidden av och vad de skulle innebära för områdets attraktivitet och hållbarhet.

Byggnadsnämnden fattade beslut den 7 april om tre av “dispensgrupperna” och den 12 maj om “gruppen” restaurang, sjöbodar, pir och servicebyggnad. Det var i stort sett mycket positiva beslut, särskilt med tanke på hur negativa tjänstepersonerna i byggnadsförvaltningen var…

Byggnadsnämndens beslut om strandskyddsdispens ska sedan alltid sändas till Länsstyrelsen. Länsstyrelsen ska nämligen kontrollera beslutet och se om det finns skäl att överpröva det. Länsstyrelsen har beslutat att överpröva samtliga strandskyddsdispenser. Hittills är överprövningen klar gällande en av dispenserna, den om tillbyggnad av garage.

Magnus Larsson ansökte om strandskyddsdispens för att bygga till garaget som ligger på “Politikerhyllan”, dvs höjden där Larssons bostadshus är beläget. (Se de olika fotona i detta inlägg.) Han ville få ett nytt garage med en nockhöjd på ca 6,4 meter och en byggnadsarea på ca 202,5 kvm. I denna del av ansökan ville Larsson dessutom att hans hemfridszon utökades.

På fotografiet visar Larsson var garagets ena gavel hamnar. Muren rakt framför Larsson på fotot är av äldre snitt och står alldeles framför en brant sluttning ner mot grannfastigheten. Muren ska rivas när garaget uppförs.

Larsson vill få större utrymmen för ett av hans stora intressen, bilar. Dessutom menade han att ett hushåll på landsbygden oftast behöver två vardagsbilar.

Miljö- och hälsoskyddsnämnden, som var remissinstans, bedömde att strandskyddsdispens kunde ges för tillbyggnaden. Den sökta placeringen riskerade dock, menade nämnden:

“att påverka den trädridå som finns mellan fastigheterna Sikhall.”

Men, fortsatte miljö- och hälsoskyddsnämnden:

“Förutsatt att tillbyggnaden placeras på redan ianspråktagen mark och tar hänsyn till befintliga träd så bedöms ingen väsentlig påverkan på naturvärden uppstå.”

Miljö och hälsa betonade att trädridån utgjorde en sammanhållen växtlighet mellan bebyggda tomter ner till vattnet och:

“har en funktion som skydd och förflyttning för arter i området.”

Jag är inte helt säker på att det går att kalla trädridån för “sammanhållen växtlighet”. (Se fotot till höger.) Trädridån ligger i stort sett helt inom fastigheten Sikhall 1:6, men notera att det alltså är ganska brant ner från “politikerhyllan” till grannfastigheten.

Det är värt att notera att den remissinstans som särskilt har till uppgift att bevaka natur- och miljöintressen inte motsatte sig dispens. Nämnden ville endast att hänsyn skulle tas till trädridån.

Byggnadsförvaltningen föreslog emellertid ett helt annat beslut än vad Miljö- och hälsoskyddsnämnden förordat:

“Byggnadsnämnden ger inte strandskyddsdispens för tillbyggnad av garage eller utökning av hemfridszon.”

Förvaltningen motiverade med att garagebyggnaden skulle bli:

“så stor att den dominerar över bostadshuset och därmed inte längre uppfattas som en komplementbyggnad.”

Byggnadsförvaltningen motiverade till stor del med argument kring hemfridszonen och allmänhetens fria passager. Förutom detta bedömde förvaltningen att det inte förelåg några särskilda skäl för strandskyddsdispens:

“behovet av garage för ett enbostadshus [får] redan anses vara tillgodosett genom befintlig byggnad.”

Och så var det detta med hemfridszon. En hemfridszon är området närmast runt ett bostads- eller fritidshus där de boende har rätt till privatliv och att få vara ostörda. Inom denna zon gäller inte allemansrätten, vilket innebär att utomstående inte får vistas där utan lov. Magnus Larsson ville utöka hemfridszonen och hänvisade till en karta från 1987 som han ansåg visade den tidigare hemfridszonen.

Det höll inte byggnadsförvaltningen med om. Förvaltningen bedömde att nuvarande hemfridszon från 2011 var:

“tillkommen i laga ordning.”

En läsarfråga på fotot ovan: Ingår gräsmattan runt huset i hemfridszonen?

Nedanstående skiss/karta är den tomtplatsavgränsning som gäller. Den är faktiskt inte helt lätt att tolka, var går t ex tomtplatsavgränsningen i öster och söder…?

Byggnadsförvaltningen skrev:

“Genom den planerade förändringen av garagets storlek och karaktär bedöms hemfridszonen komma att utvidgas till mark som i dag är allemansrättsligt tillgänglig. Denna mark utgör också en del av den fria passage som ska finnas mellan fastigheterna Sikhall 1:6 och Gestads-Berg 1:79 och som leder ner till vattnet.”

Ja, hemfridszonen kommer att utökas jämfört med beslutet 2011 om Larsson får som han önskar, men hans plan är att den fria passagen för allmänheten ska finnas kvar. 

Byggnadsförvaltningen har en annan syn på hemfridszon och proportionalitet än den som Mark- och miljöverdomstolen (MÖD) har gett uttryck för i sina prejudicerande domar, t ex i dom M 1850-15:

“På denna plats bidrar den befintliga byggnadens utformning, med stora fönster mot vattnet som upptar nästan hela fasaden mot stranden, till att byggnaden får anses ha en inte obetydlig hemfridszon i denna riktning, likaså åt de två håll som gavlarna vetter mot.”

Mark- och miljööverdomstolen har i denna och flera andra avgöranden betonat att hemfridszonen ska bedömas utifrån de faktiska förhållandena på platsen – inte enbart utifrån en teoretisk linje på en karta. 

I detta ärende verkar förvaltningen inte ha tagit intryck av den praxis som Mark- och miljööverdomstolen utvecklat. Förvaltningen bedömde vidare: 

“Vid en intresseavvägning mellan det enskilda intresset av att utöka garageytan och det allmänna intresset av att säkerställa den fria passagen till stranden bedöms det allmänna intresset väga tyngre.”

Proportionalitet, skrev MÖD i en prejudicerande dom (F 11186-17), är bland annat en prövning av om den fördel som det allmänna vinner av det aktuella ingreppet:

“står i rimlig proportion till den skada som ingreppet förorsakar den enskilde”

Byggnadsförvaltningen i Vänersborgs kommun tillämpar strandskydd mycket restriktivt. När förvaltningen anser att det finns den minsta osäkerhet rekommenderas avslag. Eller blir det avslag på grund av vilka personer som söker?

Några stenkast från “Politikerhyllan”, höjden kring Larssons bostadshus, finns Vänersborgs Segelsällskap (VSS). Där har byggnadsförvaltningen, och Länsstyrelsen, tyckt att det var helt ok att sätta staket långt utanför tomtplatsavgränsningen. VSS uppförde också en byggnad alldeles vid vattnet som omöjliggjorde för allmänheten att fritt passera längs stranden. VSS ska dock inte beskyllas för att ha gjort något fel, det är byggnadsförvaltningen, och Länsstyrelsen, som behandlar kommunmedlemmar olika. Byggnadsförvaltningen gör alltså helt olika bedömningar i strandskyddsärenden på Sikhall…

Garagets storlek skulle alltså utvidga hemfridszonen till mark som i dag var allemansrättsligt tillgänglig bedömde byggnadsförvaltningen. Denna mark utgjorde också en del av den fria passage som skulle finnas mellan fastigheterna Sikhall 1:6 och Gestads-Berg 1:79 och som leder ner till vattnet.

Det är alltså ingen som använder trädridån som passage ner till stranden. Den är stundtals svårgenomtränglig. Den fria passagen vid fastighetsgränsen går i praktiken över tomten på Larssons grannfastighet Gestads-Berg 1:79. (Se foto, pilen visar gränspinnen mellan fastigheterna.) Bostadshuset på denna fastighet, förutom att det redan ligger nära fastighetsgränsen, har också fått bygglov för att bygga ut mot Sikhall 1:6. Stugföreningen Bratten har även vad jag förstår påtalat för kommunen att det inte finns någon passage här, och att man inte heller vill ha någon på detta ställe. Det är inte för Larssons skull utan av ovanstående skäl plus att det finns andra ställen i området, som för övrigt är detaljplanerat, att ta sig ner till stranden.

Det är lite svårt att förstå hur byggnadsförvaltningen tänker när den skriver att hemfridszonen kan komma att utvidgas till mark som i dag är allemansrättsligt tillgänglig när passagen går längs fastighetsgränsen.

Byggnadsförvaltningen rekommenderade alltså avslag på denna ansökan om strandskyddsdispens. Politikerna i byggnadsnämnden gjorde emellertid en helt annan bedömning. Det handlar nästa blogginlägg om.