Arkiv
Revisionsrapport: Rektors styrning och ledning (2)
OBS. Denna blogg är en direkt fortsättning på den förra. Den kommer också att följas av ytterligare en. Tillsammans bildar de tre blogginläggen en (1) text.
Det felaktiga perspektiv, som revisorerna tyvärr har anlagt i sin granskningsrapport ”Rektors styrning och ledning”, kommer till sitt fulla uttryck när rapporten kommer in på resurser och resursfördelning.
Revisorerna skriver:
”Det är påfallande hur ofta – och i alla intervjugrupper – som resursfrågan tas upp. Otillräckliga resurser förefaller vara den vanligaste förklaringen till olika brister, till 
exempel att inte alla elever får det stöd de behöver eller att skolorna har en mycket låg IT-standard.”
Det är väl helt naturligt. Har rektorerna pengar kan de anställa mer personal, så att varje elev t ex får mer tid med en pedagog…
Helt plötsligt tycks det också som om revisorerna ger sig in i den politiska debatten (jag kan hålla med om att det finns en ganska stor gråzon här). Revisorerna skriver:
”En skolstruktur med flera små enheter är förhållandevis ineffektiv och därmed resurskrävande.”
Hur då ”ineffektiv”? Jag undrar vilket mått revisorerna mäter med? Det tycks som om revisorerna utgår från att det är ett privatägt, vinstdrivande företag som de granskar. Under medborgardialogen så kom det en undersökning (“Långsiktiga effekter av mindre klasser” av Fredriksson, Öckert och Oosterbeek) om mindre klasser. Så här lyder forskarnas egen sammanfattning av rapporten:
“Vi studerar de långsiktiga effekterna av klasstorleksförändringar i årskurs 4 till 6. Mindre klasser förbättrar elevernas kognitiva och icke-kognitiva förmågor vid 13 års ålder, resultat på nationella prov i svenska, engelska och matematik vid 16 års ålder samt utbildningsnivå och löner som mäts vid 27-42 års ålder.
Löneeffekterna är tillräckligt stora för att intäkterna ska överstiga de direkta kostnaderna av klasstorleksminskningen.”
Vad menar revisorerna med ”ineffektiv”?
Ovanstående uttalande från revisorerna är inte någon tillfällig miss i perspektivet. Strax efter skriver de nämligen:
”Forskning visar att faktorer som klasstorlek och lärartäthet har betydelse men att dessa resursfaktorer inte har starka generella effekter.”
Oj oj, nu är revisorerna ”ute och cyklar” lite…
Den stora auktoriteten på detta område torde vara John Hattie med sin stora studie ”Synligt lärande”. Den grundar sig på forskningsrapporter på mer än 50.000 studier och över 80 miljoner elever.
Den absolut viktigaste slutsatsen i Hatties studie (”Synligt lärande”) är att det är läraren och själva undervisningen som är absolut avgörande för elevernas studieresultat. Hattie ställer upp flera framgångsfaktorer för elevers studieresultat. Tittar man på de 12 viktigaste, så ser man att de flesta av dessa framgångsfaktorer kräver att läraren behöver tid till den enskilde eleven. Ju färre elever, desto mer tid till varje elev. Vilket leder till större möjligheter för formativ bedömning, återkoppling, förtroendefulla relationer osv. För att inte tala om vilken betydelse studieron i klassrummet har.
Resurser och resursfördelning var det alltså. I sin bedömning skriver revisorerna i sin rapport:
”Vi menar att den ständigt återkommande frågan om otillräckliga resurser är en fråga om styrning och ledning, som bör ges hög prioritet — i syfte att undanröja vad som kan uppfattas som otydlighet i uppdraget och därmed utgöra hinder för utveckling och förbättring.”
Det här är lite svårt att förstå, men jag tror att revisorerna menar, och det antyds också på andra ställen i rapporten, att skolan har tillräckligt med pengar. Eller hur ska man annars tolka följande avsnitt:
”Att resursbrist lämnas som förklaring till en låg måluppfyllelse, bör enligt vår mening kopplas till styrning och ledning på olika nivåer. Det kan till exempel handla om:
- Alltför begränsade resurser – finns grundläggande resurser på plats?
- Ineffektiv organisation – görs rätt saker på rätt sätt?
- Vanemässigt tänkande, som gör att man fokuserar på de resurser man inte har
istället för på dem man faktiskt har – stimuleras och utmanas tänkandet?”
Det är inte för små resurser – problemen alla rektorer, lärare, föräldrar och elever har med resurser beror på – ”vanemässigt tänkande”… Eller?
Staten är mycket tydlig i frågan om resurser till skolan. Skolverket skriver i rapporten “Kommunalt huvudmannaskap i praktiken”:
”Det är varje kommuns ansvar att som huvudman tilldela skolverksamheten de resurser som bedöms nödvändiga för att uppnå de i lag och förordning uppsatta målen.”
Och:
”Målen i läroplanen är avsedda att vara en utgångspunkt för huvudmannen, dels för att skapa en ändamålsenlig skolverksamhet, dels för att bedöma de uppnådda resultaten. Om resultaten visar att målen inte uppnås, är det huvudmannens ansvar att vidta åtgärder som höjer kvaliteten i skolverksamheterna genom bland annat omfördelning av resurser och förändring av organisationen.”
Huvudmannen ska inte bara tilldela de resurser som krävs, utan också fördela dem dit de bäst behövs.
När Skolverket beskriver resursfördelningen i kommunerna så skriver verket:
”påverkas inte budgetfördelningen till skolorna av elevernas resultat.”
Det här skulle revisorerna egentligen nagelfara. Elevernas resultat är nämligen ingen faktor vid fördelningen i Vänersborg…
Skolverket fortsätter:
”En mer kompensatorisk resursfördelning skulle enligt forskning kunna bidra till mer likvärdiga resultat.”
Istället tycks revisorerna anse att resursfördelningsmodellen i Vänersborg är bra:
”Det framgår klart vad som är ‘fast peng’ och ‘rörlig peng’ samt vilka tilläggsresurserna är. När det gäller tillägg för ‘social struktur’, tillämpas kriterierna för detta numera på alla skolor och förskolor, utifrån statistiska uppgifter från SCB om vårdnadshavares utbildningsnivå och eventuella utomnordiska bakgrund.”
Kan en resursfördelningsmodell som inte utgår från elevernas resultat vara bra?
Revisorerna anser dock inte att resursfördelningsmodellen är alltigenom hundra bra:
”Ett undantag gäller de mindre skolornas förutsättningar. En volymbaserad fördelning kan till exempel innebära svårigheter att tillgodose behovet av särskilt stöd, eftersom den garanterade undervisningstiden (enligt timplanen) blir dyrare per elev på en skola med små grupper.”
Det här kanske inte beror på resursfördelningsmodellen, det kanske beror på för små resurser… För det här kan nämligen inte diskuteras. Skollagen är tydlig:
”Om en utredning visar att en elev är i behov av särskilt stöd, ska han eller hon ges sådant stöd.”
Så säger lagen! Och det finns inget kryphål, typ ”såvida inte budgeten överskrids”…
OBS. Denna blogg är alltså en direkt fortsättning på den förra. Den kommer också att följas av ytterligare en. Tillsammans bildar de tre blogginläggen en (1) text.
- Revisionsrapport: Rektors styrning och ledning (1)
- Revisionsrapport: Rektors styrning och ledning (2)
- Revisionsrapport: Rektors styrning och ledning (3)
Revisionsrapport: Rektors styrning och ledning (1)
I tisdags damp det ner en ny revisionsrapport i Barn- och Ungdomsnämndens diarium. Rapporten handlar om ”Rektors styrning och ledning”. Äntligen tänkte jag. Professionella revisorer från PWC som har granskat rektorernas roll i Vänersborgs kommun. Kanonbra. Det behövs.
Jag har bloggat många gånger om ”rektorn”. Rektorn är viktig för skolan. Forskningen visar att rektorn till och med är central för att skolor ska bli framgångsrika. Det är viktigt att rektorn får tid och möjlighet att vara den pedagogiska ledare och chef över skolan som Skollagen och Läroplanen förutsätter.
Här är några av de bloggar som jag har skrivit om ”rektorn”:
- Rektorn (23 jan 2011) – här beskriver jag alla de uppgifter och uppdrag som rektorn har fått från staten.
- Rektorn i Vänersborg (13 feb 2011) – rektorn får sitt uppdrag från staten men anställs av kommunen. Kommunen ger rektorn en mängd ytterligare uppgifter.
- Huvudman: Vänersborgs kommun (27 feb 2011) – skolan har ju sitt uppdrag från staten, men vilken roll har då kommunen?
- Den nya rektorsorganisationen (6 aug 2011) – rektorsorganisationens fel och brister i Vänersborg och möjliga vägar till en bättre organisation.
När jag först får syn på det sammanfattande följebrevet, så ökar mina förväntningar på revisionsrapporten:
”Men vår granskning visar också att det finns behov av förbättringar.
- Vi vill särskilt understryka att barn- och ungdomsnämnden behöver analysera orsakerna till den låga måluppfyllelsen i grundskolan. Relevanta åtgärder har vidtagits, och planeras, men varje enskild rektors pedagogiska ledarskap behöver stärkas. Som ett led i detta arbete rekommenderar vi nämnden att utveckla former för dialog med rektorerna, vilket i dagsläget saknas.
- Den ständigt återkommande frågan om otillräckliga resurser är en fråga om styrning och ledning, som bör ges hög prioritet — i syfte att undanröja vad som kan uppfattas som otydlighet i uppdraget och därmed utgöra hinder för utveckling och förbättring.
- Vi rekommenderar att nämnden utifrån gällande skollag ser över verksamhetens organisation vad avser indelning i skolenheter. Vår bedömning är att Centrala skolenheten inte utgör en skolenhet i skollagens mening. Det formella rektorsansvaret blir därmed otydligt.
- Modellen för resursfördelning begränsar på de små enheterna rektorernas möjligheter att kunna ta sitt ansvar i enlighet med gällande styrdokument.”
Det ser ut som om revisorerna har gjort ett bra arbete. Detta intryck försvinner dock snabbt när jag börjar bläddra i rapporten… Tyvärr. Det är tråkigt. Det är ju självklart så att revisorernas intentioner har varit de allra bästa. Men de har av någon anledning, enligt min åsikt, hamnat fel.
I inledningen till själva rapporten ställer revisorerna sin enda och avgörande fråga:
”Säkerställer nämnden genom uppdrag samt förutsättningar för varje enskild rektor att skolans verksamhet optimeras och bedrivs i enlighet med gällande styrdokument?”
Revisorerna råkar göra ett tankefel med en gång och får därför ett felaktigt perspektiv. Hade de haft tillgång till ”Rapport 362. 2011” från Skolverket, ”Kommunalt huvudmannaskap i praktiken”, hade de kunnat undvika det. (Rapporten från Skolverket fick BUN:s ledamöter i läxa att läsa inför sommaren. Jag bloggade om rapporten i februari i år, ”Kommunalt huvudmannaskap i praktiken”.)
Jag citerar ur Skolverkets rapport:
”Statens uppdrag till huvudmannen (dvs kommunen; min anm) innebär att ansvara för att utbildningen genomförs enligt de statliga styrdokumenten, det vill säga att fördela resurser och organisera så att nationella mål och riktlinjer i skollag och förordningar kan uppfyllas.”
Eller som Skollagen skriver:
”Huvudmannen ansvarar för att utbildningen genomförs i enlighet med bestämmelserna i denna lag, föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen och de bestämmelser för utbildningen som kan finnas i andra författningar.”
Ytterligare ett citat ur Skolverkets rapport:
”Rektor och lärare [är] myndighetsutövande och har uppdrag direkt formulerade av staten.”
Huvudmannen ska inte ge rektorn någon uppdrag, rektorn har fått sitt pedagogiska uppdrag av staten! Huvudmannen ska ge förutsättningar, de nödvändiga redskapen – för att rektorer, och lärare, ska kunna genomföra det nationella uppdraget!
Är det viktigt, är det en lek med ord? Nej, det är inte det. Jag ska visa det i det följande.
Revisorerna har hamnat i fällan att behandla skolan precis som vilken annan kommunal verksamhet som helst. Förvaltningschefen är chef över verksamhetschefen som är chef över näste chef (rektorn)… Precis som i alla andra förvaltningar. Revisorerna skriver t ex:
”Verksamhetschefen för grundskolan är rektorernas närmaste chef. I det årliga medarbetarsamtalet görs en uppföljning på individnivå, vilket också innebär ett förtydligande av uppdrag, förbättringsområden samt behov av kompetensutveckling.”
Verksamhetschefen må vara rektorns kommunale chef, men är definitivt inte rektorns pedagogiske chef! Verksamhetschefen skulle däremot kunna förtydliga det pedagogiska uppdraget, som rektorn har fått från staten, i den meningen att verksamhetschefen inte anser att rektorn fullgör det. Men det är en annan sak. Dock väldigt viktig.
I Skollagen nämns inte kommundirektörer, ekonomer, jurister, förvaltningschefer eller verksamhetschefer. De nämns inte heller i Skolförordningen eller Läroplanen. Det beror på att de inte har några pedagogiska uppdrag från Riksdag, Regering eller Skolverket – det har bara rektorer och lärare!
Ett problem, som en revisor skulle kunna tänkas ta upp i en rapport, är hur ”spänningen” mellan det statliga uppdraget och att rektorn är anställd av kommunen hanteras. Huvudmannen bestämmer ju t ex rektorns löneutveckling. Det kan bli många svåra valsituationer för rektorn, särskilt när det gäller ekonomiska frågor… (Typ hålla budget eller fullgöra det statliga uppdraget att alla barn har rätt till…)
Kommunen ställer upp mål för verksamheten… Precis som kommunen gör för alla andra verksamheter… När revisorerna bibehåller detta kommunala perspektiv så hamnar de inte rätt.
Ur revisorernas rapport:
”Barn- och ungdomsnämnden har genom Mål- och resursplan 2012-2014 (MRP) tydliggjort rektors uppdrag för grundskolan genom att ange tre inriktningsmål beträffande:
1. Kunskapsmålen
2. Trygghet och trivsel
3. Samverkan hem och skola/förskola
Dessa uppdrag är relevanta utifrån huvudmannens statliga uppdrag och utifrån de förbättringsbehov som på nationell nivå lyfts av Skolverket och Skolinspektionen.”
De mål som skolan, dvs rektorer(!) och lärare(!), ska arbeta mot finns redan beskrivna i de statliga styrdokumenten! De ingår i det uppdrag som staten har gett.
Skolverkets rapport:
”Statens starkast betonade styrning, att styra genom att normativt fastställa de mål som skolverksamheten ska uppnå samt även ge riktlinjer för verksamhetens kvalitet, har försvagats genom att de anpassats till kommunens egna normer för verksamheten.”
Vidare:
”Det finns indikationer på att kommunledningar inte styr skolverksamheten utifrån samlat statligt uppdrag. De statliga målen för skolan ses i vissa lägen som långsiktiga visioner, inte som mål att uppfylla. I den kommunala hanteringen prioriteras inte vissa statliga krav, vilket får till följd att nationella mål sorteras bort och nationellt satta målnivåer sänks.”
Skolverket skriver till och med:
”Dessa [egna prioriteringar och målsättningar] kan i praktiken konkurrera med eller motarbeta de nationella målen.”
Kommunen ska inte fatta beslut som redan är politiskt fattade nationellt! Revisorerna har missat det. Huvudmannen/kommunen ska bara fatta beslut om de förutsättningar som krävs för att rektorer och lärare ska kunna verkställa den nationella uppdraget.
I direkt anslutning till ovanstående citat skriver revisorerna:
”Måluppfyllelsen i svensk grundskola behöver öka. Skolorna behöver arbeta mer för en trygg arbetsmiljö fri från kränkningar och diskriminering. Inflytandefrågorna behöver ges mer utrymme.”
Det här är onekligen en kommunal approach till mål. Här visas återigen hur fel det blir när skolan behandlas som vilken annan kommunal verksamhet som helst. I statens uppdrag handlar det inte om att något ”ska öka”, någon ska ”arbeta mer för” eller att något ”behöver ges mer utrymme”. I Skollagen handlar det om att något ska uppfyllas!
”Alla barn och elever ska ges den ledning och stimulans som de behöver i sitt lärande och sin personliga utveckling för att de utifrån sina egna förutsättningar ska kunna utvecklas så långt som möjligt enligt utbildningens mål. Elever som lätt når de kunskapskrav som minst ska uppnås ska ges ledning och stimulans för att kunna nå längre i sin kunskapsutveckling.”
Skollagen igen:
”… framkommer att det kan befaras att en elev inte kommer att nå de kunskapskrav som minst ska uppnås … Om en utredning visar att en elev är i behov av särskilt stöd, ska han eller hon ges sådant stöd.”
Och igen:
”Utbildningen ska utformas på ett sådant sätt att alla elever tillförsäkras en skolmiljö som präglas av trygghet och studiero.”
Skollagen är en lag. En lag ska följas. Skollagen innehåller en massa ”ska”.
När det gäller samverkan med hemmen så står det också om det i Skollagen:
”Utbildningen syftar också till att i samarbete med hemmen främja barns och elevers allsidiga personliga utveckling till aktiva, kreativa, kompetenta och ansvarskännande individer och medborgare.”
Sedan står det många gånger när vårdnadshavare ska kontaktas och medverka. I Läroplanen står det ännu mer om vårdnadshavares rätt till inflytande och medverkan.
Som sagt, kommunen behöver inte, och ska inte, fatta beslut som redan är politiskt fattade nationellt!
PS.Denna blogg kommer att följas av ytterligare två. Tillsammans bildar de tre blogginläggen en (1) text.
- Revisionsrapport: Rektors styrning och ledning (1)
- Revisionsrapport: Rektors styrning och ledning (2)
- Revisionsrapport: Rektors styrning och ledning (3)
BUN 17 sept (3): Pengar, pengar – och arenan! Och en nyhet!
Även budgeten och delårsrapporten avhandlades på måndagens sammanträde med Barn- och Ungdomsnämnden. Det blev dock ingen större diskussion, mest information. Jo, förresten, kring detta påstående blev det en del diskussion:
“kostnader för övertalighet inom förskolan med 1,4 Mkr.”
Förvaltningschef Javette menade att det inte var tillräcklig efterfrågan på den här tjänsten, dvs dagbarnvårdare. Genom att betala avgångsvederlag, så slapp kommunen en större avgift jämfört med en uppsägning.
”Annars hade det kanske stått –7 milj. kr.”
sa förvaltningschefen. Det tyckte jag lät mycket. Men jag kan ha fel. (Antagligen har jag det.) Marianne Karlsson (C) hade synpunkter i det här ärendet, liksom Marika Isetorp (MP). Men när det handlar om ”hur:et”, så är det ingen nämndsfråga… Typ. Moderaten Henrik Dhejne hade åsikter om framförhållningen för föräldrar och barn – barnen var ju tvungna att ”byta omsorgsplats”. Dhejne hade egen erfarenhet. Tydligen hade man fått reda på ”bytet” i ett väldigt sent skede.
Annars fick nämnden återigen höra att Vänersborg ger mindre pengar per elev än riket, när det gäller de lagstadgade verksamheterna som grundskola, fritids, förskoleklass och förskola. Det är ingen hit. Vi får se om de 16 milj extra, som storoppositionen beslutade ”ge” till grundskola och fritids för 2013, kan ändra på detta.
Vänersborg har däremot högre kostnader per elev än riket när det gäller frivilliga verksamheter som musik, fritid och kultur…
Den här kostnadsbilden innebär naturligtvis också att Vänersborg har lägre personaltäthet i de lagstadgade verksamheterna än riket.
Ordförande Lena Eckerbom Wendel (M) menade, som vanligt, att det inte är de ekonomiska resurserna som avgör kvaliteten i verksamheten. Och det är självklart att det finns många variabler. Men läser man den stora skolundersökningen av Hattie, så är det helt klart, att en hög lärartäthet är den viktigaste framgångsfaktorn för elevers lärande! Vad än moderaterna säger. (Läs mer om Hatties undersökning här.)
När det gäller kostnader så ökar kostnaden för den enskilda pedagogiska omsorgen kraftigt i Vänersborg. Det är ett privat företag som bedriver denna omsorg, helt enligt lagen, och som ”aktiverar” många barn som tidigare inte har utnyttjat den kommunala omsorgen. På det sättet rinner pengar ut från kommunen till företaget… Och de ”kommunala barnen” får allt mindre pengar att dela på.
Här krävs det mer pengar!
Till sist fick vi reda på att nämndens verksamhet beräknas att gå med ett underskott i år, och att förvaltningen därför letar ”effektiviseringar”, dvs besparingsåtgärder… Innan ”effektiviseringarna” genomförs ska dessa dock presenteras för nämnden. Och där har ju ”storoppositionen” (med Vänsterpartiet i spetsen) hittat varandra, vilket borgar för att inga besparingar på barnen och ungdomarna kommer att ske.
I massmedia så är det framför allt arenan, som har tilldragit sig störst intresse. Så klart. TTELA hade i torsdagens nummer artikeln ”Pengar till arenan fattas fortfarande” (se här). Bakgrunden är att det saknas 6 milj kr till arenan. Det har emellertid varit känt länge. Nämnden vände sig redan i april till kommunstyrelsen angående detta prognosticerade underskott. Kommunstyrelsen sa då nej till pengarna, men skulle arbeta vidare med frågan…
Inget har mig veterligt hänt sedan dess. Kanske har det arbetats vidare med frågan, kanske har det inte det… Men vad som än händer med underskottet, så kan vi nog vara säkra på att pengarna inte kommer att tas från barnen och ungdomarna. (Fast det gör det ju naturligtvis ändå på sätt och vis.) Den nybildade ”stor-oppositionen” (fortfarande med Vänsterpartiet i spetsen, :-) ) håller noggrann koll på detta.
Arena Vänersborg drar knappt in några pengar. Det är ett stort problem. Arenan, som inför beslutet 2007, sades skulle bli en pengamaskin av gigantiska mått har visat sig bli en gökunge. Vilket i och för sig inte var någon överraskning för några av oss…
Hittills i år har de totala intäkterna för arenan (hyra+evenemang) inte uppgått till mer än 1,6 miljoner kr. 1,6 miljoner kr! Och då är 1 milj av dessa pengar bidrag från Länsförsäkringar. Länsförsäkringar betalar helt enkelt för reklamen i och på arenan. Kanske får IFK Vänersborg in mer pengar via uthyrning av loger, istider, restaurang, försäljning av reklam etc, jag vet inte. Kommunen får i varje fall knappt in några pengar överhuvudtaget på arenan. Jag menar, vad är intäkter på 600.000 kr (till och med augusti)? Det är ju löjligt. Det är väl nästan så att kostnaderna för att administrera och bokföra dessa intäkter är lika höga.
Och då sägs det att arenan är uthyrd och fullbokad i stort sett hela tiden! Det går alltså inte att göra större intäkter på arenan. Det är sanslöst. Det visar väl att hela grundidén är fel. Det går inte att driva arenan med något mått på lönsamhet så länge isen ligger där! Det är bara att konstatera. Isen måste bort. För det är ingen som ska inbilla mig att ens det största av alla möjliga is-arrangemang i arenan, bandy-VM, kan bli lönsamt för Vänersborgs kommun. Hur skulle det kunna bli det? IFK ska inte betala några hyror för arenan under arrangemanget. Och kommunen ska satsa 300.000 kr till marknadsföring.
Det måste till en nytt koncept. Bort med isen, lägg konstgräs i arenan! Börja med detta och gå vidare.
Sedan vet jag inte riktigt om dessa 600.000 kr som har bokförts som intäkter är verkliga pengar. Det måste ju vara IFK Vänersborg som betalar en stor del av dessa hyror. Och IFK Vänersborg betalar ju inte längre något till kommunen. IFK har ju, som är välkänt vid det här laget, en skuld till kommunen på 416.000 kr. Enligt säkra källor har IFK skulder även till företag – och just nu helt tomt i kassan.
Kommunen har faktiskt tagit tag i IFK:s skulder. En betalningsplan har skickats till föreningen. Kommunen vill att IFK börjar betala tillbaka skulden – 60.000 kr i månaden. Jag vet inte hur IFK har ställt sig till detta, mer än att klubbens ordförande Stig Bertilsson har sagt att IFK naturligtvis ska göra rätt för sig. (Precis som Stig Bertilsson alltid har gjort.)
Undrar vad som händer med bandy-VM om IFK inte kan betala och kommunen, eller något företag, försätter IFK i konkurs? Då kan man nog räka med att Vänersborg återigen hamnar på kartan… Antagligen på ett ännu mer slagkraftigt sätt än om bandy-VM faktiskt genomförs…
Kanske kan kommunen få in pengar via sina stämningar? Som bekant ligger kommunen i tvist med både Länsförsäkringar och WSP.
I diariet har en handling från Advokatfirman Lindahl i Malmö registrerats. Advokatfirman Lindahl är ju firman som driver kommunens stämning mot Länsförsäkringar. Den 15-16 november är det huvudförhandling i tingsrätten och den diarieförda handlingen innehåller firmans, och även motparten Länsförsäkringars, senaste inlaga.
Språket som används är till och med ”värre” än det som används i BUN:s beslut… Men som jurist måste man väl skriva på det sättet, för att göra skäl för sin ersättning. Det går ju inte att bara skriva ”vi har rätt och de har fel!”. ”Nej!” ”Jo!” ”Nej!” Osv. Det kan ju vem som helst göra.
Jag reagerar på att Advokatfirman Lindahl skriver:
”…Länsförsäkringar rätteligen borde vitsorda hela det av kommunen yrkade beloppet (3.911.050 kr) såsom skäligt…”
Var det inte mer? Jag trodde att det rörde sig om åtminstone det dubbla. Å andra sidan kanske stämningen mot WSP var på ett högre belopp. Den var nog på 13 miljoner kr om jag minns rätt. Hur som helst, oavsett hur processerna slutar så lär det bli en förlustaffär för kommunen. Bara juristkostnaderna uppgår väl till ett tvåsiffrigt belopp, i miljoner kr. Och om kommunen förlorar tvisterna, så… Det vågar vi väl inte ens tänka på. Då ska kommunen också betala motparternas kostnader.
Kanske blir det en förlikning? Kanske skulle fakturan för tvisterna, ja för hela affären, ja för hela arenan, skickas till Skåne? Dock inte till Malmö….
Som alltid när det skrivs om arenan, så haglar läsarnas kommentarer på TTELA:s hemsida. En viss skillnad mot brukligt är att inte bara Lutz Rininsland (V) har bidragit med en kommentar, även BUN:s ordförande Lena Eckerbom Wendel (M) deltar i debatten. Eckerbom Wendel skriver t ex:
”Min prio är att först bygga klart det som kommunfullmäktige beställde 2007, och först därefter fundera på hur vi eventuellt kan utöka.”
Undrar om det inbegriper Sveriges Radios nya krav på bandyarenorna. I diariet hittar vi ett brev från Sveriges Radio och Svenska Bandyförbundet. Radiosporten vill ha en egen hytt:
- ”som är låsbar
- har en egen nyckel
- har ett låsbart skåp
- där man kan se hela planen
- plats för tre reportrar med varsin stol
- arbetsbänk med ett djup av minst 0,50 centimeter
- öppningsbara fönster, som inte skymmer sikten över planen i öppet läge
- ”kattlucka” för placering av miljöljudsmikrofon
- ansluten till arenans interna kablage för data, ljud och TV-trunkar och behöver vara utrustad med kabelgenomföringar, kattlucka, för tillfälliga produktioner
- värmeelement om så behövs (utomhusarena)
- 10A eluttag
- ISDN-abonnemang
- ett för Sveriges Radio, avdelat, trådbundet, bredbandsuttag på minst 2 megabit/s.”
Det kanske är lätt ordnat? Kanske inte ens en miljon….
Undrar förresten vilka krav den finska radion, Radio Moscow, Norsk Riks-Kringkastning, Radio Minsk, CNN och BBC kommer att ställa när bandy-VM går av stapeln?
Till sist. En nyhet. (En till?) Typ.
Mina läsare kanske kommer ihåg bloggen jag skrev i tisdags, ”Det är ingen nämndsfråga!”. Den handlade om vad som var nämndsfrågor och inte. (De flesta frågor visade sig enligt ordförande Eckerbom Wendel inte vara frågor för nämnden…) Det blev i det sammanhanget ganska naturligt att tala om delegation. Vem får besluta, och om vad? Eckerbom Wendel var, som vanligt, väldigt säker på sin sak… (Vilket betydde att nämnden inte fick besluta om något…)
I fredagens diarium hittar jag ett yttrande från Kammarrätten.
”Vänersborgs kommuns överklagande har undertecknats av Kent Javette i egenskap av förvaltningschef på barn- och ungdomsförvaltningen. … Den delegationsordning som kommit in till kammarrätten ger inte Kent Javette behörighet att för Vänersborgs kommun överklaga förvaltningsrättens dom.”
Det här med delegation är tydligen inte så lätt som vissa trodde… Och om dessa ”vissa” har fel nu, så kanske de också hade fel förut…
I det aktuella fallet för dock Vänersborg en andra chans:
”Kammarrätten förelägger därför Vänersborgs kommun att senast den 10 oktober 2012 komplettera överklagandet med beslut av behörigt organ att överklaga förvaltningsrättens dom, eller att komma in med delegationsordning eller annan beslutshandling av behörigt organ som utvisar att Kent Javette är behörig att överklaga förvaltningsrättens dom.”
Undrar om Eckerbom Wendel kommer att kalla in Barn- och Ungdomsnämnden till ett extra sammanträde? För det måste väl vara nämnden, som är det ”behöriga organet” som rätten har i tankarna? Eller tänker Eckerbom Wendel kanske utnyttja Kommunallagens 6 Kap 36 §:
”En nämnd får uppdra åt ordföranden eller en annan ledamot som nämnden har utsett att besluta på nämndens vägnar i ärenden som är så brådskande, att nämndens avgörande inte kan avvaktas.”
Undrar om ärendet i Kammarrätten är ”så brådskande” att denna paragraf i kommunallagen gäller för ordförande? Kanske kan man överklaga ett eventuellt ordförandebeslut…? Kanske kan ett sådant överklagande formuleras så här:
”Jag överklagar nämndsordförandes beslut att ge förvaltningschefen delegation på att överklaga ett beslut, därför att jag inte anser att ordförande hade delegation enligt Kommunallagen att besluta att ge förvaltningschefen delegation att överklaga ett beslut från kammarrätten som handlade om att förvaltningschefen inte hade delegation att överklaga ett beslut därför att detta beslut inte var brådskande.”
Typ.
BUN 17 sept (2): Väne Ryr
Den kanske viktigaste konkreta frågan på Barn- och Ungdomsnämndens sammanträde i måndags var frågan om Väne Ryrs vara eller inte vara. Det låg helt enkelt ett förslag från förvaltningen att Väne Ryrs skola formellt skulle läggas ner.
De som följt frågan vet att det inte har bedrivits någon skolverksamhet i Väne Ryr under det senaste läsåret. Rektor och verksamhetschef tog ett beslut sent på våren 2011 att flytta verksamheten till Onsjöskolan.
”Av organisatoriska skäl beslutas om förläggning av undervisning åk 1-6, för Väne Ryrs skolas elever, flyttas till Onsjöskolan. under läsåret 2011/2012.”
Även fritids och förskoleklassen flyttades till Onsjöskolan.
Rektorn hade rätt att fatta ett sånt här beslut. (Det finns ingen ”verksamhetschef” i Skollagen.) Rektorn organiserar skolans verksamhet. Men det är en gråzon. Det är nämligen huvudmannen, dvs Barn- och Ungdomsnämnden, som ansvarar för lokaler och skolor. Rektor kan flytta verksamheten, men det är nämnden som lägger ner skolor.
Och nu i måndags skulle nämnden lägga ner Väne Ryr. Det tyckte i varje fall den utredande och föredragande tjänstemannen. Liksom den styrande mini-alliansen.
Men det tyckte inte ”storoppositionen”, dvs S, V, MP, C och VFP. I varje fall inte än. Utredningen visade nämligen att det finns ett underlag för att öppna skolan igen. Till inte alltför höga kostnader. (Se ”Skolbeslutet och Väne Ryr”) ”Stor-oppositionen” tyckte att nämnden måste fråga föräldrarna innan beslut fattas.
Därför yrkade den samlade ”stor-oppositionen” på återremiss – med följande motivering:
”Återremittera utredningen för ett komplement med en enkät till samtliga föräldrar med barn i åldern 0-9 år i Väne Ryr för att få en djupare insikt i hur många som kan tänkas placera sina barn i förskola (och dagbarnvårdare), skola F-3 och fritidshem i Väne Ryr.”
Ordförande Eckerbom Wendel (M) och ledamöterna från mini-alliansen tyckte inte att vi skulle fråga föräldrarna. Kerstin Andersson (FP) sa:
”Föräldrarna valde bort skolan.”
Lena Eckerbom Wendel höll med:
”Föräldrarna har redan svarat!”
Mini-alliansens partier fortsätter konsekvent traditionen att bara lyssna på människor som håller med dem. Och håller folk inte med dem, så lyssnar de på de människor som inte säger något…
Lisbeth Brodin (M) menade också:
”Föräldrar kan inte begära att ha skola.”
Kerstin Andersson ansåg vidare att en återstart av skolan i Väne Ryr skulle få drastiska konsekvenser för barnen:
”Varför ska dessa barn inte få välja kompisar?”
Jag undrade lite försiktigt om det inte är föräldrarnas sak att bestämma vilken skola barnen ska gå på… Enligt Kerstin Andersson var det tydligen en nämndsfråga. Och på sätt och vis var det ju en uppfriskande åsikt att någon från mini-alliansen anser att det faktiskt finns frågor som angår nämnden… Det var ju en hel del andra frågor som inte ansågs vara nämndsfrågor denna eftermiddag… (Se ”Det är ingen nämndsfråga!”)
Så vitt jag kan bedöma blev Eckerbom Wendel (M) stundtals lite väl desperat. Hon levererade några argument som saknade all relevans i sammanhanget.
”Ska vi bygga en ny skola på Restad Gård? På Sanden?”
Eckerbom Wendel frågade också tjänstemännen hur mycket tid som hade lagts ner på utredningen… Och hur mycket pengar den hade kostat. Underförstått att utredningen om Väne Ryr var bortkastade pengar.
Man kan väl lugnt säga att den här typen av argument inte direkt fick någon i oppositionen att ändra åsikt…
Det blev votering. Mini-alliansens förslag fick 5 röster, ”storoppositionens” yrkande på återremiss fick 8.
Det innebär att om en klar och tydlig majoritet av föräldrarna väljer att placera sina barn i Väne Ryr, så kommer det att öppnas förskola, fritids, förskoleklass och grundskola 1-3 där.
Hela diskussionen kring Väne Ryr var ju ett resultat av medborgardialogen som hölls i våras. Barn- och Ungdomsnämnden satte i måndags också en formell punkt för detta projekt.
Det blev dock ett tillägg till beslutet, efter påpekande från Vänsterpartiet:
”…nämnden vill erhålla demokratiberedningens utvärdering för nämndens interna efterkommande reflektioner över medborgardialogen.”
Dock var själva formuleringen inte Vänsterpartiets. (Jag kan för övrigt redan nu utfärda ett vallöfte. Om jag blir ordförande i BUN, så ska jag se till att ändra på språket i besluten…)
Det är självklart viktigt att lära av sina erfarenheter. Medborgardialogen var ett nytt grepp för Vänersborg – och nämnden, som var ansvarig för den, måste dra lärdomar för framtiden. Naturligtvis. Och oftast lär man sig mest av misstagen.
Något som dock inte tycks gälla många politiker i Vänersborg…
BUN 17 sept (1): "Det är ingen nämndsfråga!"
Det var ett långt sammanträde med Barn- och Ungdomsnämnden igår. Mötet startade kl 13.15 och slutade strax före halv 8.
Tidigt på mötet presenterade Håkan Alfredsson och musikskolechef Gunilla Wretemark musikskolan och dess verksamhet. Musikskolan har många och fantastiska aktiviteter av alla de slag, ledda av duktiga och skickliga yrkeskvinnor och –män. Det är inte tu tal om annat. Det är bara det att verksamheten kostar pengar… Förskola och grundskola kostar också pengar. Samma pengar, så att säga. De konkurrerar om den begränsade mängd pengar som finns i den kommunala pengapåsen. Skillnaden är att förskola och grundskola är lagstadgad, det är inte musikskolan.
Nämnden pratade vidare om delårsrapport och budget. Det får jag återkomma till senare. Så också till varför en majoritet av BUN (”storoppositionen” mot mini-alliansen) beslutade att återremittera frågan om Väne Ryrs framtid, för att ta reda på hur många föräldrar i området som kan tänka sig att placera sin barn i Väne Ryr. Nämnden diskuterade också utredningen om ”förutsättningar för att minska klimatpåverkan från kommunalt finansierad kostverksamhet”. Även den tänkte jag återkomma till i en senare blogg.
Vad ska då den här bloggen handla om? Jo, om de frågor som Marianne Karlsson (C) och jag (V) ställde angående de förändringar som har skett på skolenheterna i södra Dalsland.
Själva frågorna redogjorde jag för i en tidigare blogg. (Se här.) Själva svaren är väl egentligen ännu enklare att redogöra för. Jag citerar nämndens ordförande Lena Eckerbom Wendel (M):
”Det är ingen nämndsfråga!”
Påståendet blev som ett mantra, som ordförande upprepade hela tiden. På Marianne Karlssons påstående att en rektor på Frändeskolan hade ”fått sparken” svarade Eckerbom Wendel:
”Personalfrågor rör inte nämnden. Nämnden får inte och ska inte ta upp sånt.”
Jag begärde ordet och läste några meningar från kommunens hemsida:
”Varje förvaltning har en politisk nämnd över sig i hierarkin”.
”Det åvilar nämnden att lämna allmänheten information om nämndens verksamhet.”
Eckerbom Wendel var förberedd. Hon läste ur något reglemente, jag uppfattade inte riktigt vilket, och sa:
”Förvaltningschefen kan bara diskutera personalärenden med den det berör. Oavsett vad människorna tycker om saken.”
Marika Isetorp (MP) begärde ordet och berättade att hon hade talat med Inger Carlsson. Carlsson hade sagt att hon inte själv vet varför hon inte fick vara rektor och att hon (Carlsson) inte hade något val.
Isetorp hann knappt prata till punkt förrän Eckerbom Wendel bröt:
”Det här är ingen nämndsfråga!”
Eckerbom Wendel tog i på skarpen.
Min partivän Magnus Bäckström (som också har skrivit om sammanträdet, klicka här) undvek personfrågan och frågade istället varför rektorstjänsten på Frändeskolan har tagits bort. Bäckström menade att detta var en organisationsfråga.
Det spelade ingen roll. Eckerbom Wendel:
”Det är inte vår fråga!”
Marianne Karlsson (C) ifrågasatte att agerandet från förvaltningens agerande var ”god ekonomisk hushållning”. Jag kompletterade med (som jag har skrivit tidigare) att Inger Carlsson har fått avtalspension med 80% av lönen, samtidigt som en ny biträdande rektor har tillsatts.
Eckerbom Wendel:
”Den goda ekonomiska hushållningen är inte heller vår fråga.”
Jag ställde en fråga om hur förvaltningen resonerar när den förra året beslutade att det skulle finnas en rektor på Frände (F-6) och en på Dalbo (7-9) och nu, året efter, en för båda enheterna.
Förvaltningen gav inga skäl till förändringarna utan konstaterade bara att:
”Organisationen förändras löpande.”
Eckerbom Wendel:
”Det är fortfarande inte en nämndsfråga”
Jag hade också ställt en fråga varför förvaltningen på fyra år hade ändrat organisationen i södra Dalsland varje år.
- 2009-2010 – Frändeskolan har en rektor och Dalboskolan har en rektor.
- 2010-2011 – Frändeskolan och Dalboskolan har en gemensam rektor.
- 2011-2012 – Frändeskolan har en rektor och Dalboskolan har en rektor.
- 2012-2013 – Frändeskolan och Dalboskolan har en gemensam rektor.
Eckerbom Wendel tyckte först och främst att min fråga innehöll:
”för mycket värderingar.”
Och sedan… Ja, kan ni gissa?
”Det är ingen nämndsfråga.”
Jag hade ytterligare en fråga. Jag undrade varför ingen samverkan med facken hade gjorts vid de senaste organisatoriska förändringarna.
Eckerbom Wendel:
”Frågan hör inte hit.”
Jag tillade att när samverkan har skett tidigare år, så har facken i stort sett hela tiden haft motsatt uppfattning mot arbetsgivaren, dvs Barn- och Ungdomsförvaltningen. Förvaltningen har inte någon gång lyssnat till personalen.
Eckerbom Wendels partikollega Henrik Dhejne (M) tyckte inte detta var något att bry sig om:
”Facken säger alltid så här.”
Sådana här åsikter sitter i ryggmärgen hos många moderater. Konstigt nog. Många i lärarkåren röstar ju faktiskt (tyvärr) borgerligt. Det kanske kan bli ändring på det nu.
Samverkan och de avtal kring samverkan, som har ingåtts mellan Vänersborgs kommun och personalorganisationerna, är dock inga skämt. Det är inget som parterna har ingått för skoj skull. Avtalen är viktiga och ska följas.
Tja, i varje fall som princip…. Hur det går till i Barn- och Ungdom är ju något helt annat.
Som följdfråga undrade jag varför inte en konsekvens- och riskanalys hade gjorts. Någon som också lärarfacken har efterfrågat. Här pratar vi om mer än ett lokalt samverkansavtal…
Enligt Arbetsmiljöverkets måste en skriftlig riskbedömning ske:
“i samband med planeringen av ändringar i verksamheten.”
Och i detta arbete ska
“arbetstagarna, skyddsombuden och elev-skyddsombuden [ges] möjlighet att medverka.”
I ”Arbetsmiljöverkets föreskrifter om systematiskt arbetsmiljöarbete” står det:
”8 § … När ändringar i verksamheten planeras, skall arbetsgivaren bedöma om ändringarna medför risker för ohälsa eller olycksfall som kan behöva åtgärdas. Riskbedömningen skall dokumenteras skriftligt. I riskbedömningen skall anges vilka risker som finns och om de är allvarliga eller inte.”
”Risker för ohälsa” handlar inte bara om risk för fysiska skador. I föreskrifterna så står det också:
”3 § Det systematiska arbetsmiljöarbetet skall ingå som en naturlig del i den dagliga verksamheten. Det skall omfatta alla fysiska, psykologiska och sociala förhållanden som har betydelse för arbetsmiljön.”
Enligt förvaltning har sådana här analyser påbörjats. Läser man citaten ovan, så står det väl ganska klart att de ska göras innan förändringarna…
Lena Eckerbom Wendel (M) höll med om att frågan är viktig, men det är
”inte en fråga för nämnden.”
Det är en sådan här inställning som får ledamoten Bäckström (V) att skriva i sin blogg:
”…man funderar på varför man överhuvudtaget skall ha någon nämnd.. Och varför man överhuvudtaget skall engagera sig…”
Det måste tilläggas att jag ville att lärarfacken skulle få ordförande Eckerbom Wendels tillåtelse att yttra sig i frågorna. Både LR (=Lärarnas Riksförbund) och LF (=Lärarförbundet) hade representanter på sammanträdet.
Det fick de inte av Eckerbom Wendel (M). Personalorganisationernas två representanter fick INTE yttra sig på sammanträde! Jag tycker att det är anmärkningsvärt. Synnerligen anmärkningsvärt. Eckerbom Wendel sitter i kommunens Demokratiberedning, och detta är hennes syn på demokrati.
Kanske kan man travestera Bäckström:
”varför ska man överhuvudtaget ha någon demokratiberedning… ”
Vid ett tillfälle, alldeles i början, när Marianne Karlssons påstående om att rektor ”fått sparken” togs upp, så gav ordförande prov på en outsäglig snällhet (nä, nu gick jag nog för långt!). Nämnden fick en liten förklaring av förvaltningen till frågan om rektor Inger Carlsson.
”Ingen har fått sparken. Inger Carlsson har sökt och fått avtalspension.”
Inger Carlsson själv har berättat för sin personal på Frändeskolan, om hur hon har tvingats bort från sin rektorstjänst. Inger Carlsson har också skrivit ett brev till alla föräldrar med barn på Frände, där hon förklarar. Inger Carlsson har dessutom sagt det i samtal med Marika Isetorp (MP), som också sitter i PFU (=Personalutskottet).
Och för att säga det så neutralt som det bara går:
Inger Carlssons version stämmer inte överens med förvaltningens version…
Men det är väl inte en fråga för nämnden…
Eller?
Det finns en delegationsordning för Barn- och Ungdomsnämnden. Den fastställdes 2011-09-19 (du kan hitta den här). Delegationsordningen börjar så här:
- ”Kommunallagen reglerar möjligheten att delegera beslutsfattandet inom kommunens verksamhet. Delegaten redovisar sedan tillbaka till nämnden. På vilket sätt anmälan till nämnden sker beslutar nämnden.”
Och lite senare i delegationsordningen:
- ”Förvaltningschefen har rätt att besluta om vidaredelegation, under förutsättning att barn- och ungdomsnämnden medgivit detta. Den som då beslutar i förvaltningschefens ställe ska redovisa tillbaka till förvaltningschefen som i sin tur anmäler besluten till nämnden.”
- ”Delegationsbeslut ska anmälas till Barn- och ungdomsnämnden. … Vidare syftar anmälan till att nämnden ska ha möjlighet att avgöra huruvida delegaten fullgör sitt uppdrag såsom önskat.”
”Det är ingen nämndsfråga!” säger Barn- och Ungdomsnämndens ordförande Lena Eckerbom Wendel (M).
Är det inte det?
PS. Med den förra bloggen satte jag två slags rekord. Jag fick över 90.000 träffar på bloggen och jag kom upp i sammanlagt över 1.000 A4-sidor på hela min blogg…
Inför BUN (3): Delårsrapport och medborgardialog
Det här blir det tredje inlägget om Barn- och Ungdomsnämndens kommande sammanträde på måndag. (Den första handlade om Väne Ryr och den andra om diverse frågor som kommer att ställas.)
Nämnden ska besluta om delårsrapporten. Den fick ledamöterna sig tillskickade under veckan. En delårsrapport innehåller en beskrivning av verksamheten under året som har gått (fram till och med augusti denna gång) och blickar dessutom framåt med lite prognoser och sånt. Det har blivit några delårsrapporter genom åren… Det är ingen särskilt upphetsande läsning. Oftast är de kopierade från gång till gång med enbart smärre ändringar i texten och, naturligtvis, med uppdaterade och aktuella siffror.
Dessa uppdaterade siffror kring budgeten är det intressantaste med rapporten. TTELA:s 
”papperstidning” redogjorde idag på ett bra sätt för dessa.
Enligt prognosen går Barn- och Ungdomsnämnden minus med 9,2 milj kr år 2012. Av dessa 9,2 milj kr återfinns 80% (7,4 milj kr) under Arena och Fritid. Det är naturligtvis Arena Vänersborg som är det stora hålet, som pengar rinner ut ur…
Grundskolan går minus 3,7 milj kr, men i de pengarna ingår (av någon anledning)skadestånds- och rättegångskostnader för Arbetsmarknadsdomstolens dom för fritidspedagoger med 2,7 milj kr. Ännu konstigare är väl följande minuspost:
”kostnader för övertalighet inom förskolan med 1,4 Mkr.”
Den här posten kommer att diskuteras på måndag.
Inom den här anslagsbindningsnivån, Grundskolan alltså, så finns det också en del andra poster som går med minus, och en del andra som går med plus. Några skolenheter beräknas göra ett underskott på omkring 1 milj, Frände/Rösebo respektive Brålanda/Skerrud. Mariedals underskott blir omkring 650.000 kr. Ytterligare 6 enheter ligger på ett minus på omkring 100.000 kr.
De här underskotten kan man naturligtvis ha synpunkter på, men jag tror att rektorerna har en svår situation när de ska försöka få mycket begränsade resurser att räcka till verksamheten. Finns det dessutom flera skolor, varav några är förhållandevis små, på skolenheten är det i det närmaste omöjligt att få budgeten att gå ihop. Resursfördelningssystemet är inte utformat för detta.
Den enskilda pedagogiska omsorgen ökar kraftigt.
”I början av året var 170 barn (1-12 år) inskrivna i denna verksamhet. I september är det ca 240 barn inskrivna.”
Det här är dyrt.
”Kostnader för enskild pedagogisk omsorg ökar under hösten med ca -1,5 Mkr mer än vad som beräknades i april.”
Pengar rinner ut till privata företag som driver verksamheten i vinstsyfte… Jag gillar inte det, men det är inget att göra åt, i varje fall inte i Vänersborg. Lagen är som den är.
I delårsrapporten hittar jag också följande:
”Förvaltningen väntar på domslut för flera överklaganden och eventuella kostnader för detta är inte beaktat i prognosen.”
Det här kan jag för tillfället inte påminna mig att jag har hört talas om. Det blir till att fråga på mötet vad det är för överklaganden. Vad det kan bli för kostnader vet jag inte heller.
Förvaltningen ska försöka minska underskottet. När det gäller förskolan:
”Efterfrågan på platser för 1-5-åringar är lägre på hösten än på våren. Inför hösten finns ca 8-10 avdelningar med färre barn. Dessa förskolor har minskat sin bemanning till hösten. Inom kommunal pedagogisk omsorg minskar efterfrågan, vilket leder till färre anställda.”
Det här gillar jag inte.
När det gäller Arena och Fritid:
”Åtgärder för att minska driftskostnaderna är att senarelägga och korta säsongerna för både is på isbanor och uppvärmning av fotbollsplaner.”
Jag reagerar faktiskt på att fotbollen ska vara med och betala för bandyns stora underskott. (Grattis VIF till seriesegern!!)
Arena och Fritid sparar också på Ungdomshuset genom att öppettiderna blir sämre (mindre öppet) och att det var stängt under juli och augusti.
Det var det viktigaste om budgeten. Det finns en del annat i delårsrapporten också. Jag nöjer mig denna gång med att redovisa några axplock.
- ”Preliminära beräkningar visar att medelmeritvärdet sjunkit med 0,3 poäng till 201,2.”
Det gäller betygen i åk 9. De sjunker. Inte så konstigt med tanke på hur grundskolan har behandlats ekonomiskt de senaste åren.
Resultaten från vårens nationella prov i åk 3 och åk 6 redovisas också. (Dock inte från åk 9.) Andelen godkända elever har sjunkit under de tre senaste åren i både matematik och svenska i åk 3. För åk 6 går det inte att jämföra, eftersom de nationella proven tidigare har genomförts i åk 5. Andelen godkända elever ligger kring 90%, något högre siffror i svenska och något lägre i matte.
- ”Kommunikationen med medborgare, företagare och organisationer ska förbättras … och skapa fler nöjda brukare. … Resultatet förväntas att uppnås.”
Tidigare har väl BUN knappt lyssnat till medborgarna överhuvudtaget. Med vårens medborgardialog har det självklart tagits ett steg framåt.
- ”Den digitala Lärplattformen, som införts på alla grundskolor för att förbättra kommunikationsmöjligheterna mellan pedagog, vårdnadshavare och elev, utnyttjas allt mer och bidrar till tätare kontakter mellan verksamheten och hemmen.”
Det här upplever man knappast ”på golvet”, i varje fall gör inte jag det. Det går ytterst trögt att implementera denna plattform och många föräldrar är fortfarande inte ens med. Gränssnittet är klumpigt och det är svårt att navigera i systemet. Dessutom konkurrerar det i praktiken med sociala medier som Facebook. Kanske skulle skolorna använda Google+ eller Facebook istället? I varje fall så länge det inte finns någon app till mobiltelefonerna… Det är nog så att vill föräldrarna veta något om sina barn och ungdomar, så ringer de, SMS:ar eller tar kontakt med pedagogerna via email, eller Facebook.
När det gäller investeringar så kan man notera att:
Taket på Arena Vänersborg har förstärkts, renovering av Ursands camping, som återinvigdes i juni, har genomförts och byggnation av nya omklädningsrum vid Botered har inletts.
Det är inte en dag för sent att det har inletts arbeten med nya omklädningsrum på Botered. De gamla har stått där sedan min tid i det gamla anrika Columbia…
Ärende 8 på dagordningen handlar om medborgardialogen. Förslaget till beslut är att BUN ska avsluta projektet.
Det förstår jag inte. 278 medborgare ville vara med och utvärdera medborgardialogen. Den här utvärderingen har ännu inte genomförts. Och då undrar jag, inte kan väl BUN avsluta projektet innan denna utvärdering är klar?
Det BUN har framför sig inför sammanträdet, det är en slutrapport som redogör för vad de som har arbetat med projektet, politiker (dock inte nämndens politiker med undantag av presidiet!) och tjänstemän, anser. Och slutrapporten är ganska underlig, bristfällig kanske är ett mera rättvisande omdöme. Slutrapporten består nämligen av mängder med citat som någon har skrivit upp på diverse möten.
Här följer ett antal citat ur rapporten, som jag har fastnat för. De utgör inte på något sätt någon sammanfattning eller beskrivning av helheten.
- ”Nämnden har fått för lite insyn i arbetet.”
- ”Tidplanen var alldeles för kort för att genomföra en medborgardialog.”
- ”Tydlighet i direktiven och i svarsalternativen är mycket viktiga om man menar allvar med att man är intresserad av vad medborgarna verkligen tycker!”
- ”vi har inte fått ut budskapet ‘att det syftar till att få mer resurser till undervisning’.”
- ”Vi har inte nått ut till alla grupper.”
- ”Jag tycker på det hela att den varit bra, men allmänheten har ju uttryckt skepsis ang vissa beräkningar mmm men jag tror inte man kunde gjort mer.”
- ”inrätta ett debattforum”
- ”Skapa en särskild facebookgrupp för att förebygga alla ‘mot-grupper’ som startats.”
- ”Vi borde läst och kritiskt granskat för att hitta fällorna som kunde användas mot syftet.”
- ”Korrekturläsa, var noggrannare med ordval.”
- ”Informationen måste vara mycket tydlig och så objektiv som möjligt.”
- ”Att få 8 % av befolkningen att besvara enkäten är en god bedrift!”
- ”Alternativen man skulle ta ställning till var ställda så att de allra flesta inte kunde eller vägrade välja.”
- ”Frågan är egentligen för komplicerad för att man skall kunna besvara frågeställningarna i den här formen.”
- ”Genomför en parallell opinionsundersökning riktad till ett bestämt antal personer så att man kan får fram ett statistiskt säkerställt ställningstagande i förhållande till populationen i kommunen.”
- ”Påskynda uppgradering av kommunens ålderdomliga officepaket från 2003.”
- ”brister i underlaget”
- ”Brister i kommunens statistikprograms analysfunktioner, direkta felaktiga funktioner”
- ”Bra med väktare på plats när det behövdes.”
- ”Vi saknade stora grupper i samhället som av någon anledning inte kom på mötena.”
- ”Vi hade inte tillräckligt noga kontrollerat materialet varför vi fick onödig kritik kring pilen och något av diagrammen. Detta användes sedan för att skapa misstro.”
- ”Vi lyckades inte visa att det var ett gemensamt budskap från förvaltning och politiker.”
- ”Oklarhet i rollerna politik och förvaltning gentemot medborgarna.”
- ”Politiker har hävdat att ”detta ansvarar tjänstemän för” och tjänstemän har hävdat att ”detta är en rent politisk fråga”, dvs istället för samarbete har vi två grupperingar som skjuter över ansvarsfrågan då det blir obekvämt.”
Alldeles i slutet av rapporten står det:
”Vid redovisning för nämnden angavs möten mellan två av ledningsgruppens personer som projektgruppsmöten för att det skulle framstå som om gruppen fullgjort uppdraget.”
Det här undrar jag över. Har Barn- och Ungdomsnämnden blivit duperad?
För övrigt har Barn- och Ungdomsnämnden några informationsärenden och annat smått och gott. En större fråga, som jag inte har berört, är ärende 6. Den handlar om att BUN ska yttra sig över utredningen ”Minska klimatpåverkan från kommunalt finansierad kostverksamhet”. Det handlar bland annat om att kommunen ska införa en vegetarisk matdag i veckan.
Om jag hinner och orkar kanske det blir några rader om detta imorgon…
Inför BUN (2): Frågor om rektorer, arenan mm
Det har hänt en del sedan Barn- och Ungdomsnämndens sammanträde i juni. Det tycks dock som om alla händelser inte ska tas upp. Ordförande Lena Eckerbom Wendel (M) anser nog att de är typ ”tjänstemannafrågor”, dvs frågor som inte angår oss politiker. I moderaternas Vänersborg finns det många sådana… Men allt bör komma upp på bordet. Tycker jag. Alltså måste jag som ledamot ställa några frågor.
Det är inte bara jag som har tänkt så här. Marianne Karlsson (C) har också gjort det. I diariet idag hittar jag nämligen ett mail från Marianne Karlsson (C). Marianne Karlsson ställer några frågor, som hon vill ha svar på till måndag. Hon skriver:
”En rektor, Frändeskolan, har fått sparken. Jag vill ha siffror på den ”goda ekonomiska hushållning” som detta är! Papper på bordet på måndag.
Från förvaltningen får vi uppgifter att vi inte har tillräckligt med behörig personal. Att då betala en behörig person ‘avtalspension’ ett par år tycker jag rimmar dåligt. Har vi egentligen råd med det? Hur menar Ni att dessa pengar/resurser kommer barn och elever tillgodo?”
Det är ord och inga visor. Det är bra frågor. Dessutom undrar jag, och det gör nog Marianne Karlsson också, varför rektor Inger Carlsson överhuvudtaget tvingades bort från sin tjänst. (Läs om rektor Carlsson här.)
Barn- och Ungdomsförvaltningen, –nämnden, har under flera år tillämpat en policy där duglig och kompetent personal betalas för att sluta sina tjänster. Detta samtidigt med att det blir allt fler barn och ungdomar per vuxen i både förskola och grundskola.
I början av juli läste vi i TTELA (eller på min blogg, klicka här) att sex barnskötare fick dela på en miljon kronor för att sluta sina tjänster. Du läste rätt, ”sluta sina tjänster”. I stället för att använda miljonen för att öka personaltätheten!
Dagen efter(!) den här artikeln skriver TTELA om personalen på Hallebergs förskola.
”Personalen konstaterar att det med de förutsättningar som finns idag är svårt att uppfylla Skolverkets krav.”
Rätt tänkt? Feltänkt? Tänkt?
Att betala kompetent personal för att sluta sina tjänster har varit feltänkt förut. Och det är feltänkt nu.
Konsekvensen av förvaltningens agerande mot Inger Carlsson är också att skolorganisationen i södra Dalsland förändras. Dalboskolans rektor ska nu också vara rektor över Frändeskolan och Rösebo skola.
Den här förändringen strider mot de principer för organisationen som förvaltningen själv har lagt fast. Lärarförbundet, Lärarnas Riksförbund, Kommunal och Vision protesterar och skriver med anledning av det här:
“Vi har tidigare tagit beslut i FSG om rektorsorganisationen, där det framgår att det ska vara en rektorstjänst på 100% på Frändeskolan/Rösebo skola samt en rektor på 100% på Dalboskolan. Det har från arbetsgivarhåll sedan tidigare fastslagits att en rektor inte kan vara chef över både F-6 och 7-9.”
Det hade förvaltningen tydligen glömt… Dessutom har förvaltningen också glömt att förhandla förändringarna…
Det har dock varit turbulent i södra Dalsland flera gånger de senaste åren. Följ med…
Inför läsåret 2010-2011 skulle Dalboskolan få en ny rektor. Förvaltningen föreslog då att Inger Carlsson, som var rektor på Frände/Rösebo (F-6), också skulle bli rektor på Dalbo (7-9). Lärarfacken protesterade. Inte mot Inger Carlsson, utan mot att Dalbo inte skulle få en egen rektor. Lärarfacken ansåg att det inte var någon bra organisationsmodell, att slå ihop två LM-skolor med en högstadieskola. Förvaltningen gick mot lärarfacken. Rektor Inger Carlsson var så oerhört kompetent att detta inte skulle bli några som helst problem…
Inför läsåret 2011-2012 hände saker. Helt plötsligt ansåg förvaltningen att organisationen med en rektor på Frände/Rösebo och Dalbo inte var bra…
Förvaltningen beslutade att Frände/Rösebo skulle ha en egen rektor. Igen. Även Dalboskolan (7-9) skulle ha en egen rektor. Det här var ju precis det lärarfacken hade velat hela tiden. Va’ bra!
I detta läge ville Inger Carlsson pröva sina vingar på Dalboskolan. Och lärarfacken var 
positiva till Inger Carlsson.
Det var inte förvaltningen.
Inger Carlsson dög inte för Dalbo. Helt plötsligt. Istället utannonserades rektorstjänsten på Dalbo – tillsammans med ett flertal rektorstjänster i kommunen. Många sökte tjänsterna och ett flertal intervjuer skulle hållas. Dock inte med Inger Carlsson.
LR (=Lärarnas Riksförbund, ett av lärarfacken) ställde frågan till förvaltningen, vilka som var tilltänkta till Dalbo. LR fick svaret: ”Ingen. Och alla. Alla sökande söker alla rektorstjänster.” LR på Dalboskolan hade därför ingen möjlighet att skicka någon representant till intervjuerna. (Det fanns ingen möjlighet att lämna arbetet för att sitta med på över 10 intervjuer.)
Det visade sig senare att en person, och endast en, var ”headhuntad” till Dalbo. Ingen annan av de sökande var överhuvudtaget aktuell till Dalboskolan…
Och nu…
Nu har läsåret 2012-2013 börjat. Och vad händer? Återigen slås Frände/Rösebo och Dalbo ihop… Återigen ska Frände/Rösebo och Dalbo ha en rektor. (Dock inte Inger Carlsson.) Mot lärarfackens vilja.
Fattar någon vad som händer? Ingen på Frände/Rösebo och Dalbo gör det… Kan förvaltningen förklara?
Det ska bli intressant att höra förvaltningens förklaringar. Inte bara på alla förändringar fram och tillbaka, utan också varför allt sker mot lärarfackens vilja. Ibland även utan någon som helst samverkan.
Det blir fler frågor på måndag.
Marianne Karlsson (C) ställer ytterligare två frågor. En fråga handlar om vad som händer i Väne Ryr om inte skolan öppnas. Karlssons sista fråga tar upp resursfördelningsmodellen.
”Hur bör en resursfördelningsmodell se ut som ger större personaltäthet, exempelvis när kommunfullmäktige så beslutat?”
Min bestämda åsikt är att modellen måste ändras. Jag tyckte inte att den var bra när den antogs, och jag tycker inte att den är bra nu heller.
I en tidigare blogg skrev jag om att det tydligen investeras i arenan och att jag som ledamot i BUN blir något överraskad när jag får läsa det i TTELA. Det är väggar på 3 m, det är golv, det är förtält (ja, du läste rätt – se här) och det har också talats om kompletteringar av läktarna.
Det måste bli en fråga om vad det har kostat och var besluten har fattats.
På tal om arenan, så har nämndens ordförande Lena Eckerbom Wendel (M) tagit till orda i moderaternas (mycket sporadiska) blogg. Hon skriver under rubriken: ”Sanningar om arenan”. (Här.) Eckerbom Wendel har citationstecken runt ordet ”sanningar”, vilket torde betyda att hon anser att sanningarna inte har kommit fram. Blir ännu mer nyfiken när hon sedan inleder sitt inlägg:
”Det finns många ’sanningar’ om vår Arena i bloggar, kommentarer och ’på stan’.”
Återigen citationstecken… Blir också förväntansfull när det står bloggar… Eckerbom Wendel läser ju inga sådana…
Eckerbom Wendel konstaterar att arenan inte är färdigbyggd, att den kostar 27 milj kr per år, att taket läcker, att det pågår rättsprocesser och att information om arenan:
”kommer fortsätta att hållas ’hemlig’”
Varför Lena har citat på ordet hemlig vet jag inte. Eckerbom Wendel gillar tydligen citationstecken. Kanske är det ett sätt att gardera sig? Typ ”har jag skrivit det? Nä, jag hade ju citationstecken runt ordet…”
Och tänk, när jag läser Eckerbom Wendels inlägg, så kan jag inte se att åtminstone en blogg har skrivit något som motsäger hennes ”tillrättalägganden”. Inte på en enda punkt.
Så visst, Eckerbom Wendel skriver en del sanningar, typ sådana som vi kände till sedan innan, men frågan är väl – är det alla sanningar…?
Hur står det till med arenans väggar, golv osv? Det finns ju åtskilliga anmärkningar i besiktningsprotokollen… Kanske ska jag fråga om det också?
Det blir nog ett spännande möte. Och fler ärenden finns på dagordningen. Jag återkommer med fler inlägg inför sammanträdet på måndag.
Inför BUN (1): Skolbeslutet och Väne Ryr
![clip_image001[6]](https://karvling.com/wp-content/uploads/2012/09/clip_image0016.jpg "clip_image001[6]")
Nu minsann börjar det hetta till i politikens Vänersborg. Om knappt en vecka, den 17 sept, ska Barn- och Ungdomsnämnden ha sitt första sammanträde efter sommaren!
Jag läste handlingarna i helgen. Som vanligt kommer dock fler handlingar, som t ex delårsrapporten, senare i veckan. Det är en hel del frågor som ska behandlas, och beslutas, av nämnden. I vanlig ordning. En hel del frågor saknas också på dagordningen. Även det i vanlig ordning. Det får nog bli några frågor…
I handlingarna inför Barn- och Ungdomsnämndens sammanträde ligger det en utredning om möjligheten att öppna Väne Ryrs skola – precis i enlighet med beslutet i kommunfullmäktige i juni. Man skulle utreda möjligheterna:
- ”att öppna Väne Ryrs skola för förskola, fritidshem och förskoleklass hösten 2012 samt
- Grundskola F-3 och fritidshem för årskurserna 4-6 på sikt.”
Barn- och Ungdomsnämndens ordförande Lena Eckerbom Wendel (M) gav den 1 augusti förvaltningen i uppdrag att verkställa fullmäktiges beslut enligt ovan. Eckerbom Wendel väntade således ganska länge med att ge uppdraget. Eckerbom Wendel kunde ha gett uppdraget betydligt tidigare. Hon kunde faktiskt ha lämnat uppdraget typ i mitten eller slutet av juni (innan KF-beslutet, men efter behandlingen i kommunstyrelsen) med brasklappen att det inte gäller om fullmäktige beslutade något annat.
Hur som helst. Nu ligger utredningen ”på bordet”.
Utredningen är bra. Så vitt jag kan bedöma är den en av de bättre jag har sett i BUN. Faktiskt. Även om jag tycker att beslutsförslaget som den mynnar ut i är ”något tveksamt”:
”Barn och ungdomsnämnden beslutar
att till Kommunfullmäktige yttra sig över möjligheten att öppna Väne Ryrs skola för förskola, fritidshem och förskoleklass hösten 2012 samt grundskola F-3 och fritidshem för åk 4-6 på sikt, enligt tjänsteutlåtande daterat 120827.”
”enligt tjänsteutlåtande”? Det här bör naturligtvis preciseras. Det får inte finnas några tveksamheter om vad som beslutas.
Utredningen är på 13 sidor. Den beskriver bakgrunden, lokaler, antal barn, ledning och styrning, stödfunktioner, ekonomi mm. Utredningen tar upp både vad som talar för ett öppnande av verksamhet i Väne Ryr och vad som talar mot.
De slutsatser utredningen kommer fram till är (jag tar med alla för fullständighetens skull):
- att det är möjligt att öppna Väne Ryrs skola för förskola, fritidshem och förskoleklass och uppfylla formella krav utifrån styrdokumenten.
- Att elevunderlag och småskalighet medför att det krävs särskilda insatser för att upprätthålla hög kvalitet på verksamheten.
- Att inom en ekonomisk tilldelning utifrån nuvarande resursfördelningsprinciper är det inte möjligt att tillgodose formella eller kvalitetsmässiga krav.
- Att öppna Väne Ryrs skola för förskola, fritidshem och förskoleklass inte kan anses överensstämma med god ekonomisk hushållning.
- Att på sikt öppna en grundskola F-3 kräver ändrade förutsättningar för bl, a resurstilldelning samt
- Att på sikt öppna fritidshem för elever i åk 4-6 tillhörande andra skolenheter medför sannolikt att det blir svårt att tillgodose formella krav utifrån styrdokumenten.
(Det är väl antagligen dessa slutsatser som är ”enligt tjänsteutlåtande”.)
Utredningens ”sammanfattande slutsats” är enkel, Väne Ryr ska INTE öppnas igen.
Studerar man utredningens slutsatser (se ovan), så ser man snabbt att de, i vanlig ordning, främst handlar om pengar. Förvaltningen har förvisso sin budget att utgå ifrån, men budgeten beslutas ju som bekant av oss politiker. Och vill vi politiker tilldela skolorna mer pengar, så gör vi det. Fullmäktige har ju också ökat BUN:s budget för 2013 med 16 milj kr. Det nämns inte utredningen.
Den viktigaste frågan i sammanhanget, när det gäller ett eventuellt öppnande av Väne Ryrs skola, är naturligtvis – finns det ett underlag i för detta? Finns det tillräckligt med barn?
Utredningen skriver:
- ”Underlaget för en förskola i Väne Ryr uppgår till ca 30 barn om samtliga barn skulle utnyttja kommunal barnomsorg och placeras inom just den omsorgsformen.”
- ”Inför hösten 2012 finns åtta barn som skall börja förskoleklass. … Inför 2013 finns samma antal barn, dvs totalt åtta sexåringar. … Något barn kan också tillkomma om barn från Trollhättan placeras i Väne Ryr.”
- ”I april 2012 hade 28 barn boende i Väne Ryr fritidshemsplacering. … För hösten 2013 är barnantalet lika stort. Med en grundskola för år 1-3 skulle det teoretiska antalet barn öka till maximalt ca 25 barn med samma förutsättningar i övrigt.”
- ”En grundskola för åldersgrupperna 7-9 år skulle med nuvarande förutsättningar sannolikt variera mellan 10-18 elever.”
Det sistnämnda tycker jag verkar lite osäkert. Här önskar jag nog lite noggrannare siffror.
Visst visar utredningen på att det finns ett underlag. Ett öppnande av Väne Ryr är med andra ord ingen omöjlighet. Jag tycker inte heller att man får glömma att en förskola och skola i Väne Ryr kan locka till sig nya barnfamiljer. (Kommunen försöker just nu att sälja tomter i Väne Ryr.) Kanske kan till och med barn boende i Trollhättans och Uddevallas kommuner välja Väne Ryr.
Utredningen visar alltså att det kommer att kosta en del extra pengar att öppna Väne Ryr. För att ta ett exempel, skollokalerna behöver renoveras och byggas om. Vi pratar t ex hiss, värmesystem, ventilationssystem. Hyran för lokaler skulle öka för BUN med drygt 100.000 kr per år. Till det här kan tillkomma lika mycket, antagligen mer, i form av ökade personalkostnader. För att upprätthålla den kvalitet som krävs.
Mycket pengar? I sammanhanget tycker jag definitivt inte det. Jag tycker inte att det är särskilt mycket pengar. Man kan, och bör, dessutom se det från ett landsbygdsperspektiv. (Vilket utredningen inte gör.) 300.000 kr mer per år, kanske 400.000 kr, för att en del av Vänersborgs kommun, en tätort ”ute på landet”, ska ha en chans att leva vidare. Och vem vet, kanske växa – är det mycket pengar?
Kanske är det tvärtom, kanske är det väl investerade pengar? Kanske är det en ”god ekonomisk hushållning”? (Begreppet ”god ekonomisk hushållning” används i utredningen och återfinns också i slutsatserna. Begreppet förklaras inte någonstans, vilket det borde gjorts.)
Man kan också se det som så, att föräldrarna i Väne Ryr får tillbaka en del av de pengar de betalar in till kommunen i skatt… För vad får de nu?
De problem som utredningen redovisar angående den nuvarande resursfördelningsmodellen är till för att lösas. Det ser jag inte som något större problem. Enligt min mening behöver modellen ändras ändå…
Hur ska Barn- och Ungdomsnämnden besluta på måndag – öppna eller inte öppna Väne Ryr?
Jag tror inte att nämnden kan fatta detta beslut på måndag. Jag anser att BUN måste föra frågan vidare till föräldrarna i Väne Ryr. Ordna möten, fråga föräldrarna om de vill placera sina barn på Väne Ryr. Eller som det heter med ett modernare språkbruk, ordna någon form av medborgardialog.
Vill flertalet av föräldrarna placera sina barn i Väne Ryr, så öppnar vi skolan för förskola, förskoleklass, fritids och grundskola upp till åk 3.
Väljer föräldrarna andra skolor… Då blir det inget med Väne Ryr…
Det mullrar i Frändefors
Det mullrar bland föräldrar och skolpersonal i Frändefors. I diariet hittar jag en skrivelse från en uppretad och upprörd förälder på Frändeskolan. Hon skriver:
”Jag vill å det bestämdaste klaga på avsättningen av Frändeskolans rektor Inger Carlsson. En rektor som vi har haft i många år. Hon har fungerat utmärkt och varit en fantastisk rektor för barn, lärare och föräldrar.”
På Facebook skriver en annan förälder:
”Frände hade ju en fantastisk rektor med stor kompetens och erfarenhet. ‘Tyvärr’ för oss och henne så är hon inget mähä utan jobbar för en bra undervisning och en bra arbetsmiljö även om det inte alltid är bekvämt.”
Några andra skriver:
”Synd att bra rektorer inte får vara kvar.”
”Inger är den bästa rektorn jag har träffat …. Hon är värd att få upprättelse och ett bevis på att vi vanliga uppskattar henne å det hon gjort å står för!”
Det som har hänt vid Frändeskolan i Frändefors och Rösebo skola är att rektor Inger Carlsson under vårterminens sista skälvande dagar informerades om att hon inte fick fortsätta som rektor. Rektor Inger Carlsson var inte längre önskvärd som rektor för Frändeskolan och Rösebo. Rektor Inger Carlsson skulle bort. Rektor Inger Carlsson dög inte längre.
Rektor Inger Carlsson har arbetat som rektor i många, många år i kommunen. Hon ville fortsätta att arbeta som rektor på Frändeskolan och Rösebo, de 2 år hon hade kvar till sin ”riktiga” pension. Det vet jag. Men det fick hon inte.
Det sätt som Inger Carlsson tvingas bort på är djupt orättfärdigt anser jag.
Vad beslutet att tvinga bort Inger Carlsson grundar sig på är höljt i dunkel. Personalen på Frändeskolan vet inte, föräldrarna vet inte.
Alla berörda ställdes inför fullbordat faktum.
Inte heller lärarfacken vet något. Lärarfacken protesterade. De skrev:
”Vidare måste en risk- och konsekvensanalys göras på de inblandade skolorna eftersom förslaget innebär en omorganisation och förändringar för både personal och ledning. Vi vill att man undersöker hur mycket mertid tidigare rektorer på berörda skolor haft.”
Barn- och Ungdomsförvaltningen har, som vanligt, inte följt de lagar och regler som finns i sådana här situationer. Förvaltningen följer inte heller det samverkansavtal som kommunen som arbetsgivare har slutit med facken.
För Barn- och Ungdomsförvaltningen är det inte fråga om att föra dialog eller att diskutera – här handlar det om att bestämma. Någon på Barn- och Ungdomsförvaltningen har helt enkelt bestämt att rektor Carlsson ska bort, till varje pris. Utan diskussion. Punkt.
Det har hänt förr.
En representant från Lärarförbundet hörde av sig till mig och frågade:
”Vad gör vi? Vad kan vi göra?”
Jag har ingen aning. Kommunens förhandlingschef Kent Johansson sa till mig i ett samtal, att det är självklart att alla chefer i kommunen ska följa ingångna avtal. Förhandlingschefen uttalade sig dock inte om detta konkreta fall, utan rent allmänt. Kent Johansson sa att om en anställd anser att någon chef bryter mot samverkansavtal, så ska den anställde vända sig till sitt fack eller till chefens chef.
Det låter förnuftigt. Men i Vänersborg blir det ett moment 22.
Ingen lyssnar ju på facket i den här frågan och tänk om det är chefens chef som har fattat beslutet…?
Politikerna då?
Marika Isetorp (MP) har talat med Inger Carlsson. Isetorp blev upprörd. Och eftersom Isetorp sitter i PFU, så lyfte hon frågan där. PFU står för Personal- och förhandlingsutskottet. PFU ansvarar för frågor som rör förhållandet mellan kommunen som arbetsgivare och dess anställda. PFU handhar t ex löne-, pensions- och övriga anställningsvillkor för kommunens anställda.
Marika Isetorp fick beskedet att detta inte var en fråga för PFU…
Är det en fråga för Barn- och Ungdomsnämnden då? Det är det inte heller. Politik är en sak, förvaltning en annan. Politikerna ger tjänstemännen uppdrag, men hur uppdragen genomförs är ingen politisk fråga. I teorin. Det finns onekligen en gråzon. Den 1 juli förra året kom t ex ett brev till Barn och Ungdom från Arbetsmiljöverket. Det handlade om rektorernas arbetssituation(!). I brevet skrev Arbetsmiljöverket:
”De förändringar som hittills har gjorts har hanterats av förvaltningen och har inte varit föremål för några politiska beslut. Arbetsmiljöverket anser att det är viktigt att nämnden i egenskap av arbetsgivarföreträdare fattar beslut om vad som ska göras för att rektorerna ska få en arbetssituation som inte riskerar att leda till ohälsa.”
Arbetsmiljöverket anser uppenbarligen inte att det finns några vattentäta skott mellan politiker och förvaltning…
Inger Carlsson tvingas alltså bort från rektorstjänsten på Frändeskolan och Rösebo skola. Hon fick i och för sig ett val, ett val som inte var något val. Hon fick ett oacceptabelt och förnedrande alternativ och ”möjligheten” att ansöka om avtalspension att välja mellan.
Rektor Inger Carlsson blir nu avtalspensionär, med 75-80% av lönen, i 2 år. Sedan blir hon en ”riktig” pensionär. Inger Carlsson ska alltså vara hemma och inte göra någonting. Det tycker Barn- och Ungdomsförvaltningen. Hennes omvittnade kompetens är inte värd någonting för kommunen. Istället ska någon oerfaren ny person anställas i stället för Inger Carlsson.
Barn- och Ungdomsnämnden förlorar inte bara kompetens, BUN förlorar också pengar på 
hanteringen av Inger Carlsson. Skattebetalarnas pengar används för att hålla kompetent personal hemma.
Det är sjukt.
Skälet till att Inger Carlsson sparkas från sin rektorstjänst, det vet jag inte. Föräldrar och personal spekulerar. Inger Carlsson är känd för att vara en stridbar rektor som står för sina åsikter, åsikter som många gånger är kritiska mot förvaltningsledningen. Får hon betala priset för detta nu? Jag vet inte, jag vet bara – av egen erfarenhet – att varken ledande politiker eller chefer i den här kommunen är främmande för skamgrepp av olika slag på kritiska anställda.
Jag kan inte låta bli att ta upp några andra aspekter på frågan också.
För drygt ett år sedan (6 aug 2011) skrev jag om den nya rektorsorganisationen som sjösattes i Vänersborg. Förvaltningschef Kent Javette intervjuades i TTELA och sa:
”Det kommer att bli en förbättring för rektorerna att kunna klara uppdraget. … Vi vill ha en tydligare organisation helt enkelt. Jag tror att det blir bättre med ett ansvarsområde, det blir lättare att hålla ihop.”
I och med att Inger Carlsson avpolletterats återgår förvaltningen till en gammal organisation. Rektorn för Dalboskolan ska också bli rektor för Frändeskolan och Rösebo. Dalbo är en högstadieskola, Rösebo en F-3-skola och Frände en F-6-skola. På Rösebo och Frände finns också fritids.
Lärarförbundet, Lärarnas Riksförbund, Kommunal och Vision protesterar. De skriver:
”Vi har tidigare tagit beslut i FSG om rektorsorganisationen, där det framgår att det ska vara en rektorstjänst på 100% på Frändeskolan/Rösebo skola samt en rektor på 100% på Dalboskolan. Det har från arbetsgivarhåll sedan tidigare fastslagits att en rektor inte kan vara chef över både F-6 och 7-9. En jämförelse med Norra skolan, där kommunen anställde en rektor på 100%, är lätt att göra. Vi ser ingen skillnad mellan organisationernas behov.”
Det är raka besked! Men vem lyssnar…?
En biträdande rektor ska anställas till det nya rektorsområdet. Denna tjänst annonseras endast ut internt, något som lärarfacken också protesterar mot.
”Vi utgår från att kommunen annonserar externt efter en rektor med tillsvidaretjänst på 100% till Frändeskolan/Rösebo skola samt att man fortlöpande samverkar med ledning, personal och personalorganisationer.”
Vem lyssnar? Tjänsten har endast annonserats ut internt. Två lärare har sökt tjänsten. Ingen har erfarenhet av skolledarjobb.
Det är oerhört viktigt, jag skulle vilja säga avgörande, att det finns dugliga och skickliga rektorer för att en skola ska lyckas med sitt nationella uppdrag. En forskare från Högskolan i Borås sa:
”Den viktigaste faktorn … att man ser till att en rektor … får mandat ifrån ledningen, legitimitet i organisationen för att arbeta med pedagogiska frågor som huvudfråga. Det är det som är det väsentliga. Man kan inte belasta rektorer med allt ifrån budget, fastighetsskötsel och personalfrågor samtidigt som man ska bedriva ett pedagogiskt ledarskap.”
Det här tycks förvaltningen glömma. Istället tycks förvaltningen ha andra kriterier på en bra rektor…
Till sist undrar jag.
Varför alla dessa fina samverkansdokument när ändå ingen lyssnar på de anställda?
Övertalighet i förskolan?
Såg ni rubriken i gårdagens TTELA?
”Sex får dela på dryg miljon för att sluta.”
Det handlade om att sex anställda, i huvudsak barnskötare, hade erbjudits och accepterat en avgångspremie för att sluta sin anställning i Vänersborgs kommun.
Det här tyckte inte bara kommunen var bra, TTELA:s ledarskribent skrev en hel krönika om det. Ledarskribenten (se här) tyckte att hela förfarandet var:
”Ett klart godkänt sätt att tackla övertalighet.”
Och det är det helt säkert. Går det att lösa övertalighet genom ett erbjudande om avgångspremie och som sedan antas helt frivilligt är det ju kanon. Jag menar, att bara få ett ”hej då” och sparken är ju inget alternativ direkt. Och så slipper ju kommunen på detta sätt också att säga upp yngre personal. Eller? Är detta hela sanningen…?
Övertalighet?
Övertalighet på personal? I Vänersborgs förskolor? Det låter underligt. TTELA tar inte alls upp frågan.
Jag skriver ett mail till kommunen – och får svar ganska omgående:
”Hela våren har placeringsassistenterna flaggat för att det inte finns tillräckligt med barn för att fylla lediga platser i höst.
Eftersom våra chefer får sin budget utifrån elev/barnantal har bristen på barn gjort att man måste minska på personalen för att få ihop budget.
Vid våra genomgångar med förskolecheferna inför höstens organisation har vi fått in övertaligheter och vakanser från varje chef.”
Finns det inte tillräckligt med barn? Är det brist på barn? Står förskolorna halvtomma i Vänersborg? Det verkar så.
Men så är det inte.
Några siffror.
Mellan 2008 och 2009 skedde en förtätning inom förskolan till 18,5 barn per 2,85 personal. Förskolan tog emot 124 nya barn utan nyanställning. Det var för några år sedan. Men sedan dess har det bara fortsatt… I den långa verksamhetsberättelsen för 2011 som behandlades i våras stod det:
”Under året har antalet inskrivna barn ökat både i åldern 1-5 år och 6-12 år. Detta har inneburit att personalkostnaden per inskrivet barn inom förskolan och fritidshem har minskat. … Andelen inskrivna barn i kommunala förskolor, fritidshem och enskild pedagogisk omsorg ser ut att fortsätta öka. … För våren 2012 kommer grupperna ytterligare att förtätas. … Inför 2012 ökar antalet inskrivna barn ytterligare både inom den kommunala förskolan och enskild pedagogisk omsorg. Detta innebär att budgeten per barn minskar.”
Den långa verksamhetsberättelsen beskriver också att föräldrarna reagerar på detta:
”Många föräldrar inte kände sig helt trygga när barnen var i förskolan, för de kände en oro över stora barngrupper och minskad personaltäthet.
Och i Mål- och Resursplanen för 2013-2015 står det:
”Då antalet inskrivna barn ökat under flera år har detta inneburit ett mindre budgetanslag per barn, vilket leder till lägre personaltäthet.”
Övertalighet på personal i Vänersborgs förskolor?
Nej!
Såg ni rubriken i dagens TTELA?
”Personalen har tröttnat”
TTELA berättar om att de anställda på Hallebergs förskola har skrivit ett öppet brev till Barn- och Ungdomsnämnden. Det här brevet skrev jag om den 26 maj(!). (Klicka här!) Då skrev jag så här:
”Personalen beskriver den situation som kommer att råda på förskolan i höst, när ytterligare en småbarnsavdelning stängs och barnen flyttas över till de andra avdelningarna.
“22 st barn 3-5 år. 23 st barn 3-5 år. 16 st barn 1-3 år. På varje avdelning finns det 2,80 personal.”
Personalen på Halleberg skriver att den enda gång som alla 3 i personalen finns på plats i barngruppen samtidigt, är mellan kl 10-12.30. I bästa fall. Ibland händer det att någon måste gå på ett möte. Övrig tid på dagen är man 1-2 personal.
Personalen skriver att det här är inget unikt för Halleberg, det är så här i hela kommunen. De vill att vi politiker ska vara medvetna om:
“att vi personal är ensamma om ansvaret för många barn långa stunder under dagen, t ex under utevistelse 1 personal 19-20 barn.”
Personalen konstaterar att det med de förutsättningar som finns idag är svårt att uppfylla Skolverkets krav.”
Ena dagen skriver TTELA om övertalighet i förskolan, nästa dag om att det finns för lite personal i förskolan. Hur hänger detta ihop?
I svaret jag fick från kommunen stod det:
”våra chefer får sin budget utifrån elev/barnantal”
Det här är nyckeln. Det är inte brist på barn, det är brist på pengar! Det är brist på pengar 
i de olika förskolorna, därför att pengen per barn är alltför låg! Om inte grupperna fylls (till en absolut maxgräns) i de olika förskolorna, så får inte förskolecheferna tillräckligt med pengar. Och då kan de inte behålla sin personal. Och då uppstår övertalighet…
Med andra ord, det är inte för få barn! Det är för lite pengar!
Övertalighet på grund av ekonomiska skäl alltså!
Och vad gör då kommunen? Passar på att öka personaltätheten genom att låta personal arbeta kvar? Nä, de pengar som finns används till att göra sig av med personal… Inte ska kommunen ha högre personaltäthet här inte…
Kommunen satsar alltså drygt 1 miljon kronor för att göra sig av med personal! Istället för att använda samma pengar i verksamheten, kanske anställa fler. Så att det blir t ex mindre barngrupper.
Något är feltänkt…
Stefan Kärvlings blogg 
Senaste kommentarer