Arkiv
Om ansvarsfrihet – och Bo Carlsson
Den 30 juni uttalade sig som bekant Bo Carlsson (C) i TTELA (se här) om kommunfullmäktiges beslut att inte bevilja honom ansvarsfrihet. Jag har i två bloggar analyserat och kommenterat de, som Bo Carlsson själv säger, ”starka skäl” som han anför för att överklaga beslutet till Förvaltningsrätten i Göteborg. (Se ”Bo Carlsson överklagar! (1/2)” och ”Bo Carlsson överklagar! (2/2)”.)
Bo Carlssons skäl var inte speciellt starka… Han griper efter minsta lilla halmstrå i sin iver att hitta skäl och argument för att 28 ledamöter i Vänersborgs kommunfullmäktige hade fel när de beslutade att inte bevilja honom ansvarsfrihet.
Det finns emellertid ett skäl som jag tycker att det finns anledning att titta lite extra på.
I TTELA stod det:
”Han (Bo Carlsson; min anm) påpekar att det finns kriterier för att inte få ansvarsfrihet, att en uppenbart och uppsåtligen ska ha gjort något för att skada verksamheten eller berika sig själv.
– Det finns inget sådant i det här fallet, och jag anser att jag har väldigt starka skäl att överklaga beslutet.”
Det finns inte några kriterier i kommunallagen för att inte få ansvarsfrihet. Det är viktigt att slå fast. Det finns inte heller någon skrivning om uppsåt. Detsamma är det med att ”berika sig själv”. I förarbetena till kommunallagen nämns inte heller några av dessa saker.
Men, som jag skrev i fredags (se ”Bo Carlsson överklagar! (2/2)”), så står det följande i förarbetena till kommunallagen om att ”skada verksamheten”:
”Vägrad ansvarsfrihet förutsätter i regel att det som läggs den förtroendevalde till last har medfört en i någon mening ekonomisk skada för kommunen.”
Och på ett annat ställe:
”Enligt rättspraxis … krävs för vägrad ansvarsfrihet att den förtroendevalde agerat på ett sätt som stört en kommunal förvaltningsuppgift eller åstadkommit ekonomisk skada för kommunen eller landstinget.”
I förarbetena talas det således en del om ekonomisk skada, men vad det innebär utvecklas inte. I sådana lägen brukar man titta på hur domstolarna har dömt för att få vägledning. Det gjorde jag också. Men tyvärr… Jag hittar inget som är tillämpligt. (Vilket naturligtvis inte betyder att det inte finns några.) De rättsfall jag hittar beskriver situationer där revisorerna avstyrker ansvarsfrihet, men fullmäktigeförsamlingar beviljar ansvarsfrihet. Alltså precis tvärtom mot vad som hände i Vänersborg.
I en dom från Kammarrätten i Sundsvall (2015-07-10, mål nr 1862-14) kastas emellertid lite ljus i frågan. Rätten skriver så här:
”I kommunallagen anges inte på vilka grunder fullmäktige kan vägra ansvarsfrihet.”
Som sagt. Texten i domen fortsätter:
”I förarbetena till kommunallagen anges bl.a. följande angående frågan om ansvarsfrihet. När revisionsberättelsen lagts fram för fullmäktige ska fullmäktige ta ställning till revisorernas förslag. Fullmäktige har en exklusiv rätt att besluta i frågan. Fullmäktiges beslut kan bli ett annat än revisorernas förslag.”
Redan här tycker jag mig se att en överklagan av Bo Carlsson är dömd att misslyckas. ”Fullmäktige har en exklusiv rätt att besluta”… Citatet visar också att det är helt ok att fullmäktige har en annan uppfattning i ansvarsfrågan än revisorerna.
Domen ger också exempel på orsaker som gör att fullmäktige ibland inte följer revisorernas förslag:
”t.ex. fullmäktiges egna iakttagelser och analyser samt resultatet av den kontroll som sker inom ramen för styrelsens och nämndernas berednings- och beslutsprocess.”
I utredningen ”Att granska och pröva ansvar i kommuner och landsting” (SOU 2004:107), som gjordes i samband med en översyn av kommunallagen, får man ytterligare information:
”Kommunallagen anger inte på vilken grund fullmäktige kan vägra ansvarsfrihet. I den juridiska litteraturen anses att revisionsansvaret är ett blandat politiskt – juridiskt ansvar.”
Det kan vara bra att veta att det här inte enbart handlar om juridik…
Dock hänvisar utredningen också till slutsatser från ett rättsfall:
”Slutsatsen av Regeringsrättens dom blir att det faktum att fullmäktiges majoritet inte känner förtroende för en enskild ledamot inte räcker som skäl för vägrad ansvarsfrihet – om denne inte kan påvisas ha stört utförandet av förvaltningsuppgift eller förorsakat (riskerat förorsaka) ekonomisk skada för kommunen. Slutsatsen av Morafallet torde vara att fullmäktige har ett tämligen omfattande utrymme att göra 
lämplighetsbedömningar – så länge de vilar på relevanta omständigheter.”
Det här torde vara det rättsfall som skulle kunna ge Bo Carlsson ett visst hopp i en överklagan… Eller? Ok, ett visst hopp – men kanske ändå inte…
”… fullmäktige har ett tämligen omfattande utrymme att göra lämplighetsbedömningar…”
Och de relevanta omständigheterna fanns med i den motivering som Gunnar Lidell lämnade in (från moderaterna. liberalerna och kristdemokraterna) i samband med behandlingen i fullmäktige, och som jag å Vänsterpartiets vägnar yrkade bifall till:
”Vi konstaterar att NÄRF för verksamhetsåret 2015 redovisar ett förhållandevis stort negativt resultat. I verksamhetsberättelsen saknas beskrivningar av de händelser som lett till eskalerande kostnader. De under 2015 uppenbart ökande problemen med ekonomi och ledning verkar heller inte ha uppmärksammats förrän under hösten 2015. Med detta som grund riktar vi kritik mot ledning och styrning av NÄRF under 2015.
Vi noterar dessutom att revisorerna framför kritik mot direktionen, baserat på att NÄRF ännu ej antagit ett handlingsprogram 2015-2018 i enlighet med lagen (2003:778) om skydd mot olyckor.”
Det är inte alltid helt lätt i juridikens, enligt många, framför allt juristerna själva, underbara värld… SKL (Sveriges Kommuner och Landsting) försöker bringa mer klarhet i hur revisorerna tänker, eller bör tänka, när de riktar anmärkning eller avstyrker ansvarsfrihet. Skriften heter ”God revisionssed i kommunal verksamhet 2014” (och kan laddas ner här).
De grunder som revisorerna enligt skriften, och praxis, använder bör väl, tänker jag, också kunna användas av ledamöterna i fullmäktige.
Revisorernas kritik (och därmed politikernas) kan sammanfattas i åtta olika grupper av grunder. Jag tänkte för fullständighetens skull redogöra, relativt kortfattat, för dem i det följande genom att helt enkelt citera broschyren.
- Bristande måluppfyllelse, ohörsamhet till mål och riktlinjer fastlagda av fullmäktige eller i föreskrifter.
Fullmäktiges finansiella och verksamhetsmässiga mål och riktlinjer uppnås inte. Det handlar om väsentliga och uppenbara brister eller avvikelser. - Bristande styrning, ledning, uppföljning och kontroll
Styrelse eller nämnd har uppenbart brustit i sin uppgift att styra, leda, följa upp och kontrollera verksamheten. En verksamhet drivs t.ex. inte på ett ändamålsenligt och kostnadseffektivt sätt, balanskravet uppnås inte eller ignoreras.
Styrelse eller nämnd saknar tillfredsställande system för styrning, ledning, uppföljning och kontroll. Alternativt har styrelse eller nämnd inte använt sina system eller dessa bedöms som otillräckliga.
Styrelse eller nämnd har inte vidtagit tillräckliga åtgärder för att komma tillrätta med underskott och/eller brister i verksamheten. Det kan handla om för sent insatta, inga eller otillräckliga åtgärder. - Förtroendeskada eller annan immateriell skada
Andra skador än i första hand ekonomiska har konstaterats. Dessa bedöms allvarligt ha skadat kommunens förtroende hos medborgarna och/eller har reell betydelse för kommunens verksamhet. - Ekonomisk skada
Betydande ekonomisk skada har uppkommit eller uppenbar risk för sådan skada föreligger genom att ansvarig(-a) person(-er) har varit oaktsam(-ma) eller agerat avsiktligt. Tillgångar kan ha förkommit eller skadats. Det kan t.ex. handla om oaktsam hantering av eller bristande hushållning med medel, tecknande av ofördelaktiga avtal etc. - Obehörigt beslutsfattande
Styrelsen eller nämnd har fattat beslut utan att det finns stöd för detta i styrelsens eller nämndens uppdrag eller i delegationen från fullmäktige. - Icke lagenlig verksamhet, brottslig gärning
- Otillräcklig beredning av ärenden
Fullmäktige har blivit vilseledda genom bristande underlag i beredningen, vilket har lett till mycket olämpliga eller felaktiga beslut eller resultat. Ett exempel på detta kan vara otillräcklig beredning av budgeten. Det kan även röra sig om bristande insyn i beslutsärenden genom att beredningen sköts informellt och inte formaliseras. - Ej rättvisande redovisning
Kommunens redovisning av verksamhet och/eller ekonomi är oriktig eller ofullständig eller har andra uppenbara brister som försvårar styrning, ledning, uppföljning och kontroll.
Årsredovisningen avviker från kommunal redovisningslag och/eller god redovisningssed i kommunal verksamhet. Den ger därmed inte en rättvisande, eller till och med en felaktig, bild av verksamhetens resultat och ekonomiska ställning. Felet/felen är väsentliga och påverkar bilden av kommunens resultat och ekonomiska ställning.
Nu menar jag inte att Bo Carlsson skulle ha brustit på alla dessa punkter, långt därifrån. Tja… Inte på några i varje fall… Men det är uppenbart att styrningen och ledningen av NÄRF under Bo Carlssons (C), och Monica Hansons (S), ledning har haft uppenbara brister. Det syns tydligt att det är på ganska många av revisorernas grunder som det finns mycket i övrigt att önska.
Jag ska avsluta med ytterligare ett citat, från utredningen ovan (SOU 2004:107):
”Erfarenheten visar att i de flesta fall när en förtroendevald inte beviljats ansvarsfrihet tar hon eller han det politiska ansvaret och avgår självmant.”
Så brukar det vara. Hur blir det i Vänersborg? Vad väljer Bo Carlsson?
:
Bloggar om Bo Carlsson och ansvarsfriheten:
- NÄRF och ansvarsfrihet (1/3), 12 juni
- NÄRF och ansvarsfrihet (2/3), 13 juni
- NÄRF och ansvarsfrihet (3/3), 14 juni
- Avgå Bo Carlsson!, 23 juni
- Bo Carlsson överklagar! (1/2), 30 juni
- Bo Carlsson överklagar! (2/2), 1 juli
Bo Carlsson överklagar! (2/2)
Bo Carlsson (C) tänker alltså, enligt TTELA (se här), överklaga kommunfullmäktiges beslut att inte bevilja honom ansvarsfrihet i sitt uppdrag som ordförande i Norra Älvsborgs Räddningstjänstförbund (NÄRF) år 2015.
Bo Carlsson säger till TTELA:
”Jag anser att jag har väldigt starka skäl.”
Bo Carlsson anger i TTELA-artikeln 8 skäl:
- Politikerna fick inte kännedom om de ekonomiska problemen förrän på hösten 2015.
- Politikerna har vidtagit de åtgärder man kan begära.
- NÄRF är i ekonomisk balans just nu.
- Om ordförande inte beviljas ansvarsfrihet så borde ingen annan i direktionen heller beviljas det.
- Det har inte funnits något uppsåt att skada verksamheten.
- Det har inte funnits något uppsåt att berika sig själv.
- Trollhättan och Mellerud har beviljat ansvarsfrihet.
- Det finns en dold agenda, det är ett politiskt spel.
Jag går igenom listan punkt för punkt.
1. Politikerna fick inte kännedom om de ekonomiska problemen förrän på hösten 2015.
När jag bläddrar i protokollen från direktionens sammanträden 2015 ser jag att redan den 9 juni, när delårsrapporten från april 2015 med bokslutsprognos behandlas, slås det larm om att NÄRF hade gjort ett underskott under årets fyra första månader med 628.000 kr. Dessutom beräknades underskottet för helåret bli 1,5 milj kr. Jag tror inte att det är alltför spekulativt eller konspiratoriskt att anta att NÄRF:s presidium hade fått kännedom om siffrorna åtminstone några veckor innan det presenterades för direktionen.
Så när Bo Carlsson säger till TTELA (30 juni 2016) att:
”Det stämmer att det var ekonomiska problem, men det kom inte till vår kännedom förrän på hösten.”
Så är det inte korrekt information till vänersborgarna…
Vid direktionens sammanträde den 24 augusti sades inget om det ekonomiska läget. Den 28 september däremot presenterade förbundets ekonomichef en rapport om NÄRF:s situation. Hon berättade att resultatet för januari-augusti visade på ett underskott om 2,447 milj kr och att prognosen för helåret var ett underskott på 3 milj kr.
Till TTELA den 24 juni 2016 sa Bo Carlsson:
”Att underskotten i ekonomin uppmärksammades sent menar han beror på att den förre räddningschefen inte gav korrekt information till politikerna.”
Förbundschefen gjorde sitt sista sammanträde med direktionen den 24 augusti. Sedan blev han i praktiken avskedad. Förbundschefen fick, som det hette, ”arbeta” hemifrån, dvs inte alls. Han hade inga större möjligheter att informera någon om något – förbundschefen blev ju knappast själv informerad…
Slutsats: Bo Carlsson talar inte sanning på den här punkten. Han blev informerad om det ekonomiska läget så fort som det uppdagades. Det känns inte heller särskilt moraliskt riktigt att lägga skulden på den förre förbundschefen. Menar Carlsson att förbundschefen duperade politikerna?
2. Politikerna har vidtagit de åtgärder man kan begära.
På sammanträdet den 9 juni så beslutade faktiskt direktionen, när den för första gången fick reda på det prognosticerade underskottet (1,5 milj kr, se ovan), om:
”stor återhållsamhet”
Man kan undra hur direktionen, med Bo Carlsson som ordförande, kunde fatta detta beslut när de ekonomiska problemen, enligt Carlssons egen utsago, inte kom till politikernas kännedom förrän på hösten…
Förhoppningsvis visste ekonomichefen och de andra cheferna, och anställda, vad ”stor återhållsamhet” innebar. Jag kan dock inte se att någon konkretisering på vad detta innebar gjordes på sammanträdet. I protokollet framgår inte heller att någon fick ansvar för att verkställa beslutet, kommunicera eller följa upp det. Det är faktiskt så att frågan om återhållsamhet inte behandlades i några av de följande sammanträdena under året.
På samma sammanträde (9 juni) bestämdes att:
”Förbundet kommer att göra månadsvisa uppföljningar för att följa utvecklingen av årets budget.”
Det kom ingen månadsuppföljning ens på nästkommande möte den 24 augusti… Och som jag ser det, så ligger ansvaret för detta, liksom på dagordningens utformande, helt och hållet på ordförande.
Den 28 september diskuterades förbundets delårsbokslut och den förväntade bokslutsprognosen (underskott på 3 milj kr, se ovan).
I de förtroendevalda revisorernas yttrande över delårsrapporten sägs klart och tydligt att:
”Vi understryker att det är direktionens ansvar att fatta beslut och vidta åtgärder för att anpassa verksamheten till de resurser som tilldelats och därmed uppnå en ekonomi i balans.”
Vad gjorde då direktionen med Bo Carlsson som ytterst ansvarig. Jo, direktionen fattade beslutet (28 september) att olika saker skulle ”ses över” och att:
”presidiet, tillika utskottet (dvs Bo Carlsson och Monica Hanson; min anm) ska titta närmare på den ekonomiska situationen.”
Det fattades inga beslut om åtgärder eller något annat. Antagligen därför att presidiet inte hade förberett frågan ordentligt eller gett direktiv till någon i förvaltningen att bereda eller utreda detta.
Trots NÄRF:s prekära ekonomiska läge hade presidiet inget sammanträde i oktober. Den 20 november däremot möttes direktionen. Då var det drygt en månad kvar av året… Direktionen beslutade om inköpsstopp för sådant som inte krävdes för den normala verksamheten. Det fanns ingen definition på vad som menades med ”normal verksamhet”. Även eventuell kompetensutbildning ställdes in.
Den 11 december, mötena kom tätare nu, vidtogs inga åtgärder mot det stundande underskottet. Knappt tre veckor innan år 2015 var till ända beslutade direktionen istället att:
”ta fram en konsekvens-/riskanalys gällande av direktionen föreslagna åtgärder.”
TTELA skrev i gårdagens tidning:
”Bo Carlsson menar att de tog till många medel för att lösa situationen efter att de ekonomiska bekymren blev klarlagda. Man införde bland annat investerings- och anställningsstopp, och började utreda vilka tjänster man kunde sluta att köpa från Trollhättan och Vänersborg.”
Det stämmer till viss del… Den 21 december, drygt en vecka före årsskiftet, beslutade NÄRF faktiskt om investeringsstopp och anställningsstopp – med vissa restriktioner.
”Direktionen beslutade om omedelbart investeringsstopp (utöver, det inom ordinarie verksamhet, nödvändiga säkerhetsmateriel). Direktionen beslutade om omedelbart anställningsstopp (vikarier, för att få hel styrka, får anställas).”
Detta beslutades alltså så sent som den 21 december! Och det var naturligtvis alldeles för sent.
Slutsats: Politikerna med ordförande Bo Carlsson som ytterst ansvarig vidtog inte de åtgärder man kan begära och som revisorerna krävde. De åtgärder som vidtogs var inte heller tillräckligt kraftfulla och de sattes framför allt in alldeles för sent. Det verkar helt enkelt inte som NÄRF tog det prognostiserade underskottet på allvar. 
3. NÄRF är i ekonomisk balans just nu.
Bo Carlsson framför som ”förmildrande omständighet” för den bristande ledningen och styrningen för år 2015 att det är ekonomisk balans just nu – 2016…
”Men vi verkar vara i balans redan nu.”
Med tanke på Bo Carlssons ”kontroll” av den ekonomiska utvecklingen under förra året, så finns det väl anledning att tvivla på Carlssons utsaga även för 2016… Och läsarna noterar nog också att Bo Carlsson själv tycks ha sina tvivel – ”verkar vara”…
NÄRF har höjt medlemsavgiften för 2016 för medlemskommunerna – skattebetalarna i Vänersborg, Trollhättan, Färgelanda och Mellerud bidrar alltså med mer pengar till NÄRF i år än förra året. Den höjda medlemsavgiften innebär en inkomstförstärkning för år 2016 med 2,033 milj kr. Och det är ju ett bekvämt sätt att få ordning på ekonomin…
Slutsats: Argumentet har ingen bäring på år 2015.
4. Om ordförande inte beviljas ansvarsfrihet så borde ingen annan i direktionen heller beviljas det.
Det här argumentet känns lite naivt… ”Varför säger du till just mig? Han gjorde ju också så…”
Bo Carlsson är som ordförande ytterst ansvarig för ledningen och styrningen av förbundet. Det är meningen att ordförande ska vara insatt i verksamheten och vara i regelbunden kontakt med de högre cheferna. Som i sin tur har skyldighet att rapporterna till direktionens ordförande. Ordförande är också den som t ex fastställer dagordningen för sammanträdena. Det ska han göra utifrån sina kunskaper om vad som sker inom förbundet och vad som är viktigt och nödvändigt att ta upp.
För uppdraget som ordförande har Bo Carlsson ett arvode på 51.030 kr om året.
Sedan kan jag inte riktigt förstå varför Bo Carlsson försöker göra andra ”medskyldiga” till förbundets bristande ledning och styrning. Skulle det vara någon ”tröst” för Carlsson om alla andra politiker i direktionen också hade nekats ansvarsfrihet….?
Slutsats: Bo Carlsson är som ordförande ytterst ansvarig för ledningen och styrningen av förbundet.
5. Det har inte funnits något uppsåt att skada verksamheten.
Nej, här kan jag hålla med Bo Carlsson. Men det är det inte heller någon som har påstått.
Bo Carlsson menar antagligen med detta påstående, och nästa (punkt 6), att uppsåt måste finnas (som rekvisit) för att en politiker inte ska beviljas ansvarsfrihet. Carlsson menar, tror jag, att kommunfullmäktige har begått ett formellt fel och att beslutet om att inte bevilja ansvarsfrihet därmed är olagligt.
Här har Bo Carlsson både fel och mindre fel… Det står inget om ”uppsåt” i kommunallagen – och inte heller i förarbetena.
När det gäller att ”skada verksamheten” så står det inte något om detta heller i kommunallagen, men i förarbetena står det däremot:
”Vägrad ansvarsfrihet förutsätter i regel att det som läggs den förtroendevalde till last har medfört en i någon mening ekonomisk skada för kommunen.”
Och på ett annat ställe:
”Enligt rättspraxis … krävs för vägrad ansvarsfrihet att den förtroendevalde agerat på ett sätt som stört en kommunal förvaltningsuppgift eller åstadkommit ekonomisk skada för kommunen eller landstinget.”
Som jag ser det var det framför allt Bo Carlssons ansvar att NÄRF gick med ett ekonomiskt underskott år 2015 (som jag har redogjort för ovan). På det sättet har Carlssons agerande naturligtvis medfört ”en i någon mening ekonomisk skada” för Vänersborg och de andra medlemskommunerna.
Bo Carlssons agerande har också, fortfarande som jag ser det (se ”Bo Carlsson överklagar! (1/2)”), genom bristande ledning och styrning ”stört en kommunal förvaltningsuppgift”.
För övrigt tycks rättsläget vara något oklart, det står ”i regel” och ”rättspraxis”. (Jag ska under helgen se om jag kan hitta mer information om detta.)
Slutsats: Det här skälet är det enda av de skäl som Bo Carlsson anför som det, enligt min 
mening, kan ”ligga något i”. Även om jag inte tror att Carlsson har eller kommer att få rätt.
6. Det har inte funnits något uppsåt att berika sig själv.
Bo Carlsson menar att det här måste finnas med för att någon ska kunna nekas ansvarsfrihet. Precis på samma sätt som den föregående punkten.
Här har Bo Carlsson fel. Det står inget om att ”berika sig själv” i varken kommunallagen eller förarbetena.
För övrigt var det nog fler än jag som ”hoppade till” när Carlsson i TTELA i samband med att han nämnde det här med att skada verksamheten och berika sig själv fortsatte:
”Det finns inget sådant i det här fallet.”
Ungefär som att det fanns sådana här skäl i andra fall…
Det tycks mig också vara något beklämmande att Bo Carlsson själv röstade för att inte politikerna i barn- och ungdomsnämnden skulle beviljas ansvarsfrihet år 2010 för bygget av arenan. Utan att då ta hänsyn till om någon hade uppsåt att skada verksamheten eller berika sig själv…
Slutsats: Detta är inget skäl som Carlsson kan anföra i en laglighetsprövning.
7. Trollhättan och Mellerud har beviljat ansvarsfrihet.
Det är sant. Å andra sidan är jag inte riktigt säker på hur insatta alla ledamöter i de andra kommunerna har varit i det som hänt på NÄRF under 2015. Det är inte helt lätt och det tar tid att sätta sig in i alla protokoll, handlingar, revisorsrapporter osv. Det kanske hade blivit ett annorlunda utfall om dessa kommuner hade behandlat frågan efter Vänersborg…
8. Det finns en dold agenda, det är ett politiskt spel.
Den här punkten skrev jag om i gårdagens blogg – se ”Bo Carlsson överklagar! (1/2)”.
Framtid
Sannolikheten för att Förvaltningsrätten i Göteborg i sin laglighetsprövning ska komma fram till att fullmäktiges beslut var olagligt är låg. Bo Carlsson har nämligen inga starka skäl, möjligtvis ett som kanske går att åberopa.
För några år sedan (närmare bestämt år 2010) när Förvaltningsrätten dömde i ett annat fall angående ansvarsfrihet i Vänersborg, så tittade Förvaltningsrätten inte ens på sakskälen. Rätten tittade inte heller på om verksamheten hade ”skadats”.
Förvaltningsrätten i Göteborg skrev i sitt domslut:
“Det ankommer inte på förvaltningsrätten att vid en laglighetsprövning bedöma de bakomliggande orsakernas svårighetsgrad eller varje ledamots/ersättares ansvar för att rådande situation med icke beviljad ansvarsfrihet har uppstått.”
Det betydde att Förvaltningsrätten ansåg att kommunfullmäktige kunde besluta som det ville.
Bo Carlsson (C) bör enligt min mening ta konsekvenserna av fullmäktiges beslut. De 28 fullmäktigeledamöter visade genom sitt ställningstagande helt enkelt att de saknade förtroende för Carlssons sätt att leda och styra NÄRF.
I Kommunallagens 4 kap 10 § står det:
”Fullmäktige får återkalla uppdraget för en förtroendevald som valts av fullmäktige, om den förtroendevalde
1. har vägrats ansvarsfrihet”
Jag tycker att det rycker allt närmare en sådan åtgärd från kommunfullmäktige. I synnerhet därför att Bo Carlsson uppenbarligen inte förstår vad det innebär att kommunfullmäktige inte beviljar ansvarsfrihet. Man får känslan att Carlsson anser sig stå över den folkvalda församlingens beslut. Tycker kommunfullmäktige inte som Carlsson, så är det fel på kommunfullmäktige och inte han själv.
Med den synen på kommunfullmäktige och demokratin ser jag inte att Bo Carlsson ens kan sitta kvar som kommunstyrelsens 2:e vice ordförande.
Bo Carlsson överklagar! (1/2)
På midsommarafton hade TTELA en artikel om kommunfullmäktiges beslut att inte bevilja Bo Carlsson (C) ansvarsfrihet som ordförande för NÄRF (Norra Älvsborgs Räddningstjänstförbund) för år 2015.
I artikeln framgick att Bo Carlsson inte hade några kommentarer till beslutet:
”Jag har inga större kommentarer eftersom jag inte har sett protokollet än. När jag har sett det kan jag säga mycket mer.”
Nu har Carlsson tydligen läst protokollet. Vad han nu har fått reda på som han inte visste förut… Vänersborgs kommun skriver ju så kallade beslutsprotokoll, så protokollen tar bara upp ”formalia” – vad som yrkades, beslutets lydelse, voteringsresultatet och motiveringen till beslutet. Inget som inte Bo Carlsson visste innan med andra ord.
Men nu har antagligen Bo Carlsson haft några dagar på sig att tänka igenom beslutet och följderna av det. Och kommit till slutsatsen att han ska överklaga beslutet till Förvaltningsrätten i Göteborg. I varje fall enligt dagens TTELA. (Se ”Överklagar beslutet om ansvarsfrihet”). Carlsson har dock inte överklagat än, han håller på att förbereda en överklagan.
Bo Carlsson säger till TTELA:
”Jag anser att jag har väldigt starka skäl.”
I denna blogg ska jag bara ta upp ett av de skäl som Bo Carlsson anför:
”jag tror att man vill uppnå något på det politiska planet.”
De andra skälen tänkte jag ta upp mer i detalj i en kommande blogg.
Bo Carlsson (C) menar tydligen att de 28 ledamöterna i fullmäktige (mot 21) som röstade för att inte bevilja ansvarsfrihet bedriver något slags politiskt spel – att det inte är några fakta eller sakförhållanden som ligger bakom beslutet, att det helt enkelt handlar om ren och skär illvilja.
Jag vänder mig starkt mot detta. Det är nästan ett slags förtal. Bo Carlsson menar uppenbarligen att fullmäktige inte ser till sakskäl och fakta när det fattar beslut. Och det är enligt min mening inte bara att underskatta, utan också att nedvärdera Vänersborgs högsta beslutande organ.
Och vad skulle anledningen till detta politiska spel vara? Vad är det fullmäktige enligt Carlsson skulle vilja uppnå ”på det politiska planet”? Och varför menar Carlsson att det just skulle vara han själv som är föremål för detta politiska spel?
Det kanske är så att ”på sig själv känner man andra”? Bo Carlsson har ju varit med i politiken länge och dessutom i stort sett alltid fått äran att bära nycklarna till kommunhusets alla vrår, och garderober. Carlsson känner till det politiska spelet med alla dess ränker, intriger och rävspel kanske bättre än någon annan, fortfarande aktiv, politiker i kommunen. Ja, det skulle vara i konkurrens med Lars-Göran Ljunggren (S) då… Menar Bo Carlsson att det hör till vanligheterna att det pågår ett politiskt spel vid sidan av fakta och sakskäl? (Precis som år 2010? Se här.)
Eller är det just Gunnar Lidell (M) som Bo Carlsson menar – Lidell som formulerade och lade fram yrkandet om att inte bevilja Carlsson ansvarsfrihet?
Eller menade Bo Carlsson undertecknad som hade två långa anföranden i fullmäktige om varför Vänsterpartiet inte ansåg att Carlsson borde få ansvarsfrihet?
Jag har i ett antal bloggar redogjort för vad som hände i NÄRF under 2015. I fullmäktige i förra veckan gjorde jag en noggrann genomgång av orsakerna till mitt och Vänsterpartiets ställningstagande. För att läsarna av denna blogg själva ska kunna bilda sig en uppfattning om varför Vänsterpartiet kom till sin slutsats, så publicerar jag därför mina anföranden. (Enligt mitt manuskript. Det kan hända att jag inte hela tiden följde det till punkt och pricka från talarstolen.)
Avgör själv: Var kommunfullmäktiges beslut ett politiskt rävspel eller grundade det sig på fakta?
===
Anförande 1
Huvudpersonen idag är tyvärr jävig. Bo Carlsson får inte delta i debatten. Jag beklagar det. Det hade varit intressant att höra Bo Carlsson besvara frågor och försvara sig mot kritik.
För egen del har jag i tre bloggar sammanfattat argument till varför jag yrkar bifall till Gunnar Lidells yrkande att inte bevilja ordförande Bo Carlsson ansvarsfrihet och vice ordförande Monica Hanson ansvarsfrihet med anmärkning, medan övriga ledamöter beviljas ansvarsfrihet.
En viktig anledning till att jag publicerade bloggarna i god tid före dagens sammanträde var att jag ville ge någon i de styrande partierna chansen att läsa in sig och förbereda svar och inlägg inför dagens debatt just för att Bo Carlsson inte får delta.
NÄRF:s ordförande Bo Carlsson hade dock möjlighet att uttala sig i TTELA förra veckan. Då sa Bo Carlsson:
”Man använder det här vapnet i fel läge. Jag ser det som en ren obstruktion, det har blivet ett politiskt slagträ.”
Och det säger Bo Carlsson av alla. Samme Bo Carlsson som röstade för att inte ge en vänsterpartist ansvarsfrihet för arenabygget en gång i tiden trots att ledamoten hade röstat nej till arenan både i fullmäktige och i barn- och ungdomsnämnden…
Jag skulle också vilja påminna fullmäktigeledamöterna och lyssnarna att på det förra fullmäktigesammanträdet diskuterades ansvarsfrihet för Kunskapsförbundets presidium. Då argumenterade och röstade bland annat undertecknad för att de skulle få det.
Det visar väl tydligt att det för Vänsterpartiet inte handlar om obstruktion och politiska slagträn. Det här handlar om ett förbund som har misskötts. Det vore tvärtom en handling av obstruktion och politiskt slagträ om Bo Carlsson (C) och Monica Hanson (S) istället beviljades ansvarsfrihet.
Revisorerna har granskat NÄRF:s verksamhet år 2015 vid ett par tillfällen och stundtals har en mycket allvarlig kritik förts fram. En del av den här kritiken har emellertid ”försvunnit” i den revisionsberättelse, ”Revisionsberättelse för år 2015”, som revisorerna har utarbetat och som dagens kommunfullmäktige har som underlag.
Denna revisionsberättelse är förvånansvärt kort, endast 14 rader. Revisorerna skriver:
”Årsredovisningen är i allt väsentligt rättvisande. Den är upprättad enligt kommunal redovisningslag, god redovisningssed.”
De 14 raderna avslutas med:
”Vi tillstyrker att årsredovisningen godkänns. Vi har inte funnit skäl för anmärkning. Vi tillstyrker att förbundsdirektionen beviljas ansvarsfrihet.”
Med andra ord, det är som vanligt:
“The same procedure as every year.”
Alla ska beviljas ansvarsfrihet…
Det finns trots slutsatserna några kritiska anmärkningar i revisorernas korta utlåtande, och det är också dessa minialliansen hänvisar till i sitt yrkande:
”Vi anser dock att uppföljning och utvärdering av beslutade mål och övriga analyser i årsredovisningen bör förbättras till kommande år.”
Revisorerna skriver också:
”Vi riktar kritik mot förbundsdirektionen som ännu inte har beslutat om ett handlingsprogram 2015-2018 i enlighet med kraven i lagen (2003:778) om skydd mot olyckor.”
Om ledamöterna i fullmäktigeförsamlingarna i NÄRF:s ägarkommuner, dvs Vänersborg, Trollhättan, Färgelanda och Mellerud, läser endast denna text, dessa 14 rader, så ser det kanske ut som om NÄRF:s direktion och dess presidium i stort sett har gjort ett bra jobb.
Det tycker inte minialliansen, och det tycker inte jag.
För att få veta mer om bakgrunden till de förtroendevalda revisorernas rapport så måste man också läsa rapporten från de professionella revisorerna på PWC, ”Granskning av årsredovisning 2015”. Det är framför allt utifrån denna som de politiska revisorerna har dragit sina slutsatser. Det är ganska anmärkningsvärt att PWC:s rapport inte finns med i underlaget.
PWC skriver angående målen, som de förtroendevalda revisorerna riktade viss kritik mot (som jag nyss läste upp):
”Men vår sammanfattande bedömning är att förvaltningsberättelsens uppföljning och utvärdering av målen och övriga analyser inte är tillräckliga och måste förbättras till kommande år. Rapporteringen (är) inte förenlig med direktionens beslutade verksamhetsmål.”
Det är en betydligt starkare kritik än den som återfinns revisionsberättelsen.
Senare i PWC:s rapport så står det något som fångar mitt intresse:
”Men samtliga brister och synpunkter som vi framfört föregående år kvarstår för 2015.”
Då blir man, i varje fall jag, nyfiken på vad det var för brister och synpunkter som framfördes föregående år. Och döm av min förvåning när jag såg att det i förra årets rapport stod:
”Men samtliga brister och synpunkter som vi framfört föregående år kvarstår för 2014.”
Visst är det märkligt, dels att PWC är tvunget att upprepa kritiken, dels att NÄRF inte gör något åt den. Sedan måste jag säga att det är förvånande, minst sagt, att PWC tvingar den nyfikne att på egen hand leta sig bakåt i arkiven…
Jag gjorde det, jag gick ett par år tillbaka i tiden. Det var viktigt att hitta PWC:s konkreta kritik. Och det gjorde jag. Det fanns en hel del allvarlig kritik…
Men, den tänker jag inte ta upp nu. Det väsentligaste i det här sammanhanget är nämligen att NÄRF under flera år helt enkelt har struntat i PWC:s kritik… Den kritik som revisorerna riktade till NÄRF redan i rapporten för 2013 har alltså fortfarande inte åtgärdats… NÄRF struntar i den, och varför inte revisorerna reagerar på detta i föreliggande rapport är för mig en gåta.
Särskilt med tanke på att revisorerna ju faktiskt reagerade i sitt utlåtande över delårsrapporten förra året. Då skrev revisorerna:
”Delårsrapporten innehåller en redovisning av förbundets mål utifrån verksamhetsplanen och handlingsprogrammet. Graden av måluppfyllelsen varierar och flera mål följs inte upp. Det saknas både mätning, bedömning och rapportering av flera mål.”
Och drar slutsatsen:
”Med hänsyn till bristande rapportering av måluppfyllelsen anser vi att delårsrapporten inte fullt ut uppfyller syftet att ge direktionen och medlemmarna möjlighet att använda den som ett underlag för styrning, ledning och kontroll av verksamheten.”
Det är en mycket allvarlig kritik. Och slutsatsen ligger nära till hands – ledningen på NÄRF tycks mest skriva mål för att de måste, inte för att de ska betyda något, inte för att de ska följas…
Och än mindre för att de ska användas i styrningen och ledningen av förbundet…
Revisorerna kritiserade också att NÄRF inte har beslutat om ett handlingsprogram (det nämnde jag också tidigare, eftersom det finns med i revisorernas kritik).
Det är alltså, som revisorerna skriver, och minialliansen, lag på att ett handlingsprogram ska finnas… Och så finns det inget handlingsprogram på NÄRF…
Och ändå tillstyrker revisorerna att förbundsdirektionen och dess ledning ska beviljas ansvarsfrihet… När direktionen inte följer lagen…
Det finns en tredje punkt som de professionella revisorerna i PWC tar upp i sin granskning, men som de politiska, förtroendevalda revisorerna av någon underlig anledning blundar för helt och hållet i sin revisionsberättelse.
Det gäller den interna kontrollen.
I ”Granskning av årsredovisning 2015” skriver PWC:
”Vi hänvisar till de synpunkter som revisorerna framförde i särskild rapport daterad 2015-05-13 avseende intern kontroll 2014.”
I rapporten från året innan, för 2014, skrev förresten PWC:
”Förbundet har ännu inte genomfört och rapporterat en sammanfattande uppföljning av intern kontroll enligt kontrollplan för 2014.”
Det här med brister i den interna kontrollen är alltså återigen något som PWC har anmärkt på tidigare. Och återigen en hänvisning till ett annat år och ett annat dokument…
I rapporten från den 13 maj 2015 så räknade PWC upp en hel rad förslag till ”förbättringar”. Men eftersom PWC hänvisar till denna särskilda rapport från maj 2015 i sin granskningsrapport av årsredovisningen i april 2016 så måste det självklart betyda att NÄRF inte har följt förslagen till förbättringar… Alltså, återigen ser sig PWC nödgat att upprepa sin kritik.
Det är för övrigt intressant att se hur kritiken angående den interna kontrollen togs upp i direktionen av ordförande Carlsson. Det visar i mångt och mycket inställningen både till revisorer och till sin roll som ansvarig för ledningen och styrningen av förbundet.
Den 24 augusti (2015) skrev Bo Carlsson i ett yttrande (som behandlades på ett möte med direktionen) att den interna kontrollen skulle:
”ses över och förändras i skälig omfattning.”
Man kan väl för övrigt undra över varför Carlsson skriver ”skälig omfattning”.
Sedan tas frågan om internkontrollen inte upp förrän 3,5 månader senare, den 11 december. Och nu finns det egentligen inget att ta upp…
Ur protokollet från direktionens möte:
”Kontrollen har inte påvisat några större brister eller avvikelser.”
Hokus, pokus! Presidiet i NÄRF hade trollat bort kritiken från PWC!
Och ändå, trots detta, tar PWC återigen upp internkontrollen i sin granskning av årsredovisningen för 2015, granskningen som ligger till grund för de politiska revisorerna… Som dock väljer att bortse från den…
Den kritik och de förslag till förbättringar som revisorerna har framfört tar i bästa fall lång tid för NÄRF och direktionen att rätta sig efter. I normalfallet tycks det emellertid som att det överhuvudtaget inte sker. Det gäller både den kritik och de anmärkningar som de förtroendevalda, politiska revisorerna för fram, men också, och framför allt, kritiken från de professionella revisorerna i PWC.
Om man ska göra en kort sammanfattning av hur NÄRF behandlar kritiken från revisorerna, så kan man inte komma till någon annan slutsats än att förbundet högaktningsfullt struntar i vad revisorerna säger.
Och det är oacceptabelt.
Det tycks mig solklart att Bo Carlsson (C) som ordförande i förbundet och ytterst ansvarig inte bör beviljas ansvarsfrihet.
Det är för mig lika solklart att vice ordförande Monica Hanson (S) beviljas ansvarsfrihet med anmärkning på grund av sin passivitet.
Anförande 2
I mitt förra anförande pratade jag om hur NÄRF har struntat i den kritik som de genom åren har fått av revisorerna. NÄRF vägrar helt enkelt att rätta sig efter revisorerna. Och därför styrs och leds inte heller NÄRF på det sätt som det borde.
Nu tänkte jag ta upp den ekonomiska sidan, och även här har Bo Carlsson och Monica Hanson misskött sina ledande och styrande roller som ordförande respektive vice ordförande i förbundet. Monica Hanson främst genom sin till synes totala passivitet.
NÄRF gick med ett underskott på 4,793 miljoner kronor år 2015.
En stor del av underskottet härrör från en post som kallas ”Jämförelsestörande post”. Posten står för de pengar som har betalats ut till den förre förbundschefen. Han fick ju som bekant två ”fallskärmsår” efter avskedet, dvs full lön och full pension i ytterligare två år efter avslutad anställning.
Den utlösta fallskärmen för förbundschefen kostade NÄRF 3.618.000 kr… Resten av underskottet, 1.175.000 kr, kommer från själva verksamheten.
Den ”gamle” förbundschefen, som nu har avskedats, ska alltså få behålla och åtnjuta sin väl tilltagna lön och dessutom samma pensionsförmåner i ytterligare två år. Det enligt det anställningsavtal som Bo Carlsson undertecknade för några år sedan. Förbundschefen får under dessa två år – 3.102.240 kr.
I resultaträkningen, och verksamhetsberättelsen, uppgår summan dock till 3.618.000 kr, dvs ytterligare 515.760 kr. Jag förstår inte vart den här dryga halvmiljonen har tagit vägen? Var fallskärmen av någon anledning ännu högre…?
Det är naturligtvis svårt för en politiker, som dessutom är ”utomstående”, att tränga in ordentligt i de siffror som redovisas i NÄRF:s årsredovisning. Men när det på sidan 7 står följande, så blir man lite lätt tveksam typ:
”Underskottet avseende intäktssidan är hänförlig till den sk ”SAAB intäkten”, vilken förbundet haft kvar i budgetredovisningen även efter att avtalet med SAAB Automobile upphörde.”
En post som hänförde sig till SAAB har alltså hängt med NÄRF i nästan 10 år efter att SAAB har lagts ner. Nästan 10 år!
Hur kan man lita på att alla de andra posterna och siffrorna i årsredovisningen är korrekta?
Den här felaktiga SAAB-posten pekade revisorerna på i sin granskning av delårsrapporten. Då skrev också revisorerna att de hade påpekat denna felaktiga post under tidigare år… Utan att det hade blivit ändrat naturligtvis… För – vem på NÄRF bryr sig om revisorer?
Det är följaktligen ett ytterligare tecken på att ledningen i NÄRF går sin egen väg och struntar i revisorernas kritik.
Även om det inte står så i årsredovisningen, så torde resten av budgetunderskottet i praktiken bero på att ett nytt femte skiftlag infördes i slutet av år 2014. Det var en idé från den förre förbundschefen, och det tyckte tydligen också NÄRF:s presidium var en bra tanke. Även om många ”på golvet” undrade vad ett nytt skiftlag skulle tillföra…
I samband med att det femte skiftlaget infördes skedde 9 nyanställningar. Men det tycks, skulle man kunna säga, som om dessa nyanställningar har ”gömts undan”. Det budgeterades nämligen för dessa tjänster från början. Men varifrån dessa budgeterade pengar togs, vilka andra poster som genom neddragningar möjliggjorde denna budgetering, framgår inte av årsrapporten.
Så hur dessa pengar har flyttats inom NÄRF vet jag inte – men 9 nyanställningar kan inte ens NÄRF finansiera inom sin tilldelade ekonomiska ram. Det har både den förre förbundschefen och den nuvarande ekonomichefen varit tydliga med. Men i årsrapporten från NÄRF framgår ingenting av detta.
Och jag kan inte låta bli att undra, varför det är så tyst? Varför nämns inget i årsredovisningen kring den ekonomiska betydelsen, och konsekvensen, av införandet av ett femte skiftlag? Och varför finns det ingen redogörelse eller analys om det var en bra förändring – var det femte skiftlaget värt pengarna? Vad har blivit bättre?
Ett annat fel som en utomstående läsare kan konstatera är att det på sidan 35 i NÄRF:s årsrapport står att budgeten för långfristiga skulder är 10 miljoner kronor. Några sidor senare, i not 12 på sidan 37, står det att de långfristiga skulderna uppgår till 2,9 milj kr… Vilket är rätt? (Dessutom står det SE-banken, men NÄRF lär enligt uppgift ha Nordea…)
Jag säger som Vänsterpartiet i sin reservation i kommunstyrelsen:
”Jag läser underlaget och känner mig obekväm.”
Hur ska man kunna lita på det som står i resten av årsredovisningen, när sådana här uppenbara fel finns med?
När det gäller underskottet så sa revisorerna redan i sitt yttrande över delårsrapporten:
”Vi understryker att det är direktionens ansvar att fatta beslut och vidta åtgärder för att anpassa verksamheten till de resurser som tilldelats och därmed uppnå en ekonomi i balans.”
De åtgärder som har vidtagits har inte varit tillräckligt kraftfulla och de har satts in alldeles för sent. Det framgår av protokollen från direktionens möten.
Först den 20 november beslutades det om inköpsstopp för sådant som inte krävs för den normala verksamheten. Då var det en månad kvar av året. Och inte förrän den 21 december beslutade NÄRF om investeringsstopp och anställningsstopp. Den 21 december!!!
Handlingskraft? Gav stoppen några resultat? Knappast.
Det verkar inte som att någon på NÄRF egentligen har tagit det prognostiserade underskottet på allvar.
Men det kan bero på, som den förre förbundschefen sa till TTELA:
”Vi har jobbat utifrån en underfinansiering med politikernas godkännande.”
Och så är det nog. Och då kommer ju saken i ett annat läge. Eller rättare sagt, det understryker ytterligare vikten av att inte bevilja Bo Carlsson ansvarsfrihet och Monica Hanson ansvarsfrihet med anmärkning.
Presidiet hade liksom resten av direktionen hela tiden vetskap om det prognostiserade underskottet. Utom Bo Carlsson då. I TTELA sa nämligen Bo Carlsson i början på året (2016) att han inte hade varit medveten om den ekonomiska situationen:
”Vi har inte fått tillräckligt bra redovisningar.”
Fast det var inte sant. Och det vet var och en i direktionen och det vet var och en som har läst protokollen från direktionens sammanträden – att det visste Bo Carlsson visst!
Återigen tycks presidiet alltså ha struntat i revisorernas anmärkningar. Och i den tilldelade budgetramen…
Det här är inget politiskt spel, obstruktion eller politiskt slagträ från min sida. Det här är allvar. Och kan ingen förklara varför NÄRF har struntat i revisorernas kritik angående målen, handlingsprogrammet och den interna kontrollen samt varför NÄRF:s årsredovisning har uppenbara brister och varför inte NÄRF gjort mer åt det tidigt prognostiserade underskottet, så skulle jag vilja påstå att det är de som röstar för att ge Bo Carlsson ansvarsfrihet som sysslar med obstruktion och politiskt spel.
Avgå Bo Carlsson!
Gårdagens kommunfullmäktigesammanträde, som började redan kl 10.00, blev historiskt på flera sätt. Och då menar jag inte för att det var rekordlångt, så långt att Sveriges EM-match redan hade startat innan ledamöterna behagade åtskiljas. Nä, det var på grund av att det styrande triumviratet bestående av socialdemokraterna, centerpartiet och miljöpartiet förlorade två viktiga omröstningar.
Det första ärendet gällde budgeten för 2017. Här fick S+C+MP se sin budget röstas ner med röstsiffrorna 23-22. Det var en offensiv budget som satsade på verksamheterna, barn och ungdomar, gamla och sjuka, som fick majoritet – en majoritet bestående av moderater, liberaler, kristdemokrater och välfärdspartister. Samt – Vänsterpartiets 6 ledamöter.
Det får bli ämnet för nästa blogg… (Vill du veta mera direkt kan du läsa artikeln i TTELA, klicka här.)
Det andra ärendet som slutade med en votering var frågan om NÄRF:s ordförande Bo Carlsson (C) skulle få ansvarsfrihet.
Gunnar Lidell (M) lade ett yrkande för minialliansens (M+L+KD) räkning som löd:
”Kommunfullmäktige godkänner årsredovisningen, men beviljar icke ansvarsfrihet för ordförande, vice ordförande beviljas ansvarsfrihet med anmärkning, medan övriga ledamöter beviljas ansvarsfrihet.”
Lidell motiverade varför minialliansen hade lagt detta yrkande. Han gjorde det framför allt utifrån den information som han hade fått som deltagare i de två samråd, som hade skett under 2015 (12 mars och 22 oktober), mellan medlemskommunerna och NÄRF. (Lidell är med här i sin roll som kommunstyrelsens 1:e vice ordförande.)
Lidell menade att medlemskommunerna länge fick felaktig information om den ekonomiska situationen och att NÄRF:s presidium hade dålig koll på ekonomin. Lidell gav exempel från minnesanteckningarna – i mars fick medlemskommunerna reda på att prognosen för året var god, några månader senare (i oktober) var prognosen ett underskott på 3 milj kr.
Medlemskommunerna hade på dessa möten också fått lugnande besked om tillståndet i förbundet. Kontakterna mellan chefstjänstemännen och presidiet fungerade bra och medlemskommunerna fick reda på att presidiet hela tiden, helhjärtat, stod bakom sin förbundschef. Detta hade Lidell trott på, sa han, och det hade han kommunicerat med anställda som ringde honom.
Och sedan sa det bara ”pang” – och man sparkade den ledande chefen.
Det tyckte inte Lidell tydde på särskilt bra ledaregenskaper.
Undertecknad vänsterpartist var uppe i talarstolen två gånger. Och båda mina anföranden var ganska långa…
Jag yrkade bifall till Lidells yrkande. Orsakerna till min inställning har väl inte undgått någon läsare av denna blogg. I tre bloggar, ”NÄRF och ansvarsfrihet” – del 1, del 2 och del 3, har jag redovisat orsakerna till mitt ställningstagande. Det var innehållet i de två första bloggarna som jag huvudsakligen uppehöll mig vid på gårdagens sammanträde.
Det är en mycket allvarlig sak att inte bevilja någon ansvarsfrihet. Det är också allvarligt att yrka på ansvarsfrihet med anmärkning. Därför försökte jag att på ett så sakligt sätt som möjligt redogöra för orsakerna till mitt ställningstagande. Jag avslutade mina anföranden med följande:
”Det här är inget politiskt spel, obstruktion eller politiskt slagträ från min sida. Det här är allvar. Och kan ingen förklara varför NÄRF har struntat i revisorernas kritik angående målen, handlingsprogrammet och den interna kontrollen samt varför NÄRF:s årsredovisning har uppenbara brister och varför inte NÄRF gjort mer åt det tidigt prognostiserade underskottet, så skulle jag vilja påstå att det är de som röstar för att ge Bo Carlsson ansvarsfrihet som sysslar med obstruktion och politiskt spel.”
Ja, vad sa då de som ville bevilja ansvarsfrihet? Eftersom jag hade publicerat mina tankar och åsikter i ett tidigt skede, så kunde man kanske tro att någon socialdemokrat eller centerpartist, nu när Bo Carlsson själv inte fick delta i fullmäktigedebatten på grund av jäv, hade tagit sig tid att sätta sig in i frågorna, tagit reda på fakta, pratat med Bo Carlsson själv och förberett sig för att besvara frågorna och klargöra kritiken.
Men så var det inte.
Kenneth Borgmalm (S), som själv var föremål för en liknande diskussion för en månad sedan (se ”Stundtals hett fullmäktige”), ansåg att fullmäktige borde följa de politiska revisorernas förslag och bevilja ansvarsfrihet.
”Till skillnad från dom andra kommunerna vill fullmäktige här alltså utpeka sin egen representant att den ska prövas. … Jag kan inte förstå varför vi ska göra det.”
Borgmalm tycktes inte ha lyssnat på vad Lidell och jag hade sagt. Han fortsatte med att säga att det var ok att uttrycka åsikter och kritik, men… Och så avslutade Borgmalm:
”Oavsett vad man anser om hur en ledamot sköter sin uppgift så är det inte det vi prövar idag utan vi prövar om en ledamot har väsentligt brustit i sitt ansvar, dvs att ledamoten agerat så att han åstadkommit sånt i betydande omfattning har påverkat förbundet negativt eller skadat förbundet.”
Och eftersom de andra kommunerna hade beviljat Bo Carlsson ansvarsfrihet, så borde Vänersborg också göra det.
Borgmalm framförde inga argument i sak. Han sa inte på någon punkt emot det Lidell och jag hade framfört från talarstolen. Och det var tämligen mycket… Jag vet inte, om det innebar att Borgmalm egentligen höll med om kritiken. Jag tror att det kanske kunde vara så, men att det enligt Borgmalms bedömning var så att Bo Carlsson inte hade gjort tillräckligt många fel, att Carlsson inte hade skadat förbundet tillräckligt mycket…
När Marie Dahlin (S) äntrade talarstolen så var det nog en och annan som förväntade sig att nu kommer äntligen ett utarbetat och gediget svar på kritiken mot Bo Carlsson. Men återigen, så blev det inte. Och ärligt talat, inte heller Marie Dahlin hade ett enda sakligt argument som svar på kritiken.
Marie Dahlin tyckte snarare att det var fel på revisorerna, i varje fall tror jag att det var det hon menade när hon sa:
”När det gäller revisorer och vad man tar upp i rapporter Stefan tycker jag att det säger mer om revision eller revisorerna.”
Jag förstod nog inte riktigt.
Sedan verkade Dahlin mena att det var fel att bara peka ut ordförande Carlsson och vice ordförande Monica Hanson (S) som ansvariga:
”Sedan säger det väl mer om direktionens ledamöter. Det finns ju fler än två. Är det bara dom som ska vidta åtgärder?”
Det var tydligen lite synd om Bo Carlsson att just han blev utpekad. Det var ju inte bara han… Det var lika mycket de andras fel… Typ.
Det kan väl bara betyda att Marie Dahlin också höll med om den kritik som riktades mot Bo Carlsson, men att kritiken också borde gälla hela direktionen. Och då borde konsekvensen bli att ingen i direktionen skulle beviljas ansvarsfrihet…
Det var med andra ord inget vidare ”försvar” som uppbådades för Bo Carlsson. Det måste ha varit en stor besvikelse för honom att hans ”regeringsvänner” inte hade lagt ner mer tid och energi för att förklara och försvara hans agerande.
Lutz Rininsland (V) avslutade debatten med att förklara varför han och Vänsterpartiet hade röstat för ansvarsfrihet i kommunstyrelsen, men nu i fullmäktige inte tänkte göra det. Det var helt enkelt för att det vid det tillfället, som frågan behandlades i kommunstyrelsen, inte fanns tillräckligt med information. Avgörande blev att ingen svarade på de frågor som hade ställts i debatten (i fullmäktige igår).
Rininsland berättade även om ett möte med facken och personalen som han hade varit på i maj och som gav en helt annan bild av situationen på NÄRF än den som årsredovisningen gav.
Yrkandet från Lidell, dvs M+L+KD, fick 28 röster. Det betyder att Bo Carlsson (C) inte beviljades ansvarsfrihet.
Och vad betyder det att inte beviljas ansvarsfrihet?
Det betyder inte att Bo Carlsson är avsatt. Han avgör själv om han vill sitta kvar. Rimligtvis bör Carlsson emellertid ta konsekvenserna av beslutet och avgå. Hur ska han motivera att han sitter kvar som ordförande i NÄRF när de som har valt honom inte längre har förtroende för honom?
Kommunfullmäktige kan gå vidare, om inte Bo Carlsson avgår frivilligt.
I Kommunallagens 4 kap 10 § står det:
”Fullmäktige får återkalla uppdraget för en förtroendevald som valts av fullmäktige, om den förtroendevalde
1. har vägrats ansvarsfrihet”
För detta krävs att någon så att säga initierar ett sådant ärende. Ärendet ska sedan beredas av kommunstyrelsen för att slutligen avgöras av kommunfullmäktige. Fullmäktige kan alltså återkalla Bo Carlssons uppdrag och entlediga honom.
Vi kommer snart att få veta hur Bo Carlsson tänker göra.
PS. På Vänsterpartiets hemsida kan du läsa mer om sammanträdet – klicka här.
NÄRF och ansvarsfrihet (3/3)
Det här är tredje och sista delen av mina motiveringar och min argumentation om varför inte NÄRF:s presidium, dvs Bo Carlsson (C) och Monica Hanson (S, Trollhättan), ska beviljas ansvarsfrihet för år 2015. (De första två bloggarna är ”NÄRF och ansvarsfrihet (1/3)” och ”NÄRF och ansvarsfrihet (2/3)”.)
Sedan jag skrev mina förra bloggar har Bo Carlsson (C) fått möjlighet att uttala sig i TTELA (idag den 14 juni) om minialliansens (M+L+KD) yrkande att inte bevilja NÄRF:s presidium ansvarsfrihet.
Bo Carlsson sa:
”Man använder det här vapnet i fel läge. Jag ser det som en ren obstruktion, det har blivet ett politiskt slagträ.”
Och det säger Bo Carlsson av alla. Samme Bo Carlsson som röstade för att inte ge en vänsterpartist ansvarsfrihet för arenabygget en gång i tiden trots att ledamoten hade röstat nej till arenan både i fullmäktige och i barn- och ungdomsnämnden… Och trots att personen inte satt i en sådan position att hen hade det minsta inflytande över bygget.
På det förra fullmäktigesammanträdet diskuterades ansvarsfrihet för Kunskapsförbundets presidium. Då argumenterade och röstade bland annat undertecknad för att de skulle få det. Trots att jag då skulle kunna ha ”obstruerat” och använt ”vapnet” som ett ”politiskt slagträ”. För att använda Bo Carlssons ord.
När det gäller NÄRF är förhållandet ett helt annat…
I sin årsredovisning beskriver NÄRF sin egen verksamhet med både ord och siffror. Det är svårt för en utomstående att tränga in i materialet. Det mesta som står där förefaller ok, dock inte allt, men det kanske är det som inte står där som är viktigast…
2015 var ett mycket turbulent år på NÄRF. Det är ingen tvekan om det. Den bland personalen så impopuläre förbundschefen avskedades efter många och uppslitande turer. Å andra sidan är det väl i sådana här tider som den politiska ledningen i form av presidiets två ordförande måste bekänna färg och göra skäl för sina arvoden. Ordförande Bo Carlsson (C) och vice ordförande Monica Hanson (S) gjorde inte det. De ledde och styrde inte räddningstjänstförbundet som man kunde begära. Kanske faller skulden mest på Bo Carlsson, Monica Hanson tycks mest ha agerat passiv åskådare…
Den tidigare, nu avskedade, förbundschefen genomförde en serie åtgärder under de år han var förbundschef. Personalen ”på golvet” var inte nöjd. Personalen upplevde att många av åtgärderna var riktade mot dem – att syftet var att ”sätta dem på plats”. Varför förstod de inte, men de såg ju vad de såg. Alla förändringar var försämringar. Det gällde till exempel arrangemangen kring de traditionella julfesterna, det gällde bland annat träningen (som brandmännen har rätt till under arbetstid) och det gällde byten av arbetspass. (Se ”NÄRF och personalen (1)”). Klimatet på arbetsplatserna, främst i Vänersborg, försämrades successivt under förbundschefens och presidiets ledning.
Förbundschefen stötte på motstånd hos personalen som protesterade på olika sätt. Personalen upplevde inte heller att arbetsgivaren skötte dialogen med fackföreningar och personal som det stadgades om i samverkansavtalet. Kommunal (ett av facken) pratade till och med om att säga upp samverkansavtalet. Arbetsplatsundersökningar visade på ett stort missnöje och sjukfrånvaron ökade. (Läs mer här: ”NÄRF och personalen (2)”.)
Presidiet stod bakom förbundschefens åtgärder. I ett radioinslag i P4 Väst refererade reportern Bo Carlsson, som hade sagt att det inte hade varit fel på de åtgärder som förbundschefen hade genomfört. Detta skriver också förbundschefen mycket tydligt i sitt ”avskedsbrev” till NÄRF:
”Uppdragen (åtgärderna mot personalen; min anm) förankrades politiskt och presidiets stöd har hela tiden varit starkt. Presidiet har till mig klart uttryckt att ‘dessa åtgärder borde varit genomförda för länge sedan’. … Presidiet var dock helt överens med mig under hela resan att situationen var ohållbar och måste förändras.”
Det kanske är så att direktionen ska stå bakom sin förbundschef i vått och torrt, men med alla dessa varningssignaler och klockor som ringde från golvet anser jag att presidiet borde ha vidtagit någon typ av åtgärd. Förbundschefens agerande var alltför provocerande och stämningen på arbetsplatserna blev allt sämre.
Det här visste hela direktionen om, det är ingen tvekan om det. Och naturligtvis var presidiet mycket väl informerat om motsättningarna. Det hade de varit under en lång tid. Redan i maj 2013 gjordes en omfattande enkätundersökning på NÄRF som klart och tydligt, ”svart på vitt”, visade på motsättningar, missnöje och konflikter på arbetsplatserna.
Och motsättningarna, missnöjet och konflikterna eskalerade. Och sjukskrivningarna…
I årsredovisningen redovisas sjukfrånvaron ganska kryptiskt, men ändå är redovisningen ganska uppseendeväckande. Sjukfrånvaron i procent av total bruttoarbetstid (som det heter i årsredovisningen) var 8,48% år 2015. Året innan var siffran 6,39%. En avsevärd ökning.
Det är för övrigt lite märkligt att det inte finns några kommentarer till eller analyser av dessa siffror i årsredovisningen. Om man dessutom betänker att 2011 var sjukskrivningsdagarna per anställd 15 dagar, medan motsvarande siffra var 22 dagar per person 2015 (fast det här står inte i årsredovisningen), så borde detta föranleda ordentliga analyser och åtgärder. Med NÄRF:s ledning låtsades inte om något. Det här har enligt protokollen inte heller diskuterats på direktionens sammanträden, inte någon gång.
I årsredovisningen, när NÄRF i lugn och ro ser tillbaka på det gångna året, står det bara positiva saker… Under rubriken ”Arbetsmiljöarbete” står det t ex:
”Ett systematiskt arbetsmiljöarbete leder till en bra arbetsmiljö som gynnar alla.”
Och om personalpolitiken står det:
”… policys bland annat personal-, alkohol-, drog- och arbetsmiljöpolicy, samt policy för kamratstöd. Dessa handlingar är levande dokument som ska följas och vara väl kända i organisationen. Förbundet har även en jämställdhetspolicy med handlingsplan, samt en policy mot kränkande särbehandling som godkänts av Jämo.”
Det låter ju kanon. Det finns policys för det mesta, fantastiskt. Men bör inte NÄRF analysera om alla policys omsätts i praktiken? Och eftersom det har varit så uppenbart att de inte har följts, borde inte detta ha följts upp? Och borde inte ledningen ha tagit tag i 
detta?
Inte heller revisorerna tar upp sjukskrivningstalen eller turbulensen i revisionsberättelsen.
NÄRF:s presidium hade gett förbundschefen fria händer. Han fick stöd av Bo Carlsson och Monica Hanson i allt han gjorde. Tills en dag då presidiet helt plötsligt vände ryggen åt förbundschefen.
Förbundschefen själv beskrev det på följande sätt:
”Läget spetsades till vid ett möte den 31 augusti då ”alliansen” mellan presidiet och de fackliga företrädarna blev uppenbar och presidiet inte längre orkade stå emot utan vek sig för det fackliga trycket. Så här långt hade jag officiellt haft fullt stöd från politiken men på 1,5 tim förändrades bilden och det som pågått i det fördolda under en längre tid, utan min vetskap, blev uppenbart. Presidiet hade nu ett större förtroende för två av fackens sex representanter, än för sin egen högra hand, den hand som man både anställt, matat, stöttat och givit sitt förtroende.”
NÄRF:s ordförande Bo Carlsson gick ut i media och tvådde sina händer. Bo Carlsson sa till P4 Väst:
”Om det inte finns någon dialog mellan högste chefen och personalen, fungerar inte verksamheten.”
Till TTELA (12 jan) sa Bo Carlsson:
”Det går inte att ha en chef som inte samarbetar med personalen.”
Det ligger nära till hands att dra slutsatsen att NÄRF:s presidium svek personalen de första 3-3,5 åren genom att till hundra procent stå bakom sin förbundschef. När turbulensen till slut nådde sådana höjder att detta inte längre var möjligt, så vände presidiet helt på klacken – och istället svek sin förbundschef.
Som jag skrev tidigare, det var en turbulent tid och det var inte lätt att få ordning i NÄRF. Men presidiets handlande präglades av en stor inkompetens och ledde snarare till att motsättningarna förstorades och blev ännu allvarligare – än tvärtom.
Det skulle leda alltför långt att i det här sammanhanget också ta upp alla turer kring den mörkläggning som stundtals har rått på NÄRF. Det har varit svårt att få ut handlingar, handlingar har inte diarieförts, beskeden har varit motsägande, om t ex förbundschefens pensionsvillkor, och ibland har man fått känslan av att de besked som har getts från Bo Carlsson inte har varit med sanningen överensstämmande.
Nä, Bo Carlsson, det handlar inte om obstruktion och politiska slagträn. Det här är ett förbund som har misskötts. Och för det så måste de som leder NÄRF ta sitt ansvar och avgå.
Det vore en handling av obstruktion och politiskt slagträ om Bo Carlsson (C) och Monica Hanson (S) istället beviljades ansvarsfrihet.
.
Anm. Bloggar om ansvarsfriheten och NÄRF:
- ”NÄRF och ansvarsfrihet (1/3)”, 12 juni.
- ”NÄRF och ansvarsfrihet (2/3)”, 13 juni
NÄRF: Frågetecken kring pensionen
Har det blåst över för NÄRF och dess ordförande Bo Carlsson (C)? Det verkar så. Det tycks nämligen ha blivit stiltje, en total och nästan bedövande stiltje. I varje fall utåt… Och det efter att förhandlingschefens (i Vänersborg) utredning visade att den före detta förbundschefen Per Andersons pensionsavtal var kostnadsneutralt. (Se här.) Även om Bo Carlsson själv inte riktigt var säker på det. Varför skulle han annars tillsätta en utredning för att ta reda på det…?
Gunnar Lidell (M) var inte heller riktigt säker på detta. Därför ställde Lidell några frågor till NÄRF:s direktion den 21 december förra året, bland annat då om tjänstepensionens
storlek.
Lidell har nämligen tagit reda på Per Andersons anställningsvillkor som förbundsdirektör hos Alingsås räddningstjänst, den anställning som Anderson hade precis innan han blev förbundschef på NÄRF. Det visade sig att Per Anderson även i Alingsås hade haft en tjänstepensionsförsäkring, med traditionell förvaltning hos Livförsäkring AB Skandia.
Men…
Lidell fann väldiga skillnader i beloppens storlek…
När Per Anderson slutade i Alingsås uppgick hans månadslön till 54.979 kr och pensionsinbetalningarna till 10.229 kr i månaden (2011). (Pensionsinbetalningarnas storlek var 7.716 kr i månaden år 2009 och 6.437 kr i månaden år 2010.)
Det ska jämföras med vad Per Anderson fick när han tillträdde som förbundschef på NÄRF. Då förhandlade Anderson nämligen till sig en månadslön på 67.000 kr. (Enligt det avtal som Bo Carlsson slöt med Anderson den 22 november 2011.) Det var en löneökning på 22% jämfört med tjänsten i Alingsås.
Men när det gällde pensionsinbetalningarna så fick Anderson en betydligt bättre utdelning. Varje månad år 2012 betalade NÄRF in hela 45.681 kr till Skandia… Det var en ökning med 347% jämfört med Alingsås!! (När Per Anderson avskedades från sin tjänst på NÄRF förra året hade pensionsinbetalningarna ökat till 58.510 kr i månaden…)
Andersons lön ökade alltså med 22% vid anställningen på NÄRF, medan pensionsinbetalningarnas storlek ökade med 347%. Det kanske stämmer, det kanske ska vara så, men för en amatör på pensioner, som jag, ser det onekligen lite ”underligt” ut. Kan det här verkligen vara “kostnadsneutralt” som utredningen kom fram till?
Eller skulle det kunna vara så att det låga beloppet (Alingsås) betalas ut så länge Anderson lever, månad efter månad, år efter år, medan det höga beloppet (NÄRF) betalas ut endast under en kort period, säg fyra år, därefter anses det avklarat? Men blir det i så fall inte en enormt hög tjänstepension för Anderson? Jag vet inte, men det känns som sagt lite förbryllande.
Det är också svårt att förstå att lönen under Per Andersons anställning på NÄRF ökade med knappt 6% (till 70.750 kr/mån), medan pensionsinbetalningarna ökade med 28%.
När jag frågade Gunnar Lidell så hade han inte heller kunnat utröna varför det var sådan skillnad på pensionsinbetalningarnas storlek mellan jobbet i Alingsås och på NÄRF. Och det är väl också därför han ställde frågan till NÄRF:s direktion:
“Vem/vilka hos NÄRF har beslutat om den generösa tjänstepensionen för Per A?”
Jag noterar att Lidell skriver “generösa”…
Gunnar Lidell har fortfarande inte fått något svar från NÄRF:s direktion trots att det har gått över 3 månader… Det i sig är anmärkningsvärt.
För läsarna av min blogg kan det nog vara av intresse att också känna till Lidells övriga frågor till NÄRF, i varje fall för dem som inte har läst i diariet:
- “Har Direktionen informerats, och i så fall när?”
- “Kommer de ansvariga inom NÄRF att ta sitt ansvar?”
Gunnar Lidell (M) frågade också om lönen och pensionsinbetalningarna ska fortsätta under Per Andersons uppsägningstid. Men det vet vi ju redan från annat håll, att så är fallet. Anderson behåller både lön och pensionsinbetalningar i ytterligare 2 år.
Andersons ”fallskärm” kostar NÄRF sammanlagt 1.698.000 kr i löneutbetalning (70.750 kr/mån) och 1.404.240 kr i pensionsinbetalningar. Den tidigare förbundschefen ska alltså få totalt 3.102.240 kr från NÄRF.
Men pengarna har redan betalats ut som en klumpsumma till Per Anderson. I resultaträkningen, och verksamhetsberättelsen, uppgår summan till 3.618.000 kr, dvs ytterligare 515.760 kr. Hur denna halvmiljon extra har uppstått vet jag inte, kanske är det pensionsutbetalningarna som ökar efterhand?
Och det här är ju i varje fall inte kostnadsneutralt, även om denna typ av överenskommelser, som Bo Carlsson slöt med Per Anderson, inte är helt ovanliga för högre chefer inom framför allt det privata näringslivet.
Men att det lyser i ögonen på många står helt klart. Särskilt som de menar att Per Anderson inte borde ha haft ett öre eftersom han blev avskedad för att han typ körde NÄRF i botten.
Medarbetare på NÄRF talar också om hur cheferna har belönat varandra med höjda löner, skatteförmåner som fri bil, arbete hemifrån en vecka före och en vecka efter semestern, konferenser med hotellrum fast vederbörande bor i samma stad, chefer som inte sjukskriver sig vid sjukdom osv. Men den här typen av rykten förblir ofta obekräftade och svåra att bevisa, så jag lämnar dem därhän.
Som sagt, Gunnar Lidell har stora funderingar på pensionsinbetalningarnas storlek. Vi får se om han får något svar någon gång… Lidell efterlyser också att någon på NÄRF tar på sig ansvaret. Men det ser det inte ut som att någon tänker göra. I varje fall inte Bo Carlsson (C). Om, jag skriver om, det nu är något som ändå inte stämmer med pensionsutbetalningarna.
För övrigt håller man just nu på att utse en ny förbundschef på NÄRF. En stor fråga är väl också om Bo Carlsson får förtroendet att återigen sluta ett anställningsavtal…
Bo Carlsson hade rätt om pensionen!
Det är viktigt att det blir rätt med alla faktauppgifter i en blogg som denna. För min del är det helt enkelt avgörande att de som läser den kan lita på att det som står är rätt och riktigt. Annars skulle jag lika gärna kunna sluta skriva.
Lögner, halvsanningar eller ”allmän tro” skulle omintetgöra min ambition att informera vänersborgarna om vad som händer och gäller i kommunpolitiken. Det ska naturligtvis inte blandas samman med att jag också framför egna åsikter och tyckanden. Och det kan läsarna tycka vad de vill om, men faktauppgifterna ska vara riktiga… Självklart.
På de över 3.000 sidorna som jag har skrivit genom åren så har det inte blivit fel särskilt ofta. Jag kan inte erinra mig mer än vid möjligtvis två tillfällen (det var några år sedan), men då rättade jag till uppgifterna i en efterkommande blogg – så snart som jag blev medveten om felen.
Men nu har det hänt igen.
Jag har i ett flertal bloggar skrivit om det anställningsavtal som NÄRF:s ordförande Bo Carlsson (C) har undertecknat vid anställningen av NÄRF:s förre förbundschef Per Anderson. I avtalet ingick också särskilda pensionsvillkor, som innebar att förbundschef Per Andersons pensionsinbetalningar vid avskedet från NÄRF uppgick till 58.510 kr i månaden.
Och det är fortfarande riktigt.
Men.
Pensionsavtalet är, precis som Bo Carlsson på senare tid har hävdat, kostnadsneutralt.
Det betyder att trots den till synes mycket stora summan är det dessa pengar som Per Anderson var berättigad till, särskilt pensionsavtal eller inte.
Den expert på Vänersborgs kommun som jag har pratat med berättar att:
”Skillnaden är skuldföring kontra premieavsättning.”
Det är lite tekniskt (i varje fall för mig) och experten skriver:
”För den enskilde ska det inte ha någon betydelse.”
Det handlar om att antingen får personen ut sin pension när hen pensioneras, en mindre summa under resten av sitt liv (eller är det beräknat på 20 år?), eller också betalas en betydligt högre summa ut under en kort period. Den alternativa lösning som gällde Per Anderson innebar att hela pensionen betalades ut ”nu”, medan det normala för vanliga löntagare är att även framtida generationer bär en del av denna kostnad.
Dessutom fick jag reda på att gällande pensionspolicy i Vänersborgs kommun också tillåter tecknande av alternativ KAP-KL vid nyanställning av kommundirektör och förvaltningschefer. Ännu har dock inget sådant tecknats.
För övrigt är alla de uppgifter som jag har angett om förhållandena på NÄRF riktiga, t ex att Per Anderson uppbär lön och pension i ytterligare 24 månader (efter avskedet). Och att detta inte var något som skulle ske med automatik, utan är ett resultat av en förhandling mellan Bo Carlsson och Per Anderson. Även om detta förhållande är ett vanligt förfarande på företagsledande tjänster, eftersom LAS-regler inte omfattar dessa.
Jag ber mina läsare om ursäkt för att de på grund av mina skriverier kan ha blivit föranledda att tro något annat än att pensionsavtalet var kostnadsneutralt.
Jag vet också hur tråkigt det är när felaktiga uppgifter sprids om ens person och om ens göranden. Och därför ber jag också Bo Carlsson om ursäkt.
Ursäkta Bo Carlsson!
NÄRF: Underskott, pensioner, diariehantering och Bo Carlsson
För en vecka sedan, den 9 februari, ställde jag två frågor till NÄRF. Det var med anledning av två uttalanden som Bo Carlsson (C) gjorde från talarstolen på fullmäktigemötet den 3 februari. (Se ”Gårdagens kommunfullmäktige”.) Carlsson sa dels att utredningen kring den förre förbundschefen Per Andersons pensionsvillkor och -inbetalningar var färdig och dels att bokslutet var klart, dvs det var nu uträknat hur stort NÄRF:s underskott blev 2015. Och jag ville helt enkelt ta del av dessa handlingar. Därav mina frågor till NÄRF.
Jag blev emellertid något förvånad när jag fick svaret från NÄRF:
”Utredningen finns inte hos NÄRF, Kontakta Bo Carlsson på Vänersborgs kommun för information i ärendet.”
Och:
”Bokslut – NÄRF:s preliminära resultat är fortfarande ett arbetsmaterial, kommer redovisas för direktionen vid nästa möte.”
Jag skrev återigen i måndags och begärde ut handlingarna. Det hinner ju hända en hel del under en vecka, i synnerhet på NÄRF. Igår tisdag fick jag svaret:
”NÄRF har inget annat att meddela i dessa frågor än det som meddelades den 9 februari”
Nu blev jag lite frustrerad. Jag visste ju att handlingarna inför direktionens möte imorgon (torsdag den 18 februari) var utskickade till ledamöterna. Jag skrev tillbaka och påpekade detta. Mitt mail avslutades lite irriterat:
”Det betyder också att jag har lagstadgad rätt att få del av dessa. Nu!”
Och se, idag kom några av handlingarna. Jag fick verksamhetsberättelsen på två A4-sidor och en tabell över årets resultaträkning.
Så här får det inte gå till. Även Norra Älvsborgs Räddningstjänstförbund måste följa lagar och förordningar och lämna ut de handlingar som finns diarieförda. Vänsterpartiet har ju genom åren anmält Vänersborgs kommun för brister i diariehanteringen – fem gånger, och fått rätt alla gånger. Det kanske är dags att JO tar en koll också på NÄRF…?
Hur som helst.
NÄRF:s verksamhetsberättelse för år 2015 är påskriven av Tf (tillförordnad) Förbundschef/Räddningschef Patrick Dimporzano och daterad den 26 januari(!).
Dimporzano skriver att:
”Det ekonomiska resultatet för verksamhetsåret har inte utfallit enligt prognosticerad målbild.”
Det betyder att förbundet har gått med underskott…
NÄRF:s underskott för år 2015 blev, och håll i er nu, 4.793.000 kr. Nästan 4,8 miljoner kronor alltså.
Det är en hel massa pengar, särskilt procentuellt (5,6%). I budgeten för året beräknades det nämligen att ”verksamhetens kostnader” skulle uppgå till sammanlagt 85,5 milj kr.
Förklaringen till det stora underskottet är posten:
”Jämförelsestörande poster”
Budgeten för ”Jämförelsestörande poster” var noll, vid årets slut blev resultatet ett underskott på 3.618.000 kr.
Vad döljer sig då bakom dessa kostnader (och denna besynnerliga rubrik)? Svaret finns i verksamhetsberättelsen:
”avser uppsägningslön för 24 månader och pensionspremie”
Tydligare än så står det inte i de handlingar som jag har fått. Men det är tillräckligt tydligt. Det kan nämligen bara betyda en sak – den förre förbundschefen Per Anderson har haft rätt hela tiden om sitt anställningsavtal. NÄRF:s stora pensionsinbetalningar till förbundschef Anderson, 58.510 kr i månaden, har varit riktiga. Det måste den utredning som Bo Carlsson (C) i desperation 
tillsatte ha visat. Även om jag inte har fått ut denna…
Och inte bara har pensionsinbetalningarna varit riktiga under alla de år som Per Anderson har varit anställd. Den ”gamle” förbundschefen ska alltså få åtnjuta samma pensionsförmåner och dessutom få behålla sin väl tilltagna lön på 70.750 kr i månaden i ytterligare två år!
Jag har dock ett litet problem med matematiken. Per Andersons lön (70.750 kr) i 2 år blir en summa av 1.698.000 kr, pensionsinbetalningarna blir under 2 år 1.404.240 kr. Den tidigare förbundschefen ska alltså få totalt 3.102.240 kr.
Men i resultaträkningen, och verksamhetsberättelsen, uppgår summan till 3.618.000 kr, dvs ytterligare 515.760 kr. Betyder det att Per Andersons månadslön och/eller pensionsinbetalning är ännu högre än vid Andersons avsked? Eller har pengarna gått till någon annan person också? (Fast i verksamhetsberättelsen står det i singularis.) Var har de 515.760 kronorna tagit vägen?
Dessa frågor får väl någon i NÄRF:s direktion ställa imorgon torsdag. Då ska NÄRF:s ledning, dvs den politiska direktionen, ha sammanträde…
Men en sak är uppenbar. Dimridåerna, förnekandena, tillsättningen av en utredning etc, som Bo Carlsson har sysslat med, har visat sig vara bara just – dimridåer. Nu är det dags för ordförande Bo Carlsson att ta sitt ansvar. Han måste stå för vad han har gjort, dvs beviljat den förre förbundschefen en oerhörd pensionsförmån. Carlsson har handskats vårdslöst med skattebetalarnas pengar. Igen. Det är ju som bekant inte första gången. Vänersborgarna kommer ihåg arenaskandalen, Topp-affären, den missade namnteckningen på Solängen (17 milj), fiberdragningen i södra Dalsland utan ”formella beslut”, ”otillräcklig kontroll av fakturor”, ”medfinansiering på fel grund” och ”budgetöverskridande” (citerat från Vänersborgs revisorer) etc.
Till raden av kostnader som Bo Carlsson har tillfogat Vänersborgs kommun kan vi nu lägga anställningsavtalet med förbundschef Per Anderson.
Det får vara nog nu. Vänersborgs kommun borde kräva Bo Carlssons avgång! Och jag undrar också, är det inte några i de andra ägarkommunerna som tvivlar på om Bo Carlsson är rätt man som ordförande i förbundet…?
När jag studerar resultaträkningen och verksamhetsberättelsen, så blir jag ändå inte riktigt klok på siffrorna. På några andra siffror…
I delårsrapporten för augusti var NÄRF:s underskott nästan 2,5 milj kr och prognosen för hela året uppgick till 3 milj. Utgår vi från resultaträkningen och verksamhetsberättelsen och tar bort kostnaderna för uppsägningslön och pensionspremie (posten ”Jämförelsestörande poster”), så uppgår underskottet ”bara” till 1.175.000 kr.
Det förefaller mig osannolikt att NÄRF skulle ha lyckats spara nästan 2 miljoner kronor, särskilt som inga besparingsåtgärder har vidtagits. (Med ett mindre undantag i ett sent
skede.)
I verksamhetsberättelsen beskriver Förbundschef/Räddningschef Patrick Dimporzano vad detta underskott beror på:
”Personalkostnader överstiger något budgeterade medel och avser ökningen av semester- och övertidsskulden samt personalkostnader, uppkomna i samband med motorsågsutbildning av fyra deltidsstationer. Övriga kostnader överskrider budget med väsentligt belopp.
Större avvikelse som bidrar till underskottet är följande: kostnader för televäxeltjänster, kostnader för Rakelabonnemang samt IT-support, inköp av anläggningsmateriel i samband med implementering av 5:e skiftlaget, entreprenad och köp av verksamheter bl.a. städ samt reparationer av maskiner, inventarier och bilar. Försäkringsbolaget har höjt kraftigt premie som avser förbundets fordon och utfallet överskrider budget.”
När ekonomichef Alicja Zawadzka-Przychodzen redogjorde för siffrorna i delårsrapporten på direktionens sammanträde den 28 september, så sa ekonomichefen (ur protokollet):
”Det negativa resultatet beror till stora delar på att den operativa verksamheten inte dragit in tilltänkta intäkter till förbundet. Utbildningsinsatserna har blivit färre än väntat under perioden. Förbundet har ett något mindre underskott gällande personalkostnader. Högre semesterskuld på grund utav flyttade semesterperioder från ordinarie semesterperiod. Övriga kostnader visar på ett kraftigit underskott, ökning av korta sjukskrivningar, ökade bränslekostnader, 13 nyanställningar, ökade IT-kostnader.”
Den beskrivning som Tf Förbundschef/Räddningschef Patrick Dimporzano ger skiljer sig 
väsentligt från ekonomichefens…
Jag undrar till exempel var ökningen av ”korta sjukskrivningar” och de ”13 nyanställningarna” tog vägen i Tf Förbundschef/Räddningschefens verksamhetsberättelse…
Men nu har ju, som sagt, direktionen möte imorgon torsdag, så kanske en del frågetecken rätas ut. Kanske kommer någon av ledamöterna att ställa några bra frågor. Vi får se när protokollet kommer så småningom.
Om någon undrar hur underskottet ska finansieras så tänker sig NÄRF att ägarkommunerna, dvs Vänersborg, Trollhättan, Färgelanda och Mellerud, helt enkelt går in och täcker det ”svarta hålet” med nya fräscha skattekronor. Redan på direktionens sammanträde den 21 december 2015 beslutade nämligen politikerna i direktionen att ”den ekonomiska obalansen” (som PWC skrev i ett utlåtande om delårsrapporten) ska finansieras genom att NÄRF höjer medlemsavgiften för ägarkommunerna, dvs skattebetalarna ska bidra med mer pengar… Den höjda medlemsavgiften innebär en inkomstförstärkning för år 2016 med 2,033 milj kr. Och det är ju ett bekvämt sätt att få ordning på ekonomin…
Kommer ägarkommunerna att acceptera detta? Kommer moderaterna i Vänersborg att acceptera detta? (Moderaterna är de enda från oppositionen som är representerade i NÄRF:s direktion.)
Och framför allt – kommer skattebetalarna att acceptera detta?
======================
Jag har skrivit följande bloggar om NÄRF:
- ”NÄRF” 3 juni, 2013
- ”Vad händer i NÄRF?” 28 nov 2015
- ”Mörkläggning i NÄRF” 12 december 2015
- ”NÄRF – löner och avsked” 14 december 2015
- ”Lögner i NÄRF!” 21 december 2015
- ”Det börjar bli mycket nu Bo Carlsson!” 23 december 2015
- ”NÄRF: Sammanträdet 21/12” 29 december 2015
- ”Öppet brev från NÄRF:s fd förbundschef” 7 januari 2016
- ”NÄRF: Budget och Bo Carlsson” 10 januari 2016
- ”Bo Carlsson uttalar sig i TTELA” 12 januari 2016
- ”NÄRF och personalen (1)” 24 januari 2016
- ”WI och NÄRF i fullmäktige” 1 februari 2016
- ”NÄRF och personalen (2)” 9 februari 2016
Bo Carlsson uttalar sig i TTELA
Den här bloggen hade jag egentligen inte tänkt skriva. Men när jag slog upp TTELA i morse och läste Bo Carlssons uttalanden om NÄRF och den fd förbundschefen Per Anderson, så kände jag att jag var tvungen. Bo Carlsson måste bemötas. Han kan inte få stå oemotsagd.
TTELA:s artikel om den tidigare chefen för NÄRF Per Andersons brev till ägarkommunernas kommunstyrelser kom alltså till slut. (Se ”Anderson kritiserar fack och politiker”.) Några dagar efter min blogg, men ändå… (Se ”Öppet brev från NÄRF:s fd förbundschef”.)
I den första delen av artikeln redogörs för själva brevet. I resten av artikeln ägnas utrymmet uteslutande åt Bo Carlsson och hans kommentarer på brevet. Efter avslutad läsning av artikeln sitter man därför med intrycket att det är Bo Carlsson som sitter inne med sanningen… Och att Per Anderson bara delvis talar sanning, på sin höjd, dvs den förre förbundschefen ljuger om ganska mycket… Det är ju det som Bo Carlsson i praktiken säger om Andersons brev:
”En del av det han skriver är korrekt och en del är övertolkningar.”
Och visst, den fd förbundschefen håller sig antagligen inte helt och hållet till sanningen i alla delar av sitt brev. Jag tänkte för övrigt återkomma till det i en senare blogg.
Det är bara ett problem med TTELA:s upplägg av artikeln. Ett stort problem. Bo Carlsson är inget sanningsvittne. Bo Carlsson är part i målet och har ett egenintresse av hur konflikterna på NÄRF framställs.
Jag ska inte utveckla alla gånger Bo Carlsson har slirat på sanningen, det har jag gjort i mina tidigare bloggar. Däremot måste jag kommentera det Bo Carlsson säger i dagens TTELA. Jag gillar nämligen inte när folk inte talar sanning i media…
Bo Carlsson kommenterar Per Andersons avsked som förbundschef med orden:
”En chef har förtroende tills det är slut, och så var det här. Det går inte att ha en chef som inte samarbetar med personalen.”
Bo Carlsson tycks i hastigheten glömma att Per Anderson var förbundschef i nästan 4 år. Under mer än 3 av dessa år stod ordförande Bo Carlsson (C) och vice-ordförande Monica Hanson (S) bakom sin chef. Det var först under våren förra året som Bo Carlsson så smått började lyssna på facken och de anställda. Men då var det redan för sent – då hade Per Anderson, genom sitt sätt att utöva sitt ledarskap och genom de åtgärder han hade vidtagit, med den politiska ledningens goda minne, redan gjort sig omöjlig bland en stor del av personalen och facken.
Den politiska ledningen med ordförande Bo Carlsson och vice-ordförande Monica Hanson i spetsen hade naturligtvis ett ansvar för den uppkomna situationen. Men Bo Carlsson lägger hela skulden på Per Anderson.
Sedan tar TTELA upp frågan om NÄRF:s ekonomi och underskott. Och återigen håller Bo Carlsson fast vid att politikerna inte har fått en riktig information om budgetläget:
”Vi pratade om ett underskott i storleksordningen 1,5 miljoner och så blir det en miljon till, utan av vi får någon information om det.”
Jag vet inte om man ska skratta eller gråta. Bo Carlsson fortsätter att ljuga.
Jag skrev det i min förra blogg och jag skriver det igen. I den politiska direktionens sammanträdesprotokoll från den 28 september, då Bo Carlsson satt ordförande, står det:
”Alicja Zawadzka Przychodzen, ekonomichef, informerade om förbundets delårsbokslut och den förväntade bokslutsprognosen. Preliminärt resultat för perioden januari till augusti 2015 visar på ett underskott om –2.447 tkr. … För helåret 2015 prognostiseras ett underskott om -3.000 tkr”
Skulle Bo Carlsson inte ha fått någon information?
Redan i augusti var alltså NÄRF:s underskott nästan 2,5 milj kr och prognosen för hela året uppgick till 3 milj. Skulle Bo Carlsson ha missat detta? Det har naturligtvis inte Bo Carlsson gjort. Det vore helt otänkbart.
För ”säkerhets skull” så tittade jag vad det stod i NÄRF:s delårsrapport från augusti 2015. Denna rapport borde Bo Carlsson som ordförande ha läst åtminstone några veckor innan direktionens sammanträde den 28 september. I delårsrapporten står det:
”För helåret 2015 prognostiseras ett underskott om -3.000 [tusen kronor].”
I den följande tabellen ”Resultaträkning” framgår också att budgetavvikelsen beräknas till ett minus på 3 milj kr.
Och delårsrapporten är alltså från augusti!
Även om Bo Carlsson i dagens TTELA-artikel faktiskt inte direkt skyller på Per Anderson personligen, vilket bör noteras, utan på tjänstemännen mer generellt (och inkluderar då naturligtvis ekonomichefen Alicja Zawadzka-Przychodzen och kanske också ställföreträdande förbundschef Patrick D’Imporzano), så tycker jag ändå att det är på sin plats att återigen påpeka att förbundschef Per Anderson ”hemförlovades”, dvs i praktiken avskedades, någon gång i augusti-september. (Dock med bibehållen lön.) Så eventuell bristande information, fast det brast inte, kunde inte ha varit hans fel…
Bo Carlsson har som NÄRF:s politiske ordförande hela tiden stått i händelsernas centrum. Han stod under lång tid bakom sin förbundschef och gav denne sitt stöd åt de åtgärder som förbundschefen vidtog. Som förbundschefen för övrigt ofta vidtog utan vare sig dialog eller samverkan med personalen eller facken.
Bo Carlsson har också varit indragen i konflikterna mellan cheferna och de anställda genom att bland annat föra enskilda samtal med både förbundsledning respektive fack. (Vilket i och för sig inte var något fel.) Och utifrån denna information har Bo Carlsson vidtagit åtgärder, eller inte… Bo Carlssons roll i de personella konflikterna har säkerligen inte varit de lättaste, men han är definitivt part i målet. Och som part i målet har Carlsson inget intresse av att hans eget agerande kommer fram i ljuset.
NÄRF: Budget och Bo Carlsson
Igår lördag hade TTELA en artikel om NÄRF:s ekonomi (se ”Osäkra siffror visar på minus för Närf”). Och varför inte, NÄRF:s ekonomi har inte skötts som den ska – den heller.
NÄRF:s politiske ordförande Bo Carlsson (C) säger till TTELA:
”Problemet är att ekonomin inte är i balans. Vi ska ha en budget i balans och måste göra något för att rätta till problemen.”
NÄRF beräknas göra ett underskott på omkring 3 milj kr. Men det blir kanske ännu mer. För det är väl det som Bo Carlsson menar när han säger till TTELA:
”jag känner mig inte riktigt trygg med siffrorna.”
Ordförande Bo Carlsson (C) frånsäger sig, inte helt oväntat, ansvaret för det ekonomiska underskottet. Han lägger i stället skulden på den avskedade förbundschefen Per Anderson. Carlsson säger till TTELA att han inte är nöjd med rapporterna kring ekonomin:
”Vi har inte fått tillräckligt bra redovisningar.”
Till P4 Väst uttrycker sig Bo Carlsson ännu något tydligare. P4 Västs reporter rapporterade i fredags (se ”Fackets påtryckningar ledde till sparken för räddningschefen”) att Bo Carlsson hade sagt att fd förbundschef Per Anderson hade låtit kostnaderna skena, bland annat för personal, utan att han hade informerat den politiska direktionen som han borde.
Jag tror inte på det. Jag tror inte att Bo Carlsson talar sanning!
Per Anderson gjorde sitt sista sammanträde med den politiska direktionen redan den 24 augusti. Sedan blev Per Anderson i praktiken avskedad. Han fick inte vara med, han fick ”jobba hemifrån”, som det hette. Det vill säga inte alls… Istället gick en ställföreträdande förbundschef in i Per Andersons ställe, Patrick D’Imporzano. Från och med sammanträdet den 28 september är det alltid D’Imporzano som deltar som förbundschef. Och som i praktiken dessutom är förbundschef!
Så hur Per Anderson skulle ha kunnat informera om budgetläget när han i praktiken var förbjuden att närvara på både sin arbetsplats och på den politiska direktionens sammanträden är höljt i dunkel. Utom för Bo Carlsson.
Det är inte bara förvånande, det känns för mig också direkt omoraliskt av Bo Carlsson att gå ut i media och beskylla Per Anderson, som nu är avskedad, för i det närmaste rena oegentligheter. Bo Carlsson hänger ut den förre förbundschefen som en totalt inkompetent och oduglig chef. Jag tycker inte att man gör på det sättet! Och då har Per Anderson faktiskt varit chef på NÄRF i 3,5 år. Hade inte Bo Carlsson sett Andersons eventuella inkompetens tidigare? Sedan undrar jag om det finns någon som vill bli ny förbundschef med en ordförande som beter sig på ett sådant här sätt mot sina chefer?
Borde Bo Carlsson ge den ställföreträdande förbundschefen Patrick D’Imporzano skulden för NÄRF:s underskott? Är det D’Imporzano som har brustit i information till politikerna? Ja, kanske det. D’Imporzano har varit med på alla möten med direktionen tidigare också, i egenskap av produktionschef, och är väl insatt i vad som händer på NÄRF. Men Bo Carlsson har som sagt lämnat Patrick D’Imporzano utanför sin häxjakt, det är enbart Per Andersons fel…
Sedan finns det ju faktiskt också en ekonomichef på NÄRF, den socialdemokratiska politikern i Trollhättan Alicja Zawadzka-Przychodzen. (Fast hon är naturligtvis inte politiker i sin egenskap av ekonomichef.) Har inte hon, om nu Bo Carlsson har rätt i sin kritik, en lika stor skuld som Per Anderson? Alicja Zawadzka-Przychodzen är nämligen med på alla sammanträden med den politiska direktionen. Precis som Patrick
D’Imporzano. Men inte som Per Anderson.
Nej, jag tror inte att varken Per Anderson, Alicja Zawadzka-Przychodzen eller Patrick D’Imporzano har brustit i information. Allt tyder på att Bo Carlsson (C), Monica Hanson (S) och de andra politikerna i direktionen hade fullständig koll på NÄRF:s ekonomiska läge och det prognostiserade underskottet.
Jag citerar från direktionens sammanträdesprotokoll den 28 september, då Bo Carlsson som vanligt satt ordförande:
”Alicja Zawadzka Przychodzen, ekonomichef, informerade om förbundets delårsbokslut och den förväntade bokslutsprognosen. Preliminärt resultat för perioden januari till augusti 2015 visar på ett underskott om –2.447 tkr. … För helåret 2015 prognostiseras ett underskott om -3.000 tkr”
Kan det bli tydligare? Redan i augusti var alltså NÄRF:s underskott nästan 2,5 milj kr och prognosen för hela året uppgick till 3 milj. Alicja Zawadzka-Przychodzen redovisade ekonomin ännu noggrannare. Ur protokollet:
”Det negativa resultatet beror till stora delar på att den operativa verksamheten inte dragit in tilltänkta intäkter till förbundet. Utbildningsinsatserna har blivit färre än väntat under perioden. Förbundet har ett något mindre underskott gällande personalkostnader. Högre semesterskuld på grund utav flyttade semesterperioder från ordinarie semesterperiod. Övriga kostnader visar på ett kraftigit underskott, ökning av korta sjukskrivningar, ökade bränslekostnader, 13 nyanställningar, ökade IT-kostnader.”
”Vi har inte fått tillräckligt bra redovisningar” sa Bo Carlsson till TTELA igår…
Direktionens beslutade på sammanträdet (28 sept):
”Direktionen har tagit del av och godkänner rapporten. Förbundets totala kostnader ska ses över för att komma tillrätta med underskottet. … Direktionen beslutar att presidiet (ordförande Bo Carlsson och viceordförande Monica Hanson; min anm), tillika utskottet ska titta närmare på den ekonomiska situationen. Direktionen återkommer vidare i frågan.”
Att som Bo Carlsson skylla på att han inget visste om den ekonomiska situationen håller inte. Carlsson hade full koll. Redan den 28 september – om inte ännu tidigare…
Sedan hade direktionen på NÄRF inget nytt sammanträde förrän den 20 november. Vilket i sig är mycket förvånande med tanke på den ekonomiska situationen. På mötet den 20 november var inte Bo Carlsson närvarande, utan Monica Hanson (S) var ordförande. (Jag förutsätter dock att Bo Carlsson informerade sig om vad som sades på mötet, och självklart också läste protokollet.) Naturligtvis var inte Per Anderson närvarande på sammanträdet, han var ju avskedad, men ekonomichefen var det. Som vanligt.
Återigen diskuterades ekonomin. Förbundets ekonomichef Zawadzka-Przychodzen hade enligt protokollet:
”en grundlig genomgång av det redovisade resultatet i delårsrapporten”
Dessutom säger protokollet att ekonomifrågan hade varit uppe på ägarmöte, dvs det möte då de styrande politikerna från de kommuner som äger NÄRF deltar. Protokollet nämner också att underskottet har diskuterats med revisorerna. Och det vore väl konstigt annars. I mötesprotokollet finns nämligen revisorernas utlåtande om delårsrapporten den 31 augusti bifogad.
De professionella revisorerna från PWC skriver:
”Förbundet uppnår inte budgeterat resultat. Verksamheternas kostnader är högre och intäkterna är lägre än budgeterat. Förklaringen, som översiktligt framgår av delårsrapporten, är framförallt högre kostnader för material och drift av fordon och lägre intäkter än budget för bl a utbildningar och tillsyner.”
Och:
”Direktionens bokslutsprognos visar på ett underskott med 3 mkr för hela 2015 och budgetansvariga uppmanas i delårsrapporten att anpassa verksamheten till de resurser som tilldelats. I samtal med förbundsledningen samt direktionens presidium (Bo Carlsson och Monica Hanson; min anm) framkommer också bedömningen att den ekonomiska obalansen kommer att kvarstå under 2016.”
På mig tycks det som om politikerna i förbundets direktion torde vara oerhört insatta i förbundets ekonomi… Inte minst Bo Carlsson och Monica Hanson som diskuterade den ekonomiska situationen också med revisorerna…
De politiskt tillsatta revisorerna, en från varje kommun (Torsten Gunnarsson från Vänersborg) skriver, som en slags ”slutkläm” i utlåtandet om delårsrapporten:
”Vi understryker att det är direktionens ansvar att fatta beslut och vidta åtgärder för att anpassa verksamheten till de resurser som tilldelats och därmed uppnå en ekonomi i balans.”
Utifrån ekonomichefens ”grundliga genomgång” och revisorsrapporten, så beslutar politikerna i direktionen:
”att ingen kompetensutbildning ska ske under resterande del av verksamhetsåret 2015. lnköpsstopp ska även gälla utöver det som krävs för den normala verksamheten.”
Detta beslut tyder ändå, får man väl säga, på en viss handlingskraft. Typiskt nog när Bo Carlsson inte var närvarande…
På sammanträdet den 11 december var Bo Carlsson återigen ordförande. På punkten ”Övriga frågor” (övriga frågor??) diskuterades förbundets ekonomiska situation… Ytterligare besparingsåtgärder föreslogs och diskuterades. Men mötet fattade inga beslut. De föreslagna åtgärderna skulle utredas först. Notera att det var knappt 3 veckor kvar på budgetåret…
Som jag ser det var det mycket märkligt att inga beslut fattades för att försöka göra några sista desperata försök att få ordning på förbundets ekonomi. Det var ju ändå den 11 december och budgetåret led mot sitt slut. Med stormsteg.
Det är väl inte så att det var information som saknades, som Bo Carlsson försökte göra gällande i gårdagens TTELA? Var det inte snarare handlingskraft från politikerna och speciellt dess två ordförande Bo Carlsson (C) och Monica Hanson (S) som saknades?
Årets sista sammanträde höll direktionen i Trollhättan den 21 december. (Jag har redogjort för detta sammanträde tidigare, dock inte för de ekonomiska delarna, se ”Sammanträdet 21/12”.) Som vanligt var Bo Carlsson, Monica Hanson och ekonomichefen närvarande. Året var nästan slut, av de dagar som återstod var det mest bara helgdagar, och många i personalen skulle dessutom ha semester under kläm-/mellandagarna. Som till exempel ekonomichefen.
Och återigen under ärendet ”Övriga frågor” avhandlas underskottet för 2015. (Jag tycker för övrigt att det är oerhört märkligt att budgetfrågor inte avhandlas under en egen punkt.)
Direktionen beslutade (ur protokollet):
”om omedelbart investeringsstopp (utöver, det inom ordinarie verksamhet, nödvändiga säkerhetsmateriel). Direktionen beslutade om omedelbart anställningsstopp (vikarier, för att få hel styrka, får anställas).”
För mig tycks detta beslut enbart vara ett slag i luften. Politikerna försökte visa någon slags handlingskraft så här i elfte timmen. För inte trodde de väl att det gick att spara 3 miljoner kronor på 10 dagar…
Däremot beslutade politikerna hur de skulle täcka det befarade underskottet, ”den ekonomiska obalansen” (som PWC skrev, se ovan), för året därpå, dvs för 2016. Det ska NÄRF göra genom att höja medlemsavgiften för ägarkommunerna, dvs skattebetalarna i Vänersborg, Trollhättan, Färgelanda och Mellerud ska bidra med mer pengar… Den höjda medlemsavgiften innebär en inkomstförstärkning för år 2016 med 2,033 milj kr. Och det är ju ett bekvämt sätt att få ordning på ekonomin. (Direktionen i Kunskapsförbundet Väst är säkert mycket avundsjuka på hur lätt det är för NÄRF att skaffa mer pengar…)
”Vi har inte fått tillräckligt bra redovisningar.”
Sa Bo Carlsson i gårdagens TTELA. Det torde med ovanstående redovisning framstå som ytterligare en beklämmande lögn från Bo Carlssons sida. Det börjar bli ganska många lögner nu. Och framför allt tycker jag att det är särskilt beklämmande att Bo Carlsson försöker rädda sitt eget skinn genom att skylla på andra, främst den avskedade förbundschefen Per Anderson.
Undrar förresten om vice ordförande Monica Hanson (S) står bakom Bo Carlsson (C) i hans uttalanden? Eller de andra politikerna i direktionen? TTELA kanske skulle fråga dem om det… Eller kanske skulle GT göra det. Eller P4 Väst.
Den avskedade förbundschefen Per Anderson skriver i sitt brev, som jag har refererat tidigare (se ”Öppet brev från NÄRF:s fd förbundschef”), en del också om den ekonomiska situationen.
Anderson skriver:
”De ekonomiska villkoren som NÄRF brottas med är inte okända av politiken utan har fullt ut accepterats under en två-treårsperiod, under uppbyggnaden av den nya organisationen vilken anpassats efter ett helt nytt samhällsuppdrag. Kostnadsökningarna är kopplade till personalkostnader för en utökad bemanning, och kan inom 6 mån återställas till en budget i balans om politiken så önskar och detta utan att säkerheten för tredje man påverkas negativt. Konsekvenserna blir att man inte kan delta i det breda säkerhetsuppdraget på det sätt som var tänkt i de fyra medlemskommunerna. Det krävs mod men man kan inte både äta kakan och ha den kvar.”
Och i gårdagens TTELA läste vi:
”Vi har jobbat utifrån en underfinansiering med politikernas godkännande, har Per Anderson tidigare sagt till TTELA.”
Vem försöker Bo Carlsson lura?
Till sist tänkte jag upplysa Bo Carlsson, och andra, om lite mer som har med NÄRF:s ekonomi att göra. Och som kanske kan förklara en del av underskottet. (Uppgifterna härrör framför allt från de svar som Gunnar Lidell (M) fick på sina frågor till NÄRF. Och som Lidell diarieförde i Vänersborgs kommuns diarium.)
NÄRF går alltså med omkring 3 miljoner kronor i underskott år 2015. Det märks emellertid inte i de ansvariga chefernas löner och arvoden. De är lika höga trots att förbundet inte håller budget. Eller är det kanske så att det är de höga lönerna som är orsaken till underskottet? Kommunalförbundet Norra Älvsborgs Räddningstjänstförbund (NÄRF) är nämligen frikostiga med sina löner och arvoden. I varje fall om man tillhör skaran chefer…
Förbundschef Per Anderson, som nu har blivit avskedad, hade en månadslön på 70.750 kr och månatliga inbetalningar till en tjänstepension på 58.510 kr. Ekonomichef Alicja Zawadzka-Przychodzens månadslön är inte heller att leka med. Zawadzka-Przychodzen tjänar 52.000 kr i månaden. Och den nye ställföreträdande förbundschefen Patrick D’Imporzanos månadslön uppgår till 62.000 kr.
Och vill man vara fullständig, så kan man ju komplettera med politikernas arvoden. De har det dock inte lika bra förspänt som de höga tjänstemännen. Ordförande i NÄRF:s direktion Bo Carlsson (C) har ett arvode på 51.030 kr per år, medan vice ordförande Monica Hanssons arvode är mindre, ”bara” 29.160 kr.
Det finns mycket att ta tag i på NÄRF. Även när det gäller ekonomin. Jag tror dock att det krävs en ny politisk ledning för att något ska hända. Huruvida den gamla ledningen bör få ansvarsfrihet återstår väl att fundera på…
======================
Jag har skrivit följande bloggar om NÄRF:
- ”NÄRF” 3 juni, 2013
- ”Vad händer i NÄRF?” 28 nov 2015
- ”Mörkläggning i NÄRF” 12 december 2015
- ”NÄRF – löner och avsked” 14 december 2015
- ”Lögner i NÄRF!” 21 december 2015
- ”Det börjar bli mycket nu Bo Carlsson!” 23 december 2015
- ”NÄRF: Sammanträdet 21/12” 29 december 2015
- ”Öppet brev från NÄRF:s fd förbundschef” 7 januari 2016
Stefan Kärvlings blogg 
Senaste kommentarer