Stefan Kärvlings blogg

Bo Carlsson (C) tänker alltså, enligt TTELA (se här), överklaga kommunfullmäktiges beslut att inte bevilja honom ansvarsfrihet i sitt uppdrag som ordförande i Norra Älvsborgs Räddningstjänstförbund (NÄRF) år 2015.

Bo Carlsson säger till TTELA:

”Jag anser att jag har väldigt starka skäl.”

Bo Carlsson anger i TTELA-artikeln 8 skäl:

1. Politikerna fick inte kännedom om de ekonomiska problemen förrän på hösten 2015.
2. Politikerna har vidtagit de åtgärder man kan begära.
3. NÄRF är i ekonomisk balans just nu.
4. Om ordförande inte beviljas ansvarsfrihet så borde ingen annan i direktionen heller beviljas det.
5. Det har inte funnits något uppsåt att skada verksamheten.
6. Det har inte funnits något uppsåt att berika sig själv.
7. Trollhättan och Mellerud har beviljat ansvarsfrihet.
8. Det finns en dold agenda, det är ett politiskt spel.

Jag går igenom listan punkt för punkt.

1. Politikerna fick inte kännedom om de ekonomiska problemen förrän på hösten 2015.

När jag bläddrar i protokollen från direktionens sammanträden 2015 ser jag att redan den 9 juni, när delårsrapporten från april 2015 med bokslutsprognos behandlas, slås det larm om att NÄRF hade gjort ett underskott under årets fyra första månader med 628.000 kr. Dessutom beräknades underskottet för helåret bli 1,5 milj kr. Jag tror inte att det är alltför spekulativt eller konspiratoriskt att anta att NÄRF:s presidium hade fått kännedom om siffrorna åtminstone några veckor innan det presenterades för direktionen.

Så när Bo Carlsson säger till TTELA (30 juni 2016) att:

”Det stämmer att det var ekonomiska problem, men det kom inte till vår kännedom förrän på hösten.”

Så är det inte korrekt information till vänersborgarna…

Vid direktionens sammanträde den 24 augusti sades inget om det ekonomiska läget. Den 28 september däremot presenterade förbundets ekonomichef en rapport om NÄRF:s situation. Hon berättade att resultatet för januari-augusti visade på ett underskott om 2,447 milj kr och att prognosen för helåret var ett underskott på 3 milj kr.

Till TTELA den 24 juni 2016 sa Bo Carlsson:

”Att underskotten i ekonomin uppmärksammades sent menar han beror på att den förre räddningschefen inte gav korrekt ­information till politikerna.”

Förbundschefen gjorde sitt sista sammanträde med direktionen den 24 augusti. Sedan blev han i praktiken avskedad. Förbundschefen fick, som det hette, ”arbeta” hemifrån, dvs inte alls. Han hade inga större möjligheter att informera någon om något – förbundschefen blev ju knappast själv informerad…

Slutsats: Bo Carlsson talar inte sanning på den här punkten. Han blev informerad om det ekonomiska läget så fort som det uppdagades. Det känns inte heller särskilt moraliskt riktigt att lägga skulden på den förre förbundschefen. Menar Carlsson att förbundschefen duperade politikerna?

2. Politikerna har vidtagit de åtgärder man kan begära.

På sammanträdet den 9 juni så beslutade faktiskt direktionen, när den för första gången fick reda på det prognosticerade underskottet (1,5 milj kr, se ovan), om:

”stor återhållsamhet”

Man kan undra hur direktionen, med Bo Carlsson som ordförande, kunde fatta detta beslut när de ekonomiska problemen, enligt Carlssons egen utsago, inte kom till politikernas kännedom förrän på hösten…

Förhoppningsvis visste ekonomichefen och de andra cheferna, och anställda, vad ”stor återhållsamhet” innebar. Jag kan dock inte se att någon konkretisering på vad detta innebar gjordes på sammanträdet. I protokollet framgår inte heller att någon fick ansvar för att verkställa beslutet, kommunicera eller följa upp det. Det är faktiskt så att frågan om återhållsamhet inte behandlades i några av de följande sammanträdena under året.

På samma sammanträde (9 juni) bestämdes att:

”Förbundet kommer att göra månadsvisa uppföljningar för att följa utvecklingen av årets budget.”

Det kom ingen månadsuppföljning ens på nästkommande möte den 24 augusti… Och som jag ser det, så ligger ansvaret för detta, liksom på dagordningens utformande, helt och hållet på ordförande.

Den 28 september diskuterades förbundets delårsbokslut och den förväntade bokslutsprognosen (underskott på 3 milj kr, se ovan).

I de förtroendevalda revisorernas yttrande över delårsrapporten sägs klart och tydligt att:

”Vi understryker att det är direktionens ansvar att fatta beslut och vidta åtgärder för att anpassa verksamheten till de resurser som tilldelats och därmed uppnå en ekonomi i balans.”

Vad gjorde då direktionen med Bo Carlsson som ytterst ansvarig. Jo, direktionen fattade beslutet (28 september) att olika saker skulle ”ses över” och att:

”presidiet, tillika utskottet (dvs Bo Carlsson och Monica Hanson; min anm) ska titta närmare på den ekonomiska situationen.”

Det fattades inga beslut om åtgärder eller något annat. Antagligen därför att presidiet inte hade förberett frågan ordentligt eller gett direktiv till någon i förvaltningen att bereda eller utreda detta.

Trots NÄRF:s prekära ekonomiska läge hade presidiet inget sammanträde i oktober. Den 20 november däremot möttes direktionen. Då var det drygt en månad kvar av året… Direktionen beslutade om inköpsstopp för sådant som inte krävdes för den normala verksamheten. Det fanns ingen definition på vad som menades med ”normal verksamhet”. Även eventuell kompetensutbildning ställdes in.

Den 11 december, mötena kom tätare nu, vidtogs inga åtgärder mot det stundande underskottet. Knappt tre veckor innan år 2015 var till ända beslutade direktionen istället att:

”ta fram en konsekvens-/riskanalys gällande av direktionen föreslagna åtgärder.”

TTELA skrev i gårdagens tidning:

”Bo Carlsson menar att de tog till många medel för att lösa situationen efter att de ekonomiska bekymren blev klarlagda. Man införde bland annat investerings- och anställningsstopp, och började utreda vilka tjänster man kunde sluta att köpa från Trollhättan och Vänersborg.”

Det stämmer till viss del… Den 21 december, drygt en vecka före årsskiftet, beslutade NÄRF faktiskt om investeringsstopp och anställningsstopp – med vissa restriktioner.

”Direktionen beslutade om omedelbart investeringsstopp (utöver, det inom ordinarie verksamhet, nödvändiga säkerhetsmateriel). Direktionen beslutade om omedelbart anställningsstopp (vikarier, för att få hel styrka, får anställas).”

Detta beslutades alltså så sent som den 21 december! Och det var naturligtvis alldeles för sent.

Slutsats: Politikerna med ordförande Bo Carlsson som ytterst ansvarig vidtog inte de åtgärder man kan begära och som revisorerna krävde. De åtgärder som vidtogs var inte heller tillräckligt kraftfulla och de sattes framför allt in alldeles för sent. Det verkar helt enkelt inte som NÄRF tog det prognostiserade underskottet på allvar.

3. NÄRF är i ekonomisk balans just nu.

Bo Carlsson framför som ”förmildrande omständighet” för den bristande ledningen och styrningen för år 2015 att det är ekonomisk balans just nu – 2016…

”Men vi verkar vara i balans redan nu.”

Med tanke på Bo Carlssons ”kontroll” av den ekonomiska utvecklingen under förra året, så finns det väl anledning att tvivla på Carlssons utsaga även för 2016… Och läsarna noterar nog också att Bo Carlsson själv tycks ha sina tvivel – ”verkar vara”…

NÄRF har höjt medlemsavgiften för 2016 för medlemskommunerna – skattebetalarna i Vänersborg, Trollhättan, Färgelanda och Mellerud bidrar alltså med mer pengar till NÄRF i år än förra året. Den höjda medlemsavgiften innebär en inkomstförstärkning för år 2016 med 2,033 milj kr. Och det är ju ett bekvämt sätt att få ordning på ekonomin…

Slutsats: Argumentet har ingen bäring på år 2015.

4. Om ordförande inte beviljas ansvarsfrihet så borde ingen annan i direktionen heller beviljas det.

Det här argumentet känns lite naivt… ”Varför säger du till just mig? Han gjorde ju också så…”

Bo Carlsson är som ordförande ytterst ansvarig för ledningen och styrningen av förbundet. Det är meningen att ordförande ska vara insatt i verksamheten och vara i regelbunden kontakt med de högre cheferna. Som i sin tur har skyldighet att rapporterna till direktionens ordförande. Ordförande är också den som t ex fastställer dagordningen för sammanträdena. Det ska han göra utifrån sina kunskaper om vad som sker inom förbundet och vad som är viktigt och nödvändigt att ta upp.

För uppdraget som ordförande har Bo Carlsson ett arvode på 51.030 kr om året.

Sedan kan jag inte riktigt förstå varför Bo Carlsson försöker göra andra ”medskyldiga” till förbundets bristande ledning och styrning. Skulle det vara någon ”tröst” för Carlsson om alla andra politiker i direktionen också hade nekats ansvarsfrihet….?

Slutsats: Bo Carlsson är som ordförande ytterst ansvarig för ledningen och styrningen av förbundet.

5. Det har inte funnits något uppsåt att skada verksamheten.

Nej, här kan jag hålla med Bo Carlsson. Men det är det inte heller någon som har påstått.

Bo Carlsson menar antagligen med detta påstående, och nästa (punkt 6), att uppsåt måste finnas (som rekvisit) för att en politiker inte ska beviljas ansvarsfrihet. Carlsson menar, tror jag, att kommunfullmäktige har begått ett formellt fel och att beslutet om att inte bevilja ansvarsfrihet därmed är olagligt.

Här har Bo Carlsson både fel och mindre fel… Det står inget om ”uppsåt” i kommunallagen – och inte heller i förarbetena.

När det gäller att ”skada verksamheten” så står det inte något om detta heller i kommunallagen, men i förarbetena står det däremot:

”Vägrad ansvarsfrihet förutsätter i regel att det som läggs den förtroendevalde till last har medfört en i någon mening ekonomisk skada för kommunen.”

Och på ett annat ställe:

”Enligt rättspraxis … krävs för vägrad ansvarsfrihet att den förtroendevalde agerat på ett sätt som stört en kommunal förvaltningsuppgift eller åstadkommit ekonomisk skada för kommunen eller landstinget.”

Som jag ser det var det framför allt Bo Carlssons ansvar att NÄRF gick med ett ekonomiskt underskott år 2015 (som jag har redogjort för ovan). På det sättet har Carlssons agerande naturligtvis medfört ”en i någon mening ekonomisk skada” för Vänersborg och de andra medlemskommunerna.

Bo Carlssons agerande har också, fortfarande som jag ser det (se ”Bo Carlsson överklagar! (1/2)”), genom bristande ledning och styrning ”stört en kommunal förvaltningsuppgift”.

För övrigt tycks rättsläget vara något oklart, det står ”i regel” och ”rättspraxis”. (Jag ska under helgen se om jag kan hitta mer information om detta.)

Slutsats: Det här skälet är det enda av de skäl som Bo Carlsson anför som det, enligt min mening, kan ”ligga något i”. Även om jag inte tror att Carlsson har eller kommer att få rätt.

 

6. Det har inte funnits något uppsåt att berika sig själv.

Bo Carlsson menar att det här måste finnas med för att någon ska kunna nekas ansvarsfrihet. Precis på samma sätt som den föregående punkten.

Här har Bo Carlsson fel. Det står inget om att ”berika sig själv” i varken kommunallagen eller förarbetena.

För övrigt var det nog fler än jag som ”hoppade till” när Carlsson i TTELA i samband med att han nämnde det här med att skada verksamheten och berika sig själv fortsatte:

”Det finns inget sådant i det här fallet.”

Ungefär som att det fanns sådana här skäl i andra fall…

Det tycks mig också vara något beklämmande att Bo Carlsson själv röstade för att inte politikerna i barn- och ungdomsnämnden skulle beviljas ansvarsfrihet år 2010 för bygget av arenan. Utan att då ta hänsyn till om någon hade uppsåt att skada verksamheten eller berika sig själv…

Slutsats: Detta är inget skäl som Carlsson kan anföra i en laglighetsprövning.

7. Trollhättan och Mellerud har beviljat ansvarsfrihet.

Det är sant. Å andra sidan är jag inte riktigt säker på hur insatta alla ledamöter i de andra kommunerna har varit i det som hänt på NÄRF under 2015. Det är inte helt lätt och det tar tid att sätta sig in i alla protokoll, handlingar, revisorsrapporter osv. Det kanske hade blivit ett annorlunda utfall om dessa kommuner hade behandlat frågan efter Vänersborg…

8. Det finns en dold agenda, det är ett politiskt spel.

Den här punkten skrev jag om i gårdagens blogg – se ”Bo Carlsson överklagar! (1/2)”.

Framtid

Sannolikheten för att Förvaltningsrätten i Göteborg i sin laglighetsprövning ska komma fram till att fullmäktiges beslut var olagligt är låg. Bo Carlsson har nämligen inga starka skäl, möjligtvis ett som kanske går att åberopa.

För några år sedan (närmare bestämt år 2010) när Förvaltningsrätten dömde i ett annat fall angående ansvarsfrihet i Vänersborg, så tittade Förvaltningsrätten inte ens på sakskälen. Rätten tittade inte heller på om verksamheten hade ”skadats”.

Förvaltningsrätten i Göteborg skrev i sitt domslut:

“Det ankommer inte på förvaltningsrätten att vid en laglighetsprövning bedöma de bakomliggande orsakernas svårighetsgrad eller varje ledamots/ersättares ansvar för att rådande situation med icke beviljad ansvarsfrihet har uppstått.”

Det betydde att Förvaltningsrätten ansåg att kommunfullmäktige kunde besluta som det ville.

Bo Carlsson (C) bör enligt min mening ta konsekvenserna av fullmäktiges beslut. De 28 fullmäktigeledamöter visade genom sitt ställningstagande helt enkelt att de saknade förtroende för Carlssons sätt att leda och styra NÄRF.

I Kommunallagens 4 kap 10 § står det:

”Fullmäktige får återkalla uppdraget för en förtroendevald som valts av fullmäktige, om den förtroendevalde
1. har vägrats ansvarsfrihet”

Jag tycker att det rycker allt närmare en sådan åtgärd från kommunfullmäktige. I synnerhet därför att Bo Carlsson uppenbarligen inte förstår vad det innebär att kommunfullmäktige inte beviljar ansvarsfrihet. Man får känslan att Carlsson anser sig stå över den folkvalda församlingens beslut. Tycker kommunfullmäktige inte som Carlsson, så är det fel på kommunfullmäktige och inte han själv.

Med den synen på kommunfullmäktige och demokratin ser jag inte att Bo Carlsson ens kan sitta kvar som kommunstyrelsens 2:e vice ordförande.

På midsommarafton hade TTELA en artikel om kommunfullmäktiges beslut att inte bevilja Bo Carlsson (C) ansvarsfrihet som ordförande för NÄRF (Norra Älvsborgs Räddningstjänstförbund) för år 2015.

I artikeln framgick att Bo Carlsson inte hade några kommentarer till beslutet:

”Jag har inga större kommentarer eftersom jag inte har sett protokollet än. När jag har sett det kan jag säga mycket mer.”

Nu har Carlsson tydligen läst protokollet. Vad han nu har fått reda på som han inte visste förut… Vänersborgs kommun skriver ju så kallade beslutsprotokoll, så protokollen tar bara upp ”formalia” – vad som yrkades, beslutets lydelse, voteringsresultatet och motiveringen till beslutet. Inget som inte Bo Carlsson visste innan med andra ord.

Men nu har antagligen Bo Carlsson haft några dagar på sig att tänka igenom beslutet och följderna av det. Och kommit till slutsatsen att han ska överklaga beslutet till Förvaltningsrätten i Göteborg. I varje fall enligt dagens TTELA. (Se ”Överklagar beslutet om ansvarsfrihet”). Carlsson har dock inte överklagat än, han håller på att förbereda en överklagan.

Bo Carlsson säger till TTELA:

”Jag anser att jag har väldigt starka skäl.”

I denna blogg ska jag bara ta upp ett av de skäl som Bo Carlsson anför:

”jag tror att man vill uppnå något på det politiska planet.”

De andra skälen tänkte jag ta upp mer i detalj i en kommande blogg.

Bo Carlsson (C) menar tydligen att de 28 ledamöterna i fullmäktige (mot 21) som röstade för att inte bevilja ansvarsfrihet bedriver något slags politiskt spel – att det inte är några fakta eller sakförhållanden som ligger bakom beslutet, att det helt enkelt handlar om ren och skär illvilja.

Jag vänder mig starkt mot detta. Det är nästan ett slags förtal. Bo Carlsson menar uppenbarligen att fullmäktige inte ser till sakskäl och fakta när det fattar beslut. Och det är enligt min mening inte bara att underskatta, utan också att nedvärdera Vänersborgs högsta beslutande organ.

Och vad skulle anledningen till detta politiska spel vara? Vad är det fullmäktige enligt Carlsson skulle vilja uppnå ”på det politiska planet”? Och varför menar Carlsson att det just skulle vara han själv som är föremål för detta politiska spel?

Det kanske är så att ”på sig själv känner man andra”? Bo Carlsson har ju varit med i politiken länge och dessutom i stort sett alltid fått äran att bära nycklarna till kommunhusets alla vrår, och garderober. Carlsson känner till det politiska spelet med alla dess ränker, intriger och rävspel kanske bättre än någon annan, fortfarande aktiv, politiker i kommunen. Ja, det skulle vara i konkurrens med Lars-Göran Ljunggren (S) då… Menar Bo Carlsson att det hör till vanligheterna att det pågår ett politiskt spel vid sidan av fakta och sakskäl? (Precis som år 2010? Se här.)

Eller är det just Gunnar Lidell (M) som Bo Carlsson menar – Lidell som formulerade och lade fram yrkandet om att inte bevilja Carlsson ansvarsfrihet?

Eller menade Bo Carlsson undertecknad som hade två långa anföranden i fullmäktige om varför Vänsterpartiet inte ansåg att Carlsson borde få ansvarsfrihet?

Jag har i ett antal bloggar redogjort för vad som hände i NÄRF under 2015. I fullmäktige i förra veckan gjorde jag en noggrann genomgång av orsakerna till mitt och Vänsterpartiets ställningstagande. För att läsarna av denna blogg själva ska kunna bilda sig en uppfattning om varför Vänsterpartiet kom till sin slutsats, så publicerar jag därför mina anföranden. (Enligt mitt manuskript. Det kan hända att jag inte hela tiden följde det till punkt och pricka från talarstolen.)

Avgör själv: Var kommunfullmäktiges beslut ett politiskt rävspel eller grundade det sig på fakta?

===

Anförande 1

Huvudpersonen idag är tyvärr jävig. Bo Carlsson får inte delta i debatten. Jag beklagar det. Det hade varit intressant att höra Bo Carlsson besvara frågor och försvara sig mot kritik.

För egen del har jag i tre bloggar sammanfattat argument till varför jag yrkar bifall till Gunnar Lidells yrkande att inte bevilja ordförande Bo Carlsson ansvarsfrihet och vice ordförande Monica Hanson ansvarsfrihet med anmärkning, medan övriga ledamöter beviljas ansvarsfrihet.

En viktig anledning till att jag publicerade bloggarna i god tid före dagens sammanträde var att jag ville ge någon i de styrande partierna chansen att läsa in sig och förbereda svar och inlägg inför dagens debatt just för att Bo Carlsson inte får delta.

NÄRF:s ordförande Bo Carlsson hade dock möjlighet att uttala sig i TTELA förra veckan. Då sa Bo Carlsson:

”Man använder det här vapnet i fel läge. Jag ser det som en ren obstruktion, det har blivet ett politiskt slagträ.”

Och det säger Bo Carlsson av alla. Samme Bo Carlsson som röstade för att inte ge en vänsterpartist ansvarsfrihet för arenabygget en gång i tiden trots att ledamoten hade röstat nej till arenan både i fullmäktige och i barn- och ungdomsnämnden…

Jag skulle också vilja påminna fullmäktigeledamöterna och lyssnarna att på det förra fullmäktigesammanträdet diskuterades ansvarsfrihet för Kunskapsförbundets presidium. Då argumenterade och röstade bland annat undertecknad för att de skulle få det.

Det visar väl tydligt att det för Vänsterpartiet inte handlar om obstruktion och politiska slagträn. Det här handlar om ett förbund som har misskötts. Det vore tvärtom en handling av obstruktion och politiskt slagträ om Bo Carlsson (C) och Monica Hanson (S) istället beviljades ansvarsfrihet.

Revisorerna har granskat NÄRF:s verksamhet år 2015 vid ett par tillfällen och stundtals har en mycket allvarlig kritik förts fram. En del av den här kritiken har emellertid ”försvunnit” i den revisionsberättelse, ”Revisionsberättelse för år 2015”, som revisorerna har utarbetat och som dagens kommunfullmäktige har som underlag.

Denna revisionsberättelse är förvånansvärt kort, endast 14 rader. Revisorerna skriver:

”Årsredovisningen är i allt väsentligt rättvisande. Den är upprättad enligt kommunal redovisningslag, god redovisningssed.”

De 14 raderna avslutas med:

”Vi tillstyrker att årsredovisningen godkänns. Vi har inte funnit skäl för anmärkning. Vi tillstyrker att förbundsdirektionen beviljas ansvarsfrihet.”

Med andra ord, det är som vanligt:

“The same procedure as every year.”

Alla ska beviljas ansvarsfrihet…

Det finns trots slutsatserna några kritiska anmärkningar i revisorernas korta utlåtande, och det är också dessa minialliansen hänvisar till i sitt yrkande:

”Vi anser dock att uppföljning och utvärdering av beslutade mål och övriga analyser i årsredovisningen bör förbättras till kommande år.”

Revisorerna skriver också:

”Vi riktar kritik mot förbundsdirektionen som ännu inte har beslutat om ett handlingsprogram 2015-2018 i enlighet med kraven i lagen (2003:778) om skydd mot olyckor.”

Om ledamöterna i fullmäktigeförsamlingarna i NÄRF:s ägarkommuner, dvs Vänersborg, Trollhättan, Färgelanda och Mellerud, läser endast denna text, dessa 14 rader, så ser det kanske ut som om NÄRF:s direktion och dess presidium i stort sett har gjort ett bra jobb.

Det tycker inte minialliansen, och det tycker inte jag.

För att få veta mer om bakgrunden till de förtroendevalda revisorernas rapport så måste man också läsa rapporten från de professionella revisorerna på PWC, ”Granskning av årsredovisning 2015”. Det är framför allt utifrån denna som de politiska revisorerna har dragit sina slutsatser. Det är ganska anmärkningsvärt att PWC:s rapport inte finns med i underlaget.

PWC skriver angående målen, som de förtroendevalda revisorerna riktade viss kritik mot (som jag nyss läste upp):

”Men vår sammanfattande bedömning är att förvaltningsberättelsens uppföljning och utvärdering av målen och övriga analyser inte är tillräckliga och måste förbättras till kommande år. Rapporteringen (är) inte förenlig med direktionens beslutade verksamhetsmål.”

Det är en betydligt starkare kritik än den som återfinns revisionsberättelsen.

Senare i PWC:s rapport så står det något som fångar mitt intresse:

”Men samtliga brister och synpunkter som vi framfört föregående år kvarstår för 2015.”

Då blir man, i varje fall jag, nyfiken på vad det var för brister och synpunkter som framfördes föregående år. Och döm av min förvåning när jag såg att det i förra årets rapport stod:

”Men samtliga brister och synpunkter som vi framfört föregående år kvarstår för 2014.”

Visst är det märkligt, dels att PWC är tvunget att upprepa kritiken, dels att NÄRF inte gör något åt den. Sedan måste jag säga att det är förvånande, minst sagt, att PWC tvingar den nyfikne att på egen hand leta sig bakåt i arkiven…

Jag gjorde det, jag gick ett par år tillbaka i tiden. Det var viktigt att hitta PWC:s konkreta kritik. Och det gjorde jag. Det fanns en hel del allvarlig kritik…

Men, den tänker jag inte ta upp nu. Det väsentligaste i det här sammanhanget är nämligen att NÄRF under flera år helt enkelt har struntat i PWC:s kritik… Den kritik som revisorerna riktade till NÄRF redan i rapporten för 2013 har alltså fortfarande inte åtgärdats… NÄRF struntar i den, och varför inte revisorerna reagerar på detta i föreliggande rapport är för mig en gåta.

Särskilt med tanke på att revisorerna ju faktiskt reagerade i sitt utlåtande över delårsrapporten förra året. Då skrev revisorerna:

”Delårsrapporten innehåller en redovisning av förbundets mål utifrån verksamhetsplanen och handlingsprogrammet. Graden av måluppfyllelsen varierar och flera mål följs inte upp. Det saknas både mätning, bedömning och rapportering av flera mål.”

Och drar slutsatsen:

”Med hänsyn till bristande rapportering av måluppfyllelsen anser vi att delårsrapporten inte fullt ut uppfyller syftet att ge direktionen och medlemmarna möjlighet att använda den som ett underlag för styrning, ledning och kontroll av verksamheten.”

Det är en mycket allvarlig kritik. Och slutsatsen ligger nära till hands – ledningen på NÄRF tycks mest skriva mål för att de måste, inte för att de ska betyda något, inte för att de ska följas…

Och än mindre för att de ska användas i styrningen och ledningen av förbundet…

Revisorerna kritiserade också att NÄRF inte har beslutat om ett handlingsprogram (det nämnde jag också tidigare, eftersom det finns med i revisorernas kritik).

Det är alltså, som revisorerna skriver, och minialliansen, lag på att ett handlingsprogram ska finnas… Och så finns det inget handlingsprogram på NÄRF…

Och ändå tillstyrker revisorerna att förbundsdirektionen och dess ledning ska beviljas ansvarsfrihet… När direktionen inte följer lagen…

Det finns en tredje punkt som de professionella revisorerna i PWC tar upp i sin granskning, men som de politiska, förtroendevalda revisorerna av någon underlig anledning blundar för helt och hållet i sin revisionsberättelse.

Det gäller den interna kontrollen.

I ”Granskning av årsredovisning 2015” skriver PWC:

”Vi hänvisar till de synpunkter som revisorerna framförde i särskild rapport daterad 2015-05-13 avseende intern kontroll 2014.”

I rapporten från året innan, för 2014, skrev förresten PWC:

”Förbundet har ännu inte genomfört och rapporterat en sammanfattande uppföljning av intern kontroll enligt kontrollplan för 2014.”

Det här med brister i den interna kontrollen är alltså återigen något som PWC har anmärkt på tidigare. Och återigen en hänvisning till ett annat år och ett annat dokument…

I rapporten från den 13 maj 2015 så räknade PWC upp en hel rad förslag till ”förbättringar”. Men eftersom PWC hänvisar till denna särskilda rapport från maj 2015 i sin granskningsrapport av årsredovisningen i april 2016 så måste det självklart betyda att NÄRF inte har följt förslagen till förbättringar… Alltså, återigen ser sig PWC nödgat att upprepa sin kritik.

Det är för övrigt intressant att se hur kritiken angående den interna kontrollen togs upp i direktionen av ordförande Carlsson. Det visar i mångt och mycket inställningen både till revisorer och till sin roll som ansvarig för ledningen och styrningen av förbundet.

Den 24 augusti (2015) skrev Bo Carlsson i ett yttrande (som behandlades på ett möte med direktionen) att den interna kontrollen skulle:

”ses över och förändras i skälig omfattning.”

Man kan väl för övrigt undra över varför Carlsson skriver ”skälig omfattning”.

Sedan tas frågan om internkontrollen inte upp förrän 3,5 månader senare, den 11 december. Och nu finns det egentligen inget att ta upp…

Ur protokollet från direktionens möte:

”Kontrollen har inte påvisat några större brister eller avvikelser.”

Hokus, pokus! Presidiet i NÄRF hade trollat bort kritiken från PWC!

Och ändå, trots detta, tar PWC återigen upp internkontrollen i sin granskning av årsredovisningen för 2015, granskningen som ligger till grund för de politiska revisorerna… Som dock väljer att bortse från den…

Den kritik och de förslag till förbättringar som revisorerna har framfört tar i bästa fall lång tid för NÄRF och direktionen att rätta sig efter. I normalfallet tycks det emellertid som att det överhuvudtaget inte sker. Det gäller både den kritik och de anmärkningar som de förtroendevalda, politiska revisorerna för fram, men också, och framför allt, kritiken från de professionella revisorerna i PWC.

Om man ska göra en kort sammanfattning av hur NÄRF behandlar kritiken från revisorerna, så kan man inte komma till någon annan slutsats än att förbundet högaktningsfullt struntar i vad revisorerna säger.

Och det är oacceptabelt.

Det tycks mig solklart att Bo Carlsson (C) som ordförande i förbundet och ytterst ansvarig inte bör beviljas ansvarsfrihet.

Det är för mig lika solklart att vice ordförande Monica Hanson (S) beviljas ansvarsfrihet med anmärkning på grund av sin passivitet.

 

Anförande 2

I mitt förra anförande pratade jag om hur NÄRF har struntat i den kritik som de genom åren har fått av revisorerna. NÄRF vägrar helt enkelt att rätta sig efter revisorerna. Och därför styrs och leds inte heller NÄRF på det sätt som det borde.

Nu tänkte jag ta upp den ekonomiska sidan, och även här har Bo Carlsson och Monica Hanson misskött sina ledande och styrande roller som ordförande respektive vice ordförande i förbundet. Monica Hanson främst genom sin till synes totala passivitet.

NÄRF gick med ett underskott på 4,793 miljoner kronor år 2015.

En stor del av underskottet härrör från en post som kallas ”Jämförelsestörande post”. Posten står för de pengar som har betalats ut till den förre förbundschefen. Han fick ju som bekant två ”fallskärmsår” efter avskedet, dvs full lön och full pension i ytterligare två år efter avslutad anställning.

Den utlösta fallskärmen för förbundschefen kostade NÄRF 3.618.000 kr… Resten av underskottet, 1.175.000 kr, kommer från själva verksamheten.

Den ”gamle” förbundschefen, som nu har avskedats, ska alltså få behålla och åtnjuta sin väl tilltagna lön och dessutom samma pensionsförmåner i ytterligare två år. Det enligt det anställningsavtal som Bo Carlsson undertecknade för några år sedan. Förbundschefen får under dessa två år – 3.102.240 kr.

I resultaträkningen, och verksamhetsberättelsen, uppgår summan dock till 3.618.000 kr, dvs ytterligare 515.760 kr. Jag förstår inte vart den här dryga halvmiljonen har tagit vägen? Var fallskärmen av någon anledning ännu högre…?

Det är naturligtvis svårt för en politiker, som dessutom är ”utomstående”, att tränga in ordentligt i de siffror som redovisas i NÄRF:s årsredovisning. Men när det på sidan 7 står följande, så blir man lite lätt tveksam typ:

”Underskottet avseende intäktssidan är hänförlig till den sk ”SAAB intäkten”, vilken förbundet haft kvar i budgetredovisningen även efter att avtalet med SAAB Automobile upphörde.”

En post som hänförde sig till SAAB har alltså hängt med NÄRF i nästan 10 år efter att SAAB har lagts ner. Nästan 10 år!

Hur kan man lita på att alla de andra posterna och siffrorna i årsredovisningen är korrekta?

Den här felaktiga SAAB-posten pekade revisorerna på i sin granskning av delårsrapporten. Då skrev också revisorerna att de hade påpekat denna felaktiga post under tidigare år… Utan att det hade blivit ändrat naturligtvis… För – vem på NÄRF bryr sig om revisorer?

Det är följaktligen ett ytterligare tecken på att ledningen i NÄRF går sin egen väg och struntar i revisorernas kritik.

Även om det inte står så i årsredovisningen, så torde resten av budgetunderskottet i praktiken bero på att ett nytt femte skiftlag infördes i slutet av år 2014. Det var en idé från den förre förbundschefen, och det tyckte tydligen också NÄRF:s presidium var en bra tanke. Även om många ”på golvet” undrade vad ett nytt skiftlag skulle tillföra…

I samband med att det femte skiftlaget infördes skedde 9 nyanställningar. Men det tycks, skulle man kunna säga, som om dessa nyanställningar har ”gömts undan”. Det budgeterades nämligen för dessa tjänster från början. Men varifrån dessa budgeterade pengar togs, vilka andra poster som genom neddragningar möjliggjorde denna budgetering, framgår inte av årsrapporten.

Så hur dessa pengar har flyttats inom NÄRF vet jag inte – men 9 nyanställningar kan inte ens NÄRF finansiera inom sin tilldelade ekonomiska ram. Det har både den förre förbundschefen och den nuvarande ekonomichefen varit tydliga med. Men i årsrapporten från NÄRF framgår ingenting av detta.

Och jag kan inte låta bli att undra, varför det är så tyst? Varför nämns inget i årsredovisningen kring den ekonomiska betydelsen, och konsekvensen, av införandet av ett femte skiftlag? Och varför finns det ingen redogörelse eller analys om det var en bra förändring – var det femte skiftlaget värt pengarna? Vad har blivit bättre?

Ett annat fel som en utomstående läsare kan konstatera är att det på sidan 35 i NÄRF:s årsrapport står att budgeten för långfristiga skulder är 10 miljoner kronor. Några sidor senare, i not 12 på sidan 37, står det att de långfristiga skulderna uppgår till 2,9 milj kr… Vilket är rätt? (Dessutom står det SE-banken, men NÄRF lär enligt uppgift ha Nordea…)

Jag säger som Vänsterpartiet i sin reservation i kommunstyrelsen:

”Jag läser underlaget och känner mig obekväm.”

Hur ska man kunna lita på det som står i resten av årsredovisningen, när sådana här uppenbara fel finns med?

När det gäller underskottet så sa revisorerna redan i sitt yttrande över delårsrapporten:

”Vi understryker att det är direktionens ansvar att fatta beslut och vidta åtgärder för att anpassa verksamheten till de resurser som tilldelats och därmed uppnå en ekonomi i balans.”

De åtgärder som har vidtagits har inte varit tillräckligt kraftfulla och de har satts in alldeles för sent. Det framgår av protokollen från direktionens möten.

Först den 20 november beslutades det om inköpsstopp för sådant som inte krävs för den normala verksamheten. Då var det en månad kvar av året. Och inte förrän den 21 december beslutade NÄRF om investeringsstopp och anställningsstopp. Den 21 december!!!

Handlingskraft? Gav stoppen några resultat? Knappast.

Det verkar inte som att någon på NÄRF egentligen har tagit det prognostiserade underskottet på allvar.

Men det kan bero på, som den förre förbundschefen sa till TTELA:

”Vi har jobbat utifrån en underfinansiering med politikernas godkännande.”

Och så är det nog. Och då kommer ju saken i ett annat läge. Eller rättare sagt, det understryker ytterligare vikten av att inte bevilja Bo Carlsson ansvarsfrihet och Monica Hanson ansvarsfrihet med anmärkning.

Presidiet hade liksom resten av direktionen hela tiden vetskap om det prognostiserade underskottet. Utom Bo Carlsson då. I TTELA sa nämligen Bo Carlsson i början på året (2016) att han inte hade varit medveten om den ekonomiska situationen:

”Vi har inte fått tillräckligt bra redovisningar.”

Fast det var inte sant. Och det vet var och en i direktionen och det vet var och en som har läst protokollen från direktionens sammanträden – att det visste Bo Carlsson visst!

Återigen tycks presidiet alltså ha struntat i revisorernas anmärkningar. Och i den tilldelade budgetramen…

Det här är inget politiskt spel, obstruktion eller politiskt slagträ från min sida. Det här är allvar. Och kan ingen förklara varför NÄRF har struntat i revisorernas kritik angående målen, handlingsprogrammet och den interna kontrollen samt varför NÄRF:s årsredovisning har uppenbara brister och varför inte NÄRF gjort mer åt det tidigt prognostiserade underskottet, så skulle jag vilja påstå att det är de som röstar för att ge Bo Carlsson ansvarsfrihet som sysslar med obstruktion och politiskt spel.