Arkiv

Archive for the ‘Länsstyrelsen’ Category

Davidsson överklagar till överdomstolen (MÖD) (3)

3 mars, 2024 Lämna en kommentar

Anm. Detta blogginlägg är en fortsättning på “Davidsson överklagar till överdomstolen (MÖD) (2)”.

Davidsson och juristen från Kjällgrens i Trollhättan räknar upp fler skäl till att Mark- och miljööverdomstolen (MÖD) ska pröva om Mark- och miljödomstolen (MMD) har dömt rätt. 

Det är inte bara bron som Davidsson menar innebär ett betungande villkor. MMD menar att Davidsson ska markera tomten mot öster, dvs längs den streckade linjen på gräsmattan till höger mot älven:

“I denna del bedömer mark- och miljödomstolen att det är nödvändigt att markera tomtplatsavgränsningen i öster med staket, häck, mur eller liknande så att det framgår för allmänheten vilket område som är allemansrättsligt tillgängligt.”

Davidsson anför att ett staket är ett oskäligt betungande villkor för strandskyddsdispensen. Han menar även att ett sådant betungande villkor inte ska ställas upp eftersom åtgärden inte har ett direkt samband med föremålet för dispensprövningen.

Det är framför allt anmärkningsvärt att MMD har missat en dom i MÖD från 2017 (M 6607-16). I domen slog MÖD fast att om det föreligger en naturlig avgränsning så skall inte dispensen villkoras av exempelvis staket. Och enligt MMD, och även Länsstyrelsen, så finns det en naturlig avgränsning på Juta.

MMD skriver i domen:

“Enligt domstolens bedömning utgör grusvägen framför bostadshuset en naturlig avgränsning av tomten.”

Juristen drar den ofrånkomliga slutsatsen:

“För Davidsson som enskild framstår det som att mark- och miljödomstolen använder argumentet om att tomtplatsen är avgränsad när det passar deras slutsats, och undviker den i andra fall.”

Och den slutsatsen kan man ju förstå. Mark- och miljödomstolen måste ju endera mena att vägen med lyktstolparna inte utgör en naturlig avgränsning eller att den har satt upp villkor som inte har lagligt stöd…

Personligen har jag svårt att föreställa mig hur det skulle se ut med “staket, häck eller mur” strax nedanför grusvägen och lyktstolparna. Det torde inte heller vara helt lätt att sätta upp t ex ett staket i det relativt branta partiet. Eller en mur…

Det finns, som alla som vandrat förbi Juta har sett, fem ljuspollare nere vid älven. Davidsson har satt upp dem för att dels markera den traditionella vandringsleden förbi Juta och dels sprida ljus för dem som passerar Juta på mörka kvällar och på vinterhalvåret.

Byggnadsnämnden skrev följande om pollarna i sitt beslut:

“Bro och pollare hade av flera upplevts som en kommunal anläggning för att tillgängliggöra gångstråket.”

Tänk att människor som gick förbi Juta tyckte att bron och pollarna var så bra att de tog för givet att det var kommunen som hade satt upp dem. Och så var det Davidsson…

Mark- och miljödomstolen gör en helt annan bedömning än vänersborgarna:

“de fem ljuspollarna nere vid vattnet har en privatiserande effekt och riskerar att ha en avhållande verkan på allmänheten.”

Visst är Länsstyrelsen och MMD satta att tolka Miljöbalken i strandskyddsärenden, men lagen kan tolkas på flera sätt. (Det har väl mina blogginlägg visat?) Det handlar ofta om bedömningar och de blir ju inte mindre subjektiva om det också bortses från MÖD:s prejudicerande domar… Men är dessa bedömningar från MMD, och Länsstyrelsen, representativa för vad den allmänhet tycker som strandskyddslagstiftningen är tänkt att gynna och gagna?

Davidsson bestrider vidare i överklagandet Mark- och miljödomstolens bedömning att Juta har använts som jordbruksmark. (Se “Juta i Mark- och miljödomstolen (2)”.) Han har tidigare lämnat skrivelser och bevisning om detta, bland annat Lave Thorells och flera andras vittnesmål. Det verkar inte som om MMD har lagt någon större vikt vid Thorells vittnesmål och inte ens noterat de andra. MMD går på Länsstyrelsens “bevisning” och den utgår endast från några flygfoton. (Jag har kommenterat flygfotografierna mycket utförligt i blogginlägget “Juta: Länsstyrelsens fotobevis”.)

I överklagandet kommenteras flygfotografierna:

  • “Flygfotot 1977 visar inga tecken på att fastigheten används som jordbruksmark.
  • Flygfotot från 1982 ger endast stöd för att säga att det ser ut som att fastigheten har klippts på samma gång som den närliggande marken.
  • På flygfotot från 1987 framgår det tydligt att fastigheten särskiljer sig från omgivande jordbruksmark i sitt utseende och att den är tydligt avgränsad.
  • Flygfotona från 1995 och 2001 är så suddiga att Davidsson menar att de varken pekar åt det ena eller andra hållet.”

Det är nästan pinsamt hur MMD kan anse att de suddiga flygfotona övertrumfar vittnesmålen och andra fotografier. Samtidigt kan jag inte låta bli att konstatera att Länsstyrelsens bedömning av de suddiga flygbilderna på Juta, som övertas av MMD, skiljer sig helt och hållet från tolkningen av de lika suddiga flygfotona från Sikhall 1:22. På Sikhall kom Länsstyrelsen till en helt annan tolkning och bedömning. (Se “Är Länsstyrelsen objektiv? (1/2)”.) Länsstyrelsen måste definitivt fundera några varv till på hur de bedömer samma “bevismaterial”. Det är grundläggande i svenskt rättsmedvetande att alla behandlas lika…

Davidsson och juristen från Kjällgrens ifrågasätter MMD:s bedömning att området inte kan anses ha varit kontinuerligt och lagligt ianspråktaget som tomtmark. De menar att Juta har varit just ianspråktaget, och dessutom inhägnat på ett sådant sätt att passage varit omöjlig förutom längs med strandkanten och över spången.

Davidsson hänvisar till en intressant dom i MÖD (M 5713-21). I domen framhålls att staket har hindrat och avhållit allmänheten från att beträda ett område där den annars skulle ha fått färdas fritt.

“Davidssons fastighet har i alla tider omgärdats av ett staket så som det nu ser ut. Det är inte möjligt att passera fastigheten på annat sätt än genom öppningen i staketet och har heller aldrig varit det. Några omständigheter som har medfört att allmänheten har uppfattat det så är troligen huvudbyggnadens dominerande läge, att området varit inhägnat, och det korta avståndet ned till strandkanten.”

Davidsson hänvisar till ytterligare en dom i MÖD (M 6607-16).

Det är för övrigt intressant att flera av dessa hänvisningar till prejudicerande domar i överdomstolen (MÖD) finns med i Davidssons yttrande till MMD, men MMD kommenterar inte alls domarna. Det är därför omöjligt att förstå hur MMD resonerar och varför domstolen bortser från de prejudicerande domarna.

Fortsättning följer inlägget ”Davidsson överklagar till överdomstolen (4)”.

===

Blogginlägg om domen i Mark- och miljödomstolen och Länsstyrelsens roll:

Kategorier:Byggnadsnämnden, Juridik, Juta, Länsstyrelsen, strandskydd

Davidsson överklagar till överdomstolen (MÖD) (1)

29 februari, 2024 Lämna en kommentar

Anm. Detta blogginlägg är en fortsättning på “Juta i Mark- och miljödomstolen (3)”.

I måndags skickade Davidsson och hans juridiska ombud på Advokatfirman Kjällgren in en överklagan till Mark- och miljööverdomstolen i Stockholm (MÖD). De överklagar den dom som Mark- och miljödomstolen (MMD) i Vänersborg avkunnade den 15 januari 2024. (Se “MMD: Dom över Juta”.)

MÖD (Mark- och miljööverdomstolen) prövar inte alla domar som underdomstolarna meddelar och som överklagas. Mark- och miljööverdomstolen kan emellertid ge prövningstillstånd om det (se MÖD:s hemsida):

  • “kan finnas anledning att ändra mark- och miljödomstolens avgörande;
    behövs för att Mark- och miljööverdomstolen bättre ska kunna bedöma om mark- och miljödomstolen dömt rätt;
  • är viktigt att Mark- och miljööverdomstolen prövar målet för att mark- och miljödomstolarna ska få vägledning inför framtida bedömningar av liknande frågor;
  • annars finns synnerliga skäl att pröva överklagandet.”

Davidsson har gott hopp om att MÖD ska pröva hans fall. Om inte MÖD gör det torde underdomstolarna (MMD) ha fritt fram att strunta i MÖD:s prejudicerande domar – och då har ju faktiskt MÖD:s uppgift och berättigande som överdomstol blivit tämligen meningslös…

Davidssons överklagande är på 10 tämligen tättskrivna A4-sidor. Jag tänkte i några blogginlägg redogöra för och sammanfatta överklagandet. Det gör jag bland annat eftersom jag har förstått att strandskyddsärenden i Vänersborg röner intresse utanför kommungränsen. Strandskyddslagstiftningen debatteras dessutom flitigt och många anser att den behöver omarbetas och uppdateras. Och MÖD har ju i de senaste årens domar visat på en annan och förändrad inställning till strandskyddsdispenser. Det är även oerhört betydelsefullt att de domar som MÖD avkunnar får genomslag och följs i landets fem underdomstolar (MMD). Det är viktigt för rättssäkerheten och likheten inför lagen.

Juristen på Advokatfirman Kjällgren anger flera skäl till varför MÖD bör pröva Davidssons fall. Han uttrycker det tydligt i överklagandet på flera ställen. Juristen formulerar det som så att det (kursiveringen är Kjällgrens):

“föreligger synnerliga skäl för mark- och miljööverdomstolen att ta upp målet.”

 Det första skälet som åberopas är ett “formaliafel”. Kjällgren skriver:

“På kvällen den 9 januari skickade Bengt Davidsson genom undertecknad in denna skriftliga komplettering. Kompletteringen skickades aldrig vidare till övriga parter. … Att domstolen underlåter att översända yttrandet från undertecknad för yttrande står i strid med 22 § lag om domstolsärenden.”

Kompletteringen är det yttrande som Davidsson skickade in till Mark- och miljödomstolen (MMD) i Vänersborg efter “rättegången” och rundvandringen på Juta. (Se “Juta i Mark- och miljödomstolen (3)”.) Övriga parter är framför allt byggnadsnämnden i Vänersborg. Det är ju byggnadsnämndens beslut som MMD har prövat och ändrat.

I Lagen om domstolsärenden 22 § står det:

“Ett ärende får inte avgöras utan att den som är part har fått kännedom om en uppgift som har tillförts ärendet genom någon annan än parten och har fått tillfälle att yttra sig över uppgiften.”

Och Davidsson och juristen fortsätter på den formella, men oerhört viktiga, linjen. Det är synnerligen betydelsefullt att allt går rätt till, det kan vara avgörande för människors rättssäkerhet – och demokratin.

Juristen anför ytterligare synnerliga skäl för att målet bör prövas av MÖD:

“Ingenting av det Davidsson har anfört i sitt yttrande av den 9 januari syns i domen från mark- och miljödomstolen. Det skall också lyftas att den karta som mark- och miljödomstolen bilagt domen, bilaga 2 till nu överklagade dom, är upprättad 9 januari. Att kartan som anger tomtplatsens omfattning är upprättad innan kompletteringen kom in och att ingenting som Davidsson anförde i yttrandet den 9 januari bemöts, tas upp eller går att utläsa från domen, medför att Davidsson anser att domen var skriven och klar redan innan hans komplettering hade skickats in…”

Det känns nästan pinsamt att MMD i Vänersborg har försatt sig i en sådan situation att det finns skäl att ifrågasätta domstolens kompetens…

Det sistnämnda, att MMD inte tagit hänsyn till Davidssons yttrande, styrks t ex av att Davidsson var mycket tydlig i yttrandet från kvällen den 9 januari med att bron måste tas upp av domstolen:

“Det skall också särskilt lyftas att Davidsson i kompletteringen anför att villkoret gällande bron är oskäligt och att det måste tas bort. Varken Länsstyrelsen eller mark- och miljödomstolen skriver i sitt beslut/sin dom om bron.”

Och så är det. MMD tog inte upp bron i sin dom överhuvudtaget. Davidsson och juristen från Kjällgrens undrar varför…

Fortsättning följer i inlägget ”Davidsson överklagar till överdomstolen (2)”.

===

Blogginlägg om domen i Mark- och miljödomstolen och Länsstyrelsens roll:

Kategorier:Byggnadsnämnden, Juridik, Juta, Länsstyrelsen, strandskydd

Juta i Mark- och miljödomstolen (3)

28 februari, 2024 Lämna en kommentar

Anm. Detta blogginlägg är en fortsättning på “Juta i Mark- och miljödomstolen (2)”.

Mark- och miljödomstolen (MMD) i Vänersborg var på platsbesök på Juta innan rättsfallet avgjordes och domen avkunnades. Det var en slags rättegång på plats.

Domstolen bestod av en domare, en sekreterare och en “tekniker” som bland annat fotograferade. De andra närvarande var, förutom Bengt Davidsson och hans juridiska ombud från Advokatfirman Kjällgren, två representanter från Länsstyrelsen. En av dem var Davidssons granne som bor 1 km från Juta och som i ungdomen, och antagligen senare, tillbringat en hel del tid i området. (Han betraktades dock inte som jävig av domstolen.) Byggnadsnämndens ordförande och några ledamöter var där liksom förvaltningschefen. Lave Thorell förhördes också, som vittne, men var inte med på den rundvandring kring Juta som domstolen företog. Det var inte heller Bengt Davidsson som inte klarar av höjdskillnaderna på grund av sitt handikapp.

Rundvandringen spelades enligt uppgift in, men upptagningen är tydligen inte offentlig. Det förvånar mig, men det kanske är så. Bengt Davidsson och hans juridiska ombud från Advokatfirman Kjällgren har fått ut ljudfiler på Davidssons respektive Lave Thorells vittnesmål, men alltså inget annat.

Domstolen uppträdde som sig bör mycket objektivt och sakligt. Representanterna från Länsstyrelsen argumenterade dock enligt samstämmiga uppgifter förvånansvärt “engagerat”. De lyfte det mesta som de kunde komma på för att Davidssons intressen och överklagan skulle ignoreras och avslås av MMD. Det förvånade flera av de närvarande.

Länsstyrelsens båda representanter tog upp förhållanden som de inte hade nämnt i sitt beslut i samband med överprövningen av byggnadsnämndens beslut från den 7 mars 2023. De tog till och med upp förhållanden som överhuvudtaget inte hade med Davidssons ansökan om strandskyddsdispensen med tomtplatsavgränsning att göra. Så t ex påpekade de att det fanns en redskapsbod på området vid älven som de inte ansåg hade dispens. Det var ju bara det att redskapsboden inte stod på Davidssons fastighet utan på grannens jordbruksfastighet. Davidsson och hans juridiska ombud hade svårt att förstå att domaren tillät sådana ovidkommande kommentarer. Det hade ju inte med målet att göra.

Länsstyrelsens representanter tog också upp att de trodde att diket hade breddats. Detta kom även med i domstolens sammanfattning av Länsstyrelsens syn på ärendet, som ingår i domen under rubriken “Yrkanden”. Synpunkten noterades trots att den inte fanns med i det beslut av Länsstyrelsen som Davidsson överklagade. Ny bevisning med andra ord. MMD skriver att Länsstyrelsen menade:

“Tidigare har man passerat diket i västra (bör vara norra; min anm) fastighetsgränsen genom att gå över på några plankor. Att det behövs en bro nu kan tyda på att diket har breddats.”

Det är ett tvivelaktigt påstående och en anmärkningsvärd inställning från Länsstyrelsen, och, som sagt, mycket förvånande att MMD överhuvudtaget nämner det i domen. “Diket” har så vitt Davidsson känner till inte breddats och om diket har blivit breddat så har det i så fall skett före Davidssons tid som fastighetsägare. Davidsson kan alltså inte uttala sig säkert om “dikets” historia. De plankor som låg över “diket” ligger faktiskt kvar vid sidan av “diket” och vid kontroll så når de fortfarande över “diket”. Davidsson har slutligen aldrig haft någon skyldighet att lägga en bro över diket. Det har han gjort därför att han vill möjliggöra allmänhetens fria passage förbi Juta. En helt frivillig åtgärd med andra ord.

Det kan också nämnas att byggnadsnämnden i Vänersborg yttrar sig om överklagandet, och skriver då om bron:

“Allmänheten har haft mycket positivt att säga om den nya bron.”

MMD skriver också att Länsstyrelsen hävdar att:

“Passagen genom staketet är smal och signalerar att området är privat.”

Det är passagen söderifrån som åsyftas. Inte heller denna synpunkt finns med i Länsstyrelsens beslut utan är ny “bevisning”. Det är samma här som med “diket”, staketet nere vid älven med passagen har stått där på samma sätt sedan Davidsson köpte Juta. Det vore för övrigt intressant att veta hur smal en passage ska vara för att betraktas som privatiserande – och hur bred den ska vara för att inte vara det. Jag kan inte hitta några mått på hur breda passager ska vara. Är Länsstyrelsens synpunkt måhända ett uttryck för en mycket personlig bedömning…? (När det gäller Sikhall 1:22 hade Länsstyrelsen inga synpunkter på passagens bredd – som är smalare än den på Juta. Se “Är Länsstyrelsen objektiv? (2/2)”.)

Det är också svårt att förstå varför Davidsson skulle vilja privatisera området med en smal passage genom staketet, om han nu ville det, samtidigt som han har lagt ut en bro för att underlätta allmänhetens passage förbi Juta…

Det är svårt att betrakta Länsstyrelsens representanter som opartiska och objektiva. Det ska de vara enligt grundlagen. I Regeringsformen, en av Sveriges grundlagar, står det i 1 kap 9 §, att:

“Domstolar samt förvaltningsmyndigheter och andra som fullgör offentliga förvaltningsuppgifter ska i sin verksamhet beakta allas likhet inför lagen samt iaktta saklighet och opartiskhet.”

Formuleringen “iaktta saklighet och opartiskhet” kallas “objektivitetsprincipen”. Den är grundläggande och central för en tjänsteperson. Tjänstepersoner måste alltså vara opartiska, sakliga och korrekta. Mot alla, i alla sammanhang. Objektivitetsprincipen slås även fast i Förvaltningslagen 5 § andra stycket.

 Efter rundvandringen och rättegången på Juta begärde Davidsson och hans ombud från Advokatfirman Kjällgren möjlighet att få inkomma med ett kompletterande yttrande. De ville klargöra vissa saker som framkom under “rättegången” och också bemöta “ny bevisning”. Det beviljade domstolen.

Yttrandet skickades den 9 januari 2024. Där skrev Davidsson t ex angående intresseavvägningen, eller proportionalitetsbedömningen:

“Att tillgängliggöra ett område närmast vattnet av sådan storlek att allmänheten fritt kan passera längs med strandkanten men som tillåter Davidsson att använda en del av den enda gräsmatta som finns på tomten har ingen påverkan på allmänhetens nyttjande av fastigheten. Den har tidigare endast använts för passage och detta kommer fortsatt vara möjligt. Att ge Davidsson möjlighet att nyttja åtminstone en del av gräsmattan skulle dock få en oerhört stor påverka på fastighetens värde och ägarens, både nuvarande och framtida ägares, möjlighet att på ett bra sätt nyttja fastigheten.”

I yttrandet efterlystes även ett tydliggörande av Länsstyrelsens uppfattning av brons betydelse nu och i framtiden. I MMD:s domskäl nämns inte bron, vilken lämnar Davidsson i okunskap om bron måste vara kvar eller inte.

Det kompletterande yttrandet från Davidsson tog även upp “jordbruksaspekten”:

“Den gemensamma nämnaren under hela perioden sedan innan strandskyddets tillkomst är dock att området har varit tydligt avgränsat från omgivande åkermark vilket också framgår av de omfattande vittnesmål som finns i ärendet sedan tidigare.”

Davidsson har tidigare anfört flera vittnesmål (med namn, adress osv) till stöd för sin uppfattning. Det är oklart om MMD har studerat dessa. De finns inte nämnda i domen.

I yttrandet kommenterade Davidsson också diket och bondens redskapsbod/fiskebod.

Det märkliga är att inget av det som skrevs i yttrandet kommenteras i Mark- och miljödomstolens dom. Det ger intrycket av att Mark- och miljödomstolen faktiskt inte har läst yttrandet innan domen avkunnades.

Som svar på Davidssons yttrande angående intresseavvägningen/proportionalitetsbedömningen skrev MMD i sin dom:

“Enligt mark- och miljödomstolens bedömning visar utredningen i målet att området är av betydelse för det rörliga friluftslivet. Domstolen anser vidare att ett beslut om större tomtplats skulle ha negativ inverkan på den allemansrättsliga tillgängligheten samt på strandskyddets syften i övrigt. Mark- och miljödomstolen bedömer därför att det allmänna intresset som strandskyddet representerar väger tyngre än Bengt Davidssons enskilda intressen. Den beslutade tomtplatsen kan inte anses oproportionerlig.”

Ser det ut som om Mark- och miljödomstolen (MMD) i Vänersborg har läst yttrandet från Davidsson och hans juridiska ombud? 

Känslan av att Davidsson befinner sig i ett moment 22 tilltar…

Davidsson är emellertid inte den som ger sig – inte när han anser att han har rätt….

Fortsättning följer i ”Davidsson överklagar till överdomstolen (1)”.

===

Blogginlägg om domen i Mark- och miljödomstolen och Länsstyrelsens roll:

Kategorier:Byggnadsnämnden, Juridik, Juta, Länsstyrelsen, strandskydd

Juta i Mark- och miljödomstolen (2)

25 februari, 2024 1 kommentar

Anm. Detta blogginlägg är en fortsättning på “Juta i Mark- och miljödomstolen (1)”.

Mark- och miljödomstolen (MMD) i Vänersborg fastställde en ny tomtplatsavgränsning på Juta. Det var Jutas 4:e tomtplatsavgränsning sedan 2017. (Se “MMD: Dom över Juta”.)

MMD gick egentligen helt på Länsstyrelsens linje. Det enda undantaget var att Länsstyrelsen hade “glömt” den grundläggande förvaltningsrättsliga principen om gynnande förvaltningsbeslut. Det innebar att MMD lät Davidsson behålla en bit mark i norr som tomt. Det innebar också att han fick “behålla” två lyktstolpar och slapp att sätta upp grindar på sin egen fastighet åt norr och söder.

MMD 15 januari 2024

Den smala grusvägen längs altanen och huset ligger som synes inom tomtplatsavgränsningen, liksom ”vägkorsningen” och vägen till husets nordsida respektive den gamla ladan längst i nordväst. Lyktstolparna vid vägen ingår i tomtplatsen men resten av den stora gräsmattan ner mot älven blir allemansrättslig tillgänglig.

Mark- och miljööverdomstolens (MÖD) domar är prejudicerande. Domarna är vägledande för hur Miljöbalken ska tolkas, förstås och tillämpas.

I sin överklagan till MMD i Vänersborg hänvisade Davidsson och hans juridiska ombud från Advokatfirman Kjällgren till ett flertal domar från MÖD. Det gällde staket och grindar som inte hade direkt samband med föremålet för dispensprövningen (MÖD 2012:24) och om naturlig avgränsning av tomtplatsen (M 6607-16). Vidare att mark kan vara ianspråktaget på andra grunder än att det utgör tomtmark (MÖD 2004:53), att det i ärenden inte bör ställas för höga krav på bevisning från fastighetsägaren (M 9035-17 och M 12640-19), om intresseavvägningen mellan allmänna och enskilda intressen (M 4793-19), om ett områdes faktiska betydelse för allemansrättslig tillgänglighet (M 4425-22) och om kompensationsåtgärder (MÖD 4244-19).

Mark- och miljödomstolen (MMD) i Vänersborg hänvisar till MÖD några få gånger i domskälen till Davidssons överklagande. Jag redovisar samtliga hänvisningar nedan.

MMD skriver:

“Vid fastställandet av tomtplats får ingå mark som lagligt privatiserats som en del av bostadshusets tomt sedan innan reglerna om det generella strandskyddet infördes år 1975”

Och så hänvisar MMD till tre prejudicerande domar som styrker att det är år 1975 som gäller. Och det kan ju vara bra att veta att MÖD står bakom den stora betydelsen i strandskyddssammanhang av årtalet 1975. Men det har ju ingen direkt bäring på Juta. Davidsson har inte ifrågasatt årtalets betydelse.

MMD hänvisar också till en prejudicerande dom från 2008 om att ett område inte är att betrakta som ianspråktaget om det är jordbruksmark. Det är något som Davidsson inte heller har hävdat. Ordet jordbruk nämns t ex inte i hans överklagan. Det är för övrigt MMD som hävdar att gräsmattan på Juta har varit jordbruksmark:

“Området har bland annat använts som betesmark, ängsmark, odlingsmark och gräsyta.”

Intressant. Först hävdar MMD på egen hand utifrån mycket suddiga flygbilder, och utan att ta hänsyn till de vittnesmål som finns, vad marken har använts till och sedan klassar MMD denna användning i nästa steg till jordbruk…

Hmm. När jag flyttade in i huset i Nordstan 1987 var hela trädgården mot norr ett trädgårdsland och hade varit så i minst 15 år. Vi gjorde efter något år om trädgårdslandet till gräsmatta. Det innebär kanske att jag nu för tiden sitter och solar och fikar på jordbruksmark… Och då är den inte ianspråktagen utan tillgänglig för allmänheten… 

Varken Juta eller Eken X (i Nordstan) är för övrigt klassade som jordbruksfastigheter…

MMD (Mark- och miljödomstolen) tar också upp:

“rättsfallen MÖD 2020:2 I och II med där gjorda hänvisningar”

Jag söker på detta och kan ändå inte vara riktigt säker på vilka specifika domar som MMD har i åtanke. (Det kan nämnas att Länsstyrelsen också hänvisade till dessa domar på samma sätt i sitt beslut. Länsstyrelsen skrev dock inte “med där gjorda hänvisningar”.) De domar som jag hittar tar upp intresseavvägningen mellan enskilda och allmänna intressen, och det är i varje fall i det sammanhanget som MMD hänvisar till MÖD. MMD menar nämligen i sin dom att de prejudicerande domarna från MÖD visar att:

“det allmänna intresset av att bevara allemansrättslig tillgång till strandområden för friluftsliv och områden med goda livsvillkor för djur- och växtliv är mycket starkt”

Det här är inget nytt, det är själva syftet med strandskyddslagstiftningen. Och Davidsson har inte på något sätt haft invändningar mot denna syn. Tvärtom, han har alltid välkomnat allmänheten och till och med underlättat genom att sätta upp en bro över en bäckravin så att allmänheten kan passera.

MMD:s citat ovan hittar jag i MÖD:s dom M 4244-19. Det nya och viktiga med denna prejudicerande dom är dock något helt annat än vad MMD i Vänersborg vill påskina…  Och samma resultat får jag också när jag söker på MMD:s “källhänvisning”, se här:

“Med hänsyn till den utveckling som skett i praxis ifråga om egendomsskyddet har MÖD, till skillnad från vad som ansetts möjligt i tidigare avgöranden, vid en intresseavvägning enligt 7 kap. 25 § miljöbalken beaktat även andra omständigheter än de som enligt 7 kap. 18 c–d §§ kan utgöra särskilda skäl för dispens.”

Den här sammanfattningen är alltså tagen från MÖD M 4244-19…

Naturligtvis är inte det enskilda intresset det som helt ska avgöra en intressekonflikt. Allmänhetens intressen är fortfarande, och ska fortsättningsvis vara, starkt. Det har inte heller ifrågasatts av Davidsson. Men det som alltså är nytt, och som MMD i Vänersborg undanhåller med formuleringen i domen, är att egendomsskyddet i och med EU-inträdet mm har fått en (starkt ökad) betydelse. Betydelsen har blivit så stor att den, enligt MÖD, till och med ska utgöra ytterligare ett särskilt skäl för strandskyddsdispens. (”Måste kunna beaktas” skriver MÖD.) MÖD skriver också:

”den utveckling som skett i praxis ifråga om egendomsskyddet [måste] få genomslag vid prövningen av förutsättningarna för dispens från strandskyddet.”

Miljöbalkens 7 kap. 18 c–d §§ torde därför behöva kompletteras och uppdateras.

I det här sammanhanget måste jag nämna vad det står i Länsstyrelsens beslut, dvs det beslut som Davidsson har överklagat. Länsstyrelsen bryr sig nämligen inte heller om MÖD:s prejudicerande domar. Länsstyrelsen skriver:

“Kommunen får i det enskilda fallet medge dispens från förbudet om det finns särskilda skäl. Som särskilda skäl vid prövningen av en fråga om dispens från strandskyddet får man endast beakta om det område som dispensen avser…”

Notera “endast beakta”, “endast”… Och så räknas Miljöbalkens 7 kap. 18 c–d §§ upp. MÖD:s domar om egendomsskyddets ökade betydelse beaktas inte av Länsstyrelsen, domarna finns inte. Jag vet inte om detta är ok… Det är i varje fall svårt att tro att några handläggare på Länsstyrelsen i Vänersborg ska kunna bortse från Miljööverdomstolens prejudicerande domar…

De prejudicerande domarna från MÖD som jag har tagit upp här är de enda som MMD i Vänersborg anför som stöd för sin tolkning av lagen och för sin dom. MMD tar inte ens upp de rättsfall och prejudicerande domar som Davidsson hänvisar till i sin överklagan. Dessa domar är tydliga i sina tolkningar av Miljöbalken och MMD borde åtminstone ha framfört argument varför de i detta sammanhang inte kan beaktas på det sätt som Davidsson gör gällande.

Det är ganska anmärkningsvärt tycker jag. Nu kan Davidsson inte ens veta om MMD har studerat dessa domar…

 Det håller på att utkristalliseras ett Moment 22 här. Mark- och miljööverdomstolen i Stockholm (MÖD) meddelar domar som ska vara prejudicerande. Det innebär att underdomstolarna, t ex Mark- och miljödomstolen (MMD) i Vänersborg, ska följa dem. I Jutafallet har inte MMD gjort det. Den har inte visat att den t ex har gjort några avvägningar eller dragit några slutsatser utifrån de prejudicerande domarna. MMD diskuterar inte ens domarnas betydelse i de bedömningar den har gjort.

Mark- och miljööverdomstolen prövar inte alla domar som underdomstolarna meddelar och som överklagas. Den riktar in sig på rättsfall som berör många, där det finns olika tolkningar och som framför allt är principiella. MÖD:s avgöranden i olika rättsfall ska alltså kunna fungera som vägledningar i underrätternas framtida bedömningar och avgöranden.

Om en underdomstol, som Mark- och miljödomstolen i Vänersborg, struntar i MÖD:s prejudicerande domar – är det av principiell betydelse? Kan MMD:s nonchalerande och ignorerande av tidigare prejudicerande domar från MÖD vara ett skäl för MÖD att pröva en överklagan från Davidsson av en dom från MMD?

Davidsson och hans juridiska ombud från Advokatfirman Kjällgren ska i varje fall försöka få MÖD att pröva domen från MMD i Vänersborg.

Fortsättning följer i inlägget ”Juta i Mark- och miljödomstolen (3)”.

===

Blogginlägg om domen i Mark- och miljödomstolen och Länsstyrelsens roll:

Kategorier:Byggnadsnämnden, Juridik, Juta, Länsstyrelsen, strandskydd

Juta i Mark- och miljödomstolen (1)

24 februari, 2024 Lämna en kommentar

Redan den 1 mars 2019 avkunnade de utbildade juristerna i Mark- och miljödomstolen i Vänersborg en dom om strandskyddsdispens och tomtplatsavgränsning på Juta. Den gången ansåg Mark- och miljödomstolen att byggnadsnämnden i Vänersborg hade fattat ett klokt och förnuftigt beslut när nämnden hade bestämt tomtplatsavgränsningen på Juta.

Mark och miljödomstolen (i fortsättningen förkortad till MMD) skrev i domen:

“Mark- och miljödomstolen anser med utgångspunkt i nämnda faktorer att den av nämnden gjorda tomtplatsbestämningen är naturligen avgränsad. … Mark- och miljödomstolen finner vid dessa förhållanden att den av nämnden fastställda tomtplatsavgränsningen får anses rimlig och väl avvägd.”

Byggnadsnämnden hade dragit tomtplatsavgränsningen över ena hörnet på Davidssons altan. Det tyckte de utbildade juristerna i MMD i Vänersborg var en ”rimlig och väl avvägd” och “naturligen avgränsad” tomtplatsavgränsning. Samma MMD i Vänersborg kom i år att avgöra ytterligare en överklagan från Davidsson…

Några år senare ansökte nämligen Davidsson om en ny strandskyddsdispens. Den 7 mars 2023 fattade byggnadsnämnden ett nytt beslut. Nämnden skrev då om det gamla beslutet från 2018:

“Tidigare beslut är felaktigt. Ingen av de kartor som inlämnades till förvaltningen inför bygglovsprövning eller prövning av strandskyddsdispens hade den nya altanen inritad.”

Det är alltid berömvärt att erkänna begångna fel, som byggnadsnämnden gjorde. Men det var 5 år efter det tidigare felaktiga beslutet… 5 år som hade kostat paret Davidsson både blod, svett och tårar samt inte minst pengar. 

Länsstyrelsen överprövade byggnadsnämndens beslut om en ny strandskyddsdispens med en ny tomtplatsavgränsning. Den 17 maj 2023 ändrade och upphävde Länsstyrelsen beslutet i byggnadsnämnden, bland annat den nya tomtplatsavgränsningen. Det var samma jurister på Länsstyrelsen som 5 år tidigare hade accepterat tomtplatsavgränsningen över Davidssons altan. De tycktes ha som målsättning att alltid begränsa fastighetsägarnas rättigheter. (Det finns ett undantag, Sikhall 1:22. Se “Är Länsstyrelsen objektiv? (1/2)” och “Är Länsstyrelsen objektiv? (2/2)”.) Denna gång ledde juristernas iver så långt att de bröt mot svensk lag.

De utbildade juristerna på Länsstyrelsen hade “glömt” den grundläggande förvaltningsrättsliga principen om gynnande förvaltningsbeslut. Davidsson blev av med ett område som redan 2018 ingick i tomtplatsavgränsningen och hade vunnit laga kraft. (Se det röda området på kartbilden till vänster.)

Davidsson och hans juridiska ombud från Advokatfirman Kjällgren överklagade Länsstyrelsens beslut till Mark- och miljödomstolen i Vänersborg. Samma gamla domstol som 2019 tyckte att tomtplatsavgränsningen över Davidssons altan var ”rimlig och väl avvägd”… Och då undrar ofrånkomligen en vanlig kommuninvånare – kan Davidsson ha förtroende för sådana domare och deras domar? Kan någon ha det…?

MMD noterade Länsstyrelsens juridiska lapsus, dvs att upphäva en redan lagakraftvunnen dom. MMD ändrade detta. I övrigt ansåg MMD att juristerna på Länsstyrelsen hade gjort en utmärkt juridisk bedömning. Det lilla juridiska misstaget var tydligen bara undantaget som bekräftade regeln. Länsstyrelsens juridiska kunskaper var självklart vida överlägsna byggnadsnämndens i Vänersborg. (Jag kan inte låta bli att nämna att Vänersborg är en liten stad, kanske för liten. Det har säkerligen ingen som helst betydelse i sammanhanget men både juristerna på Länsstyrelsen och juristerna i MMD huserar i samma byggnad i kvarteret Sälgen 14 i centrala Vänersborg.)

MMD ändrade tomtplatsavgränsningen på Juta. Paret Davidsson blev av med hela gräsmattan från lyktstolparna vid den smala grusvägen till älvkanten.

MMD 15 januari 2024

Mark- och miljödomstolen skriver i domen att den bedömer att:

“det allmänna intresset som strandskyddet representerar väger tyngre än Bengt Davidssons enskilda intressen. Den beslutade tomtplatsen kan inte anses oproportionerlig.”

Miranda och Bengt Davidsson har alltså köpt ett hus på landet utanför detaljplanelagt område. MMD anser att de måste, till skillnad från varenda villaägare i t ex Nordstan, skaffa en kolonilott om de vill odla lite potatis och några morötter… Eller en kruka i köket med lite krasse. Det är faktiskt anmärkningsvärt att MMD anser att detta är “proportionerligt”.

MMD:s dom innebär att Jutafastigheten nu har sin 4:e tomtplatsavgränsning sedan 2018. (Se “MMD: Dom över Juta”.) Och alla tomtplatsavgränsningar har utgått från och hänvisat till samma lag, Miljöbalken. Fallet Juta visar tydligt att alla beslut och domar handlar om tolkningar av Miljöbalken. Och vid tolkningar av lagen handlar det om bedömningar – och då ligger vägen öppen för att personliga erfarenheter och tyckanden, politiska övertygelser osv fäller avgörandet. 

De olika Mark- och miljödomstolarna i Sverige brukar titta på hur Mark- och miljööverdomstolen (MÖD) tolkar Miljöbalken för att få vägledning i hur den ska förstås och tillämpas. Det är ett sätt att säkerställa att lagen blir mer belyst och grundligare analyserad samt därigenom, inte minst, att alla invånare i landet behandlas rättvist och lika. Mark- och miljööverdomstolens domar är nämligen prejudicerande. Det betyder att “överdomstolens” domar fungerar som regel eller vägledning i andra mål med likartade omständigheter. Mark- och miljödomstolen i Vänersborg ska vara medveten om och följa de prejudicerande domarna. MÖD i Stockholm har genom åren avkunnat många domar kring strandskyddsdispenser.

Vänersborgs byggnadsnämnd hänvisar i sitt beslut den 7 mars 2023 till flera prejudicerande domar från Mark- och miljööverdomstolen. Länsstyrelsen gör det emellertid inte i sin överprövning av nämndens beslut. När Davidsson i sin tur överklagar Länsstyrelsens beslut hänvisar han i sin överklagan till ett flertal domar från Mark- och miljööverdomstolen. Men obegripligt nog kommenterar inte Mark- och miljödomstolen i Vänersborg Davidssons eller byggnadsnämndens hänvisningar till de prejudicerande domarna från Mark- och miljööverdomstolen (MÖD). Istället hänvisar MMD i Vänersborg till några prejudicerande domar som i stort sett helt saknar betydelse i fallet Juta.

Det ska jag visa i ett kommande blogginlägg.

Fortsättning följer…

==

Anm. Jag har tidigare skrivit om domen från Mark- och miljödomstolen i Vänersborg, se “MMD: Dom över Juta”. Jag har också gjort en “djupdykning” om juristerna på Länsstyrelsen genom att jämföra deras beslut i fallen Juta och Sikhall 1:22 – se “Är Länsstyrelsen objektiv? (1/2)” och “Är Länsstyrelsen objektiv? (2/2)”.

Kategorier:Byggnadsnämnden, Juridik, Juta, Länsstyrelsen, strandskydd

Är Länsstyrelsen objektiv? (2/2)

8 februari, 2024 3 kommentarer

Anm. Detta inlägg är en fortsättning på “Är Länsstyrelsen objektiv? (1/2)”.


Länsstyrelsen hade olika glasögon på sig när den granskade strandskyddsdispenserna på Juta respektive Segelsällskapets fastighet Sikhall 1:22.

Bengt Davidsson på Juta får inte klippa gräsmattan på sin tomt. Det privatiserar området. Byggnadsförvaltningen skrev den 27 januari 2021:

“Upphör att klippa gräsmatta utanför tomtplatsavgränsningen, marken kan slås 2ggr/år.”

Dessutom motverkade klippningen växt- och djurlivet. Länsstyrelsen skrev den 17 maj 2023 i överprövningen av kommunens Jutabeslut:

“goda livsvillkor för djur- och växtliv, är mycket starkt. Den allemansrättsliga tillgången till naturen är även grundlagsfäst”

Det var ord och inga visor, grundlagen åberopades mot Davidsson…

Till grund för byggnadsnämndens beslut den 5 december 2023 om Sikhall 1:22 hade miljö- och hälsoskyddsnämndens yttrat sig:

“Ytan där grillplatsen är placerad utgörs av klippt gräsmatta och saknar värden för växt- och djurlivet.”

Länsstyrelsen hade inget att erinra mot nämndens beslut.

Segelsällskapet får klippa gräsmattan utanför sin tomtplatsavgränsning, men inte Davidsson. Varför denna skillnad? Är växter och djur mindre värda i Dalsland? Eller gäller inte grundlagen i Dalsland?

Synen på träd och buskar inom de två allemansrättsligt tillgängliga områdena är också olika. Byggnadsförvaltningen skrev till Davidsson i januari 2021. 

“Ta bort 4 st planterade trädgårdsträd med inhägnad utanför tomtplatsavgränsning”

Inhägnaden runt de nyplanterade träden var till för att skydda dem mot älgar och rådjur etc.

I miljö och hälsas yttrande stod det om Sikhall 1:22:

“I anslutning till förrådscontainer växer två stycken uppväxta björkar med visst värde för växt- och djurlivet. Trädens värde utgörs av att de i stort sett är de enda träd som finns på fastigheten.”

De 4 trädgårdsträden på Juta var också de enda träd som fanns på gräsmattan. Träd är tydligen mer värda i Dalsland än på Juta…

Det är viktigt att komma ihåg att byggnadsnämnden senare ändrade sin syn på strandskyddsdispensen på Juta. Det gjorde inte Länsstyrelsen.

Davidsson fick också ett föreläggande av kommunen i januari 2021 att:

“Ta bort 2 st utemöbler placerade utanför tomtplatsavgränsning”

Ungefär 2 år senare skrev samma förvaltning om Sikhall 1:22:

“… lekutrustning, utemöbler, skyddsräcke vid servicebyggnad bedöms i detta fall inte vara avhållande med hänsyn till att området utgör en gästhamn och är allemansrättsligt tillgängligt.”

Davidsson ska kanske sätta upp en skylt vid vattnet – “Juta Gästhamn”… Då kanske Länsstyrelsen godkänner hans strandskyddsdispens också. Och sedan kan Davidsson få ha några utemöbler på sin gräsmatta… Som kanske då också får klippas…

Det som blev fastigheten Juta, som den ser ut idag, avstyckades 1970. Ägare till marken var vid tillfället staten. Älvsborgs läns Landstingskommun blev ny ägare. Det var en följd av att landstinget övertog den statliga mentalsjukvården.

Landstinget satte upp staket för att avgränsa fastigheten. Det syns emellertid inte på de suddiga flygfotona från 1975. (Se “Är Länsstyrelsen objektiv? (1/2)”.) Staketet, som antagligen är utbytt vid ett senare tillfälle, dock innan Davidsson köpte Juta, finns kvar än idag. Davidsson har däremot satt upp trädgårdsbelysning ner mot älven.

Länsstyrelsen vill att Davidsson ska ta bort både staket och trädgårdsbelysning eftersom de ligger utanför tomtplatsavgränsningen. Anordningarna privatiserar Juta och hindrar allmänhetens passage. Länsstyrelsen skrev den 17 maj 2023 att “ljuspollarna”:

“avhåller allmänheten från att röra sig i området.”

Dessutom har en av Länsstyrelsens ärendehandläggare påpekat att öppningen på staketet vid den traditionella vandringsleden nere vid älven är för liten. Det var också privatiserande.

Länsstyrelsen granskade aldrig tillsynsärendet med staketet efter kommunens beslut för Sikhall 1:22. De granskar ju enbart givna dispenser. Det borde emellertid inte ha hindrat Länsstyrelsens ärendehandläggare att påpeka att staket är oerhört privatiserande. Det kan ju nämnas att samma handläggare från Länsstyrelsen anmälde Davidssons granne för att ha brutit mot strandskyddslagstiftningen vid besök på Juta… Fast det är klart, Länsstyrelsen var ju aldrig ute och kollade på Sikhall 1:22…

I protokollet från byggnadsnämndens sammanträde den 5 december 2023 konstateras inledningsvis att:

“Staketet runt fastigheten bedöms ha en avhållande effekt och bedöms vara en förbjuden åtgärd om staketet uppförts efter de generella strandskyddslagstiftningen år 1975.”

Och här är parallellen med Juta anmärkningsvärt tydlig. Byggnadsnämndens slutsats i Jutas fall var under drygt 5 år att det aldrig hade funnits något staket på Juta. Det syntes ju inte på flygfotona. I det här fallet, Sikhall 1:22, skriver nämnden:

“Staketet runt fastigheten bedöms funnits på platsen innan strandskyddslagstiftningen år 1975 och är därmed lagligen uppfört.”

Bevisen är flygfoton och privata foton samt uppgifter från de inblandade. Byggnadsnämnden, och Länsstyrelsen, tolkade dock denna information helt olika. (Se “Är Länsstyrelsen objektiv? (1/2)”.) Länsstyrelsen hade för övrigt inga synpunkter på staketöppningens storlek i Sikhall – trots att öppningen är mindre än på Juta… (OBS. ”Skalan” på fotografierna är inte samma.)

Som sagt, byggnadsnämnden har ändrat sin bedömning i Jutaärendet, det har inte Länsstyrelsen…

Jag vill avsluta den här serien blogginlägg med att påpeka ett som jag ser det stort förbiseende från Länsstyrelsens sida när det gäller Juta. Det har med kompensationsåtgärder att göra. Byggnadsnämnden citerade i sitt beslut om strandskyddsdispens den 7 mars 2023 en dom från Mark- och miljööverdomstolen från den 4 mars 2020 (M 4244-19):

“Om en redan utförd åtgärd avviker från en given strandskyddsdispens eller från vad som skulle kunna godtas vid en helt ny dispensprövning bör det däremot inte vara uteslutet att vid en proportionalitetsavvägning beakta om det finns möjlighet att på annat sätt kompensera för den negativa påverkan som åtgärden medför”

Mark- och miljööverdomstolen lutar sig mot Miljöbalken (16 kap. 9 § 3 p). Byggnadsnämnden kommenterade i sitt beslut:

“Fastighetsägaren har under en tid lagt dit en bro som möjliggör för allmänheten att passera det djupa diket i fastighetens norra del. Det har fallit väl ut och varit mycket uppskattat och ökat tillgänglighet och möjligheten att röra sig förbi fastigheten.”

Det tycks som om Vänersborgs byggnadsnämnd har följt lagen och de prejudicerande domarna noggrannare och bättre än Länsstyrelsen (och Mark- och miljödomstolen i Vänersborg).

Byggnadsnämnden i Vänersborg har fattat beslut om två strandskyddsdispenser, en på Juta och en på Sikhall 1:22. Man kan tycka vad man vill om båda dispenserna, men nämnden har helt klart ändrat attityd och uppfattning jämfört med den traditionella negativa synen. Och på sätt och vis har nämnden varit, så att säga, mycket flexibel och tillåtande i båda fallen och behandlat båda fastighetsägarna lika.

Länsstyrelsen däremot har bedömt de båda strandskyddsdispenserna helt olika. Det som de tillåter, eller blundar för, i det ena fallet blir oerhört avgörande i det andra. I fallet Juta är det bara avslag, avslag och avslag. Jag förstår inte orsaken till Länsstyrelsens prövningar och beslut. Kanske någon annan gör det.

Tyvärr delar Mark- och miljödomstolen i Vänersborg Länsstyrelsens syn på strandskyddsdispensen på Juta. (Se ”MMD: Dom över Juta”.) Det förstår jag inte heller. Men till det återkommer jag.

===

Inlägg i denna bloggserie:

  •  

Kategorier:Byggnadsnämnden, Juridik, Juta, Länsstyrelsen, Sikhall, strandskydd, Vänersborgs Segelsällskap, VSS

Är Länsstyrelsen objektiv? (1/2)

5 februari, 2024 1 kommentar

Anm. Detta inlägg är en fortsättning på “Strandskyddsdispensen på Sikhall överklagat”.

Länsstyrelserna i Sverige kontrollerar enligt lag alla strandskyddsdispenser i alla kommuner. Länsstyrelsen i Vänersborg granskar varenda strandskyddsdispens som byggnadsnämnden i Vänersborg beviljar. I två blogginlägg ska jag granska Länsstyrelsens granskning och hantering av två strandskyddsdispenser, den på Bengt Davidssons Juta och den på Segelsällskapets fastighet Sikhall 1:22. 

Länsstyrelsen har genom åren delat Vänersborgs byggnadsnämnds mycket restriktiva syn på att bevilja strandskyddsdispenser. (Se “SVT och strandskyddsdispensen på Sikhall 1:22”.) När byggnadsnämnden avslår en strandskyddsdispens så tycks Länsstyrelsen i Vänersborg alltid vara nöjd. Men beviljar Vänersborgs kommun en strandskyddsdispens så brukar Länsstyrelsen som regel överpröva byggnadsnämndens beslut – och då blir dispensen avslagen.

När byggnadsnämnden den 7 mars 2023 ändrade inriktning och beviljade Juta en ny strandskyddsdispens sa Länsstyrelsen nej. Men när byggnadsnämnden beviljade Vänersborgs Segelsällskap strandskyddsdispens på fastigheten Sikhall 1:22 sa Länsstyrelsen – ja. Det var en stor överraskning…

Det finns flera paralleller mellan fallet Juta och fallet Sikhall 1:22. Jämförelserna visar att Länsstyrelsen inte har behandlat och bedömt Juta och Segelsällskapet på samma sätt. Den har haft olika bedömningsgrunder och ”bevisvärderingar” vid prövningen av de båda strandskyddsdispenserna. Det ska jag visa i det följande. I jämförelsen kommer jag att använda utdrag och citat från både Länsstyrelsens egna bedömningar, så klart, men även Vänersborgs byggnadsnämnds beslut och underlag, i de fall som Länsstyrelsen ställer sig bakom dessa bedömningar.

Det kan vara viktigt att vara ute och studera verkligheten. Det är nämligen inte alltid så lätt att göra riktiga tomtplatsavgränsningar utifrån en karta. Det kan ju faktiskt hända att kartan inte stämmer överens med verkligheten. (Fråga gärna ledamöter i byggnadsnämnden och tjänstepersoner på Länsstyrelsen som 2018 utifrån en felaktig karta godkände en tomtplatsavgränsning över Davidssons altan.)

Länsstyrelsen har under årens lopp gjort ett flertal besök på Juta. (Anmärkningsvärt nog utan att uppmärksamma att kartan 2018 inte överensstämde med verkligheten.) Handläggarna har vandrat omkring med anteckningsblock och kameror vid åtminstone 3 tillfällen. När det gällde bedömningen av Sikhall 1:22, Segelsällskapets fastighet alltså, ansåg handläggaren på Länsstyrelsen att det inte behövdes något besök på plats. Det räckte med kartor och fotografier…

I både fallet Juta och fallet Sikhall 1:22 fanns det fotografier som låg till grund för bedömningarna och besluten. Fotografiernas bevisvärde varierade dock avsevärt enligt Länsstyrelsen. Det handlade dels om flygbilder från det strategiska årtalet 1975 och dels om privata foton från andra tidpunkter. (Flygfotografiet till vänster visar Juta och fotografiet till höger Sikhall 1:22.)

 

 

Den 17 maj 2023 skrev Länsstyrelsen om Juta:

“Länsstyrelsen har tagit del av de uppgifter och flygbilder som fanns i kommunens ärenden, samt ytterligare flygbilder … Länsstyrelsen konstaterar att markområdet öster och norr om grusvägen inte har varit kontinuerligt hävdat som tomtmark efter 1975.”

Det tycks i och för sig som om Länsstyrelsen inte var riktigt säker på att Juta inte hade varit tomtmark 1975, och garderade sig därför med att det inte hade varit det, kontinuerligt(!), “efter 1975”… (Har Länsstyrelsen i Vänersborg en egen tolkning om årtalets betydelse?) Den 15 okt 2018 var emellertid Länsstyrelsen desto säkrare, och faktiskt, det var samma handläggare som gjorde bedömningen då som gjorde den i år, 2024, på Sikhall:

“Flygbilder över Jutatorpet visar att marken framför torpet inte var privat när strandskyddslagstiftningen kom 1975.”

Det var ingen tvekan. Det suddiga flygfotot från 1975 bevisade menade Länsstyrelsen att Juta inte var ianspråktaget. Juta var allmänrättsligt tillgängligt. Det var inte helt lätt att förstå Länsstyrelsens bedömning, eftersom t ex ett staket inte syns på ett sådant flygfoto. Samma handläggare(!) godkände dock byggnadsnämndens bedömning den 5 december 2023 av flygfotografiet från 1975 över Segelsällskapets blivande fastighet i Sikhall:

“Staketet syns inte på flygfoto från 1975. Med hänsyn på kvalitén på flygfotot samt tillkommen information bedöms fastighetsägaren har styrkt att staketet funnits på platsen innan 1975 och därmed lagligen uppfört.”

Ja, “kvalitén på flygfotot” var inte särskilt bra, det kan man lätt hålla med om. Saken var ju bara den att “kvalitén på flygfotot” över Juta 1975 inte heller var särskilt bra… Men i det fallet ansåg handläggaren på Länsstyrelsen att flygfotografiet var ett avgörande bevis…

Davidsson på Juta hade också andra fotografier, från “marken”, som visade staket och skyltar mm på Juta. De visade att marken hade varit ianspråktagen. De fotografierna räknades dock inte som ”tillkommen information” av Länsstyrelsen och kommenterades överhuvudtaget inte. Det var till skillnad från de kompletterade fotografierna på Sikhall som tydligen hade mycket högt bevisvärde. Det var ju nämligen så att “föreningen har angett…” och då måste ju de uppgifterna vara sanna. Varken byggnadsnämnden eller Länsstyrelsen behövde kontrollera uppgifterna. Eller rättare sagt, de blundade för de bevis som visade motsatsen.

Det handlade bland annat om fotografiet med en bil i bakgrunden som uppgavs vara taget i slutet av 70-talet. Den bilmodellen fanns emellertid inte före 1980… Det var dock inget som Länsstyrelsen tog i beaktande. (Se “Byggnadsnämnden och strandskydd 4” eller SVT när Pontus Gläntegård, V, förklarar – se “Hembygdsförening rasar mot kommunen” – 2.50 min in i sändningen .)

Det är många som har följt med i ärendena Juta och Sikhall 1:22 som undrar varför Länsstyrelsen inte granskar och bedömer alla på samma sätt…

Det finns fler exempel. I byggnadsnämndens underlag och beslut i ärendet Sikhall 1:22 den 27 nov 2023 ingick följande bedömning, som Länsstyrelsen inte hade några problem med att “godkänna”:

“Befintlig grillplats utan tak har funnits på platsen sedan innan -1975”

Studerar man det suddiga flygfotot från 1975 (se ovan) så kan man med hög grad av säkerhet konstatera att fotografiet visar, trots att det är otydligt, att det inte fanns något grillhus på fastigheten 1975… Det finns dessutom andra fotografier. Ett av dem visar en inskrift i grillfundamentet – “2000-05-06”… Det var då grillhuset byggdes. Det fanns helt enkelt inget grillhus på fastigheten 1975.

Länsstyrelsen höll med byggnadsnämnden om att det hade funnits en grillplats utan tak på Sikhall 1:22 ända sedan 1975. Det bekräftar den ansvarige ärendehandläggaren på Länsstyrelsen till SVT. Grillplatsen var därför laglig och att sedan sätta ett tak på den skulle inte motverka strandskyddets syften. Allmänhetens tillgång till strandområden var ändå säkrad, som byggnadsnämnden formulerade det i motiveringen till sitt beslut.

På Juta finns det inget grillhus. I varje fall inte än så länge, men det kanske är ett tips till Davidsson att bygga ett. Allmänhetens tillgång till strandområden skulle ju ändå vara säkrad… Davidsson har däremot ett mindre trädgårdsland på tomten. Det fanns där när Davidsson köpte Juta. Denna mindre odling, som de flesta husägare i t ex Nordstan har på sin tomt, kommer däremot att hindra tillgängligheten för allmänheten.

Byggnadsnämnden ger en intressant men ytterst tveksam motivering till dispensen för grillhuset:

“Särskilt skäl till grund för dispensen är att behövs för en anläggning som för sin funktion måste ligga vid vattnet och behovet inte kan tillgodoses utanför området (…) samt behövs för att utvidga en pågående verksamhet och utvidgningen inte kan genomföras utanför området”

Den motiveringen för att ge strandskyddsdispens för ett grillhus utanför tomtplatsavgränsningen slår det mesta tycker jag. Måste en grillplats “ligga vid vattnet”? Och inte nog med det, nämnden skrev:

“Tak över grillplatsen bedöms stärka friluft-/båtlivet på fastigheten som är tillgänglig för allmänheten…”

I resonemangen kring Juta visar Länsstyrelsen inget av denna överslätande, förstående och “vidsynta” attityd…

 Tvärtom! När Davidsson menar att allmänhetens insyn i hans bostadshus är ett “särskilt skäl”, precis som grillhuset var ett “särskilt skäl”, liksom den privata äganderättens ökade betydelse i bedömningarna (jämför Mark- och miljööverdomstolens domar “M 12640-19” och “M 1850-15”) så skrev byggnadsnämnden i oktober 2022:

“För att åberopa ett mycket angeläget intresse krävs mycket speciella omständigheter och bör tillämpas särskilt restriktivt när det gäller enskilda intressen. Förvaltningens bedömning är att de framkomna intressena inte anses vara av sådan karaktär att det är att se som mycket angelägna intressen utifrån de särskilda skälen.”

Grillhuset var ett “särskilt skäl” men inte Mark- och miljööverdomstolens domar…

Länsstyrelsen har inte haft något intresse av att kontrollera fakta på Sikhall 1:22. Och på Juta har Länsstyrelsen bara tagit hänsyn till “fakta” som den kunde tolka som stöd för sin egen uppfattning om avslag. Det är svårt att förstå varför Länsstyrelsen behandlar Davidsson på Juta annorlunda.

Det finns fler exempel…

Fortsättning följer i ”Är Länsstyrelsen objektiv? (2/2)”.

===

Inlägg i denna bloggserie:

Kategorier:Byggnadsnämnden, Juridik, Juta, Länsstyrelsen, Sikhall, strandskydd, Vänersborgs Segelsällskap, VSS

SVT och strandskyddsdispensen på Sikhall 1:22

2 februari, 2024 1 kommentar

SVT:s Lokala Nyheter Väst har återigen satt Vänersborg och kommunen på kartan. I tisdags, 30 januari, sändes ett längre avsnitt, ca 3.30 min, om Sikhall. (Se “Hembygdsförening rasar mot kommunen” – 50 sek in i sändningen.)

Reportern Lisa Johansson uppmärksammade än en gång Vänersborgs byggnadsnämnd. Reportaget handlade om det nedlagda tillsynsärendet och strandskyddsdispensen på Vänersborgs Segelsällskaps fastighet Sikhall 1:22. För att vara tydlig, det handlade inte om fastighetsregleringarna mellan kommunen och Sikhall och det överklagande till Förvaltningsrätten som är aktuellt. (Se blogginläggen om “SBN/Sikhall”.)

Vänersborgs Segelsällskap (VSS) anmäldes redan 2021 av en kommuninvånare som misstänkte att VSS hade brutit mot strandskyddsreglerna. Miljö- och byggnadsförvaltningen upprättade därför ett tillsynsärende som emellertid tog sin tid. Ärendet behandlades inte i byggnadsnämnden förrän den 5 december 2023. (Se “Brott mot strandskyddet i Sikhall”.)

Byggnadsnämnden beslutade då, den 5 december 2023:

“att avskriva ärende gällande tillsyn inom strandskyddat område utan vidare åtgärd.”

Beslutet innebar att nämnden inte ansåg att Segelsällskapet behövde strandskyddsdispens för lekplats, utemöbler, skyddsräcke vid servicebyggnad och staket som ringar in fastigheten. Men det var två saker som inte byggnadsnämnden kunde blunda för och låta passera. Det löste dock nämnden snabbt och lätt. 

“Byggnadsnämnden ger strandskyddsdispens i efterhand för tak över grillplats 4,2m x 4,2m samt förråd 2,5m x 5m.”

Det var två bra beslut för Segelsällskapet, men beslut som skilde sig markant från andra beslut i tillsynsärenden och strandskyddsdispenser som har fattats av byggnadsnämnden de senaste åren. Byggnadsnämnden och miljö- och byggnadsförvaltningen i Vänersborg har som bekant en lång tradition av att vända på varenda sten för att hitta argument som begränsar fastighetsägarnas rättigheter. Mottot har varit att om det finns oklarheter och tveksamheter – tolka dem till den sökandes nackdel. Det har erfarits av bland annat blåbärsodlaren vid Hästefjorden, Magnus Larsson i Sikhall och Bengt Davidsson på Juta.

Nu vände alltså byggnadsnämnden helt om och intog en totalt motsatt position. Det verkade som om Miljöbalkens strandskyddsregler inte skulle gälla överhuvudtaget. Och som Pontus Gläntegård (V) skrev i sin reservation mot beslutet om den beviljade strandskyddsdispensen:

“Det kommer vara svårt med likhetsprincipen enligt kommunallagen om det räcker att skicka in ett kort från 80-talet och ange att det visar det man vill och myndigheten tar det som bevis på att det är från före 1975. Hur ska myndigheten hantera nästa liknande ärende?”

Byggnadsnämndens majoritet har onekligen ändrat färdriktning.

Jag har beskrivit byggnadsnämndens beslut i 5 blogginlägg. Om du vill veta mer så rekommenderar jag en genomläsning. Det första inlägget hittar du här: “Byggnadsnämnden och strandskydd”.

Byggnadsnämndens och förvaltningens bedömningar och beslut har regelmässigt setts med stort gillande av Länsstyrelsen i Vänersborg. Länsstyrelsen studerar och prövar alla beslut om strandskyddsdispens som fattas av kommunen. Det måste Länsstyrelsen enligt lag.

Länsstyrelsen i Vänersborg har som “tradition” haft samma grundinställning som Vänersborgs kommun – hellre fälla än fria. I fallet Davidsson på Juta anade antagligen Länsstyrelsen att det var “fara å färde”… Vad hade tagit åt byggnadsnämnden, hade den gett Davidsson dispens? (Se “Juta: Idag fick Davidsson en tomt!”.) Så verkade det i varje fall som Länsstyrelsen resonerade. Den bestämde sig nämligen snabbt för att överpröva beslutet – och upphävde det. Länsstyrelsen visade tydligt var skåpet skulle stå – på samma plats som alltid…

Länsstyrelsen studerade självklart också byggnadsnämndens strandskyddsdispens i Sikhall för Segelsällskapet. Det ska noteras att det var dispensen den prövade, inte tillsynsärendet. De flesta var tämligen säkra på att det skulle bli en överprövning, och att byggnadsnämndens beslut skulle upphävas. Sannolikheten var också stor att Länsstyrelsen även skulle ta upp staketet som avgränsade och privatiserade fastigheten – med precis samma attityd och uppträdande som den visade på Juta.

Och så, som en blixt från en klar himmel…

Tio dagar efter byggnadsnämndens beslut, den 15 december, och tydligen samma dag som ärendet hamnade hos Länsstyrelsen, så bestämde sig Länsstyrelsen snabbt och lätt om strandskyddsdispensen för Sikhall 1:22:

“Länsstyrelsen beslutar att godkänna Vänersborgs kommuns beslut den 5 december 2023 i ärende STR.2023.15 om strandskyddsdispens för förråd och tak över grillplats på fastigheten Sikhall 1:22, Vänersborgs kommun.”

Det var tydligen ett enkelt beslut för handläggaren på Länsstyrelsen. Länsstyrelsen motiverade beslutet:

“Länsstyrelsen anser inte att det finns någon grund för att pröva kommunens beslut.”

Det fanns inga skäl skrev Länsstyrelsen att anta att:

“det inte finns förutsättningar för dispens, eller
en brist i ärendets handläggning [som] kan ha haft betydelse för utgången i ärendet”

Det var ett minst sagt överraskande beslut. Länsstyrelsen bedömde att alla Segelsällskapets åtgärder i Sikhall var lagenliga – medan samma ärendehandläggare bara några månader innan hade ansett att det mesta på Juta var olagligt… (Se “Länsstyrelsen upphäver Jutabeslutet”.)

Det var helt klart en 180 graders vändning av den ärendehandläggare på naturavdelningen på Länsstyrelsen i Vänersborg som sysslar med strandskyddsdispenser. Särskilt som man betänker att ärendehandläggaren och hennes fåtaliga kollegor var inblandade i upphävandet av byggnadsnämndens beslut på Juta… 

Även Länsstyrelsen är självklart, precis som byggnadsnämnden, en myndighet som måste fatta beslut som följer lagen. Den måste också behandla alla invånare lika. Allmänheten får inte misstänka eller spekulera om att vissa avgöranden kan bero på handläggarnas uppfattning om enskilda fastighetsägare. Eller egna intressen. Eller att man känner varandra sedan tidigare…

Länsstyrelsen ska vara saklig i alla lägen, ta reda på fakta, vara objektiv, behandla alla lika och följa lagarna.

Byggnadsnämndens strandskyddsdispens, som alltså också “godkändes” av Länsstyrelsen, har överklagats.

Fortsättning följer i blogginlägget ”Strandskyddsdispensen på Sikhall överklagad”.

===

Inlägg i denna bloggserie:

Kategorier:Byggnadsnämnden, Länsstyrelsen, Sikhall, SVT, Vänersborgs Segelsällskap

MMD: Dom över Juta

17 januari, 2024 4 kommentarer

Måndagen den 15 januari 2024 avkunnades domen från Mark- och miljödomstolen i Vänersborg. Bengt och Miranda Davidsson på Juta får inte någon tomt.

Domslutet hade i sin helhet följande lydelse:

“Mark och miljödomstolen ändrar Länsstyrelsen i Västra Götalands läns beslut på så sätt att

  • strandskyddsdispens beviljas för ytterligare två lyktstolpar,
  • villkor om grindar åt norr och grind åt söder upphävs samt
  • tomtplats bestäms till det område som framgår av bilaga 2

Mark- och miljödomstolen avslår överklagandet i övrigt.”

Bilaga 2 visar den beslutade tomtplatsen:

MMD 15 januari 2024

Den smala grusvägen längs altanen och huset ligger som synes inom tomtplatsavgränsningen, liksom ”vägkorsningen” och vägen till husets nordsida respektive den gamla ladan längst i nordväst. Lyktstolparna vid vägen ingår också i tomtplatsen men resten av den stora gräsmattan ner mot älven blir allmänrättslig tillgänglig.

Det torde vara en slump att Mark- och miljödomstolens tomtplatsavgränsning i det närmaste är identisk med det förslag som lades fram av byggnadsförvaltningen till byggnadsnämndens sammanträde i december 2022… (Se det lilla fotot till höger.) Det blev emellertid inget beslut i nämnden den gången eftersom dåvarande ordförande Bo Dahlberg (S) lyfte bort ärendet från dagordningen. (Se “Inget beslut om Juta!”.)

Paret Davidsson är självklart mycket besviket över domslutet från Mark- och miljödomstolen (MMD) och ser domen som en stor motgång. Den strandskyddsdispens med tomtplatsavgränsning som byggnadsnämnden beslutade den 7 mars 2023 var den som Davidsson hade hoppats att MMD (Mark- och miljödomstolen) skulle se fördelarna och nyttan med för alla parter.

Byggnadsnämnden 7 mars 2023

Davidsson ansåg, liksom många andra, att nämndens beslut var logiskt och en bra avvägning mellan enskilda och allmänna intressen. Nämndens motiveringar, som arbetats fram av byggnadsförvaltningen, var mycket sakliga, övertygande och vederhäftiga samt väl underbyggda. Men MMD gick istället på Länsstyrelsens linje…

Domen innebär att trots att paret Davidsson har köpt en fastighet på “landet” så har de knappt någon gräsmatta. Fotografiet till vänster visar det enda gräs som finns inom domstolens tomtplatsavgränsning, förutom den smala remsan längs vägen där lyktstolparna står. Gräset till vänster fortsätter längs altanen men är mycket brant och gräsytan till höger är både liten och delvis brant. Det finns inget ställe att odla upp ett jordbruksland och ingen plats att placera ett växthus. Det är faktiskt anmärkningsvärt, eftersom det nog inte finns någon villaägare i kommunen som inte har en gräsmatta på sin tomt. Miranda och Bengt Davidsson får skaffa en kolonilott om de vill odla lite potatis och några morötter…

Istället för att det finns en “vanlig” trädgård på tomten ska människor kunna gå förbi altanen på Juta på ca 5 meters håll, sätta sig på den stora gräsmattan (som inte Davidsson får utnyttja), betrakta Bengt och Miranda när de äter frukost en solig morgon i juni och kanske vinka lite försynt…

MMD:s dom gick egentligen helt på Länsstyrelsens linje. Länsstyrelsen beslutade den 17 maj 2023 om följande strandskyddsdispens med följande villkor, t ex grindarna, och att tomtplatsavgränsningen skulle ha följande utseende:

Länsstyrelsen 17 maj 2023

Det var bara ett problem med Länsstyrelsens beslut som MMD var tvungen att “rätta till”…

Länsstyrelsen hade “glömt” den grundläggande förvaltningsrättsliga principen om gynnande förvaltningsbeslut. Det är ett misstag som en statlig myndighet helt enkelt inte får begå. (Se “Juta i Svt (1): Lst kan inte lagen”.) Det vittnar onekligen om en viss inkompetens hos juristerna på Länsstyrelsen.

Byggnadsnämnden 17 april 2018

Byggnadsnämnden 17 april 2018

Bakgrunden till Länsstyrelsens stora misstag ligger i det beslut som byggnadsnämnden i Vänersborg fattade den 17 april 2018.  Nämndens beslut var på många sätt felaktigt, tomtplatsavgränsningen gick t ex över Davidssons altan. Byggnadsnämnden hade, som har påpekats många gånger i denna blogg, missat att huset var ombyggt och att det hade anlagts en altan, allt helt enligt bygglovet. Men beslutet hade trots felaktigheterna vunnit laga kraft.

Länsstyrelsen 17 maj 2023

Och i det beslut som Länsstyrelsen nu fattade, den 17 maj 2023, ändrade Länsstyrelsen byggnadsnämndens gamla beslut till Davidssons nackdel. Davidsson blev av med det röda området.

Länsstyrelsens beslut innebar alltså att Davidsson blev av med en del av vägen till ingången på nordsidan av huset och till den gamla ladan. Trots alltså att beslutet 2018 hade vunnit laga kraft. Dessutom skulle Davidssons tvingas sätta upp två grindar vid tomtplatsavgränsningen. Som de måste öppna och stänga varje gång de skulle ställa bilen på denna sida bostadshuset. Davidsson skulle även bli tvungen att ta bort två lyktstolpar i området.

Länsstyrelsens beslut på de här punkterna var alltså lagstridiga. MMD rättade därför i måndagens dom så att säga till de lagstridiga “misstag” som Länsstyrelsen hade gjort. Därav de två punkterna i domen att “strandskyddsdispens beviljas för ytterligare två lyktstolpar” och att “villkor om grindar åt norr och grind åt söder upphävs”.

Och visst var dessa ändringar till fördel för Davidsson, även om de i det stora hela var tämligen betydelselösa och alltså enligt tidigare beslut.

Men oavsett rättelserna har domen från Mark- och miljödomstolen förstört inledningen av det nya året för Davidssons. Bengt Davidsson känner att tron på rättsväsendet, förnuftet, likabehandlingen och rättssäkerheten har fått sig en rejäl törn. Det är han inte ensam om. Det är antagligen fler som delar den uppfattningen, kanske till och med ledamöter i Vänersborgs byggnadsnämnd… Jag delar hans uppfattning, och det gör jag bland annat av följande orsak.

Byggnadsnämnden, Länsstyrelsen och Mark- och miljödomstolen har fattat fyra olika beslut kring samma ärende på Juta och utifrån samma strandskyddslagstiftning i Miljöbalken.

Den 17 april 2018 fattade byggnadsnämnden i Vänersborg ett beslut om strandskyddsdispens med tomtplatsavgränsning. (Se karta ovan.) Davidsson överklagade beslutet till först Länsstyrelsen och sedan till Mark- och miljödomstolen. Båda instanserna avslog Davidssons överklagan och slog fast att byggnadsnämndens beslut var riktigt.

I Mark- och miljödomstolens dom från den 1 mars 2019 angavs följande skäl till att överklagan avslogs:

“Mark- och miljödomstolen anser med utgångspunkt i nämnda faktorer att den av nämnden gjorda tomtplatsbestämningen är naturligen avgränsad. … Mark- och miljödomstolen finner vid dessa förhållanden att den av nämnden fastställda tomtplatsavgränsningen får anses rimlig och väl avvägd.”

”Rimlig och väl avvägd”… Say no more.

Det här beslutet med bland annat tomtplatsavgränsningen över altanen fick Davidssons leva med i 5 år. (5 år!) Inför beslutet i byggnadsnämnden den 7 mars 2023 skrev byggnadsförvaltningen om beslutet 2018:

“Tidigare beslut är felaktigt. Ingen av de kartor som inlämnades till förvaltningen inför bygglovsprövning eller prövning av strandskyddsdispens hade den nya altanen inritad.”

Länsstyrelsen skrev i beslutet den 17 maj 2023 också om byggnadsnämndens beslut 2018:

“Olika faktorer, såsom felaktiga kartor var grund till att den tomtplats som då meddelades 2018 blev liten och gjorde det omöjligt för den enskilde att kunna använda sitt bostadshus på ett tillfredsställande sätt.”

Länsstyrelsen “glömde” emellertid att den 2018 avvisade Davidssons överklagande med att byggnadsnämnden hade gjort en riktig bedömning…

Mark- och miljödomstolen har inte kommenterat att underlaget för domslutet 2019 var felaktigt – och därmed även domen.

Den 7 mars 2023 ändrade byggnadsnämnden i Vänersborg den gamla strandskyddsdispensen och fattade beslut om en ny strandskyddsdispens med en ny tomtplatsavgränsning. (Se karta ovan.)

Den 17 maj 2023 ändrade och upphävde Länsstyrelsen beslutet i byggnadsnämnden. Länsstyrelsen ändrade bland annat tomtplatsavgränsningen. (Se karta ovan.)

Det var den tredje strandskyddsdispensen med tomtplatsavgränsning – annorlunda än de två andra. Men inte nog med det, den 15 januari 2024 kom alltså Mark- och miljödomstolen med en 4:e variant. (Se karta ovan.)

Det har alltså sedan 2018 fattats 4 beslut om olika strandskyddsdispenser med olika tomtplatsavgränsningar. Och alla utgår och hänvisar till samma lag, Miljöbalken, och till prejudicerande domar från Mark- och miljööverdomstolen. Fyra olika domar i samma rättsfall.

Fallet Juta visar tydligt att besluten handlar om tolkningar av lagen. Och vid tolkningar av lagen handlar det om bedömningar – och då ligger vägen öppen för att personliga erfarenheter och tyckanden, politiska övertygelser osv fäller avgörandet. Och då kan tilltron för rättsväsendet definitivt få sig en törn…

Det blir självklart fler blogginlägg om Mark- och miljödomstolens dom. Det finns oerhört mycket att skriva om, även om skrivandet alltmer får karaktären av ett Sisyfosarbete…

Fortsättning följer…

===

Blogginlägg om domen i Mark- och miljödomstolen och Länsstyrelsens roll:

Kategorier:Byggnadsnämnden, Juridik, Juta, Länsstyrelsen, strandskydd

Byggnadsnämnden och strandskydd 5

2 januari, 2024 4 kommentarer

Anm. Detta blogginlägg är en fortsättning på inlägget “Byggnadsnämnden och strandskydd 4”.

Byggnadsnämnden fattade de två besluten om Sikhall 1:22 den 5 december. I det första ärendet, om att bevilja strandskyddsdispens i efterhand för tak över grillplats samt förråd, reserverade sig Torbjörn Moqvist (SD) mot nämndens beslut. Vänsterpartiets Pontus Gläntegård förde fram att beslutet i det här ärendet borde fattas efter nästa ärende om att “avskriva ärende gällande tillsyn inom strandskyddat område utan vidare åtgärd”. Gläntegård menade att staketets vara eller inte vara kring fastigheten Sikhall 1:22 var avgörande för beslutet om strandskyddsdispens. Om staketet fick vara kvar ansåg Gläntegård att grillhuset och förrådet bröt mot strandskyddsreglerna i och med att de privatiserade fastigheten och hindrade allmänhetens fria tillträde till strandområdet.

Ordförande ändrade dock inte ärendeordningen. Gläntegård reserverade sig inte mot beslutet om strandskyddsdispens. Han hade antagligen den uppfattningen att nämnden trots allt inte skulle låta staketet vara kvar.

I tillsynsärendet yrkades det på återremiss. Torbjörn Moqvist (SD), Jimmy Lindqvist (SD) och Pontus Gläntegård (V) ansåg att nämnden på ett noggrannare sätt skulle undersöka om staketet hade funnits runt fastigheten Sikhall 1:22 år 1975. Det skulle nämnden kunna göra genom att fråga grannar eller tjänstepersoner på kommunen. Det ansågs emellertid vara ett för hårt krav. Eller varför inte fråga, lägger jag till nu i efterhand, den markägare som sålde marken till Segelsällskapet. Han heter Jan T och lever i Göteborg och är inte svår att nå… (Om någon i byggnadsnämnden vill ha namn och nummer är det bara att höra av sig. Jan T har en mycket bestämd uppfattning i staketfrågan.)

Det blev votering i tillsynsärendet. Med röstsiffrorna 6-3 röstades kravet på återremiss ner. Nämndens två moderater var med i majoriteten. Därmed beslutade byggnadsnämnden att:

“avskriva ärende gällande tillsyn inom strandskyddat område utan vidare åtgärd.”

Torbjörn Moqvist (SD) och Jimmy Lindqvist (SD) reserverade sig mot beslutet och Pontus Gläntegård (V) reserverade sig skriftligt.

Gläntegård arbetar i sitt yrkesliv med byggfrågor. Han är mycket kunnig på området och därför vill jag återge hans reservation i sin helhet.

“Förvaltningen anger att staketet har en avhållande effekt för allmänheten, vilket jag med fler i nämnden instämmer i, ”att det inte hade medgetts i en ansökan idag”. Syftet med staketet är att avhålla allmänheten, något annat syfte kan inte ses. Staketet inhägnar varken vattnet eller lekplatsen enbart utan följer fastighetsgränsen utanför tomtplatsen varvid inget annat syfte kan ses, så som till exempel säkerhet.

Att staketet är uppfört före 1975 kan inte visas i underlaget som nämnden fått tillgång till. I bildmaterialet visas däremot tvärtom att det spikas på staketet med en Volvo 240 av modellår 1980 i bakgrunden. Volvon har de rektangulära framljusen, stötfångaren samt de nya backspeglarna som var komna i modellår 1980, bilen fanns därmed inte innan 1980. Av bilden framgår även att gräset inte ger något spår av att staket funnits på platsen innan. Varvid det antagligen inte är reparation som pågår på bilden utan uppförandet.

Av flygbilden i materialet framgår heller inga spår i gräs eller marken av ett staket. Det brukar påverka klippandet av gräset och hur personer sliter på marken med sina rörelser.

På annat foto som uppges vara från 70-talet i underlaget framgår att de spikar på ett trädäck vid vattnet på fotot syns en byggnad vid ladugården i bakgrunden. På flygbild från 1975 så finns inte den byggnaden med varvid oklarhet råder om när dessa uppförts. (Se nedan; min anm.)

Förvaltningen har inte begärt in flygbilder av Lantmäteriet enligt uppgift på nämnden. Man har heller inte hört sig för bland de boende eller i kommunens arkiv om de vet till exempel när ladugården revs. Det kan därmed finnas mer material att tillgå.

Jag reserverar mig därmed mot beslutet då detta bygger på för stor osäkerhet i beslutsunderlaget. Det kommer vara svårt med likhetsprincipen enligt kommunallagen om det räcker att skicka in ett kort från 80-talet och ange att det visar det man vill och myndigheten tar det som bevis på att det är från före 1975. Hur ska myndigheten hantera nästa liknande ärende?”

Det fotografi som Gläntegård kommenterar i reservationen, om hur man spikar på ett trädäck, är bilden till vänster.

På fotografiet syns en byggnad vid ladugården i bakgrunden (se pilarna). På flygbilden från 1975 verkar inte byggnaden finnas med.

Fanns det ett staket eller inte runt Segelsällskapets byggnad i Sikhall 1975? Byggnadsnämnden borde ha lagt ner mer tid och kraft för att förvissa sig om hur det var. Det är en viktig och avgörande fråga.

Jag förstår helt varför Vänersborgs Segelsällskap söker strandskyddsdispens och kämpar med näbbar och klor för att slippa vidta åtgärder (eller betala vite) som öppnar upp för allmänhetens fria tillträde på eller passage över Sikhall 1:22. Föreningens klubbhus, och “gästhamn”, har byggts upp under lång tid och klubben vill slå vakt om sin anläggning. Det är självklart.

Men byggnadsnämnden är en myndighet som måste fatta beslut som följer lagen och den måste också behandla alla kommuninvånare lika. Inget ska lämnas outrett. Nu när nämnden och förvaltningen i vissa fall ser mellan fingrarna på “bevisningen” och i andra, de absolut flesta, vänder på varenda sten för att hitta argument som begränsar den enskildes rättigheter, blir ärendena snarare politiska än juridiska.

Så får det inte vara. Allmänheten får överhuvudtaget inte ana, misstänka eller spekulera om att vissa avgöranden kan bero på ledamöternas uppfattning av enskilda fastighetsägare. Det är därför viktigt, jag upprepar återigen, att kommunen är saklig i alla lägen, tar reda på fakta, är objektiva, behandlar alla lika och följer lagarna.

Det gäller även Länsstyrelsen i Vänersborg.

Alla strandskyddsdispenser som beslutas av byggnadsnämnden skickas automatiskt vidare till Länsstyrelsen. Så gjorde nämnden i Bengt Davidssons fall (Juta) 2018. Då höll Länsstyrelsen med byggnadsnämnden att tomtplatsavgränsningen skulle gå över Davidssons altan. När byggnadsnämnden i mars i år (äntligen) insåg att kartmaterialet som beslutet grundade sig på var felaktigt, ändrade nämnden sitt beslut. Länsstyrelsen ändrade dock inte sin uppfattning, den accepterade inte byggnadsnämndens beslut. Vi får inom de närmaste veckorna reda på hur Mark- och miljödomstolen ser på saken.

Redan den 15 december hade Länsstyrelsen bestämt sig om strandskyddsdispensen för Sikhall 1:22:

“Länsstyrelsen beslutar att godkänna Vänersborgs kommuns beslut den 5 december 2023 i ärende STR.2023.15 om strandskyddsdispens för förråd och tak över grillplats på fastigheten Sikhall 1:22, Vänersborgs kommun.”

Det var tydligen ett enkelt beslut. Länsstyrelsen motiverade:

“Länsstyrelsen anser inte att det finns någon grund för att pröva kommunens beslut.”

Det fanns t ex inga skäl att anta:

“en brist i ärendets handläggning [som] kan ha haft betydelse för utgången i ärendet”

Nähä….

Jag förstår inte. Hur kan handläggare ha så olika bedömningar i samma typ av ärenden? Särskilt när handläggaren i Sikhall tidigare också har varit inblandad i handläggningen av Juta…

I Regeringsformen, en av Sveriges grundlagar, står det i 1 kap 9 §, att:

“Domstolar samt förvaltningsmyndigheter och andra som fullgör offentliga förvaltningsuppgifter ska i sin verksamhet beakta allas likhet inför lagen samt iaktta saklighet och opartiskhet.”

Formuleringen “iaktta saklighet och opartiskhet” kallas “objektivitetsprincipen”. Den är grundläggande och central för en tjänsteperson. Tjänstepersoner måste alltså vara opartiska, sakliga och korrekta. Mot alla, i alla sammanhang. Objektivitetsprincipen slås även fast i Förvaltningslagen 5 § andra stycket.

Behandlas alla lika i Vänersborg?

Anm. Precis när jag ska publicera detta blogginlägg får jag ett mail som meddelar att byggnadsnämndens beslut är överklagat till Förvaltningsrätten i Göteborg. Det betyder att det blir fler blogginlägg i ärendet…

==

Blogginlägg i denna ”serie”:

Kategorier:Byggnadsnämnden, Länsstyrelsen, Sikhall, strandskydd, Vänersborgs Segelsällskap