Arkiv
Kommunens avloppsrening (2/3): Utsläpp
Fortsättning från ”Kommunens avloppsrening (1/3)”…
För att få veta lite mer om Holmängens avloppsreningsverk (ARV) så kan man förslagsvis studera en miljörapport från 2016. Det har jag gjort. (Vad jag förstår så är det här den senaste rapporten.)
I rapporten beskrivs hur Holmängens ARV är uppbyggt och hur det fungerar. Rapporten är naturligtvis stundtals mycket teknisk och det har jag varken kunskap eller lust att gå närmare in på. Men jag tror att systemet är så bra det kan bli, när det gäller sådana här kommunala anläggningar. Så länge reningsverket fungerar så renas avloppsvattnet på ett godkänt sätt enligt de lagar och förordningar som finns. (Rent tekniskt är det säkerligen möjligt med ett system, där allt från toaletterna går tillbaka till t ex åkermark utan att något rinner ut i vattendragen.)
Det kan dock vara bra att veta att t ex kväve, fosfor och BOD (biokemisk syreförbrukning) mäts i mg/liter och det kan vara väldigt missvisande. Koncentrationen kan se helt ok ut, men mängden ovidkommande vatten som rinner in i verket är stort. Avloppsvattnet späds därför helt enkelt ut. Mängderna kan sammanlagt bli stora. (Jag återkommer till det.)
Det kan vara värt att titta på vad en bra och godkänd rening enligt lagar och förordningar innebär. Hur ser t ex slambehandlingen ut? Det är ju något som kommunen har synpunkter på när det gäller t ex Solvarm i Sikhall.
I rapporten står det:
”Grovrens uppsamlas i container. Bio- och kemslam pumpas till förluftningsbassängen och avskiljs tillsammans med primär- och kemslam i försedimenteringen. Efter förtjockning rötas slammet.”
Det verkar ju bra. Det bildas gas i rötkammaren. Det används för uppvärmning av lokalerna samt rötkammaren. En del av gasen används även för att producera elström.
Det är också bra. Och sedan?
”Efter avvattning transporteras slammet till mellanlagringsplatsen. Under året har slammet transporteras från mellanlagringsplatsen till Ragns Sells på Heljestorp.”
Slam skickas alltså till Ragn-Sells anläggning i Heljestorp och återvinns inte. (Enligt muntlig uppgift så skickas det koncentrerade slammet nu för tiden till deponitäckning i Karlstad.) Det kan noteras att Solvarm vill återvinna allt slam från sin fastighet, men det stoppades som bekant av Miljö och Hälsa. Det fanns inget formellt tillstånd… (Se ”Solvarms naturhus (3): Stäng systemet!”.)
Det kan också nämnas att Holmängens ARV tillförs ”externslam”, ca 5.000 m³/år, från icke avloppsansluten bebyggelse. Det slam som blir kvar i Brålandas reningsverk skickas däremot inte till Holmängen. Det går direkt till Häljestorp.
Det är även intressant att titta på bräddningen. En bräddning innebär ett tillfälligt utsläpp av orenat avloppsvatten. Det kan bero på att ledningsnät eller reningsverk är överbelastat och vattenmängden är större än vad VA-systemet klarar av, t ex vid kraftigt regn och snösmältning. Bräddning är alltså inget bra…
Under år 2016 brann det i ett ställverk i centrala Vänersborg, vilket gjorde att verket blev utslaget i 20 timmar. Under den tiden bräddade verket 8.000 m³. (Ooops!) Det flöt ut i Vänern och Göta älv…
Det bräddades också i Ryrsjön, 339 m³ under 2016. Det var dock mindre än åren innan, 2014 bräddades nämligen 1.297 m³ och 2015 bräddades 911 m³… Det kanske inte alltid är så fräscht att bada i Väne Ryr…
Sammanlagt bräddades också 694 m³ vid de olika pumpstationerna. (I tabellen, som är min källa, ingår ”Ryr telestn” med 309 m³, en något annorlunda siffra än den som uppges på ett annat ställe i rapporten. Är det samma bräddning, som omtalas ovan, vilket allt talar för att det är, så får detta räknas bort från totalen.) Det bräddades vid Ängsvägens pumpstation, 129 m³ och Halleskogen 146 m³. Vid Sandgärdet bräddades det hela 7 gånger under året, men ”bara” sammanlagt 36 m³.
Det bräddas i Dalsland också. Brålanda reningsverk bräddade 240 m³ år 2016. I Frändeforsån skedde bräddning av orenat avlopp 50 ggr år 2016. Volymen var 3.124 m³. Det är ganska mycket i den lilla ån…
Jag har inga nyare uppgifter på bräddning, men det sägs av människor som bor vid Frändeforsån i Brålanda, att de aldrig har sett så mycket död fisk, som låg och flöt i vattnet, som i somras (2017). Det sägs också att avloppsrören läcker in vatten, vilket ibland gör att det behöver bräddas när det regnar extremt. Men att kommunen förnekar att det läcker ut… Det sista kan vara rykten.
En bräddning innebär alltså att avloppsvatten skickas ut orenat. Det kan t ex innebära utsläpp av sjukdomsalstrande mikroorganismer från människans tarmar (t ex e-koli, intestinala enterokocker och salmonella, men även virus mm). Det är för övrigt också ett problem att Vänersborgs kommuns reningsverk inte riktigt vet hur väl de tar hand om smittämnen vid reguljär drift. Det kan vara upp till 95%, men 5% blir mycket om det släpps ut i en enda punkt, t ex i Frändeforsån.
Kretslopp & Vatten (samhällsbyggnadsförvaltningen) bedömer att bräddningar och nödutsläpp på ledningsnätet kommer att ligga kvar på ungefär samma nivå i framtiden. I Vänersborgs kommuns miljörapport från 2016 står det för övrigt att utsläppen är försumbara… (Hallå Miljö och Hälsa!!)
Det är inte utan att tanken slår en att det kanske vore bättre miljömässigt om Miljö- och Hälsoskyddsförvaltningen och Kretslopp & Vatten lägger ner mer fokus på att samverka för att minimera (ta bort) bräddningar i kommunens nät än att jaga enskilda fastighetsägare i Timmervik och på Sikhall…
I ”Tillståndsansökan” från 2016 om att Holmängen ska ta emot mer avloppsvatten står det:
”Kväve och fosfor avleds via det renade avloppsvattnet till Göta älv. … Från H (Holmängen; min anm) släpps idag (2014-2015) ut ca 60 ton N (=kväve; min anm) per år och ca 1,3 ton P (fosfor; min anm) per år.”
Är dessa utsläpp ett problem? Kommunen anser inte det. Kommunen menar att Vänern är så stor och att vattenomsättningen vid Göta älvs utlopp också är det så att utsläppen knappast märks.
Men…
Tekn. Dr. Vattenförsörjnings- och avloppsteknik Hamse Kjerstadius skriver i sin analys och utvärdering av reningsgraden av avloppsvattnet i Naturhuset Sikhall:
”I avlopp återfinns mycket av de näringsämnen som konsumeras i våra samhällen. Bland dessa läggs särskilt fokus på kväve och fosfor. Återvinning av dessa näringsämnen från avlopp till åkermark föreslås i Naturvårdsverkets senaste förordningsförslag kring ny slamförordning.”
Kjerstadius skriver vidare att vid större avloppsreningsverk skiljs rent allmänt en stor mängd av fosforn bort från avloppsvattnet och hamnar i det avvattnade avloppsslammet. Men att endast en mindre del av kvävet återfinns i avloppsslammet, då det mesta av kvävet omvandlas till kvävgas. Och kvävgas är inte tillgängligt för växter. Det är däremot kvävet som finns i slammet. 
”Läget ser ännu värre ut för Vänersborg där allt avloppsslam från Holmängens ARV används som deponitäckning (Vänersborgs kommun, 2017). Således sker inget kretslopp av näringsämnen alls från Holmängens ARV idag.”
Det finns alltså en annan aspekt av utsläpp, inte bara att kvävet och fosforn hamnar i vattnet. Ämnena borde återvinnas… (Det sägs, även om jag själv inte kan räkna ut det, att 42% av kvävet rinner rakt igenom reningsverket.)
Holmängen släpper också ut andra ämnen. Här följer en tabell som visar de totala utsläppen från Holmängens ARV 2016:
Anm: BOD= biokemisk syreförbrukning, TOC=totalt organiskt kol, P=fosfor, N=kväve, NH4-N= ammonium, Hg=kvicksilver, Cd=Kadmium, Pb=bly, Cu=koppar, Zn=zink, Cr=krom, Ni=nickel och As=arsenik.
Det är en del… 
Som jämförelse, Solvarm släpper ut 1 m³ slam och noll liter orenat vatten varje år…
Det pratas en del i världen om kemikaliemixar, dvs när kemikalier, ibland i sig ofarliga, blandas och kan reagera med andra kemikalier och bli till nya farliga ämnen. Det är ganska outforskat än så länge vad jag förstår, men kemikalier blandas onekligen i utsläppen från reningsverken.
Med andra ord är kommunens rening inte alls så bra och effektiv som man kan tro, många farliga ämnen släpps ut i Vänern och förs via Göta älv så småningom ut i Skagerack/Kattegatt. Såvida inte en del hamnar i Trollhättan, Lilla Edet och Göteborg… Dessutom finns det alltså inget bra system för återvinning på Holmängens ARV. Och frågan är om det är hållbart…
Fortsättning följer…
.
- ”Kommunens avloppsrening (1/3)”
- ”Kommunens avloppsrening (2/3): Utsläpp”
- ”Kommunens avloppsrening (3/3): Varför tvångsanslutning?”
Kommunens avloppsrening (1/3)
Kommunen bygger ut VA-nätet i Vänersborg. Det är i grunden bra. Det är många på landsbygden som välkomnar utbyggnaden och som inget hellre vill än att ansluta sig. Men det finns också en baksida. Det finns de som inte vill eller behöver kommunalt VA. Det kan t ex bero på att det för många helt enkelt inte är prisvärt. Anslutningen till VA-nätet kostar ett par hundratusen kronor och överstiger kanske fastighetens värde. Det kan också bero på att fastighetsägare redan har en godkänd och bra avloppslösning. Som kanske till och med är bättre än kommunens…
Just nu, och sedan några år tillbaka, bygger kommunen ut VA-nätet längs vänerkusten i Dalsland. Det är en investering på åtskilliga miljoner kronor.
Kommunens VA-nät leder till två avloppsreningsverk. Det är där som avloppsvattnet ska renas. Det ena ligger i Brålanda och till det är ca 3.000 personer plus industrier anslutna. De viktigaste industrierna är naturligtvis Toppfrys AB och Dahlbergs slakteri. Det renade vattnet släpps sedan ut i Frändeforsån.
Det andra avloppsreningsverket är placerat på Holmängen. Här har verket varit lokaliserat sedan 1959. Holmängens reningsverk behandlar det kommunala och industriella avloppsvattnet från tätorterna Vänersborg och Vargön samt de mindre samhällena Båberg, Grunnebo och Väne-Ryr. Inga industrier av vikt ur belastningssynpunkt finns idag anslutna till verket. Utgående vatten från reningsverket leds till Vänerns utlopp i Göta älv via en 115 meter lång ”utloppstub” i betong.
Vattenledningarna som läggs ner i Dalsland just nu har blivit ihopkopplade med resten av kommunens. Dock ska allt avloppsvatten från fastigheterna längs Vänerkusten i Dalsland fortsättningsvis också gå till Brålandas avloppsverk.
Kapaciteten behöver utökas på Holmängens avloppsreningsverk (ARV). Samhällsbyggnadsnämnden ansöker om tillstånd till fortsatt och utökad verksamhet.
Kommunen yrkar i sin ansökan till Länsstyrelsen:
”fortsatt tillstånd till utökad verksamhet vid Holmängens avloppsreningsanläggning och fortsatt utsläpp av behandlat avloppsvatten till Vänerns utlopp till Göta Älv”
Enligt ansökan kommer anslutningen till reningsverket att öka från ca 28.600 hushåll till ca 45.000 personekvivalenter (=föroreningsbelastning som används vid dimensionering av enskilda avlopp och motsvarar den mängd som en person avger schablonmässigt på ett dygn). I ansökan ingår en miljökonsekvensbeskrivning. Av denna framgår bl.a. att verksamhetens utsläpp till vatten kommer att öka pga. den ökade anslutningen.
Det kan vi läsa på Länsstyrelsen Västra Götalands hemsida. (Se här.) Det är Länsstyrelsen som beviljar tillstånd för kommunens ARV (avloppsreningsverk), precis som kommunen gör för enskilda fastighetsägares avloppsystem i Vänersborg… Typ Solvarms…
Kommunen räknar med att den framtida belastningen kommer att öka på grund av en ökad hushållsanslutning och inkoppling av ytterligare bebyggelseområden inom kommunen, typ Holmängs Hage och Öxnered/Skaven. Däremot kommer reningsverket inte att flyttas, utan det beräknas ligga där det ligger i framtiden också:
”Omgivningsstörningarna orsakade av verksamheten är mycket begränsade och sannolikheten att hitta en annan och lämpligare lokalisering ur omgivningssynpunkt är tämligen liten med ekonomiskt rimliga insatser.”
Kostnaderna för att anlägga ett helt nytt reningsverk, lika stort som Holmängen, beräknas kosta mellan 400 och 750 miljoner (inklusive ledningar, pumpstationer, utloppsledning mm).
På Holmängen finns det en uppenbar översvämningsrisk. Det finns helt enkelt en fara att verket blir dränkt vid höjda vattennivåer. Vänerns medelvattenstånd är 44,64 meter över havet och Holmängens reningsverk ligger på ca 46,2-46,5 möh. För att klara kommunens dimensionerande nivå på 47,16 möh så ska kommunen uppföra en fysisk invallning av reningsverket. Vallen är för övrigt till stor del klar. (Den lägsta höjden på vallen blir på framsidan av verket +48,66 möh.)
Kommunens ansökan om en utbyggnad av reningsverket, som samhällsbyggnadsnämnden ansvarar för, har varit ute på remiss. Remisstiden gick ut den 7 april. Det var länge sedan som kommunen lämnade in sin ansökan, men Länsstyrelsen beslutade i december 2016 att samråd skulle ske med en bredare krets eftersom utbyggnaden kunde:
”antas medföra betydande miljöpåverkan.”
Länsstyrelsen har ställt en rad frågor som kommunen har fått utreda och besvara tämligen utförligt. Flera kompletteringar har lämnats in (oktober 2017). Slutsatsen från kommunen är att det inte kommer att bli några problem att ta emot avlopp från fler hushåll.
Miljö- och Hälsoskyddsnämnden i Vänersborg har tidigare (21/2 2017) yttrat sig till Länsstyrelsen över planerna. Nu är det ett nytt yttrande på gång, men det är inte klart än.
2017 ansåg Miljö och Hälsa att ansökan borde kompletteras på en rad punkter. Det fanns t ex ingen beskrivning av åtgärder som skulle vidtas vid driftsstörningar eller underhållsarbeten och hur det biologiska steget skulle klara av mer än det gör idag. Det bör också, menade Miljö och Hälsa, beskrivas utförligare hur byggnationen av vallar minskar översvämningsrisken.
Vi får se om Miljö och Hälsa är nöjda med de kompletteringar av ansökan som har gjorts. Det kan bli spännande. Miljö och Hälsa verkar ju ha intagit en betydligt strängare attityd till olika VA-lösningar, i varje fall av ”fallet Solvarm” att döma…
Fortsättning följer…
.
- ”Kommunens avloppsrening (1/3)”
- ”Kommunens avloppsrening (2/3): Utsläpp”
- ”Kommunens avloppsrening (3/3): Varför tvångsanslutning?”
Solvarms naturhus (3): "Stäng systemet!"
Det finns nog inget annat ord. Det tycks som om en ny skandal är på gång i Vänersborgs kommun. Och denna gång är Miljö- och Hälsoskyddsförvaltningen inblandad. Och så småningom kanske också Miljö- och Hälsoskyddsnämnden…
I två bloggar har jag redogjort för Solvarms naturhus i Sikhall. (Se ”Solvarms naturhus i Sikhall (1)” och ”Solvarms naturhus (2): En inspektion av MH”.) Utifrån de fakta som redovisas så kan det väl inte råda några som helst tvivel på att Solvarms naturhus ligger långt före kommunens VA-system när det gäller kretslopp, rening och återvinning. Solvarm ligger faktiskt bland de första i världen när det gäller detta område och han har också uppmärksammats internationellt. Och kommer så att göra ännu mer inom en nära framtid.
Miljö- och Hälsoskyddsförvaltningen gjorde en inspektion i juni 2017 och bedömningen av Solvarms system fick ett mycket positivt omdöme. Miljö- och hälsoinspektören skrev emellertid:
”Ett mer fullständigt kretslopp hade uppnåtts om även slammet hade använts.”
Efter det besöket arbetade Anders Solvarm vidare med just ”slamfrågan”. Han hade redan gått i de tankarna, vilket han också informerade inspektören om. Och vid årsskiftet satte han in åtgärder för att återvinna slammet! Kommunen skulle inte behöva komma till huset och ta med sig en kubikmeter slam om året… Fast det var naturligtvis inte därför Solvarm arbetade vidare med frågan. Han ville helt enkelt ha ett så fullödigt och fullständigt återvinningssystem som möjligt. Solvarm utvecklade en idé som innebar att han våtkomposterade och hygieniserade slammet inuti den första växtbädden med hjälp av kvarnpumpsteknik. (Se ”Solvarms naturhus i Sikhall (1)”.) Detta nya system var klart för skarpt läge och sattes alltså i drift vid årsskiftet.
Det skulle väl falla Miljö- och Hälsoskyddsnämnden i smaken – ett fantastiskt system som utvecklades och blev ännu bättre och effektivare? Och det i Vänersborg!
Nä…
I början av mars i år ringde Anders Solvarm upp Miljö och Hälsa i ett annat ärende. Då fick han reda på av en inspektör, inte densamma som hade inspekterat naturhuset tidigare, att han inte hade tillstånd för sitt avloppssystem.
Anders Solvarm blev mycket överraskad. Han hade ett tillstånd för sitt system. Det låg i och för sig ganska långt bak i tiden men sedan dess hade han ju bara utvecklat och förbättrat systemet. Solvarm trodde att tillståndet fortsatte att gälla.
Solvarm har inte något att dölja, det vet alla tusentals personer, inklusive tidningar, radio och TV, som genom åren har varit och studerat hans naturhus. (Tidningen Land hade förresten ett stort reportage i veckan om Solvarm och naturhuset.) Och det visste ju också Miljö och Hälsa, de hade ju varit där – och inspekterat.
Solvarm blev i telefonsamtalet informerad om att den förre inspektören muntligt hade upplyst Solvarm om att det krävdes ett nytt tillstånd. Det var något som Solvarm aldrig hade hört talas om. Och varför skulle han strunta i, eller ”fuska” med, ett tillstånd? Det skulle ju riskera att omintetgöra hela hans arbete – och hans företag. Han ringde miljöchefen och ville anmäla detta. Påståendet var inte sant menade Anders Solvarm. Det fanns dock inga blanketter för att ”klaga”. Det verkade som om Miljö och Hälsa inte har något system för kvalitetsförbättring eller rapportering av avvikelser. Vilket syns lite förvånande… Men efter samtalet med miljöchefen så har inte uppgiften, vad jag förstår, upprepats något mer.
Solvarm fick sina blanketter för att söka tillstånd för sitt avloppssystem. De fyllde han i bara någon enstaka dag senare. Det krävdes emellertid också ett platsbesök för att få tillstånd. Det besöket bokades till den 22 mars. Att det råkade vara samma dag som samhällsbyggnadsnämnden skulle avvisa Solvarms ansökan om att få slippa att ansluta sig till kommunens VA-nät är väl ett fantastiskt sammanträffade, men det måste antagligen tillskrivas slumpen…
Det var andra tongångar än vid tidigare besök när förvaltningschefen och en inspektör var hos Solvarm den 22 mars. Representanterna från Miljö och Hälsa verkade inte särskilt intresserade av naturhusets återvinningssystem eller av miljön… De var mest intresserade av det juridiska.
Och det är väl i och för sig inget fel med att vara intresserad av det juridiska. Allt ska självklart gå rätt till. Men nu hade Solvarm faktiskt skickat in erforderliga ansökningar och Miljö och Hälsa var på plats och såg de förbättringar och fantastiska resultat som Solvarm hade uppnått med sitt system.
Men det dög inte för tjänstemännen. Solvarm blev ålagd med hot om vite att genast stänga av det nya systemet för slamåtervinning… Det fanns ju inget formellt tillstånd typ…
Miljö- och hälsoskyddsinspektören skrev:
”Då detta bedöms vara en installation av en ny avloppsanläggning till vilken WC är kopplad så förmedlas vid besöket att system two behöver tas ur drift till dess att tillståndsprövning har genomförts.
Detta baseras på att det enligt 9 kap 6 § Miljöbalken är förbjudet att utan tillstånd eller innan anmälan har gjorts, släppa ut avloppsvatten i mark, vattenområde eller grundvatten.”
Anders Solvarm blev tämligen chockad. Ok, tillstånd behövs, men att stoppa det nya systemet… Och med den motiveringen. Beslutet var dock oåterkalleligt och Solvarm betraktades, som han själv såg (och ser) det, som en potentiell stor miljöfara…
En entreprenör och forskare får alltså stänga ner ett forskningsprojekt för att ett formellt
papper (tillstånd) saknas, som han inte ens visste behövdes, på ett projekt som inte innebär någon miljöfara alls. Solvarm arbetar ju med att skydda miljön! Han gör det med kontinuerlig övervakning, många säkerhetssteg och backupsystem. Och det vet Miljö och Hälsa, både från skriftlig information och platsbesök. Förbudet har dessutom stora konsekvenser för Solvarms miljöforskning, hans företags utvecklingsarbete och hans tidplaner. Och ekonomi.
Man kan ju undra på vilket sätt Miljö och Hälsa menar att miljön skyddas eller förbättras med sitt drastiska beslut… Är Miljö och Hälsa mer intresserat av oproportionerlig myndighetsutövning snarare än miljön? Anders Solvarm saknar sakskälen. Och det är han nog inte ensam om…
Solvarm vände sig mot beskrivningen ovan (se citatet) som miljöinspektören hade författat och som låg till grund för beslutet att stoppa det nya systemet (”system two”). Han menade att det nya systemet inte var en helt ny avloppsanläggning. Det var enbart de första stegen i slamhanteringen som skilde systemen. Alla verkliga reningssteg (efterföljande tre växtbäddar i serie) var desamma. Och dessutom bekräftade alla mätningar sedan årsskiftet att inga värden var sämre än studien 2015/2016. Tvärtom, mätvärdena var ännu bättre. Och Solvarm kontrollerar systemet vid 5 mätpunkter varje vecka. (Se ”Solvarms naturhus i Sikhall (1)”.)
Miljö- och hälsoskyddsnämnden ska nu utreda och göra ”tillståndsprövning” och ”skälighetsbedömning” enligt miljöbalken.
Men prövningen kan ta tid, möjligen något mer än i normalfallet:
”då det är unika ärenden med en unik teknik inblandad.”
Det tycker inte Solvarm att det ska behöva göra, ta tid alltså. Han tycker att det är ett lätt ärende med ordentliga underlag med väl dokumenterad rening med suveräna resultat och toppsäkerhet med toppövervakning – och med en teknik som bygger på mycket väl dokumenterade markbäddar med decennier av forskning från hela världen.
Solvarm skriver:
”jag har bara lagt till flera bäddar i rad och skyddar dom från nederbörd i växthus. Ingen dosering av fällningskemikalier eller känsliga volymer/flöden. Stora mikrobiologiska processytor. Bara kända robusta naturliga processer. … Allt jag gjort är förbättringar och metodiskt steg för steg byggt upp kretsloppstekniken. Den är mycket enkel och robust. Testad i full skala nu i 12 år med mycket minimala problem (nån gång vattenuppträngning, två pumpbyten).”
Jag undrar vad Miljö och Hälsa tycker är så svårt och tidskrävande…
Det kan väl vara av intresse att känna till vad som ingår i Miljö och Hälsas kommande bedömning och prövning:
”Innan tillstånd beslutas görs en prövning av om den föreslagna anläggningen kan anläggas på den aktuella fastigheten utan risk för påverkan på omgivningen, närliggande recipient och grundvatten.”
Det är väl nästan så att man kan tro att Miljö och Hälsa skämtar… För det kan till och med jag svara på. Eller menar Miljö och Hälsa att Anders Solvarm och Tekn. Dr. Vattenförsörjnings- och avloppsteknik Hamse Kjerstadius ljuger om mät- och provresultaten? (Se ”Solvarms naturhus i Sikhall (1)”.)
Miljö och Hälsa:
”I prövningen kommer en bedömning att göras vilken effekt det får om fler inom denna samlade bebyggelse vill anlägga liknande anläggningar. Förtydligat så bedöms vad följden för recipient, grundvatten och omgivning skulle bli med fler liknande utsläpp i detta geografiska område.”
Utsläpp? Vad då för utsläpp? Solvarm släpper ju i stort sett inte ut någonting. Hans återvinningssystem är bevisligen bättre än kommunens eget VA och reningsverk. Det vore väl kanon om fler i Sikhall, ja i hela Vänersborg, i hela Sverige, i hela världen, använde Solvarms kretsloppssystem…
Miljö och Hälsa:
”I skälighetsbedömningen kommer påverkan på omgivningen och kostnaden för din avloppsanläggning att bedömas mot påverkan på omgivningen och kostnaden för dig att göra en eventuell påkoppling till det kommunala avloppsnätet.”
Miljö och Hälsa skojar inte. Det ligger ett förtäckt hot om att Solvarm ska tvingas in i kommunens bevisligen sämre VA-nät… Som inte ens är ett kretsloppssystem… Och det ska i så fall Solvarm dessutom få betala några hundratusen kronor för… Solvarm som har en av världens bästa avloppsanläggningar – och som bevisligen uppfyller alla samhällets krav och mer därtill (t ex nollutsläpp av vatten sommartid)…
Miljö och Hälsa hänvisar naturligtvis till olika paragrafer i 9 kap i miljöbalken för sitt beslut att stoppa Solvarms ”System Two” och göra sin prövning. Kapitlet handlar om miljöfarlig
verksamhet och hälsoskydd.
Med miljöfarlig verksamhet avses i lagen:
- ”utsläpp av avloppsvatten, fasta ämnen eller gas från mark, byggnader eller anläggningar i mark, vattenområden eller grundvatten,
- användning av mark, byggnader eller anläggningar på ett sätt som kan medföra olägenhet för människors hälsa eller miljön genom annat utsläpp än som avses i 1 eller genom förorening av mark, luft, vattenområden eller grundvatten”
Med olägenhet för människors hälsa avses:
”störning som enligt medicinsk eller hygienisk bedömning kan påverka hälsan menligt och som inte är ringa eller helt tillfällig.”
Det finns ingen i denna kommun, och knappt någon annanstans heller, som har kontrollerat sitt avlopp som Solvarm. Och som har sådana unikt bra resultat som Solvarm. Det har väl inte undgått någon bloggläsare. Det vet naturligtvis också Miljö- och Hälsoskyddsförvaltningen. Jag tar det en gång till. Solvarm släpper absolut inte ut något orenat avlopp i mark, vattenområde eller grundvatten. Han har bevisat att han har bättre teknik, hållbart och mindre sårbart system än kommunen och dessutom kretslopp.
Solvarm överträffar Sveriges regerings miljömål avseende kretslopp av näring och rent vatten. (Gör Vänersborgs kommun det?)
En liten intressant detalj i det hela. Det krävs befrielse från skyldigheten att överlämna komposterbart slam till Vänersborgs kommun enligt 32 § i Vänersborgs kommuns ”Renhållningsordning”. (Hur många vet det?) Kommunen äger alltså rätten till vänersborgarnas avloppsslam… Solvarm har nu begärt befrielse från denna skyldighet.
Jag avslutar med att citera hur Anders Solvarm beskriver hur avfallet kommer att hanteras på den egna fastigheten:
”Vanlig WC byts ut till japansk bidétoalett som ökar person-hygienen och minskar användning av papper. Avloppsvattnet finfördelas med skärande kvarnpump. Därpå fördelas det >2 dm ner under markytan i växtbädd där slammet våtkomposteras och hygieniseras. Processen följs noggrant med molnbaserad mätteknik (Water in balance) med larmfunktion. Reningsstegen i växtbäddar är flerfaldigt säkrade och testade med mycket höga resultat avseende reduktion av P, N, BOD (98-99%) och mikroorganismer (99,9 %).”
Tidigare har Miljö och Hälsa varit positiva till Solvarms naturhus och det arbete han har lagt ner. Det tycks inte längre vara fallet. Är det kanske miljö- och hälsoskyddsnämndens miljöpartistiske ordförande Per Sjödahl som har gett förvaltningen nya direktiv…
Så jag ställer frågan igen: Är Miljö och Hälsa nu för tiden mer intresserat av myndighetsutövning än av miljön?
.
Detta är den tredje delen om Solvarm och naturhuset i Sikhall:
- Solvarms naturhus i Sikhall (1) – 4 april 2018
- Solvarms naturhus (2): En inspektion av MH – 5 april 2018
Solvarms naturhus (2): En inspektion av MH
Igår skrev jag om Solvarms naturhus i Sikhall. (Se ”Solvarms naturhus i Sikhall (1)”.) Jag försökte beskriva hur kretsloppssystemet är uppbyggt och hur det fungerar.
Förra året fick Solvarm besök av Miljö- och hälsoskyddsförvaltningen. Det var på begäran av Anders Solvarm själv. Han ville att Miljö och Hälsa skulle vara informerat om hur huset var byggt och om hur kretsloppssystemet fungerade. Solvarm ville också att förvaltningen skulle skriva ett utlåtande om vad den ansåg. Solvarm ville inte att något skulle vara hemligt, han vill vara så öppen och tillmötesgående som möjligt. Han tror ju på det han sysslar med. Miljö och Hälsa fick också ta del av Hamse Kjerstadius bedömning av Solvarms anläggning. (Den bedömning av Kjerstadius som jag skrev om igår är en uppdatering av den som Miljö och Hälsa tog del av.)
Resultatet blev ett skriftligt utlåtande daterat den 29 juni 2017.
Inspektören från Vänersborgs kommun försökte vara kritisk och objektiv. Hon skriver typ ”detta talar för” och ”detta talar mot”. Och det är bra. Det är så man önskar att alla tjänstemän och förvaltningar arbetade med underlagen till både allmänheten och till politikerna.
Inspektören skrev:
”Det finns vissa svårigheter att göra en jämförelse rakt av mellan Naturhusets avloppssystem och avloppsreningsverken eftersom provtagning inte utförs på samma sätt. Proven har tagits som stickprov i Naturhuset utan flödesmätning. Vid reningsverken tas proverna kontinuerligt och flödesproportionellt. Ett säkrare resultat nås därför från provtagning och analys av prover från avloppsreningsverket.”
Miljö och hälsa ville vara objektiv.
Det måste nämnas att Anders Solvarm, efter att utlåtandet skrevs, har låtit Tekn. Dr. Vattenförsörjnings- och avloppsteknik Hamse Kjerstadius titta ytterligare på detta. Kjerstadius kom fram till att mätningarna i praktiken är att betrakta som flödesproportionella, eftersom det finns en uppsamlingstank som rymmer 11 dagars vattenförbrukning innan vattnet lämnar huset. I tanken sker omblandning av vattnet. Då räcker provtagning en gång i veckan för att mätvärdena ska vara proportionella mot flödet. Allt enligt Kjerstadius. Så man kan säga att allt är tekniskt lugnt…
Miljö- och hälsoskyddsinspektör skrev vidare i sin rapport:
”Rapporten över Naturhuset i Sikhall visar att näringsämnen reduceras i mycket hög grad. Under sju månader per år sker inget utsläpp från Naturhuset trots att det är bebott året runt. Kretsloppet uppfylls till viss del genom att avloppsvattnet används till odling i växthuset. Ett mer fullständigt kretslopp hade uppnåtts om även slammet hade använts.”
Här kan väl vara på sin plats att återigen påpeka att Anders Solvarm arbetade vidare med ”slamfrågan”. Vid årsskiftet satte han in åtgärder för att ta hand om slammet, dvs kommunen skulle inte behöva komma till huset och ta med sig en kbm slam om året… Fast det var naturligtvis inte därför Solvarm arbetade vidare med frågan. Han vill helt enkelt ha ett så fullödigt och fullständigt återvinningssystem som möjligt. Solvarm arbetade med att slammet skulle våtkomposteras och hygieniseras inuti växtbädd 1 (se ”Solvarms naturhus i Sikhall (1)”) med hjälp av en kvarnpumpsteknik.
Denna förbättring har emellertid stoppats, med hot om vite, av Miljö och Hälsa efter ett nytt besök den 22 mars i år – för övrigt samma dag som samhällsbyggnadsnämnden avvisade Solvarms ansökan om att få slippa att ansluta sig till kommunens VA-nät… Ett fantastiskt sammanträffade för övrigt! (Mer om detta besök senare.)
Miljö- och hälsoskyddsinspektören skrev, och nu är vi tillbaka till rapporten från den 29 juni 2017:
”Minireningsverk som installeras som enskilda avloppsanläggningar klarar sällan så hög reduktion av kväve som har redovisats för Naturhusets avloppssystem.”
Och:
”Naturhuset är ett unikt projekt som undersöker möjligheten till ett hållbart boende med avloppslösningen som en del i den totala utformningen. … En påkoppling till det kommunala reningsverket kan ändra förutsättningarna för att fortsätta med projektet.”
Sedan kommer, och det måste man väl säga är det allra viktigaste i rapporten från Miljö och Hälsa, själva bedömningen. Och den återger jag i sin helhet:
”Utifrån den redovisning som miljö- och hälsoskyddsförvaltningen tagit del av kan inte med säkerhet sägas att Solvarms avloppsanläggning är bättre med hänsyn till människors hälsa och miljö än den kommunala avloppsreningen.”
Det måste vara ”objektivt”, men det motsägs direkt i meningen som följer:
”Provresultaten visar dock mycket bra reningsresultat som är jämbördiga med eller bättre än kommunens reningsverk men de kan inte fullt ut jämföras med avloppsreningsverken på grund av att provtagningen skiljer sig åt.”
Provresultaten i Solvarms kretsloppssystem är alltså ”jämbördiga eller bättre än kommunens reningsverk”.
”Då det gäller Naturhuset i Sikhall är detta ett unikt projekt. Vid en samlad bedömning av att mycket bra reningsresultat har uppnåtts i avloppsanläggningen i kombination med att ägaren vill sprida kunskaper om en innovativ lösning och hållbart boende till allmänheten är detta ett koncept som kan göra stor nytta för spridning av kunskap inom miljöområdet om Naturhuset med ingående avloppsanläggning bibehålls. Anläggningen bör i så fall brukas som idag med underhåll av växtbäddar och odling samt att den används som en forsknings- och demonstrationsanläggning.”
Det är stora ord från Miljö- och hälsoskyddsförvaltningens inspektör. Och viktiga ord.
Det går väl knappast att betvivla att Solvarms kretsloppssystem är oerhört effektivt, miljövänligt och framåtsyftande i en värld som verkar gå mot en miljömässig katastrof. Särskilt inte när man också tar i beaktande den rapport från Tekn. Dr. Hamse Kjerstadius som jag redogjorde för i min förra blogg. (Se ”Solvarms naturhus i Sikhall (1)”.)
Men… När ska kommunen inse detta? När ska kommunen inse att det Solvarm arbetar med är framtiden?
Och vad har hänt på Miljö- och hälsoskyddsförvaltningen? Vid besöket den 22 mars i år visade de två tjänstemännen som besökte Solvarm en helt annorlunda attityd. De stoppade helt enkelt Solvarms utveckling av återvinningen av slammet. Med hot om vite…
Mer om det i nästa blogg.
Detta är den andra delen om Solvarm och naturhuset i Sikhall:
- Solvarms naturhus i Sikhall (1) – 4 april 2018
- Solvarms naturhus (3): ”Stäng systemet!” – 8 april 2018
Politiska möten v 7
Vid några tillfällen, typ vid veckoslut, har jag informerat om vilka kommunala nämndssammanträden etc som är på gång under veckan som kommer. Den här gången är det osedvanligt lätt att redogöra för detta. Det är bara Miljö- och Hälsoskyddsnämnden som har sammanträde, och det redan imorgon.
Fast säker kan jag inte vara. För ungefär en månad sedan skrev jag nämligen också att miljö och hälsa skulle ha sammanträde – och så blev sammanträdet inställt… Men mitt tips är nog att det blir ett möte denna gång…
Miljö och hälsa publicerar föredragningslistan på kommunens hemsida (se här). Tyvärr finns inga underlag med, så som utomstående har man ingen aning om vad ärendena innehåller eller vilka beslut som nämnden förväntas fatta.
På föredragningslistan syns det att information ska ges om Dahlbergs Slakteri. Det är väl inte svårt att gissa att det är lukten från slakteriet som ska avhandlas. Men sedan…?
Lukten är ett stort problem för de boende runt Dahlbergs i Brålanda. Det är många som väntar på att något ska hända. De kan helt enkelt inte ha det som de har det… Kanske kommer protokollet från sammanträdet så småningom att ge någon ledtråd på vad som avhandlades under mötet.
Och på tal om inställda sammanträden.
På onsdag den 21 februari var det tänkt att kommunfullmäktige skulle ha sammanträde. I slutet på den gångna veckan meddelade emellertid ordförande Lars-Göran Ljunggren (S) att mötet var inställt. Jag antar att det beror på att det var för få ärenden anmälda.
För övrigt har Vänsterpartiet möte både imorgon kväll och på torsdag. På torsdag ska den kommunala vallistan fastställas…
Tågbullret i Väne Ryr
Miljö- och hälsoskyddsnämndens ordförande Per Sjödahl (MP) hälsar i en kommentar (se här) till bloggen ”Veckans politik: Hemsida, Brålanda, KS, Forum mm” att nämndens sammanträde i förra veckan ställdes in, eftersom det inte fanns tillräckligt med ärenden.
Så nu vet vi det.
På det förra sammanträdet med miljö- och hälsoskyddsnämnden, i december, var det desto mer att göra, bland annat avhandlades bullerproblemen med järnvägen i Väne Ryr. Tja, avhandlades var kanske för mycket sagt…
Det var ett tag sedan jag skrev om bullerproblemen i Väne Ryr, senast var det faktiskt i oktober 2016. Tiden går fort… (Se ”Den gordiska knuten i Väne-Ryr”.)
I Väne Ryr går järnvägen mellan Öxnered och Uddevalla rakt genom samhället. Det är inte bara persontåg på järnvägen utan tämligen långa och tungt lastade godståg, som bland annat är på väg med gods till hamnen i Uddevalla. Tågen går kanske 20 meter från flera bostadshus och faktiskt inte särskilt långt från Väne Ryrs skola heller, där det pågår både skol- och förskoleverksamhet.
Det är flera hushåll i Väne Ryr som har stora problem med bullret från järnvägen – både dag- och nattetid, både inomhus och utomhus. Problemet har varit att varken Trafikverket eller Miljö- och Hälsoskyddsnämnden har tagit bullerproblemen på riktigt allvar. De har i stort sett nöjt sig med att utgå från teoretiska bullerberäkningskartor.
De boende menar att de teoretiska bullerberäkningskartorna inte stämmer med de faktiska förhållandena på platsen, med start och stopp av godstågen på ett stickspår alldeles vid husen, nattliga servicetåg, inga naturliga ljudvallar i form av vegetation, järnvägens placering 2-3 meter över övrig marknivå, högt smällande vagnsljud och en växel som registrerar varje hjulpar med ett högt dunkande. Dessutom finns det också en viadukt i nära anslutning till husen, där tågen passerar, vilken naturligtvis ytterligare förstärkte oljuden.
En av de klagande i Väne Ryr ville att Miljö och Hälsa skulle komma ut och mäta bullret på plats. Hen fick då svaret att mäta själv, dygnet runt i två veckor… Att mäta under nätterna var nämligen viktigt, eftersom det då gick stora godståg genom samhället som störde nattsömnen flera gånger per natt.
Till sist kom dock Miljö och Hälsa ut till Väne Ryr för att mäta bullret. På dagtid. Och inomhus. Det slumpade sig dock så att inga godståg råkade passera genom det lilla samhället just då… Det var endast några persontåg som åkte förbi.
Det hindrade emellertid inte Miljö och Hälsa, på sammanträdet strax före jul, att utifrån ”mätningarna” vid detta tillfälle besluta att avsluta klagomålsärendet – med motiveringen:
”Nämnden beslutar att avsluta klagomålsärende om buller från tågtrafikverksamhet vid fastigheten … Beslutet grundar sig på att störningarna inte överskrider de riktvärden som anges i Naturvårdsverkets riktlinjer för buller från väg- och spårtrafik vid befintliga bostäder och Infrastrukturproposition.”
Och det är ju naturligtvis ett riktigt beslut utifrån de teoretiska bullerberäkningskartor och Trafikverkets uppgifter om trafikfrekvens som finns. Men problemet var ju just att det var dessa ”teoretiska uppgifter” som de boende i Väne Ryr ifrågasatte… Det var därför de ville få en bullermätning till stånd – som visade förhållandena i verklighetens Väne Ryr…
Det blev alltså inga resultat av miljö- och hälsoskyddsförvaltningens ”indikativa bullermätning av lågfrekventa ljud från stillastående tåg”. Det visade ju sig att:
”Inga tåg stannade på stickspåret den aktuella tidpunkten.”
Det är ju intressant. När Miljö och Hälsa ska mäta bullret så finns det inget att mäta. Inga tåg stannade utanför fastigheterna precis när Miljö och Hälsa var där. Borde inte Miljö och Hälsa komma tillbaka då och mäta när det finns något att mäta? Det tyckte uppenbarligen inte Miljö och Hälsa.
Dessutom har dieselloken, som avger de flesta lågfrekventa ljuden, bytts ut mot eldrivna lok. Det var något som de boende skulle ha kunnat upplyst Miljö och Hälsa om. Innan mätningarna gjordes. (De boende visste inte innan Miljö och Hälsa gjorde besöket vad som skulle mätas.) Fast det spelade ju ändå ingen roll, det blev ju inte av något med mätningarna… Det kom ju inga godståg. De boende ville att andra typer av buller skulle ha mätts, och även utomhus. Vid en tidpunkt då det fanns något att mäta…
Utifrån Miljö och Hälsas besök på plats i Väne Ryr och de obefintliga mätresultaten så bedömer Miljö och Hälsa hela ärendet återigen utifrån uppgifter från Trafikverket om
trafikfrekvens och de teoretiska beräkningsmodeller som finns.
Och då är de boende i Väne Ryr tillbaka till ruta 1…
Problemet från början var ju just att den klagande ifrågasatte de teoretiska bullerberäkningsmodellerna… Hen hävdade att de inte stämde med de faktiska förhållanden som råder i Väne Ryr… (Se mer om motiveringarna till detta i bloggen ”Den gordiska knuten i Väne-Ryr”.)
Så utan att kontrollera den klagandes uppgifter i ärendet och utan att några som helst nya mätresultat eller fakta har tillförts ärendet så avslår nämnden klagomålen med motiveringarna:
- ”Naturvårdsverkets riktlinjer för buller från väg- och spårtrafik, som bland annat bygger på infrastrukturproposition (96/97:53), anger riktvärden för när bullerskyddsåtgärder bör vidtas. För bostäder byggda före 1997 bör bullerskyddsåtgärder vidtas om den maximala ljudnivån från spårtrafik överstiger 55 dBA inomhus kl 22-06 vid fler än fem tillfällen per natt. Nämnden bedömer att störningar från tågtransporter nattetid inte kommer upp i det antal där det ställs krav på åtgärder.”
- ”Nämnden bedömer att gnissel och dunkljud, som uppstår när tåg bromsar in vid stickspår, är buller som ska bedömas enligt riktvärden för trafikbuller/ tågtransporter. Antalet händelser överstiger inte fem tillfällen per natt och därmed ställs inte krav på åtgärder.”
Jag tycker att det är lite beklämmande att kommunen är så ointresserad av vad kommuninvånare, dvs skattebetalare, säger och tycker att de avskriver klagomål utan att ta reda på fakta.
Sedan kan man ju också undra om det är sjysst att invånare i kommunen, om uppgifterna för trafikfrekvens och de teoretiska beräkningsmodellerna verkligen är riktiga, ska behöva uppleva tågbuller upp till 55 dBA inomhus vid fem tillfällen per natt… Vem tycker egentligen att det är ok att vakna fem gånger per natt av tågbuller…? Eller att det är ok att inte kunna sitta på uteplatsen i trädgården på varma sommardagar…?
Det ska byggas bostäder på gamla Källshagen och då ska en vall byggas för att stänga ute bullret från de persontåg som åker förbi under 4-5 sekunder… Varför skulle inte ett ljuddämpande plank kunna byggas i Väne Ryr? Eller är det skillnad på folk och folk – och
plats och plats?
Det tycks inte vara lika i Vänersborg – i varje fall inte ”i alla delar”…
Den som är missnöjd med Miljö och Hälsas beslut kan överklaga det hos Länsstyrelsen. De boende längs järnvägen i Väne Ryr borde nog göra det.
Stefan Kärvlings blogg 
Senaste kommentarer