Arkiv

Archive for the ‘miljö’ Category

Fiskmåsarna invaderar

28 mars, 2025 Lämna en kommentar

Vad var det…?

 Jag vaknade av att det var något som störde. Jag kände en vag, obestämd känsla av ångest. Det var något som inte stämde. Var det en mardröm? Hade någon tittat in genom fönstret? Eller hade någon tagit sig in i källaren?

Och så kom jag ihåg, det var den 27 mars – dagen då fiskmåsarna tar hustaken på Lovisebergsgatan i besittning.

Min farhåga bekräftades av ett hemskt oljud. Ett skri. Från vildmarken? Nej, ett skri från hustaken! Så klart. Vansinnesvrål. 

Lovisebergsgatan är invaderad. Årets ockupation har börjat. Nu har måsarna hittat sina boplatser i det naturliga habitat som Nordstans hustak utgör för fiskmåsstammens överlevnad och fortplantning. Och det innebär, kan man förmoda, en djup existentiell förtjusning och upprymdhet för alla fiskmåsar. De måste bara ge uttryck för denna sin glädjerika upplevelse och skrika ut sin lycka till alla mänskliga inkräktare i Nordstan.

Fiskmåsparen började direkt med att slå ner sina bopålar bland takåsar och skorstenar. De har att göra, det tar lite tid innan allt är ordnat och klart. Och när boendet är färdigställt, då är det dags för måsparen att börja alstra en ny generation. Det går inte att undvika, det hörs när det är på gång. Ljudet är omisskännligt. Fiskmåsarna har ett speciellt läte när de skrider till verket med reproduktionen. 

Det har sagts att fiskmåsarna kan få två kullar varje sommar, men enligt en Pär Svensson (se “Fiskmås”) får fiskmåsmamman bara en kull per år. (Vilket i och för sig är en kull för mycket.) Det stämmer med observationerna från Lovisebergsgatan, även om det något år har sett ut som om det har blivit några eftersläntare.

Svensson skriver också att fiskmåshonan normalt får tre ägg och att de läggs i början av maj. Det tar alltså drygt en månad från ankomsten till taken tills äggen värps och hamnar i de omsorgsfullt konstruerade bona. Hannen tar sin del av ansvaret  och ruvar äggen tillsammans med sin partner. Ruvningen av de bruna äggen med svarta fläckar pågår i 23 till 28 dagar. Då kläcks de små liven. Sedan tar det några veckor innan ungarna “hoppar ner” från hustaken och springer runt på Lovisebergsgatan och dess omgivningar. Inte sällan uppsöks trädgårdar i området.

Måsungarnas tid på gatan, innan de flyger iväg, är den allra jobbigaste tiden för de mänskliga invånarna i Nordstan. Fiskmåsföräldrarna vakar oavbrutet över sina äckliga telningar till ungar. De skriker högre än nånsin, attackerar de som kommer för nära och hjälper inte det så tar de det tunga artilleriet till hjälp. Det betyder anfall med fekalier, skit alltså. Lovisebergsgatan får allt större likhet med ett vinterlandskap.

Det sägs att fiskmåsstammen i Sverige är på nedgång. Det glädjer mig och jag hoppas att det verkligen är så. Men det är nog för bra för att vara sant… Men förra året var det faktiskt färre fiskmåsar på Lovisebergsgatan än vanligt, och faktum är att det ser ut som det finns ganska många lediga boplatser kvar på taken i år också.

 Men jag har en idé om hur vi skulle kunna skynda på stammens nedgång, och undergång. Och då tänker jag inte i första hand på den massutrotning som har skett i Turkmenistan, även om det är en lockande lösning… Men vi har inte en kommun som vill göra något åt måsproblemet. För Vänersborgs kommun är det inte fiskmåsarna som är problemet utan människorna som har bosatt sig i fiskmåsarnas naturliga hemvist.

I Tromsö i Norge betraktas måsägg som en delikatess. Vore det inte en fantastisk affärsidé för hugade entreprenörer i Nordstan – en matvagn som serverar måsägg! Det finns ju redan en foodtruck på Parkgatan som säljer crêpes. Eller kanske kan crêpessmeten göras på måsägg…

Den här är dock en lösning av fiskmåsproblemet på längre sikt. Fiskmåsar kan ju leva upp till 20 år om det vill sig riktigt illa och det är ju först som dagens måsföräldrar försvinner som Nordstan skulle kunna, precis som Turkmenistan, utropa sig som fritt från fiskmåsar. Och då är säkerligen alla vänersborgare trötta på måsägg.

Innan en måsfri verklighet kan infrias har alla i Nordstan att se fram emot drygt 100 dagar av skrik och skrän, måsskit på gator, bilar och fönster. Om vi har tur… Har vi otur så kan vi bli anfallna av de vilda måsarna och få skit i både ansikten och hår.

Kategorier:Allmänt Vänersborg, miljö, Nordstan

Tankar och farhågor: Slaget om slagget

27 mars, 2025 Lämna en kommentar

Alla som har sett filmen Erin Brockovich med Julia Roberts i huvudrollen ryser antagligen vid begreppet “sexvärt krom”. Sexvärt krom är nämligen ett toxisk och cancerframkallande ämne som också kan orsaka skada på kromosomerna (se nedan).

Sveriges geologiska undersökning, SGU, är myndigheten för frågor om berg, jord och grundvatten. Myndigheten skriver på sin webbplats:

”Krom och kromföreningar är ett av 32 utpekade så kallade särskilt förorenande ämnen, som anses vara speciellt problematiska avseende ekologisk status i ytvattenförekomster på nationell nivå.”

Vargön Alloys är noga med att ta prover för att upptäcka föroreningar och utsläpp i omgivningen. Det handlar som vi har noterat framför allt då om det sexvärda kromet. Det tycks nämligen läcka sådant krom överallt där ferrokromslagg har använts. Och då måste man ju ställa de naturliga frågorna: Har de mätningar och analyser av det sexvärdiga kromet som utförts visat bra resultat? Kan kommuninvånarna andas ut och vara lugna med att all slagg som har använts till t ex utfyllnad i kommunen är ofarlig?

SGU fortsätter på sin webbplats:

”Enligt Havs- och vattenmyndighetens föreskrifter om klassificering och miljökvalitetsnormer avseende ytvatten (HVMFS 2019:25), är gränsvärdet för årsmedelvärdet av krom och kromföreningar i inlandsytvatten 3,4 µg/l. Detta avser upplöst, biotillgänglig koncentration.”

”µg/l” utläses mikrogram per liter. Det går 1.000 mikrogram på 1 milligram (mg), alltså 1000 µg= 1 mg. Således är 3,4 µg/l detsamma som 0,0034 mg/l. (Eftersom en liter vatten väger ungefär 1 kg kan mg/l också skrivas som mg/kg.)

SGU och Havs- och vattenmyndigheten skriver alltså om och anger ett värde för krom och kromföreningar i allmänhet, inte enbart för det cancerframkallande sexvärda kromet. Det torde tyda på att trevärdigt krom inte heller kan anses vara helt ofarligt. SGU skriver:

”Sexvärt krom är generellt sett mer biotillgängligt och anses generellt mer toxiskt än trevärt krom med potentiella genotoxiska och cancerogena effekter .”

Livsmedelsverket (ytterligare en statlig myndighet) anger gränsvärdet 25 µg/l (=0,025 mg/l) för allmän dricksvattenförsörjning, även om det äldre gränsvärdet på 50 µg/l (=0,05 mg/l) får tillämpas före den 1 januari 2026. Som vi ser är inte specifika gränsvärden för enbart sexvärt krom alltid angivna i nationella föreskrifter.

I de tre rapporter, som jag har sammanfattat i de två föregående blogginläggen om kromets urlakning ur ferrokromslagget från Alloys, har jag varit sparsam med att ange mätvärden. Men här nedan kommer en tabell från den senaste rapporten. (Se ”Alloys: Sexvärt krom i vattnet”.) Den visar kromhalten från en mätstation på Holmängen (punkt 32) och två från Öxnered (34 och 35).

Livsmedelsverket angav alltså gränsvärdet 0,025 mg/l för dricksvattnet och Havs- och vattenmyndigheten 0,0034 mg/l för årsmedelvärdet av krom och kromföreningar i inlandsytvatten. Och det var för krom i allmänhet. Värdena i tabellen överstiger gränsvärdena något enormt – och då handlar värdena i tabellen enbart om sexvärt krom, den giftigaste varianten…

Det är onekligen skrämmande siffror. Så skrämmande att jag undrar om jag har missat något. Kan det verkligen vara på det här sättet? I så fall kan kommuninvånare i Vänersborg definitivt inte andas ut och vara lugna med all den slagg som finns runt omkring oss.

Jag ställde frågan till Kretslopp och Vatten i kommunen om vattenverken i Skräcklan och Rörvik kan ta bort eventuellt sexvärt krom ur dricksvattnet. Svaret var lite kryptiskt, men jag tolkar det som ett nej:

”Den reningsteknik vi använder i vattenverken är inte primärt designade för att rena sexvärt krom men jag skulle säga att det finns en god chans till rening.”

Och Trollhättan som investerar en bra bit över hundra miljoner för att ta sitt dricksvatten direkt från Vänern (vid Gardesanna) istället för älven… (Se ”Från Överby till Gardesanna”.)

På tal om Kretslopp och Vatten förresten. Det kan nämnas att Holmängens avloppsreningsverk släppte ut 20,2 kg krom år 2023. Det var en ökning med 193% jämfört med året innan. Det betydligt mindre reningsverket i Brålanda släppte ut 0,18 kg. (Se ”VA och utsläppen 2023 (2/2)”.)

Nog om mätvärden för nu.

De tre rapporterna (se “Alloys: Slagget i Holmängen och Öxnered” och ”Alloys: Sexvärt krom i vattnet”) har visat en del brister i själva hanteringen av ferrokromslaggen när den har använts för olika typer av anläggningsarbeten. Slaggen har t ex inte alltid placerats ovanför grundvattenytan. Finkornig slagg har använts i stället för grövre fraktioner och på vissa ställen har det varit finkornig slagg för djupt ner i marken. Slagg har också placerats öppet för nederbörd och vattendrag, vilket kan misstänkas öka urlakningen av krom. I Öxnered fanns slagg till och med under vatten. 

Det finns flera osäkerheter kring mätningarna. Det är t ex svårt att veta hur mycket slagg som har använts på varje ställe och hur fördelningen ser ut mellan grövre och finare fraktioner. De undersökta områdena innehåller slagg som har lagts ut nyligen. Den “gamla” slaggen, som har lagts ut för typ 30-40 år sedan, innehåller sannolikt en större halt sexvärt krom. Det är inte heller klarlagt hur mycket nederbörd och vatten betyder för urlakningen. Det finns även andra faktorer som kan påverka som t ex temperatur. Den senaste rapporten kunde inte visa några direkta samband, mer än möjligen på vattnets betydelse, men det går inte att dra säkra slutsatser.

Provtagningarna visar ofta, enligt AFRY, ”låga halter” av krom i vattnet. Det tycks inte sällan kunna bero på att mycket vatten späder ut kromet så att halten (koncentrationen) minskar, men det betyder ju ändå att samma mängd lakas ut i naturen.

Halterna av sexvärt krom tycks inte ha undersökts i jorden eller i grundvattnet. I varje fall verkar inte Länsstyrelsen ha några sådana undersökningar från senare år. Det är en brist kan jag tycka. Det finns bland annat fastigheter i området med egna brunnar.

Det verkar inte heller finnas kartor eller listor på platser och områden som visar var ferrokromslagg från Vargön Alloys har använts och placerats i Vänersborgs kommun under åren. Det måste vara en brist. Miljö- och byggnadsförvaltningen i kommunen skrev i måndags:

”Vi utgår alltid från att slagg kan finnas under framförallt hårdgjorda ytor och informerar om detta vid t.ex. remisser eller kontakt med gräventreprenörer.”

Användningen av ferrokromslag ska sedan 2017 anmälas till kommunens miljöförvaltning och anmälningarna finns diarieförda. Vid remisser/nya ärenden osv så ser kommunen om slagg har använts vid den aktuella fastigheten.

Det kan tilläggas att en oerhört massa slagg har lagts ut före 2017 och, det vet varenda kommuninvånare, att det inte är sällan som mark behöver saneras innan den kan bebyggas – t ex Arena Vänersborg och höghusen vid Quality. I det här sammanhanget kan det också vara värt att påminna om att före 1986 har också en del slagg från företaget Ferrolegeringar i Trollhättan använts till utfyllnad i Trollhättan och Vänersborg.

De risker som har undersökts utifrån ferrokromslagget och urlakningen av sexvärt krom handlar om “tekniska beräkningar”. Men hur påverkas människor på längre sikt av sexvärt krom i vattnet, även om halterna tycks ”låga”? Kan man använda vatten från älven till grönsaksodlingarna?  I rapporterna nämns det inte heller något om risker för t ex vattenlevande organismer eller om växter och djur. De påverkas naturligtvis också av det giftiga kromet. Hur påverkas de, hur påverkas naturen? Finns det risker med att äta fisk fångad i Öxneredssjön eller i Göta älv? (Är det riskerna med det sexvärda kromet som har gjort att det inte längre finns några fiskodlingar i närheten av Vargön Alloys…) Borde kungen äta av älgen som han sköt på Hunneberg?

Jag överdriver kanske något, men kunskapen om de långsiktiga effekterna av föroreningar i vatten, luft och mark kunde vara större. Och sexvärt krom är farligt…

Och till sist, om krom i luften. Igen. (Se ”Alloys: Moln av sexvärt krom?”.)

Det finns ett gränsvärde i Sverige, i varje fall inom arbetsmiljön, för krom i luften. Enligt Arbetsmiljöverkets föreskrifter (AFS 2023:14) om gränsvärden för luftvägsexponering i arbetsmiljön, är det nuvarande gränsvärdet för sexvärt krom 5 mikrogram per kubikmeter luft (5 µg/m³). ​(Det går 1000 liter på en kubikmeter, m³.) Det är ett ”tekniskt uträknat” värde som bestämdes 1996 utifrån vad industrin ansågs kunna hantera vid den tidpunkten, snarare än utifrån medicinska studier om vid vilken nivå människor börjar utveckla cancer. Gränsvärdet har varit oförändrat sedan 1996 och är högre än i flera andra länder. 

Förra året publicerades en forskningsstudie från Lunds universitet (se ”Cellförändringar även under gränsvärdet för sexvärt krom”) som visade att många av de arbetare som utsattes för sexvärt krom fick betydande förändringar i sina celler långt innan sjukdom utvecklades. Och det även om exponeringen låg långt under Sveriges gränsvärde. ​

För att minska hälsoriskerna har Arbetsmiljöverket föreslagit ett sänkt gränsvärde för sexvärt krom till 1 µg/m³. Detta förslag är för närvarande ute på remiss, och de nya föreskrifterna förväntas träda i kraft den 9 april 2026. ​Det kan jämföras med Danmark som nyligen sänkte gränsvärdet till 0,25 mikrogram, µg…

Cancerframkallande avfall, urlakning av krom, befarade effekter på miljön, sänkta gränsvärden, växande slagghögar osv. Vargön Alloys står inför stora utmaningar.

Vargön Alloys producerar ferrokrom. Ferrokrom används främst inom stålindustrin för att tillverka rostfritt stål och andra specialstål. Det förbättrar stålets korrosionsbeständighet, hårdhet och slitstyrka. Ferrokromet är en viktig produkt med flera användningsområden.

Vid tillverkning av ferrokrom uppstår alltså ferrokromslagg som restmaterial. För att minimera mängden avfall pågår ett arbete med produktifiering av slaggen för användning i olika applikationer, till exempel som ballast i asfalt och betong. (Se ”Vargön Alloys SAMRÅD”.)

Det tycks som om Alloys har kommit långt i detta arbete. Det är ett sätt att reducera urlakning och därmed minska riskerna för människors hälsa och miljön – och på sikt få bort slagghögarna. Det är viktigt att Alloys lyckas lösa avfallsproblemen, dels för att ferrokrom är en viktig produkt och dels för att Alloys ska bli kvar i Vargön med alla de arbetstillfällen som produktionen för med sig.

Vad vore Vargön utan Vargön Alloys?

Det var det mesta som fanns att skriva om Vargön Alloys och ferrokromslaggen för denna gång.  Jag återkommer när det finns mer fakta. Naturligtvis väntar jag liksom många andra på vad som ska hända med den polisanmälan som Länsstyrelsen har gjort angående slagghögarna. (Se ”Alloys: Hund begraven i slagghögarna?”.) Och den polisanmälan som Länsstyrelsen enligt uppgift förbereder mot den olagliga hanteringen av ferrokromslag med mobilkrossen förra året. (Se ”Alloys: Moln av sexvärt krom?”.)

===

Blogginlägg om Vargön Alloys:

Kategorier:Allmänt Vänersborg, Alloys, föroreningar, Länsstyrelsen, miljö, Miljö o Hälsa, Vargön

Alloys: Sexvärt krom i vattnet

25 mars, 2025 Lämna en kommentar

Den 17 mars 2020 fick AFRY uppdraget av Vargön Alloys att utreda utbredningen av slaggmaterial samt möjligheterna till att dagvatten lakar ur ämnen ur slaggen i tre anläggningsprojekt. Den 15 januari 2021 var AFRY klar med en ny rapport, “Utredning av extern slagganvändning, etapp 2”. (Se “Alloys: Slagget i Holmängen och Öxnered”.)

Den 23 mars 2023 lämnade AFRY en tredje rapport – “Sammanställning av data från Kontrollprogram ytvatten 2019-2022”. Det var en sammanfattning och redovisning av erhållna data från Vargön Alloys AB:s kontrollprogram för ytvatten. AFRY undersökte  potentiell lakning av sexvärt krom, Cr(VI), från extern slagganvändning under perioden november 2019 till juni 2022.

Prover av ytvatten i kontrollprogrammet togs både upp- och nedströms på ställen där ferrokromslagg hade använts som konstruktionsmaterial samt i efterföljande recipienter (mottagare av vatten) som t ex Göta älv och Öxneredssjön. Det handlade alltså bara om provtagning av ytvatten, inte om grundvatten eller jord. Däremot mättes grundvattennivån i två av områdena, Holmängen och Öxnered.

AFRY ville också se vilken betydelse halter av sexvärt krom och andra faktorer som nederbörd, temperatur, pH/redox (Eh), mangan/järn och mikrobiell aktivitet/TOC hade för mobilitet och urlakning ferrokromslagg. (Jag ska inte gå in på alla dessa “detaljer”.)

Platserna som undersöktes var naturligtvis Holmängen och Öxnered (se “Alloys: Slagget i Holmängen och Öxnered”) men även Trestad center (Centralen LBC, Dubbgatan) och Överby V i Trollhättan (Biltema).

I Trestad center hade det under åren 2014-2019 använts totalt drygt 33.000 ton ferrokromslagg som konstruktionsmaterial vid grundläggning av en ny terminalbyggnad/logistikcenter (Centralen LBC, Dubbgatan). Det användes ca 1.200 ton i kornstorleksintervallet 0-8 mm och ca 800 ton i intervallet 0-18 mm

I handelsområdet på Överby V i Trollhättan användes ca 62.000 ton ferrokromslagg som konstruktionsmaterial vid grundläggning för Biltema med parkerings- och trafikytor i dess närområde. Ca 800 ton av ferrokromslagget var i kornstorleksintervallet 0-8 mm och ca 1.700 ton i intervallet 0-18 mm.

På flygbilden nedan visas kontrollpunkterna på Holmängen där mätningar skedde.


Lägst halter av sexvärt krom noterades i punkt 30 (uppströms), för att i punkt 31 vara något högre än i punkt 32, som ligger nedströms. Halterna av sexvärt krom i 31 och 32 var emellanåt betydligt högre än i 30. Enligt den teoretiska beräkningen AFRY gjorde tidigare (se “Alloys: Slagget i Holmängen och Öxnered”) skulle dessa resultat kunna bekräfta beräkningen. Det skulle alltså kunna lakas ur omkring 10 kg sexvärt krom per år i Holmängen. (Den teoretiska beräkningen gav ett resultat på 42,1 kg under 4 år.) 

Resultatet av undersökningen av Holmängen visade inte några tydliga förhållanden mellan halten av sexvärt krom och nederbörd, utom tydligen vid stor nederbörd, eller de andra faktorerna.

Nedan visas kontrollpunkterna i Öxnered.


Lägst halter av sexvärt krom rapporteras i punkt 33 (uppströms platsen med ferrokromslagg) för att i punkt 34 (närmast nedströms slagget) rapporterades i högre till betydligt högre halter. I provpunkt 35 (närmast sjön) rapporterades sexvärt krom i högre halter än punkt 33 men (vid flertalet provtagningar) i betydligt lägre halter än 34.

Det förklarades antagligen med att det i punkt 34:

“sannolikt finns större tillgänglig mängd Cr(VI) medan vattenprov i punkt VAAB 35 påverkas av samma mängd men också i större utsträckning av utspädning.”

Den teoretiska beräkningen som gjordes tidigare (se “Alloys: Slagget i Holmängen och Öxnered”) om en urlakning på 0,5 kg sexvärt krom per år skulle kunna stämma, men halterna av sexvärt krom i Öxneredssjön bedömdes som mycket låga.

I övrigt visade resultaten från Öxnered att halterna av sexvärt krom verkade ha ett samband med nederbörd, men något förskjutet i tid. Det skulle kunna bero på att platsen där slagg hade använts blev översvämmad någon/några gånger per år så att avrinningen vid kraftig nederbörd tog längre tid.

Nedan visas kontrollpunkterna i Överby V (Biltema).


I Överby V (Biltema) rapporterades halter av sexvärt krom över rapporteringsgräns för punkterna 49 (östra inloppet till dammen), 50 (västra inloppet till dammen) och punkt 51. Punkt 51 är belägen där vatten från dagvattendammen ”rinner ihop” med det bäcken/diket nordväst om dagvattendammen.

Medianhalterna av sexvärt krom i ”Överby-punkterna” låg i storleksordningen 5-10% av medianhalterna i punkter i motsvarande lägen i Holmängen och Öxnered. Det ansågs inte behövas fler mätningar i detta område.

Och till sist mätningarna vid Trestad center. Även här har det använts ferrokromslagg.


Vid Trestad center noterades endast tre resultat med halter på eller något lite över rapporteringsgränsen för sexvärt krom under hela provtagningsperioden. Dessutom visade samtliga analyser vid recipienten Vassbotten (se övre högra hörnet på fotot ovan) på halter under rapporteringsgränsen.

AFRI bedömde att det inte heller i detta område var motiverat med fortsatta provtagningar.

Det var en sammanfattning av de tre rapporter som jag har fått från Länsstyrelsen om ferrokromslagget i Vänersborgs kommun och de undersökningar om kromets urlakning som uppmätts. Jag tänkte avsluta den här serien blogginlägg med några tankar och farhågor kring rapporterna och den urlakning av det sexvärdiga kromet som sker, bland annat utifrån de gränsvärden som finns. 

Fortsättning följer i inlägget ”Tankar och farhågor: Slaget om slagget”.

===

Blogginlägg om Vargön Alloys:

Kategorier:Allmänt Vänersborg, Alloys, föroreningar, miljö, Vargön

Alloys: Slagget i Holmängen och Öxnered

24 mars, 2025 Lämna en kommentar

Slagg från ferrokromproduktion vid Vargön Alloys AB har under lång tid använts för olika typer av anläggningsarbeten i Vänersborg och Trollhättan. Mark- och miljödomstolen (MMD) begränsade i domen den 31 mars 2015 användningen av ferrokromslagg på ett avgörande sätt. Domen verkar dock inte ha börjat verkställas förrän i slutet av år 2019. Varför vet jag inte, kanske överklagades den till Mark- och miljööverdomstolen (MÖD) innan den vann laga kraft.

Sedan 2019 har slagghögarna i Vargön växt och blivit allt högre och nu söker Alloys tillstånd för att få “bygga” nya slagghögar. (Se “Alloys: Slagget behöver mer plats”.) MMD:s dom innebar emellertid inget totalförbud. Länsstyrelsen menade, liksom Naturvårdsverket och MMD, att det i huvudsak är lakningen som utgör slaggets miljöpåverkan. Därför kan vissa användningsområden där genomströmningen av vatten är mindre kunna godkännas. Det ska då anmälas till kommunens miljöförvaltning. På ett ställe i rapporten stod det att det även ska ske en prövning av tillsynsmyndigheten, dvs Länsstyrelsen, men så är det inte i ”normalfallet”. Länsstyrelsen skrev och förklarade:

”Om risken för förorening av mark, vattenområde eller grundvatten inte endast är ringa blir användandet tillståndspliktigt … då är det prövningsenheten på länsstyrelsen som handlägger ärendet, ofta rör det sig då om mycket stora mängder material.” 

Efter att domen avkunnades har ferrokromslagg använts i Vänersborgs kommun, bland annat i Holmängen, Korseberg och Öxnered.

Den 17 mars 2020 fick AFRY uppdraget av Vargön Alloys att undersöka dessa tre anläggningsprojekt. Undersökningen begränsades till att utreda utbredningen av slaggmaterialet samt möjligheterna till att dagvatten lakar ur ämnen ur slaggen. Det gjordes bland annat fältbesök i alla tre områden.

I Holmängen användes slaggmaterial till förstärkningslager till gata (Landerivägen) och GC-väg. Det uppskattades att 2.500 m³ slagg hade använts. Ytan var ca 5.100 m² varav ca 550 m² uppskattades ej vara hårdgjord (stödremsor) och därmed utsatt för nederbörd. I Korseberg byggdes en korsning om till rondell. Inom cirkulationsplatsens mittcirkel låg slagg i dagen. Bedömningen var att 2.500 m³ slagg använts till förstärkningslager, men då var inte volymen i cirkulationsplatsens mitt medräknad eftersom tjockleken inte var känd. Ytan uppskattades till ca 5.500 m² varav ca 3.300 m² uppskattades inte vara hårdgjord och därmed utsatt för nederbörd. Cirkulationsplatsen hade sedan ytterligare en yta på ca 1.160 m² med slagg i dagen. I Öxnered hade slagg använts som förstärkningslager och eventuellt utfyllnadsmaterial på pendelparkeringen. Hela ytan var tät med asfalt och avvattnades via rännstensbrunnar. AFRY skrev att området norr om parkeringen var vattenmättat vid fältbesöket med fri vattenspegel i marknivå. Det uppskattades att 2.350-3.290 m³ slagg använts till förstärkningslager och uppfyllnad. Ytan var ca 4.700 m² varav ca 270 m² uppskattades ej vara hårdgjord och därmed utsatt för nederbörd.

Sahlgrenska Universitetssjukhuset gjorde den 7 juli 2020 en miljömedicinsk bedömning av ferrokromslaggets användning och placering. Bedömningen var att det sexvärdiga kromet inte utgjorde några hälsorisker på dessa ställen.

Den 15 januari 2021 var AFRY klar med en ny rapport, “Utredning av extern slagganvändning, etapp 2”. I den inledande sammanfattningen framgick syftet med rapporten:

“Ferrokromslagg från Vargön Alloys AB har använts som konstruktionsmaterial för olika anläggningsändamål lokalt i Trollhättans och Vänersborgs kommuner. Förhöjda halter av krom(VI) har påträffats i ytvatten intill områden där slagg använts som konstruktionsmaterial, vilket har föranlett fördjupade och utvidgade undersökningar i syfte att undersöka om källan kan vara den använda slaggen.”

Det kan noteras att det alltså handlar om det giftiga och cancerframkallande sexvärdiga kromet (krom[VI]).

Det var en fördjupad undersökning av områdena i Holmängen och Öxnered. Det hade framkommit att slaggmaterial inte bara hade använts i grova fraktioner utan även i fina fraktioner. Och andelen lakbar sexvärt krom från slagg i fina fraktioner är betydligt större än i grova. Det hade också visat sig att slagg inte heller hade använts bara i lager ovanför dränerad nivå (=där vattnet inte kan rinna bort), under täta asfaltlager. 

Resultaten av den fördjupade undersökningen var i korthet:

  • “I Holmängen noteras högst andel lakbar Cr(VI) för finkornigt material (ca 2-16 mm), till som mest 1,5 mg/kg.
  • I Holmängen uppgick andelen lakbar Cr(VI) i grovt material (ca Ø 31,5-63 mm) till som mest 0,34 mg/kg, alltså ca en femtedel jämfört med den fina fraktionen.
  • I Holmängen uppgick andelen lakbar Cr(VI) i grovt, tvättat material (ca 31,5-63 mm) till som mest 0,24 mg/kg, alltså ca en sjättedel jämfört med den fina fraktionen.
  • I Öxnered noteras högst andel lakbar Cr(VI) för finkornigt material (ca 2-16 mm), till som mest 1,16 mg/kg.
  • I Öxnered uppgick andelen lakbar Cr(VI) i det grova materialet (ca 31,5-63 mm) till som mest 0,2 mg/kg, alltså ca en knapp femtedel jämfört med den fina fraktionen.
  • I Öxnered uppgick andelen lakbar Cr(VI) i grovt, tvättat material (ca 31,5-63 mm) till som mest 0,2 mg/kg, ca en knapp femtedel jämfört med den fina fraktionen.”

Det var tydligt att sexvärt krom lakas ut i betydligt större mängd i fina fraktioner.

Det visade sig vid en förnyad inventering att det under 2013-2019 hade använts totalt 57.000 ton ferrokromslagg på Holmängen. Det var betydligt mer än tidigare uppskattning. Utredningen antog att slagget hade använts på Landerivägen och även på Lantgårdsvägen och Kilgatan samt att tre fastigheter/projekt anmält användning av slagg för anläggningsändamål.

AFRY gjorde en teoretisk beräkning av urlakningen utifrån en period om fyra år (2016-2019) baserat på kornstorleksfördelning på utlevererat ferrokromslagg. Beräkningen av den totala mängden sexvärt krom som skulle kunna lakas ur uppgick till 42,1 kg. AFRY konstaterade att de uppmätta halterna hade:

“vid något tillfälle överskridit den teoretiska medelhalten, medan medelhalten av uppmätta värden ligger i storleksordningen hälften av den teoretiska medelhalten.”

Jag tycker att det låter oroväckande. I mina öron är en urlakning av 42,1 kg sexvärt krom mycket, även om det är en teoretisk beräkning. Jag har svårt att se att det här skulle vara i överensstämmelse med Miljöbalken eller den dom som avkunnades av Mark- och miljödomstolen.

I Öxnered visade det sig vid den förnyade inventeringen att 9.139 ton slagg hade använts. Det avvek dock inte särskilt mycket från tidigare uppskattning.


I Öxnered gav motsvarande teoretisk beräkning en total mängd sexvärt krom på ca 2,1 kg. De uppmätta halterna, skrev AFRY, hade överskridit den teoretiska medelhalten vid 5 tillfällen. Uppmätt medelhalt låg emellertid strax över, men i samma storleksordning som den teoretiska.

AFRY avslutade rapporten från den 15 januari 2021 med att dra slutsatser från undersökningen;

“1) I Holmängen överskrids den teoretiska medelhalten i närliggande ytvatten (Krondiket), vid enstaka tillfällen men medelhalten på de uppmätta värdena ligger i storleksordningen hälften av teoretiska medelhalten.”

Anm. Kartan visar förhållandena år 2020. Notera Krondiket (röd pil) som mynnar i Göta älv.

”2) I Öxnered är dataunderlaget inte entydigt; i punkten VAAB 35 (nära utlopp till recipient) noteras verklig, uppmätt medelhalt i samma storleksordning som den teoretiska medelhalten medan det i punkten VAAB 34 (närmare den utförda parkeringsplatsen) noteras halter i storleksordningen 6-7 ggr den teoretiska medelhalten.”


AFRY avslutade avsnittet “slutsatser”:

“Angående det övergripande syftet med denna utredning, att identifiera förutsättningar för en säker, framtida användning av ferrokromslagg som anläggningsmaterial, i önskade/relevanta kornstorleksfördelningar, bedöms föreliggande undersökning visa att förfarandet med Anmälan till tillsynsmyndigheten avseende användning av slaggmaterial (grov slagg som bär-/förstärkningslager ovan dränerande lager, under tätt skikt) i de studerade exemplen inte fullt ut har säkerställt att slagg används på det sätt producenten avser, i det att slagg i fina fraktioner har använts, inte endast som förstärkningslager utan även djupare i jordprofilen och under dränerande skikt, utan att asfaltering utförts, vilket sammantaget bedöms ge mer utlakning än avsett.”

Det låter som sagt inte som en helt betryggande användning av ferrokromslagg under senare år. Länsstyrelsen är tillsynsmyndighet för Vargön Alloys, men jag undrar vad Vänersborgs miljö- och hälsoskyddsnämnd har för synpunkter på slagganvändningen. Det finns ju betydande mängder på Holmängen alldeles vid älven och Öxneredssjön tar emot lakvatten från pendelparkeringen vid järnvägsstationen…

AFRY har gjort ytterligare en utredning, om ytvattnet.

Fortsättning följer i inlägget ”Alloys: Sexvärt krom i vattnet”.

===

Blogginlägg om Vargön Alloys:

Kategorier:Alloys, Öxnered, föroreningar, Holmängen, miljö, Vargön

Alloys: Slagget behöver mer plats

22 mars, 2025 1 kommentar

När man “talar om trollen”… 

I dagens TTELA hittade läsarna en kungörelse från Vargön Alloys. Flera hushåll i Vargön har i dagarna också fått ett utskick från företaget om samma sak.

Målgruppen för Alloys är:

“enskilda och allmänhet som kan antas bli särskilt berörda av verksamheten.”

Det handlar om slagghögarna. Och det finns ganska många som är berörda av verksamheten kring ferrokromslaggen… De som är allra mest berörda ser vi på kartan ovan. Det är de som bor inom 500 meter från slaggen. Det finns dock betydligt fler berörda strax utanför gränsen…

Vargön Alloys (VAAB) inbjuder till ett samrådsmöte för enskilda och allmänheten den 8 april 2025 på Ronnums Herrgård. Mötet startar kl. 18:00. På mötet bjuds det på fika och allmänheten ska få information, tillfälle att ställa frågor och komma med synpunkter.

Anledningen till samrådsmötet kan man läsa på webbplatsen “Vargön Alloys AB SAMRÅD”:

“Samrådet genomförs som ett avgränsningssamråd eftersom VAAB har gjort bedömningen att mellanlagringen kan medföra risk för betydande miljöpåverkan då upplagen ligger inom ett vattenskyddsområde.”

Alloys tänker ansöka om tillstånd för den delen av verksamheten i Vargön som omfattar mellanlagring av ferrokromslagg i den norra delen av industriområdet. I ansökningsprocessen ingår samråd med både myndigheter, enskilda och allmänhet. Alla synpunkter ska sedan sammanställas och ingå i en miljökonsekvensbeskrivning (MKB) som lämnas in till Länsstyrelsen.

Det finns i dagsläget, skriver Alloys, tre upplag med sammanlagt 380.000 m³ ferrokromslagg. Det är “U1” (ca 18 m högt), “U2” (ca 21 m högt) och “U3” (ca 13 m högt) på nedanstående karta. Dessa slagghögar fylls inte på längre, fortsätter Alloys, men då undrar jag om det inte har skett nyligen. Jag tyckte att jag såg både lastbilar och grävmaskiner där i förra veckan.

Alloys vill nu, därav samrådet, anlägga ytterligare ett område för lagring av ferrokromslagg, i området “U5”, se kartan ovan. Det behövs helt enkelt mer plats för allt slagg.

Markytan i “U5” utgörs i huvudsak av berg i dagen och naturlig morän. Ytan är på ca 0,55 ha och beräknas rymma ca 50.000 ton slagg. “U5” ligger inom den inre skyddszonen för vattenskyddsområdet för Vänersborgsviken och Göta älvs vattentäkter. Alloys skriver att:

“Slaggen är inte klassificerad som farlig, enligt nuvarande europeiska regelverk för klassificering och märkning av ämnen.”

Det är antagligen helt riktigt, men i Mark- och miljödomstolens dom från år 2015 stod det faktiskt (fetstilen är min):

“För klassificering som biprodukt krävs enligt avfallsdirektivet slutligen att användningen ska vara laglig. Motsvarande bestämmelse i miljöbalken säger att användningen ska vara hälso- och miljömässigt godtagbar samt inte strida mot lag eller annan författning. Miljöbalken ställer här strängare krav än EU-lagstiftningen. Detta är emellertid möjligt då avfallsdirektivet är ett s.k. minimidirektiv, varav följer att Sverige kan ha bestämmelser som går längre än såväl direktivet som andra EU länders motsvarande lagstiftning. En förutsättning för klassificering av ferrokrom slaggen som biprodukt i Sverige är således att aktuell användning är hälso- och miljömässigt godtagbar samt inte strider mot lag eller annan författning.”

Men visst, det kanske har skett förändringar… Det vet jag inte, men Länsstyrelsen vet. Och det är personerna där som slutligen bestämmer efter samrådet. Länsstyrelsen säger nog nej till “U5” om det är något som inte stämmer med den kommande ansökan från Alloys.

Slagghögarna dammar inte och påverkan på luft är begränsad skriver Alloys, men:

“partikelspridning [kan] förekomma i samband med lastning och lossning.”

Jag har svårt att se att de närboende blir särskilt glada över att det blir ännu mer ferrokromslagg i grannskapet… Och inte bara de närmaste grannarna antar jag.

Samrådet den 8 april 2025 handlar alltså enbart om mellanlagring av ferrokromslagg i det nya området “U5”. Inget annat.

Det går även att lämna in skriftliga synpunkter till Alloys. Det kan man göra genom att maila eller genom att använda sig av ett formulär på webbplatsen “Vargön Alloys AB SAMRÅD”. På denna webbplats finns för övrigt allt man behöver veta om samrådet.

Gör gärna det, lämna synpunkter eller uttryck eventuella farhågor till Vargön Alloys.

===

Blogginlägg om Vargön Alloys:

Kategorier:Alloys, Länsstyrelsen, miljö, Vargön

Alloys: Moln av sexvärt krom?

20 mars, 2025 4 kommentarer

Vargön Alloys AB är en av Europas största tillverkare av ferrokrom. Det är en legering som ger stålet hårdhet och motståndskraft mot korrosion. Ferrolegeringar är nödvändiga råvaror för stålindustrin och Alloys kunder är i huvudsak Europas ledande tillverkare av specialstål.

Det här kan vi läsa på Vargön Alloys webbplats. (Se “Vargön Alloys AB”.) Man kan också läsa att Alloys är ett högteknologiskt företag som prioriterar tekniskt nytänkande och kompetensutveckling.

Det går bra för företaget Vargön Alloys. På webbplatsen “allabolag” kan man läsa att omsättningen 2023 var 2,8 miljarder kr och att resultatet efter finansnetto var hela 951 miljoner kr. Det betydde en vinstmarginal på 33,4%.

År 2008 köptes företaget av turkiska Yildirim Group of Companies. Vargön Alloys styrelseordförande är Robert Y. Yildirim. Ganska ny på VD-posten är Anders Lehman, boende i Stockholm. Han efterträdde Johan Svensson från Vänersborg.

Stora delar av webbsidan tycks dock inte ha uppdaterats på några år. Det står t ex att:

“Slaggen som bildas vid ferrokromtillverkning är ett förstklassigt material vid tex vägbyggen.”

Det såg vi på blogginlägget “Alloys: Hund begraven i slagghögarna?” att det sedan 2015 inte stämmer. Det står också att företaget tar ansvar för miljön. Och det stämmer på sätt och vis, i varje fall sedan ganska många år tillbaka. Alloys har satsat mycket pengar på t ex rökgasrening. Det har enligt företaget lett till att stoftutsläppen renas till mer än 99 procent. Det fungerar kanske inte alltid, det kommer inte sällan svart rök ur skorstenarna. Fönsterbleck och utemöbler i grannskapet blir nästan alltid svarta av sot eller stoft när vinden ligger på. (Se “Slagghögarna på Vargön Alloys (2/3)”.) Men det har lagts mycket resurser för att reducera eller få bort föroreningarna.

Men nu för tiden tycks vinsten gå före miljön…

En anställd på Alloys, “X”, skriver i ett mail till mig att ett miljöbrott har uppdagats:

“alloys [har] använt sig av en otillåten mobilkross inne på området för att krossa legering. Vid krossning av legering frisätts sexvärtskrom som sedan sprids med dammet och hamnar både i dagvattenbrunnarna inne på området som sedan hamnar i älven och även direkt i älven när vinden ligger på. Alloys har kört denna mobilkross i snart 9 månaders tid och krossat närmare 80.000 ton legering innan länstyrelsen slog stopp för dom och även meddelade att denna krossning skett utan tillstånd. Vid provtagning av alloys dagvattenbrunnar där det krossats Legering har samtliga uppvisat kraftigt förhöjda värden av sexvärts krom som sedan rinner rätt ner i älven.”

Det var under förra året problem med den ordinarie krossanläggningen. Alloys körde, enligt “X”, därför krom utanför denna anläggning. En otillåten mobilkross inne på området användes för att krossa legering och det fanns inget fläktsystem. Den olagliga hanteringen ledde alltså till att damm med sexvärdigt krom kom ut i luften och det uppmättes förhöjda och för höga värden i brunnar. Det kom således ut sexvärdigt krom även i vattendragen.

Hanteringen fortsatte, fortfarande enligt “X”. Krom krossades i 8 månader, 3 dagar i veckan, 8 timmar om dagen, trots att anläggningen lagades efter 2 dagar. Mobilkrossen användes för att spara pengar – det gick nämligen fortare än den ordinarie, säkrare hanteringen. Anledningen till att den externa krossen användes så länge handlade alltså bara om pengar och att maximera avkastningen. Den egna godkända krossen med godkänd filteranläggning var dyrare att driva. Vinsten var viktigare än miljön.

Hanteringen finns på film… Här kan du se två filmer: Film 1 (14 sek) och Film 2 (2.20 min). Filmerna visar enligt ”X” hur det dammar när legering krossas – moln av damm innehållande sexvärdigt krom. Dammet spred sig över en ganska stor yta, särskilt när det blåste. Länsstyrelsen har fått dessa filmer av några av de anställda och anledningen till det är, enligt “X”, att företaget helt enkelt för myndigheterna bakom ljuset.

I blogginlägget “Alloys: Hund begraven i slagghögarna?” citerade jag en artikel från ”Afa Försäkring” från den 26 augusti 2021. (Se ”Kartläggande studie kan bidra till säkrare hantering av sexvärt krom”.) Det stod följande om sexvärdigt krom i luften:

“I Sverige har vi ett gränsvärde på 5 mikrogram per kubikmeter luft för det här kromet, medan man i till exempel Danmark nyligen har sänkt gränsen till 1 mikrogram och i USA rekommenderar ett värde på högst 0,2. Det beror förmodligen på att vi här inte har sett över gränsvärdet på ett tag.”

Sverige har fortfarande kvar samma gränsvärden. Arbets- och miljömedicin skriver om gränsvärdet 5 µg/m³ i en faktaruta (se här):

“Denna lufthalt motsvarar 20 extra lungcancerfall per 1000 exponerade arbetare efter 40 års yrkesmässig exponering (dvs livstidsrisk).”

Det låter extremt oroväckande, både för de anställda på Vargön Alloys och alla boende i närheten… Gränsvärdet överskreds säkerligen med stor marginal. (Man hoppas att “X” uppgifter är felaktiga.)

”X” är mycket noga med att poängtera att ägarna, Yildirim, inte kände till, och därmed inte heller hade godkänt, den olagliga hanteringen. Och de anställda blev överkörda och inte lyssnade på. Flera av dem har ju skrivit på ett “tystnadsavtal” vilket hindrar dem från att gå ut offentligt… Hanteringen har dessutom anmälts till Arbetsmarknadsverket, men verket har inte gjort något.

“X” är upprörd. Hen menar att Alloys alltid har arbetat för att förbättra arbetsmiljön för de anställda och försökt att minimera företagets utsläpp och miljöpåverkan. Hen menar också att den olagliga processen var onödig eftersom Alloys arbetar med slaggfrågan. De har en process på gång för att återvinna slagg genom att blanda den med asfalt och betong. Den här processen skulle också kunna få bort slagghögarna på sikt.

Enligt uppgift så förbereder Länsstyrelsen just nu en polisanmälan om otillåten krossning. Det har inte bekräftats av Länsstyrelsen, men inte heller, på direkt fråga, förnekats.

Jag befarar att det har skett ett enormt miljöbrott i Vargön med oanade konsekvenser. Det är också anledningen till att “X” och de andra vill att allmänheten ska få veta vad som har hänt och skett på Vargön Alloys. De flesta som är anställda på Alloys bor ju om inte annat i området och kan själva drabbas av föroreningarna när de andas och dricker av kranvattnet…

Anm. Det finns anledning att återkomma. Länsstyrelsen har dels fler handlingar i diariet om Vargön Alloys och dels verkar det som om slagget behöver mer plats. Och framför allt, det sägs alltså att Länsstyrelsen förbereder en polisanmälan av Vargön Alloys för användningen av mobilkrossen.

===

Blogginlägg om Vargön Alloys:

Kategorier:Allmänt Vänersborg, Alloys, Juridik, Länsstyrelsen, miljö, Vargön

Alloys: Hund begraven i slagghögarna?

16 mars, 2025 Lämna en kommentar

Den 11 november 2024 skickades ett meddelande från Länsstyrelsen till Vänersborgs och Trollhättans kommuner. (Handlingen diariefördes av någon anledning dock inte i Vänersborg förrän den 13 mars – 4 månader senare…) Det var ett dokument med rubriken “Riktlinjer för markarbeten i områden med ferrokromslagg från Vargöns smältverk”:

“Dokument innehåller riktlinjer för markarbeten inom områden där man använt ferrokromslagg från Vargön Alloys AB (VAAB), tex som markutfyllnad, markförstärkning och liknande.”

Vargön Alloys tillverkar ferrolegeringar sedan 1912. Vid tillverkningen uppkommer, som en rest, ferrokromslagg. Slaggen har sedan 1970-talet använts för markfyllning på många platser i Vänersborg och Trollhättan, men även på andra orter.

Länsstyrelsen skriver i riktlinjerna:

“Ferrokromslaggen innehåller krom och även nickel. Markområden som är utfyllda med ferrokromslagg från VAAB har halter av krom och nickel över Naturvårdsverkets generella riktvärden för förorenad mark och ses som förorenade områden.”

Det har funnits riktlinjer även tidigare. År 2002 tog Länsstyrelsen fram sådana riktlinjer för hanteringen av ferrokromslagg. Slaggen fick t ex inte användas ytligt (0-0,7 m) inom bostadsmark, nära vattendrag eller i vattenområden. Länsstyrelsen skriver i de nya riktlinjerna att det från omkring 2017 har varit uppehåll i utförsel och användning av ferrokromslagg från Alloys. Det blev följden av en dom den 31 mars 2015 avkunnad av Mark- och miljödomstolen.

I denna dom skrev Mark- och miljödomstolen (se “Slagghögarna på Vargön Alloys (1/3)”):

“Utförda analyser visar att ferrokromslaggen innehåller en förhållandevis hög halt totalkrom, något som också är naturligt med hänsyn till den produktion som genererar slaggen. Laktester har också visat ett visst kromläckage från slaggen. Särskilt det sistnämnda är ägnat att inge vissa farhågor. Spridning av tungmetaller, och inte minst krom, är typiskt sett förknippat med stora miljörisker och bör i möjligaste mån undvikas.”

Mark- och miljödomstolen satte också fingret på ett ömtåligt och känsligt förhållande för Alloys:

“Av intresse i sammanhanget är även att bolagets produktinformation avseende ferrokromslaggen avråder från användning av slaggen i skyddsområde för vattentäkt. Avrådandet … tyder på att bolaget inte utesluter miljö- och hälsopåverkan … Samma riskbild torde förekomma vid annan användning av slaggen i våt miljö.”

Mark- och miljödomstolen fortsatte:

“Det får således anses klarlagt att ferrokromslagget lakar ut trevärt krom i halter som överstiger Naturvårdsverkets riktvärde för mindre än ringa föroreningsrisk.”

Domen innebar att ferrokromslagg ska betraktas som avfall. Slagget fick i fortsättningen inte användas till konstruktionsmaterial för vägar i obundna konstruktioner och förstärkningslager (dränerande lager), fyllnadsmaterial, konstruktionsmaterial för deponi osv. Precis det som slaggen alltid hade använts till. Slagget var helt enkelt inte “hälso- och miljömässigt godtagbart”.

Slagghögarna på Vargön Alloys fabriksområde, på båda sidor om vägen, började växa sig allt större, och har fortsatt att växa sedan dess. Det kan inte undgå någon som åker mellan Vänersborg och Vargön. (Se “Föroreningar i Vargön? (1/2)”.)

Det togs prover mellan 2019-2022 skriver Länsstyrelsen vidare. Provtagningen visade att:

“det kan ske viss utlakning av kromVI till diken och bäckar.”

Men redan i Vargön Alloys Miljörapport från 2018 stod det:

“Undersökning av metallhalter i det vattendrag som tar emot lakvattnet från deponin (Röjån, norr om deponin) görs årligen med hjälp av analyser av vattenmossa. Under hösten 2018 registrerades en mycket hög halt av krom.”

Och i samma rapport:

“Mjölkbergets deponi har de senaste åren dock visat förhöjda halter av Cr(VI) i dräneringsvattnet från ovan tätskikt som avleds till omgivningen i tre olika punkter … De höga halterna kvarstår om än med en tydlig säsongsvariation. Utläckaget av krom via dräneringsvattnet har konstaterats komma från löst Cr(VI), utlakat från deponins dräneringsskikt.”

Sexvärdigt krom (Cr[VI]) är giftigt för människor och miljön. Alla som har sett filmen Erin Brockovich med Julia Roberts i huvudrollen ryser antagligen, sexvärt krom är ett fruktat ämne som bland annat kan orsaka cancer.

Det ska sägas att Vargön Alloys gjorde vad företaget kunde med det sexvärdiga kromet. Miljörapporten skrev:

“Det avskilda stoftet från legeringsugnarna samlas i silos. Det behandlas med järn(II)sulfat-lösning, dels för att reducera det sexvärda kromet till trevärt krom och dels för att reducera stoftspridningen. Stoftet deponeras i celler på stoftdeponin vid Mjölkberget.”

Jag ska inte gå in på hur kommunerna ska hantera ferroslaggen, men Länsstyrelsen varnar i de nyligen utskickade riktlinjerna:

“Vid mark- och grävarbeten i områden som är utfyllda med ferrokromslagg finns det risk att föroreningar sprids och att kromVI frigörs. Markarbeten och hanteringen av uppgrävda massor behöver ske med försiktighet och utifrån kunskap om materialets egenskaper.”

Länsstyrelsen skriver att man behöver känna till innehållet av metaller för att bedöma hur ferrokromslagg ska hanteras. Det beror bland annat på ferrokromslaggens ålder:

“Äldre ferrokromslagg innehåller högre halter krom än slagg som uppkommer idag. Som exempel finns det uppgifter om att ferrokromslagg år 2002 hade kromhalter på 27.000 mg/kg TS, 2015 på 8.900 mg/kg TS och 2019 på 3.300 mg/kg TS. Som jämförelse är Naturvårdsverkets riktvärden för krom vid känslig mark (KM) 80 mg/kg TS och mindre känslig mark (MKM) 150 mg/kg TS. Riktvärden för mindre än ringa risk (MRR) är 40 mg/kg TS.”

Det är som synes väldigt högt över riktvärdena. Och ändå gissar jag att riktvärdena är ganska höga jämfört med andra länder, även om jag inte är säker just när det gäller värdena för ferrokromslagg i marken. I en artikel från ”Afa Försäkring” från den 26 augusti 2021 (se ”Kartläggande studie kan bidra till säkrare hantering av sexvärt krom”) stod det om sexvärdigt krom i luften:

“I Sverige har vi ett gränsvärde på 5 mikrogram per kubikmeter luft för det här kromet, medan man i till exempel Danmark nyligen har sänkt gränsen till 1 mikrogram och i USA rekommenderar ett värde på högst 0,2. Det beror förmodligen på att vi här inte har sett över gränsvärdet på ett tag.”

Sverige har fortfarande kvar samma gränsvärden. Arbets- och miljömedicin skriver (se här):

“Denna lufthalt motsvarar 20 extra lungcancerfall per 1000 exponerade arbetare efter 40 års yrkesmässig exponering (dvs livstidsrisk).”

Jag vet inte varför Länsstyrelsen skickade ut riktlinjerna till Vänersborg och Trollhättan just nu, i höstas. Men jag har tidigare haft en mailväxling med Länsstyrelsen. Den 27 juni 2023 skrev Länsstyrelsen till mig:

“Inom Vargöns verksamhetsområde pågår undersökning och riskbedömning av föroreningar i mark och grundvatten. Däri ingår provtagning av grund- och dagvatten som ska utvärderas i en samlad bedömning för Göta älv.”

Kanske blev undersökningarna och analyserna klara i höstas… Länsstyrelsens utskick sammanföll i stort sett med att jag fick ett mail från en anställd på Vargön Alloys. I mailet stod:

“Jag har läst om att du tagit upp dom växande slagghögarna och försökt få gehör, Det har nu visat sig att Alloys inte haft tillstånd för att bygga dom berg dom gjort och att Länstyrelsen med omedelbar verkan har stoppat all vidare transport till Mjölkberget och utanför grindarna på alloys av slaggen, Viten och samt böter verkar vara på tapeten och miljöbrott är redan konstaterat.”

Det var en överraskning samtidigt som det på sätt och vis inte var det. Jag undrar nämligen varje gång jag åker igenom området hur slagghögarna kan tillåtas växa på det här sättet, inte långt från bostadshus dessutom. Men slagghögarna är polisanmälda av Länsstyrelsen. 

“Anmälan om försök till rening av lakvatten från deponin Mjölkeberget i nya reningsverket, Vargön Alloys AB i Vänersborgs kommun”

Så står det i Länsstyrelsens diarium (se här) att rubriken på polisanmälan var. Anmälan diariefördes den 28 februari 2025. (“Mjölkeberget” är en deponi för Alloys avfall. Mjölkberget ligger i norra delen av Alloys industriområde – norr om riksvägen, mot Viksängen till. Se kartan ovan.)

Naturligtvis blev det ett mail till Länsstyrelsen, den här polisutredningen ville jag se. Jag fick ett snabbt svar:

“Polisanmälan med lst dnr 43745-2024 är belagd med förundersökningssekretess.”

Sedan fick jag faktiskt ett svar till från Länsstyrelsen:

“För närvarande råder förundersökningssekretess, då ärendet är lämnat till Polisen och vi inte har några uppgifter om att förundersökningen har avslutats. Beklagar, men det innebär att vi inte lämnar ut handlingen för närvarande. Anledningen är att vi vill skydda polisens utredningsmöjligheter. När förundersökningen är klar lyfts också sekretessen hos oss och handlingen kommer att bli offentlig.”

Jag begärde också ut handlingarna från Polisen. Även där fick jag svar:

“Jag bedömer att jag inte kan lämna ut några handlingar i ärendet och hänvisar till förundersökningssekretessen, OSL 18 kap 1§.”

Jag har inte överklagat, kanske borde jag göra det. Men det måste vara något allvarligt – varför skulle Länsstyrelsen annars polisanmäla Vargöns Alloys? Och varför skulle i så fall Vargön Alloys tvinga sina anställda att skriva på ett sekretessavtal om att de inte får prata med någon om denna polisanmälan mot Alloys slagghögar? Ja, enligt säkra källor så har de anställda tvingats till det.

Det verkar vara en hund begraven i slagghögarna…

Men om inte detta vore nog. Det är tydligen så att Länsstyrelsen arbetar med ytterligare en polisanmälan mot Vargön Alloys…

===

Blogginlägg om Vargön Alloys:

Kategorier:Allmänt Vänersborg, Alloys, Juridik, Länsstyrelsen, miljö, Vargön

Det svarta taket i Vargön (3)

21 oktober, 2024 1 kommentar

Anm. Detta inlägg är en fortsättning på “Det svarta taket i Vargön (2)”.

Det hänvisas i byggnadsnämndens motivering till beslutet, att det svarta taket måste bytas tillbaka till ett rött, till den fördjupade översiktsplanen (FÖP). Det är mycket anmärkningsvärt eftersom FÖP:en antogs av kommunfullmäktige 2023 och taket byttes 2016. Planen kan naturligtvis inte gälla retroaktivt. Och faktiskt gäller den fördjupade översiktsplanen överhuvudtaget inte. Stadsarkitekten sa till TTELA (se TTELA “Björn och Teresa tvingas byta tak efter åtta år – har fel färg”):

“Den (den fördjupade översiktsplanen: min anm) är inte rättsbindande, även om man hänvisar till det bedömningsunderlaget.”

Det är lagstiftningen som avgör när det krävs bygglov, inte en fördjupad översiktsplan.

I den “Fördjupade översiktsplanen Vänersborg – Vargön” finns det flera kartor. Kartan över det aktuella området vid Snickaregårdsvägen i Vargön ser ut så här. (Jag har ”klippt ut” den från en större karta över hela Vargön):

Området har beteckningen “B9”. Om området skriver FÖP:en:

“Gavelhusen vid Sandgärdet: Byggt som grupphusområde på 1960-talet. Det regelbundna mönstret av gavlar mot gatan ger området en speciell karaktär. Av betydelse är att behålla byggnadernas proportioner mot gatan samt rödfärgade pannor på taken. Höga krav bör ställas på anpassning vid ändringar.”

Det skrevs alltså 7 år efter att taket på paret Thorenius hus hade bytts. Det är underligt att takfärgen ges sådan betydelse medan andra egenskaper på husen inte är viktiga, som t ex gavelfärgerna. I dessa tider av klimatförändringar och diskussioner kring föroreningar från fossila bränslen är det svårt att se de röda takens betydelse i förhållandena till alla tak runt om i Sverige som täcks med solpaneler. Eller av hela solcellstak…

Jag var nyfiken på vad som gällde i kommunens planer innan FÖP:en antogs 2023. Det visade sig att det fanns en annan plan som gällde, “Översiktsplan 2017” (ÖP). Den planen gäller som jag förstår fortfarande. Jag kan emellertid inte hitta någonting särskilt i översiktsplanen från 2017 om området kring Snickaregårdsvägen. Det finns som i alla översiktsplaner flera kartor. Så här ser kartbilden över det aktuella området ut (bild till vänster).

“K3” betyder “Skyddsvärd bebyggelsemiljö”. Men jag tror inte att det är området kring Snickaregårdsvägen som är markerat. Det övre K3-området ligger norr om järnvägen så det området är det definitivt inte. Det nedre området markerar, som jag läser kartan, Ronnums herrgård och byggnaderna däromkring. Området ligger för nära älven för att det ska kunna vara området där paret Thorenius bor. Med andra ord, översiktsplanen 2017 ger inga anvisningar om vad som gäller i det aktuella området. Och då gäller inte heller några särskilda anvisningar eller restriktioner antar jag.

Hur som helst, lika lite som den fördjupade översiktsplanen är juridiskt bindande är översiktsplanen det. Men det finns kommunala dokument som faktiskt är juridiskt bindande – detaljplanerna.

Detaljplanen för det aktuella området är från 1988. På den tiden kallades detaljplanerna för “stadsplaner”. Stadsplanen från 1988 hade följande utseende för området kring Snickaregårdsvägen i Vargön. (Jag har satt dit kryssen. Rött kryss=Thorenius hus. Svarta kryss: de två grannhusen i “kanten” på området som också har svarta tak.)

Kvarteret där Thorenius hus ligger kallas “Barken”. Det har beteckningen “BS I”. “BS” betyder:

“Bostäder, sammanbyggda hus”

Den romerska siffran “I” innebär:

“På med romersk siffra betecknat område får byggnad uppföras med högst det antal våningar som siffran anger.”

Det är detaljplanerna som bestämmer var byggnader får placeras, hur stora de får vara och vilken typ av verksamhet som får bedrivas där. De är juridiskt bindande. I stadsplanen från 1988 finns inga bestämmelser för takfärg i området. Och det torde vara denna stadsplan som fortfarande gäller. I Sverige är det väl så att det som inte är förbjudet är tillåtet…?

Paret Thorenius på Snickaregårdsvägen i Vargön överklagade byggnadsnämndens beslut. Länsstyrelsen höll med byggnadsnämnden och avslog överklagandet.

Länsstyrelsen skrev i sitt beslut den 8 april 2024:

“Enligt länsstyrelsens bedömning innebär den förändrade taktäckningen att enhetligheten i taklandskapet i området har försvunnit. Den röda färg som tidigare hållit ihop bilden har brutits. Länsstyrelsen anse därför att detta är en åtgärd som väsentligt ändrar byggnadens och områdets karaktär. Åtgärden som sådan är alltså, enligt länsstyrelsens uppfattning bygglovspliktig.”

Vi är många som inte håller med, men jag ska inte upprepa argumenten igen. Det kan bara konstateras att bedömningen verkade vara mycket godtycklig, och präglad av personliga tyckanden. Till Länsstyrelsens försvar ska dock nämnas att den hänvisade till flera lagparagrafer innan beslutet meddelades. Det känns som om Länsstyrelsen, trots att den drog en felaktig slutsats, ändå var mer mån om att hänvisa till lagparagraferna än vad byggnadsnämnden var.

Thorenius överklagade även Länsstyrelsens beslut, denna gång till Mark- och miljödomstolen. Domstolar bör ju omnämnas med respekt, men med tanke på dess agerande i bland annat fallet Juta och strandskyddsfrågorna i Sikhall så…

Mark- och miljödomstolen (MMD) avkunnade sin dom den 21 augusti. Domstolen gjorde det ganska lätt för sig. Den började domskälen med:

“Tillämpliga bestämmelser framgår i huvudsak av länsstyrelsens beslut.”

Jaha, och enligt domstolen betyder det mer konkret…?

MMD var mån om att inte riskera att ramla i någon fallgrop, och garderade sig på ett sätt som var smart, men oschysst mot Thorenius. MMD skrev:

“Domstolen konstaterar att de tegelröda takpannorna är den gemensamma nämnaren för bostadsbyggnaderna i plangränsen till åkermark i söder och sydost, dvs. fastigheterna benämnda Veden och Barken.”

Domstolen för in nya parametrar i definitionen, ”plangränsen till åkermark” och ”Veden och Barken”. De sistnämnda begreppen är kvartersbeteckningar. Med dessa parametrar utesluts de två grannhusen med svarta tak – husen ligger i kvarteret Sliperiet. De två husen utesluts också med ”plangränsen till åkermark”. Åkermarken slutar lägligt nog vid Thorenius hus. Men vad har åkermarken med det hela att göra? 

Domstolen hittade, som jag ser det, argument för att på ett enkelt och bekvämt sätt motivera en förutbestämd åsikt. Men är detta ett objektivt och rättvist sätt att tolka lagen?

Fotografiet är taget på baksidan av Thorenius hus. Bilden visar var MMD:s gräns för åkermarken går. Vid den röda texten ”misstänkt åkermark” är marken misstänkt lik åkermark…

Domstolen förklarade inte varför åkermark och kvartersnamn skulle vara avgörande för var gränsen skulle dras. Det finns ju massor med hus i Thorenius absoluta närområde som har svarta tak. Hur kom MMD fram till att just den angivna “gränsen” utgjorde ”området” och “områdets karaktär”? 

Och så gjorde domstolen en, enligt min mening, kullerbytta:

“Att fasadfärgerna skiljer sig åt förstärker vikten av takens enhetlighet.”

Oops. Alla andra fastighetsägare har “fuskat” med den enhetliga röda fasadfärgen, och målat om sina hus. Det får konsekvensen att Thorenius måste ha ett rött tak för enhetlighetens skull… Logiken är förbluffande…

Och så avslutade Mark- och miljödomstolen med vad som föreföll som ett tyckande:

“Att på den aktuella fastigheten ändra takbeklädnad från tegelröda till svarta pannor ändrar enligt domstolen både byggnadens och områdets karaktär väsentligt.”

Jaha? Och på vilket sätt? Vad talade för domstolens åsikt och vad talade mot, och hur resonerade domstolen? Det står inte i domen… Det känns som om, om jag ska vara ärlig, domen och domskälen hämtades från någon färdigskriven manual…

De så kallade allmänna intressena, definierade av byggnadsnämnden, Länsstyrelsen och Mark- och miljödomstolen, har bedömts viktigare än det enskilda intresset. Karl af Geijerstam skrev i sin ledare (se TTELA “Ge husägarna mer frihet”):

“Kommunens beslut drabbar paret hårt. De berättar för TTELA att de inte har råd att åtgärda detta. Beslutet togs dessutom på rekommendation från takfirman som menade att den svarta färgen var bättre rent tekniskt och paret tänkte att det passade bättre med solcellerna som sattes upp.”

Det kan kosta upp mot en halv miljon kronor för det pensionerade paret Thorenius att följa byggnadsnämndens beslut. Vill allmänheten det? Tycker allmänheten att det är ok? Det tycks inte så av reaktionerna i TTELA.

Är det konstigt att Vänersborgs kommun har rykten om sig att göra livet svårt för sina invånare? Är det konstigt att invånare tappar respekten och förtroendet för kommunen?

==

Anm. Det kan vara lite intressant att jämföra byggnadsnämndens beslut med ett beslut som nämnden fattade i november 2021. Då beviljade nämnden bygglov för solpaneler på ett hus som innebar att taket blev svart i stället för rött. Borde inte Thorenius ha fått bygglov i efterhand om kommunen ska behandla alla invånare lika? (Se “Solceller i “SAAB”-området”.)

Anm. Det finns ett fall i Trollhättan från 2013 som har en del likheter med fallet i Vargön. Även där var Mark- och miljödomstolen inblandad. Domstolen dömde dock på ett annorlunda sätt än denna gång. Det kan ha berott på att tjänstepersoner och politiker i Trollhättan var mer flexibla och inlyssnande gentemot invånarna än i Vänersborg, i varje fall när allt ställdes på sin spets… Men varför är inte MMD konsekvent i bedömningen? (Det går att ladda ner den domen i MMD här.)

==

Denna bloggserie består av tre inlägg:

Kategorier:bygglov, Byggnadsnämnden, energi, Juridik, Länsstyrelsen, miljö, Vargön

Det svarta taket i Vargön (2)

20 oktober, 2024 Lämna en kommentar

Anm. Detta inlägg är en fortsättning på “Det svarta taket i Vargön (1)”.

Byggnadsnämnden beslutade den 31 oktober 2023:

“Byggnadsnämnden förelägger rättelseskyldiga att utföra rättelse genom att återställa takbeklädnaden på huvudbyggnadens sadeltak tillbaka till pannor i tegelröd kulör. Rättelse ska ske inom sex månader från det att beslutet vunnit laga kraft.”

Det pensionerade paret Thorenius på Snickaregårdsvägen i Vargön hade självklart yttrat sig inför beslutet. De menade att åtgärden att ändra takfärg från röd till svart inte bedömdes kräva bygglov då förändringen inte väsentligen ändrade byggnadens eller områdets karaktär.

Thorenius skrev till byggnadsnämnden:

“Husen saknar historisk och estetisk samhörighet, då de ursprungliga röda fasadfärgerna på majoriteten av husen ändrats till helt andra färger”

Och fortsatte:

“Det har skett förändringar av fasadfärg på flertalet av husen utan att kommunen har haft några som helst invändningar på detta.”

Det står, som jag skrev i mitt förra inlägg (se “Det svarta taket i Vargön (1)”), i den av byggnadsnämnden anförda paragrafen i PBL (9 kap 2 § 3c):

“Det krävs bygglov för annan ändring av en byggnad än tillbyggnad, om ändringen innebär att byggnaden byter färg, fasadbeklädnad eller taktäckningsmaterial eller byggnadens yttre utseende avsevärt påverkas på annat sätt.”

Byggnadsnämnden ansåg att takfärgen var ensamt avgörande, inte husens färg eller fasadbeklädnad. Det är uppenbart att nämnden har gjort en egen tolkning av lagen, den bortser från en del formuleringar och lyfter andra. Och det har betydelse för Thorenius. Deras hus har nämligen, till skillnad från flertalet av de övriga husen:

“kvar den ursprungliga karaktäristiska röda fasadfärgen som från början kännetecknar husen i området”

Och som Thorenius mycket riktigt påpekar:

“Det är den röda fasadfärgen som ger mest intryck och skapar den klassiska kultbilden av röda svenska trähus som var utmärkande i Vargön på 1960-talet och genom historien i Sverige.”

Det får mig att tänka på en sång som under lång tid var obligatorisk i skolundervisningen – “Röda stugor tåga vi förbi”. Jag antar att det var för att den beskrev en typisk svensk stuga. Som var röd. Och då är frågan… Vilka hus passar bäst in på sången – blå hus med röda tak eller röda hus med svarta tak?

Och vilken är den mest “väsentliga förändringen” (från byggnadsnämndens motivering till sitt beslut) av en byggnad som från början har röd fasad och rött tak – att måla fasaden blå eller byta till ett svart tak?

För inte ska det väl vara så som kommunens stadsarkitekt (se “Björn och Teresa tvingas byta tak efter åtta år – har fel färg”) sa till TTELA om husfasaderna i området:

“Vi vet inte om alla färgbyten alltid fått bygglov. Hade alla hus varit faluröda hade man inte bedömt att den ändringen varit lämplig. Det som är kvar nu som är enhetligt är de röda taken och då är det något man vill bevara.”

Det betyder alltså att om fler fastighetsägare hade bytt färg på taket utan att fråga byggnadsnämnden om lov så hade Thorenius också fått göra det… Det kan inte vara rätt och riktigt.

Det hör självklart också till saken att Thorenius tänkte skaffa solceller. Karl af Geijerstam skrev i sin ledare (se TTELA “Ge husägarna mer frihet”):

“Frågan kompliceras också av att solcellerna är svarta. … Röda solceller finns på marknaden, men de är mycket sällsynta och dyra. Kommunernas detaljreglering står här i strid med utbyggnad av fossilfri energi.”

Det torde vara tämligen självklart att ett svart tak passar bättre med svarta solpaneler, som täcker större delen av taket, än ett rött tak…

Det finns ett undantag från PBL:s krav på bygglov (se ovan, 9 kap 2 § 3c). I 9 kap 5 § står det:

“För en- och tvåbostadshus och tillhörande komplementbyggnader inom ett område med detaljplan krävs det, trots 2 §, inte bygglov för att färga om, byta fasadbeklädnad eller byta taktäckningsmaterial, om åtgärden inte väsentligt ändrar byggnadens eller områdets karaktär.”

Jag kan inte se att denna paragraf nämns i byggnadsnämndens handlingar…

Det är lätt att få uppfattningen att byggnadsnämnden hade en egen agenda som bortsåg från väsentliga aspekter av både lag och områdets karaktär och enbart, av någon anledning, framhävde takens betydelse. Taken på en av byggnadsnämnden definierad och avgränsad del av området bestämde “områdets karaktär”.

“Områdets” karaktär…

TTELA har i artikeln om paret Thorenius en flygbild från Google över området. (Se TTELA “Björn och Teresa tvingas byta tak efter åtta år – har fel färg”.) Jag publicerar fotografiet här, men har till skillnad från TTELA satt ett kryss på alla hus i området som har svarta tak. (Det inringade huset tillhör Thorenius.)

Jag har svårt att förstå hur byggnadsnämnden såg på området. Hur valde nämnden ut vilka hus som hörde ihop och vilka som inte tillhörde området? Och hur ändrade det svarta taket på Thorenius hus “områdets karaktär”?

Uppenbarligen har nämnden brutit ut de hus som finns på “kanterna”, som “ringar in” området. Husen innanför tillhör i nämndens värld inte området. Men med sin definition missar nämnden emellertid två av grannhusen till Thorenius hus. Bilden till höger är en uppförstorad del av bilden ovan.

Två hus bortanför Thorenius finns det två hus med svarta tak (se pilar). De räknas tydligen bort av nämnden trots att de finns på ”kanten” som ”ringar in” området. Varför räknas dessa hus inte med i ”området” eller “områdets karaktär”? Det är som sagt lätt att få intrycket att byggnadsnämndens avgränsning sker på godtyckliga grunder.

I nästa inlägg, som blir det sista, ska jag bland annat titta på vad den fördjupade översiktsplanen säger. Och detaljplanen… Samt hur det gick med överklagandena.

Fortsättning följer i inlägget ”Det svarta taket i Vargön (3)”.

==

Denna bloggserie består av tre inlägg:

Kategorier:bygglov, Byggnadsnämnden, energi, Juridik, miljö, ttela, Vargön

Det svarta taket i Vargön (1)

19 oktober, 2024 3 kommentarer

“Man tar sig för Pannan! Att få morgonkaffet i halsen en vanlig sketen onsdag är inte att rekommendera.”

Det var säkerligen många invånare i Vänersborgs kommun som upplevde precis detsamma som trollhättebon(!) Danne Palm. (Se TTELA “Efter pandemi och krig – Vänersborgs kommun kräver rött tak”.) Samtidigt var det nog ingen större överraskning för kommunens invånare. De har varit med om byggnadsnämndens tveksamma göranden och låtanden under många år nu, även om flera antagligen har sett en ljusning de allra senaste åren. Nu verkar kommunens byggnadsnämnd ha fått ett ordentligt återfall i gamla vanor.

Danne Palms insändare handlade om TTELA:s artikel om paret Thorenius öde. (Se TTELA “Björn och Teresa tvingas byta tak efter åtta år – har fel färg”,)

TTELA skrev:

“…byggnadsnämnden fattade ett beslut om föreläggande riktat mot paret. Kommunen kräver rättelse. Takbeklädnaden ska återställas till takpannor i tegelröd kulör.”

Artikeln följdes snabbt av två insändare (se TTELA “Efter pandemi och krig – Vänersborgs kommun kräver rött tak” och “Fullständigt vansinnigt kräva att återställa taket”) och en ledare av Karl af Geijerstam (se TTELA “Ge husägarna mer frihet”). Ingen av dem försvarade byggnadsnämndens beslut.

Paret Thorenius bor i ett hus på Snickaregårdsvägen i Vargön. Det är ett av husen i ett grupphusområde som byggdes på 1960-talet. Stadsarkitekten Martin Staude i kommunen skrev om området:

“Alla hus har ursprungligen varit identiska bland annat i volym, fasadgestaltning och takform.”

Stadsarkitekten fortsatte:

“Oklart är vilka fasadkulörer som har varit ursprungliga men sannolikt är att alla hus från början har varit täckta med röda lertegelpannor.”

Enligt Thorenius var alla fasader från början röda.

När Thorenius flyttade till Snickaregårdsvägen år 2002 var inte området så enhetligt längre. Flera hus hade t ex målats om. Det fanns fasader i blått, gult, brunt, grönt och vitt. Och förändringarna fortsatte successivt. Flera hus bytte dessutom till svarta tak.

Torenius bestämde sig för att byta tak år 2016. Takfirman rekommenderade att huset skulle få svarta, blanka takpannor. Det skulle enligt takfirman göra, säger Thorenius till TTELA:

“att snön lättare gled av”

Varken Thorenius eller byggfirman hade en tanke på att detta skulle kräva bygglov, fortsätter TTELA, och dessutom hade Thorenius redan 2016:

“planer på solpaneler och såg framför sig hur dessa skulle smälta in bättre mot ett svart tak.”

Sagt och gjort, Thorenius bytte tak och satte sedan solpaneler på taket. Och allt var frid och fröjd – och tiden gick…

Den 11 december 2020, fyra år senare, upprättade byggnadsförvaltningen helt oväntat ett tillsynsärende. Enligt förvaltningen fick den information om en olovlig utförd åtgärd. Och tiden gick… Eller som Danne Palm i Trollhättan skrev i sin läsvärda insändare den 16 oktober (se TTELA “Efter pandemi och krig – Vänersborgs kommun kräver rött tak”):

“tick tack”

Den 31 augusti 2023 inkom ett remissyttrande till byggnadsnämnden från stadsarkitekt Staude om bygglov kunde beviljas i efterhand. Stadsarkitekten skrev:

“Genom åren har de allra flesta husen genomgått olika förändringar. Tacktäckningsmaterialet har delvis ändrats till betong eller plåt med pannprofil men huvudtaken på alla hus är fortfarande röda. De genomgående röda taken är ett viktigt karaktärsdrag för området; en enhetlighet som präglar gatubilden och förstärker husens historiska och estetiska samhörighet.”

I sin avslutande “bedömning” var dock stadsarkitekten lite försiktigare och tog inte direkt ställning:

“Taket med de svarta takpannorna skiljer sig tydligt från de övriga kedjehusens röda takkulör. Ändringen följer inte FÖP:ens riktlinje och uppfyller inte varsamhetskravet enligt 8 kap. 17 §, plan- och bygglag (2010:900), PBL.”

Stadsarkitekten överlät till byggnadsnämnden att fatta det slutliga avgörandet, men Staudes yttrande räckte för nämnden. (I TTELA intervjuades stadsarkitekt Staude där han då försvarade byggnadsnämndens beslut.)

Den 31 oktober 2023 fattade byggnadsnämnden beslutet:

“Byggnadsnämnden förelägger rättelseskyldiga (dvs paret Thorenius; min anm) att utföra rättelse genom att återställa takbeklädnaden på huvudbyggnadens sadeltak tillbaka till pannor i tegelröd kulör. Rättelse ska ske inom sex månader från det att beslutet vunnit laga kraft.”

Nämnden angav två motiveringar till sitt beslut. Det första skälet var:

“Rättelseskyldiga har efter år 2016 utfört en väsentlig förändring av huvudbyggnadens sadeltak, beklädnaden har tidigare varit röd och efter åtgärder är beklädnaden i svart kulör.”

Och då kan man undra varför Thorenius inte fick göra detta. Byggnadsnämnden hänvisar till den Fördjupade Översiktsplanen (FÖP):

“I kommunens Fördjupade översiktsplan, som gäller för området, omfattas fastighet Barken 1 av ”B9”, att det är av betydelse att behålla byggnadernas proportioner mot gatan samt rödfärgade pannor på taken. Det är 29 fastigheter i området som omfattas av ”B9”, en av dessa är Barken 1. Det svarta taket bedöms väsentligt ha förändrat byggnaden och områdets karaktär. Åtgärden följer inte kommunens riktlinjer i FÖP:en.”

Nämnden menade därför att takbytet till svart tak krävde bygglov enligt 9 kap 2 § 3c PBL. Den paragrafen i Plan- och bygglagen (PBL) säger:

“Det krävs bygglov för annan ändring av en byggnad än tillbyggnad, om ändringen innebär att byggnaden byter färg, fasadbeklädnad eller taktäckningsmaterial eller byggnadens yttre utseende avsevärt påverkas på annat sätt.”

Byggnadsnämndens andra, och sista, motivering var:

“Åtgärden bedöms inte uppfylla varsamhetskravet i 8 kap. 17 § PBL”

Paragraf 8 kap 17 § i PBL lyder:

“Ändring av en byggnad och flyttning av en byggnad ska utföras varsamt så att man tar hänsyn till byggnadens karaktärsdrag och tar till vara byggnadens tekniska, historiska, kulturhistoriska, miljömässiga och konstnärliga värden.”

Jag noterar att det står byggnaden i singular. Skulle “byggnadens karaktärsdrag” förändras på ett “inte-varsamt” sätt om svarta solpaneler sätts upp på ett svart tak jämfört med på ett rött tak? Hur tänkte byggnadsnämnden?

Byggnadsnämnden var hård och bestämd. Den avslutade motiveringen med följande klara och entydiga ord:

“… lov i efterhand bedöms därmed sannolikt inte kunna erhållas. … Området är utpekat i kommunens FÖP och det allmänna intresset är att behålla byggnadernas proportioner mot gatan samt de rödfärgade pannorna. Det allmänna intresset att bevara kedjehusens takkulörer bedöms vägra (ska naturligtvis vara “väga”; min anm) tyngre än det enskilda intresset.”

Det hänvisas återigen till den fördjupade översiktsplanen. Det är intressant eftersom planen antogs av kommunfullmäktige 2023 och taket byttes 2016. Översiktsplanen kan naturligtvis inte gälla retroaktivt. Och faktiskt gäller den fördjupade översiktsplanen överhuvudtaget inte. Stadsarkitekten sa till TTELA:

“Den (den fördjupade översiktsplanen: min anm) är inte rättsbindande, även om man hänvisar till det bedömningsunderlaget.”

Och i Plan- och bygglagen (PBL) 3 kap 2 § står det:

“Översiktsplanen ska ange inriktningen för den långsiktiga utvecklingen av den fysiska miljön. … Planen är inte bindande.”

Det är lagstiftningen som avgör när det krävs bygglov, inte en fördjupad översiktsplan. Det undgår säkerligen inte heller någon att lagstiftningen (PBL) inte är särskilt tydlig alla gånger. Det ingår inte sällan stora mått av personliga tyckanden och bedömningar i lagen. Vad är t ex avgörande “karaktärsdrag” på en byggnad eller “konstnärliga värden”? Beslut blir därför ofta, som jag ser det, beroende av beslutsfattarnas erfarenheter, värderingar och tyckanden… Olika personer tolkar helt enkelt lagen på olika sätt. Och besluten blir därmed även subjektiva och därför inte heller lika.

 Byggnadsnämnden skrev också att det var ett allmänt intresse att behålla de rödfärgade pannorna. Är politikerna i byggnadsnämnden per definition representanter för det “allmänna intresset”? Anser allmänheten att Thorenius ska betala ett sex-siffrigt belopp för att plocka bort solpanelerna och sedan betala 2 eller 3 gånger så mycket för att ta bort det svarta taket, lägga ett nytt rött tak och sedan sätta upp solpanelerna igen. Hamnar kostnaden på en halv miljon? Jag tvivlar på att allmänheten tycker att det ligger i deras intresse.

Johan håller i varje fall inte med byggnadsnämnden. Han skrev i sin insändare (se TTELA “Fullständigt vansinnigt kräva att återställa taket”):

“Jag kan förstå den ursprungliga tanken, men när det nu gått åtta år sedan taket lades på och det dessutom numera är fritt att lägga på solpaneler som också är svarta, så låter det ju fullständigt vansinnigt att kräva återställning.”

Det kan också noteras att byggnadsnämnden tolkade Plan- och bygglagen (9 kap 2 § 3c) ganska “flexibelt”. För nämnden var takfärgen det helt avgörande trots att paragrafen även nämner byte av byggnadens färg och fasadbeklädnad. Det bortser dock nämnden ifrån. Det är intressant eftersom flera hus i området bevisligen har målats om och även bytt fasadbeklädnad…

Fortsättning följer i inlägget ”Det svarta taket i Vargön (2)”.

==

Denna bloggserie består av tre inlägg:

Kategorier:bygglov, Byggnadsnämnden, energi, Juridik, miljö, ttela, Vargön