Arkiv
NÄRF: Frågetecken kring pensionen
Har det blåst över för NÄRF och dess ordförande Bo Carlsson (C)? Det verkar så. Det tycks nämligen ha blivit stiltje, en total och nästan bedövande stiltje. I varje fall utåt… Och det efter att förhandlingschefens (i Vänersborg) utredning visade att den före detta förbundschefen Per Andersons pensionsavtal var kostnadsneutralt. (Se här.) Även om Bo Carlsson själv inte riktigt var säker på det. Varför skulle han annars tillsätta en utredning för att ta reda på det…?
Gunnar Lidell (M) var inte heller riktigt säker på detta. Därför ställde Lidell några frågor till NÄRF:s direktion den 21 december förra året, bland annat då om tjänstepensionens
storlek.
Lidell har nämligen tagit reda på Per Andersons anställningsvillkor som förbundsdirektör hos Alingsås räddningstjänst, den anställning som Anderson hade precis innan han blev förbundschef på NÄRF. Det visade sig att Per Anderson även i Alingsås hade haft en tjänstepensionsförsäkring, med traditionell förvaltning hos Livförsäkring AB Skandia.
Men…
Lidell fann väldiga skillnader i beloppens storlek…
När Per Anderson slutade i Alingsås uppgick hans månadslön till 54.979 kr och pensionsinbetalningarna till 10.229 kr i månaden (2011). (Pensionsinbetalningarnas storlek var 7.716 kr i månaden år 2009 och 6.437 kr i månaden år 2010.)
Det ska jämföras med vad Per Anderson fick när han tillträdde som förbundschef på NÄRF. Då förhandlade Anderson nämligen till sig en månadslön på 67.000 kr. (Enligt det avtal som Bo Carlsson slöt med Anderson den 22 november 2011.) Det var en löneökning på 22% jämfört med tjänsten i Alingsås.
Men när det gällde pensionsinbetalningarna så fick Anderson en betydligt bättre utdelning. Varje månad år 2012 betalade NÄRF in hela 45.681 kr till Skandia… Det var en ökning med 347% jämfört med Alingsås!! (När Per Anderson avskedades från sin tjänst på NÄRF förra året hade pensionsinbetalningarna ökat till 58.510 kr i månaden…)
Andersons lön ökade alltså med 22% vid anställningen på NÄRF, medan pensionsinbetalningarnas storlek ökade med 347%. Det kanske stämmer, det kanske ska vara så, men för en amatör på pensioner, som jag, ser det onekligen lite ”underligt” ut. Kan det här verkligen vara “kostnadsneutralt” som utredningen kom fram till?
Eller skulle det kunna vara så att det låga beloppet (Alingsås) betalas ut så länge Anderson lever, månad efter månad, år efter år, medan det höga beloppet (NÄRF) betalas ut endast under en kort period, säg fyra år, därefter anses det avklarat? Men blir det i så fall inte en enormt hög tjänstepension för Anderson? Jag vet inte, men det känns som sagt lite förbryllande.
Det är också svårt att förstå att lönen under Per Andersons anställning på NÄRF ökade med knappt 6% (till 70.750 kr/mån), medan pensionsinbetalningarna ökade med 28%.
När jag frågade Gunnar Lidell så hade han inte heller kunnat utröna varför det var sådan skillnad på pensionsinbetalningarnas storlek mellan jobbet i Alingsås och på NÄRF. Och det är väl också därför han ställde frågan till NÄRF:s direktion:
“Vem/vilka hos NÄRF har beslutat om den generösa tjänstepensionen för Per A?”
Jag noterar att Lidell skriver “generösa”…
Gunnar Lidell har fortfarande inte fått något svar från NÄRF:s direktion trots att det har gått över 3 månader… Det i sig är anmärkningsvärt.
För läsarna av min blogg kan det nog vara av intresse att också känna till Lidells övriga frågor till NÄRF, i varje fall för dem som inte har läst i diariet:
- “Har Direktionen informerats, och i så fall när?”
- “Kommer de ansvariga inom NÄRF att ta sitt ansvar?”
Gunnar Lidell (M) frågade också om lönen och pensionsinbetalningarna ska fortsätta under Per Andersons uppsägningstid. Men det vet vi ju redan från annat håll, att så är fallet. Anderson behåller både lön och pensionsinbetalningar i ytterligare 2 år.
Andersons ”fallskärm” kostar NÄRF sammanlagt 1.698.000 kr i löneutbetalning (70.750 kr/mån) och 1.404.240 kr i pensionsinbetalningar. Den tidigare förbundschefen ska alltså få totalt 3.102.240 kr från NÄRF.
Men pengarna har redan betalats ut som en klumpsumma till Per Anderson. I resultaträkningen, och verksamhetsberättelsen, uppgår summan till 3.618.000 kr, dvs ytterligare 515.760 kr. Hur denna halvmiljon extra har uppstått vet jag inte, kanske är det pensionsutbetalningarna som ökar efterhand?
Och det här är ju i varje fall inte kostnadsneutralt, även om denna typ av överenskommelser, som Bo Carlsson slöt med Per Anderson, inte är helt ovanliga för högre chefer inom framför allt det privata näringslivet.
Men att det lyser i ögonen på många står helt klart. Särskilt som de menar att Per Anderson inte borde ha haft ett öre eftersom han blev avskedad för att han typ körde NÄRF i botten.
Medarbetare på NÄRF talar också om hur cheferna har belönat varandra med höjda löner, skatteförmåner som fri bil, arbete hemifrån en vecka före och en vecka efter semestern, konferenser med hotellrum fast vederbörande bor i samma stad, chefer som inte sjukskriver sig vid sjukdom osv. Men den här typen av rykten förblir ofta obekräftade och svåra att bevisa, så jag lämnar dem därhän.
Som sagt, Gunnar Lidell har stora funderingar på pensionsinbetalningarnas storlek. Vi får se om han får något svar någon gång… Lidell efterlyser också att någon på NÄRF tar på sig ansvaret. Men det ser det inte ut som att någon tänker göra. I varje fall inte Bo Carlsson (C). Om, jag skriver om, det nu är något som ändå inte stämmer med pensionsutbetalningarna.
För övrigt håller man just nu på att utse en ny förbundschef på NÄRF. En stor fråga är väl också om Bo Carlsson får förtroendet att återigen sluta ett anställningsavtal…
Bo Carlsson hade rätt om pensionen!
Det är viktigt att det blir rätt med alla faktauppgifter i en blogg som denna. För min del är det helt enkelt avgörande att de som läser den kan lita på att det som står är rätt och riktigt. Annars skulle jag lika gärna kunna sluta skriva.
Lögner, halvsanningar eller ”allmän tro” skulle omintetgöra min ambition att informera vänersborgarna om vad som händer och gäller i kommunpolitiken. Det ska naturligtvis inte blandas samman med att jag också framför egna åsikter och tyckanden. Och det kan läsarna tycka vad de vill om, men faktauppgifterna ska vara riktiga… Självklart.
På de över 3.000 sidorna som jag har skrivit genom åren så har det inte blivit fel särskilt ofta. Jag kan inte erinra mig mer än vid möjligtvis två tillfällen (det var några år sedan), men då rättade jag till uppgifterna i en efterkommande blogg – så snart som jag blev medveten om felen.
Men nu har det hänt igen.
Jag har i ett flertal bloggar skrivit om det anställningsavtal som NÄRF:s ordförande Bo Carlsson (C) har undertecknat vid anställningen av NÄRF:s förre förbundschef Per Anderson. I avtalet ingick också särskilda pensionsvillkor, som innebar att förbundschef Per Andersons pensionsinbetalningar vid avskedet från NÄRF uppgick till 58.510 kr i månaden.
Och det är fortfarande riktigt.
Men.
Pensionsavtalet är, precis som Bo Carlsson på senare tid har hävdat, kostnadsneutralt.
Det betyder att trots den till synes mycket stora summan är det dessa pengar som Per Anderson var berättigad till, särskilt pensionsavtal eller inte.
Den expert på Vänersborgs kommun som jag har pratat med berättar att:
”Skillnaden är skuldföring kontra premieavsättning.”
Det är lite tekniskt (i varje fall för mig) och experten skriver:
”För den enskilde ska det inte ha någon betydelse.”
Det handlar om att antingen får personen ut sin pension när hen pensioneras, en mindre summa under resten av sitt liv (eller är det beräknat på 20 år?), eller också betalas en betydligt högre summa ut under en kort period. Den alternativa lösning som gällde Per Anderson innebar att hela pensionen betalades ut ”nu”, medan det normala för vanliga löntagare är att även framtida generationer bär en del av denna kostnad.
Dessutom fick jag reda på att gällande pensionspolicy i Vänersborgs kommun också tillåter tecknande av alternativ KAP-KL vid nyanställning av kommundirektör och förvaltningschefer. Ännu har dock inget sådant tecknats.
För övrigt är alla de uppgifter som jag har angett om förhållandena på NÄRF riktiga, t ex att Per Anderson uppbär lön och pension i ytterligare 24 månader (efter avskedet). Och att detta inte var något som skulle ske med automatik, utan är ett resultat av en förhandling mellan Bo Carlsson och Per Anderson. Även om detta förhållande är ett vanligt förfarande på företagsledande tjänster, eftersom LAS-regler inte omfattar dessa.
Jag ber mina läsare om ursäkt för att de på grund av mina skriverier kan ha blivit föranledda att tro något annat än att pensionsavtalet var kostnadsneutralt.
Jag vet också hur tråkigt det är när felaktiga uppgifter sprids om ens person och om ens göranden. Och därför ber jag också Bo Carlsson om ursäkt.
Ursäkta Bo Carlsson!
NÄRF: Underskott, pensioner, diariehantering och Bo Carlsson
För en vecka sedan, den 9 februari, ställde jag två frågor till NÄRF. Det var med anledning av två uttalanden som Bo Carlsson (C) gjorde från talarstolen på fullmäktigemötet den 3 februari. (Se ”Gårdagens kommunfullmäktige”.) Carlsson sa dels att utredningen kring den förre förbundschefen Per Andersons pensionsvillkor och -inbetalningar var färdig och dels att bokslutet var klart, dvs det var nu uträknat hur stort NÄRF:s underskott blev 2015. Och jag ville helt enkelt ta del av dessa handlingar. Därav mina frågor till NÄRF.
Jag blev emellertid något förvånad när jag fick svaret från NÄRF:
”Utredningen finns inte hos NÄRF, Kontakta Bo Carlsson på Vänersborgs kommun för information i ärendet.”
Och:
”Bokslut – NÄRF:s preliminära resultat är fortfarande ett arbetsmaterial, kommer redovisas för direktionen vid nästa möte.”
Jag skrev återigen i måndags och begärde ut handlingarna. Det hinner ju hända en hel del under en vecka, i synnerhet på NÄRF. Igår tisdag fick jag svaret:
”NÄRF har inget annat att meddela i dessa frågor än det som meddelades den 9 februari”
Nu blev jag lite frustrerad. Jag visste ju att handlingarna inför direktionens möte imorgon (torsdag den 18 februari) var utskickade till ledamöterna. Jag skrev tillbaka och påpekade detta. Mitt mail avslutades lite irriterat:
”Det betyder också att jag har lagstadgad rätt att få del av dessa. Nu!”
Och se, idag kom några av handlingarna. Jag fick verksamhetsberättelsen på två A4-sidor och en tabell över årets resultaträkning.
Så här får det inte gå till. Även Norra Älvsborgs Räddningstjänstförbund måste följa lagar och förordningar och lämna ut de handlingar som finns diarieförda. Vänsterpartiet har ju genom åren anmält Vänersborgs kommun för brister i diariehanteringen – fem gånger, och fått rätt alla gånger. Det kanske är dags att JO tar en koll också på NÄRF…?
Hur som helst.
NÄRF:s verksamhetsberättelse för år 2015 är påskriven av Tf (tillförordnad) Förbundschef/Räddningschef Patrick Dimporzano och daterad den 26 januari(!).
Dimporzano skriver att:
”Det ekonomiska resultatet för verksamhetsåret har inte utfallit enligt prognosticerad målbild.”
Det betyder att förbundet har gått med underskott…
NÄRF:s underskott för år 2015 blev, och håll i er nu, 4.793.000 kr. Nästan 4,8 miljoner kronor alltså.
Det är en hel massa pengar, särskilt procentuellt (5,6%). I budgeten för året beräknades det nämligen att ”verksamhetens kostnader” skulle uppgå till sammanlagt 85,5 milj kr.
Förklaringen till det stora underskottet är posten:
”Jämförelsestörande poster”
Budgeten för ”Jämförelsestörande poster” var noll, vid årets slut blev resultatet ett underskott på 3.618.000 kr.
Vad döljer sig då bakom dessa kostnader (och denna besynnerliga rubrik)? Svaret finns i verksamhetsberättelsen:
”avser uppsägningslön för 24 månader och pensionspremie”
Tydligare än så står det inte i de handlingar som jag har fått. Men det är tillräckligt tydligt. Det kan nämligen bara betyda en sak – den förre förbundschefen Per Anderson har haft rätt hela tiden om sitt anställningsavtal. NÄRF:s stora pensionsinbetalningar till förbundschef Anderson, 58.510 kr i månaden, har varit riktiga. Det måste den utredning som Bo Carlsson (C) i desperation 
tillsatte ha visat. Även om jag inte har fått ut denna…
Och inte bara har pensionsinbetalningarna varit riktiga under alla de år som Per Anderson har varit anställd. Den ”gamle” förbundschefen ska alltså få åtnjuta samma pensionsförmåner och dessutom få behålla sin väl tilltagna lön på 70.750 kr i månaden i ytterligare två år!
Jag har dock ett litet problem med matematiken. Per Andersons lön (70.750 kr) i 2 år blir en summa av 1.698.000 kr, pensionsinbetalningarna blir under 2 år 1.404.240 kr. Den tidigare förbundschefen ska alltså få totalt 3.102.240 kr.
Men i resultaträkningen, och verksamhetsberättelsen, uppgår summan till 3.618.000 kr, dvs ytterligare 515.760 kr. Betyder det att Per Andersons månadslön och/eller pensionsinbetalning är ännu högre än vid Andersons avsked? Eller har pengarna gått till någon annan person också? (Fast i verksamhetsberättelsen står det i singularis.) Var har de 515.760 kronorna tagit vägen?
Dessa frågor får väl någon i NÄRF:s direktion ställa imorgon torsdag. Då ska NÄRF:s ledning, dvs den politiska direktionen, ha sammanträde…
Men en sak är uppenbar. Dimridåerna, förnekandena, tillsättningen av en utredning etc, som Bo Carlsson har sysslat med, har visat sig vara bara just – dimridåer. Nu är det dags för ordförande Bo Carlsson att ta sitt ansvar. Han måste stå för vad han har gjort, dvs beviljat den förre förbundschefen en oerhörd pensionsförmån. Carlsson har handskats vårdslöst med skattebetalarnas pengar. Igen. Det är ju som bekant inte första gången. Vänersborgarna kommer ihåg arenaskandalen, Topp-affären, den missade namnteckningen på Solängen (17 milj), fiberdragningen i södra Dalsland utan ”formella beslut”, ”otillräcklig kontroll av fakturor”, ”medfinansiering på fel grund” och ”budgetöverskridande” (citerat från Vänersborgs revisorer) etc.
Till raden av kostnader som Bo Carlsson har tillfogat Vänersborgs kommun kan vi nu lägga anställningsavtalet med förbundschef Per Anderson.
Det får vara nog nu. Vänersborgs kommun borde kräva Bo Carlssons avgång! Och jag undrar också, är det inte några i de andra ägarkommunerna som tvivlar på om Bo Carlsson är rätt man som ordförande i förbundet…?
När jag studerar resultaträkningen och verksamhetsberättelsen, så blir jag ändå inte riktigt klok på siffrorna. På några andra siffror…
I delårsrapporten för augusti var NÄRF:s underskott nästan 2,5 milj kr och prognosen för hela året uppgick till 3 milj. Utgår vi från resultaträkningen och verksamhetsberättelsen och tar bort kostnaderna för uppsägningslön och pensionspremie (posten ”Jämförelsestörande poster”), så uppgår underskottet ”bara” till 1.175.000 kr.
Det förefaller mig osannolikt att NÄRF skulle ha lyckats spara nästan 2 miljoner kronor, särskilt som inga besparingsåtgärder har vidtagits. (Med ett mindre undantag i ett sent
skede.)
I verksamhetsberättelsen beskriver Förbundschef/Räddningschef Patrick Dimporzano vad detta underskott beror på:
”Personalkostnader överstiger något budgeterade medel och avser ökningen av semester- och övertidsskulden samt personalkostnader, uppkomna i samband med motorsågsutbildning av fyra deltidsstationer. Övriga kostnader överskrider budget med väsentligt belopp.
Större avvikelse som bidrar till underskottet är följande: kostnader för televäxeltjänster, kostnader för Rakelabonnemang samt IT-support, inköp av anläggningsmateriel i samband med implementering av 5:e skiftlaget, entreprenad och köp av verksamheter bl.a. städ samt reparationer av maskiner, inventarier och bilar. Försäkringsbolaget har höjt kraftigt premie som avser förbundets fordon och utfallet överskrider budget.”
När ekonomichef Alicja Zawadzka-Przychodzen redogjorde för siffrorna i delårsrapporten på direktionens sammanträde den 28 september, så sa ekonomichefen (ur protokollet):
”Det negativa resultatet beror till stora delar på att den operativa verksamheten inte dragit in tilltänkta intäkter till förbundet. Utbildningsinsatserna har blivit färre än väntat under perioden. Förbundet har ett något mindre underskott gällande personalkostnader. Högre semesterskuld på grund utav flyttade semesterperioder från ordinarie semesterperiod. Övriga kostnader visar på ett kraftigit underskott, ökning av korta sjukskrivningar, ökade bränslekostnader, 13 nyanställningar, ökade IT-kostnader.”
Den beskrivning som Tf Förbundschef/Räddningschef Patrick Dimporzano ger skiljer sig 
väsentligt från ekonomichefens…
Jag undrar till exempel var ökningen av ”korta sjukskrivningar” och de ”13 nyanställningarna” tog vägen i Tf Förbundschef/Räddningschefens verksamhetsberättelse…
Men nu har ju, som sagt, direktionen möte imorgon torsdag, så kanske en del frågetecken rätas ut. Kanske kommer någon av ledamöterna att ställa några bra frågor. Vi får se när protokollet kommer så småningom.
Om någon undrar hur underskottet ska finansieras så tänker sig NÄRF att ägarkommunerna, dvs Vänersborg, Trollhättan, Färgelanda och Mellerud, helt enkelt går in och täcker det ”svarta hålet” med nya fräscha skattekronor. Redan på direktionens sammanträde den 21 december 2015 beslutade nämligen politikerna i direktionen att ”den ekonomiska obalansen” (som PWC skrev i ett utlåtande om delårsrapporten) ska finansieras genom att NÄRF höjer medlemsavgiften för ägarkommunerna, dvs skattebetalarna ska bidra med mer pengar… Den höjda medlemsavgiften innebär en inkomstförstärkning för år 2016 med 2,033 milj kr. Och det är ju ett bekvämt sätt att få ordning på ekonomin…
Kommer ägarkommunerna att acceptera detta? Kommer moderaterna i Vänersborg att acceptera detta? (Moderaterna är de enda från oppositionen som är representerade i NÄRF:s direktion.)
Och framför allt – kommer skattebetalarna att acceptera detta?
======================
Jag har skrivit följande bloggar om NÄRF:
- ”NÄRF” 3 juni, 2013
- ”Vad händer i NÄRF?” 28 nov 2015
- ”Mörkläggning i NÄRF” 12 december 2015
- ”NÄRF – löner och avsked” 14 december 2015
- ”Lögner i NÄRF!” 21 december 2015
- ”Det börjar bli mycket nu Bo Carlsson!” 23 december 2015
- ”NÄRF: Sammanträdet 21/12” 29 december 2015
- ”Öppet brev från NÄRF:s fd förbundschef” 7 januari 2016
- ”NÄRF: Budget och Bo Carlsson” 10 januari 2016
- ”Bo Carlsson uttalar sig i TTELA” 12 januari 2016
- ”NÄRF och personalen (1)” 24 januari 2016
- ”WI och NÄRF i fullmäktige” 1 februari 2016
- ”NÄRF och personalen (2)” 9 februari 2016
NÄRF och personalen (2)
I det brev som den före detta förbundschefen på NÄRF Per Anderson skrev till ägarkommunernas (Vänersborg, Trollhättan, Färgelanda och Mellerud) kommunstyrelser lade han som bekant all skuld för konflikterna och sitt eget avsked på personalen och facken. Själv menade Per Anderson att han inte hade gjort några som helst fel och dessutom hela tiden haft stöd från den politiska ledningen, främst från presidiet, dvs Bo Carlsson (C) och Monica Hanson (S).
I brevet räknar Anderson upp ett antal åtgärder som genomfördes, och som han och politikerna naturligtvis ansåg vara riktiga, men som fick personalen och facken att vända sig mot honom. För en utomstående är det lätt att utifrån brevet sluta sig till uppfattningen att Anderson ansåg sin tidigare personal vara i det närmaste totalt inkompetent – personalen ville bara dricka alkohol och spela bandy… Det är väl också den bild som vissa media har gett av personalen…
Dessutom har NÄRF:s ordförande Bo Carlsson (C) inte heller på något sätt tagit avstånd från de åtgärder som Per Anderson genomförde. Tvärtom. Det mesta tyder på att Per Anderson hade Bo Carlssons aktiva stöd och välsignelse.
I en tidigare blogg (”NÄRF och personalen (1)”) så redovisade jag hur personalen och facken såg på isträningen, alkoholförbudet och byten av arbetspass. Idag tänkte jag gå vidare med hur personalen och de fackliga representanterna beskriver arbetsgivarsidan rent allmänt och särskilt själva chefskapet.
Personalen och de fackliga representanterna menar, till att börja med, att arbetsgivarsidan, dvs NÄRF:s ledning, inte har skött information och samverkan som den ska. Det har också NÄRF:s ordförande Bo Carlsson medgett i TTELA 12 jan:
”Det går inte att ha en chef som inte samarbetar med personalen.”
Facken menar att samverkan ofta har varit en ensidig monolog från arbetsgivarens sida och att cheferna egentligen har velat besluta själva utan dialog. Facken upplever att viljan från ledningens sida att komma överens har varit obefintlig. Dessutom har beslut fattats vid sidan om samverkansgruppen. Facken anser vidare att arbetsgivaren inte heller har haft klart för sig att det stadgas i samverkansavtalet att om parterna inte kommer överens så ska frågan lyftas till MBL. Kommunals ordförande i Trollhättan har också förklarat för den tidigare förbundschefen att Kommunal starkt funderade på att säga upp samverkansavtalet.
Samverkan är en sak, klimatet på arbetsplatserna en annan. Även om de ofta hänger ihop. Som i det här fallet.
Det klimat som har rått på arbetsplatserna har enligt personalen varit under all kritik. Ledningen har sällan varit ute i verksamheten. Cheferna har t ex inte visat sig i de gemensamma mat- och fikalokaliteterna. Och de har sällan eller aldrig funnits med vid t ex övningar.
Och när de väl, någon enstaka gång, har visat sig ute i verksamheten så menar personalen att den har varit utsatt för spydiga och i vissa fall till och med förnedrande och kränkande kommentarer av cheferna, som till exempel:
- ”Jaså! Här har du tid att sitta!”
- ”Passar det inte så är det bara att byta jobb”
- ”Om jag vill förbjuda lagidrott så gör jag det, det är jag som bestämmer.”
Det här har av många anställda naturligtvis upplevts som mycket obehagligt.
Facken och personalen hävdar bestämt att det urusla klimatet har skapats av arbetsgivaren. Naturligtvis kan man invända att det inte är den enes fel att två träter eller att det facket och personalen säger är en partsinlaga. Visst, men personalens missnöje är ett faktum. Det har varit massivt och det har framkommit på många olika sätt under lång tid. Bland annat genom arbetsmiljöundersökningar.
Jag har i min hand en enkätundersökning från 11 maj 2013. Det är en ganska omfattande enkät som skickades ut och besvarades av de anställda på NÄRF. Svarsfrekvensen var 75%. Svaren på enkäten jämfördes med en referensdatabas av arbetande befolkning i Sverige. (Står det på enkäten.) Röda markeringar i sammanställningen betyder att resultatet är sämre än referensdatabasen.
Och det finns många röda markeringar i sammanställningen… Överallt… Både i svaren från Trollhättan och från Vänersborg. Dock (ännu) fler från Vänersborg. Det mesta är sämre på NÄRF jämfört med referensdatabasen…
Under rubriken ”En vanlig arbetsdag på job” (menas antagligen ”jobbet”) har personalen från Vänersborg röda markeringar på ”frustrerad”, ”irriterad”, ”arg”, ”hotad”, ”rädd”, ”sviken” och ”kränkt”. (Personalen i Trollhättan har ”rött” på 3 av dessa.)
Ledningen finns med under en egen rubrik. Här är det röda ”prickar” på vartenda alternativ, t ex ”förtroende för ledningen” – både från Trollhättan och Vänersborg… Allt är vidare rött (ett undantag) under rubrikerna ”Frihet” och ”Arbetsplatsdemokrati”.
Under avsnittet ”Konflikter”, som tycks mig som ytterligare en särskilt viktig punkt, har båda arbetsplatserna röda markeringar på alternativen ”personlig förföljelse”, ”våld eller hot om våld”, ”konfl. lös genom förhandling” (=konfliktlösning?) och ”konfl. lös genom auktoritet”.
Här antar jag emellertid att enkäten återspeglar personalens upplevelser och erfarenheter gentemot allmänheten. Det är bara det att det första alternativet under denna rubrik är ”konflikt med chefer”. Det gör mig lite osäker på tolkningen och det är därför jag tar med den.
Det kan hur som helst inte råda något som helst tvivel på att den politiska ledningen av NÄRF mycket väl visste om motsättningarna, missnöjet och konflikterna på arbetsplatserna.
Det går också, i varje fall till viss del (ganska stor del enligt min personliga uppfattning), att utläsa klimatet på en arbetsplats i sjukskrivningsstatistiken. Och den bör väl ledningen också vara bekant med.
I delårsrapporten från augusti 2015 återges följande två tabeller:
Och det är ju vad jag förstår både ”bra” siffror och siffror som dessutom visar en positiv utveckling. Men jag blev ändå inte riktigt klok på vad de egentligen stod för. Jag vände mig därför till Vänersborgs kommun, som har statistik även över NÄRF, och frågade.
Då fick jag siffror som visade en annorlunda utveckling.
Personalen i den operativa avdelningen, dvs brandmännen (både hel- och deltid), hade 366 sjukskrivningsdagar år 2011, dvs året innan Per Anderson blev förbundschef. Året efter, 2012, hade sjukskrivningsdagarna stigit till 821, dvs en ökning med 124%! Ökningen bara fortsatte. År 2013 var sjukskrivningsdagarna 1.207 till antalet, år 2014 1.098 dagar och år 2015 hela 1.369 dagar. Det betyder en ökning med 274% från 2011 till 2015.
Något tycks ha varit väldigt sjukt i NÄRF… Och då tänker jag i första hand inte på brandmännens hälsa.
Det ska emellertid kommas ihåg att antalet anställda brandmän har ökat under denna period. Siffrorna är ändå skrämmande. År 2015 var det 62 personer som hade 1.369 sjukskrivningsdagar. Det var 22 dagar per person. Motsvarande siffra för år 2011 var 15 sjukskrivningsdagar per anställd. (Hur förhållandet mellan heltids- och deltidsanställda ser ut vet jag inte.)
I protokollen från direktionens sammanträden har de ökade sjukskrivningstalen inte gett några som helst avtryck, i varje fall inte under 2015. Det torde innebära att den ökade sjukfrånvaron inte alls har diskuterats i direktionen. Vilket gör mig minst sagt något förbryllad. Bryr sig inte arbetsgivaren? Bryr sig inte ordförande Bo Carlsson (C) och vice ordförande Monica Hanson (S)?
Det kommer dessutom initierade rapporter (även om jag inte har kontrollerat uppgifterna) om att personalomsättningen har ökat och att flera personer har sagt upp sig på grund av otrivsel och rädsla för ledningen. Ja, det sägs faktiskt så – ”rädsla för ledningen”. De kanske mest skrämmande exemplen på hur stämningen på NÄRF verkligen har nått botten är att personal som har gått i pension inte har velat haft någon avtackning där arbetsledningen varit närvarande.
Och då vet jag egentligen inte om personalens och fackens syn enbart är en ”partsinlaga”. Det mesta tyder på, anser jag, att facken och personalen har rätt och att ledningen i NÄRF har varit under all kritik.
Och, som sagt, naturligtvis har politikerna känt till allt det här.
Och också att det ”dåliga klimatet” håller i sig…
På direktionens sammanträde den 11 december sa Johan Bäckström, ordförande i Kommunal (enligt protokollet):
”Personalen mår inte bra. Facket överväger att lämna in en anmälan enligt kap 6 § 6 arbetsmiljölagen till Arbetsmiljöverket.”
Det är alltså fortfarande en mycket dålig stämning på NÄRF mellan chefer och anställda. Och direktionen visar tydligt att detta inte kommer som någon överraskning, för Bäckström får svaret (enligt protokollet):
”Direktionen är medveten om rådande arbetsmiljösituation inom förbundet.”
Det här ger väl ytterligare tämligen starka indikationer på att det ligger väldigt mycket i den uppfattning som facken och personalen har framfört gentemot ledningen under en längre tid.
Dessutom begärde Vision (en av personalorganisationerna) den 21 december 2015 åtgärder enligt 6 kap 6a § Arbetsmiljölagen. Anmälan riktade sig till en av de allra högsta cheferna… Och det var inte Per Anderson – han har varit ute ur bilden ganska länge nu.
Och inte att förglömma hur NÄRF:s ordförande Bo Carlsson utvecklade sin syn på situationen i en TTELA-artikel redan den 2 oktober (se här). Då sa Bo Carlsson:
“Situationen just nu är ohållbar. … Facken har ingen tillit till ett antal individer i ledningen och beskriver det som om de inte blir lyssnade på, att man från ledningens sida mer eller mindre struntar i dem.”
Jag noterar att Bo Carlsson pratade i plural, ”ett antal individer”. Kan det möjligen betyda att det väntas fler avskedanden av chefer på NÄRF…?
Det är klart att den tidigare förbundschefen Per Anderson inte jobbade i ett vakuum. Han stöddes ju länge, inte bara av politikerna och av ordförande Bo Carlsson, utan naturligtvis också av många av de andra cheferna på NÄRF. De jobbade i mångt och mycket som ett team – med en gemensam agenda.
Fast det finns ju andra sätt att lösa motsättningarna på NÄRF… Direktionen kan ju byta ut personalen…
Eller… Varför inte…?
Kanske kan NÄRF:s politiska ledning bytas ut…?
======================
Jag har skrivit följande bloggar om NÄRF:
- ”NÄRF” 3 juni, 2013
- ”Vad händer i NÄRF?” 28 nov 2015
- ”Mörkläggning i NÄRF” 12 december 2015
- ”NÄRF – löner och avsked” 14 december 2015
- ”Lögner i NÄRF!” 21 december 2015
- ”Det börjar bli mycket nu Bo Carlsson!” 23 december 2015
- ”NÄRF: Sammanträdet 21/12” 29 december 2015
- ”Öppet brev från NÄRF:s fd förbundschef” 7 januari 2016
- ”NÄRF: Budget och Bo Carlsson” 10 januari 2016
- ”Bo Carlsson uttalar sig i TTELA” 12 januari 2016
- ”NÄRF och personalen (1)” 24 januari 2016
Gårdagens kommunfullmäktige (3/2)
Det brukar bli långa sammanträden med Vänersborgs kommunfullmäktige. Gårdagen var inget undantag. Inte förrän strax före kl 22 slog ordförande Ljunggren klubban i bordet och avslutade sammanträdet.
Den första person som äntrade talarstolen var faktiskt undertecknad vänsterpartist. Det var på ärendet om NÄRF:s taxehöjning. Anförandet var ganska kort och handlade om orsaken till taxehöjningen. Jag framförde precis det jag skrev om i min blogg i måndags – se ”WI och NÄRF i fullmäktige”. Mina ord och formuleringar fick NÄRF:s ordförande Bo Carlsson (C) att reagera. Vilket liksom var tänkt…
Bo Carlsson menade, inte helt oväntat, att intäkterna från taxehöjningen inte skulle finansiera varken anställningen av 13 nya tjänster eller den före detta förbundschefens pensionsinbetalningar…
Bo Carlsson meddelade också att utredningen kring den fd förbundschefens pension var färdig, men inte klar för offentliggörande. Carlsson passade också på att flika in att det skulle bli andra siffror i bokslutet för NÄRF än de som delårsrapporten prognosticerade. Dock var inte dessa siffror heller mogna för
offentligheten…
Morgan Larsson från välfärdspartiet menade att det saknades underlag för att kunna besluta om taxehöjningen. Larsson saknade både konkreta siffror och jämförelser.
”Vad säger vi ja till? Hur mycket höjer vi egentligen?”
Undrade Morgan Larsson och begärde återremiss med motiveringen att beslutsunderlaget var bristfälligt. Han begärde votering. Det var dock bara tre ledamöter som röstade för återremiss – de båda välfärdspartisterna och så undertecknad vänsterpartist. Fyra ledamöter från Vänsterpartiet avstod från att rösta.
Det innebar att NÄRF:s taxor höjs för myndighetsutövning och myndighetstillsyn.
Kunskapsförbundet Väst beviljades ett utökat bidrag för 2016 på 6,4 miljoner kronor.
Lutz Rininsland (V) påpekade dock att detta inte innebär att KFV kommer ”i balans”, som kommunstyrelsens ordförande Marie Dahlin (S) uttryckte det i media. Rininsland menade att KFV behövde ytterligare en ramhöjning med 11 milj kr nästa år. Och det höll väl egentligen Marie Dahlin med om:
”Vi får väl yrka bifall till fler ägartillskott så småningom.”
Och så var det dags att prata NÄRF igen. Denna gång handlade det om delårsrapporten. Jag inledde återigen ärendet. Denna gång var mitt anförande längre. Jag tog i huvudsak upp den tydliga och tuffa kritiken från revisorerna. (Du kan läsa anförandet i sin helhet på bloggen ”WI och NÄRF i fullmäktige”.)
Av någon anledning reagerade NÄRF:s centerpartistiske ordförande Bo Carlsson inte denna gång. Kanske hade han inte blivit tillräckligt uppretad. Kanske skämdes han…
Moderaternas Gunnar Lidell (M) yrkade bifall till det liggande förslaget. Bara det. Inget mer. Jag hade nog förväntat mig att Lidell skulle utveckla sina åsikter. Eller åtminstone sagt att han inte höll med undertecknad vänsterpartist… Eller att han gjorde det…
Marie Dahlin (S) gick också upp i talarstolen. Men hon sa inte heller något i sak. Dahlin gav bara uttryck för sitt missnöje med kommunstyrelsens formulering av beslutsförslaget. Hon och det styrande triumviratet (S+C+MP) hade ju inte velat att det skulle stå att kommunfullmäktige noterar informationen och:
”har tagit del av revisorernas slutsats och PWC:s mycket kritiska anmärkningar.”
Marie Dahlin menade att kommunfullmäktige av tradition bara noterar information från revisorerna. Å andra sidan, menade oppositionen, är det ju sällan som revisorerna uttrycker en sådan kritik mot en delårsrapport som det var frågan om här.
Morgan Larsson (VFP) passade på att, med hänvisning till mitt anförande, ge ytterligare en känga till ledningen (läs Bo Carlsson) för hur NÄRF sköts. Larsson var helt enkelt inte nöjd eller trygg med den politiska ledningen i NÄRF.
Och vem är det…
Strax därefter behandlades Fyrbodals delårsrapport. Marie Dahlin (S) begav sig återigen fram till talarstolen. Inte heller denna gång sa hon något i sak. Dahlins kommentar var bara att hon inte visste vilket humör revisorerna var på när de yttrade sig över rapporten… Det gick dock inte att ta fel på vilket humör hon själv var på…
Marie Dahlin var inte den enda socialdemokraten som visade prov på irritation och mediokert humör denna kväll. Ordförande i kommunfullmäktige, Lars Göran Ljunggren (S), gick efter ärendet om Fyrbodal snabbt vidare till nästa ärende. Utan att slå klubban i bordet efter fullmäktiges beslut. En liten miss typ…
När Ljunggren fick detta påpekat så drämde han sin ordförandeklubba i bordet så att det stod härliga till. Ryktena förtäljer att det fanns radiolyssnare som trodde att blixten slog ner i deras radioapparater…
Projektet ”Wargön Innovation (WI) – etableringsskedet” fick sina 6,65 miljoner kr på fyra år (2016-2019) av kommunfullmäktige. Dock med de ”kontrollpunkter” som den samlade majoriteten av alla oppositionspartier beslutade om i kommunstyrelsen. (Se återigen bloggen ”WI och NÄRF i fullmäktige”.)
Det är nog fler som lägger märke till att det styrande triumviratet blir nedröstat i allt fler frågor…
Sedan tog fullmäktige en rad beslut av lite ”rutinkaraktär”. Dock diskuterades bostadsbyggandet några gånger, under flera olika ärenden. Man kan väl säga att det finns en viss oro över att det byggs så lite bostäder i kommunen. Det tycks som om privata aktörer drar sig för att bygga i Vänersborg. Av någon anledning. Det finns liksom planer och visioner, men det händer väldigt lite. Alla hoppas dock att byggandet ska komma igång så fort som möjligt.
Det unika hände på sammanträdet att sverigedemokraterna fick igenom en motion. Den första någonsin i Vänersborgs kommunfullmäktige! Det var Cecilia Skenhall (SD) som hade motionerat om att:
”kommunen ska bygga en handikappramp vid Brätte ridskola samt att Vänersborgs kommun ska betala denna.”
Så beslutade också kommunfullmäktige, dock med förbehållet att Brätte Ridklubb själva får hantera driftskostnaden.
Moderaterna var emot. Deras motivering var att det fanns fler ridklubbar i kommunen och att de inte får motsvarande behandling. Moderaterna menade att alla föreningar ska behandlas lika.
Och det kan man faktiskt hålla med om. Det är en helt riktig synpunkt.
Men eftersom syftet med rampen var ”gott” så gick förslaget ändå igenom… Utan votering.
Och så var det då dags för maratondebatten om Kurt Karlssons (SD) interpellation om invandring, asylsökande och ”ensamkommande ynglingar” (Kurt Karlssons favorituttryck) och deras ”utåtriktade aggression” (Kurt Karlsson uttryck) samt vad kommunen gör för att förekomma detta.
Igår publicerade jag mitt inlägg i debatten (se ”Interpellation från Kurt Karlsson (SD)”). Men jag var bara en av alla talare. De som var uppe i talarstolen var förutom Kurt Karlsson (och jag), Marie Dahlin (S), Madeleine Johansson (S), Lutz Rininsland (V), Sara Johansson (S), Marianne Ramm (V), Birgitta Persson (S), Magnus Kesselmark (V), Morgan Larsson (VFP), Lena Eckerbom Wendel (M), Marika Isetorp (MP) och Peter Göthblad (L). Några av talarna hade dessutom flera inlägg.
Kurt Karlsson (SD) försökte framstå som fullmäktiges alldeles egen profet. Dessutom missförstådda profet. (Var det inte någon känd person som sa att det var svårt att vara profet i sin egen hemstad…?) Kurt Karlsson menade att det bara var han själv och sverigedemokraterna som såg ”problemet”.
Så kunde Kurt Karlsson säga för att han vägrade att lyssna på de andra.
Kurt Karlsson har en mycket märklig förmåga att slå dövörat till när folk säger saker som går utanför hans förutfattade ramar. Flera framhöll hur utmaningarna med den stora tillströmningen av människor från andra länder skulle kunna, och borde, tacklas och hur problem kunde förebyggas. (Jag själv tog t ex upp just detta.) När Kurt Karlsson själv fick frågan (vid 2-3 tillfällen) om hur han, Kurt Karlsson, och sverigedemokraterna hade tänkt bidra till förebyggande åtgärder svarade han inte.
Istället berättade Kurt Karlsson (SD) om hur han själv var invandrare… Eller i varje fall son till en invandrare…
Den historien har han berättat en gång tidigare för fullmäktigeledamöterna (den 10 dec 2014, se här). Och historien blev inte bättre denna gång. Kurt Karlssons pappa, berättade Kurt, invandrade en gång i tiden från Småland…
Pinsamt.
Jag undrar hur Kurt Karlsson kan med? Kurt Karlsson jämför sig med de miljontals människor som flyr undan krig, tortyr och elände. Jag tycker att Kurt Karlsson negligerar andra människors lidande. Han visar enligt min mening en total brist på empati.
Pinsamt är också att Kurt Karlsson efter alla dessa år i politiken, både i kommunen och regionen, inte har förstått enkla demokratiska debattregler, t ex att repliker används för att argumentera mot det som en talare nyss har anfört från talarstolen. Istället använder Kurt Karlsson sin replikrätt för att hålla nya anföranden. Det skedde vid flera tillfällen och det tråkiga var att ordförande Lars Göran Ljunggren (S) inte avbröt honom – och talade om vad som gällde.
Men ordförande Ljunggren hade inte heller någon bra kväll…
Sammanträdet avslutades med några ”nyval”. Dan Åberg går t ex in som ny ersättare för moderaterna i NÄRF:s direktion och Gunnar Johansson (VFP) ersätter Magnus Bäckström som ledamot i barn- och utbildningsnämnden.
PS. På Vänsterpartiets hemsida kan du läsa mycket utförligare om interpellationsdebatten med Kurt Karlsson i huvudrollen. På sidan kan du ladda ner Kurt Karlssons interpellation, Marie Dahlins svar och dessutom kan du ta del av åtskilliga direktcitat från debatten. Det är bara att klicka här: ”SD fick en möjlighet men missade tillfället”.
WI och NÄRF i fullmäktige
På onsdag, den 3 februari kl 18.00, är det dags för årets första sammanträde med kommunfullmäktige.
Det är en diger ärendelista, men många ärenden är mer eller mindre av rutinkaraktär. Jag tror inte att det kommer att bli särskilt många debatter. Kanske dock om ärende 8:
”Angående medfinansiering av projektet ‘Wargön Innovation – etableringsskedet'”
Det handlar om att kommunen ska gå in som medfinansiär med 6,65 miljoner kr på fyra år (2016-2019) i projektet ”Wargön Innovation (WI) – etableringsskedet”. De styrande partierna (S+C+MP) vill typ ”tuta och köra”, medan samtliga oppositionspartier vill ha några ”kontrollpunkter” medan projektet pågår. I kommunstyrelsen stödde därför en samlad opposition, inklusive Vänsterpartiet, Gunnar Lidells (M) förslag att kommunstyrelsen ska:
”återrapportera kvartalsvis varje delaktivitet till Kommunfullmäktige, så att följsamhet till tidsplanen framgår.”
I Lidells förslag, som alltså blev kommunstyrelsens beslut, ingick också att:
”senast i december 2016 utvärdera kvartalsrapporterna och om det då visar sig att etablering av planerat utvecklingscentrum inte är genomförbart under 2017, avslutas kommunens del i projektet 31 december 2016.”
Lidells förslag är bra tycker jag, trots att det är ett moderat förslag. Hela projektet känns nämligen lite som ett lotteri. Det är viktigt att vara försiktig med skattebetalarnas pengar.
Och vem vet, på onsdag kanske det också blir en diskussion kring NÄRF (=Norra Älvsborgs Räddningstjänstförbund).
Sammanträdets allra första ärende handlar om att NÄRF vill höja taxorna för myndighetsutövning och myndighetstillsyn. I handlingarna ser det ut som att det är frågan om en ren rutinåtgärd, avgifterna ska helt enkelt hänga med NÄRF:s ökade kostnader för personal.
I handlingarna står det:
”Taxan i den del som är personalrelaterad, har anpassats till budgeterade löneökningar.”
Jämför man med protokollet från NÄRF-direktionens sammanträde den 20 november, där denna fråga diskuterades, så har löneökningarna tydligen uppgått till 2,7%. Det är i varje fall så mycket som taxorna ska räknas upp. Enligt samma protokoll så är detta:
”samma uppräkning som förbundet har tillämpat vid budgeten 2016.”
Samtidigt vet vi att ett 5:e skift har införts på NÄRF och att detta inneburit ökade lönekostnader. Ekonomichefen Alicja Zawadzka-Przychodzen sa på direktionsmötet den 28 september, när delårsrapporten diskuterades, att NÄRF:s beräknade underskott på 3 milj kr bland annat berodde på 13 nyanställningar. Och 13 nyanställningar tar man inte inom ram… Inte ens på NÄRF…
Man kan fråga sig om det är dessa nyanställningar som ska betalas med taxehöjningen. För 
det är väl ändå inte så att de ökade intäkterna från taxehöjningen ska gå till den före detta förbundschefens pensionsinbetalningar?
Någon får nog ställa några frågor om detta på onsdag…
NÄRF kommer tillbaka redan på ärende 5. Då är det tänkt att NÄRF:s delårsrapport från augusti samt revisionsutlåtande och revisionsrapport ska noteras och läggas till handlingarna. Och så kommer det ju att bli, även om jag antar att den diskussion om den konkreta beslutssatsen, som fördes i kommunstyrelsen, återkommer i fullmäktige. Även i denna fråga gjorde oppositionspartierna gemensam sak. Igen. Denna gång stödde oppositionen ett förslag från Vänsterpartiet.
Kommunstyrelsens förslag till fullmäktige lyder:
”Kommunfullmäktige noterar informationen och har tagit del av revisorernas slutsats och PWC:s mycket kritiska anmärkningar.”
Ordförande Marie Dahlin (S) och de styrande partierna föreslog att fullmäktige bara skulle notera informationen.
Inget mer. Det förslaget förlorade alltså voteringen.
Anledningen till att den samlade oppositionen ville ha med den andra delen i beslutsatsen är ju just för att uppmärksamma att NÄRF faktiskt har revisorer och att dessa revisorer faktiskt har varit väldigt tuffa.
Revisorerna skriver i sitt utlåtande under rubriken ”Avstämning av finansiella mål”:
”Dessutom finns en övervärderad intäkt budgeterad på direktionen som kan härledas till ett fd avtal med SAAB.”
SAAB?
Man blir onekligen lite överraskad. Det var ju några år sedan som SAAB lade ner sin verksamhet. Det går tydligen lite trögt med uppdateringen av NÄRF:s verklighetsuppfattning.
Men inte nog med det. Revisorerna skriver vidare (i direkt anslutning till ovanstående citat):
”Denna felbudgetering var känd redan föregående år och borde inte funnits med i 
budgeten.”
Ooops! För en lekman på revisorsfronten så låter detta som att NÄRF avsiktligt har felbudgeterat. Och när någon avsiktligt gör fel i budgetsammanhang så brukar det ibland kallas för mindre smickrande saker…
Revisorerna har mer att säga i sitt utlåtande över delårsrapporten:
”Delårsrapporten innehåller en redovisning av förbundets mål utifrån verksamhetsplanen och handlingsprogrammet. Graden av måluppfyllelsen varierar och flera mål följs inte upp. Det saknas både mätning, bedömning och rapportering av flera mål.”
Och drar slutsatsen:
”Med hänsyn till bristande rapportering av måluppfyllelsen anser vi att delårsrapporten inte fullt ut uppfyller syftet att ge direktionen och medlemmarna möjlighet att använda den som ett underlag för styrning, ledning och kontroll av verksamheten.”
För mig låter den här kritiken närmast förödande. Det låter som om revisorerna till stor del underkänner direktionens sätt och förmåga att leda organisationen.
När NÄRF:s direktion tog upp delårsrapporten i september så tycks det inte ha förts några som helst diskussioner kring dessa skrivningar från revisorerna. I varje fall inte som har gett några avtryck i protokollet. Det verkar faktiskt inte som att politikerna i direktionen har diskuterat revisorernas kritik överhuvudtaget. Vilket kan tyckas förvånande…
När det gäller delårsrapportens ekonomiska del, så har jag utförligt redovisat den i min blogg ”NÄRF: Budget och Bo Carlsson”.
I delårsrapporten nämns att NÄRF uppvisade ett underskott mellan perioden januari-augusti på 2,447 milj kr och att förlusten för helåret beräknades bli 3 milj kr. Det kan nämnas att förutom att detta står i delårsrapporten så informerades också de politiska ledamöterna i direktionen om detta på direktionsmötet den 28 september.
Så när NÄRF:s ordförande Bo Carlsson (C) säger till TTELA och P4 Väst att han inte visste om dessa siffror så är det inte sant. Bo Carlsson var väl medveten om NÄRF:s underskott.
Revisorerna säger följande om underskottet:
”Vi understryker att det är direktionens ansvar att fatta beslut och vidta åtgärder för att anpassa verksamheten till de resurser som tilldelats och därmed uppnå en ekonomi i balans.”
De åtgärder som har vidtagits har inte varit tillräckligt kraftfulla och de har satts in alldeles för sent. Enligt den fd förbundschefen Per Anderson så kunde politikerna faktiskt ha gjort något åt situationen. I sitt brev till ägarkommunerna skriver Anderson:
”Kostnadsökningarna är kopplade till personalkostnader för en utökad bemanning, och kan inom 6 mån återställas till en budget i balans om politiken så önskar och detta utan att säkerheten för tredje man påverkas negativt.”
Så det är nog sant det som den fd förbundschefen också sa till TTELA:
”Vi har jobbat utifrån en underfinansiering med politikernas godkännande.”
Och det är klart, 13 nyanställningar tar man inte inom ram… Inte ens i NÄRF…
Men det är ju inte bokslut och ansvarsfrihet som kommunfullmäktige ska ta ställning till på onsdag. Det är ju ”bara” delårsrapporten.
Så det blir till att ställa sig bakom den formulering som kommunstyrelsen föreslår. Den innehåller i varje fall en viss skärpa. Även om jag kan tycka att formuleringen skulle behövt vara ännu skarpare och tydligare – än att konstatera att fullmäktige noterar informationen och:
”har tagit del av revisorernas slutsats och PWC:s mycket kritiska anmärkningar.”
NÄRF och personalen (1)
Fredagen den 8 januari hade P4 Väst ett inslag om NÄRF. Rubriken på inslaget var ”Fackets påtryckningar ledde till sparken för räddningschefen”.
P4 Väst återgav i inslaget den förre förbundschefen Per Andersons syn på orsakerna till konflikterna på NÄRF och sitt eget avsked. Det var en upprepning av det som Anderson skrev i sitt öppna brev till NÄRF:s ägarkommuner. (Se ”Öppet brev från NÄRF:s fd förbundschef”.) Och som jag har skrivit tidigare, Per Anderson lade all skuld på personalen och facken. Själv hade Anderson inte gjort några som helst fel. Anderson menade också i sitt brev att Bo Carlsson (C) och Monica Hanson (S) till slut inte orkade stå emot de fackliga företrädarna:
”utan vek sig för det fackliga trycket.”
Därav rubriken på P4 Västs inslag.
Denna svängning från politikernas sida blev uppenbar och skedde på ett möte den 31 augusti (2015), allt enligt Per Anderson. Fram tills dess menade Anderson att alla åtgärder han hade vidtagit som förbundschef hade varit förankrade hos politikerna, framför allt hos presidiet, dvs Bo Carlsson (C) och Monica Hanson (S).
Och så var det säkerligen. I radioinslaget sa journalisten att Bo Carlsson hade sagt till henne att han höll med om den beskrivning som Per Anderson hade gett i sitt brev och att det inte hade varit fel på de åtgärder som Per Anderson hade genomfört.
I sitt brev beskyllde Per Anderson både direkt och indirekt personalen på NÄRF för flera allvarliga brister och tillkortakommanden. Och P4 Väst återgav tämligen okritiskt Per Andersons åtgärder gentemot personalen. Vilket ledde till att radiolyssnarna fick den uppfattningen att det var ”facket” som var syndabocken i hela dramat… (Det visade väl också rubriken på inslaget i P4 Väst.)
Och den uppfattningen delade tydligen också Bo Carlsson (C)… (Det hade ju inte varit fel på de åtgärder som Per Anderson hade genomfört…)
TTELA hade några dagar senare en artikel där några av facken på NÄRF fick komma till tals (se ”Facket tillbakavisar kritiken från förre Närf-chefen”). Men även efter denna artikel så kvarstod nog uppfattningen hos allmänheten att det var personalen och facken som hade en stor, kanske den största delen av skulden till konflikterna på NÄRF. Bland annat på grund av att några av de allvarliga insinuationer som Per Anderson hade gjort i sitt brev, och som togs upp i P4 Väst, inte togs upp av TTELA.
Det gällde framför allt det här med det alkoholförbudet i NÄRF:s lokaler, ett förbud som Per Anderson införde. De som lyssnade på radioinslaget såg säkerligen en massa mer eller mindre berusade brandmän i lokalerna – och i bilarna…
Jag ville veta mer. Var verkligen Per Anderson och ledningen för NÄRF offer för en facklig konspiration? Handlade konflikten bara om ”the good guys” i ledningen och ”the bad guys” på golvet?
Jag tog därför kontakt med några i personalen på NÄRF.
Det visade sig, vilket inte direkt var förvånande, att de som jag pratade med inte var riktigt nöjda med hur de hade framställts i media… Ja, de var egentligen ganska upprörda. Och det inte bara över hur de hade presenterats, utan framför allt hur de hade beskrivits av sin förre chef.
De ville gärna ge sin syn på händelserna på NÄRF.
Och det fick de. Och efter samtalet (egentligen samtalen) fick jag en helt annan bild av händelserna på NÄRF än den som hade förmedlats av media och förbundschefen.
Denna bild ”från golvet” vill jag gärna förmedla till andra.
Det första som jag ville veta mer om när jag träffade personerna från NÄRF var självklart frågan om alkoholen.
Och visst hade det förekommit alkohol i NÄRF:s lokaler. Det tillstod de som jag pratade med. Men det var tillsammans med cheferna…
Det serverades nämligen alkohol på de traditionella julfesterna. Men det var inte fråga om några ”fyllefester” utan trevliga julbord i gemenskap. Och personalen var mycket noga med att påpeka – ingen personal i tjänst smakade en droppe alkohol! Och det har, märk väl, inte heller Per Anderson eller någon annan anklagat dem för.
Men julfester med alkohol på arbetsplatsen? Undrade jag.
Och fick en intressant bakgrundsbeskrivning.
Julbord hölls av tradition i NÄRF:s lokaler i Trollhättan. Arbetsgivaren bjöd (dock aldrig på alkohol, som serverades till självkostnadspris) och alla tyckte att det var mycket trevliga tillställningar där chefer och anställda kunde umgås under gemytliga och avspända former. Det var för övrigt personalen själv som tillagade julbordet, som var mäkta berömt. Så berömt att hela förbundet var där – chefer, hel- liksom deltidsanställda, från Mellerud i norr till Färgelanda i väster. Ja, till och med politikerna var där, ibland med gäster. Bo Carlsson t ex syntes i vimlet kring läckerheterna. Och såg naturligtvis också att det såldes alkohol i lokalerna…
Men så infördes en nyhet, ett så kallat honnörsbord. Det var cheferna som skulle sitta på honnörsbordet – avskilda från de ”vanliga” anställda.
De ”vanliga” anställda blev förvånade och de tyckte inte heller om idén med honnörsbord. Det var uppenbart att cheferna började tänka på sig själva och personalen i termer som ”vi och dom”. Det ledde så småningom till att den ”vanliga” personalen ordnade ett eget julbord. Under samma former som tidigare, men i lokalerna i Vänersborg. Så det fanns alltså under en tid ett julbord i Trollhättan med cheferna och ett i Vänersborg med den ”vanliga” personalen. Julbordet i Trollhättan (i NÄRF:s lokaler) bjöd NÄRF på (fortfarande inte på alkoholen), medan personalen själv organiserade och betalade sitt eget julbord i Vänersborg (i NÄRF:s lokaler).
Då kom förbudet mot alkohol på arbetsplatserna!
Reportern i P4 Väst säger:
”Alkoholförbudet i lokalerna gick inte hem hos alla.”
Den personal som jag pratade med fattade inte vad journalisten menade. Eller vad Per Anderson menade i sitt brev.
När Per Anderson kom med förslaget att förbjuda alkohol i lokalerna, så tyckte väl facken att det i och för sig var lite förvånande eftersom julborden var en tradition som hade upprätthållits under ganska lång tid. Med både chefer och politiker närvarande. Personalen förstod inte varför en sådan här gammal tradition helt plötsligt ifrågasattes av ledningen. Men personalen tyckte inte att det var mycket att att orda om. Förslaget var ok, det accepterades.
Så när förslaget om alkoholförbud togs upp i samverkan så var facket och arbetsgivaren överens…
Och därför flyttade den ”vanliga” personalen sitt julbord till andra lokaler. Inte NÄRF-lokaler alltså. Det kan väl nämnas att när styrkan i Vänersborg, som var i tjänst, erbjöds julmat (ej alkohol!) av sina arbetskamrater (som var lediga) och ville hämta den (i icke-NÄRF-lokaler) så blev de förbjudna att göra detta av ledningen.
Cheferna flyttade också sitt julbord. Till någon restaurang i Trollhättan. Och NÄRF stod för kostnaderna (dock inte för alkoholen).
Som utomstående lyssnare och iakttagare får man lätt uppfattningen att den före detta förbundschefen tog upp alkoholförbudet i sitt brev, och i radion, bara för att svärta ner sina fd underlydande. Istället ser jag helt andra underliggande motiv och orsaker till ledningens agerande i frågan…
En annan åtgärd som förbundschefen vidtog…
Förbundschefen Per Anderson satte stopp för fria byten av arbetspass för brandmännen. En rättighet som brandmännen hade haft sedan 1939… Efter Andersons beslut måste de ansöka om byte hos chefen och redovisa vad de skulle göra för att eventuellt få det godkänt. Och förbudet gällde bara brandmännen, inga andra på NÄRF…
Det här kunde inte brandmännen förstå. Systemet hade ju inte missbrukats. Och det viktiga var väl att det fanns fulltaliga och fungerande styrkor på plats? Om t ex en yngre brandman med småbarn ville byta bort sitt julaftonspass med en ensamstående medelålders brandman, så vad var problemet?
Det förklarade ingen, det bara skulle vara så…
Och så var det detta med ”bandyträning” på arbetstid… Det låter ju för en utomstående lite märkligt. Brandmän som tränar bandy på arbetstid…?
Den här frågan har flera bottnar.
För det första är det viktigt att slå fast att det här med rök- och kemdykning som brandmännen håller på med är något väldigt speciellt. Alla brandmän och styrkeledare ska för övrigt kunna rök- och kemdyka.
Här står brandmännen inför situationer som handlar om liv och död, både deras egna och andras liv. Rök- och kemdykning är därför noga reglerat. I Arbetsmiljöverkets föreskrifter om rök- och kemdykning (AFS 2007:7) står det:
- ”14 § Den som rök- eller kemdyker ska vara fullt frisk och ha god fysisk arbetsförmåga…”
- ”15 § Arbetsgivare ska ordna med medicinsk kontroll, enligt Arbetsmiljöverket föreskrifter om medicinska kontroller i arbetslivet, för arbetstagare som utför eller kommer att utföra rök- eller kemdykning.”
Rök- och kemdykning betraktas, och är, oerhört krävande och tungt. Därför föreskriver Arbetsmiljöverket i ovan nämnda skrift:
- ”19 § Rök- och kemdykare ska ges tillfälle till fysisk träning i erforderlig omfattning.”
De fysiska krav som ställs på brandmän är ”lite speciella” med andra ord. De är så speciella
att brandmän har rätt till fysisk träning på arbetstid!
Dessutom är brandmännens fysiska status så viktig att varje brandman måste genomgå tester vid fyra tillfällen varje år. Och klarar de inte testerna, så kan de bli uppsagda på grund av arbetsbrist.
Jag kan förstå detta. Ska brandmännen orka släpa ut människor ur ett brinnande hus, eller kanske en rökdykarkamrat om något händer, så måste de vara i bra fysisk form.
I samband med övergången till 5 skiftlag (som också var ett beslut av Per Anderson och som innebar att 9 personer anställdes – med tanke på NÄRF:s stora ekonomiska underskott… Se ”Budget och Bo Carlsson”.) halverades antalet fyspass för brandmännen. Tidigare hade de haft 14 pass i månaden och nu blev det plötsligt bara 7 pass.
Med så få pass ansåg de jag pratade med att det var viktigt att samtliga fyspass verkligen kunde genomföras. Men det visade sig att 23% av träningstillfällena blev avbrutna. Och ledningen nekade brandmännen både att ändra träningstiderna och att ta igen träningen vid en annan tidpunkt. Ledningen ansåg att brandmännen fick ta igen förlorad fysträning på sin fritid.
Det här är en del av bakgrunden. P4 Väst reducerade dock frågan till att handla om enbart bandy. Det var enligt mitt tycke både förringande och orättvist. Och nedlåtande mot brandmännen.
I P4 Väst sa radioreportern att fd förbundschef Per Anderson hade sagt:
”… satte stopp för brandmännens bandyträning två gånger per arbetspass för att det medförde en risk för försenade utryckningstider.”
Och det var säkert så som Per Anderson uttryckte sig till reportern. Dock skrev han inte 
så i sitt brev. För när han skrev brevet hade han kanske lite mer tid att tänka efter – brandmännen hade nämligen aldrig bandyträning två gånger per pass. Och förresten var det skridskopass, inte bandyträning.
Och om någon tycker att det är en dålig idé att åka skridskor kan det väl påpekas att det är en mycket skonsam träning om man har dåliga knän eller är lite halvskadad.
Men det var egentligen inte det som var frågan när Anderson kom med sin åtgärd.
I sitt brev skrev Anderson:
”slut på aktiviteter som medförde att anspänningstiden vid larm inte kunde upprätthållas”
Personalen höll inte med om detta och ville helt enkelt testa. Och se vem som hade rätt. Det ville enligt de jag pratade med inte Per Anderson…
Så skridskoåkning som fysisk träning på arbetstid förbjöds.
Historien tog dock inte slut där.
De anställda bestämde sig istället för att ordna skridskoåkning i egen regi – på ledig tid. Men inte heller detta såg tydligen ledningen med blida ögon. Men det var ju ledig tid…
Ledningen beslutade att ta bort de idrottsförråd där brandmännens skridskoutrustning förvarades. Inte för att lokalerna skulle användas till något annat, men skridskoutrustningen skulle bort. Det var i varje fall så som brandmännen uppfattade det. De jag pratade med betonade att en sund arbetsgivare istället borde ha entusiasmerat personalen till fysträning och friskvård. Istället för att hela tiden försvåra och sätta käppar i hjulen.
Det här är tre av de punkter som den före detta förbundschefen tog upp i sitt brev. Och visst kan man ana en medveten strategi från ledningens sida som gick ut på att sätta personalen på plats? Med politikernas goda minne. Märk väl vad NÄRF:s ordförande Bo Carlsson (C) sa till reportern på P4 Väst – att han höll med om den beskrivning som Per Anderson hade gett i sitt brev och att det inte hade varit fel på de åtgärder som Per Anderson hade genomfört…
Det har som synes funnits motsättningar och konflikter på NÄRF mellan ledning och personal/fack under i stort sett hela Per Andersons tid som förbundschef. Men de som jag pratade med ville bestämt hävda att upprinnelsen till dessa inte kom från personalen och facken. Som kanske allmänheten tror efter att ha fått sin bild av media.
Det var precis tvärtom…
Det finns mer att berätta…
======================
Jag har skrivit följande bloggar om NÄRF:
- ”NÄRF” 3 juni, 2013
- ”Vad händer i NÄRF?” 28 nov 2015
- ”Mörkläggning i NÄRF” 12 december 2015
- ”NÄRF – löner och avsked” 14 december 2015
- ”Lögner i NÄRF!” 21 december 2015
- ”Det börjar bli mycket nu Bo Carlsson!” 23 december 2015
- ”NÄRF: Sammanträdet 21/12” 29 december 2015
- ”Öppet brev från NÄRF:s fd förbundschef” 7 januari 2016
- ”NÄRF: Budget och Bo Carlsson” 10 januari 2016
- ”Bo Carlsson uttalar sig i TTELA” 12 januari 2016
Bo Carlsson uttalar sig i TTELA
Den här bloggen hade jag egentligen inte tänkt skriva. Men när jag slog upp TTELA i morse och läste Bo Carlssons uttalanden om NÄRF och den fd förbundschefen Per Anderson, så kände jag att jag var tvungen. Bo Carlsson måste bemötas. Han kan inte få stå oemotsagd.
TTELA:s artikel om den tidigare chefen för NÄRF Per Andersons brev till ägarkommunernas kommunstyrelser kom alltså till slut. (Se ”Anderson kritiserar fack och politiker”.) Några dagar efter min blogg, men ändå… (Se ”Öppet brev från NÄRF:s fd förbundschef”.)
I den första delen av artikeln redogörs för själva brevet. I resten av artikeln ägnas utrymmet uteslutande åt Bo Carlsson och hans kommentarer på brevet. Efter avslutad läsning av artikeln sitter man därför med intrycket att det är Bo Carlsson som sitter inne med sanningen… Och att Per Anderson bara delvis talar sanning, på sin höjd, dvs den förre förbundschefen ljuger om ganska mycket… Det är ju det som Bo Carlsson i praktiken säger om Andersons brev:
”En del av det han skriver är korrekt och en del är övertolkningar.”
Och visst, den fd förbundschefen håller sig antagligen inte helt och hållet till sanningen i alla delar av sitt brev. Jag tänkte för övrigt återkomma till det i en senare blogg.
Det är bara ett problem med TTELA:s upplägg av artikeln. Ett stort problem. Bo Carlsson är inget sanningsvittne. Bo Carlsson är part i målet och har ett egenintresse av hur konflikterna på NÄRF framställs.
Jag ska inte utveckla alla gånger Bo Carlsson har slirat på sanningen, det har jag gjort i mina tidigare bloggar. Däremot måste jag kommentera det Bo Carlsson säger i dagens TTELA. Jag gillar nämligen inte när folk inte talar sanning i media…
Bo Carlsson kommenterar Per Andersons avsked som förbundschef med orden:
”En chef har förtroende tills det är slut, och så var det här. Det går inte att ha en chef som inte samarbetar med personalen.”
Bo Carlsson tycks i hastigheten glömma att Per Anderson var förbundschef i nästan 4 år. Under mer än 3 av dessa år stod ordförande Bo Carlsson (C) och vice-ordförande Monica Hanson (S) bakom sin chef. Det var först under våren förra året som Bo Carlsson så smått började lyssna på facken och de anställda. Men då var det redan för sent – då hade Per Anderson, genom sitt sätt att utöva sitt ledarskap och genom de åtgärder han hade vidtagit, med den politiska ledningens goda minne, redan gjort sig omöjlig bland en stor del av personalen och facken.
Den politiska ledningen med ordförande Bo Carlsson och vice-ordförande Monica Hanson i spetsen hade naturligtvis ett ansvar för den uppkomna situationen. Men Bo Carlsson lägger hela skulden på Per Anderson.
Sedan tar TTELA upp frågan om NÄRF:s ekonomi och underskott. Och återigen håller Bo Carlsson fast vid att politikerna inte har fått en riktig information om budgetläget:
”Vi pratade om ett underskott i storleksordningen 1,5 miljoner och så blir det en miljon till, utan av vi får någon information om det.”
Jag vet inte om man ska skratta eller gråta. Bo Carlsson fortsätter att ljuga.
Jag skrev det i min förra blogg och jag skriver det igen. I den politiska direktionens sammanträdesprotokoll från den 28 september, då Bo Carlsson satt ordförande, står det:
”Alicja Zawadzka Przychodzen, ekonomichef, informerade om förbundets delårsbokslut och den förväntade bokslutsprognosen. Preliminärt resultat för perioden januari till augusti 2015 visar på ett underskott om –2.447 tkr. … För helåret 2015 prognostiseras ett underskott om -3.000 tkr”
Skulle Bo Carlsson inte ha fått någon information?
Redan i augusti var alltså NÄRF:s underskott nästan 2,5 milj kr och prognosen för hela året uppgick till 3 milj. Skulle Bo Carlsson ha missat detta? Det har naturligtvis inte Bo Carlsson gjort. Det vore helt otänkbart.
För ”säkerhets skull” så tittade jag vad det stod i NÄRF:s delårsrapport från augusti 2015. Denna rapport borde Bo Carlsson som ordförande ha läst åtminstone några veckor innan direktionens sammanträde den 28 september. I delårsrapporten står det:
”För helåret 2015 prognostiseras ett underskott om -3.000 [tusen kronor].”
I den följande tabellen ”Resultaträkning” framgår också att budgetavvikelsen beräknas till ett minus på 3 milj kr.
Och delårsrapporten är alltså från augusti!
Även om Bo Carlsson i dagens TTELA-artikel faktiskt inte direkt skyller på Per Anderson personligen, vilket bör noteras, utan på tjänstemännen mer generellt (och inkluderar då naturligtvis ekonomichefen Alicja Zawadzka-Przychodzen och kanske också ställföreträdande förbundschef Patrick D’Imporzano), så tycker jag ändå att det är på sin plats att återigen påpeka att förbundschef Per Anderson ”hemförlovades”, dvs i praktiken avskedades, någon gång i augusti-september. (Dock med bibehållen lön.) Så eventuell bristande information, fast det brast inte, kunde inte ha varit hans fel…
Bo Carlsson har som NÄRF:s politiske ordförande hela tiden stått i händelsernas centrum. Han stod under lång tid bakom sin förbundschef och gav denne sitt stöd åt de åtgärder som förbundschefen vidtog. Som förbundschefen för övrigt ofta vidtog utan vare sig dialog eller samverkan med personalen eller facken.
Bo Carlsson har också varit indragen i konflikterna mellan cheferna och de anställda genom att bland annat föra enskilda samtal med både förbundsledning respektive fack. (Vilket i och för sig inte var något fel.) Och utifrån denna information har Bo Carlsson vidtagit åtgärder, eller inte… Bo Carlssons roll i de personella konflikterna har säkerligen inte varit de lättaste, men han är definitivt part i målet. Och som part i målet har Carlsson inget intresse av att hans eget agerande kommer fram i ljuset.
NÄRF: Budget och Bo Carlsson
Igår lördag hade TTELA en artikel om NÄRF:s ekonomi (se ”Osäkra siffror visar på minus för Närf”). Och varför inte, NÄRF:s ekonomi har inte skötts som den ska – den heller.
NÄRF:s politiske ordförande Bo Carlsson (C) säger till TTELA:
”Problemet är att ekonomin inte är i balans. Vi ska ha en budget i balans och måste göra något för att rätta till problemen.”
NÄRF beräknas göra ett underskott på omkring 3 milj kr. Men det blir kanske ännu mer. För det är väl det som Bo Carlsson menar när han säger till TTELA:
”jag känner mig inte riktigt trygg med siffrorna.”
Ordförande Bo Carlsson (C) frånsäger sig, inte helt oväntat, ansvaret för det ekonomiska underskottet. Han lägger i stället skulden på den avskedade förbundschefen Per Anderson. Carlsson säger till TTELA att han inte är nöjd med rapporterna kring ekonomin:
”Vi har inte fått tillräckligt bra redovisningar.”
Till P4 Väst uttrycker sig Bo Carlsson ännu något tydligare. P4 Västs reporter rapporterade i fredags (se ”Fackets påtryckningar ledde till sparken för räddningschefen”) att Bo Carlsson hade sagt att fd förbundschef Per Anderson hade låtit kostnaderna skena, bland annat för personal, utan att han hade informerat den politiska direktionen som han borde.
Jag tror inte på det. Jag tror inte att Bo Carlsson talar sanning!
Per Anderson gjorde sitt sista sammanträde med den politiska direktionen redan den 24 augusti. Sedan blev Per Anderson i praktiken avskedad. Han fick inte vara med, han fick ”jobba hemifrån”, som det hette. Det vill säga inte alls… Istället gick en ställföreträdande förbundschef in i Per Andersons ställe, Patrick D’Imporzano. Från och med sammanträdet den 28 september är det alltid D’Imporzano som deltar som förbundschef. Och som i praktiken dessutom är förbundschef!
Så hur Per Anderson skulle ha kunnat informera om budgetläget när han i praktiken var förbjuden att närvara på både sin arbetsplats och på den politiska direktionens sammanträden är höljt i dunkel. Utom för Bo Carlsson.
Det är inte bara förvånande, det känns för mig också direkt omoraliskt av Bo Carlsson att gå ut i media och beskylla Per Anderson, som nu är avskedad, för i det närmaste rena oegentligheter. Bo Carlsson hänger ut den förre förbundschefen som en totalt inkompetent och oduglig chef. Jag tycker inte att man gör på det sättet! Och då har Per Anderson faktiskt varit chef på NÄRF i 3,5 år. Hade inte Bo Carlsson sett Andersons eventuella inkompetens tidigare? Sedan undrar jag om det finns någon som vill bli ny förbundschef med en ordförande som beter sig på ett sådant här sätt mot sina chefer?
Borde Bo Carlsson ge den ställföreträdande förbundschefen Patrick D’Imporzano skulden för NÄRF:s underskott? Är det D’Imporzano som har brustit i information till politikerna? Ja, kanske det. D’Imporzano har varit med på alla möten med direktionen tidigare också, i egenskap av produktionschef, och är väl insatt i vad som händer på NÄRF. Men Bo Carlsson har som sagt lämnat Patrick D’Imporzano utanför sin häxjakt, det är enbart Per Andersons fel…
Sedan finns det ju faktiskt också en ekonomichef på NÄRF, den socialdemokratiska politikern i Trollhättan Alicja Zawadzka-Przychodzen. (Fast hon är naturligtvis inte politiker i sin egenskap av ekonomichef.) Har inte hon, om nu Bo Carlsson har rätt i sin kritik, en lika stor skuld som Per Anderson? Alicja Zawadzka-Przychodzen är nämligen med på alla sammanträden med den politiska direktionen. Precis som Patrick
D’Imporzano. Men inte som Per Anderson.
Nej, jag tror inte att varken Per Anderson, Alicja Zawadzka-Przychodzen eller Patrick D’Imporzano har brustit i information. Allt tyder på att Bo Carlsson (C), Monica Hanson (S) och de andra politikerna i direktionen hade fullständig koll på NÄRF:s ekonomiska läge och det prognostiserade underskottet.
Jag citerar från direktionens sammanträdesprotokoll den 28 september, då Bo Carlsson som vanligt satt ordförande:
”Alicja Zawadzka Przychodzen, ekonomichef, informerade om förbundets delårsbokslut och den förväntade bokslutsprognosen. Preliminärt resultat för perioden januari till augusti 2015 visar på ett underskott om –2.447 tkr. … För helåret 2015 prognostiseras ett underskott om -3.000 tkr”
Kan det bli tydligare? Redan i augusti var alltså NÄRF:s underskott nästan 2,5 milj kr och prognosen för hela året uppgick till 3 milj. Alicja Zawadzka-Przychodzen redovisade ekonomin ännu noggrannare. Ur protokollet:
”Det negativa resultatet beror till stora delar på att den operativa verksamheten inte dragit in tilltänkta intäkter till förbundet. Utbildningsinsatserna har blivit färre än väntat under perioden. Förbundet har ett något mindre underskott gällande personalkostnader. Högre semesterskuld på grund utav flyttade semesterperioder från ordinarie semesterperiod. Övriga kostnader visar på ett kraftigit underskott, ökning av korta sjukskrivningar, ökade bränslekostnader, 13 nyanställningar, ökade IT-kostnader.”
”Vi har inte fått tillräckligt bra redovisningar” sa Bo Carlsson till TTELA igår…
Direktionens beslutade på sammanträdet (28 sept):
”Direktionen har tagit del av och godkänner rapporten. Förbundets totala kostnader ska ses över för att komma tillrätta med underskottet. … Direktionen beslutar att presidiet (ordförande Bo Carlsson och viceordförande Monica Hanson; min anm), tillika utskottet ska titta närmare på den ekonomiska situationen. Direktionen återkommer vidare i frågan.”
Att som Bo Carlsson skylla på att han inget visste om den ekonomiska situationen håller inte. Carlsson hade full koll. Redan den 28 september – om inte ännu tidigare…
Sedan hade direktionen på NÄRF inget nytt sammanträde förrän den 20 november. Vilket i sig är mycket förvånande med tanke på den ekonomiska situationen. På mötet den 20 november var inte Bo Carlsson närvarande, utan Monica Hanson (S) var ordförande. (Jag förutsätter dock att Bo Carlsson informerade sig om vad som sades på mötet, och självklart också läste protokollet.) Naturligtvis var inte Per Anderson närvarande på sammanträdet, han var ju avskedad, men ekonomichefen var det. Som vanligt.
Återigen diskuterades ekonomin. Förbundets ekonomichef Zawadzka-Przychodzen hade enligt protokollet:
”en grundlig genomgång av det redovisade resultatet i delårsrapporten”
Dessutom säger protokollet att ekonomifrågan hade varit uppe på ägarmöte, dvs det möte då de styrande politikerna från de kommuner som äger NÄRF deltar. Protokollet nämner också att underskottet har diskuterats med revisorerna. Och det vore väl konstigt annars. I mötesprotokollet finns nämligen revisorernas utlåtande om delårsrapporten den 31 augusti bifogad.
De professionella revisorerna från PWC skriver:
”Förbundet uppnår inte budgeterat resultat. Verksamheternas kostnader är högre och intäkterna är lägre än budgeterat. Förklaringen, som översiktligt framgår av delårsrapporten, är framförallt högre kostnader för material och drift av fordon och lägre intäkter än budget för bl a utbildningar och tillsyner.”
Och:
”Direktionens bokslutsprognos visar på ett underskott med 3 mkr för hela 2015 och budgetansvariga uppmanas i delårsrapporten att anpassa verksamheten till de resurser som tilldelats. I samtal med förbundsledningen samt direktionens presidium (Bo Carlsson och Monica Hanson; min anm) framkommer också bedömningen att den ekonomiska obalansen kommer att kvarstå under 2016.”
På mig tycks det som om politikerna i förbundets direktion torde vara oerhört insatta i förbundets ekonomi… Inte minst Bo Carlsson och Monica Hanson som diskuterade den ekonomiska situationen också med revisorerna…
De politiskt tillsatta revisorerna, en från varje kommun (Torsten Gunnarsson från Vänersborg) skriver, som en slags ”slutkläm” i utlåtandet om delårsrapporten:
”Vi understryker att det är direktionens ansvar att fatta beslut och vidta åtgärder för att anpassa verksamheten till de resurser som tilldelats och därmed uppnå en ekonomi i balans.”
Utifrån ekonomichefens ”grundliga genomgång” och revisorsrapporten, så beslutar politikerna i direktionen:
”att ingen kompetensutbildning ska ske under resterande del av verksamhetsåret 2015. lnköpsstopp ska även gälla utöver det som krävs för den normala verksamheten.”
Detta beslut tyder ändå, får man väl säga, på en viss handlingskraft. Typiskt nog när Bo Carlsson inte var närvarande…
På sammanträdet den 11 december var Bo Carlsson återigen ordförande. På punkten ”Övriga frågor” (övriga frågor??) diskuterades förbundets ekonomiska situation… Ytterligare besparingsåtgärder föreslogs och diskuterades. Men mötet fattade inga beslut. De föreslagna åtgärderna skulle utredas först. Notera att det var knappt 3 veckor kvar på budgetåret…
Som jag ser det var det mycket märkligt att inga beslut fattades för att försöka göra några sista desperata försök att få ordning på förbundets ekonomi. Det var ju ändå den 11 december och budgetåret led mot sitt slut. Med stormsteg.
Det är väl inte så att det var information som saknades, som Bo Carlsson försökte göra gällande i gårdagens TTELA? Var det inte snarare handlingskraft från politikerna och speciellt dess två ordförande Bo Carlsson (C) och Monica Hanson (S) som saknades?
Årets sista sammanträde höll direktionen i Trollhättan den 21 december. (Jag har redogjort för detta sammanträde tidigare, dock inte för de ekonomiska delarna, se ”Sammanträdet 21/12”.) Som vanligt var Bo Carlsson, Monica Hanson och ekonomichefen närvarande. Året var nästan slut, av de dagar som återstod var det mest bara helgdagar, och många i personalen skulle dessutom ha semester under kläm-/mellandagarna. Som till exempel ekonomichefen.
Och återigen under ärendet ”Övriga frågor” avhandlas underskottet för 2015. (Jag tycker för övrigt att det är oerhört märkligt att budgetfrågor inte avhandlas under en egen punkt.)
Direktionen beslutade (ur protokollet):
”om omedelbart investeringsstopp (utöver, det inom ordinarie verksamhet, nödvändiga säkerhetsmateriel). Direktionen beslutade om omedelbart anställningsstopp (vikarier, för att få hel styrka, får anställas).”
För mig tycks detta beslut enbart vara ett slag i luften. Politikerna försökte visa någon slags handlingskraft så här i elfte timmen. För inte trodde de väl att det gick att spara 3 miljoner kronor på 10 dagar…
Däremot beslutade politikerna hur de skulle täcka det befarade underskottet, ”den ekonomiska obalansen” (som PWC skrev, se ovan), för året därpå, dvs för 2016. Det ska NÄRF göra genom att höja medlemsavgiften för ägarkommunerna, dvs skattebetalarna i Vänersborg, Trollhättan, Färgelanda och Mellerud ska bidra med mer pengar… Den höjda medlemsavgiften innebär en inkomstförstärkning för år 2016 med 2,033 milj kr. Och det är ju ett bekvämt sätt att få ordning på ekonomin. (Direktionen i Kunskapsförbundet Väst är säkert mycket avundsjuka på hur lätt det är för NÄRF att skaffa mer pengar…)
”Vi har inte fått tillräckligt bra redovisningar.”
Sa Bo Carlsson i gårdagens TTELA. Det torde med ovanstående redovisning framstå som ytterligare en beklämmande lögn från Bo Carlssons sida. Det börjar bli ganska många lögner nu. Och framför allt tycker jag att det är särskilt beklämmande att Bo Carlsson försöker rädda sitt eget skinn genom att skylla på andra, främst den avskedade förbundschefen Per Anderson.
Undrar förresten om vice ordförande Monica Hanson (S) står bakom Bo Carlsson (C) i hans uttalanden? Eller de andra politikerna i direktionen? TTELA kanske skulle fråga dem om det… Eller kanske skulle GT göra det. Eller P4 Väst.
Den avskedade förbundschefen Per Anderson skriver i sitt brev, som jag har refererat tidigare (se ”Öppet brev från NÄRF:s fd förbundschef”), en del också om den ekonomiska situationen.
Anderson skriver:
”De ekonomiska villkoren som NÄRF brottas med är inte okända av politiken utan har fullt ut accepterats under en två-treårsperiod, under uppbyggnaden av den nya organisationen vilken anpassats efter ett helt nytt samhällsuppdrag. Kostnadsökningarna är kopplade till personalkostnader för en utökad bemanning, och kan inom 6 mån återställas till en budget i balans om politiken så önskar och detta utan att säkerheten för tredje man påverkas negativt. Konsekvenserna blir att man inte kan delta i det breda säkerhetsuppdraget på det sätt som var tänkt i de fyra medlemskommunerna. Det krävs mod men man kan inte både äta kakan och ha den kvar.”
Och i gårdagens TTELA läste vi:
”Vi har jobbat utifrån en underfinansiering med politikernas godkännande, har Per Anderson tidigare sagt till TTELA.”
Vem försöker Bo Carlsson lura?
Till sist tänkte jag upplysa Bo Carlsson, och andra, om lite mer som har med NÄRF:s ekonomi att göra. Och som kanske kan förklara en del av underskottet. (Uppgifterna härrör framför allt från de svar som Gunnar Lidell (M) fick på sina frågor till NÄRF. Och som Lidell diarieförde i Vänersborgs kommuns diarium.)
NÄRF går alltså med omkring 3 miljoner kronor i underskott år 2015. Det märks emellertid inte i de ansvariga chefernas löner och arvoden. De är lika höga trots att förbundet inte håller budget. Eller är det kanske så att det är de höga lönerna som är orsaken till underskottet? Kommunalförbundet Norra Älvsborgs Räddningstjänstförbund (NÄRF) är nämligen frikostiga med sina löner och arvoden. I varje fall om man tillhör skaran chefer…
Förbundschef Per Anderson, som nu har blivit avskedad, hade en månadslön på 70.750 kr och månatliga inbetalningar till en tjänstepension på 58.510 kr. Ekonomichef Alicja Zawadzka-Przychodzens månadslön är inte heller att leka med. Zawadzka-Przychodzen tjänar 52.000 kr i månaden. Och den nye ställföreträdande förbundschefen Patrick D’Imporzanos månadslön uppgår till 62.000 kr.
Och vill man vara fullständig, så kan man ju komplettera med politikernas arvoden. De har det dock inte lika bra förspänt som de höga tjänstemännen. Ordförande i NÄRF:s direktion Bo Carlsson (C) har ett arvode på 51.030 kr per år, medan vice ordförande Monica Hanssons arvode är mindre, ”bara” 29.160 kr.
Det finns mycket att ta tag i på NÄRF. Även när det gäller ekonomin. Jag tror dock att det krävs en ny politisk ledning för att något ska hända. Huruvida den gamla ledningen bör få ansvarsfrihet återstår väl att fundera på…
======================
Jag har skrivit följande bloggar om NÄRF:
- ”NÄRF” 3 juni, 2013
- ”Vad händer i NÄRF?” 28 nov 2015
- ”Mörkläggning i NÄRF” 12 december 2015
- ”NÄRF – löner och avsked” 14 december 2015
- ”Lögner i NÄRF!” 21 december 2015
- ”Det börjar bli mycket nu Bo Carlsson!” 23 december 2015
- ”NÄRF: Sammanträdet 21/12” 29 december 2015
- ”Öppet brev från NÄRF:s fd förbundschef” 7 januari 2016
Öppet brev från NÄRF:s fd förbundschef
Det är nytt år. Också på NÄRF, Norra Älvsborgs Räddningstjänstförbund. Det nya året märks framför allt på att förbundschef Per Anderson nu är definitivt borta – kickad, sparkad.
Avskedandet av förbundschef Per Anderson trädde nämligen i kraft vid årsskiftet. Även om det kanske är lite svårt att tro – NÄRF ska ju fortsätta att betala Andersons lön i ytterligare två år… Om NÄRF också ska fortsätta att betala in stora pengar till Andersons förmånliga pensionsförsäkring i två år – det vet vi inte än. Det ska utredas…
NÄRF:s ordförande Bo Carlsson (C) och vice-ordförande Monica Hanson (S) vet nämligen inte om pensionsinbetalningarna till Skandia på 58.510 kr i månaden ska fortsätta. Vilket är anmärkningsvärt. Bo Carlsson vet inte vad det är för anställningsavtal som han har skrivit på! Säger han åtminstone… Och Carlsson och Hanson vet inte vad som gäller när de avskedar Anderson… Säger de åtminstone…
Fackförbundet Vision fick i varje fall beskedet nu senast (21 dec) av direktionen att det är tillsatt en utredning kring pensionsfrågan. Fast inget beslut har fattats av direktionen om någon sådan utredning…
Men just som man som bäst håller på att fundera kring skandalerna på NÄRF, så kommer det ett mail – som en blixt från en klar himmel!
Den tidigare och nu avskedade förbundschefen på NÄRF Per Anderson har nämligen idag skrivit ett öppet brev till samtliga fyra ägarkommuner, dvs Vänersborg, Trollhättan, Färgelanda och Mellerud.
Per Anderson vill naturligtvis försvara sin (förlorade?) heder. Han vill förklara vad det är som 
har hänt och varför det har gått som det har gått. Per Anderson inleder sitt brev:
”Vill med anledning av direktionens beslut, att säga upp mig från befattningen som Förbundschef/Räddningschef i NÄRF, lämna följande bakgrundsbeskrivning av vad som enligt min uppfattning inträffat. Den bild media lyckats förmedla så här långt är endast ett luddigt fragment av vad frågan egentligen handlar om…”
Och Per Anderson redogör för sin uppfattning. Han lägger all skuld för ”samarbetssvårigheterna” på personalen. Han beskyller både direkt och indirekt personalen för en mängd allvarliga brister och tillkortakommanden. För att uttrycka det milt. Själv har Anderson inte gjort något som helst fel.
Anderson skriver:
”… interna subkulturer ledde till att professionaliteten i verksamheten kom i skymundan och fick stå tillbaka för de starka interna krafter som mer såg till egennyttan och till starka personliga intressen…”
Det är oerhört tuffa ord som Anderson använder i sin beskrivning av personalen. Och vad som är sant eller inte, det ska, och kan, jag inte gå in på här. (Även om jag känner igen den här typen av argumentation från chefshåll…) Men jag undrar hur Per Anderson kunde vara förbundschef i NÄRF i nästan 4 år om det som han skriver om personalen är sant…
Per Anderson förklarar det själv i sitt brev – och då tycker jag att det börjar bli av allmänintresse på riktigt… Och det är trovärdigt.
Anderson menar att han hade totalt stöd från den politiska ledningen i alla åtgärder som vidtogs mot den trilskande personalen. Och jag har svårt att se att Anderson inte skulle ha haft detta stöd – hur skulle han annars ha kunnat ”stå ut” i 4 år med detta massiva motstånd från personalen…?
Fd förbundschef Per Anderson skriver:
”Uppdragen (åtgärderna mot personalen; min anm) förankrades politiskt och presidiets (Bo Carlsson (c) och Monica Hansson (s)) stöd har hela tiden varit starkt. Presidiet har till mig klart uttryckt att ‘dessa åtgärder borde varit genomförda för länge sedan’. … Presidiet var dock helt överens med mig under hela resan att situationen var ohållbar och måste förändras.”
Per Anderson beskriver alltså hur han hela tiden hade den politiska ledningens stöd gentemot personalen – i allt han gjorde och företog sig. Framför allt kände han uppbackningen från presidiet, dvs nämnda Bo Carlsson (C) och Monica Hanson (S). Anderson påstår till och med i sitt brev att någon av dessa två personer faktiskt har sagt:
”Personalen måste inse varför de är på jobbet.”
Ett sådant här uttalande vore totalt respektlöst och oerhört nedsättande mot personalen. Och det kräver definitivt en förklaring från Monica Hanson eller Bo Carlsson. Fast känner jag Bo Carlsson rätt, så kommer han att instinktivt förneka påståendet. Eller möjligtvis tillsätta en utredning…
Per Anderson fortsätter att beskriva kampen mellan honom och personalen. För det är en kamp i Andersons ögon. Han skriver om hur fackförbunden på NÄRF, och även centralt, ställer sig bakom sina medlemmar. Per Anderson nämner Kommunal och Vision. Per Anderson gillar inte facken och deras agerande…
Men Per Anderson har den politiska ledningen i ryggen. Han gör jobbet och driver rakryggat och omutligt frågorna, därför att både han och politikerna ser det som en objektiv nödvändighet. Det bedömdes nödvändigt, enligt Per Anderson:
”för att skapa förutsättningar för utveckling av verksamheten.”
Men sedan händer det något dramatiskt enligt Per Anderson:
”Under våren 2015 pågick ett internt, hemligt spel med telefonsamtal och möten som hölls mellan fackliga företrädare och politiker.”
Och detta spel bakom ryggen på Anderson kulminerar efter sommaren:
”Läget spetsades till vid ett möte den 31 augusti då ”alliansen” mellan presidiet och de fackliga företrädarna blev uppenbar och presidiet inte längre orkade stå emot utan vek sig för det fackliga trycket. Så här långt hade jag officiellt haft fullt stöd från politiken men på 1,5 tim förändrades bilden och det som pågått i det fördolda under en längre tid, utan min vetskap, blev uppenbart. Presidiet hade nu ett större förtroende för två av fackens sex representanter, än för sin egen högra hand, den hand som man både anställt, matat, stöttat och givit sitt förtroende.”
Och avskedet blir oundvikligt…
Formuleringarna i brevet andas en mycket djup bitterhet, en bitterhet som jag kan förstå. Per Anderson känner sig helt enkelt sviken av presidiet, dvs Bo Carlsson (C) och Monica Hanson (S). Ja, kanske ”förrådd” vore ett lämpligare ord för att beskriva Per Andersons känslor. Han får bära hundhuvudet, han offras, för att han genomdrev åtgärder som politikerna helhjärtat stod bakom.
Det vore mycket klädsamt om Bo Carlsson (C) och Monica Hanson (S) tog bladet från sina munnar och förklarade sitt handlande och beteende offentligt. De kan ju passa på att göra detta samtidigt som de förklarar alla mystiska turer kring pensionsavtal etc… Per Anderson avslutar nämligen sitt brev med några ord om sina anställningsvillkor:
”Vad gäller min lön och mitt pensionsavtal så har det lämnats full redovisning, både då anställningsavtalet tecknades och under resans gång då avundsjukans heta känslor tryckt på i flera sammanhang, både i direktionen och vid ägarmöten. Ingen av ansvariga politiker kan komma undan detta faktum, även om det finns vissa som i media verkar vilja påskina något annat.”
Jag förvånas över att den fd förbundschefen påstår att det har lämnats full redovisning. Det är nämligen inte sant. I mötesanteckningarna från ett ägarsamrådsmötet den 17 mars 2014, under punkt 8 står det:
”Gunnar Lidell ställer en fråga om extra pensionslösningar finns för förbundschefen, vilket dementerades. Ägarrådet konstaterade att frågan därmed är utagerad.”
Vissa källor säger emellertid att det kanske var så att Per Anderson lämnade sammanträdet när detta togs upp… Det skulle i så fall kunna förklara hans formulering i brevet, även om jag har svårt att se att Anderson inte har märkt av t ex Bo Carlssons förnekanden av denna del av anställningsavtalet.
Vi märker förresten återigen bitterheten i formuleringarna, och även denna gång kan jag förstå den:
”…även om det finns vissa som i media verkar vilja påskina något annat.”
Och de som, mig veterligen, har uttalat sig i media är just Bo Carlsson och Monica Hanson…
Det är nog inte bara klädsamt, det är nog nödvändigt att paret Carlsson och Hanson träder fram och förklarar vad de har haft för sig i NÄRF. Skattebetalarna i Vänersborg, Trollhättan, Färgelanda och Mellerud kan nog kräva det…
Jag säger som Lars-Göran Ljunggren (S), Bo Carlssons ersättare i NÄRF, en gång i tiden sa, i en radiointervju, om orsakerna till fördyringen av arenan:
”Allt ska upp på bordet! Så här får det inte vara!”
Stefan Kärvlings blogg 
Senaste kommentarer