Arkiv
Ingen dispens för Magnus Larsson?
Vänersborgs kommun tycks betrakta och värdera naturen kring Sikhall högre än alla andra natur-, grön- och vattenområden i kommunen. Slyskogen vid badplatsen i Sikhall är t ex betydligt värdefullare än vad Mariedalskogen eller skogen vid Kindblomsvägen i Blåsut någonsin var. Det tycks även som om en bit strandkant vid Sikhall är avgörande för växt- och djurliv i kommunens vattenmiljöer.
Denna blogg handlar om en ca 13,5 meter lång strandkant vid Sikhalls magasin. (Se det röda strecket på fotot till vänster.)
Sikhalls Magasin förklarades som byggnadsminne 1987. Det innebar att byggnaden ska bevaras för framtiden. Länsstyrelsen skrev i byggnadsminnesförklaringen bland annat:
“Byggnaden skall underhållas så att den inte förfaller.”
Syftet med byggnadsminnesförklaringar är nämligen att värna och slå vakt om viktiga delar av vårt kulturarv för kommande generationer. (Se “Sikhalls magasin 1: Byggnaden”.) Det har varit lite si och så med underhållet av magasinet som alla vet. Men när Magnus Larsson tog över Sikhalls magasin i september 2022 startade han en storslagen renovering både utvändigt och invändigt. Detta uppmärksammades också av TTELA. (Se TTELA “Sikhalls magasin rustas för framtida fester”.)
Magnus Larsson fick alla tillstånd av Länsstyrelsen. Länsstyrelsen skrev den 16 maj 2023 (se “Nyhet: Länsstyrelsen ger Magnus tillstånd”):
“Länsstyrelsen ger med stöd av 3 kap 14 § lagen (1988:950) kulturmiljölagen er tillstånd att utföra exteriöra och interiöra åtgärder på byggnadsminnet Sikhalls Magasin.”
Länsstyrelsen skrev också:
“Exteriört anläggs en serviceväg som ökar tillgängligheten till byggnaden. Strandskoning (=konstruktion för att skydda stränder från erosion; min anm.) görs i sten som liknar det som idag finns i vattenbrynet. Plats, utsträckning och utförande sker i samråd med antikvarisk medverkan.”
Den mest prioriterade åtgärden var att byta ut taket på magasinet. Taket mot sjösidan åtgärdades först, sedan var det dags för taket mot landsidan. Det var och är dock ett problem med denna del av taket. Marken runt magasinet mot landsidan består av kuperat berg och ska Larsson bygga upp en ställning är det ett jättejobb och dessutom farligt då han inte kan förankra i fasaden.
Larsson ville därför bygga en serviceväg vid strandkanten för att lösa problemet.
På en serviceväg skulle Larsson kunna komma åt magasinets tak med en skylift. En serviceväg vore också bra att för framtida underhåll av magasinet. Servicevägen skulle bli permanent och gräs tillåtas att växa upp på ytan, 
så att den kan smälta in. Släntningen skulle bli 1:3 ner mot vattnet och släntfoten hamna i vattenkanten.
Magnus Larsson behövde emellertid kommunens tillstånd till en serviceväg. Det tog sin tid, men nu har miljö- och byggnadsförvaltningen bestämt sig.
Förvaltningen skriver i sin kommunikation inför det slutliga beslutet till Larsson:
“ansökan avseende serviceväg saknar särskilda skäl för dispens samt strida mot strandskyddets syfte med hänsyn till påverkan av växt- och djurlivet. Miljö- och byggnadsförvaltningen bedömer därför att dispens inte kan ges för serviceväg.”
Miljö- och byggnadsförvaltningen anser att Larsson inte har uppgett några särskilda skäl i ansökan och att det inte har framkommit någon information om att underhåll av byggnaden inte kan utföras utan en permanent serviceväg:
“Strandskyddsdispens bedöms inte kunna medges då det saknas särskilda skäl samt att åtgärden strider mot strandskyddets syfte att långsiktigt bevara goda livsvillkor för djur- och växtlivet”.
En tjänsteperson, som har Miljö- och hälsoskyddsnämnden delegation, är inne på samma linje:
“Nämnden avstyrker dispens för serviceväg i anslutning till magasinet (Sikhall 1:4) då åtgärden inte bedöms vara förenlig med strandskyddets syften.”
Tjänstepersonen menar att:
“Servicevägens utformning med utfyllnad över hällar och en släntfot ända ner till vattnet bedöms påverka växt- och djurlivet negativt.”
Jag vet inte om tjänstepersonen har varit i Sikhall och undersökt just de här 13,5 meter strandkant. Tjänstepersonen skriver nämligen:
“Strandzoner i anslutning till grunda bottnar har generellt ett högt värde för växt- och djurlivet som uppväxtområden för fisk och som biotoper för fåglar och vattenlevande organismer.”
Det är väl inte utan att man undrar hur högt värde dessa drygt 13 meter har för ”växt- och djurlivet som uppväxtområden för fisk och som biotoper för fåglar och vattenlevande organismer”… (Förvaltningen skriver att vägen blir 17-18 meter lång, men en kontrollmätning visar att vägen fram till bergsklacken är 13,5 meter nere vid strandkanten.)
Men visst innebär en serviceväg en förändring av strandkanten, om än mycket liten – strandkanten finns ju kvar fortsättningsvis också. Och om strandkanten mot all förmodan skulle bli “helt förstörd” så undrar jag om inte t ex fåglar och fiskar i värsta fall kan flytta sig 13 meter… Och jag kan inte heller låta bli att tänka på att Vänerns vattennivå ska höjas ytterligare några decimeter. (Den har ju höjts 1-2 dm redan.) Vad har det för effekter på ”växt- och djurlivet” enligt nämnden?
Miljö och hälsoskyddsnämnden fortsätter:
“Nämnden bedömer att det finns andra lösningar som innebär en mindre negativ påverkan på växt- och djurlivet och som inte är permanent utformade.”
Helt plötsligt blev generaliseringen till oomtvistlig fakta… Det slås fast att servicevägen innebär en negativ påverkan.
Miljö- och byggnadsförvaltningen hänvisar till formuleringar i Miljöbalken i sitt yttrande, men undviker andra delar. Det nämns t ex inte att det finns flera skäl till strandskyddsdispens i 7 kap 18c § – om dispens:
- “behövs för en anläggning som för sin funktion måste ligga vid vattnet och behovet inte kan tillgodoses utanför området,
- behövs för att utvidga en pågående verksamhet och utvidgningen inte kan genomföras utanför området,
- behöver tas i anspråk för att tillgodose ett angeläget allmänt intresse som inte kan tillgodoses utanför området, eller
- behöver tas i anspråk för att tillgodose ett annat mycket angeläget intresse.”
Sikhalls magasin ligger ju där det ligger och magasinet är dessutom förklarat som byggnadsminne. Om nu inte förvaltningen anser att paragrafen är tillämplig så borde åtminstone en diskussion om detta ha tagits – kan man tycka…
Miljö- och byggnadsförvaltningen tycks inte ha något större förtroende för Magnus Larsson som yrkesman. Förvaltningen anser att det finns “andra lösningar” (utan att berätta vilka dessa är) och underkänner därmed Larssons bedömningar.
Jag förstår inte hur förvaltningen tänker. Tror de inte att Magnus Larssons främsta syfte är att renovera och underhålla Sikhalls magasin, detta byggnadsminne? Tror tjänstepersonerna att Larsson har några andra, dolda syften med servicevägen?
Det tycks saknas förtroende för Magnus Larsson i kommunhuset. Till skillnad från Länsstyrelsen som skrev i sitt tillstånd till Larsson – om Larsson själv:
“Åtgärder till en förbättrad tillgänglighet är ett tillägg till vårt kulturarv. Det är även ett uttryck för en humanistisk och demokratisk människosyn.”
Länsstyrelsen ser värdet av byggnadsminnet Sikhalls magasin och Magnus Larssons åtgärder. Men det verkar onekligen som om Vänersborgs kommun anser att det är viktigare med växt- och 
djurlivet på dessa 13 meter än att bevara magasinet. Jag kan inte tycka annat än att kommunen tycks leva upp till bibelorden i Matt 23:24:
“Ni blinda ledare, som silar mygg men sväljer kameler!”
Jag har nyligen bloggat om utsläppen från kommunens reningsverk. De släppte förra året ut bland annat 41 kg koppar, 72 kg zink, 7 kg krom, 8 kg nickel och 2 kg arsenik i Frändeforsån och Vänern… (Se “VA och utsläppen 2022 (2/2)”.) Miljö- och hälsoskyddsnämnden kanske anser att dessa utsläpp inte påverkar växt- och djurlivet lika mycket som en serviceväg på en 13 meter “lång” strandkant i Sikhall…
Miljö- och byggnadsförvaltningen har inte rätt att ge avslag. Därför kommer Magnus Larssons ansökan att beslutas av politikerna i byggnadsnämnden.
Byggnadsnämnden sammanträder den 15 augusti 2023. Förhoppningsvis ser politikerna annorlunda på servicevägen än tjänstepersonerna. Om inte så lär Magnus Larsson överklaga beslutet.
Tillägg den 10 augusti.
Byggnadsförvaltningen har gjort en 180-gradig “kovändning” – se ”Sikhall: Förvaltningen kovänder”.
Succé för Sikhall Rock 2023
Upp till 1000 personer kom till Sikhall Rock i onsdags. På varenda gräsyta nedanför “Politikerhyllan” hade människor slagit sig ner och gjort det bekvämt för sig, ofta på medtagna stolar och filtar. Överallt syntes glada leenden och förväntansfulla människor. De representerade alla åldrar. Det var alltifrån barn till äldre pensionärer. Ingen i Sikhalls- och Gestadområdet verkade vilja missa årets höjdpunkt.
Arrangörerna Jesper Fröjd och Magnus Larsson kunde nöjda konstatera att Sikhall Rock 2023 var en publiksuccé. Det blir fler och fler människor för varje år som söker sig till Sikhall när det är dags för Sikhall Rock. Arrangemanget växer och ställer allt större krav på logistiken, som parkeringar, toaletter etc.
Det var tredje året i rad som Sikhall Rock gick av stapeln. Och det var tredje gången som Sveriges enda Tomas Ledin-tribute band “Just Nu” stod för musiken.
Stämningen var hela kvällen på topp i det fina vädret. “Just Nu” fick som vanligt igång publiken och under pauserna passade människorna på att prata och umgås. Inte helt sällan diskuterades politik. Och det var naturligt. 
Bland alla människor syntes nämligen Magnus Larsson, så klart, men även två av kommunens andra “måltavlor” – Bengt Davidsson och Anders Solvarm. I vimlet hittades också några politiker, dock nästan bara från oppositionen.
Nytt för i år var att Miranda Davidsson ordnade med hamburgare, grillspett, vårrullar och annat smaskens. Det grillades på en grillvagn designad av Magnus Larsson själv. Det var en imponerande skapelse – hjul och axlar från en hästkärra och metallringen var ett gammalt traktorhjul. En dalsländsk variant av en foodtruck från 1800-talet skulle man kunna säga.
Köerna var långa till Mirandas fantastiskt goda mat. Själv inmundigade jag en särdeles god “smashburgare”. Det såldes även glass på området.
I magasinet hade Magnus Larsson in i det sista kämpat med att få ett nytt golv och och en “köksavdelning” på plats. Det blev klart dagen före. Där såldes det kaffe och fika. Även bakelserna hade Miranda bakat själv. Det var många som passade på att ta en kopp kaffe och samtidigt se sig om i magasinet.
Magasinet har onekligen förändrats en hel del sedan Magnus Larsson tog över. Det är redan nu klart för fester och andra tillställningar. Och om kommunen är “något mer” serviceminded kommer snart taket mot landsidan att läggas om. (Se “Sikhall Rock 2023. Och magasinet!”.)
På kvällen efter att utomhusaktiviteterna var slut fortsatte festen inne i magasinet. Det var en nyhet för i år. Musiken stod “Mammas pojkar” för. 
Enligt uppgift var stämningen hög även där och festen fortsatte in på småtimmarna.
Det var en fantastiskt trevlig kväll och alla som var på plats i Sikhall längtar säkert redan till nästa Sikhall Rock. Ett stort tack ska riktas till framför allt Magnus Larsson som naturligtvis är spindeln i nätet när det händer något i Sikhall, men också till alla som hjälpt till för att göra Sikhall Rock möjlig.
Vi ses i Sikhall nästa år!
PS. Medan du väntar kan du njuta av ”Just Nu”!
Sikhall Rock 2023. Och magasinet!
Det närmar sig en av årets stora höjdpunkter i Sikhall. Strax nedanför den så kallade “Politikerhyllan” vid Sikhalls magasin med vacker utsikt över Vänern och småbåtshamnen har en scen byggts upp. Det är dags för “Sikhall Rock”. Onsdagen den 19 juli kl 18.00 drar festen igång.
Det är “Just Nu” som traditionsenligt ska uppträda – för tredje året i rad. Just Nu är Sveriges enda Tomas Ledin-tribute band. Gruppen består av mycket populära och skickliga musiker och har du inte sett och hört dem tidigare så är det dags nu.
Det är precis som vanligt fri entré på Sikhall Rock. Försäljning av hamburgare, vårrullar mm ordnas på området. Efter Just Nus spelning slås portarna upp till Sikhalls Magasin där det finns möjlighet att köpa en bit mat. Det blir även underhållning senare på kvällen.
Sikhall Rock har blivit en årlig tradition. Evenemanget drar allt fler människor för varje år. 
I år räknar Magnus Larsson och arrangörerna med att publikrekordet kommer att slås. I varje fall om vädergudarna står dem bi.
Förutom att njuta av musiken, och sången, så handlar en stor del av Sikhall Rock om att träffa vänner och bekanta och samtala om både ditten och datten. Och det är väl ingen hemlighet att många i Sikhall är politiskt intresserade. De diskuterar mer än gärna kommunens behandling av Magnus Larsson och Sikhall. 
Kommunledningen är inte särskilt populär bland sikhallsborna… Det har den aldrig varit, inte sedan socialdemokrater och centerpartister drev igenom kommunens förköp/expropriation år 2007 av delar av Magnus Larssons ärligt förvärvade fastighet.
Vänersborgs kommun har inte heller gjort Magnus Larsson gladare genom åren. Tvärtom fortsätter kommunen att sätta käppar i hjulen och försvåra för Larsson. 
Det spelar ingen roll vad han vill göra, kommunen ser alltid hinder för planerna. En möjlighet har dock öppnat sig, i varje fall politiskt, då en enig opposition i kommunfullmäktige den 17 maj beslutade att inriktningen för de fastighetsrättsliga frågorna skulle utgå från Magnus Larssons förslag. (Se “Händelserikt KF (2): Sikhall och sponsring”.)
Oppositionen tycks dock inte ha kommunens tjänstepersoner på sin sida. De tycks fortfarande inte vara särskilt positiva till Larsson och Sikhall…
Sikhall Rock hålls i skuggan av den gamla anrika byggnaden Sikhalls Magasin från 1874, och festen kommer att flytta in i magasinet senare under kvällen. Det är möjligt efter Magnus Larssons arbete med att rusta upp magasinet.
Sikhalls Magasin förklarades som byggnadsminne 1987. Det innebar att byggnaden ska bevaras för framtiden. Länsstyrelsen skrev i byggnadsminnesförklaringen bland annat:
“Byggnaden får inte rivas, flyttas eller till sitt yttre byggas om eller på annat sätt förändras. … Byggnaden skall underhållas så att den inte förfaller.”
Syftet med byggnadsminnesförklaringar är nämligen att värna och slå vakt om viktiga delar av vårt kulturarv för kommande generationer. (Se “Sikhalls magasin 1: Byggnaden”.)
I september 2022 övertog Magnus Larsson nyttjanderätten till Sikhalls Magasin från Stiftelsen Sikhalls Magasin. Det “accepterades” av kommunen i februari i år. (Se “Nyhet om Sikhalls magasin”.) Larsson började i stort sett att direkt renovera och göra i ordning magasinet. TTELA har i en utmärkt artikel skildrat Larssons arbete – se TTELA “Sikhalls magasin rustas för framtida fester”.
TTELA skriver:
“Bland annat har källaren grävts ur, nya takpannor pryder halva taket och en större del av fönstren är återställda efter ett original som de hittade på vinden. Våningarna är utröjda på de söndertrasade inventarierna, men många av de gamla antikviteterna får nytt i liv i det gamla magasinet.
På andra våningen står även en festsal redo att ta emot bokningar. Här finns ett honnörsbord som, liksom de flesta av de nya möblerna, är lokalproducerade av eget virke.”
Magnus Larsson har stora planer för magasinet, men först gäller det att åtgärda grundläggande konstruktioner, bland annat och framför allt taket. Larsson har redan åtgärdat taket mot sjön, nu är det “bara” taket mot landsidan kvar. Det är dock ett problem med denna del av taket. 
Marken runt magasinet består av kuperat berg och ska man bygga upp en ställning är det ett jättejobb och riktigt farligt då man inte kan förankra i fasaden. Larsson vill bygga en serviceväg vid strandkanten för att lösa problemet.
Länsstyrelsen har gett Larsson tillstånd för de åtgärder på magasinsbyggnaden som han vill utföra. Länsstyrelsen skrev den 16 maj i år (se “Nyhet: Länsstyrelsen ger Magnus tillstånd”):
“Länsstyrelsen ger med stöd av 3 kap 14 § lagen (1988:950) kulturmiljölagen er tillstånd att utföra exteriöra och interiöra åtgärder på byggnadsminnet Sikhalls Magasin.”
Länsstyrelsen skrev också:
“Exteriört anläggs en serviceväg som ökar tillgängligheten till byggnaden. Strandskoning (=konstruktion för att skydda stränder från erosion; min anm.) görs i sten som liknar det som idag finns i vattenbrynet. Plats, utsträckning och utförande sker i samråd med antikvarisk medverkan.”
Magnus Larsson behövde emellertid kommunens tillstånd för att anlägga den 4 meter smala och 13 meter korta servicevägen vid strandkanten. Eller kanske inte… Men Larsson, vis av erfarenheten, kontaktade för säkerhets skull kommunen.
Byggnadsförvaltningen har inte samma förtroende för Magnus Larsson som Länsstyrelsen… Länsstyrelsen skrev ju i tillståndet till Larsson – om Larsson själv:
“Åtgärder till en förbättrad tillgänglighet är ett tillägg till vårt kulturarv. Det är även ett uttryck för en humanistisk och demokratisk människosyn.”
Det tycks inte som om byggnadsförvaltningen delar Länsstyrelsens uppfattning om Magnus Larsson. Eller om magasinet.
Byggnadsförvaltningen fattade inget beslut på direkten, trots att det torde ha varit möjligt eftersom Länsstyrelsen hade sagt ja till servicevägen. Byggnadsförvaltningen krävde istället att Larsson skulle lämna in en ansökan om strandskyddsdispens. Det gjorde Larsson. Då begärde byggnadsförvaltningen att Larsson lämnade in en ansökan om bygglov – och senare också en ansökan om vattenverksamhet för servicevägen…
Tiden gick och Larsson upplevde att hela ärendet förhalades. Det hade ju i så fall inte varit första gången. Larsson tyckte nog att hans misstankar bekäftades när byggnadsförvaltningen också ville ha in 
sektionsritningar för servicevägen. Det kunde inte Magnus Larsson förstå, det var ju inte direkt E45:an han skulle bygga vid Sikhall…
Men det spelade ingen roll Byggnadsförvaltningen hann hur som helst inte behandla Larssons inlämnade ansökningar. Det var ju semestrar på gång…
Magnus Larsson har därför fortfarande inte fått något tillstånd till servicevägen av Vänersborgs kommun. Därmed har inte heller Larsson kunnat åtgärda taket mot landsidan… Det tycks inte som om förvaltningen riktigt förstår vad Länsstyrelsens byggnadsminnesförklaring innebar, och att det var bråttom…
Och vad händer? Det regnar självklart “nåt såpass” i Sikhall. Och taket som inte blivit åtgärdat läcker naturligtvis…
Hur mycket av tak, väggar och golv har blivit förstört? Det finns risk att skadorna är ganska omfattande. Men det får vi se på onsdag. I varje fall vi som tänker besöka Sikhall Rock. Meteorologerna lovar sol och uppehåll på onsdagskvällen.
Nyhet: Länsstyrelsen ger Magnus tillstånd
Den 21 november 2007 beslutade Vänersborgs kommunfullmäktige att förköpa/expropriera delar av Magnus Larssons fastigheter i Sikhall. I förköpet ingick Sikhalls magasin.
Magasinet är vackert beläget på en liten udde vid Sikhallsviken i Vänern. Det ligger med, som Länsantikvarie Margareta Hallin skrev år 1985:
“utsikt mot Halle- och Hunneberg som bildar en blå bakgrund och ger liv åt den även i övrigt vackra landskapsbilden.”
Sikhalls Magasin förklarades som byggnadsminne den 16 november 1987. Det innebar att byggnaden skulle bevaras för framtiden. Länsstyrelsen skrev i byggnadsminnesförklaringen bland annat:
“Byggnaden får inte rivas, flyttas eller till sitt yttre byggas om eller på annat sätt förändras. … Byggnaden skall underhållas så att den inte förfaller.”
Syftet med byggnadsminnesförklaringar är nämligen att värna och slå vakt om viktiga delar av vårt kulturarv för kommande generationer. (Se “Sikhalls magasin 1: Byggnaden”.)
Expropriationen/förköpet innebar att Vänersborgs kommun också tog över det nyttjanderättsavtal som Stiftelsen Sikhalls Magasin hade med Magnus Larsson. Det var viktigt, skrev kommunen, eftersom byggnaden:
“bör bevaras därför att den är värdefull från kulturhistorisk eller miljömässig synpunkt”
Och då var Vänersborgs kommun tydligen den rätte ägaren till magasinet… Därför var det nödvändigt att kommunen också förköpte denna del av Magnus Larssons fastighet. Tyckte kommunen… Fullmäktige misstänkte nämligen att Larsson inte skulle vårda kulturminnet utan låta byggnaden förfalla – och sannolikt även privatisera marken. Det sa i varje fall vissa politiker och tjänstepersoner. (Jag har beskrivit ovanstående “processer” i ett stort antal bloggar. Se “Historien om Magnus Larsson” och “Sikhalls magasin”.)
Vi vet alla vad som har hänt med Sikhalls magasin sedan 2007. Stiftelsen Sikhalls Magasin hade inte de ekonomiska muskler som krävdes för att sköta och underhålla magasinet. Det blev till slut ohållbart att använda magasinet. Det var fuktskador, väggen mot sjön såg ut att falla ihop och taket var på väg att rasa in. Hela magasinet förföll och till slut blev det inte tillåtet att gå in i byggnaden.
Vänersborgs kommun lyfte inte heller ett finger för att rädda och bevara den gamla anrika byggnaden för framtiden. Det betydde i praktiken inte någonting att magasinet var “värdefullt från kulturhistorisk eller miljömässig synpunkt”. Det var tydligen bara något kommunen skrev för att rättfärdiga att den exproprierade marken från Larsson…
Det behövde hända något drastiskt med magasinet. Och det insåg Stiftelsen Sikhalls Magasin också.
Den 26 september 2022 beslutade Stiftelsen Sikhalls Magasin enhälligt på ett styrelsemöte att:
“överlåta nyttjanderätten till Sikhalls Magasin till Magnus Larsson.”
Magnus Larsson spillde ingen tid. Han började tämligen omgående att röja upp på marken utanför magasinsbyggnaden. Han fortsatte röja även inne i magasinet, lagade och fixade. Det börjar också hända en hel del med inredningen till magasinet. Och snart kunde förbipasserande se att det lyste i magasinets fönster.
Magasinet är ett byggnadsminne med ett kulturhistoriskt värde. Därför måste Larsson ha tillstånd för det mesta som måste göras. Han har redan fått tillstånd för att åtgärda läckaget i taket, men det behövs åtgärder inomhus och för att göra magasinet mer tillgängligt.
Igår, tisdag den 16 maj, fick Magnus Larsson ett glädjande besked från Länsstyrelsen:
“Länsstyrelsen ger med stöd av 3 kap 14 § lagen (1988:950) kulturmiljölagen er tillstånd att utföra exteriöra och interiöra åtgärder på byggnadsminnet Sikhalls Magasin.”
Länsstyrelsen ger tillstånd för allt som Magnus Larsson vill göra och åtgärda på magasinsbyggnaden. Det här har Larsson fått tillstånd att göra:
“Interiört byts en trapp samt att ett tidigare befintligt vilplan återställs, vilket gör trappan säkrare. Ny trapp och steg görs i fura. I nedre trappen monteras nya handledare likt befintliga i övre trapplöp. Dessutom byts golvet i köket samtidigt som höjdavvikelsen på ca 40 mm riktas upp till tjänlig arbetsyta. Nytt material blir gran lika befintligt som ytbehandlas genom såpskurning (eller efter de hygienkrav som ställs). Beslut om ytbehandling tas i samråd med antikvarisk medverkan.
Därutöver sker putslagning och underhåll av vissa fönster – där rötskadade bågar/karmar och spräckta fönsterglas ses över och byts.
Exteriört anläggs en serviceväg som ökar tillgängligheten till byggnaden. Strandskoning görs i sten som liknar det som idag finns i vattenbrynet. Plats, utsträckning och utförande sker i samråd med antikvarisk medverkan.
Äldre delar av den befintliga trappan som inte återanvänds sparas på vinden eftersom delarna, utöver det kulturhistoriska värdet, även har ett pedagogiskt värde.”
Länsstyrelsen tror på Magnus Larsson. Den bedömer att det föreligger särskilda skäl för de åtgärder som han vill vidta. De:
“ökar tillgängligheten till byggnaden och … är förenliga med bevarandet av byggnadsminnets kulturhistoriska värde.”
Länsstyrelsen avslutar tillståndet med att skriva:
“Åtgärder till en förbättrad tillgänglighet är ett tillägg till vårt kulturarv. Det är även ett uttryck för en humanistisk och demokratisk människosyn.”
Länsstyrelsen tycks ha en helt annan uppfattning än Vänersborgs kommun. När Magnus Larsson presenterar planer för magasinet för kommunen så befarar kommunen alltid det värsta:
“Förvaltningarna har inte tagit ställning till förslaget då detta kan innebära en påtaglig skada på byggnadsminnet. … En utökning av fastigheten skulle kunna medföra en risk att området inte hålls tillgängligt [för allmänheten].”
Det handlar emellertid om andra åtgärder än de som Magnus Larsson har fått tillstånd från Länsstyrelsen om. Men kommunen har en tendens att till skillnad från Länsstyrelsen instinktivt se negativt på Larsson och hans planer.
Ikväll ska kommunfullmäktige fatta ett inriktningsbeslut om fastighetsrättsliga lösningar i Sikhall. (Se “KS: Irriterat mellan S och M”.) De styrande partierna (S+C+KD+MP) är av någon anledning mycket kritiska och negativa till Larsson och utveckling i Sikhall. Det finns de som hävdar att det viktigaste för Larsson är att han får tillbaka sin fastighet, dvs den som kommunen förköpte/exproprierade 2007. Och att utveckling av Sikhall är mindre viktigt för honom. Talar inte Larssons engagemang och åtgärder på och i magasinet ett annat språk?
Det tycker i varje fall Länsstyrelsen:
”Det är även ett uttryck för en humanistisk och demokratisk människosyn.”
Snart kommer Sikhallsborna att se byggnadsställningar resas vid Sikhalls Magasin.
Sikhalls framtid avgörs (3)
Anm. Bloggen är en fortsättning på “Sikhalls framtid avgörs (2)”.
I underlaget till samhällsbyggnadsnämndens behandling av ärendet i torsdags (se “Sikhall: SHB beslutar att inte besluta”) beskrev tjänstepersonerna i förvaltningen två alternativ på tre olika delområdena i Sikhall. Jag har redogjort för förvaltningens respektive Magnus Larssons förslag när det gällde delområdet “Hamnen”. (Se “Sikhalls framtid avgörs (2)”.) Det återstår att redovisa vad parterna anser om de fastighetsrättsliga lösningarna i områdena “Magasinet” och “Viken.
Den 21 november 2007 beslutade Vänersborgs kommunfullmäktige att förköpa/expropriera delar av Magnus Larssons fastigheter i Sikhall. I området fanns Sikhalls magasin.
Magasinet ligger på en liten udde strax bredvid småbåtshamnen i Sikhall.
Expropriationen/förköpet innebar att Vänersborgs kommun också tog över det nyttjanderättsavtal som Stiftelsen Sikhalls Magasin hade med Magnus Larsson. Det var viktigt, skrev kommunen, eftersom byggnaden:
“bör bevaras därför att den är värdefull från kulturhistorisk eller miljömässig synpunkt”
Och då var Vänersborgs kommun tydligen den rätte ägaren till magasinet… Tyckte i varje fall kommunen själv.
Nyttjanderättsavtalet hade upprättats den 23 april 1986 mellan de dåvarande fastighetsägarna och Stiftelsen Sikhalls Magasin. Avtalstiden uppgick till 50 år, dvs avtalet gällde fram till och med 1 augusti år 2035. (Se mina bloggar “Sikhalls magasin”.)
I underlaget till samhällsbyggnadsnämnden står det att kommunen äger marken runt magasinet. Det är förvisso odiskutabelt att magasinet ligger på kommunens, av Magnus Larsson exproprierade, fastighet, Sikhall 1:4.
Men nyttjanderättsavtalet är inte helt lätt att tolka. I avtalet ingår nämligen även marken som byggnaden står på, och möjligtvis också hela udden. Detta trots att inte marken nämns i formuleringen om äganderätten. I paragraf 1 under delrubriken “Nyttjanderättsobjekt” definieras däremot själva objektet som nyttjanderättsavtalet handlar om:
“En ekonomibyggnad uppförd 1874 som havremagasin jämte tillhörande markområde på fastigheten Sikhall 1:4 i Gestads socken, Vänersborgs kommun i enlighet med bifogad kartskiss.”
Alltså också “jämte tillhörande markområde”. Det tillhörande markområdet definierades dels i en bilagd kartskiss (se bild; den röda texten har jag lagt in) och dels i avtalstexten:
“Markområdets norra gräns skall gå i södra kanten av befintlig väg till bryggan vid Vänern.”
I resten av avtalet, liksom i formuleringen kring ägandet, handlar det dock om nyttjanderätten till byggnaden och inte till marken. Det torde kunna bli en juridisk diskussion om detta, antar jag.
Kommunen har dock sin tolkning klar. Det är kommunens mark. Men om alternativ 1 antas i delområdet “Hamnen”, dvs förvaltningens alternativ som innebär att inga fastighetsgränser ska ändras i denna södra del av hamnområdet (se “Sikhalls framtid avgörs (2)”), så är kommunen villig att sälja marken runt magasinet. Det ska gå till så att kommunens fastighet styckas av och magasinsområdet blir en egen fastighet. Då skulle Magnus Larsson få full äganderätt till magasinet och marken skriver förvaltningen och fortsätter:
“Förvärvet medför att det inte uppstår en konfliktsituation avseende tolkningar av arrenderätten i framtiden”
Kommunens alternativ kan innebära att Magnus Larsson köper sin egen mark (till marknadsvärde) – bara för att undvika en framtida “konfliktsituation avseende tolkningar”. Var det någon som påstod att Vänersborgs kommun inte var mycket generös, och verkligen värnade om alla sina invånare…? Det tycks som helt självklart att äganderätten till marken ska redas ut innan eventuella markaffärer.
I Magnus Larssons förslag till fastighetsrättslig lösning för delområdet “Hamnen”, så skulle udden, där magasinet står, ingå i hans ägor. Så Larsson har så att säga samma alternativ för både delområdena “Hamnen” och “Magasinet”.
Förvaltningen för därför ett i detta sammanhang ovidkommande resonemang om vad Magnus Larsson har för avsikter med magasinet och udden. Det är säkerligen något som intresserar invånarna i kommunen och kanske också en och annan politiker. Men det är ju inget som har med ärendet om fastighetsrättsliga lösningar att göra. Detaljplanen, som bestämmer vad området sedan ska användas till och hur det får se ut etc, ligger ju på byggnadsnämnden.
Samhällsbyggnadsförvaltningen passar på att måla upp en del farhågor kring Magnus Larssons eventuella övertagande av äganderätten till “magasinsmarken”. Detta trots att förvaltningen faktiskt föreslår att Larsson ska få göra det. Det är motsägelsefullt kan man tycka, men varför inte passa på att ifrågasätta Larssons avsikter…
Förvaltningen beskriver Magnus Larssons planer för delområdet “Magasinet”:
“[Magnus Larsson önskar] att utveckla med ett bryggeri, bar och festlokal. För att kunna möjliggöra detta krävs det lokaler för logistik, kök, personalutrymmen osv vilket är tänkt att ligga i den nya byggnaden framför Magasinet sett ifrån Vänern … [Larssons] önskan är att skapa en hamnmiljö runt Magasinet i stil med vissa orter på västkusten där det är möjligt att ta båten till restaurangen. Båtplatserna … vid krogen skulle öronmärkas till kroggästerna och inte innefattas av hamnens båtplatser för uthyrning.”
Magnus Larsson vill alltså uppföra en byggnad till i området. Orsaken är naturligtvis att det knappast går att göra något med själva magasinet. Sikhalls Magasin förklarades ju som byggnadsminne den 16 november 1987. Det innebar att byggnaden skulle bevaras för framtiden. Länsstyrelsen skrev i byggnadsminnesförklaringen bland annat:
“Byggnaden får inte rivas, flyttas eller till sitt yttre byggas om eller på annat sätt förändras.”
Det går alltså inte att dra in VA, bygga toaletter, personalutrymmen, nytt kök osv i magasinet. Det är alltså därför det måste till en ny byggnad. Och utan denna byggnad kan inte magasinet få den roll som Magnus Larsson önskar. Så enkelt är det.
Samhällsbyggnadsförvaltningen skriver om Larssons idéer och planer:
“Förvaltningarna har inte tagit ställning till förslaget då detta kan innebära en påtaglig skada på byggnadsminnet.”
“skada på byggnadsminnet”? Jag vet inte riktigt om jag ska skratta eller gråta. Vem är det som har sett till att Sikhalls magasin har förfallit genom att inte göra någonting? Ja, inte är det Magnus Larsson i varje fall…
Magnus Larsson vill ju göra allt för att inte skada magasinet. Det var ju därför han tog över nyttjanderättsavtalet. Han såg ju vad som hände med magasinet. Byggnaden förföll. Det är fuktskador, väggen mot sjön ser ut att falla ihop när som helst och taket är på väg att rasa in. Magasinsbyggnaden är i ett uruselt skick. Den används inte längre, varken som museum eller festlokal.
Skulle Magnus Larsson skada magasinet?
Förvaltningen har även andra farhågor:
“En utökning av fastigheten skulle kunna medföra en risk att området inte hålls tillgängligt för andra än besökarna till krogen och Magasinet vilket kan resultera i att besökare till området upplever att området är exkluderande”
Enligt förvaltningen har Länsstyrelsen i ett samrådsyttrande framfört:
“området runt magasinet är av stor vikt för allmänheten och allmänhetens tillträde. En utökning av byggrätten eller fastigheten skulle kunna för[an]leda en inskränkning [av] strandskyddet och inskränka förutsättningarna för allmänhetens tillträde”
Länsstyrelsen framförde också att:
“området runt magasinet inte får förvanskas”
Det är väl kul med positiva myndigheter…?
Det ser ut som, i varje fall om kommunen och Länsstyrelsen får bestämma, att Magnus Larsson kan få en fruktansvärt dyr men alldeles egen privat festlokal i Sikhall – där bara han och hans vänner kan sitta och äta en köpt pizza…
Samhällsbyggnadsförvaltningen föreslår trots allt att Magnus Larsson ska överta magasinet. Det beror på, tror jag, att kommunen vill bli av med en förfallen byggnad som skulle kosta miljoner att renovera. Den bjuder därför Larsson på en lockande “morot”:
“Förhållandet skulle också kunna bli det motsatta, dvs. det finns en chans att det blir mer inkluderande än idag. En utökning av fastigheten och verksamheten kan skapa en besökspunkt och bättre tillgängliggöra området för besökare.”
Med de restriktioner som kommunen och Länsstyrelsen tycks vilja sätta upp…?
Kommunen vill sälja delområdet till Larsson, kommunen är inte dum. Men det är inte Magnus Larsson heller. Jag tror inte att han tänker bli lurad.
Fortsättning i bloggen “Sikhalls framtid avgörs (4)”.
Anm. Om du vill ladda ner och studera underlaget från samhällsbyggnadsförvaltningen kan du ladda ner det här: “Redogörelse och sammanställning av beslutsunderlag”.
Bloggar i denna serie:
- “Sikhalls framtid avgörs (1)” – 14 mars 2023
- “Sikhalls framtid avgörs (2)” – 15 mars 2023
- “Sikhall: SHB beslutar att inte besluta” – 17 mars 2023
- “Sikhalls framtid avgörs (3)” – 18 mars 2023
- “Sikhalls framtid avgörs (4)” – 21 mars 2023
Nyhet om Sikhalls magasin
Den 21 november 2007 beslutade Vänersborgs kommunfullmäktige att förköpa/expropriera delar av Magnus Larssons fastigheter i Sikhall. Kommunen “övertog” 7.500 kvm – se karta. I området fanns Sikhalls magasin. (Se “Historien om Magnus Larsson”.)
Expropriationen/förköpet innebar att Vänersborgs kommun också tog över det nyttjanderättsavtal som Stiftelsen Sikhalls Magasin hade med Magnus Larsson. Magnus Larsson ströks och Vänersborgs kommun sattes in istället. Det var viktigt, skrev kommunen, eftersom byggnaden:
“bör bevaras därför att den är värdefull från kulturhistorisk eller miljömässig synpunkt”
Och då var Vänersborgs kommun tydligen den rätte ägaren till magasinet… Tyckte i varje fall kommunen själv.
Nyttjanderättsavtalet hade upprättats den 23 april 1986 mellan de dåvarande fastighetsägarna och Stiftelsen Sikhalls Magasin. Avtalstiden uppgick till 50 år, dvs avtalet gällde fram till och med 1 augusti år 2035. (Se mina bloggar “Sikhalls magasin”.)
Det fanns en del frågetecken kring nyttjanderättsavtalet och dess formuleringar. Var det ett avtal om enbart nyttjanderätten eller handlade det om äganderätten också? Vad betydde t ex följande formulering i avtalet?
“Äganderätten till byggnaden skall genom denna nyttjanderättsupplåtelse anses ha övergått till nyttjanderättshavaren.”
Kommunen ansåg sannolikt att det inte var så viktigt att tolka avtalet. Det var nog mer betydelsefullt att kontrollen över magasinet inte längre låg hos Magnus Larsson. Dessutom upphörde ju inte avtalet att gälla förrän 2035… Kommunledningen såg antagligen framtiden an med lugn – och full av tillförsikt.
Tiden gick. Sikhalls magasin användes mer eller mindre flitigt. Det hyrdes bland annat ut till bröllop och andra privata tillställningar. Men så småningom började tidens tand att “gnaga” på magasinsbyggnaden. Byggnaden började slitas och allt eftersom åren gick blev behoven av underhåll och renoveringar allt större.
Vänersborgs kommun lyfte inte ett finger för att underhålla och bevara den gamla anrika byggnaden för framtiden. När det kom till kritan, eller snarare till 
plånboken, visade det sig att det faktum att magasinet var “värdefullt från kulturhistorisk eller miljömässig synpunkt” inte betydde någonting. Det var tydligen bara något kommunen skrev för att rättfärdiga exproprieringen av Magnus Larssons mark…
Förfallet av magasinet fortskred, trots att ideella krafter gjorde så gott de kunde för att hålla verksamheten igång. Men det läckte in vatten, taket höll på att rasa och gästerna fick varnas för än det ena och än det andra. Det blev till slut ohållbart att använda magasinet. Stiftelsen Sikhalls magasin hade helt enkelt inte de ekonomiska resurser som krävdes för att sköta och vårda magasinet. Stiftelsen Sikhalls Magasin letade efter en lösning.
Det fanns en paragraf i nyttjanderättsavtalet, som visade sig vara mycket viktig. Det är inte omöjligt att Vänersborgs kommun hade förbisett betydelsen av den. I 5 § stod det:
“Nyttjanderättshavaren får utan jordägarnas skriftliga medgivande överlåta nyttjanderätten eller upplåta nyttjanderätt till nyttjanderättsobjektet eller delar av detta.”
Paragrafen var, och är, tydlig. Stiftelsen Sikhalls Magasin fick ”överlåta nyttjanderätten” till vem den ville. Stiftelsen behövde inte “jordägarnas”, dvs Vänersborgs kommuns, tillstånd…
Den 26 september 2022 beslutade styrelsen för Stiftelsen Sikhalls Magasin att överlåta nyttjanderättsavtalet till den tidigare fastighetsägaren Magnus Larsson. (Se “Sikhalls magasin 4: Framtiden”.) Styrelsemötet beslutade enhälligt (4 § i styrelseprotokollet):
“att överlåta nyttjanderätten till Sikhalls Magasin till Magnus Larsson.”
Stiftelsen Sikhalls Magasin informerade Vänersborgs kommun. Det gav upphov till oro i kommunhuset. Några politiker gick enligt uppgift formligen i taket. Skulle 
Magnus Larsson i Sikhall ta över magasinet?
Det blev en febril aktivitet. Jag vet naturligtvis inte vad som sades och hur diskussionerna gick. Men nyfiken som jag är, skrev jag flera gånger under hösten till kommunen och frågade hur de såg på överlåtelsen av nyttjanderätten. Hela tiden blev svaret att arbetet fortgick och att kommunen inte hade kommit till några slutsatser. Jag anade orsaken till varför kommunen analyserade nyttjanderättsavtalet så noggrant.
Samtidigt var det oerhört svårt att förstå hur Magnus Larsson kunde ta över magasinet. Det innebar ju att han blev ansvarig för skötseln och underhållet av byggnaden – en byggnad som var i akut behov av en omfattande och mycket kostnadskrävande upprustning och renovering. Ja, frågan var väl till och med om inte en ombyggnad var nödvändig. Dessutom med ett i delar oklart nyttjanderättsavtal – med ännu oklarare ägandeförhållanden. (Se “Magnus Larsson och Sikhalls magasin”.) Det 
fanns en stor risk att Magnus Larsson skulle få lämna ifrån sig magasinet när avtalet gick ut 2035. Och då skulle Vänersborgs kommun bara tacka och ta emot. Tja, tacka var kanske att gå lite för långt, men i varje fall ta emot. Utan ersättning.
Magnus Larsson var emellertid säker på sin sak. Det fanns inga tvivel, äganderätten till magasinet tillhörde nu honom. Han skulle aldrig behöva lämna ifrån sig Sikhalls magasin. Jag kunde inte låta bli att undra om hans slutsats berodde på hans självförtroende eller om han låg några steg före kommunens tjänstepersoner och, antar jag, jurister.
Det var nog bäst att ta Magnus Larsson åsikt med en nypa salt, och ligga lite lågt. Tänkte jag. Och skrev återigen till kommunen.
I tisdags, den 7 februari, fick jag ett svar från samhällsbyggnadsförvaltningen:
“Överlåtelsen av nyttjanderättsavtalet är enligt vår bedömning giltig. Det innebär att Magnus har äganderätten till byggnaden och kommer även ha det efter nyttjanderättsavtalets utgång år 2035.”
Jag hörde suckarna och skriken från kommunhuset på Sundsgatan ända till Nordstan…
Innan Magnus Larsson kan andas ut borde detta besked bekräftas. Tänkte en misstänksam bloggare. Jag skrev tillbaka och frågade vem som hade kommit fram 
till denna slutsats och, det viktigaste, vem som hade fattat beslutet. Den dokumentationen ville jag ha.
Mailet har ännu inte besvarats. Så kanske ska Magnus Larsson vänta med att ropa hej…
Under tiden fortsätter stönen från kommunhuset att höras över nejderna…
==
Tillägg 10 februari kl 12.30.
Nu har kommunen besvarat mina frågor (se ovan). Svaret lyder ordagrant så här:
”Bedömningen är gjord av tjänstepersoner på kommunens mark- och exploateringsavdelning i samråd med verksamhetschef. Yttrande från kommunjurist ligger också till grund för bedömningen om överlåtelse.
Bedömningen av avtalet är att nyttjanderätten avser både byggnad och markområdet på fastigheten Sikhall 1:4. Men att stiftelsen förvärvade byggnaden genom avtalet. Marken kvarstår i kommunens ägo.
Genom en tolkning av § 1 i nyttjanderättsavtalet anses äganderätten till byggnaden ha övergått till nyttjanderättshavaren genom nyttjanderättsupplåtelsen, alltså till Stiftelsen Sikhalls Magasin. Enligt § 5 har nyttjanderättshavaren (Stiftelsen Sikhalls Magasin) rätt att utan jordägarnas (kommunen) skriftliga medgivande överlåta nyttjanderätten eller upplåta nyttjanderätt till nyttjanderättsobjektet eller delar av detta.”
Magnus Larsson och Sikhalls magasin
Den 17 oktober 2005 blev Magnus Larsson ägare till fastigheterna Sikhall 1:4, Sikhall 1:6 och Sikhall 1:23 samt Sörbo 1:4.
På Sikhall 1:4 låg Sikhalls magasin. Det innebar att Magnus Larsson blev ägare till all mark runt omkring magasinsbyggnaden – och Sikhalls Magasin. Det innebar också att Larsson “övertog” det nyttjanderättsavtal som hade upprättats (se nedan).
För att göra en lång historia kort. Den 21 november 2007 beslutade Vänersborgs kommunfullmäktige att förköpa delar av Larssons fastigheter. Denna del på 7.500 kvm övertogs (exproprierades) av kommunen – se karta.
Det innebar att Vänersborgs kommun också tog över Sikhalls magasin. Det var viktigt enligt kommunen – för att byggnaden:
“bör bevaras därför att den är värdefull från kulturhistorisk eller miljömässig synpunkt”
Jag har beskrivit ovanstående “processer” i ett stort antal bloggar. (Se “Historien om Magnus Larsson” och “Sikhalls magasin”.)
Det nyttjanderättsavtal som Stiftelsen Sikhalls Magasin hade med Magnus Larsson övertogs också av Vänersborgs kommun.
Nyttjanderättsavtalet hade upprättats den 23 april 1986 mellan ”jordägarna” och Stiftelsen Sikhalls Magasin. Avtalstiden uppgick till 50 år, dvs avtalet gäller fram till och med 1 augusti år 2035.
Om nyttjanderättsavtalet innebär att äganderätten av byggnaden och marken som byggnaden står på, och faktiskt hela udden, övergick till Stiftelsen tittar sannolikt juristerna på kommunen fortfarande på. Det står nämligen i avtalet:
“Äganderätten till byggnaden skall genom denna nyttjanderättsupplåtelse anses ha övergått till nyttjanderättshavaren.”
Jag tror att denna formulering i avtalet har gett upphov till missuppfattningar. Ett nyttjanderättsavtal är sannolikt precis vad det låter, en rätt att utnyttja någon annans egendom.
Vem som formellt äger magasinsbyggnaden och marken har ingen större betydelse, just nu. Det kommer att vara viktigt 2035 när avtalet upphör att gälla. Det beror på att det finns en mycket viktig paragraf i nyttjanderättsavtalet, 5 §:
“Nyttjanderättshavaren får utan jordägarnas skriftliga medgivande överlåta nyttjanderätten eller upplåta nyttjanderätt till nyttjanderättsobjektet eller delar av detta.”
Paragrafen är tydlig, Stiftelsen Sikhalls Magasin får ”överlåta nyttjanderätten” till vem den vill.
Det finns en diskussion kring några detaljer i nyttjanderättsavtalet. Sådant där som jurister älskar att vrida och vända på, men som i slutändan kan vara nog så betydelsefulla. Det påstås att magasinet övergår i ägandeskap om avtalet är skrivet på 50 år. Är det däremot skrivet på 49 år så är det ”bara” ett nyttjanderättsavtal. Vi får se var diskussionen slutar, fram till omkring(!) 2035 spelar det i varje fall ingen praktisk roll.
Stiftelsen Sikhalls Magasin har inte haft de ekonomiska muskler som krävs för att sköta och underhålla magasinet. Ideella krafter har gjort så gott de har kunnat och verksamhet har också pågått så länge som det var möjligt. Det hölls bröllop fram till 2017-2018, men det läckte in vatten och gästerna fick varnas för än det ena och än det andra. Det blev ohållbart att använda magasinet. Nu är det inte ens tillåtet att gå in i byggnaden längre. Taket håller på att rasa och hela Sikhalls Magasin förfaller.
Vänersborgs kommun tycks inte heller ha lyft ett finger för att rädda och bevara den gamla anrika byggnaden för framtiden. Det betydde i praktiken inte någonting att magasinet var “värdefullt från kulturhistorisk eller miljömässigt synpunkt”. Det var bara något kommunen skrev för att rättfärdiga att den exproprierade marken från Larsson…
Den 5 juli 2022 hade styrelsen för Stiftelsen Sikhalls Magasin styrelsemöte. (Se “Sikhalls magasin 4: Framtiden”.) Styrelsen ville överlåta nyttjanderättsavtalet till den tidigare fastighetsägaren Magnus Larsson. Det skulle emellertid diskuteras lite mer i de föreningar som var stiftare.
Det är nu färdigdiskuterat sedan en tid tillbaka. Styrelsen hade sitt sammanträde den 26 september 2022.
Styrelsemötet beslutade enhälligt (4 §):
“att överlåta nyttjanderätten till Sikhalls Magasin till Magnus Larsson.”
Protokollet är justerat och påskrivet. Det innebär att Magnus Larsson numera är nyttjanderättshavare.
Och oavsett om Vänersborgs kommun är ägare av magasinsbyggnaden eller inte så har Stiftelsen rätten att överlåta nyttjanderättsavtalet till Larsson.
Magnus Larssons har alltid närt en dröm och vision om att utveckla Sikhall. I den visionen ingår och har alltid ingått Sikhalls Magasin.
Larsson har inte spillt någon tid. Han har börjat tämligen omgående att röja upp på marken utanför magasinsbyggnaden.
Och det gör skillnad direkt.
Häromdagen kunde förbipasserande se att det lyste i magasinet. Kanske var det en syn som sikhallsborna kunde se redan 1874 när magasinet var nybyggt. Men då var det förmodligen fotogenlampor som lyste upp rummen.
Jag har en känsla av att flera hjärtan slår några extra slag på de som passerar magasinet på kvällar eller nätter…
Det börjar även hända lite med inredningen till magasinet. Larsson håller t ex på att egenhändigt tillverka en ”köksö”/bar som så småningom ska hitta till magasinet när den är klar.
Magnus Larsson har stora planer för Sikhalls magasin. Tyvärr är han beroende av Vänersborgs kommun för att kunna genomföra och förverkliga dem. Således måste t ex VA-ledningarna gå genom kommunens mark för att nå till magasinsbyggnaden.
Ska vi hoppas att kommunen visar en annan sida än brukligt gentemot Magnus Larsson när han vill renovera magasinet och göra det till den mötespunkt det en gång var i Sikhall…
Sikhalls magasin 4: Framtiden
Anm. Den här bloggen är en fortsättning på bloggen “Sikhalls magasin 3: Magnus”.
Sikhalls Magasin, detta fantastiska kultur- och byggnadsminne, håller på grund av misskötsel på att förfalla.
Stiftelsen underhöll byggnaden till en början, men ju längre tidens tand fick verka desto mer omfattande blev slitage och skador. Och ju längre man sköt upp nödvändigt underhåll och nödvändiga renoveringar desto dyrare skulle magasinet bli att reparera och återställa.
Stiftelsen Sikhalls Magasin har inte haft de ekonomiska muskler som krävs för att sköta och underhålla magasinet. Ideella krafter har gjort så gott de har kunnat. Så har t ex gräs runt byggnaden klippts regelbundet. Och verksamhet har också pågått så länge som det var möjligt. Det hölls bröllop fram till 2017-2018, men det läckte in vatten och gästerna fick varnas för än det ena och än det andra. Det blev ohållbart att använda magasinet. Nu är det inte ens tillåtet att gå in i byggnaden längre. …
Jag har ingen kunskap om hur styrelsen för Stiftelsen har resonerat de senaste åren kring underhåll och renoveringar och hur diskussionerna med kommunen som ägare har sett ut. Jag antar att styrelsemedlemmarna hjälplöst och med ledsna ögon har sett hur magasinet har förfallit.
Min gissning är att kommunen inte har lagt två strån i kors för att hjälpa Stiftelsen, men det har jag inte fått bekräftat. Kommunen anser ju inte ens att det är den som äger byggnaden… Och kommunen som förköpte, exproprierade, fastigheten för att den ville hindra magasinet att hamna i Magnus Larssons ägo… Kommunen kunde ju sköta den kulturhistoriskt intressanta byggnaden mycket bättre…
Jag undrar om Lars-Göran Ljunggren (S), Benny Augustsson (S), Bo Carlsson (C) och alla tjänstepersoner verkligen, på fullaste allvar, tror att magasinet hade sett ut på samma sätt om Magnus Larsson hade fått äga och sköta om det?
Nu är Sikhalls Magasin i det skick det är. Och styrelsen har insett att något måste göras – nu, innan det är för sent.
Den 5 juli hade styrelsen för Stiftelsen Sikhalls Magasin styrelsemöte. Jag citerar hela paragraf 5 i det undertecknade protokollet – med rubriken ”Magasinets framtid”:
“Jan G informerade om att magasinet är behov av en del reparationer och underhåll.
Vår tidigare ordförande Ingvar Håkansson kontaktade hösten 2021 regionmuseet för besiktning och bidrag till magasinet, tyvärr kom sjukdom i vägen och det blev inte av.
Ingen av stiftelsens föreningar är intresserade av att driva magasinet i framtiden utan önskar överlåta nyttjanderättsavtalet till Magnus Larsson.
Nu är det bestämt ett möte 24 augusti 2022 kl. 09.00 vid Sikhalls magasin med Lars Bergström regionmuseet och Länsstyrelsen är även kallade.
Magnus Larsson kommer att kallas till kl.10.00.
Jan G får i uppdrag att informera Benny Augustsson, Vänersborgs kommun om stiftelsens planer.”
Styrelsen för Stiftelsen Sikhalls Magasin vill alltså överlåta nyttjanderättsavtalet till Magnus Larsson. Och det har Stiftelsen enligt nyttjanderättsavtalets paragraf 5 full befogenhet till. Det är för övrigt samme Magnus Larsson som ägde magasinet från oktober 2005 till december 2007… Och som kommunfullmäktige tvingade honom att sälja till kommunen.
Styrelsens beslut är dock vad jag förstår ett slags inriktningsbeslut. Samtliga stiftare var i och för sig närvarande på styrelsemötet, men en av stiftarna, MHF, ville att dess styrelse skulle få yttra sig innan slutligt ställningstagande i Stiftelsen gjordes. Man kan nog anta att det mer är en formell sak, samma beslut lär fattas.
Jag tvivlar dock på att Magnus Larsson vill överta nyttjanderättsavtalet. Varför skulle Larsson lägga ner miljoner på en byggnad som Vänersborgs kommun äger? Det skulle i så fall vara om Magnus Larsson fick köpa fastigheten och byggnaden. Då kanske Larsson är beredd att satsa pengar.
Ryktena säger att styrelsebeslutet inte mottogs särskilt positivt i kommunhuset. Av någon anledning. Men jag skulle inte bli förvånad om det var så. I den “nyligen” genomförda utredningen (16 mars 2022) med förslag till fastighetsrättsliga lösningar som är ett led i, och en förutsättning för, en detaljplan i Sikhall, så skriver utredaren (kan laddas ner här; se också ”Visar kommunen vilja i Sikhall?”):
“Eventuellt oklart kring magasinets framtid om marken blir privat”
Med tanke på hur kommunen stillatigande har tittat på och inte lyft ett finger, när magasinen har förfallit, så kan det väl knappast bli sämre med Larsson som ägare… Eller antyder formuleringen, som liksom hela utredningen andas misstro mot Magnus Larsson, att Magnus Larsson ska riva magasinet, ett byggnadsminne, om han får överta äganderätten?
Sedan kan man undra om det verkligen finns politiker och tjänstepersoner i kommunhuset som anser att Vänersborgs kommun eventuellt ska lägga tiotals miljoner på att renovera Sikhalls Magasin. När det finns en privat entreprenör som är villig att göra det. Allt kan i och för sig hända i kommunen, men att vara mot en försäljning av Sikhalls Magasin vore väl ändå att passera en gräns?
Eller vill kommunen sälja fastigheten till någon annan spekulant, t ex Bo Carlsson? I så fall tror jag inte att kommunen har “tänkt färdigt”. Kommunen har förköpt, exproprierat, fastigheten 2007 av Magnus Larsson. Motiven har varit att kommunen är bättre lämpad att förvalta byggnadsminnet och att det rörliga friluftslivet ska säkerställas liksom allmänhetens tillgänglighet till aktiviteter i området. Då kan knappast kommunen sälja till en tredje part, till någon annan privat spekulant. Eller överhuvudtaget till någon annan.
Det sägs att staten troligtvis skulle vara med och bekosta en renovering/ombyggnad av magasinet och eventuellt stå för 80-90% av kostnaderna. Jag vet inte om uppgiften är riktig, statsbidraget skulle i så fall gå till den som åtgärdar byggnaden, vem det än är. Dock är frågan till vilket skick staten är beredd att bekosta en återställning.
Magnus Larsson är villig att köpa tillbaka fastigheten. Den ingick i de visioner han hade för området vid fastighetsförvärven år 2005. Förutom att åtgärda byggnaden i sig har han tankar på att fixa VA, el, värme, ventilation osv. Han skulle också gärna se ett kök, ett ölbryggeri och/eller en festlokal i byggnaden.
Kanske skulle det kunna uppstå något av ett centrum kring hamnen i Sikhall precis som vid 1800-talets andra hälft…
Men först ska sannolikt kommunens jurister ta sig en djup titt på alla paragrafer och formaliteter kring lagar och avtal. Vi får se hur lång tid det tar… Och vad sedan kommunens politiker kommer fram till…
==
Anm. Bloggar i denna serie:
- ”Sikhalls magasin 1: Byggnaden” – 17 juni 2022
- ”Sikhalls magasin 2: Stiftelsen” – 19 juni 2022
- ”Sikhalls magasin 3: Magnus” – 21 juni 2022
- ”Sikhalls magasin 4: Framtiden” – 24 juni 2022
Sikhalls magasin 3: Magnus
Anm. Den här bloggen är en fortsättning på bloggen “Sikhalls magasin 2: Stiftelsen”.
Den 17 oktober 2005 blev Magnus Larsson ägare till fastigheterna Sikhall 1:4, Sikhall 1:6 och Sikhall 1:23 (samt Sörbo 1:4). Han hade lagt ett högre bud än de andra spekulanterna, bland annat Vänersborgs kommunalråd Bo Carlsson (C). Bo Carlsson hade inte kunnat matcha Larssons bud.
På Sikhall 1:4 låg Sikhalls magasin. Det innebar att Magnus Larsson blev ägare till all mark runt omkring magasinsbyggnaden, och Sikhalls Magasin. Det innebar också att Magnus Larsson “övertog” det nyttjanderättsavtal som hade upprättats den 23 april 1986 mellan ”jordägarna” och Stiftelsen Sikhalls Magasin. Det upprättades inget nytt avtal.
Och innan bläcket på Magnus Larssons namnteckning på köpeavtalet hade torkat… Redan den 2 november 2005, bara två veckor efter att Larsson blivit ägare till fastigheterna, hade Fastighetsenheten i Vänersborgs kommun författat en skrivelse om Larssons fastighetsförvärv i Sikhall. Det var oerhört, och förvånande, snabbt jobbat av kommunen. Men det kanske inte var någon slump att fastighetsenheten var en enhet inom samhällsbyggnadsnämnden, en nämnd där Bo Carlsson (C) var ordförande… Skrivelsen skickades till kommunstyrelsens ordförande Lars-Göran Ljunggren (S).
I skrivelsen kunde Ljunggren läsa att magasinet låg på den ena fastigheten (Sikhall 1:4). Fastighetsenheten pekade också på att kommunen kunde utöva sin förköpsrätt om försäljningen omfattade:
“fast egendom som behövs för att tillgodose ett väsentligt behov av av mark eller anläggning för idrott eller friluftsliv [och] fast egendom med byggnad som bör bevaras därför att den är värdefull från kulturhistorisk eller miljömässig synpunkt”
Det sistnämnda var en direkt hänvisning till magasinet. Frågan är dock om det var korrekt beskrivet, magasinet nyttjades och sköttes ju av Stiftelsen Sikhalls Magasin.
Skrivelsen från Fastighetsenheten handlade om skäl till att kommunen skulle utöva sin förköpsrätt till fastigheterna… Det var lite förvånande. Mäklaren hade nämligen förhört sig i ett tidigt skede, både en och två gånger, om kommunen var intresserad av att förvärva fastigheterna. Det var inte kommunen. Men nu helt plötsligt hade kommunen ändrat sig. Ljunggren författade redan samma dag som han fick skrivelsen från Fastighetsenheten ett förslag till kommunfullmäktige om att kommunen skulle förköpa samtliga de fastigheter som Magnus Larsson alldeles nyligen hade förvärvat.
Det var många i Sikhall och Gestad som undrade om kommunen hade varit lika intresserad av att förköpa fastigheterna om det hade varit Bo Carlsson som hade lagt det högsta budet…
Sikhalls Magasin angavs alltså redan i detta tidiga skede som ett av skälen till kommunens vilja till förköp – en kulturbyggnad, “värdefull från kulturhistorisk synpunkt” som “bör bevaras”. Magnus Larsson noterade kommunens stora intresse av att köpa hans ärligt och rättmätigt förvärvade fastigheter. Han ville därför visa sin vilja till “kompromisser” och överenskommelser med kommunen. Larsson riskerade ju att förlora allt.
Magnus Larsson skrev till kommunen så tidigt som den 22 november (2005):
“…kan jag gå med på en avstyckning av Sikhallsmagasinet med tillhörande parkering.”
Kommunen var inte intresserad av några kompromisser. Den 20 december 2005 beslutade kommunfullmäktige att förköpa, dvs expropriera, Magnus Larssons fastigheter i Sikhall. (Utom en liten fastighet med en sommarstuga, Sikhall 1:23.) Det fanns ingen motivering till förköpet i fullmäktiges beslut.
Gunnar Lidell (M) som senare skulle bli kommunalråd, röstade mot beslutet. Lidell skrev några veckor efter beslutet till kommunen:
”Sikhalls magasin, brygga och parkering i anslutning till dessa är, och förblir viktiga för hembygdsintresserade, båtägare och andra besökare i området. Jag kan inte se att tillgängligheten till området skulle försämras för att fastigheterna byter ägare från en privat till en annan. … Jag konstaterar att köparen hela tiden … visat en mycket stor vilja till förhandlingar utan att förköpsplanerna genomförs, men att han mötts av måttligt, för att säga inget intresse från kommunen.”
Magnus Larsson överklagade fullmäktiges beslut. Hans advokat Anders Lundmark skrev bland annat följande om varför förköpsargumentet av Sikhalls Magasin var felaktigt:
“Att det gamla spannmålsmagasinet har ett stort kulturhistoriskt värde är ställt utom tvivel. Byggnaden har därför förklarats som byggnadsminne av länsstyrelsen med skyddsföreskrifter bland annat innebärande förpliktelse för ägaren att sörja för vården av byggnaden. För att ytterligare stärka skyddet för byggnaden har denna upplåtits genom nyttjanderättskontrakt till en stiftelse, Stiftelsen Sikhalls Magasin, som ombesörjer det fysiska underhållet. Avtalstiden för upplåtelsen uppgår till 50 år med förlängningsrätt vid avtalstidens utgång. … Det bestrids att det skulle föreligga någon som helst risk för att magasinsbyggnaden skulle försvinna eller förstöras genom att fastigheten bibehålls i privat ägo. Byggnaden har idag ett fullgott skydd genom byggnadsminnesförklaringen och de bindande föreskrifter som givits för dess bevarande. Vidare är det svårt att förstå vilket allmänt intresse som skulle tillgodoses genom att kommunen övertar äganderätten till jord- och skogsfastigheten, då kommunen ändå inte kan råda över byggnaden under överskådlig tid enär denna är upplåten till stiftelsen. Byggnadens bevarande saknar således helt beröring med om kommunen äger fastigheten eller ej. Eftersom det inte förelegat något allmänt intresse eller behov i detta avseende av att fastigheten är i allmän ägo, har kommunen inte haft rätt att inträda i köpet på denna grund.”
Det är värt att notera Sikhalls Magasin spelade en tämligen stor roll i den kommunala förköpsprocessen – till en början. Efter advokat Lundmarks inlaga försvann magasinet som argument för kommunen. Och det var nog ingen slump. Kommunen var dock inte villig att låta Larsson få behålla äganderätten.
Advokat Lundmark skrev att det var ”förlängningsrätt vid avtalstidens utgång”. Jag kan inte se att det var så. Det fanns inget sådant skrivet i avtalet.
Kommunfullmäktige hade beslutat att expropriera Larssons fastigheter, men han hade överklagat. Och innan dom hade fallit, och regeringen godkänt förköpet (som också var en förutsättning), så tillhörde fastigheterna fortfarande lagligen Magnus Larsson. Även fastigheten där magasinsbyggnaden stod. Både kommunen och Larsson insåg att Larsson ägde magasinsbyggnaden och att Stiftelsen Sikhalls Magasin bara hade nyttjanderätten. Men Magnus Larsson riskerade som sagt att förlora allt. Han fortsatte visa sin goda vilja…
Den 17 oktober 2006 överlät Magnus Larsson Sikhalls Magasin som gåva till Stiftelsen, dvs Stiftelsen Sikhalls Magasin skulle få överta äganderätten till magasinsbyggnaden:
“Sikhalls Magasin jämte tomtområde till den stiftelse som innehar nyttjanderätten till byggnaden”
Det här gåvoavtalet skulle börja gälla när kommunen återkallade sin begäran om tillstånd till förköpet hos regeringen. Men det gjorde aldrig kommunen. Rent formellt så förköpte nämligen kommunen alla fastigheterna och sedan sålde kommunen tillbaka stora delar till Magnus Larsson. Det här hade parterna kommit överens om. Regeringen hade därför sagt ja till kommunens förköp utan att närmare studera fallet – parterna var ju överens.
Det kan tilläggas att Magnus Larsson egentligen inte var överens. Han tvingades acceptera den här överenskommelsen. Larsson riskerade ju annars att förlora all sin mark i Sikhall. Kommunen behöll 7.500 kvm av Larssons mark. Det är det streckade området på kartan till vänster, dvs parkeringen framför segelsällskapets fastighet, stenpiren och – magasinet…
Denna upplösning betyder att gåvoavtalet mellan Magnus Larsson och Stiftelsen aldrig blev giltigt – och att det nu är kommunen som äger marken som magasinet står på. Och själva magasinet…
Enligt säkra källor så har kommunen också övertagit nyttjanderättsavtalet med Stiftelsen, dvs avtalet gäller än.
Vi får se vad kommunen säger om min beskrivning, när kommunens tjänstepersoner kommer tillbaka efter semestrarna. Jag tror att kommunens jurister får lite att bita i.
Hur som helst, det är i varje fall inte Magnus Larsson som äger magasinet… Och trots att Vänersborgs kommun exproprierade fastigheten för att byggnaden…:
“bör bevaras därför att den är värdefull från kulturhistorisk eller miljömässig synpunkt”
… har ändå magasinet förfallit… Hur kan det ha varit möjligt…?
Fortsättning följer i bloggen ”Sikhalls magasin 4: Framtiden”.
==
Anm. Bloggar i denna serie:
- ”Sikhalls magasin 1: Byggnaden” – 17 juni 2022
- ”Sikhalls magasin 2: Stiftelsen” – 19 juni 2022
- ”Sikhalls magasin 3: Magnus” – 21 juni 2022
- ”Sikhalls magasin 4: Framtiden” – 24 juni 2022
Sikhalls magasin 2: Stiftelsen
Anm. Den här bloggen är en fortsättning på bloggen “Sikhalls magasin 1: Byggnaden”.
Sikhalls Magasin förfaller. Det finns risk att väggar och tak på den gamla anrika byggnaden rasar ihop. Det skulle vara en mycket stor förlust för bygden och för Vänersborgs kommun. Med Sikhalls Magasin skulle ett stycke svensk historia gå förlorad. Som länsantikvarie Margareta Hallin skrev 1985:
“Idag står detta ståtliga magasin som ett minne över en intensiv och mycket viktig period i Dalslands utveckling. Havreodlingen kom som inget annat att prägla det dalsländska jordbruket under större delen av 1800-talet. Därför är det synnerligen angeläget att en byggnad som är så förknippad med en förändringsprocess som har omvandlat den småskaliga odlingsbygden till det kulturlandskap vi möter idag, bevaras för framtiden.”
Men vem är ansvarig för magasinsbyggnaden, är det Vänersborgs kommun? Jag skrev och frågade samhällsbyggnadsförvaltningen och fick svaret den 2 mars i år:
“Ärendet har tagits upp på ett presidiemöte, dock tillhör inte byggnaden Vänersborgs kommun, utan bara marken.”
Den 10 mars (2022) skrev jag till Miljö- och byggnadsförvaltningen:
“Kommunen äger ju marken/fastigheten … Men är det inte så att det är Stiftelsen Sikhalls Magasin som äger själva byggnaden, dvs magasinet? Och då undrar jag vem som egentligen är ansvarig för misskötseln av byggnaden – är det kommunen eller Stiftelsen? Vad är kommunens ansvar i misskötseln, när byggnaden ägs av Stiftelsen?”
Svaret från Miljö- och byggnadsförvaltningen var kort och gott:
“… handläggningen av ärendet [har] inte påbörjats ännu så jag kan inte svara på dina frågor i dagsläget. Det är först när handläggningen av ärendet sker som man sätter sig in i detaljerna.”
Ansvarsfrågan är inte helt enkel. Och handläggningen har efter en anmälan i oktober 2021 fortfarande inte påbörjats… Det är illa. Särskilt som man betänker att förfallet har uppmärksammats av flera ledamöter i byggnadsnämnden…
Vänersborgs kommun äger fastigheten som Sikhalls Magasin står på, därom råder inga tvivel. Men själva byggnaden ägs av Stiftelsen Sikhalls Magasin. Tror i varje fall kommunen…
Stiftelsen Sikhalls Magasin bildades en gång i tiden av hembygdsvårdande föreningar i Vänersborgs kommun. Enligt TTELA den 21 juli 2005 (se “Ovanlig försäljning i Sikhall”) består Stiftelsen av fyra stiftare – Gestad hembygdsförening, Brålanda-Sundals Ryrs hembygdsförening, Motormännens helnykterhetsförbund i Brålanda samt Lions i Brålanda. Syftet med stiftelsen torde helt enkelt ha varit att underhålla byggnaden så att den bevarades för framtiden.
Stiftelsen bildades i samband med att de tidigare, privata ägarna inte ville sköta byggnaden längre. De började bli gamla och det var dags för andra att ta över. Det upprättades därför ett nyttjanderättsavtal den 23 april 1986 mellan jordägarna, som upplåtarna kallades, och Stiftelsen Sikhalls Magasin. Inskrivningsmyndigheten Vänersborgs Domsaga godkände, beviljade, avtalet den 3 december 1986.
I nyttjanderättsavtalet stadgades att äganderätten till byggnaden och tillhörande markområde på fastigheten Sikhall 1:4 skulle övergå till Stiftelsen Sikhalls Magasin:
“Äganderätten till byggnaden skall genom denna nyttjanderättsupplåtelse anses ha övergått till nyttjanderättshavaren.”
Nyttjanderättshavaren var Stiftelsen Sikhalls Magasin.
Jag tror att denna formulering i avtalet har gett upphov till missuppfattningar. Mer om det nedan.
I nyttjanderättsavtalet ingår även marken som byggnaden står på, och faktiskt hela udden. Detta trots att inte marken nämns i formuleringen om äganderätten. I paragraf 1 under delrubriken “Nyttjanderättsobjekt” definieras nämligen själva objektet som avtalet handlar om:
“En ekonomibyggnad uppförd 1874 som havremagasin jämte tillhörande markområde på fastigheten Sikhall 1:4 i Gestads socken, Vänersborgs kommun i enlighet med bifogad kartskiss.”
Alltså också “jämte tillhörande markområde”. Det tillhörande markområdet definierades dels i en bilagd kartskiss (se bild; den röda texten har jag lagt in) och dels i avtalstexten:
“Markområdets norra gräns skall gå i södra kanten av befintlig väg till bryggan vid Vänern.”
I resten av avtalet, liksom i formuleringen kring ägandet, handlar det dock om nyttjanderätten till byggnaden och inte till marken. Det torde kunna bli en juridisk diskussion om detta, antar jag. Nyttjanderättsavtalet är för övrigt mycket tydligt, och det innehåller ytterligare en del mycket viktiga paragrafer.
Syftet med hela överlåtelsen till Stiftelsen Sikhalls Magasin var att:
“bevara den kulturhistoriskt intressanta byggnaden och för att kunna nyttja den i nyttjanderättshavarens verksamhet.”
Upplåtelsetiden var på 50 år, dvs avtalet gäller fram till och med 1 augusti år 2035. Och som ersättning för nyttjanderättsupplåtelsen skulle nyttjanderättshavaren erlägga 1.000 kr per år. Ersättningen skulle justeras enligt konsumentprisindex.
Och sedan kommer en mycket viktig paragraf, paragraf 5:
“Nyttjanderättshavaren får utan jordägarnas skriftliga medgivande överlåta nyttjanderätten eller upplåta nyttjanderätt till nyttjanderättsobjektet eller delar av detta.”
Paragrafen är på ett sätt mycket tydlig, och det kan ha en stor betydelse i framtiden. Stiftelsen Sikhalls Magasin får ”överlåta nyttjanderätten” till vem den vill.
Det är dock en formulering som förbryllar, nämligen “utan jordägarnas skriftliga medgivande”. Jordägarna? Men hade inte äganderätten till marken enligt en tidigare paragraf övergått till Stiftelsen? Är inte formuleringen då helt onödig?
För mig har nyttjanderätt alltid betytt att man får använda någon annans egendom, men att det på inget sätt innebär att man äger egendomen. Det verkar som om denna definition är korrekt. 
Den bekräftas på Lantmäteriets hemsida och Sveriges Domstolars hemsida. Det är vad jag förstår Jordabalken som reglerar allt det här.
Jag är tämligen säker på att samhällsbyggnadsförvaltningen hade fel när de svarade mig, den 2 mars i år:
“… tillhör inte byggnaden Vänersborgs kommun, utan bara marken.”
Det måste, som jag ser det, vara Vänersborgs kommun som äger magasinsbyggnaden. Det styrks också av § 8 i nyttjanderättsavtalet:
“Nyttjanderättsobjektet skall underhållas av nyttjanderättshavaren i enlighet med det syfte som anges i § 2 ovan. Eftersättes underhållet så att nyttjanderättsobjektet skadas i väsentlig mån har jordägarna rätt att säga upp avtalet till omedelbart upphörande.”
Och hur skulle “jordägarna” kunna säga upp avtalet om det inte längre var jordägarna, dvs Vänersborgs kommun, som fortfarande ägde byggnaden…?
Det uppstår en mycket intressant fråga – när fastighetsägaren och ägaren av byggnaden, dvs Vänersborgs kommun, ser att magasinsbyggnaden missköts, “skadas i väsentlig mån” som det står i nyttjanderättsavtalet, är det då inte bara en rättighet utan också en skyldighet att säga upp avtalet och “ta över” ansvaret för byggnaden helt och hållet? Sikhalls Magasin är ju faktiskt ett byggnadsminne…
Det kanske blir anledning för kommunen och dess jurister att inom en nära framtid reda ut ansvar och skyldigheter. Men det får gå fort, taket håller på att rasa in…
Det kan också vara värt att påpeka att när upplåtelsetiden går ut 2035 måste ett nytt nyttjanderättsavtal ingås om Stiftelsen ska fortsätta vara nyttjanderättshavare. Avtalet förlängs inte automatisk. Och då kommer ansvaret för magasinet helt och hållet att ligga på fastighetsägaren, dvs Vänersborgs kommun. Och då, om inte förr, kommer en upprustning/renovering/ombyggnad garanterat att bli mycket kostsam.
Fortsättning följer.
==
Anm. Bloggar i denna serie:
- ”Sikhalls magasin 1: Byggnaden” – 17 juni 2022
- ”Sikhalls magasin 2: Stiftelsen” – 19 juni 2022
- ”Sikhalls magasin 3: Magnus” – 21 juni 2022
- ”Sikhalls magasin 4: Framtiden” – 24 juni 2022
Stefan Kärvlings blogg 
Senaste kommentarer