Arkiv
Ingen dispens för Magnus Larsson?
Vänersborgs kommun tycks betrakta och värdera naturen kring Sikhall högre än alla andra natur-, grön- och vattenområden i kommunen. Slyskogen vid badplatsen i Sikhall är t ex betydligt värdefullare än vad Mariedalskogen eller skogen vid Kindblomsvägen i Blåsut någonsin var. Det tycks även som om en bit strandkant vid Sikhall är avgörande för växt- och djurliv i kommunens vattenmiljöer.
Denna blogg handlar om en ca 13,5 meter lång strandkant vid Sikhalls magasin. (Se det röda strecket på fotot till vänster.)
Sikhalls Magasin förklarades som byggnadsminne 1987. Det innebar att byggnaden ska bevaras för framtiden. Länsstyrelsen skrev i byggnadsminnesförklaringen bland annat:
“Byggnaden skall underhållas så att den inte förfaller.”
Syftet med byggnadsminnesförklaringar är nämligen att värna och slå vakt om viktiga delar av vårt kulturarv för kommande generationer. (Se “Sikhalls magasin 1: Byggnaden”.) Det har varit lite si och så med underhållet av magasinet som alla vet. Men när Magnus Larsson tog över Sikhalls magasin i september 2022 startade han en storslagen renovering både utvändigt och invändigt. Detta uppmärksammades också av TTELA. (Se TTELA “Sikhalls magasin rustas för framtida fester”.)
Magnus Larsson fick alla tillstånd av Länsstyrelsen. Länsstyrelsen skrev den 16 maj 2023 (se “Nyhet: Länsstyrelsen ger Magnus tillstånd”):
“Länsstyrelsen ger med stöd av 3 kap 14 § lagen (1988:950) kulturmiljölagen er tillstånd att utföra exteriöra och interiöra åtgärder på byggnadsminnet Sikhalls Magasin.”
Länsstyrelsen skrev också:
“Exteriört anläggs en serviceväg som ökar tillgängligheten till byggnaden. Strandskoning (=konstruktion för att skydda stränder från erosion; min anm.) görs i sten som liknar det som idag finns i vattenbrynet. Plats, utsträckning och utförande sker i samråd med antikvarisk medverkan.”
Den mest prioriterade åtgärden var att byta ut taket på magasinet. Taket mot sjösidan åtgärdades först, sedan var det dags för taket mot landsidan. Det var och är dock ett problem med denna del av taket. Marken runt magasinet mot landsidan består av kuperat berg och ska Larsson bygga upp en ställning är det ett jättejobb och dessutom farligt då han inte kan förankra i fasaden.
Larsson ville därför bygga en serviceväg vid strandkanten för att lösa problemet.
På en serviceväg skulle Larsson kunna komma åt magasinets tak med en skylift. En serviceväg vore också bra att för framtida underhåll av magasinet. Servicevägen skulle bli permanent och gräs tillåtas att växa upp på ytan, 
så att den kan smälta in. Släntningen skulle bli 1:3 ner mot vattnet och släntfoten hamna i vattenkanten.
Magnus Larsson behövde emellertid kommunens tillstånd till en serviceväg. Det tog sin tid, men nu har miljö- och byggnadsförvaltningen bestämt sig.
Förvaltningen skriver i sin kommunikation inför det slutliga beslutet till Larsson:
“ansökan avseende serviceväg saknar särskilda skäl för dispens samt strida mot strandskyddets syfte med hänsyn till påverkan av växt- och djurlivet. Miljö- och byggnadsförvaltningen bedömer därför att dispens inte kan ges för serviceväg.”
Miljö- och byggnadsförvaltningen anser att Larsson inte har uppgett några särskilda skäl i ansökan och att det inte har framkommit någon information om att underhåll av byggnaden inte kan utföras utan en permanent serviceväg:
“Strandskyddsdispens bedöms inte kunna medges då det saknas särskilda skäl samt att åtgärden strider mot strandskyddets syfte att långsiktigt bevara goda livsvillkor för djur- och växtlivet”.
En tjänsteperson, som har Miljö- och hälsoskyddsnämnden delegation, är inne på samma linje:
“Nämnden avstyrker dispens för serviceväg i anslutning till magasinet (Sikhall 1:4) då åtgärden inte bedöms vara förenlig med strandskyddets syften.”
Tjänstepersonen menar att:
“Servicevägens utformning med utfyllnad över hällar och en släntfot ända ner till vattnet bedöms påverka växt- och djurlivet negativt.”
Jag vet inte om tjänstepersonen har varit i Sikhall och undersökt just de här 13,5 meter strandkant. Tjänstepersonen skriver nämligen:
“Strandzoner i anslutning till grunda bottnar har generellt ett högt värde för växt- och djurlivet som uppväxtområden för fisk och som biotoper för fåglar och vattenlevande organismer.”
Det är väl inte utan att man undrar hur högt värde dessa drygt 13 meter har för ”växt- och djurlivet som uppväxtområden för fisk och som biotoper för fåglar och vattenlevande organismer”… (Förvaltningen skriver att vägen blir 17-18 meter lång, men en kontrollmätning visar att vägen fram till bergsklacken är 13,5 meter nere vid strandkanten.)
Men visst innebär en serviceväg en förändring av strandkanten, om än mycket liten – strandkanten finns ju kvar fortsättningsvis också. Och om strandkanten mot all förmodan skulle bli “helt förstörd” så undrar jag om inte t ex fåglar och fiskar i värsta fall kan flytta sig 13 meter… Och jag kan inte heller låta bli att tänka på att Vänerns vattennivå ska höjas ytterligare några decimeter. (Den har ju höjts 1-2 dm redan.) Vad har det för effekter på ”växt- och djurlivet” enligt nämnden?
Miljö och hälsoskyddsnämnden fortsätter:
“Nämnden bedömer att det finns andra lösningar som innebär en mindre negativ påverkan på växt- och djurlivet och som inte är permanent utformade.”
Helt plötsligt blev generaliseringen till oomtvistlig fakta… Det slås fast att servicevägen innebär en negativ påverkan.
Miljö- och byggnadsförvaltningen hänvisar till formuleringar i Miljöbalken i sitt yttrande, men undviker andra delar. Det nämns t ex inte att det finns flera skäl till strandskyddsdispens i 7 kap 18c § – om dispens:
- “behövs för en anläggning som för sin funktion måste ligga vid vattnet och behovet inte kan tillgodoses utanför området,
- behövs för att utvidga en pågående verksamhet och utvidgningen inte kan genomföras utanför området,
- behöver tas i anspråk för att tillgodose ett angeläget allmänt intresse som inte kan tillgodoses utanför området, eller
- behöver tas i anspråk för att tillgodose ett annat mycket angeläget intresse.”
Sikhalls magasin ligger ju där det ligger och magasinet är dessutom förklarat som byggnadsminne. Om nu inte förvaltningen anser att paragrafen är tillämplig så borde åtminstone en diskussion om detta ha tagits – kan man tycka…
Miljö- och byggnadsförvaltningen tycks inte ha något större förtroende för Magnus Larsson som yrkesman. Förvaltningen anser att det finns “andra lösningar” (utan att berätta vilka dessa är) och underkänner därmed Larssons bedömningar.
Jag förstår inte hur förvaltningen tänker. Tror de inte att Magnus Larssons främsta syfte är att renovera och underhålla Sikhalls magasin, detta byggnadsminne? Tror tjänstepersonerna att Larsson har några andra, dolda syften med servicevägen?
Det tycks saknas förtroende för Magnus Larsson i kommunhuset. Till skillnad från Länsstyrelsen som skrev i sitt tillstånd till Larsson – om Larsson själv:
“Åtgärder till en förbättrad tillgänglighet är ett tillägg till vårt kulturarv. Det är även ett uttryck för en humanistisk och demokratisk människosyn.”
Länsstyrelsen ser värdet av byggnadsminnet Sikhalls magasin och Magnus Larssons åtgärder. Men det verkar onekligen som om Vänersborgs kommun anser att det är viktigare med växt- och 
djurlivet på dessa 13 meter än att bevara magasinet. Jag kan inte tycka annat än att kommunen tycks leva upp till bibelorden i Matt 23:24:
“Ni blinda ledare, som silar mygg men sväljer kameler!”
Jag har nyligen bloggat om utsläppen från kommunens reningsverk. De släppte förra året ut bland annat 41 kg koppar, 72 kg zink, 7 kg krom, 8 kg nickel och 2 kg arsenik i Frändeforsån och Vänern… (Se “VA och utsläppen 2022 (2/2)”.) Miljö- och hälsoskyddsnämnden kanske anser att dessa utsläpp inte påverkar växt- och djurlivet lika mycket som en serviceväg på en 13 meter “lång” strandkant i Sikhall…
Miljö- och byggnadsförvaltningen har inte rätt att ge avslag. Därför kommer Magnus Larssons ansökan att beslutas av politikerna i byggnadsnämnden.
Byggnadsnämnden sammanträder den 15 augusti 2023. Förhoppningsvis ser politikerna annorlunda på servicevägen än tjänstepersonerna. Om inte så lär Magnus Larsson överklaga beslutet.
Tillägg den 10 augusti.
Byggnadsförvaltningen har gjort en 180-gradig “kovändning” – se ”Sikhall: Förvaltningen kovänder”.
Jutabron på plats!
Allmänhetens fria passage förbi Jutafastigheten har alltid gått längs älvkanten. I norra delen av tomten går en bäckravin. Där har det förr om åren varit en smal och riskabel spång, eller snarare några smala störar, som ledde vandrare och motionslöpare över på andra sidan mot Önafors. (Eller tvärtom.) Davidsson ville göra en bekvämare och säkrare passage över bäcken så han anlade på egen bekostnad en bro över den. Davidssons initiativ uppskattades av allmänheten – se t ex en inspelning av Niklas Claesson.
Vänersborgs byggnadsnämnd fattade den 25 oktober 2022 (se “Mörka moln över Juta”) ett minst sagt tvivelaktigt beslut om Juta. Nämndens tomtplatsavgränsning lät allmänheten till och med gå över det ena hörnet på Davidssons altan. Nämndens beslut var helt enkelt felaktigt.
I sin besvikelse, och jag anar också i ett visst vredesmod, lät Davidsson ta bort bron över bäckravinen. Tre dagar efter byggnadsnämndens beslut, den 28 oktober 2022, lyftes bron bort. (Se “Juta: Bron borttagen!”.) 
Sedan dess har ganska få människor passerat Juta. Passage på grusvägen längs bostadshuset och altanen var alldeles för nära huset för allmänheten. Människor kände instinktivt att de genom att gå där gjorde intrång i Davidssons hemfridszon. Vilket de enligt byggnadsnämnden i Vänersborg alltså inte gjorde.
Men efter en viss uppståndelse i media så omprövade byggnadsnämnden i Vänersborg beslutet… (Se t ex “Davidsson återigen på SVT”.)
Den 7 mars tidigare i år beslutade byggnadsnämnden om en ny strandskyddsdispens med en ny tomtplatsavgränsning enligt Davidssons förslag. Det var en glädjens dag på Jutatorpet. Davidsson fick tillbaka sin tomt och allmänheten skulle fortsättningsvis passera Juta vid älven som den alltid hade gjort. (Se “Juta: Idag fick Davidsson en tomt!”.) Davidsson tänkte därför lägga tillbaka bron.
Men så beslutade Länsstyrelsen att överpröva beslutet…
Paret Davidssons glädje blev kortvarig. Redan efter två månader, den 17 maj, förbyttes glädjen i sorg och bedrövelse. Länsstyrelsen ändrade och upphävde kommunens beslut. Bengt Davidsson och hans fru blev av med sin tomt. Igen. (Se “Länsstyrelsen upphäver Jutabeslutet”.) Davidsson lade inte tillbaka bron.
Brofrågan har gnagt i Davidssons hjärna, och hjärta. Byggnadsnämnden fattade ju faktiskt, till sist, ett riktigt och bra beslut. Det var väl motiverat med flera hänvisningar till både prejudicerande rättsfall och vittnen. (Till skillnad från Länsstyrelsens beslut.) Beslutet gynnade inte bara Davidsson utan också allmänheten.
Varför skulle allmänheten få lida för vad en förvirrad och okunnig Länsstyrelse beslutade? Tänkte Bengt Davidsson. Han ältade frågan fram och tillbaka… Tills han bestämde sig.
Davidsson bestämde att gångbron över bäckravinen på Juta skulle läggas tillbaka.
Davidsson är en handlingskraftig man. Allt gjordes i ordning vid bäcken och bron fräschades upp och målades. Nu skulle det ske.
Idag torsdagen den 22 juni 2023 sattes Jutabron på plats. TTELA och bloggare var där och dokumenterade händelsen.
Det är inte helt lätt att sätta en bro på rätt ställe. Bron väger 2-2,5 ton så det är en ganska stor operation. 
Det krävs både tålamod och precision. Fyra personer och en lastbil med kran krävdes för att få bron på plats. En informell arbetsledare hade hämtats från Sikhall. Det var en kanske inte helt obekant entreprenör vid namn Magnus Larsson.
Allt gick bra, bron står där den ska stå och passagen mellan Restad och Önafors via Juta är nu öppen och fri igen. Det är bara för kommuninvånarna, och andra, att passera Juta nere vid älven som de alltid har gjort. Har de tur kan de se Bengt sitta med en kopp kaffe på altanen och vinka till alla förbipasserande.
Bengt Davidsson är nämligen mycket nöjd med sitt beslut om bron. Gnagandet slutade och han har fått lugn i sinnet.
Davidsson hoppas bara att allmänheten kommer ihåg att hålla till vänster när den passerar på bron… Det beror på att Bengt Davidsson har namngett bron 
efter en viss bloggare. Bron har fått namnet “Kärvlings Bro”.
Det är inte utan att man blir smickrad och stolt. Jag hoppas att bron får stå där i över 100 år. Tack Bengt och Miranda Davidsson.
PS. Idag sänder Västnytt under hela dagen ett reportage om Bengt Davidsson och hans kamp mot Länsstyrelsen. Det är uppdelat i tre avsnitt. Ser du alla avsnitten så har du sett alltihop:
- ”Detta har hänt: Striden om strandskyddet kring Jutatorpet i Vänersborg”
- ”Bengt i Vänersborg letar historiska bilder för att vinna mot länsstyrelsen”
- ”Efter SVT:s frågor: Länsstyrelsen ser över ärendet på nytt”
===
Bloggar om Juta efter Länsstyrelsens beslut:
- ”Juta i Svt (4): Jäv på Länsstyrelsen?” – 19 juli 2023
- ”Juta i Svt (3): Vittnet J” – 16 juli 2023
- ”Juta i Svt (2): Är beslutet i Lst rättssäkert?” – 13 juli 2023
- ”Juta i Svt (1): Lst kan inte lagen” – 11 juli 2023
- ”Jutabron på plats!” – 22 juni 2023
- ”Juta: Mer om flygbilderna” – 11 juni 2023
- ”Juta: Länsstyrelsens fotobevis” – 4 juni 2023
- ”Juta: Inte ianspråktaget…” – 2 juni 2023
- ”Juta: Allemansrätt – egendomsskydd” – 31 maj 2023
- ”Juta: Struntar Lst i hemfrid och rättsfall?” – 30 maj 2023
- ”Juta: Länsstyrelsens tomtplatsavgränsning” – 29 maj 2023
- ”Juta: Kan Länsstyrelsen lagen?” – 28 maj 2023
- ”Länsstyrelsen upphäver Jutabeslutet” – 25 maj 2023
Juta: Mer om flygbilderna
Anm. Fortsättning på bloggen “Juta: Länsstyrelsens fotobevis”.
Vänersborgs byggnadsnämnd “gav” Davidsson och Juta en strandskyddsdispens den 7 mars i år. (Se “Idag fick Davidsson en tomt!”.) Den 17 maj ändrade och upphävde en tjänsteperson i chefsställning på Länsstyrelsen, efter en utredning av en 
ärendehandläggare på naturavdelningen, strandskyddsdispensen. (Se “Länsstyrelsen upphäver Jutabeslutet”.) Det innebar också att tomtplatsavgränsningen ändrades drastiskt. Davidsson blev av med i stort sett hela sin tomt från bostadshuset ner till Göta älv.
Detta har antagligen inte passerat obemärkt för bloggläsarna. I den senaste bloggen om Juta (se “Länsstyrelsens fotobevis”) redovisade jag de så kallade “bevisen” som Länsstyrelsen lade fram för att visa att Juta inte hade varit kontinuerligt ianspråktaget sedan strandskyddsbestämmelserna infördes i hela Sverige 1975.
Bengt Davidsson har begärt ut en del handlingar från Länsstyrelsen, bland annat uppgifter om flygbilderna. Davidsson fick följande uppgifter om tre av de flygbilder som Länsstyrelsen använde som bevis. Det var de tre “nya” bilderna. De andra bilderna hade Länsstyrelsen lånat av kommunen. Fotona är lite små, men klickar du på dem blir de större. Du kan också se flygbilderna i bloggen “Länsstyrelsens fotobevis”.
Flygfoto från 1977: Fotograferat den 15 maj. Flyghöjd: 600 meter. Skala: ca 1:4.000. Enligt ChatGPT var vädret mestadels soligt den dagen. Temperaturen varierade mellan ca 10°-19°. Det var lätt vind.
Flygfoto från 1982: Fotograferat den 10 juli. Flyghöjd: 1.500 m. Skala: ca 1:10.000. Enligt ChatGPT var det soligt och varmt den dagen. Temperaturen låg mellan ca 21° och 27°. Det var lätt vind.
Flygfoto från 1987: Fotograferat den 7 maj. Flyghöjd: 3.000 m. Skala: ca 1:20.000 Enligt ChatGPT var det mestadels soligt. Temperaturen låg mellan ca 9° och 15° under dagen. Vinden var mild.
De tre flygfotona är alltså tagna på våren respektive sommaren. Det kan vara bra att veta och skulle kunna ge mer information om vad som syns på bilderna. På våren och sommaren har ju växtligheten kommit igång. Men vårvädret kan ju så klart ha varit väldigt olika år från år – torrt eller fuktigt, varmt eller kallt, vilket 
naturligtvis har påverkat vegetationen på olika sätt. Och det hade kanske också varit bra att veta. För Davidsson kan det vara avgörande om han och hans fru ska få en tomt till sitt bostadshus.
Jag kan dock inte säga att datumen gör någon skillnad, jag ser inget mer på flygbilderna efter den nya informationen än jag gjorde innan. Kanske kan man konstatera att det i varje fall inte är jordbruksmark på Juta. Eller? Länsstyrelsen hävdar ju bestämt att marken användes till betesmark, ängsmark, odlingsmark eller gräsyta… Har Länsstyrelsen rätt…? Å andra sidan är det ju en oerhörd skillnad mellan odlingsmark och en gräsyta…
Flyghöjderna var intressanta uppgifter. 600, 1.500 respektive 3.000 meters höjd. Det är naturligtvis svårt eller omöjligt att se detaljer som trädgårdsland, grödor, staket och skyltar från en position så högt upp i luften. Särskilt med de kameror som användes på den tiden. Det var ingen vidare skärpa. Men för två tjänstepersoner på Länsstyrelsen är flygbilderna helt tillfreds. Syns inget, finns inget…
Jag är fortfarande lika fundersam på Länsstyrelsen. Chefstjänstepersonen styrker sitt avslagsbeslut med tre fotografier från tre speciella tidpunkter med 5 års mellanrum. Det är “bevisen”. Det är alltså endast tre ögonblicksbilder från en period på 10 år. De ska enligt Länsstyrelsen bevisa att Juta inte har varit ianspråktaget under hela denna tidsperiod. Juta har varit öppet och tillgängligt för allmänheten.
Det här tunna och osäkra underlaget leder två tjänstepersoner på Länsstyrelsen till beslutet att ta ifrån Davidsson hans tomt. Länsstyrelsen exproprierar i praktiken Davidssons mark. Och gör hans fastighet, enligt en auktoriserad mäklare i Vänersborg, i praktiken osäljbar. Det betyder att Davidsson ovanpå allt förlorar några miljoner. Det är sannolikt inte många människor utanför 
Länsstyrelsen som tycker att flygbilderna är särskilt tunga och hållbara bevis för att rättfärdiga en åtgärd med sådana konsekvenser… Särskilt inte när det finns lagar och prejudicerande rättsfall som säger något helt annat. (Se ”Juta: Allemansrätt – egendomsskydd”.)
Flygfotografiet från 1975 finns på Lantmäteriets hemsida. Det användes av byggnadsnämnden och man kan t ex hitta det på appen “Min karta”. Lantmäteriet skriver att flygbilden är tagen “ca 1975”, cirka alltså. Enligt en tjänsteperson på Lantmäteriet är fotot emellertid från 1977.
Det är en intressant upplysning, eftersom det i olika rättsfall betonas att det är förhållandena från 1975 som är avgörande för strandskyddsdispenser. Det var ju då strandskyddslagstiftningen började gälla i hela landet – och det är enligt praxis avgörande viktigt hur det såg ut då. Hade en byggnad en tydlig privat tomtplats 1975 så kan man åberopa Miljöbalken 7 kap 18 c §:
“Som särskilda skäl vid prövningen av en fråga om upphävande av eller dispens från strandskyddet får man beakta endast om det område som upphävandet eller dispensen avser
1. redan har tagits i anspråk på ett sätt som gör att det saknar betydelse för strandskyddets syften”
Och tro det eller ej, myndigheterna har tolkat och tolkar fortfarande, i varje fall Länsstyrelser, lagparagraferna på det sättet att det är förhållandena för snart 50 år(!) sedan som gäller dagens dispenser. Den tolkningen torde strida mot de flestas rättsuppfattning. Det närmar sig det absurda.
TTELA:s ledarskribent Karl af Geijerstam skrev i TTELA den 17 november förra året (se “Dags för kommunen att göra en omprövning”):
“Då nuvarande strandskyddsregler infördes var fastigheten tjänstebostad åt anställda vid Restads sjukhus. Hur dåvarande markägaren Älvsborgs landsting och de som bodde i huset då använde marken bestämmer alltså hur bedömningen av strandskyddet ska ske idag. Det är inte rimligt.”
Det är mycket som kan hända under 2 år, exempelvis mellan 1975 och 1977. Det vet t ex människor som köper hus eller sommarstugor och börjar röja upp, fixa och dona. Mycket händer på 2 år. Flygfoton från 1977 torde vara i det närmaste meningslösa att anföra som bevis för att en tomt eller ett område har varit eller inte varit ianspråktaget 2 år tidigare. Det var kanske därför som Mark- och miljööverdomstolen i en prejudicerande dom (MÖD M 4628-17) bedömde att beviskravet inte borde (se Mark- och miljööverdomstolen):
“ställas alltför högt med hänsyn till svårigheterna att föra bevisning om omständigheter som ligger så långt tillbaka i tiden.”
Mark- och miljööverdomstolens förändrade inställning har fortfarande inte nått Länsstyrelsen i Västra Götaland…
Det har kommit en del reaktioner på flygbilderna.
En person, som jag har fullständigt förtroende för, är typ byggnadsingenjör boende i kommunen. Hen skriver att flygbilderna tydligt visar att:
“Jutabyggnaden har haft en hemfridszon större än till vägen under hela eller delar av perioden. Bilderna bevisar inte att allmänheten haft tillgång. Sitter man och fikar på bord 1m från vägen kan man inte anse att det är OK att gå förbi. Som att någon skulle gå igenom din tomt på Skräcklan 1m från utemöblerna bara för att det är grus på marken.”
Enligt Länsstyrelsen skulle alltså fotot från 1977 istället ”bevisa” att området direkt till vänster längs grusvägen, A, och slutet av grusvägen, B, inte var ianspråktagna. De tillhörde, fortfarande enligt Länsstyrelsen, inte husets hemfridszon. Därför ska områdena A och B inte heller ingå i tomtplatsavgränsningen nästan 50 år senare… (Se flygfoto från 2023 till vänster.)
De flesta håller inte med Länsstyrelsen. Det visar människor om inte annat i praktisk handling. 
De går vid älvkanten förbi Davidssons bostadshus.
En av de kvinnor som tillbringade en stor del av sin uppväxt med hästarna på Juta har berättat om att det fanns flera inhägnader, åtminstone tre, på Juta och även på jordbrukarens grannfastighet. Hon visade Davidsson var de fanns. De syns inte på flygbilderna.
Det finns flera vittnen som kan bekräfta hennes uppgifter. Och dessa två fotografier visar tydligt att det fanns staket och ett inhägnat område med annan växtlighet på Juta – som inte heller syns på några flygfoton. Fotografierna visar därmed att det inte går att se verklighetens detaljer från 1.500 meters höjd…
Det finns även vittnen som kan gå i god för att Landstinget 1969 satte upp staket mellan Juta och jordbruksfastigheten i söder och att det sattes upp skyltar som markerade att Juta var privat område.
Det skulle emellertid underlätta med fler fotografier. Därför ber jag på paret Davidssons vägnar:
Är det någon som har fotografier från Juta från 70-, 80- eller 90-talen?
Fotografier skulle kunna hjälpa Davidsson att få behålla sin tomt – och allmänheten att kunna passera Juta på sina vandringar mellan Restad och Önafors.
===
Bloggar om Juta efter Länsstyrelsens beslut:
- ”Juta i Svt (4): Jäv på Länsstyrelsen?” – 19 juli 2023
- ”Juta i Svt (3): Vittnet J” – 16 juli 2023
- ”Juta i Svt (2): Är beslutet i Lst rättssäkert?” – 13 juli 2023
- ”Juta i Svt (1): Lst kan inte lagen” – 11 juli 2023
- ”Jutabron på plats!” – 22 juni 2023
- ”Juta: Mer om flygbilderna” – 11 juni 2023
- ”Juta: Länsstyrelsens fotobevis” – 4 juni 2023
- ”Juta: Inte ianspråktaget…” – 2 juni 2023
- ”Juta: Allemansrätt – egendomsskydd” – 31 maj 2023
- ”Juta: Struntar Lst i hemfrid och rättsfall?” – 30 maj 2023
- ”Juta: Länsstyrelsens tomtplatsavgränsning” – 29 maj 2023
- ”Juta: Kan Länsstyrelsen lagen?” – 28 maj 2023
- ”Länsstyrelsen upphäver Jutabeslutet” – 25 maj 2023
Juta: Länsstyrelsens fotobevis
Anm. Fortsättning på bloggen “Juta: Inte ianspråktaget…”.
Länsstyrelsen ser den suddiga och otydliga flygbilden från 1975 som ett övertygande bevis på att Juta inte var ianspråktaget, privatiserat, när strandskyddsreglerna började gälla i hela Sverige. (Se ”Juta: Inte ianspråktaget…”.) Fotografiet är ett så tungt bevis att Länsstyrelsen inte ser något behov av att beakta de många vittnesmålen. Särskilt inte när vittnena har andra saker att berätta än mer eller mindre otydliga flygbilder…
Länsstyrelsen hänvisar också till de andra fotografierna som kommunen, dvs byggnadsnämnden, har presenterat. (De fotona är publicerade i bloggen “Davidsson: Ianspråktaget? (2/4)”.) Vi ska emellertid komma ihåg att byggnadsnämnden i sitt beslut från den 7 mars ansåg att flygbilderna var så otydliga att de istället gick på de vittnesmål som ett flertal personer lämnade.
Byggnadsnämnden skrev om flygbilderna kontra vittnesmålen på flera ställen i sitt beslut. Här är vad byggnadsnämnden skrev.
- “I november 2022 inkommer flera vittnesmål som inte menar att området nedanför vägen varit ianspråktaget på olika sätt innan 1975 och framåt och därmed inte tillgängligt för allmänheten. Detta har inte gått att se på flygfoto.”
- “Utifrån ovanstående nya omständigheter som tillkommit i ärendet och som inte var kända vid första prövningstillfället och inte heller vid de prövningar som förekommit i överinstanser bedömer förvaltningen att det finns goda skäl att ta upp ärendet till prövning igen och göra en förnyad bedömning.”
- “Samstämmiga uppgifter från fastighetsägare och andra vittnesmål gör gällande att större delen av fastigheten (med undantag av en mindre remsa längs med vattnet) inte varit tillgängligt för allmänheten (sedan innan 1975) då det varit inhägnat och skyltar med privat område varit uppsatta.”
“Vittnesmål som inkommit under hösten 2022 (se skriftlig dokumentation i ”Yttrande från sökande” 2022-11-28) gör gällande att längs södra gränsen av fastigheten har det varit taggtråd och senare staket som markerat en privat zon. Öppning i staketet har funnits nere vid älven där den naturliga passagen alltid varit. På ytan mellan framfartsvägen och vattnet har det sommartid stått trädgårdsmöbler. Skyltar har funnits som markerat både att vandringsleden går nere vid vattnet och att en stor del av fastigheten varit privat. Gränsen mot älven har inte varit markerad med staket eller dylikt men vittnesmål gör gällande att man ändå inte gärna gått på gräsytan framför huset då denna upplevts som privat, en känsla som bekräftas vid ett platsbesök mycket på grund av husets höga läge med fri sikt över gräsytan.”- “Kravet på bevisning bör i strandskyddsmål inte ställas allt för högt för sådana omständigheter som ligger längre bak i tiden (MÖD M 4628-17). Det får det anses vara visat att större delen av fastigheten (förutom ett stråk längs med älven) har varit ianspråktagen (sedan innan 1975) då det varit inhägnat och skyltar med privat område varit uppsatta. Det som vittnesmålen styrker har inte kunnat upptäckas på de flygfoton som varit grund för tidigare beslut.”
Byggnadsnämnden, och byggnadsförvaltningen, värderade vittnesutsagorna högre än de suddiga flygbilderna. Det ska tilläggas att det skedde efter moget övervägande. Vittnesmålen kom från Lave Thorell, jordbrukaren som äger fastigheten söder om Juta (och remsan vid älvkanten), tre kvinnor som hade använt hästpaddocken på Juta och en som arbetade för Landstinget på Restad. (Bengt Davidsson har redovisat vittnesmålen i sina inlagor till byggnadsnämnden.)
De nya flygbilderna som Länsstyrelsen redovisar, utan att ange källa eller datum då de är tagna (enbart årtal), är följande flygbilder. Jag passar också på att kort kommentera bilderna.
Det är svårt att beskriva vad man egentligen ser på bilden. De två tjänstepersonerna från Länsstyrelsen gör inte heller något försök att göra det. Det fanns på den här tiden enligt samstämmiga vittnen staket vid fastighetsgränsen mot jordbrukarens 
fastighet och det fanns skyltar som visade att det var ett privat område. Det finns ju inte en chans att se detta på fotot. Eller ser man staketet som en ytterst tunn linje i en annan gråskala? Jag tycker mig se att det är upptrampat vid älvkanten, dvs det var här människor passerade Juta.
Jag vet inte heller vad ett flygfoto från 1977 har för bevisvärde, det är ju 1975 som är det “magiska” årtalet. Det kan ju också ha ändrats en hel del på 2 år. Har fotot något bevisvärde överhuvudtaget?
Nästa bild är ett “detaljfoto” av det förra fotot.
En del av den första flygbilden är alltså uppförstorad. Jag kan inte säga att man blir så mycket klokare av bilden. Det är svårt att avgöra vad de tre ljusa “sakerna” är norr om huset, dvs “nedanför” huset på bilden. Det kan vara bord och stolar, och det stämmer med vittnesutsagor. Men vad bevisar det i så fall? De kan ju faktiskt också ha stått någon annanstans 1974, 1975 och 1976. Jag kan inte heller låta bli att tycka att ljuset på “borden” ser lite onaturligt ut, men det kanske är orättvist. De ljusare partierna nedanför vägen skulle kunna vara trädgårdsland.
Även på denna bild från 1982 saknar jag en beskrivning från Länsstyrelsen vad de tycker sig se som bevisar att Juta inte var ianspråktaget. Jag tycker att det ser ut som en del av grannfastigheten tillhör Juta. Bondens fastighet kan vara uppodlad. Juta och del av bondens mark kan vara gräs. Är det helt enkelt områden för hästar och ridning? Det ser inte ut som ett område som är allemansrättsligt tillgängligt. Staket och skyltar är svåra eller omöjliga att se på ett sådant här flygfoto.
Det här är en detalj av den förra bilden. Det liknar mest en klippt gräsmatta tycker jag, dvs marken är ianspråktagen. Det kan vara “spår” efter gräsklipparen på marken. Där det såg ut som bord 5 år tidigare ser det nu ut som två buskar.
Nästa flygbild är från 1987.
Gränsen mellan fastigheterna är tydlig på den här flygbilden, men också mellan åker och äng/gräs. Vandringsleden vid älvkanten syns tydligt. En bil och 
möjligtvis tre eller fyra bord syns också. Längst ner till vänster på Jutatomten syns tydligt hinder för hästhoppning. Jag har själv förstorat detta foto, se foto till vänster.
Hindren för hästarna syns tydligt. Det syns emellertid inga staket, fast vittnen säger att området var inhägnat. Det är inte osannolikt att det kan bero på att fotot är för suddigt.
Nästa “bevis” är en flygbild från 1995.
Det är återigen svårt att förstå vad bilden ska bevisa och Länsstyrelsen ger inte heller denna gång någon förklaring. Bondens fält syns tydligt, men fortfarande ser västra och norra delen av hans fastighet ut att hänga ihop med Juta. Är det för att jordbrukaren har avsatt en del av sin mark till hästridning? Det fanns ju en öppning i staketet vid älven som ledde ut på Jutas grannfastighet. På Jutatomten syns det tämligen tydligt att det är en bana för hästridning. Man kan också se vandringsleden längs älven.
Länsstyrelsens sista “bevis” är från 2001.
Flygbilderna blir av någon anledning sämre och sämre. Bondens fält och gränsen till Juta ser ut som de tidigare fotona.
De här flygbilderna utgör menar Länsstyrelsen de kompletterande bevisen, tillsammans med byggnadsnämndens bilder, för att Juta inte var kontinuerligt ianspråktaget från 1975 till Davidsson köpte fastigheten 2018. Och då ska vi komma ihåg att byggnadsnämnden och byggnadsförvaltningen ansåg att de många vittnesmålen, som berättade att Juta har varit kontinuerligt ianspråktaget, vägde tyngre än fotografierna.
Länsstyrelsen skriver alltså följande i sitt beslut om att upphäva och ändra byggnadsnämndens beslut:
“Länsstyrelsen har tagit del av de uppgifter och flygbilder som fanns i kommunens ärenden, samt ytterligare flygbilder från 1977, 1982, 1987, 1995 och 2001. Länsstyrelsen konstaterar att markområdet öster och norr om grusvägen inte har varit kontinuerligt hävdat som tomtmark efter 1975, se bilaga 3.”
Bilaga 3 är helt enkelt flygbilderna – alla utan kommentarer från Länsstyrelsen! Det tycker jag för övrigt är anmärkningsvärt.
Länsstyrelsen skriver också i beslutet:
“Historiskt sett kan Länsstyrelsen konstatera, genom granskning av flygbilder och information i ärendet, att denna mark bland annat har använts som betesmark/ängsmark/odlingsmark/gräsyta. Sådan mark är inte att betrakta som ianspråktagen tomtmark i den mening som avses i strandskyddslagstiftningen.”
Jag anser att Länsstyrelsen har väldigt fel. Flygbilderna bevisar inte att Juta har varit allemansrättsligt tillgängligt.
Fortsättning följer i bloggen ”Juta: Mer om flygbilderna”.
PS. Bilden på kvinnorna ovan är tagen på 90-talet. Notera staketet i bakgrunden. (Det syns även på den andra bilden, också från 90-talet.) Staketet fanns bevisligen där fast det inte syns på någon av Länsstyrelsens flygbilder. Skylten ”Privat område” är från Juta. Det kan enligt uppgift vara samma skylt som Landstinget satte upp 1969. Fotot på de tre männen är troligen från 2017.
PPS. Kommentera gärna vad du anser om flygbildernas bevisvärde.
===
Bloggar om Juta efter Länsstyrelsens beslut:
- ”Juta i Svt (4): Jäv på Länsstyrelsen?” – 19 juli 2023
- ”Juta i Svt (3): Vittnet J” – 16 juli 2023
- ”Juta i Svt (2): Är beslutet i Lst rättssäkert?” – 13 juli 2023
- ”Juta i Svt (1): Lst kan inte lagen” – 11 juli 2023
- ”Jutabron på plats!” – 22 juni 2023
- ”Juta: Mer om flygbilderna” – 11 juni 2023
- ”Juta: Länsstyrelsens fotobevis” – 4 juni 2023
- ”Juta: Inte ianspråktaget…” – 2 juni 2023
- ”Juta: Allemansrätt – egendomsskydd” – 31 maj 2023
- ”Juta: Struntar Lst i hemfrid och rättsfall?” – 30 maj 2023
- ”Juta: Länsstyrelsens tomtplatsavgränsning” – 29 maj 2023
- ”Juta: Kan Länsstyrelsen lagen?” – 28 maj 2023
- ”Länsstyrelsen upphäver Jutabeslutet” – 25 maj 2023
Juta: Inte ianspråktaget…
Anm. Fortsättning på bloggen “Juta: Allemansrätt – egendomsskydd”.
Det finns enligt Miljöbalken 7 kap 18c § sex särskilda skäl vid prövningen av upphävande av eller dispens från strandskyddet. (I Mark- och miljööverdomstolens dom M 4793-19 slogs fast att även andra omständigheter, som egendomsskyddet, ska beaktas – se “Juta: Allemansrätt – egendomsskydd”.)
Miljöbalkens första särskilda skäl för strandskyddsdispens är om det område som dispensen avser:
“redan har tagits i anspråk på ett sätt som gör att det saknar betydelse för strandskyddets syften”
“Ta i anspråk” eller ”ianspråktagande” är nyckelord i bedömningarna av strandskydd och strandskyddsdispenser. Naturvårdsverket förklarar vad ianspråktaget är (se här):
“Att ett område redan är ianspråktaget innebär ofta att det utgörs av en etablerad hemfridszon eller beslutad tomtplats runt ett bostadshus, avgörande är att området inte längre är allemansrättsligt tillgängligt. En bedömning av om ett område är ianspråktaget bör baseras på en utredning av hur allmänheten har tillgång till området.”
När marken är ianspråktagen är den alltså inte tillgänglig för allmänheten. Marken är privatiserad. Det är väl den enklaste förklaringen.
Byggnadsnämnden ansåg i beslutet den 7 mars att Jutafastigheten var ianspråktagen. Byggnadsnämnden skrev:
“Särskilt skäl till grund för dispensen är att området redan har tagits i anspråk på ett sätt som gör att det saknar betydelse för strandskyddets syfte (7 kap 18c § pkt 1 MB).”
Byggnadsnämnden angav ytterligare ett skäl för beslutet som också har med ianspråktagande att göra:
“Den tomtplatsavgränsning som gjorts omfattar det som historiskt hävdats som tomtplats.”
Det håller inte chefen och ärendehandläggaren på Länsstyrelsens naturavdelning med om. Och det är kanske det allra viktigaste skälet till att Länsstyrelsen har ändrat och upphävt byggnadsnämndens beslut om strandskyddsdispens på Juta.
Länsstyrelsen skriver:
“Länsstyrelsen har tagit del av de uppgifter och flygbilder som fanns i kommunens ärenden, samt ytterligare flygbilder från 1977, 1982, 1987, 1995 och 2001. Länsstyrelsen konstaterar att markområdet öster och norr om grusvägen inte har varit kontinuerligt hävdat som tomtmark efter 1975”
Det råder ingen som helst tvekan, Länsstyrelsen är helt säker på sin sak. Så säker så att det är totalt onödigt och meningslöst att lyssna till vittnen…
Jag ska i denna blogg, och antagligen i några kommande, titta lite närmare på Länsstyrelsens “bevisföring”. I ett antal tidigare bloggar har jag tagit upp ämnet “ianspråktagande”, särskilt inför det senaste Juta-beslutet i byggnadsnämnden. De flygbilder som Länsstyrelsen hänvisar till i ovanstående citat, som “fanns i kommunens ärenden”, publicerade jag t ex i bloggen “Davidsson: Ianspråktaget? (2/4)”.
Det är däremot oklart vilka av kommunens uppgifter som Länsstyrelsen har tagit hänsyn till. Det borde rimligtvis vara uppgifter från beslutet den 7 mars. Men eftersom, vilket jag återkommer till, Länsstyrelsen inte nämner något om t ex uppgifter från vittnen så tvivlar jag på det. Det är kanske bara de gamla uppgifterna som Länsstyrelsen fäster tilltro till…
Länsstyrelsen konstaterar, genom granskning av flygbilder och information, att all mark öster om grusvägen (hela området ner mot älven alltså) historiskt sett:
“bland annat har använts som betesmark/ängsmark/odlingsmark/gräsyta. Sådan mark är inte att betrakta som ianspråktagen tomtmark i den mening som avses i strandskyddslagstiftningen.”
Redan här, innan Länsstyrelsen presenterar sina “bevis” i form av flygbilder, har jag mina tvivel. Är detta verkligen ett riktigt påstående? Det tycks som om Länsstyrelsen genom att inte definiera begreppen låter läsarens fantasi associera 
till jordbruksmark. Det är inte sjysst. Det har åtminstone sedan 1969, när Landstinget tog över Juta, inte bedrivits jordbruk på området. Det är helt säkert.
Man skulle istället kunna fråga Länsstyrelsen: En gräsyta som är klippt är väl ett tecken på att den är ianspråktagen och privatiserad? Ett trädgårdsland är väl ingen odlingsmark? Inhägnade privata hästhagar räknas väl inte som betesmark?
Länsstyrelsen skriver också att marken ”bland annat” har använts. I beslutet står det även, se citat ovan, “inte har varit kontinuerligt hävdat”. “Inte kontinuerligt” och “bland annat”. Det betyder att marken har varit ianspråktagen ibland – och ibland inte. Hur länge och ofta den har varit ianspråktagen eller inte ianspråktagen är tydligen inte särskilt intressant eller viktigt.
Och då kan man fråga sig hur Davidsson under dessa förutsättningar ska kunna bevisa att marken har varit ianspråktagen. Måste Davidsson bevisa att marken har varit ianspråktagen varenda dag sedan 1975? Kan han överhuvudtaget göra det? Det är ju nästan 50 år sedan! Och går det att göra motsatsen?
Det tycker de två tjänstepersonerna på Länsstyrelsen. De anser sig kunna bevisa sitt påstående att marken inte har varit ianspråktagen genom att i sitt beslut publicera några helt nya flygfoton. Sedan är det tydligen Davidsson som har bevisbördan för att visa motsatsen. Davidsson är typ skyldig tills motsatsen bevisas.
Davidsson har inte sett Länsstyrelsens flygfoton tidigare, och tydligen inte heller byggnadsnämnden eller byggnadsförvaltningen i Vänersborg. Det är lite anmärkningsvärt att Länsstyrelsen i detta läge inte uppger var flygbilderna kommer ifrån, källan alltså.
Länsstyrelsen publicerar bilder från 1977 till 2001. Det är märkligt att den första nya flygbilden är från 1977. Det brukar vara viktigt att få bevis på hur det såg ut 1975. Det var nämligen då strandskyddet infördes i hela landet. Men här litar Länsstyrelsen tydligen helt på ett suddigt foto från kommunens byggnadsförvaltning.
Det är också märkligt att Länsstyrelsen sätter en sådan tillit till fem nedslag i historien. Ett foto är ju en ögonblicksbild. Det kan ha sett helt annorlunda ut en vecka innan eller en vecka efter att fotot togs. Skulle en vecka under fem olika år bevisa att marken inte har varit kontinuerligt ianspråktagen?
Det finns inte heller några datum på flygbilderna, vilket också är anmärkningsvärt. Det kan vara stor skillnad på hur det såg ut i mars eller juni, augusti eller oktober, särskilt när det kan vara, som Länsstyrelsen skriver, odlingsmark inblandad.
Länsstyrelsen sätter stor tillit till byggnadsnämndens flygfoto från 1975. 1975 var alltså det år då strandskyddsreglerna började gälla i hela landet. Flygfotot har för övrigt funnits med i hela processen. Så här ser det ut:
Det här flygfotot bevisar tydligen enligt Länsstyrelsen att området nedanför “Jutatorpet” inte har varit ianspråktaget, dvs inte privatiserat. Och därför ska byggnadsnämndens beslut om strandskyddsdispens ändras och upphävas.
Fotografiet är tämligen suddigt och inte helt lätt att tyda. Det ser till en början ut som om jordbrukaren söder om Juta kan ha odlat upp även området på Juta. Jordbrukaren själv förnekar emellertid det. Han hävdar mycket bestämt att varken han eller hans far någonsin bedrev jordbruk på Juta. Och det är inte heller några av de andra vittnena som har hävdat det. Däremot säger flera vittnen att patienterna på Restad i behandlingssyfte utnyttjade marken till att odla. 
Och visst kan man skönja ett ljusare parti på den ganska otydliga bilden. Kan det vara ett trädgårdsland?
Fotot kan ju också ha tagits sent på hösten eller tidigt på våren när ingenting odlades. Och det kan ju faktiskt även ha varit på det viset att hela området inte alls var uppodlat. Det kanske var en gräsmatta både på Juta och på jordbrukarens mark vid det tillfället… Vet Länsstyrelsen…?
Det finns flera vittnesmål som berättar om att det fanns ett taggtrådsstaket som avgränsade Juta-fastigheten mot jordbrukarens fastighet. Det sattes upp 1969 i samband med att Landstinget tog över Juta. Och det vet väl alla vi som har växt upp i Vänersborg att man fick visa respekt för de “intagna”, både på Restad och Källshagen. Man skulle helst undvika, så att säga, “närkontakt”. De intagna omgärdades därför också av staket. Och tittar man riktigt noga så syns faktiskt en tunn ljusare linje mellan Juta och jordbrukarens fastighet. Vittnena talar dessutom om att skyltar visade att Juta var privat område.
Skyltar och staket mm syns inte eller är svåra att se på flygbilden. Betyder det att de inte fanns? Länsstyrelsen hävdar det i och med att de inte nämner skyltar eller staket med ett enda ord i sitt beslut, precis som de inte bryr sig om de vittnesutsagor som har hävdat det.
Jag skulle nog vilja påstå att området inte bara hade “en viss avhållande effekt på allmänheten”, Juta kunde lätt betraktas som “privatiserat” på den tiden, i synnerhet under somrarna.
Länsstyrelsen är 100% säker på att flygfotot från 1975 bevisar att Juta inte var ianspråktaget. Länsstyrelsen menar vidare att de andra flygfotona gör det också, men det är 1975 som är det “magiska” årtalet. (De andra fotografierna redovisar jag i nästa blogg.)
Chefen och ärendehandläggaren på Länsstyrelsens naturavdelning är så säkra på att Juta inte var privatiserat och ianspråktaget att 
de ändrar och upphäver byggnadsnämndens beslut om strandskyddsdispens.
Hur rimligt är det på en skala?
Fortsättning följer i bloggen ”Juta: Länsstyrelsens fotobevis”.
===
Bloggar om Juta efter Länsstyrelsens beslut:
- ”Juta i Svt (4): Jäv på Länsstyrelsen?” – 19 juli 2023
- ”Juta i Svt (3): Vittnet J” – 16 juli 2023
- ”Juta i Svt (2): Är beslutet i Lst rättssäkert?” – 13 juli 2023
- ”Juta i Svt (1): Lst kan inte lagen” – 11 juli 2023
- ”Jutabron på plats!” – 22 juni 2023
- ”Juta: Mer om flygbilderna” – 11 juni 2023
- ”Juta: Länsstyrelsens fotobevis” – 4 juni 2023
- ”Juta: Inte ianspråktaget…” – 2 juni 2023
- ”Juta: Allemansrätt – egendomsskydd” – 31 maj 2023
- ”Juta: Struntar Lst i hemfrid och rättsfall?” – 30 maj 2023
- ”Juta: Länsstyrelsens tomtplatsavgränsning” – 29 maj 2023
- ”Juta: Kan Länsstyrelsen lagen?” – 28 maj 2023
- ”Länsstyrelsen upphäver Jutabeslutet” – 25 maj 2023
Juta: Allemansrätt – egendomsskydd
Anm. Fortsättning på bloggen “Juta: Struntar Lst i hemfrid och rättsfall?”.
Det är svårt att få med alla aspekter och samtidigt hålla tråden i en blogg. Därför tänkte jag i denna blogg komplettera något kring allemansrätt och egendomsskydd utifrån andra lagar än Miljöbalken. En hel del har jag beskrivit i tidigare bloggar t ex inför byggnadsnämndens sammanträden. Men jag upprepar vissa saker igen, eftersom det känns att den sista striden närmar sig för Davidsson på Juta…
Regeringsformen 2 kap 15 § stadgar att:
”alla ska ha tillgång till naturen enligt allemansrätten”
Strandskyddsreglerna i miljöbalken syftar till samma sak (klicka här):
- “trygga förutsättningarna för allemansrättslig tillgång till strandområden, och
- bevara goda livsvillkor för djur- och växtlivet på land och i vatten”
Det är viktiga principer och det är inget som Davidsson på något sätt ifrågasätter. Men samtidigt har alla boningshus rätt till en tomt – och på denna tomt har de boende i huset rätt att få vara i fred. Det är det som kallas hemfrid och området där hemfrid ska råda kallas “hemfridszonen”.
Det kan ibland bli en “krock” mellan dessa två legitima intressen. På Naturvårdsverkets hemsida finns det en publikation som heter “Allemansrätten – 
Vad säger lagen?” av Bertil Bengtsson. (Den kan laddas ner här.) Bengtsson försöker reda ut vad som gäller. Han skriver:
“En tomt i lagens mening är alltså vidsträckt omkring bostadshus”
“omkring bostadshus” torde innebära att hemfridszonen sträcker sig i alla de fyra väderstrecken, inte enbart mot ett otillgängligt bergsområde i ett av väderstrecken… Som på Juta. Särskilt viktigt torde det väl vara att ha en tomtplats framför husets altan, balkong och huvudingång, dvs där familjen huvudsakligen håller till. Så resonerar också Mark- och miljööverdomstolen i åtminstone två prejudicerande domar, M 12640-19 och M 1850-15. (Se ”Juta: Struntar Lst i hemfrid och rättsfall?”.)
Det här är ingen överraskning för vänersborgarna och det är något som den absoluta majoriteten av alla “vandrare” och “flanörer” på Juta respekterar och följer. En chef och en ärendehandläggare på Länsstyrelsens naturavdelning har dock en annan uppfattning. Det skrev jag också om i den förra bloggen.
Det finns fler lagar och myndigheter som behandlar tomter och, i varje fall indirekt, hemfridszoner.
Plan- och bygglagen (PBL) definierar en tomt i 1 kap 4 §. En tomt behövs menar PBL för att byggnaden/huset ska kunna användas för “avsett ändamål”. Det är dock lite oklart vad som behövs för “avsett ändamål”. PBL nämner (2 kap 5 §) möjligheter till vattenförsörjning, avlopp, 
avfallshantering, elektronisk kommunikation samt samhällsservice i övrigt. Även väg, parkering och möjligheter för personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga att använda området ingår också.
Davidsson kommer att få problem med avfallshanteringen med den tomtplatsavgränsning som Länsstyrelsen föreslår och dessutom kommer inte tomten att vara anpassad till Davidssons rörelsehinder.
I Boverkets byggregler står det en del om vad som gäller en tomt vid t ex nybyggnad. Det ska t ex finnas minst en tillgänglig och användbar gångväg mellan tillgängliga entréer till byggnader, till bostadskomplement och parkeringsplatser menar Boverket. Jag antar att det i stort sett gäller även ombyggnad av bostadshus, fast då “i skälig utsträckning”. 
Det uppfylls inte på Juta om Länsstyrelsens beslut blir slutgiltigt. Det ska också finnas framkomlighet för utryckningsfordon och möjlighet till lastning och lossning av fordon. Utryckningsfordon kommer att få svårt med framkomligheten på Juta. Händer det Bengt Davidsson något när han befinner sig på “baksidan” av huset (nordsidan), t ex halkar och skadar ben eller höft, så måste en ambulans passera tre grindar. 
Det måste självklart även räddningstjänsten göra om det börjar brinna i huset… Eller om det blir något fel på avloppsanläggningen. Anläggningen finns utanför tomtplatsen – efter två grindar. (Om nu Kretslopp och Vatten hittar och kommer åt anläggningen. Den kan var igen- och övervväxt eftersom Davidsson inte får sköta området. Området får inte privatiseras.)
Det kan också påpekas att Davidsson antagligen inte får skotta vägen utanför tomtplatsen på
vintern eftersom det privatiserar den allemansrättsliga tillgången. Och var ska han lägga snön från den del av grusvägen som han får skotta?
Den “Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna” (EKMR) har gjorts till svensk lag. I denna konvention finns ett egendomsskydd. Även Regeringsformen, som också fick sin nuvarande utformning i samband med att Europakonventionen inkorporerades i svensk rätt, stadgar i 2 kap 15 §:
“Vars och ens egendom är tryggad genom att ingen kan tvingas avstå sin egendom till det allmänna eller till någon enskild genom expropriation eller något annat sådant förfogande eller tåla att det allmänna inskränker användningen av mark eller byggnad utom när det krävs för att tillgodose angelägna allmänna intressen.”
Det är detta proportionalitetsprincipen handlar om – det enskilda intresset i förhållande till det allmännas. Varje person ska ha rätt till respekt för sin egendom.
Proportionalitetsprincipen innebär en prövning i tre led, och här citerar jag en dom i Mark- och miljööverdomstolen från 1 april 2019 (F 11186-17):
“om det aktuella ingreppet är ägnat att tillgodose det avsedda ändamålet (ändamålsenlighet), om ingreppet är nödvändigt för att uppnå det avsedda ändamålet eller om det finns likvärdiga, mindre ingripande alternativ (nödvändighet) och slutligen om den fördel som det allmänna vinner står i rimlig proportion till den skada som ingreppet förorsakar den enskilde (proportionalitet i strikt mening).”
Jag skulle svara nekande på de tre prövningarna i fallet Juta. Det aktuella ingreppet är inte ägnat att tillgodose det avsedda ändamålet, ingreppet är inte nödvändigt för att uppnå det avsedda ändamålet och den fördel som det allmänna vinner står inte i rimlig proportion till den skada som ingreppet förorsakar paret Davidsson.
Mark- och miljööverdomstolen har i två domar från 2020 slagit fast att egendomsskyddet innebär att det även finns (se Wistrand Advokatbyrå “Förstärkt egendomsskydd vid prövning av dispenser enligt miljöbalken”):
“anledning att nyansera den intresseavvägning som ska göras vid prövningen av om strandskyddsdispens kan ges enligt miljöbalken.”
Wistrand Advokatbyrå menar att en inskränkning i en enskilds rätt att använda mark eller vatten inte får gå längre än vad som krävs för att syftet med strandskyddet ska tillgodoses.
“Det innebär att det vid den intresseavvägning som ska göras enligt strandskyddsbestämmelserna måste kunna beaktas även andra omständigheter än de som anges i miljöbalken som skäl för dispens.”
Det bekräftas även av ett examensarbete vid Umeå universitet, “Strandskyddet och äganderätten” (kan laddas ner här):
“Under 2018 kom ett stort och viktigt mål från HD, NJA 2018 s. 753. I målet kom HD fram till att det ska göras en fristående proportionalitetsavvägning mellan allmänna och enskilda intressen i varje enskilt fall som berör tvingande marköverföringar. Fallet har dock fått en bredare tillämpning än så, exempelvis proportionalitetsprövningar vid strandskyddsdispenser.”
Och varför inte avsluta denna blogg med att återge ett argument från byggnadsnämndens beslut om strandskyddsdispens den 7 mars:
“Den intresseprövning som ska göras enligt 7 kap 25§ miljöbalken har med nya rättsfall efter 2018 (M 4244-19 och M 4793-19) getts en större betydelse i prövning av strandskyddsärenden.”
Det första rättsfallet, som nämnden hänvisar till, skrev jag om i den förra bloggen (se “Juta: Struntar Lst i hemfrid och rättsfall?”). Det andra rättsfallet är också prejudicerande (vägledande) eftersom det alltså är Mark- och miljööverdomstolen som har avkunnat domen, den 4 mars 2020. Det vägledande avgörandet sammanfattas på överdomstolens hemsida (se här):
“Med hänsyn till den utveckling som skett i praxis ifråga om egendomsskyddet har MÖD, till skillnad från vad som ansetts möjligt i tidigare avgöranden, vid en intresseavvägning enligt 7 kap. 25 § miljöbalken beaktat även andra omständigheter än de som enligt 7 kap. 18 c-d §§ kan utgöra särskilda skäl för dispens.”
Mark- och miljööverdomstolen (MÖD) hänvisar i sin dom (M 4793-19) till en dom i Högsta Domstolen och konstaterar:
“Det innebär att det vid en intresseavvägning enligt 7 kap. 25 § miljöbalken måste kunna beaktas även andra omständigheter än de som anges i 7 kap. 18 c–d §§ som skäl för dispens.“
Det här är en mycket annorlunda syn än tidigare på Miljöbalkens särskilda skäl för strandskyddsdispenser. Det är en oerhört viktig komplettering till Miljöbalken. Och det innebär att (citerat från domen):
“egendomsskyddet [måste] få genomslag vid prövningen av förutsättningarna för dispens från strandskyddet”
Byggnadsnämnden är uppdaterad i rättsfall och nya prejudicerande domar från Mark- och miljööverdomstolen. Det är inte Länsstyrelsen. Chefen och handläggaren skriver nämligen i beslutet till Davidsson:
“Som särskilda skäl vid prövningen av en fråga om dispens från strandskyddet får man endast beakta om det område som dispensen avser…”
Och så räknas de 6 punkterna i Miljöbalken 7 kap. 18 c § upp. Länsstyrelsen har till och med strukit under ordet “endast”! Länsstyrelsen bortser helt från dom M 4793-19 avkunnad av Mark- och Miljööverdomstolen. Det är förvånande…
Byggnadsnämndens beslut tillgodoser syftet med strandskyddet samtidigt som Davidssons rätt att använda sin mark enligt 7 kap. 25 § i Miljöbalken inte inskränks. Det gör inte Länsstyrelsens beslut om tomtplatsavgränsning… Men Länsstyrelsen struntar alltså uttryckligen i allt annat än Miljöbalken, till och med domar från Mark- och miljööverdomstolen…
Till sist, vad skriver då Länsstyrelsen?
Länsstyrelsen anser, naturligtvis, att den har fattat ett korrekt beslut. Länsstyrelsen tycker att avvägningen mellan de enskilda och allmänna intressena är rimlig och att:
“det allmänna intresset som strandskyddet representerar väger tyngre än det enskilda intresset att ha markområdet i öster och norr om grusvägen som tomtmark.”
Det belägger handläggaren och hans chef på följande sätt:
“Att göra markområdet till tomtmark kommer att påverka de allmänna intressena negativt, allmänheten kommer att hindras från att uppehålla sig på 
platsen och även hindras att passera inom ett större område.”
Som jag ser det är det bara lösa tyckanden. 1+1 personer på Länsstyrelsens naturenhet har en åsikt. De tycker t ex inte att det räcker med att allmänheten får 20 meter att passera på, de tycker att allmänheten ska ha 60 meter…
Chefen och handläggaren belägger inte ens sina åsikter med rättsfall, vittnesmål, fakta, olika perspektiv, olika avväganden – de bara tycker. De torgför en åsikt, som de i kraft av sina ämbeten vill tvinga på Davidsson. Länsstyrelsen i Västra Götaland har inte en tanke på att följa den prövning i tre led som Mark- och miljööverdomstolen slog fast ska gälla när proportionalitetsprincipen ska prövas. (Se dom F 11186-17)
Ska vi tro och hoppas att Mark- och miljödomstolen och Mark- och miljööverdomstolen har ett både bredare och djupare perspektiv än Länsstyrelsen i Västra Götaland?
Fortsättning följer i bloggen ”Juta: Inte ianspråktaget…”.
===
Bloggar om Juta efter Länsstyrelsens beslut:
- ”Juta i Svt (4): Jäv på Länsstyrelsen?” – 19 juli 2023
- ”Juta i Svt (3): Vittnet J” – 16 juli 2023
- ”Juta i Svt (2): Är beslutet i Lst rättssäkert?” – 13 juli 2023
- ”Juta i Svt (1): Lst kan inte lagen” – 11 juli 2023
- ”Jutabron på plats!” – 22 juni 2023
- ”Juta: Mer om flygbilderna” – 11 juni 2023
- ”Juta: Länsstyrelsens fotobevis” – 4 juni 2023
- ”Juta: Inte ianspråktaget…” – 2 juni 2023
- ”Juta: Allemansrätt – egendomsskydd” – 31 maj 2023
- ”Juta: Struntar Lst i hemfrid och rättsfall?” – 30 maj 2023
- ”Juta: Länsstyrelsens tomtplatsavgränsning” – 29 maj 2023
- ”Juta: Kan Länsstyrelsen lagen?” – 28 maj 2023
- ”Länsstyrelsen upphäver Jutabeslutet” – 25 maj 2023
Juta: Struntar Lst i hemfrid och rättsfall?
Anm. Fortsättning på bloggen “Juta: Länsstyrelsens tomtplatsavgränsning”.
Det har sedan i varje fall Davidssons tid på Juta varit få personer som har gått på grusvägen längs huset eller på gräsmattan nedanför. Människor upplever tydligen att de inkräktar på hemfridszonen om de gör det. De vet att allemansrätten inte ger dem rättighet att röra sig i en hemfridszon. Istället går de vid älvkanten. Det händer dessutom ytterst sällan att människor går längs grusvägen i norr, från fiskhuset mot bostadshuset. Även då känner människorna att de inkräktar på Davidssons hemfridszon. De vänder och går tillbaka. Eller också använder de gångbron som Davidsson har lagt över bäckravinen. (Som dock är borttagen just nu.)
Handläggaren och hans chef på Länsstyrelsen vill med sin tomtplatsavgränsning att människor ska gå var som helst över gräsmattan, ända upp till grusvägen vid huset – se A.
Sedan kan de svänga upp på grusvägen norr om Jutahuset, se B, för att gå runt bäckravinen och in i skogen. Länsstyrelsen vill att Davidsson ska sätta upp staket och grindar för att, som i en labyrint, visa allmänheten var de kan gå och var tomtplatsavgränsningen sträcker sig. Länsstyrelsen anser att Davidssons hemfridszon är mycket begränsad, allmänheten kommer oerhört nära huset och altanen.
Länsstyrelsens ”lösning” på tomtplatsavgränsning skulle innebära bland annat att Bengt Davidsson och hans fru måste åka igenom tre grindar (se blå pilar på fotot ovan) för att parkera bilen på norrsidan av huset (“baksidan”). Den rörelsehindrade Bengt måste alltså (1) gå ur bilen för att öppna grinden när han kommer hem, (2) sätta sig i bilen, köra igenom och sedan (3) gå ur bilen och stänga grinden – och sedan (4) sätta sig i bilen för att köra till nästa grind. Sammanlagt tre grindar. (Se “Länsstyrelsen upphäver Jutabeslutet”.) Bengt ska alltså ta sig in och ut ur bilen 12 gånger. Det anser de två personerna på Länsstyrelsen. De bedömer att det:
“är rimligt i förhållande till avvägningen mellan de enskilda och allmänna intressena som strandskyddet representerar.”
Jag undrar vad t ex DHR säger om Länsstyrelsens bedömning…?
Vänersborgs byggnadsnämnd har gjort en totalt annorlunda bedömning än Länsstyrelsen. I sitt beslut om strandskyddsdispens den 7 mars slår nämnden till en början fast att den har gjort en avvägning mellan enskilt och allmänt intresse enligt Miljöbalken 7 kap 25 §. I Miljöbalken står det:
“Vid prövning av frågor om skydd av områden enligt detta kapitel skall hänsyn tas även till enskilda intressen. En inskränkning i enskilds rätt att använda 
mark eller vatten som grundas på skyddsbestämmelse i kapitlet får därför inte gå längre än som krävs för att syftet med skyddet skall tillgodoses.”
Det står alltså att ”hänsyn skall tas” även till Davidssons intressen. Bestämmelsen är ett uttryck för en så kallad proportionalitetsprincip.
Miljöbalken anger även på sätt och vis gränsen för avvägningen av intressen – 7 kap 18 f §:
“Ett beslut om att upphäva eller ge dispens från strandskyddet ska inte omfatta ett område som behövs för att mellan strandlinjen och byggnaderna eller anläggningarna säkerställa fri passage för allmänheten”
I broschyren “Strandskydd” från Naturvårdsverket och Boverket (kan laddas ner här) så diskuteras begreppet “fri passage”. De två statliga verken skriver:
“När dispens givits för byggnader eller anläggningar inom ett strandskyddat område ska en fri passage som är minst några tiotal meter bred alltid lämnas för allmänheten. Passagen ska vara så bred att allmänheten obehindrat kan gå utmed stranden.”
Vad jag kan förstå så måste denna skrivning från Naturvårdsverket och Boverket ha en mycket hög officiell status. Fast kanske inte på Länsstyrelsens naturavdelning i Vänersborg. Där anser och bedömer de 1+1 personerna annorlunda. Det räcker inte med “några tiotal meter”, Länsstyrelsen vill ha en passage på 60 meter…
I byggnadsnämndens beslut (den 7 mars 2023) konstateras:
“Dispensen motverkar inte strandskyddets syfte att säkra allmänhetens tillgång till strandområden och bevara goda livsvillkor för djur- och växtlivet. … Fri passage längs stranden kan säkerställas.”
Och så är det. Byggnadsnämnden försäkrar sig också om att allmänheten ska kunna gå vidare över den tämligen breda och djupa bäckravinen norr om Juta. Nämnden sätter som villkor för strandskyddsdispensen att:
“Bro eller annan gångbar passage ska anordnas över det djupa diket i den norra delen av den fria passagen”
Bengt Davidsson har med egna medel satt upp en bro över “det djupa diket”, och byggnadsnämnden skrev:
“Detta gjorde området mycket mer tillgängligt och var mycket uppskattat.”
Davidsson hade tänkt sätta tillbaka bron, men så började Länsstyrelsen “strula”…
Länsstyrelsen tycks se gräsmattan/ängen mellan Jutahuset och älven som ett blivande utflyktsmål för allmänheten där det är fritt fram att spela brännboll eller dricka kaffe. (Se “Juta: Länsstyrelsens tomtplatsavgränsning”.) Kommunen har en annan uppfattning…
“Gränsen mot älven har inte varit markerad med staket eller dylikt men 
vittnesmål gör gällande att man ändå inte gärna gått på gräsytan framför huset då denna upplevts som privat, en känsla som bekräftas vid ett platsbesök mycket på grund av husets höga läge med fri sikt över gräsytan.”
Byggnadsförvaltningen har varit på plats och dragit egna logiska slutsatser. Förvaltningen har också tagit hänsyn till vittnesmål, som bekräftar slutsatserna. Länsstyrelsen bryr sig inte om vittnesmål.
Byggnadsnämnden återkommer till varför den bedömer att gräsmattan/ängen bör ingå i tomtplatsen:
“Bedömningen görs utifrån förhållandena på platsen, framförallt byggnadens höga läge och den öppna ytan nedanför samt de berättelser om hur området har använts och hur människor rört sig i området. … Byggnaden har ett högt läge och marken sluttar ner mot vattnet. Det är fri sikt från vattenkanten och upp mot huset.”
Den här aspekten har inte Länsstyrelsens utsände beaktat. Det är lite märkligt eftersom det finns ett antal prejudicerande domar kring detta förhållande från Mark- och miljööverdomstolen. De domarna stöder byggnadsnämndens bedömning…
I en dom (M 12640-19) från den 7 maj 2021 kom Mark- och miljööverdomstolen fram till den tomtplatsavgränsning som syns på flygbilden. Domstolen motiverade sin bedömning:
“När det gäller förhållandena på platsen framgår det av det tillgängliga underlaget att strandområdet är lägre beläget än marken kring bostadshuset och att en person som befinner sig vid strandlinjen endast kan se husets tak. Fotografier tagna från bryggan visar dock att bostadshuset syns tydligt för den som närmar sig strandområdet från vattnet.”
Domstolen betraktade hela området från sjön till huset som privat, eftersom man kunde se bostadshuset från bryggan. Hela området från stranden till byggnaden skulle därför ingå i hemfridszonen, i den privata tomtplatsen.
Jag tycker att beskrivningen har stora likheter med Juta. Och det tycker förresten byggnadsnämnden också:
“Vid besök på platsen idag känns det, som nämnts ovan, att huvudbyggnadens storlek och läge genererar en hemfridszon som sträcker sig nästan hela vägen ner till vattnet.”
Fast på Juta syns huset ännu tydligare från älvkanten än i rättsfallet ovan…
Hemfrid har vad jag förstår av domstolens resonemang att göra med insyn. Kan man se in i huset eller in på den privata tomtplatsen så är den inte privat längre. Och då är det ingen hemfridszon. Men en hemfridszon har varje fastighetsägare rätt till.
Mina funderingar styrks av en annan dom i Mark- och miljöverdomstolen. I mål M 1850-15, 30 juni 2015, motiverar domstolen sitt prejudicerande domslut:
“På denna plats bidrar den befintliga byggnadens utformning, med stora fönster mot vattnet som upptar nästan hela fasaden mot stranden, till att byggnaden får anses ha en inte obetydlig hemfridszon i denna riktning, likaså åt de två håll som gavlarna vetter mot.”
De stora fönstren i huset genererar alltså, enligt Mark- och miljööverdomstolen, i sig en “inte obetydlig hemfridszon”. Och det av den anledningen att allmänheten kan gå längs stranden och titta in i huset – genom de stora fönstren… Möjligheten till insyn gör att bostaden och tomtplatsen inte är privat. Hemfridszonen måste därför omfatta hela området ner till sjön…
Det håller inte Länsstyrelsens naturavdelning i Vänersborg med om. Det tycks istället som om Länsstyrelsen anser att hemfridszonen på Juta endast finns inomhus, i varje fall om Davidsson drar ner rullgardinerna i fönstren…
Länsstyrelsen hänvisar inte till några rättsfall i sitt beslut. Det gör däremot byggnadsnämnden:
“I ett rättsfall från MÖD (M 12640-19) ingick dock angränsande mark som skötts som tomt i tomtplatsavgränsningen trots att den inte ingick i det som bedömdes som hemfridszonen.”
En annorlunda vinkling men domen talar för nämndens beslut.
Byggnadsnämnden hänvisar till ytterligare en dom, och den tycker jag passar bra som avslutning på denna blogg. Den visar att nämndens beslut var genomtänkt och väl motiverat. Byggnadsnämnden skriver:
“Enligt miljöbalken ska en intresseavvägning göras mellan fastighetsägarens enskilda intressen och det allmänna intresset som syftet med strandskyddet utgör. Enligt förarbetena är syftet med bestämmelsen att ge uttryck för en proportionalitetsprincip. I tidigare praxis (innan 2018) har möjligheterna att lämna dispens begränsats till de uppräknade förutsättningarna i 7 kap. 18 c – d §§. Men ny praxis öppnar för en bredare avvägning.”
Det tycks som om byggnadsnämnden har en djupare kunskap om strandskydd och strandskyddsdispenser än naturavdelningen på Länsstyrelsen… Byggnadsnämnden fortsätter:
“I MÖD M 4244-19 resonerar domstolen om att det skulle kunna vara möjligt att utföra kompensationsåtgärder ”Om en redan utförd åtgärd avviker från en given strandskyddsdispens eller från vad som skulle kunna godtas vid en helt ny dispensprövning bör det däremot inte vara uteslutet att vid en proportionalitetsavvägning beakta om det finns möjlighet att på annat sätt kompensera för den negativa påverkan som åtgärden medför (jfr 16 kap. 9 § 
första stycket 3 miljöbalken, där det föreskrivs att bl.a. dispens får förenas med skyldighet att utföra eller bekosta särskilda åtgärder för att kompensera det intrång i allmänna intressen som verksamheten medför)”.”
Bron över “det djupa diket” skulle kunna ses som en kompensationsåtgärd skriver byggnadsnämnden.
Jag förstår inte hur Länsstyrelsen tänker när den upphäver och ändrar Vänersborgs kommuns strandskyddsdispens.
Fortsättning följer i bloggen ”Juta: Allemansrätt – egendomsskydd”.
===
Bloggar om Juta efter Länsstyrelsens beslut:
- ”Juta i Svt (4): Jäv på Länsstyrelsen?” – 19 juli 2023
- ”Juta i Svt (3): Vittnet J” – 16 juli 2023
- ”Juta i Svt (2): Är beslutet i Lst rättssäkert?” – 13 juli 2023
- ”Juta i Svt (1): Lst kan inte lagen” – 11 juli 2023
- ”Jutabron på plats!” – 22 juni 2023
- ”Juta: Mer om flygbilderna” – 11 juni 2023
- ”Juta: Länsstyrelsens fotobevis” – 4 juni 2023
- ”Juta: Inte ianspråktaget…” – 2 juni 2023
- ”Juta: Allemansrätt – egendomsskydd” – 31 maj 2023
- ”Juta: Struntar Lst i hemfrid och rättsfall?” – 30 maj 2023
- ”Juta: Länsstyrelsens tomtplatsavgränsning” – 29 maj 2023
- ”Juta: Kan Länsstyrelsen lagen?” – 28 maj 2023
- ”Länsstyrelsen upphäver Jutabeslutet” – 25 maj 2023
Juta: Länsstyrelsens tomtplatsavgränsning
Anm. Fortsättning på bloggen “Juta: Kan Länsstyrelsen lagen?”.
Som jag skrev i den förra bloggen (se “Juta: Kan Länsstyrelsen lagen?”) så är byggnadsnämndens beslut betydligt utförligare och allsidigare än beslutet från Länsstyrelsen. Byggnadsnämnden har tagit med alla aspekter man kan tänka sig, resonerat, jämfört med prejudicerande rättsfall från Mark- och miljööverdomstolen (MÖD), diskuterat, noterat vittnesmål, analyserat och – tänkt. Nämnden har också varit mån om att beakta alla perspektiv, även Davidssons. Dessutom har nämnden redogjort för och analyserat orsakerna till varför de tidigare besluten blev fel, t ex de felaktiga kartorna.
Länsstyrelsen å sin sida tycks ha bestämt sig för ett beslut och sedan bara beaktat de argument som bekräftar slutsatsen. Jag kan inte låta bli att fundera på om det finn
s några bakomliggande motiv bakom den okänsliga och nedlåtande attityden och behandlingen av Bengt Davidsson och hans fru. När Davidsson t ex överklagade byggnadsnämndens beslut 2018 till Länsstyrelsen ville han att Länsstyrelsen skulle göra platsbesök på Juta. Då skrev Länsstyrelsen i sitt beslut den 15 oktober 2018:
“Mot bakgrund av det underlag som finns i ärendet, med bland annat kartor och fotografier, gör Länsstyrelsen bedömningen att ett platsbesök inte är nödvändigt för att kunna avgöra ärendet.”
Då gick kommunens beslut mot Davidsson. I mars 2023 beslutade kommunen istället till Davidssons fördel… Då rycker Länsstyrelsen genast ut och gör tre platsbesök. Den första gången var de tre personer. Det kan också noteras att vid de två första gångerna var besöken oanmälda.
Vi får se vad andra tycker om Länsstyrelsens objektivitet.
Det viktigaste i Länsstyrelsens beslut är den nya tomtplatsavgränsningen. Det är den som så att säga leder till allt det andra.
Först av allt, så här ser Jutafastigheten ut:
Det kan vara bra att ha flygbilden i minnet. Den tunna gula linjen markerar Jutafastighetens gränser. Det är lite tveksamt var gränsen går längs älvkanten, 
älven har nämligen tuggat i sig stora delar av grannens jordbruksfastighet. Det har i varje fall tidigare gått en remsa på 15-30 meters bredd till fiskhuset. Fiskhuset står tveklöst på grannens fastighet. (Ärendehandläggaren på Länsstyrelsens naturavdelning har i sin iver anmält fiskhuset 
till byggnadsförvaltningen för, tror jag, brott mot strandskyddsdispensen. Det handlar alltså om Davidssons jordbrukande granne.)
2018 beslutade byggnadsnämnden att tomtplatsavgränsningen skulle ha följande utseende – se karta till vänster. Inte ens grusvägen förbi huset ingick i tomtplatsen.
Det var på denna karta som Jutahuset var felaktigt inritat och tomtplatsavgränsningen gick över ena hörnet på altanen. Den avgränsningen gällde fram till och med den 7 mars 2023. Då ändrade byggnadsnämnden tomtplatsavgränsningen. Gränsen fick då följande sträckning, se de röda strecken:
De gröna pilarna (i norr) visar var allmänhetens fria passage ska gå om det inte finns någon bro över bäckravinen eller, som byggnadsnämnden skriver, ”det djupa diket”.
Det är denna, den senaste tomtplatsavgränsningen som ärendehandläggaren på Länsstyrelsens naturavdelning och hans chef upphäver – och ändrar. De anser att tomtplatsavgränsningen ska ha följande utseende:
Det blev ungefär som den gamla tomtplatsavgränsningen – se de röda linjerna. Grusvägen förbi huset hamnade dock innanför avgränsningen, medan grusvägen norr om huset hamnade utanför.
Länsstyrelsen förklarar sin tomtplatsavgränsning med, för det första, att gräsytan från grusvägen längs huset ner till älven:
“inte har varit kontinuerligt hävdat som tomtmark efter 1975”
Handläggaren fortsätter:
“endast delar av markområdet runt bostadshuset är att betrakta som ianspråktagen som tomtmark.”
Notera – ”endast delar av markområdet runt bostadshuset”…
Länsstyrelsen underkänner byggnadsnämndens bedömning totalt. Jag återkommer till frågan om ianspråktagen mark i en senare blogg. Jag tänkte i denna blogg redogöra för Länsstyrelsens andra argument:
“den aktuella dispensen riskerar att privatisera ett område som idag är allemansrättsligt tillgängligt.”
I Sverige finns det ett strandskydd som är formulerat i miljöbalken. Syftet med strandskyddet är att trygga förutsättningarna för allemansrättslig tillgång till strandområden. (Och att bevara goda livsvillkor för djur- och växtlivet, vilket inte är aktuellt på Juta.)
Länsstyrelsen skriver i sitt beslut:
“Allmänheten måste även fortsättningsvis kunna röra sig i området utan att känna sig avhållna från platsen…”
Det är ett märkligt och på sätt och vis hypotetiskt resonemang. Vilka skulle känna sig “avhållna från platsen” menar Länsstyrelsen? Jag tror inte att människor gör det.
Jag tror att Länsstyrelsen ser framför sig hur Davidssons gräsmatta/äng ska bli platsen för något slags uppehållsställe för allmänheten. Ett plats där allmänheten kan spela brännboll och sitta i gräset med medhavd kaffekorg. Men Jutafastigheten har aldrig någonsin fungerat som allmänhetens uppehållsställe. Davidsson har inte heller någon som helst erfarenhet av att allmänheten har efterfrågat att Jutas gräsyta ska bli det heller.
Allmänheten ska också ha möjlighet att passera över gräset/ängen om de vill anser Länsstyrelsen. Allmänheten kan då gena och “tjäna” några meter istället för att gå runt vid älvkanten. 
Men eftersom Davidsson inte får sköta om gräsmattan, det privatiserar, kommer det inte att ta lång tid förrän allt är igenväxt. Se bara på det gamla koloniområdet vid Nabbensberg. (Se “Epilog: Koloniområdet på Nabbensberg”.) Det är för övrigt ytterst sällan som människor går över gräsmattan/ängen. De går “automatiskt” längs älven, eftersom de inte anser att gräsmattan/ängen är allemansrättslig tillgänglig.
Länsstyrelsen fortsätter:
“…bedömer Länsstyrelsen att den tomtplats som meddelats i detta beslut är rimligt i förhållande till avvägningen mellan de enskilda och allmänna intressena som strandskyddet representerar.”
Jag har svårt när en myndighet använder ordet “bedömer” i ett sådant här sammanhang. Det är en enda person, en chef, som beslutar efter att en enda ärendehandläggare på naturavdelningen har föredragit ärendet. Det är alltså bara 1+1 personer som representerar lagen och som “bedömer” att avvägningen är rimlig – för allmänheten och för Davidsson. I byggnadsnämnden är det, förutom tjänstepersonerna som arbetar fram underlaget, 9 ledamöter (och 9 ersättare) som gör bedömningen.
De två personerna på Länsstyrelsen anser (ordet “anser” används i beslutet) att:
“det allmänna intresset som strandskyddet representerar väger tyngre än det enskilda intresset att ha markområdet i öster och norr om grusvägen som tomtmark.”
Jag tycker att det är absurt. Davidsson har inga rättigheter på sin egen mark. Länsstyrelsen exproprierar i praktiken hela Davidssons tomt och gör den helt oanvändbar. Kvar blir en smal grusväg och en svåråtkomlig tomtmark med ett brant berg väster om huset, ett område som den rörelsehindrade 
Davidsson inte ens klarar av att gå i… Och fru Davidsson får nöja sig med att odla krasse i en kruka i köket…
Och det anser (ordet används alltså i beslutet) 1+1 personer på Länsstyrelsen är en rimlig avvägning… (Jag återkommer i nästa blogg till avvägning mellan olika intressen.)
De flesta tänker att tjänstepersoner på Länsstyrelsen naturligtvis har koll på alla lagar, och det har de förhoppningsvis. Men tjänstepersonerna “bedömer”, de “anser”… Och så länge det är på det viset, så blir det med nödvändighet tämligen subjektivt. Särskilt som de inte anför några prejudicerande domar till stöd för sina slutsatser…
Fortsättning följer i bloggen ”Juta: Struntar Lst i hemfrid och rättsfall?”.
===
Bloggar om Juta efter Länsstyrelsens beslut:
- ”Juta i Svt (4): Jäv på Länsstyrelsen?” – 19 juli 2023
- ”Juta i Svt (3): Vittnet J” – 16 juli 2023
- ”Juta i Svt (2): Är beslutet i Lst rättssäkert?” – 13 juli 2023
- ”Juta i Svt (1): Lst kan inte lagen” – 11 juli 2023
- ”Jutabron på plats!” – 22 juni 2023
- ”Juta: Mer om flygbilderna” – 11 juni 2023
- ”Juta: Länsstyrelsens fotobevis” – 4 juni 2023
- ”Juta: Inte ianspråktaget…” – 2 juni 2023
- ”Juta: Allemansrätt – egendomsskydd” – 31 maj 2023
- ”Juta: Struntar Lst i hemfrid och rättsfall?” – 30 maj 2023
- ”Juta: Länsstyrelsens tomtplatsavgränsning” – 29 maj 2023
- ”Juta: Kan Länsstyrelsen lagen?” – 28 maj 2023
- ”Länsstyrelsen upphäver Jutabeslutet” – 25 maj 2023
Juta: Kan Länsstyrelsen lagen?
Anm. Fortsättning på bloggen ”Länsstyrelsen upphäver Jutabeslutet”.
Det hänger mörka tunga moln över Juta. En enskild nitisk tjänsteperson från Länsstyrelsen, en ärendehandläggare på naturavdelningen, och hans chef har vänt upp och ner på livet för Bengt Davidsson och hans fru.
Ärendehandläggaren från Länsstyrelsen gjorde några oanmälda fältbesök på Juta. Han studerade, antecknade och fotograferade. Väl tillbaka till Länsstyrelsens kontor vid Fesketorget formulerade han ett beslut som innebar att Bengt Davidsson och hans fru blev av med sin tomt. Davidssons och hans frus framtid tog snabbt en mycket tråkigare och dystrare vändning än de någonsin i sina vildaste fantasier kunde ha anat.
I den förra bloggen redogjorde jag för själva beslutet. (Se “Länsstyrelsen upphäver Jutabeslutet”.) I denna ska jag börja med att titta lite noggrannare på Länsstyrelsens beslut. Det blir flera bloggar, det inser jag direkt. Hur många vet jag inte. Tanken är att återge de förklaringar och motiveringar som ärendehandläggaren på Länsstyrelsen anför till stöd för sitt beslut. Han och hans chef har en totalt annorlunda värdering och uppfattning om strandskyddet på Juta än vad Vänersborgs byggnadsnämnd har. På det viset handlar inte Länsstyrelsens beslut bara om Länsstyrelsen mot Davidsson utan också Länsstyrelsen mot byggnadsnämnden.
Först tänkte jag att försöka låta bli att kritisera och argumentera, i varje fall alltför mycket. Anledningen är att Davidsson har anlitat juridisk expertis och de håller som bäst på att förbereda ett överklagande av Länsstyrelsens beslut till Mark- och miljödomstolen. De får planera och tänka över sina argument, taktik och strategi i lugn och ro. Tänkte jag. Jag inser att det blir svårt, ärendehandläggarens beslut är nämligen tämligen upprörande…
Bengt Davidsson har pratat med “inspektören” och ärendehandläggaren från Länsstyrelsen. Davidsson förde då fram vissa aspekter av betydelse i “fallet Juta”. Bengt nämnde t ex att han är rörelsehindrad, att sopbilen enligt kommunens regler måste ha en viss minimiyta för att kunna vända vid huset, att plan- och bygglagen innehåller bestämmelser om hur en bostad och ett bostadshus ska vara beskaffat osv. Tjänstepersonen från Länsstyrelsen gjorde helt klart för Davidsson att för honom hade dessa aspekter ingen som helst betydelse. Han och Länsstyrelsen struntade i allt annat än Miljöbalken. Det var utifrån Miljöbalken, och enbart den, som beslutet skulle fattas.
Överlag kör den nitiske ärendehandläggaren från Länsstyrelsen sitt eget race. Han tycks inte ha läst byggnadsnämndens beslut med dess allsidiga och objektiva helhetsresonemang och hänvisningar till både rättsfall, vittnen och logiska bedömningar. Ärendehandläggaren tycks ha sin bestämda åsikt klar från början, vilket inte är en helt ovanlig inställning hos vissa tjänstepersoner, och sedan ska den bevisas. Bevis, som lagar och rättsfall eller vanlig logik som talar för motsatsen, bortses det ifrån. Handläggaren ignorerar det mesta som byggnadsnämnden skrev i sitt beslut från den 7 mars 2023. Jag återkommer till det.
Jag har svårt att tro att Mark- och miljödomstolen eller, om nödvändigt, Mark- och miljööverdomstolen inte skulle ta hänsyn till någon annan lagstiftning än Miljöbalken i fallet Juta… Det gör ju inte Vänersborgs byggnadsnämnd.
Med de inledande orden skulle jag vilja börja med en som jag tror stor missuppfattning från ärendehandläggarens sida. Det gäller lyktstolparna längs den smala grusvägen alldeles bredvid Davidssons altan, längs med huset i öster och sedan vikande mot väster där huset slutar.
Lyktstolparna är på sätt och vis en petitess i det stora hela, men jag skrev i torsdagens blogg om dessa. (Se “Länsstyrelsen upphäver Jutabeslutet”.) 
Det handlar om 2 stycken lyktstolpar av sammanlagt 8. De här 2 lyktstolparna var med i två av Länsstyrelsens delbeslut. Ärendehandläggaren på naturavdelningen på Länsstyrelsen både ändrade och upphävde kommunens beslut om strandskyddsdispens för 2 av de 8 lyktstolparna. Två av lyktstolparna ska alltså Davidsson ta bort menar Länsstyrelsen.
Det beslutet förstod varken Bengt Davidsson eller jag. Det gör vi fortfarande inte, men ärendehandläggaren borde, som både Davidsson och jag ser det, överhuvudtaget inte tagit upp dessa lyktstolpar.
Davidsson fick nämligen strandskyddsdispens för samtliga 8 lyktstolpar redan 2018.
Den 17 april 2018 beslutade byggnadsnämnden i Vänersborg:
“Byggnadsnämnden ger strandskyddsdispens för om- och tillbyggnad, ny komplementbyggnad och utomhusbelysning.”
“Utomhusbelysningen” dvs de 8 lyktstolparna, fick alltså strandskyddsdispens redan 2018. Att det var dessa lyktstolpar längs vägen framgår av underlaget.
Bengt Davidsson överklagade byggnadsnämndens beslut till Länsstyrelsen, som då (2018) skrev i sitt beslut/dom:
“Länsstyrelsen avslår överklagandet, det vill säga ändrar inte det överklagade beslutet.”
Byggnadsnämndens beslut om strandskyddsdispens, inklusive lyktstolparna, gällde ansåg Länsstyrelsen. Senare fastställde Mark- och miljödomstolen också byggnadsnämndens dispensbeslut, eftersom Davidsson överklagade Länsstyrelsens beslut även dit.
Den 27 januari 2021 gjorde Vänersborgs flitiga och nitiska miljö- och byggnadsförvaltning en inspektion på Juta. De var ytterst noggranna och anmärkte på det mesta som Davidsson hade gjort och inte gjort. Men. De anmärkte inte på lyktstolparna. Davidsson hade ju fått strandskyddsdispens för dem… (Se “Byggnadsförvaltningen och David på Juta (6/7)”.)
Ärendehandläggaren på Länsstyrelsen kan ha trott att när byggnadsnämnden den 7 mars 2023 beslutade att ge:
“strandskyddsdispens för om- och tillbyggnad, ny komplementbyggnad och utomhusbelysning.”
… att “utomhusbelysning” syftade på de 8 lyktstolparna. Men så var det alltså inte. Byggnadsnämndens dispens gällde:
“Ljuspollare finns uppsatta längs med älven som markerar vandringsleden.”
Samtidigt avslog ärendehandläggaren även strandskyddsdispensen för ljuspollarna. Så han visste naturligtvis att det fanns både lyktstolpar vid vägen vid huset och ljuspollare längs älvkanten. Såvida han inte tänkte fel, men det är svårt att veta. Tjänstepersonen från Länsstyrelsen ändrade också tomtplatsavgränsningen. Det återkommer jag till. Men han ansåg väl att han, när han ändrade tomtplatsavgränsningen, kunde passa på att ändra i andra gamla dispenser när han ändå höll på…
Hur som helst. Davidsson har bevisligen fått strandskyddsdispens för alla 8 lyktstolpar. Ärendehandläggaren från Länsstyrelsen vill alltså upphäva beslutet för 2 av dem. (De ska tas bort.) Men det är tveksamt om Länsstyrelsen kan besluta att riva upp ett över 5 år gammalt beslut. Det finns, och det är jag övertygad om att handläggaren och Länsstyrelsen känner till, något som går under beteckningen “gynnande förvaltningsbeslut”. (Se t ex Lunds Universitet.)
“En grundläggande förvaltningsrättslig princip är att gynnande förvaltningsbeslut vinner negativ rättskraft. Det innebär att gynnande beslut endast kan ändras till fördel för den enskilde.”
Det är Förvaltningslagen som fastställer principer för hur förvaltningsmyndigheter ska fatta beslut, inklusive gynnande beslut. Det finns några få undantag. Mark- och miljööverdomstolen skrev t ex i en dom den 21 januari 2021 (se MÖD 2021:2):
“Med hänsyn till den enskildes trygghet gäller enligt fast praxis att gynnande förvaltningsbeslut vinner rättskraft och kan ändras endast under vissa förutsättningar, till exempel om det försetts med återkallelseförbehåll eller om den enskilde vilselett myndigheten. Så har inte skett i detta fall och beslutet har därför rättskraft.”
Davidsson har inte vilselett någon myndighet. Jag har i dessa “moderna tider” även rådfrågat Chat GPT om det går att bryta mot denna princip. De fåtaliga fall som anges är inte tillämpliga på Juta.
Det är intressant, förvånande – och mycket märkligt. Ärendehandläggaren från Länsstyrelsen känner rimligtvis till denna grundläggande rättsliga princip. Men ändå ändrar han den tidigare strandskyddsdispensen till Davidssons nackdel. Det är också märkligt att det inte finns något resonemang i Länsstyrelsens beslut om principen och varför Länsstyrelsen bryter mot den. Är det Länsstyrelsen som missar något, eller är det jag?
Jag menar, Vänersborgs byggnadsnämnd var noga med att skriva i sitt beslut från den 3 mars:
“Nya beslutet är till sökandes fördel jämfört med tidigare beslut.”
Ärendehandläggaren och Länsstyrelsen har också ritat om tomtplatsavgränsningen. Även här har delar av de nya gränserna ändrats till Davidssons nackdel utifrån besluten 2018 (i byggnadsnämnden, Länsstyrelsen och Mark- och miljödomstolen).
Om Länsstyrelsen bryter mot Förvaltningslagen så skulle det naturligtvis kunna medföra att Länsstyrelsens beslut är olagligt. Det är sannolikt något som Davidsson och hans juridiska ombud tittar på. Om så är fallet kan man undra om det betyder att Länsstyrelsen måste göra om hela beslutet? Eller om Länsstyrelsen i ett sådant fall är helt körd…?
Det kan väl misstänkas, om jag inte har missat något, att Länsstyrelsen i så fall gör om allt igen – och att paret Davidsson får fortsätta leva i plågsam ovisshet.
En kvinna skrev följande om Länsstyrelsen på Facebook:
“Har dom verkligen så lite att göra att dom ska gå på och fortsätta krångla?”
Det verkar som de inte har så mycket att göra på Länsstyrelsens naturavdelning. Handläggaren har vid det här laget besökt Juta tre gånger, varav två gånger oanmäld. Den första gången hade han även två kollegor med sig…
Fortsättning följer i bloggen ”Juta: Länsstyrelsens tomtplatsavgränsning”.
===
Bloggar om Juta efter Länsstyrelsens beslut:
- ”Juta i Svt (4): Jäv på Länsstyrelsen?” – 19 juli 2023
- ”Juta i Svt (3): Vittnet J” – 16 juli 2023
- ”Juta i Svt (2): Är beslutet i Lst rättssäkert?” – 13 juli 2023
- ”Juta i Svt (1): Lst kan inte lagen” – 11 juli 2023
- ”Jutabron på plats!” – 22 juni 2023
- ”Juta: Mer om flygbilderna” – 11 juni 2023
- ”Juta: Länsstyrelsens fotobevis” – 4 juni 2023
- ”Juta: Inte ianspråktaget…” – 2 juni 2023
- ”Juta: Allemansrätt – egendomsskydd” – 31 maj 2023
- ”Juta: Struntar Lst i hemfrid och rättsfall?” – 30 maj 2023
- ”Juta: Länsstyrelsens tomtplatsavgränsning” – 29 maj 2023
- ”Juta: Kan Länsstyrelsen lagen?” – 28 maj 2023
- ”Länsstyrelsen upphäver Jutabeslutet” – 25 maj 2023
Länsstyrelsen upphäver Jutabeslutet
Bengt Davidsson och hans fru fick vara glada i drygt 2 månader. Nästan. I varje fall i 10 dagar…
Den 7 mars beslutade byggnadsnämnden i Vänersborg om en ny strandskyddsdispens med en ny tomtplatsavgränsning enligt Davidssons förslag. Det var en glädjens dag på Jutatorpet. (Se “Juta: Idag fick Davidsson en tomt!”.) Glädjen förtogs till viss del när Davidsson fick ett brev från Länsstyrelsen 10 dagar senare, den 17 mars, där det meddelades att Länsstyrelsen hade beslutat att överpröva byggnadsnämndens beslut. Redan då anade Davidsson oråd.
Den 5 maj fick Davidsson ett besked om att Länsstyrelsen hade avslagit hans överklagande. Det gav upphov till förvirring, eftersom Davidsson inte hade överklagat byggnadsnämndens beslut. 
Nämnden hade ju beslutat som Davidsson önskade. Det visade sig att det handlade om byggnadsnämndens beslut från den 25 oktober 2022. Det var den gången nämnden fastställde det olyckliga och felaktiga beslutet från 2018 när Davidsson hade köpt fastigheten. Och SVT hade reagerat med att göra ett reportage om byggnadsnämnden i Vänersborg. (Se “Davidsson återigen på SVT”.) Det här överklagandet hade Davidsson glömt bort, eftersom det var överspelat med nämndens nya beslut den 7 mars. (Det här beskrev jag i bloggen “Länsstyrelsen synar Juta”.)
Den 23 mars, i år, besökte tre tjänstepersoner från Länsstyrelsen Juta. Det var en vecka efter att Davidsson hade fått det skriftliga meddelandet att Länsstyrelsen skulle överpröva byggnadsnämndens beslut. Besöket gjordes utan att någon som helst kontakt togs med Davidsson. Den 26 april besökte en av de nitiska tjänstepersonerna från Länsstyrelsen Juta ytterligare en gång, återigen utan att meddela Davidsson. Vid detta tillfälle frågade tjänstepersonen två snickare, som 
arbetade vid ”fiskhuset” på Davidssons grannes fastighet, om de arbetade för Davidsson… Det var lite underligt, eftersom både huset och marken det stod på inte ägdes av Davidsson. Sedan var det anmärkningsvärt att en statlig myndighet gick bakom ryggen på den det handlade om…
Den 5 maj ringde en tjänsteperson från Länsstyrelsen, eller möjligtvis byggnadsförvaltningen i Vänersborg, till Davidssons granne, han som ägde ”fiskhuset” nedanför Juta. Tjänstepersonen förhörde sig om det var Davidsson som byggde om “fiskhuset”. Det var återigen mycket underligt, eftersom både Länsstyrelsen och Vänersborgs kommun visste att “fiskhuset” inte fanns på Davidssons mark – eller ägdes av Davidsson.
Davidsson började ana oråd. Glädjen försvann mer och mer – och förbyttes i oro. Det var något som inte stämde.
Det var en riktig känsla. Oron var helt befogad. Och den 17 maj blev besvikelsen verklig – och total. Bengt Davidsson och hans fru blev av med sin tomt. Igen.
“Länsstyrelsen upphäver Vänersborgs kommuns beslut om strandskyddsdispens, dnr STR.2017.33, i den del som avser utomhusbelysning i form av 2 lyktstolpar och 5 ljuspollare på fastigheten Restad 3:2 i Vänersborgs kommun.”
Beslutet illustrerade med fotografier, som den flitige och nitiske tjänstepersonen hade tagit på plats vid sitt fältbesök:
Det var ett underligt beslut, men det skulle Davidsson kunna leva med. Men det kom mer… Först återupprepades emellertid beslutet om de två lyktstolparna, och det förstår inte riktigt varken Davidsson eller jag:
“Länsstyrelsen ändrar Vänersborgs kommuns beslut om strandskyddsdispens, dnr STR.2017.33, som gäller antalet lyktstolpar som är placerade öster om grusvägen i form av 8 lyktstolpar till 6 lyktstolpar.”
Davidsson trodde inte det var sant. Han hade satt upp 8 lyktstolpar längs den privata vägen förbi sitt hus, från infarten till “baksidan” på huset – och nu ville Länsstyrelsen ta bort 2 av dem. Davidsson fattade ingenting. Dessutom var ju lyktstolparna seriekopplade och ta bort två som stod mellan de andra var inte helt okomplicerat.
Men det skulle bli värre. Och nu slutade Davidsson att andas…
Länsstyrelsen fortsatte sitt beslut.
“Även tomtplatsavgränsningen ändras på fastigheten Restad 3:2 i Vänersborgs kommun. Länsstyrelsen gör även ett tillägg av följande villkor för dispensen:
- Tomtplatsen åt öster ska markeras med staket, mur, häck eller liknande.
- Tomtplatsen åt norr ska markeras med grindar.
- Tomtplatsen åt söder ska markeras med grind.”
Det utförliga beslutet hänvisade självklart till en karta:
Det blev många grindar…
För att tydliggöra sina beslut så illustrerade den flitige och nitiska inspektören med flera närbilder från sitt fältbesök.
Tre grindar betyder att när Bengt Davidsson eller hans fru ska parkera bilen på norrsidan av huset (“baksidan”) så måste de gå ur bilen för att öppna grinden, köra igenom och sedan gå ur bilen och stänga grinden – vid tre tillfällen. Den rörelsehindrade Bengt ska in och ut ur bilen 6 gånger.
Länsstyrelsen har även godkänt ett av byggnadsnämndens beslut:
“Länsstyrelsen godkänner Vänersborgs kommuns beslut om strandskyddsdispens, dnr STR.2017.33, för om- och tillbyggnad och ny komplementbyggnad på fastigheten Restad 3:2 i Vänersborgs kommun.”
Alltid något, men hade Davidsson fått välja hade han hellre fått byggnadsnämndens tomtplatsavgränsning godkänd…
Länsstyrelsen utvecklar och motiverar sina beslut i texten. Det görs med bland annat ett antal flygfotografier, som i flera fall är helt nya. Det förvånade för övrigt Davidsson eftersom Länsstyrelsen har behandlat Davidssons ärende tidigare, 2018. Vilket naturligtvis Vänersborgs byggnadsnämnd och byggnadsförvaltning också har gjort i flera omgångar. Och så kommer det alltså nya fotografier nu, efter 5 år.
Jag ska i en senare blogg återge Länsstyrelsens motiveringar och ståndpunkter. Det är naturligtvis av stort intresse hur den nitiske och flitige inspektören resonerar.
Besluten får stora konsekvenser för Bengt Davidsson och hans fru. Det pensionärsliv som Davidsson hade planerat att börja leva får bli någon annan gång. Det blir ingen lugn och ro, han får istället fortsätta sin till synes tröstlösa kamp mot enskilda nitiska och flitiga tjänstepersoner.
Fortsättning i bloggen ”Juta: Kan Länsstyrelsen lagen?”.
===
Bloggar om Juta efter Länsstyrelsens beslut:
- ”Juta i Svt (4): Jäv på Länsstyrelsen?” – 19 juli 2023
- ”Juta i Svt (3): Vittnet J” – 16 juli 2023
- ”Juta i Svt (2): Är beslutet i Lst rättssäkert?” – 13 juli 2023
- ”Juta i Svt (1): Lst kan inte lagen” – 11 juli 2023
- ”Jutabron på plats!” – 22 juni 2023
- ”Juta: Mer om flygbilderna” – 11 juni 2023
- ”Juta: Länsstyrelsens fotobevis” – 4 juni 2023
- ”Juta: Inte ianspråktaget…” – 2 juni 2023
- ”Juta: Allemansrätt – egendomsskydd” – 31 maj 2023
- ”Juta: Struntar Lst i hemfrid och rättsfall?” – 30 maj 2023
- ”Juta: Länsstyrelsens tomtplatsavgränsning” – 29 maj 2023
- ”Juta: Kan Länsstyrelsen lagen?” – 28 maj 2023
- ”Länsstyrelsen upphäver Jutabeslutet” – 25 maj 2023
Stefan Kärvlings blogg 
Senaste kommentarer