Hem > Byggnadsnämnden, Juta, strandskydd > Davidsson: Ianspråktaget? (2/4)

Davidsson: Ianspråktaget? (2/4)

Anm. Den här bloggen är en fortsättning på bloggen “Davidsson: Ianspråktaget? (1/4)”.

Davidsson hade överklagat beslutet om tomtplatsavgränsningen till Länsstyrelsen. Byggnadsförvaltningen hade lämnat in sin uppfattning, dvs den utredning som hade gjorts, till Länsstyrelsen. Det skrev jag om i den förra bloggen.

Förvaltningen fortsatte sin beskrivning till Länsstyrelsen:

“Bostadshuset signalerar att här bor någon och därmed hålls ett naturligt avstånd till byggnaden. En hemfridszon dit allmänheten inte har tillträde omger byggnaden.”

Det är så sant som det är sagt. Knappt någon person går på vägen ens nu för tiden. Allmänheten inser att den inte ska gå över altanen eller på vägen 2-3 meter från där paret Davidsson sitter och intar sin frukost… Men den slutsatsen drog inte tjänstepersonerna när det gällde tomtplatsavgränsningen. Då behövdes vägen till “allmänhetens fria passage”. Vilket de för övrigt backar på i den senaste kommunikationen med Davidsson. Nu ska allmänheten passera på gräset direkt bredvid vägen, 5-6 meter från frukostbordet…

Och så kommer den motivering som definitivt, enligt förvaltningen, konstaterade att området (gräsmattan) inte var ianspråktaget:

“Byggnadsförvaltningen håller inte med sökande om att gräsmattan framför huset, mellan grusvägen och älven, har nyttjats som tomtmark sedan 1950-talet. Äng och betesmark är inte detsamma som tomtmark. Jordbruksmark har inte samma avhållande effekt som en anlagd trädgård. Det glesa enkla staket med stolpar och tråd som syns på fotografiet från 1951 har inte satts upp för att utestänga människor utan för att hägna in och skydda tamdjur och grödor. Varken staketet eller användningen har privatiserat marken. Flygbilder över Jutatorpet visar att marken framför torpet inte var privat när strandskyddslagstiftningen kom 1975.”

Oj så fel byggnadsförvaltningen har. Tjänstepersonerna har inte tagit reda på fakta. Det kommer jag att visa…

Det fotografi från 1951, som det hänvisas till, finns inte med i det material som jag har fått från byggnadsförvaltningen.

Förvaltningen pratade om hela området nedanför huset. I den förra bloggen visade jag att det, under i varje fall längre perioder, endast var en del av marken som var “uppodlad” och som senare användes till en rasthage för hästar. (Se “Davidsson: Ianspråktaget? (1/4)”.) Är en mindre odling, som ett led i sysselsättningen och behandlingen av patienter, att betrakta som jordbruksmark? Var går gränsen mellan ett trädgårdsland och ett jordbruk? Och när blir patienter bönder? Och som sagt, vet Vänersborgs byggnadsförvaltning hur länge denna del av marken var uppodlad… 

Byggnadsförvaltningen bifogade ett antal bilder i tjänsteunderlaget, det underlag som senare även skickades till Länsstyrelsen. De skulle utgöra bevis på att området mellan vägen förbi Jutatorpet och älven inte varit ianspråktaget.

De här fotografierna har byggnadsförvaltningen bifogat till både byggnadsnämnden inför sammanträdet den 17 april 2018 och till Länsstyrelsen. De ska bevisa att Jutafastigheten inte har varit ianspråktagen.

Det här flygbilderna bevisade alltså enligt byggnadsförvaltningen och byggnadsnämnden, och senare Länsstyrelsen, att området nedanför “Jutatorpet” inte har varit ianspråktaget, dvs privatiserat. (Är bloggläsarna överbevisade och lika övertygade om att Davidsson har fel…?)

Särskilt viktig var, och är, tydligen flygfotot från 1975 – året då strandskyddsreglerna började gälla hela landet.

Fotografierna från 1960 och 1975 är inte helt lätta att tyda, men det ser ut som om jordbrukaren söder om Juta kan ha odlat upp även området på Juta. Men flera vittnesmål säger att patienterna utnyttjade marken till att odla. Och tittar man noga på den ganska otydliga bilden från 1975, så kan man skönja ett ljusare parti. Var det ett trädgårdsland? Fotot kan ju också ha tagits sent på hösten eller tidigt på våren när ingenting odlades. Det kan ju faktiskt ha varit på det viset att hela området inte var uppodlat. Det kanske är en gräsmatta både på Juta och på jordbrukarens mark vid det tillfället…

Och kan man verkligen urskilja om det fanns ett staket mellan Juta och jordbrukarens fastighet…? Tittar man riktigt noga så ser man faktisk en tunn ljusare linje mellan fastigheterna.

Kan någon vara 100% säker på att flygfotot från 1975 bevisar att Juta inte var ianspråktaget? Byggnadsförvaltningen kan det, Länsstyrelsen kan det. Eller hur var det förresten, skrev inte byggnadsförvaltningen till Davidsson i “kommunikationen” inför nämndens beslut nu i december:

“Området nedanför vägen ner mot Göta älv bedöms inte varit ianspråktagen såsom tomt innan 1975…”

“Bedöms”. Förvaltningen tror… Förvaltningen är inte 100% säker…

Som jag ser det så får detta antagande en alldeles för stor konsekvens för tomtplatsavgränsningen. Det torde i ett sådant här fall vara att föredra – “fria istället för att fälla”.

Det kan också konstateras på fotografierna från 1960 och 1975 att vägen på Juta hade en annan sträckning än idag. Den gick betydligt längre från huset. Mellan vägen och huset var det ett tämligen stort område på gräsmattan. Det torde även byggnadsförvaltningen kunna se att åtminstone den delen var ianspråktagen. Det är dock lite svårt att se hur stort detta område var, jag redovisar några bilder senare som ger en bättre uppfattning. Det är också så att älven har ätit upp en ganska stor del av marken.

Det här är oerhört viktigt att konstatera – hela området nedanför Jutatorpet (mellan huset och den tidigare vägen) var INTE ianspråktaget. Det visar de tidigaste flygfotografierna tydligt.

De övriga fotografierna, från och med 2006 och framåt, visar lika tydligt skillnaden mellan marken på Jutafastigheten och jordbrukarens mark. Marken på Juta är inte uppodlad. Det är dock svårt att veta exakt när marken slutade odlas, om den nu odlades överhuvudtaget 1975…

Det kan vara svårt för en lekman att inse att marken inte är ianspråktagen om det sker någon typ av “jordbruksverksamhet” på den. Men så är lagen. Men stämmer byggnadsförvaltningens beskrivning? Kan, som sagt, flygbilden från 1975 bevisa att marken inte var ianspråktagen? Tänk om t ex en odling på området togs bort veckan efter att flygfotona var tagna? Eller att det inte var någon odling överhuvudtaget? Och om det finns ögonvittnen som har sett andra saker eller om det finns andra fotografier?

Det är anmärkningsvärt att byggnadsförvaltningen inte någonstans nämner att Juta-fastigheten omgärdades av staket och skyltar om att det var ett område där obehöriga inte hade tillträde. Staketet sattes bevisligen upp 1969 (jag återkommer till det i nästa blogg). Det gick ända uppe från infarten till Juta och ner till älvkanten, utom kanske omkring 10 meter allra närmast älven, dvs där Jutafastigheten slutade. Ett staket är ett ganska tungt bevis på att egentligen hela fastigheten var att betrakta som ianspråktagen. Men det var av flygfotona att döma senare än 1975. Eller? Det kanske ändå fanns ett staket där…

Länsstyrelsen höll med byggnadsnämnden och -förvaltningen. Den ansåg inte att Davidsson hade visat att:

“marken mellan grusvägen och älven kontinuerligt har varit ianspråktagen som tomtmark sedan tiden innan strandskyddsbestämmelserna trädde i kraft.”

Men mellan den gamla grusvägen och huset då? Eller hela området efter år 2000 då Juta såldes till en privatperson?

Det är tydligen så att Länsstyrelsen anser att det är Davidsson som har bevisbördan. Jag kan inte låta bli att tänka, om byggnadsnämnden hade godkänt Davidssons ansökan så skulle ingen kunna bevisa motsatsen heller. Hur skulle någon kunna bevisa att området inte kontinuerligt hade varit ianspråktaget? Den bevisning som byggnadsförvaltningen hade lagt fram var inte övertygande… Ett otydligt flygfoto från 1975…

Och “kontinuerligt”, som Länsstyrelsen skrev. Det är ett högt ställt krav, att bevisa att marken har varit ianspråktagen varenda dag sedan 1975. Hur kan man göra det? Och går det att göra motsatsen?

Men Davidsson ska tydligen inte vara ledsen:

“Byggnadsförvaltningen bedömer att fastighetsägarens begränsning i förfogandet av sin egendom som strandskyddet medför inte är så betungande att den inte kan accepteras.”

Men tänk att det är så viktigt hur det eventuellt såg ut 1975. Ska det verkligen avgöra ett ärende idag, nästan 50 år senare?

Men Davidsson kan bevisa att hela området nedanför Jutatorpet har varit ianspråktaget.

Fortsättning följer i bloggen Davidsson: Ianspråktaget! (3/4)”.

PS. Bryggan och båthuset (”laxhuset”) nedanför Juta-torpet tillhör inte Davidssons fastighet. Det är jordbrukaren, som äger fastigheten söder om Juta, som också äger strandremsan/”vandringsleden”, båthus och brygga.

===

Tidigare bloggar om Davidsson på Juta:

  1. Magnus Larsson
    27 november, 2022 kl. 21:56

    Tror inte det finns någon som grävt hälften så mycket som jag har gjort på Juta. Ny avloppsanläggning med alla ledningar till och ifrån, ny bergvärmeanläggning med två borrhål mitt på gräsmattan, el-belysning, strandskoning, grunder, dränering, vägar osv.
    För att kunna bedriva jordbruk behöver marken vara dränerad. På 60-talet började åkermark dräneras med tegelrör. Vi har inte stött på ett enda tegelrör när all grävning utförts.
    Kan tänka mig att mindre delar av Juta utanför hemfridszonen användes till bete. Marken är mjuk och blöt, helt omöjligt att bedriva jordbruk utan tillfredsställande dränering på

  2. Kurt
    26 november, 2022 kl. 19:21

    Säkert en jättedum fråga, men nog ser det ut som en gräsmatta hela tiden? Och det borde väl peka på ett slags användning?

  1. No trackbacks yet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: