Hem > Byggnadsnämnden, Juta, strandskydd > Davidsson: Ny tomtplatsavgränsning

Davidsson: Ny tomtplatsavgränsning

Anm. Den här bloggen är en fortsättning på bloggen “Davidsson: Nytt beslut i byggnadsnämnden”.

Både SVT och TTELA uppmärksammade beslutet att avslå paret Davidssons ansökan om en ny strandskyddsdispens med en utökning av tomtplatsen. Det tycks ha gett byggnadsnämndens ordförande Bo Dahlberg (S) och tjänstepersonerna på byggnadsförvaltningen kalla fötter. 

Det var särskilt graverande för Dahlberg och tjänstpersonerna att samtliga journalister insåg att byggnadsnämndens beslut var fattat med en felaktig karta över Davidssons hus. Och då, som genom ett trollslag, insåg också Bo Dahlberg, och kanske även resten av de som röstade för avslag, att nämnden hade tagit ett felaktigt beslut.

“Rädda vad som räddas kan” verkar bli det nya mantrat. Det tycks nämligen som om förvaltningschef Eddie Sandin och byggnadsförvaltningen resonerar på det sättet att det skulle vara en prestigeförlust att ge Davidsson helt rätt. Det kan han ju inte få. Men kanske kan han “få vägen”, dvs vägen som går väldigt tätt förbi huset.

Och visst ska vägen ligga inom tomtplatsavgränsningen, självklart. Då skulle Davidsson kunna parkera sina bilar vid huset och Bengt skulle också kunna bygga en handikappramp den dag då han befarar att han behöver en. Men framför allt löser byggnadsförvaltningen ett problem som de har ställt till med själv, nämligen problemet med sophanteringen. Det finns regler för vändradier för sopbilar. Vändplanen ska ha en diameter av 18 meter och det kravet uppfyllde inte Davidssons tomtplats. Med förvaltningens nya förslag så blir den frågan löst för kommunen.

Men paret Davidsson vill även kunna disponera en del av gräsmattan och anlägga ett trädgårdsland på tomten. Det är ju märkligt – att bo på landet, i ett område utan detaljplan, och bara kunna odla krasse i en kruka i köket… Davidssons har därför lagt ett förslag som skulle kunna tillgodose både allmänhetens intressen och sina egna.

Så här ser förslaget ut:

Det ska noteras att marken, 5-20 meter, längs nere vid älvskanten inte tillhör Davidsson. Den tillhör fastighetsägaren söder om Davidssons fastighet. Även bryggan och båthuset ligger på denna andra fastighet.

Förvaltningschefen har motiverat för Davidsson varför Davidssons förslag inte går att genomföra. Det är lagen, säger förvaltningschefen, som inte medger någon annan tomtplatsavgränsning. Det är förvaltningschefen och byggnadsförvaltningen säkra på. Precis som de tidigare var säkra på att vägen enligt lagen inte kunde ingå i tomtplatsen…

Som motivering upprepar förvaltningschefen de hänvisningar till Miljöbalken som finns i beslutsprotokollet. Det finns naturligtvis inget i Miljöbalken som handlar om Juta specifikt, och därför måste lagen självklart tillämpas och tolkas av byggnadsförvaltningen, och så småningom av byggnadsnämnden. Förvaltningschefen upprepar ofta för Bengt Davidsson att förvaltningen just tolkar lagen och i den “Kommunicering inför beslut”, som Davidssons fick i förra veckan inför att nämnden ska pröva beslutet en tredje gång (se ”Davidsson: Nytt beslut i byggnadsnämnden”), står det:

“Förvaltningen bedömer att det finns skäl att ompröva beslutet … Förvaltningen gör också en ny bedömning angående vägen..”

Förvaltningen vet alltså inte säkert – den bedömer, den tolkar…

Och allt tolkas och bedöms till Davidssons nackdel. Utom vägen då – efter den massmediala uppmärksamheten…

Davidsson har inte fått något konkret svar på varför byggnadsförvaltningens nya förslag till tomtplatsavgränsning är lagligt, medan hans förslag skulle vara olagligt. Var står det i lagen något som hindrar honom från att få en större tomtplats? Och var står det i lagen att allmänheten måste ha 50 meter att passera på, dvs på hela hans gräsmatta?

Det råder ingen tvekan om att de hänvisningar i Miljöbalken som talar för Davidssons fördel utelämnas.

I Miljöbalken 7 kap 25 § står det att hänsyn ska tas även till enskilda intressen:

“Vid prövning av frågor om skydd av områden enligt detta kapitel skall hänsyn tas även till enskilda intressen. En inskränkning i enskilds rätt att använda mark eller vatten som grundas på skyddsbestämmelse i kapitlet får därför inte gå längre än som krävs för att syftet med skyddet skall tillgodoses.”

Davidsson hänvisar också till skrivningar om allmänhetens rätt till “fri passage”.

Det står i lagen, fortfarande Miljöbalken, 7 kap 18 f §:

“Ett beslut om att upphäva eller ge dispens från strandskyddet ska inte omfatta ett område som behövs för att mellan strandlinjen och byggnaderna eller anläggningarna säkerställa fri passage för allmänheten”

I broschyren “Strandskydd” från Naturvårdsverket och Boverket (kan laddas ner här) så diskuteras begreppet “fri passage”. De två statliga verken skriver:

“När dispens givits för byggnader eller anläggningar inom ett strandskyddat område ska en fri passage som är minst några tiotal meter bred alltid lämnas för allmänheten. Passagen ska vara så bred att allmänheten obehindrat kan gå utmed stranden.”

Den här paragrafen och Naturvårdsverkets och Boverkets tolkning låtsas inte tjänstepersonerna om, inte heller att det står “tiotals meter”. Paret Davidsson har för övrigt fått strandskyddsdispens, om någon undrar.

Förvaltningen låtsas inte heller om att det finns andra lagar som också talar för Davidssons fördel, Plan- och bygglagen (PBL) och Förvaltningslagen.

I PBL 8 kap. 9 § (klicka här) beskrivs hur en tomt ska vara utformad. Flera av punkterna som räknas upp uppfylls faktiskt av det nya förslaget från förvaltningen. Det konstiga är snarare att inte byggnadsnämnden och -förvaltningen har tagit hänsyn till detta förut. Men det var kanske innan de insåg problemen för den kommunala sophanteringen…

I Förvaltningslagen 5 § står det (se här):

”En myndighet får endast vidta åtgärder som har stöd i rättsordningen.
I sin verksamhet ska myndigheten vara saklig och opartisk.
Myndigheten får ingripa i ett enskilt intresse endast om åtgärden kan antas leda till det avsedda resultatet. Åtgärden får aldrig vara mer långtgående än vad som behövs och får vidtas endast om det avsedda resultatet står i rimligt förhållande till de olägenheter som kan antas uppstå för den som åtgärden riktas mot.”

Det är anmärkningsvärt att förvaltningen bortser från ovanstående lagparagrafer, särskilt med beaktande av den objektivitetsprincip som grundlagen slår fast ska gälla för tjänstepersoner, och politiker. (Se “Objektivitetsprincipen i grundlagen”.)

Förvaltningschefen skickade en länk till Bengt där han skulle kunna läsa själv varför han har fel och varför hans förslag strider mot lagen. Det var till Boverkets och Naturvårdsverkets “Strandskydd – en vägledning för planering och prövning”. (Du kan ladda ner vägledningen här.) Det är en nätt liten skrift på 152 sidor… Bengt fick inga sidhänvisningar av förvaltningschefen.

Jag gjorde några nedslag. På sidorna 37-38 under rubriken “Dispens från strandskyddet” står det under underrubriken “När kan dispens ges?”:

“Syftet med strandskyddet påverkas inte, det vill säga djur- och växtlivet påverkas inte på ett oacceptabelt sätt och allmänhetens tillgång till strandområden försämras inte.”

Dispens kan inte ges om:

“det finns särskilda skäl, men syftet med strandskyddet motverkas, det vill säga djur- och växtlivet påverkas på ett oacceptabelt sätt eller allmänhetens tillgång till strandområden försämras på kort eller lång sikt.”

Det står helt klart att Davidssons förslag gör att allmänhetens tillgång till strandområden förbättras, särskilt när bron var på plats…

På sidan 89 under rubriken “Fri passage” stod det:

“passagen ska vara och upplevas som tillräckligt bred för att människor inte ska avhålla sig från att vistas på platsen och passera. Den fria passagens bredd är beroende av förhållandena på platsen, lokala förutsättningar så som byggnadstraditioner, variationer i vattenstånd m.m., men bör dock aldrig vara mindre än några tiotal meter i bredd från strandlinjen. Avsikten med den fria passagen är att strandskyddets syften ska kunna tillgodoses inom denna del av stranden.”

Jag har inte läst hela skriften, det kanske står något där som byggnadsförvaltningen tycker talar mot Davidsson. Det hade hjälpt med några sidhänvisningar i så fall. Det jag fann talade dock snarast för Davidssons förslag.

Det fanns också ett exempel med på en tomtplatsavgränsning. Den såg ut så här:

Tänk, jag tycker att exemplet har stor likheter med Bengts förslag, se bild ovan.

Jag har haft kontakt med en miljöinspektör i en annan kommun som i många år har promenerat vid Juta.

“Finns det inga andra skyddsvärden än allmänhetens passage då har inte jag något emot att husägaren tar hela sin tomt i anspråk som gräsmatta, trädgårdsland etc. Det går att göra på ett snyggt sätt med ett tydligt staket där husägarens fastighet slutar. Då finns det ändå gott om plats att passera. Och tydlighet att det är ok att passera.”

Det finns möjligheter att tolka lagarna så att paret Davidssons förslag till tomtplansavgränsning blir verklighet. Det skulle då kunna bli en “win-win-situation” för både Davidssons och allmänheten, särskilt som jag är övertygad om att ett positivt beslut får Davidsson att sätta tillbaka bron.

Det gäller bara att politiker och tjänstepersoner visar en positiv attityd till Davidsson. Och allmänheten.

Det ska bli ytterligare en blogg om förvaltningens andra och sista argument – att tomten (gräsmattan) på fastigheten inte har varit ianspråktagen.

Fortsättning följer…

===

Tidigare bloggar om Davidsson på Juta:

  1. Inga kommentarer ännu.
  1. No trackbacks yet.

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.