Stefan Kärvlings blogg

Anm. Det här är en direkt fortsättning på bloggen ”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (4/7)”.

Kampen mot byggnadsnämnden och byggnadsförvaltningen får David att misströsta om både det ena och det andra. Det här är inget som han vill syssla med. Det tar bara tid, kraft, pengar och hälsa. På det sättet är han lik både blåbärsodlaren vid Hästefjorden (se ”Byggnadsförvaltningen och blåbärsodlaren vid Hästefjorden”) och Solvarm på Sikhall (se ”Kommunen vill stoppa Solvarm”). De vill inte ha med kommunens tjänstemän och politiker att göra. De vill vara i fred och syssla med sitt. De stör ingen och de gör inga fel.

David överklagade kommunens tomtplatsavgränsning till både Länsstyrelsen, Mark- och miljödomstolen samt Mark- och miljööverdomstolen. Han ville också att myndigheterna gjorde “syn på plats”, dvs kom ut till Juta för att se hur det verkligen såg ut – och inte litade på byggnadsförvaltningens gamla felaktiga kartor.

Ingen var intresserad av att ta reda på hur det såg ut i verkligheten. Och de dömde följaktligen till Vänersborgs kommuns fördel. David upplevde ett moment 22, precis som så många andra kommuninvånare i Vänersborg har erfarit.

Jag har tittat på domskälen och självklart även på Davids inlagor.

Davids skäl till att överklaga kommunens tomtplatsavgränsning är i huvudsak de som jag redogjort för i mina bloggar. Men han har också ytterligare några skäl.

David menar att marken framför bostadshuset bevisligen har varit ianspråktagen som tomtmark sedan åtminstone 1950-talet. Och när fastigheten köptes 1966 av Älvsborgs Läns Landsting hade området använts som gräsmatta. Han anser att kommunen därför olagligt har inskränkt rådigheten över fastigheten. Han menar också att kommunens gränsdragning har resulterat i en tomt som inte är av den beskaffenhet som en normal tomtmark bör vara. (Enligt Plan- och bygglagen, PBL. Jag återkommer till detta i den sista delen.) Kommunen har inte tagit i beaktande varken bostadens beskaffenhet eller hans behov. David tycker också att han av säkerhetsskäl borde få möjlighet att installera belysning runt huset. Närmaste granne är ju faktiskt fängelset…

David menar vidare att kommunens bestämning av tomtplatsen i sak innebär en begränsning av ägandet, dvs att likställa med en olaglig expropriation.

Länsstyrelsen och Mark- och miljödomstolen, som inte ansåg att det var mödan värt att göra syn på plats, argumenterar mot David och hans motiveringar. De anser att han har fel t ex om att gräsmattan framför huset, mellan grusvägen och älven, har nyttjats som tomtmark sedan 1950-talet. Länsstyrelsen skriver, vilket även återges i domen från Mark- och miljödomstolen:

“Äng och betesmark är inte detsamma som tomtmark. Jordbruksmark har inte samma avhållande effekt som en anlagd trädgård.”

Det skulle alltså vara bättre för den ”allemansrättsliga tillgången” till marken om David blev bonde, gjorde om gräsmattan till jordbruksmark och började odla spannmål – än att anlägga ett mindre trädgårdsland…?

Och så fortsätter det:

“Det glesa enkla staket med stolpar och tråd som syns på fotografiet från 1951 har inte satts upp för att utestänga människor utan för att hägna in och skydda tamdjur och grödor. Varken staketet eller användningen har privatiserat marken.”

Oops. Ett staket som hägnar in djur och grödor privatiserar inte marken, men ett litet trädgårdsland gör det… Men om David och hans fru inhägnar trädgårdslandet då – i syfte att skydda sina ”grödor”…?

Man får definitivt känslan av att Länsstyrelsen och även Mark- och miljödomstolen bestämmer sig först och letar argument sedan… Och tar då till vilka argument som helst…

Länsstyrelsens motivering till själva domslutet, den 15 oktober 2018, är enbart följande, förutom det med ianspråktagen tomtmark:

“Vid en avvägning mellan klagandens enskilda intresse att ta i anspråk marken på sin fastighet och allmänhetens intresse att ha tillgång till strandområdet kan den beslutade tomtplatsavgränsningen inte anses gå längre än som krävs för att syftet med strandskyddet ska tillgodoses.”

Hela ärendet är oerhört viktigt för David och hans frus liv och tillvaro. Och så får de bara en meningslös negation som motivering… Det känns både arrogant och nedlåtande.

David överklagade till Mark- och miljödomstolen. Han behandlades inte särskilt annorlunda där. De tyckte inte heller att hans ärende var så angeläget att de behövde åka till Juta och titta. De litade på kommunens kartor.

I sin dom från 1 mars 2019 angav domstolen skälen till att Davids överklagan avslås:

“Mark- och miljödomstolen anser med utgångspunkt i nämnda faktorer att den av nämnden gjorda tomtplatsbestämningen är naturligen avgränsad. … Mark- och miljödomstolen finner vid dessa förhållanden att den av nämnden fastställda tomtplatsavgränsningen får anses rimlig och väl avvägd.”

That’s it… ”Rimlig och väl avvägd”… Say no more.

Det är banne mig inte imponerande. Rättsväsendet tycks utgå från att alla andra myndigheter gör riktiga bedömningar. De tycks automatiskt lita blint på varandra. Jag vet inte om det har någon betydelse att både Länsstyrelsen och Mark- och miljödomstolen ligger i den lilla staden Vänersborg. Å andra sidan brydde sig inte Mark- och miljööverdomstolen heller… Och den ligger inte i Vänersborg. Överdomstolen brydde sig inte ens om att pröva fallet…

Den lilla människan står där utan att kunna göra något. David fick inte gehör någonstans. Hans överklaganden avslogs, byggnadsnämndens beslut om tomtplatsavgränsning stod fast.

Franz Kafka skulle vara imponerad.

I januari i år började det hända saker igen. Byggnadsförvaltningen kom på oanmält besök…

Fortsättning följer: ”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (6/7)”.

==

Tidigare bloggar i denna serie:

”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (1/7)” – 6 mars 2021
”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (2/7)” – 7 mars 2021
”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (3/7)” – 8 mars 2021
”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (4/7)” – 9 mars 2021
”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (5/7)” – 10 mars 2021
”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (6/7)” – 11 mars 2021
”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (7/7)” – 12 mars 2021