Stefan Kärvlings blogg

Anm. Det här är en direkt fortsättning på bloggen ”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (6/7)”.

Tisdagen den 2 mars behandlade byggnadsnämnden återigen fallet David och Jutafastigheten. Antagligen för sista gången.

Tjänstemännen i byggnadsförvaltningen hade, i vanlig ordning, utarbetat ett beslutsförslag till politikerna i byggnadsnämnden. Själva beslutsförslaget är omfattande, men vi känner igen innehållet. Det föreslogs ha följande lydelse:

“Byggnadsnämnden förelägger fastighetsägare 1 & 2 tillika rättelseskyldig 1 & 2, <<David>> & <<Davids fru>>, vid solidariskt fast vite om 50.000 kr, att utföra följande åtgärder på fastigheten RESTAD 3:2”

“Vite om 50.000 kr”…

Sedan räknas de 8 punkterna upp, som jag redovisade i den förra bloggen (se “Byggnadsförvaltningen och David på Juta (6/7)”):

• “Ta bort odlingslott med inhägnad placerad utanför tomtplatsavgränsning
• Ta bort 2 st utemöbler placerade utanför tomtplatsavgränsning
• Ta bort 4 st planterade trädgårdsträd med inhägnad utanför tomtplatsavgränsning
• Ta bort 1 st staket vid sydöstra fastighetsgränsen utanför tomtplatsavgränsning
• Ta bort 8 st trädgårdsbelysning utanför tomtplatsavgränsning
• Ta bort 1 st privatiserande skylt vid entrén till fastigheten
• Upphör att klippa gräsmatta utanför tomtplatsavgränsningen, marken kan slås 2ggr/år.
• Markera den östra tomtplatsavgränsningen, mot Göta älv, med staket, mur eller häck.”

Det här blev sedermera och inte helt oväntat även byggnadsnämndens beslut:

”Byggnadsnämnden förelägger om rättelse enligt utsänt förslag.”

Nämnden beslutade också att åtgärderna skulle vara utförda senast 3 månader efter det att beslutet hade vunnit laga kraft och att åtgärderna också skulle utföras på ett sådant sätt att naturmiljön inte kom till skada. Och efter “återställningen”:

“ska området utanför tomtplatsavgränsningen uppfattas som allemansrättsligt tillgängligt.”

David och hans fru ska också betala 10.000 kr för tillsynen i strandskyddsärendet. Den summan ingick inte i de böter på 50.000 kr som David och hans fru ska tvingas betala om de inte utför en eller flera av nämndens beslutade åtgärder.

Byggnadsförvaltningen angav också skäl för beslutet, vilket även blev nämndens officiella motivering. Förvaltningen motiverade helt enkelt med att de utförda åtgärderna på Jutafastigheten inte får utföras inom strandskyddsområde. Och sedan hänvisas till olika lagparagrafer.

Det nämndes i sammanhanget ingenting om att det var den förre fastighetsägaren som hade genomfört i stort sett samtliga åtgärder. (David hade klippt gräsmattan… Se “Byggnadsförvaltningen och David på Juta (6/7)”.) Och i och med att allt redan fanns ”på plats” när David köpte fastigheten, så trodde han naturligtvis att det var helt i sin ordning att tomten såg ut som den gjorde.

Det ska också tilläggas och verkligen betonas, vilket jag inte har gjort tidigare, att när den förre fastighetsägaren vidtog dessa åtgärder på fastigheten antog han att de var lagliga. Det fanns nämligen ingen tomtplatsavgränsning på ”hans tid”. Och enligt säkra uppgifter fick han till och med instruktioner av byggnadsförvaltningen om hur han skulle vidta vissa åtgärder, t ex var skyltar kunde placeras. Med andra ord, man skulle faktiskt kunna säga att de åtgärder som den förre fastighetsägaren vidtog på tomten var lagliga då. Och det utgick självklart David ifrån. Men de blev ”olagliga” när David köpte fastigheten och byggnadsförvaltningen gjorde tomtplatsavgränsningen…

Det är definitivt något som inte stämmer här… Kanske kunde tomten redan betraktas som om den var ianspråktagen?

Byggnadsförvaltningen hade fortfarande inte heller uppmärksammat att den ”privatiserande skylten vid entrén” och hälften av ”staketet vid sydöstra fastighetsgränsen” inte stod på Davids mark…

Byggnadsnämnden ansåg alltså att åtgärderna på Davids fastighet:

“hindrar och avhåller allmänheten från att beträda ett område där den annars skulle ha fått färdas fritt.”

En stilla undran… Hur kan politikerna i byggnadsnämnden eller tjänstemännen i byggnadsförvaltningen tro att fyra “planterade trädgårdsträd” (ett päron-, ett körsbärs- och två plommonträd) skulle få folk att undvika en oklippt äng? (Undrar förresten vad förvaltningen skulle säga om ett äppleträd senare skulle ”självså sig” på ängen. Ska David ta bort trädet då? Får han det…?)

Förvaltningen gjorde i sin redovisning av skäl för beslutet även ett stort nummer av att Länsstyrelsen och Mark- och miljödomstolen hade gett byggnadsnämnden rätt när David hade överklagat.

Det blir ett slags cirkelbevis. Länsstyrelsen och Mark- och miljödomstolen hade ju gett byggnadsnämnden i Vänersborg rätt genom att bara läsa nämndens och förvaltningens papper, inklusive gamla föråldrade kartor. De bemödade sig överhuvudtaget inte om att komma ut till Jutafastigheten för att med egna ögon bedöma riktigheten i byggnadsnämndens faktaunderlag och beslut. (Se för övrigt de “kryptiska” domskälen i “Byggnadsförvaltningen och David på Juta (5/7)”.) Sedan hänvisar byggnadsnämnden i Vänersborg och söker stöd i domarna från Länsstyrelsen och Mark- och miljödomstolen. Som alltså har dömt utifrån byggnadsnämndens i Vänersborg beslut.

Jag är inte imponerad. De rättsvårdande myndigheterna har enligt min mening visat både nonchalans och, jag skulle nästan vilja säga, inkompetens.

David hade fått möjlighet att yttra sig om det beslutsförslag som tjänstemännen i byggnadsförvaltningen hade förelagt politikerna. David tog chansen och lämnade in en längre inlaga. Tråkigt nog var det bara en av politikerna i nämnden som besökte Juta, och talade med David, för att bilda sig en uppfattning på plats.

David skriver i inlagan att han har full förståelse för allmänhetens intresse av området. Det är därför som han ur egen kassa har uppfört en klassad bro över den djupa ravinen och bäcken. Men så fortsätter en uppenbart besviken och nedstämd David, att om inte byggnadsnämnden tillmötesgår honom så:

“kommer bron att demonteras då den inte uppfyller det syfte som låg till grund för att montera den, syfte med bron var exakt det som nu händer nämligen att allmänheten vandrar längs älven och inte uppe vid bostadshuset.”

Det visade sig alltså under sammanträdet att det här var inget som politiker, eller tjänstemän, brydde sig om. Det viktiga var tydligen inte att det blev bra för allmänheten. Det tycktes vara viktigare att göra livet surt för David…

David fortsätter i sin inlaga med att citera PBL (=Plan- och bygglagen) 8 kap. 9 §, där lagen beskriver hur tomter ska utformas:

“… Tomten ska ordnas så att

1. naturförutsättningarna så långt möjligt tas till vara,
2. betydande olägenheter för omgivningen eller trafiken inte uppkommer,
3. det finns en lämpligt belägen utfart eller annan utgång från tomten samt anordningar som medger nödvändiga transporter och tillgodoser kravet på framkomlighet för utryckningsfordon,
4. det på tomten eller i närheten av den i skälig utsträckning finns lämpligt utrymme för parkering, lastning och lossning av fordon,
5. personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga ska kunna komma fram till byggnadsverk och på annat sätt använda tomten, om det med hänsyn till terrängen och förhållandena i övrigt inte är orimligt, och
6. risken för olycksfall begränsas.”

När man läser denna paragraf i Plan- och bygglagen så är det inte utan att man undrar hur byggnadsnämnden och byggnadsförvaltningen egentligen kan tro att de har lagen på sin sida. Läs gärna paragrafen en gång till, studera fotot (nedan till höger) och tänk på att pinnarna markerar Davids privata tomt utifrån kommunens tomtplatsavgränsning… Glöm inte heller att David är rörelsehindrad.

Döm sedan själv.

Det jag frågar mig, vilket säkert alla läsare gör, för att inte tala om David – vad händer om David verkligen utför åläggandet från kommunen att:

“Markera den östra tomtplatsavgränsningen, mot Göta älv, med staket, mur eller häck.”

David ska alltså uppföra “staket, mur eller häck” vid pinnarna! Men hur det ska gå till kan ingen svara på, inte heller byggnadsnämnden eller byggnadsförvaltningen. Och ingen läsare heller. Jag har fortfarande inte fått in några förslag på min utlysta tävling.

Det kommer inte att bli särskilt lätt för David och hans fru att kunna komma in i, eller ut ur, sitt hus om det skulle byggas t ex en mur vid tomtplatsavgränsningen. I synnerhet inte om David blir tvungen att bygga en ramp på grund av sin sjukdom… Därför är också punkt 5 i PBL-paragrafen ovan, om nedsatt rörelseförmåga, intressant. David har nämligen, som jag skrivit tidigare, en grav rörelsestörning. Men som sagt, inte heller det visade sig påverka politiker eller tjänstemän i Vänersborg…

Jag hittar inte ord. Det är fullständigt sanslöst.

David påpekade också i sin inlaga, slutligen, vad det står i Miljöbalken 7 kap 25 § om att hänsyn ska tas även till enskilda intressen. Jag upprepar paragrafen ännu en gång så här i slutet av bloggserien:

“Vid prövning av frågor om skydd av områden enligt detta kapitel skall hänsyn tas även till enskilda intressen. En inskränkning i enskilds rätt att använda mark eller vatten som grundas på skyddsbestämmelse i kapitlet får därför inte gå längre än som krävs för att syftet med skyddet skall tillgodoses.”

David hänvisar också till skrivningar om allmänhetens rätt till “fri passage”.

Så här står det i Miljöbalken 7 kap 18 f §:

“Ett beslut om att upphäva eller ge dispens från strandskyddet ska inte omfatta ett område som behövs för att mellan strandlinjen och byggnaderna eller anläggningarna säkerställa fri passage för allmänheten”

I broschyren “Strandskydd” från Naturvårdsverket och Boverket (kan laddas ner här) så diskuteras begreppet “fri passage”. De två statliga verken skriver, som jag har återgett förut:

“När dispens givits för byggnader eller anläggningar inom ett strandskyddat område ska en fri passage som är minst några tiotal meter bred alltid lämnas för allmänheten. Passagen ska vara så bred att allmänheten obehindrat kan gå utmed stranden.”

Vad jag kan förstå så måste denna skrivning från Naturvårdsverket och Boverket ha en mycket hög officiell status. Fast kanske inte i Vänersborgs byggnadsnämnd och -förvaltning…

Med Davids förslag till tomtplatsavgränsning (se bild ovan) uppfylls Naturvårdsverkets och Boverkets krav på minst några tiotal meter bred passage – med råge! Byggnadsnämnden i Vänersborg nöjde sig dock inte med det – nämnden vill ha en passage på 60 meter…

Byggnadsnämnden beslutade alltså den 2 mars 2021 helt i enlighet med byggnadsförvaltningens förslag. David och hans fru hade brutit mot Miljöbalkens bestämmelser om strandskydd.

Två ledamöter yrkade återremiss, Pontus Gläntegård (V) och Bengt Fröjd (C). De lämnade enligt protokollet följande yrkande:

”Byggnadsnämnden återremitterar ärende för utredning om gällande tomtplatsavgränsning går att efterleva med hänvisning till krav på häck/staket.”

De reserverade sig sedan till förmån för sitt yrkande.

David har utkämpat en kamp mot Goliat. Han har varit maktlös och nu har han förlorat striden. Det har kostat honom tid, kraft och pengar. Och hälsa. Men det finns fortfarande ett visst hopp – David kan överklaga beslutet. Det är mycket som talar för att det faktiskt är byggnadsnämnden som i sitt beslut har brutit mot Miljöbalken och Plan- och bygglagen 8 kap 9 § (se ovan).

Jag tror att David kommer att överklaga beslutet.

Det pratas också om en anmälan till Europadomstolen. Det handlar ju om att en enskild medborgares rätt (ägare till en liten fastighet, avstyckad enligt konstens alla regler, beviljad byggnadslov för väsentlig om- och utbyggnad av en permanentbostad) har kränkts genom byråkratisk inkompetens och nonchalans samt rättsvårdande myndigheters bristande intresse, nonchalans och kanske också prestige. Europadomstolen skulle då pröva den enskildes rätt till sin egendom och sitt privatliv.

Vi vet alla hur den historiska kampen mellan David och Goliat slutade. Kanske kommer historien att upprepa sig.

==

Anm. Davids ärende har i protokollet rubriken ”Tillsyn av olovlig utökning av tomtplats”. Ärendet publiceras dock inte på kommunens hemsida. Citaten i denna blogg kommer huvudsakligen från det underlag som skickades ut till politikerna inför sammanträdet. Det har möjligtvis ändrats några ord i protokollet. Jag ska få det riktiga protokollet i början på nästa vecka – i pappersform…

== 

Tidigare bloggar i denna serie:

”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (1/7)” – 6 mars 2021
”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (2/7)” – 7 mars 2021
”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (3/7)” – 8 mars 2021
”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (4/7)” – 9 mars 2021
”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (5/7)” – 10 mars 2021
”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (6/7)” – 11 mars 2021
”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (7/7)” – 12 mars 2021

Anm. Det här är en direkt fortsättning på bloggen ”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (5/7)”.

Det som har beskrivits i fem bloggar om Jutafastigheten på Restad är på sätt och vis historia. Byggnadsnämnden fattade sitt beslut och rättsväsendet avslog alla Davids överklaganden. Och David och hans fru stod där med staket, trädgårdsland, skyltar mm som måste tas bort. Det mesta hade dessutom funnits där när David köpte fastigheten…

Davids drömhus hade blivit ett mardrömhus…

I Vänersborg är det känt att vi har en flitig, noggrann och plikttrogen miljö- och byggnadsförvaltning. I varje fall när det gäller ärenden rörande vissa personer, t ex i Solvarm i Sikhall, Magnus Larsson i Sikhall, blåbärsodlaren vid Hästefjorden, Arne på Nordkroken (se här) och David på Juta. Det kanske också kan förklara att det inte alltför sällan tar några månader innan invånarna kan få besked i olika byggärenden – byggnadsförvaltningen har andra saker som måste prioriteras…

Den 21 januari i år, 2021 alltså, så fick David och hans fru ett brev från Miljö- och byggnadsförvaltningen:

“… vill med detta brev informera er om handläggningen för strandskyddstillsyn återupptas på fastigheten.”

Förvaltningen ville förvissa sig om att David efterlevde villkoren i strandskyddsdispensen och att:

“tomtplatsavgränsningen är fastställd och att det därmed inte får finnas anläggningar eller anordningar utanför tomtplatsavgränsningen som avhåller.”

Byggnadsförvaltningen tappade nog några ord i slutet av meningen. Kanske skulle det stå typ:

“allemansrättslig tillgång till strandområden”

Eller:

”ger en hindrande och starkt avhållande effekt och därmed strida mot strandskyddets syfte.”

En knapp vecka senare så stod två tjänstemän utanför Jutahuset. De kom en tidig morgon utan att ge sig till känna. De antecknade och fotograferade. Och det är väl i och för sig inget konstigt med det, det ingår i deras jobb. Men Davids fru som var ensam i huset undrade lite förskräckt vad som pågick.

Notera att bilden till höger är tagen inifrån huset och att tjänstemännen faktiskt står utanför den av byggnadsnämnden fastställda tomtplatsen/hemfridszonen. Det märks väl ganska tydligt att det inte blir mycket till “hemfrid” med den gränsen – särskilt inte om David och hans fru skulle sitta på altanen…

Tjänstemännen hittade mycket att anmärka på. Följande noterades och diariefördes den 27 januari:

• “1 st odlingslott placerad utanför tomtplatsavgränsning
• 2 st utemöbler placerade utanför tomtplatsavgränsning
• 4 st planterade trädgårdsträd med inhägnad utanför tomtplatsavgränsning
• 1 st staket vid sydöstra fastighetsgräns utanför tomtplatsavgränsning
• 1 st klippt gräsmatta utanför tomtplatsavgränsning
• 8 st trädgårdsbelysning utanför tomtplatsavgränsning
• 1 st privatiserande skylt vid entrén till fastigheten”

Och allt dokumenterades med kamerans hjälp. Detta är bara två av fotografierna:

De utsända tjänstemännen konstaterade också under rubriken “Övrigt”:

• “Avgränsning saknas längst tomtplatsavgränsning utifrån villkor i given dispens
• 8 st lyktstolpar utanför tomtplatsavgränsning finns och har dispens.”

Två dagar senare, den 29 januari, damp det återigen ner ett brev i Davids brevlåda. Byggnadsförvaltningen meddelade att det som fanns utanför tomtplatsavgränsningen inte fick finnas där. Detta eftersom åtgärderna:

“hindrar och avhåller allmänheten från att beträda ett område där den annars skulle ha fått färdas fritt.”

Och därmed strider åtgärderna på “Jutatorpet” mot:

“strandskyddets ena syfte att långsiktigt trygga allmänhetens tillgång till strandområden”

Inte ett ord om att i stort sett samtliga dessa “åtgärder”, dvs odlingslotten, staketet, trädgårdsträden och den privatiserande skylten, redan fanns där när David köpte fastigheten. Ja, till och med utemöblerna/trädgårdsstolarna har den förre ägaren av Juta lämnat kvar på platsen. Men, det är sant – David har klippt gräset… (I morgondagens avslutande blogg presenteras ytterligare information kring de tidigare ”åtgärderna”.)

Och visst, David har satt upp trädgårdsbelysningen nere vid vattnet (se bild nedan). Det var bara det att David och ägaren till strandremsan, tillika laxhuset och bryggan samt fastigheten söder om Davids, trodde att de satte upp belysningen på hans, den andre fastighetsägarens, mark. Han tyckte nämligen att det var helt ok. (Det var innan de förstod att älven hade eroderat bort ganska mycket av strandkanten och marken. Vilket jag har skrivit om tidigare.)

Jag kan dessutom avslöja en eller kanske två hemligheter. Den “privatiserande skylten vid entrén till fastigheten” står på den andre mannens fastighet, liksom faktiskt också hälften av “staketet vid sydöstra fastighetsgränsen”… Detta staket fanns som sagt där när David köpte fastigheten. Och David kan naturligtvis inte och får inte ta bort ett staket, eller skylt, som inte står på hans mark.

Är det inte fantastiskt att byggnadsförvaltningen och byggnadsnämnden har så fruktansvärt dålig koll på fastighetsgränser och kartor när de kräver åtgärder mot fastighetsägare med hot om vite. Jag vet inte om det finns något annat ord än – skandal?

Det kan även noteras att tjänstemännen inte heller nämner den bro som David på egen initiativ och bekostnad har satt upp över den djupa ravinen och bäcken. Den bro som de facto är en förutsättning för att folk överhuvudtaget ska kunna nyttja allemansrätten och passera Juta mellan Önafors och Restad…

David åläggs att vidta åtgärder för att återställa alla “olagliga åtgärder”. Efter att byggnadsnämnden några veckor senare hade sagt sitt och bekräftat tjänstemännens uppfattning.

Detta skulle David se till att det snarast blev gjort:

1. “Ta bort odlingslott med inhägnad placerad utanför tomtplatsavgränsning
2. Ta bort 2 st utemöbler placerade utanför tomtplatsavgränsning
3. Ta bort 4 st planterade trädgårdsträd med inhägnad utanför tomtplatsavgränsning
4. Ta bort 1 st staket vid sydöstra fastighetsgränsen utanför tomtplatsavgränsning
5. Ta bort 8 st trädgårdsbelysning utanför tomtplatsavgränsning
6. Ta bort 1 st privatiserande skylt vid entrén till fastigheten
7. Upphör att klippa gräsmatta utanför tomtplatsavgränsningen, marken kan slås 2ggr/år.
8. Markera den östra tomtplatsavgränsningen, mot Göta älv, med staket, mur eller häck.”

Hur nu punkt 8 skulle gå till…(Jag har fortfarande inte fått svar på min utlysta tävling. Inte ens några svar från byggnadsnämndens politiker eller byggnadsförvaltningens tjänstemän…)

Och för byggnadsförvaltningens besök och föreläggande är David tvungen att betala 10.000 kr till kommunen… 10.000 kr…

Innan byggnadsnämnden skulle fatta sitt beslut fick David emellertid en chans att förklara och “försvara” sig. Det blev en lång och väl underbyggd inlaga…

Fortsättning följer: ”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (7/7)”.

==

Tidigare bloggar i denna serie:

”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (1/7)” – 6 mars 2021
”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (2/7)” – 7 mars 2021
”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (3/7)” – 8 mars 2021
”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (4/7)” – 9 mars 2021
”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (5/7)” – 10 mars 2021
”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (6/7)” – 11 mars 2021
”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (7/7)” – 12 mars 2021

Anm. Det här är en direkt fortsättning på bloggarna ”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (1/7)”, ”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (2/7)” och ”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (3/7)”. Jag rekommenderar att du läser dessa bloggar innan du fortsätter med denna.

David och hans fru har kämpat och stridit mot Vänersborgs byggnadsnämnd och byggnadsförvaltning ända från den dag, den 17 april 2018, då de fick strandskyddsdispensen med tomtplatsavgränsningen. Tomtplatsavgränsningen gjordes ju inte riktigt där som David önskade…

Med byggnadsnämndens avgränsning så ingick det att:

“Den östra tomtgränsen, mot Göta älv, ska markeras med staket, mur eller häck.”

I mina två föregående bloggar så frågade jag om det fanns några förslag från någon läsare om hur det skulle gå till i praktiken att markera gränsen (se pinnarna på bilden till höger) med “staket, mur eller häck”. Tävlingen var öppen även för politiker i byggnadsnämnden och tjänstemän på byggnadsförvaltningen.

Jag har inte fått några förslag, inte ens från de på byggnadsnämnden eller byggnadsförvaltningen – de som har bestämt att det ska gå, att det måste gå. Fast det är kanske inte så konstigt att det inte har inkommit några förslag… Frågan är dock hur David ska lösa dilemmat innan han beläggs med vite på 50.000 kr…

Byggnadsnämndens beslut vilade på gamla felaktiga kartor och nämndens ledamöter visade på okunskap, bristande intresse och engagemang i frågor som är av stor betydelse för en enskild kommuninvånare. Ingen av politikerna bemödade sig t ex om att besöka Jutahuset och prata med David (med ett undantag). Det gjorde däremot tjänstemännen på byggnadsförvaltningen – och hur de ändå kunde lämna ett sådant absurt beslutsförslag till politikerna, trots att de visste hur det såg ut på platsen, det trotsar min föreställningsförmåga…

Ett annat krav i nämndens beslut var att:

“Odling och plantering som kan upplevas privatiserande som till exempel grönsaks- och örtodling samt plantering av trädgårdsväxter får inte ske utanför tomtplatsen.”

David och hans fru får inte ha något trädgårdsland utanför tomtplatsavgränsningen, dvs på marken ner mot älven. (Inte ens några blåbärsbuskar – se ”Byggnadsförvaltningen och blåbärsodlaren vid Hästefjorden”.) Och på andra sidan huset är terrängen sådan att det inte är möjligt att anlägga något trädgårdsland. Beslutet betyder alltså att David och hans fru inte kan ha något trädgårdsland på sin fastighet.

David och hans fru köper alltså ett hus på “landet”. Ja, det är faktiskt “landet” ute vid det gamla Jutatorpet – det finns ingen detaljplan. Frun är intresserad av matlagning och trädgårdsodling. Hon vill ha ett eget trädgårdsland där hon kan odla potatis och grönsaker. Och det fanns också ett sådant anlagt på området ner mot älven när de köpte huset. Frun drömmer även om ett litet växthus. Och det är väl inte att begära för mycket, är det inte en självklar sak på en fastighet på landet?

Inte i Vänersborgs kommun…

Jag tycker att det är absurt. David och hans fru får alltså inte använda sin egen mark för att odla några grönsaker. Tomtarealen på fastigheten är 8.000 kvm, men David och hans fru har en mindre trädgård än vad folk har i Nordstan. Ja, David har faktiskt en mindre gräsmatta än vad en lekstuga i Nordstan har….

Byggnadsnämnden har i praktiken exproprierat hela Davids och hans frus tomt och gjort den helt oanvändbar. Kvar blev ett brant berg och en svåråtkomlig tomtmark som den rörelsehindrade David inte ens klarar av att gå i… 

Och frun kan på sin höjd odla lite krasse i en kruka…

Och skälet skulle vara att även ett mindre trädgårdsland eller ett träd på den mycket stora gräsmattan ner mot älven skulle uppfattas som privatiserande av allmänheten. Eller med miljö- och hälsoskyddsnämndens ord, som finns med i byggnadsnämndens beslutsunderlag:

“En större tomt bedöms ge en hindrande och starkt avhållande effekt och därmed strida mot strandskyddets syfte.”

För bara någon vecka sedan, den 18 februari, hade kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) tillsammans med fem andra KS-ordförande en debattartikel i tidningen “Dagens Samhälle”. Den handlade om strandskydd. En mening i debattartikeln hade följande lydelse:

“…det borde även fortsättningsvis gå att kombinera en blomstrande landsbygd med ansvarsfull miljöhänsyn och allemansrättslig tillgång till stränderna.”

Men det kanske bara gällde Dalsland… Eller också får Benny Augustsson ta ett allvarligt snack med de socialdemokratiska representanterna i byggnadsnämnden.

På vänersborgsmoderaternas sida på Facebook fanns detta inlägg den 8 februari:

Först trodde jag att vänersborgsmoderaterna var ironiska mot miljöpartiet och Per Bolund. Men sedan förstod jag bättre. Det blev nämligen tydligt när man såg hur moderaterna röstade i byggnadsnämnden förra veckan att så var det inte. Moderaterna i Vänersborg håller med miljöpartiet och Per Bolund…

Det var faktiskt en liten överraskning. Minst sagt.

Och till sist till de politiker och tjänstemän som säger att de bara följer lagen – det gör ni inte alls!

Jag citerar återigen Miljöbalken 7 kap 25 §:

“Vid prövning av frågor om skydd av områden enligt detta kapitel skall hänsyn tas även till enskilda intressen. En inskränkning i enskilds rätt att använda mark eller vatten som grundas på skyddsbestämmelse i kapitlet får därför inte gå längre än som krävs för att syftet med skyddet skall tillgodoses.”

Det står alltså att ”hänsyn skall tas” även till Davids och hans frus intressen.

Och 7 kap 18 f §:

“Ett beslut om att upphäva eller ge dispens från strandskyddet ska inte omfatta ett område som behövs för att mellan strandlinjen och byggnaderna eller anläggningarna säkerställa fri passage för allmänheten”

I broschyren “Strandskydd” från Naturvårdsverket och Boverket (kan laddas ner här) så diskuteras begreppet “fri passage”. De två statliga verken skriver:

“När dispens givits för byggnader eller anläggningar inom ett strandskyddat område ska en fri passage som är minst några tiotal meter bred alltid lämnas för allmänheten. Passagen ska vara så bred att allmänheten obehindrat kan gå utmed stranden.”

Vad jag kan förstå så måste denna skrivning från Naturvårdsverket och Boverket ha en mycket hög officiell status. Fast kanske inte i Vänersborgs byggnadsnämnd och -förvaltning… Byggnadsnämnden i Vänersborg vill ju ha en passage på 60 meter…

Med Davids förslag till tomtplatsavgränsning uppfylls Naturvårdsverkets och Boverkets krav på minst några tiotal meter bred passage – med råge!

Fortsättning följer: ”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (5/7)”

==

Tidigare bloggar i denna serie:

”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (1/7)” – 6 mars 2021
”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (2/7)” – 7 mars 2021
”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (3/7)” – 8 mars 2021
”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (4/7)” – 9 mars 2021
”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (5/7)” – 10 mars 2021
”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (6/7)” – 11 mars 2021
”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (7/7)” – 12 mars 2021

Anm. Det här är en direkt fortsättning på bloggarna ”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (1/7)” och ”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (2/7)”. Jag rekommenderar att du läser dessa bloggar innan du fortsätter med denna.

Byggnadsnämnden och byggnadsförvaltningen har bestämt att tomtplatsavgränsningen och därmed Davids hemfridszon ska se ut på ett visst sätt (se röd linje på bilden nedan och pinnarna på bilden till höger). David har varit emot denna avgränsning eftersom han och hans fru menar att allmänheten kommer alldeles för nära huset och deras privata zon. På bilden till höger så syns det tämligen tydligt att människor som passerar huset i stort sett kan gå över(!) eller i varje fall strax bredvid Davids och hans frus altan… Vi pratar på sin höjd om ett fåtal meter. På grund av byggnadens utformning så innebär detta i princip även fri insyn i huset… (Se ”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (2/7)”.)

En bloggläsare frågade efter att ha läst gårdagens blogg om David får röja snön på marken utanför tomtplatsavgränsningen, eller om han då inkräktar på den ”allemansrättsliga tillgången till strandområden”. Jag vet inte, men jag tvivlar starkt på att David får röja snö utanför sin tomtplats. Jag har nämligen mycket svårt att tro att inte snöröjningen skulle se ”privatiserande” ut, som byggnadsförvaltningen skriver.

Bilar, brandbilar eller ambulanser kan inte heller parkeras eller vändas på Davids tomtplats, oavsett om det är snöröjt eller inte. Och det finns inte någon möjlighet att i framtiden bygga en handikappramp till David. Det skulle nämligen bedömas, anser byggnadsförvaltningen:

“ge en hindrande och starkt avhållande effekt och därmed strida mot strandskyddets syfte.”

Konsekvensen av kommunens beslut är också att David och hans fru inte kan uppföra några trädgårdsanläggningar, ha utemöbler eller liknande annat än på altanen… (Jag återkommer till detta.) 

På sätt och vis kan man säga att allmänheten håller med David och hans fru, det är sällan eller aldrig som någon går förbi huset den här vägen. Den naturliga vägen är att gå ner till vattnet innan de kommer in på Davids fastighet och sedan gå längs älven.

David har därför velat dra tomtgränsen på ett sätt som innebär att denna “folkliga lösning” stadfästes. Det är nämligen en bra lösning både för allmänheten och för honom själv. David menar att vandrarna egentligen kan gå runt fastighetsgränsen (Davids fastighet går ju en bit ner mot älven). David lämnade därför ett annat förslag – se flygfotot nedan.

I förslaget har David ökat allmänhetens område vid vattnet jämfört med fastighetsgränsen. (Se heldragen svart linje nedan.) Notera att mellan vattnet och Davids tomt ligger alltså en annan fastighet. Bredden på detta område ligger på mellan 15-30 meter. (Något mindre nu på grund av erosionen från älven, se ”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (2/7)”.)

Som läsare kan du fundera på vilken väg som du skulle ta förbi Jutahuset. Om du kommer från den befintliga vandringsleden till eller från Önafors (se strecken längst till vänster) – går du då upp till huset? Och om du kommer från bilvägen (längst upp) går du då förbi huset och svänger till höger efter huset ner vid Davids avloppsanläggning (som är lagligt placerad där den ligger) för att gå över bron över ravinen längst ner på bilden?

För att gå mellan Önafors och Restad så måste man gå över bron som går över bäcken och ravinen.

Det här är viktigt att notera. Man kan inte gå längs vägen vid huset, och ta vänster efter huset. Anledningen är att en bit innan ladan (som ägs av David) så går hela vägen, enligt byggnadsnämndens tomtplatsavgränsning, på Davids privata område. (Se bilden ovan.) Det är hans hemfridszon, där får man inte göra intrång. Man kan naturligtvis försöka klättra ner i ravinen och hoppa över bäcken för att komma vidare… Men det är inte många som gör det…

En gång till – för att passera Davids fastighet måste man gå över bron.

Och då kan det vara bra att känna till – David har på egen bekostnad införskaffat och satt upp en bro över ravinen. Det är viktigt tycker jag, så jag upprepar:

David har på egen bekostnad införskaffat och satt upp bron över ravinen.

Kommunen har inte bidragit till bron på något sätt – mer än med ett skriftligt tillstånd. Och bron är en förutsättning för att allmänheten ska kunna nyttja vandringsleden längs älven. Utan Davids bro skulle människor tvingas vända om och gå tillbaka… Det hade inte gått att passera Davids fastighet.

Och då är det kanske inte svårt att förstå att en upprorisk och kättersk tanke dyker upp i huvudet, i varje fall på en vänsterpartistisk pensionerad bloggare. Tänk om David tar bort bron – då skulle inga människor gå över eller förbi hans hus och fastighet överhuvudtaget…

Inte nog med att byggnadsnämnden har beslutat om tomtplatsavgränsning utifrån gamla och felaktiga kartor, eller bortser från all logik och sunt förnuft – ledamöterna tycks inte ens fundera på eventuella konsekvenser av sina beslut.

Jag avslutar denna blogg med att citera Miljöbalken 7 kap 25 §:

“Vid prövning av frågor om skydd av områden enligt detta kapitel skall hänsyn tas även till enskilda intressen. En inskränkning i enskilds rätt att använda mark eller vatten som grundas på skyddsbestämmelse i kapitlet får därför inte gå längre än som krävs för att syftet med skyddet skall tillgodoses.”

Det är alltså helt på sin plats att byggnadsnämnden även ser till Davids intresse – och inte bara allmänhetens… Och tack vare Davids bro kan syftet med strandskyddet uppnås som är att:

“trygga förutsättningarna för allemansrättslig tillgång till strandområden”

Det skulle alltså gå att tillgodose både allmänhetens och Davids intressen på ett bättre sätt med Davids förslag till tomtplatsavgränsning än den byggnadsnämnden i Vänersborg fastställde i tisdags…

Till sist vill jag påminna om den utlysta tävlingen. Det har fortfarande inte kommit in några svar nämligen. Uppgiften var/är:

Hur ska David kunna markera tomtplatsavgränsningen med ett staket, en mur eller en häck? (Se pinnarna på bilden till vänster.)

Tävlingen är öppen även för politiker i byggnadsnämnden eller tjänstemän i byggnadsförvaltningen.

Fortsättning följer: ”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (4/7)”.

==

Bloggar i denna serie:

”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (1/7)” – 6 mars 2021
”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (2/7)” – 7 mars 2021
”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (3/7)” – 8 mars 2021
”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (4/7)” – 9 mars 2021
”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (5/7)” – 10 mars 2021
”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (6/7)” – 11 mars 2021
”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (7/7)” – 12 mars 2021

Anm. Det här är en direkt fortsättning på bloggen ”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (1/7)”. Jag rekommenderar att du läser den bloggen innan du fortsätter med denna.

David på Restad fick bygglov för att bygga om och till sitt Jutahus den 19 oktober 2017. Ett halvår senare, den 17 april 2018, fick han sin strandskyddsdispens.

Strandskyddets syfte är enligt miljöbalken (klicka här):

1. “trygga förutsättningarna för allemansrättslig tillgång till strandområden, och
2. bevara goda livsvillkor för djur- och växtlivet på land och i vatten”

I den fortsatta historien om David så har inte den andra punkten någon praktisk betydelse, utan det kommer att handla om “förutsättningarna för allemansrättslig tillgång till strandområden”.

I byggnadsnämndens beslut om strandskydd ingick även en så kallad “tomtplatsavgränsning”. Naturvårdsverket skriver (se “Tomtplatsavgränsning vid strandskyddsdispens”):

“I ett beslut om strandskyddsdispens krävs att det ingår en avgränsning av den tomtplats eller den mark som får användas. Avgränsningen ska framgå av beslutet och markeras på en karta.”

Syftet med tomtplatsbestämningen är att bestämma gränsen mellan det område där fastighetsägaren kan hävda privat zon och det område som allmänheten har möjlighet att använda. (Lägg gärna detta på minnet.)

Så här fastställde byggnadsnämnden avgränsningen för Davids Jutahus – se karta till vänster.

Det kan noteras, som jag har skrivit tidigare, att Davids tomt inte går ända ner till Göta älv. Mellan vattnet och Davids tomt ligger en annan fastighet. Bredden på detta område är mellan 15-30 meter. (Det har vid senare mätning visat sig att erosionen från älven har tagit en del mark. Remsan uppskattas nu vara mellan 5 och 20 meter. För att undvika ytterligare erosion har strandkanten nu strandskotts. Dock inte av David eftersom strandremsan inte tillhör hans fastighet.)

Det är ett bra ställe att gå längs älven på denna strandremsa. Vid mitt besök där såg jag själv två par gå längs tomtgränsen i sydöst (nere till höger) och vidare norrut längs vattnet. Det är den naturliga gångvägen. Ingen vandrare behöver egentligen korsa Davids tomt.

Men så enkelt tyckte inte byggnadsförvaltningen och byggnadsnämnden att det skulle vara. De tyckte att fotgängare/vandrare istället ska ta vägen förbi Davids hus. Därför hamnade tomtavgränsningen som den gjorde på kartan ovan.

Nu tar enligt David ändå ingen allmänhet, eller i varje fall få, den av byggnadsnämnden och byggnadsförvaltningen anvisade vägen – människor går automatiskt inte så nära huset. (Trots att några politiker i byggnadsnämnden påstår det…) De flesta kommuninvånare uppfattar det korta avståndet mellan vägen och altanen som att de inkräktar på husägarnas hemfridszon. Vilket de ju faktiskt, i praktiken, också gör…

På kartan ser man även hur “vändplatsen” har avgränsats så att det är omöjligt att vända bilen inom hemfridszonen. Det måste ske på den “allemansrättsliga tillgången till strandområden” som miljöbalken skriver… Vilket inte får ske eftersom det då privatiserar allmänhetens område. 

Det är knappast så här det ska vara. Och frågan är hur sopbilen ska vända. Eller var en ambulans eventuellt skulle ställa sig om David eller hans fru helt plötsligt blir sjuk… (Vilket nyligen hände förresten.) Hade byggnadsförvaltningen kommit springande med en viteslapp om de sett det?

Det hör också till saken att David har ett parkeringstillstånd för rörelsehindrade, han har en grav rörelsestörning. Och så har byggnadsförvaltningen och byggnadsnämnden tagit bort vettiga parkeringsmöjligheter vid huset. Det kan inte vara ok att göra så här – varken moraliskt eller lagligt. David är dessutom realist, han befarar att han i framtiden, på grund av sin sjukdom, kommer att behöva en handikappramp. Det lär emellertid bli omöjligt att bygga en sådan… För då kommer han att inkräkta på den ”allemansrättsliga tillgången till strandområden”…

Det går självklart inte heller att parkera tre bilar, exklusive Davids egen bil, på den lilla yta som finns kvar efter byggnadsnämndens tomtplatsavgränsning. Därav min misstanke att vi besökare, som jag skrev om i den förra bloggen (se ”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (1/7)”), faktiskt bröt mot lagen när vi parkerade där. Vi privatiserade marken. Det betyder att bilarna, med byggnadsförvaltningens ord:

“bedöms ge en hindrande och starkt avhållande effekt och därmed strida mot strandskyddets syfte.”

Det krävs nog ingen större inlevelse för att förstå vad David har haft att kämpa mot…

Det intressantaste med tomtplatsavgränsningskartan är emellertid att den var föråldrad redan när tomtplatsen ritades in. Kartan man ritade på var från 3 juli 2017 (se till höger).

Kartan är ritad innan Davids om- och tillbyggnad av Jutahuset. Kartan visar alltså inte den tillbyggda altanen med skärmtak!

Fotot visar hur Jutahuset ser ut nu, med den nya altanen. Pinnarna i marken visar tomtavgränsningen. Går gränsen över altanen eller inte? Det är frågan. Det tycks nämligen som om hörnet på altanen har hamnat utanför Davids privata område. Och då har ju altanen definitivt hamnat fel. Om det nu inte vore så att altanen fanns där innan tomtplatsavgränsningen gjordes…  Men kartan är inte bara gammal, den är inte heller måttsatt. Så det är svårt…

Men får det gå till så här? Är den här gränsdragningen verkligen ok? Byggnadsförvaltningen och byggnadsnämnden kräver av Vänersborgs kommuninvånare att de alltid är noggranna och gör rätt. Men vad de gör själva på förvaltningen är tydligen inte lika noga alla gånger…

Den här gränsdragningen har ingen velat diskutera en ändring av – naturligtvis inte byggnadsförvaltningen och inte byggnadsnämnden, men inte heller Länsstyrelsen eller Mark- och miljödomstolen. Men det återkommer jag till.

Jag återkommer också till att en sådan här tomtplatsavgränsning ska avgränsas, markeras på något sätt så att allmänheten vet var den privata hemfridszonen ligger. Den avgränsningen ska David göra med ett staket, en mur eller en häck…

Kolla bilden ovan igen och fundera ut hur det ska gå till. Skicka gärna en eventuell lösning till mig så ska jag vidarebefordra den till David. Tävlingen är även öppen för tjänstemän på byggnadsförvaltningen och politiker i byggnadsnämnden…

Du kan läsa fortsättningen här: ”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (3/7)”.

==

Bloggar i denna serie:

”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (1/7)” – 6 mars 2021
”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (2/7)” – 7 mars 2021
”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (3/7)” – 8 mars 2021
”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (4/7)” – 9 mars 2021
”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (5/7)” – 10 mars 2021
”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (6/7)” – 11 mars 2021
”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (7/7)” – 12 mars 2021

Häromveckan var vi några bekanta som kom överens om att besöka David. Han bor nedanför fängelset ute på Restad, på ett ställe som går under namnet Juta. På grund av Coronan färdades vi i var sina bilar, det blev tre bilar. Tyvärr var vi då tvungna att vara olagliga när vi parkerade bilarna hemma hos David. Bilarna kom nämligen att enligt byggnadsförvaltningen och byggnadsnämnden privatisera Davids tomt.

Ja, du läste rätt. I och med våra parkeringar så privatiserade vi Davids privata och lagligt ägda tomt. Bilarna hindrade nämligen allmänheten att gå fritt på och nyttja Davids privata tomt. Det fanns dock inga möjligheter att ställa bilarna någon annanstans.

Fallet ”David på Juta” handlar om strandskydd och dess konsekvenser. Det gjorde det för övrigt också med blåbärsodlaren vid Hästefjorden. (Se ”Byggnadsförvaltningen och blåbärsodlaren vid Hästefjorden”.) Davids privata fastighet Juta på Restad ligger vid och på ett strandskyddat område. Bostaden har emellertid legat där den ligger långt innan någon i det här landet hade hört talas om eller ens tänkt tanken på strandskydd…

Juta omtalas redan under 1600-talet. Det var ett av de sju dagsverkstorp som låg under gården Restad. I en översiktsplan från 2005 (“Översiktsplan Restad-Brinketorp”) kan man läsa att gården Restad fanns redan under 1500-talet. Gården fungerade under en mycket lång tid som ett sommarställe åt landshövdingarna i Älvsborgs län. Efter att greve Sparre dog år 1886 blev Restad istället en arrendegård. 1905 ändrades återigen användningen av Restad. Då invigdes Vänersborgs hospital och asyl. Sinnessjukhuset, som det kallades på den tiden, hade 1.000 patientplatser och var ett av de större sinnessjukhusen i landet. Det bedrevs psykiatrisk vård ända fram till mitten av 1980-talet. Sedan avvecklade som bekant landstinget en stor del av verksamheten. (Komplettering 27/11. I oktober 1989 flyttades huvuddelen av den psykiatriska vården till NÄL, endast 5 vårdavdelningar blev kvar.)

Det som blev fastigheten Juta, som den ser ut idag, avstyckades 1970. (Se bild nedan.) Ägare till marken var vid tillfället staten. Älvsborgs läns Landstingskommun blev ny ägare. Det var en följd av att landstinget övertog den statliga mentalsjukvården. Juta fungerade under 1960- och 1970-talen som tjänstebostad för personal som skötte marken runt dåvarande Restad sjukhus. Efter att sjukhuset lades ned användes fastigheten ett tag som cafeteria och utflyktsmål. Landstinget ägde Juta fram till och med år 2000.

David köpte fastigheten Juta i juni 2017. Då hade den förre ägaren, och kanske någon ägare innan honom, det vet jag inte, gjort om “torpet” till ett riktigt hus. Det kan dock noteras att stallbyggnaden med lada fortfarande är välbevarad och visar enligt byggnadsnämnden på äldre byggnadsmaterial och byggnadstradition.

Efter köpet renoverade David huset och byggde både om och till. Det gjorde att han inte flyttade in förrän vid midsommar 2019. Det kan vara bra för de vänersborgare som har promenerat i området att känna till dessa datum.

Det kan väl också nämnas att bostadshuset Juta är mycket vackert beläget. Det är naturligtvis också därför som området är populärt för fotgängare/vandrare. Huset ligger i skogsbrynet på en höjd ungefär 80 meter från Göta älvs strandlinje. Davids mark går runt huset och sträcker sig ca 60 meter ner mot vattnet. Det område på 20 meter som går längs strandlinjen tillhör emellertid inte David. Den marken tillhör fastigheten som ligger söder om Davids. Det betyder t ex att bryggan med det så kallade laxhuset inte tillhör David. Även denna omständighet är bra att hålla i minnet.

David hade för övrigt alla tillstånd och beslut, som krävdes för sina åtgärder. Om nu någon tvivlade på det. Det är inte detta som det här fallet handlar om. Bygglovet utfärdades den 19 oktober 2017 och innebar bland annat att David fick lyfta taket, entrén fick byggas på och till med balkong och en altan med skärmtak fick uppföras.

Det var bara en sak till som krävdes innan arbetet kunde komma igång. Ur beslutet om bygglov den 19 oktober 2017:

“Ändringen kräver därför strandskyddsdispens”

Det stod också i beslutet:

“Det finns ingen utpekad tomtplats för Jutatorpet. Huvudbyggnadens användning och karaktär genererar dock en hemfridszon och därmed finns det en tomtplats. Tomtgränsen mot älven i nordost är idag otydlig. I en ansökan om dispens för ändring av byggnad bör en tomtplatsavgränsning göras.”

David fick sin strandskyddsdispens. Den 17 april 2018 beslutade byggnadsnämnden:

“Byggnadsnämnden ger strandskyddsdispens för om- och tillbyggnad, ny komplementbyggnad och utomhusbelysning.”

Hade det inte varit mer än så här, så hade denna berättelse tagit slut innan den ens hade börjat. Men i nämndens beslut ingick det också en så kallad “tomtplatsavgränsning”:

“tomtplatsavgränsningen och fri passage ska utformas enligt bifogad karta”

Det var nu som Davids problem började…

Fortsättning följer: Se ”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (2/7)”.

==

Bloggar i denna serie:

”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (1/7)” – 6 mars 2021
”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (2/7)” – 7 mars 2021
”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (3/7)” – 8 mars 2021
”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (4/7)” – 9 mars 2021
”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (5/7)” – 10 mars 2021
”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (6/7)” – 11 mars 2021
”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (7/7)” – 12 mars 2021