Stefan Kärvlings blogg

Anm. Detta blogginlägg är en fortsättning på inlägget “Byggnadsnämnden och strandskydd 3”.

Staket, häckar och murar brukar avgränsa hemfridszoner. Innanför dessa avgränsningar är området privat och där får allmänheten inte tillträde. Utanför hemfridszonen är området allemansrättsligt tillgängligt.

I Vänersborgs kommun är det inte helt ovanligt att fastighetsägare inte får något privat område överhuvudtaget. Motsatsen är däremot sällsynt, dvs att fastighetsägaren får sätta upp staket utanför hemfridszonen. Jag känner bara till ett exempel på när byggnadsnämnden godkänt detta, och det är staketet runt fastigheten Sikhall 1:22.

Hemfridszonen runt byggnaderna på Segelsällskapets fastighet har en hemfridszon på 1 meter. Det är extremt kort, men tanken är att allmänheten ska ha fritt tillträde till strandområdet. Det är samma resonemang vid Sikhalls magasin som bara ligger ett stenkast därifrån. Även där är tomtplatsavgränsningen 1 meter. Det finns ett staket runt VSS fastighet Sikhall 1:22, längs fastighetsgränserna, trots tomtplatsavgränsningen. Det är egentligen inte särskilt svårt att förstå att Segelsällskapet vill inhägna fastigheten, även om det inte följer lagens intentioner.

I protokollet från byggnadsnämndens sammanträde den 5 december konstateras inledningsvis att:

“Staketet runt fastigheten bedöms ha en avhållande effekt och bedöms vara en förbjuden åtgärd om staketet uppförts efter de generella strandskyddslagstiftningen år 1975.”

Och här är parallellen med Juta anmärkningsvärt tydlig. Byggnadsnämndens slutsats i Jutas fall var under drygt 5 år att det aldrig hade funnits något staket på Juta. I det här fallet, Sikhall 1:22, skriver nämnden:

“Staketet runt fastigheten bedöms funnits på platsen innan strandskyddslagstiftningen år 1975 och är därmed lagligen uppfört.”

Det här är nyckeln, hela förklaringen, till nämndens beslut att fastighetsägaren får ha kvar staketet utanför hemfridszonen. Staketet fanns på plats redan 1975 när strandskyddsbestämmelserna började gälla i hela landet.

Det är ett tämligen unikt beslut i Vänersborgs kommun och därför citerar jag hela byggnadsnämndens bedömning och motivering till påståendet:

“Föreningen har angett att staketet uppförts tidigt 70-tal och styrker det med att staketet inte följer tomtgräns som år 1978-1979 bestämdes inför avstyckning då föreningen skulle förvärva området. Föreningen anger även att det kan ha funnits något typ av staket ännu tidigare då detta var ett villkor i arrendeavtalet redan på 50-talet. Fotografier har inkommit på renovering av staketet som föreningen anger troligen är från slutet av 1970-talet. Eftersom det är en renovering styrker även det att staketet har uppförts några år tidigare, framför föreningen.

Staketet syns inte på flygfoto från 1975. Med hänsyn på kvalitén på flygfotot samt tillkommen information bedöms fastighetsägaren har styrkt att staketet funnits på platsen innan 1975 och därmed lagligen uppfört. Kravet på bevisning bör i strandskyddsmål inte ställas allt för högt för sådana omständigheter som ligger längre bak i tiden (MÖD M 4628-17).

Bommen har tillkommit efter 1975 och bedöms inte kräva dispens då bedöms ha ersatt del av tidigare staket för att möjliggöra infart för biltransport vid behov.”

Det här avsnittet i byggnadsnämndens beslut är de “bevis” som nämnden grundar sitt beslut på. Nämnden och förvaltningen måste ha funnit dem oerhört övertygande eftersom det har fått nämnden att överge sin uppfattning från den 7 oktober 2022, då VSS skulle vara tvunget att utföra en mängd åtgärder med hot om vite.

Jag har svårt att förstå byggnadsnämndens totala omvändelse.

Argumenten att “staketet inte följer tomtgräns” och att “det kan ha funnits något typ av staket ännu tidigare” är mycket svaga. Det är egentligen förvånande att de ens nämns. Men det kanske är enligt principen att antal argument är viktigare än “kvaliteten” på dem.

Det tunna gula strecket visar fastighetsgränsen. (Fotot till höger.) Det skulle helt enkelt kunna vara ett misstag av dem som satte upp staketet att de missade gränsens dragning, och därmed några enstaka kvadratmeter av tomten. (Se pilarna.) Vem vet?

Byggnadsnämnden skriver också i beslutet:

”Föreningen anger även att det kan ha funnits något typ av staket ännu tidigare då detta var ett villkor i arrendeavtalet redan på 50-talet.”

Jag noterar skrivningen “då detta var ett villkor”, med andemeningen att villkoret var ett staket. Detta är bara, om man ska vara välvillig, ren spekulation. Det står i arrendeavtalet från 1957 att området ska:

”utstakas med tydliga råmärken”

Det står inget om staket. Och även om det hade stått, så är ju inte det något bevis på att det hade satts upp.

Fotografiet på renoveringen av staketet från slutet av 1970-talet, som nämnden anför som bevis, kan istället vara ett bevis på motsatsen, dvs att det inte fanns något staket 1975.

Fotot är inte taget i slutet av 1970-talet som uppges. I bakgrunden syns nämligen en Volvo 240 av modellår 1980. Volvon har de rektangulära framljusen, stötfångaren samt de nya backspeglarna som kom 1980. Bilen fanns således inte innan 1980. Dessutom tycks det som om Volvon kan ha några år på nacken. Av fotografiet framgår även att gräset inte ger något spår av att staket funnits på platsen innan.

Dessa uppgifter kommer från Pontus Gläntegårds skriftliga reservation i byggnadsnämnden. Gläntegård drar den möjliga slutsatsen att:

“det antagligen inte är reparation som pågår på bilden utan uppförandet.”

Det nämndes tydligen på sammanträdet att ledamöterna inte var några bilexperter. Ett fantastiskt påstående. “Glömde” de av att de är en myndighet som ska fatta beslut enligt lagen? “Glömde” de att det är deras skyldighet att ta fram fakta? “Glömde” de att de kunde vänta med beslutet och ta reda på fakta…?

Det fanns fler foton i nämndens handlingar.

Flygfotot från 1975 visar inte att det har funnits något staket på platsen 1975. Det skriver byggnadsnämnden helt riktigt.

Ett sådant här foto bevisade i fallet Juta i 5 år att det inte hade funnits något staket 1975. Det konstaterade också både Länsstyrelsen och Mark- och miljödomstolen när Bengt Davidsson överklagade beslutet… Nu bevisar flygfotot ingenting menar byggnadsnämnden. Det är en fantastisk omsvängning som har skett i nämnden. Tittar man noggrant på fotot så ger det faktiskt ett visst stöd för att det inte fanns något staket. Området på båda sidor om fastighetsgränsen, det tunna röda strecket, där staketet eventuellt skulle finnas, ser likadant ut på båda sidor (se pilarna). Det antyder att området var sammanhängande och inte var avgränsat av ett staket.

Det hör också till saken att Segelsällskapet köpte marken och byggnaden (klubbhuset) 1978. Fastigheten fick sin beteckning, Sikhall 1:22 den 27 februari 1981. Då såg den fastighetsrättsliga beskrivningen ut så här:

Det stämmer bra med flygfotot från 1975:

Det hade varit lite konstigt att sätta upp staket runt en tomt 1975 innan man visste var säljaren av marken till VSS och lantmäteriet ville ha gränsen…

Byggnadsnämnden anförde ytterligare ett fotografi som bevis. Det var enligt uppgift från “troligen 1970-tal”.

Det är tveksamt om det är ett foto från 1970-talet. I så fall borde inte den fastighetsrättsliga beskrivningen ha utseendet som ovan. Idag är bryggdäcket betydligt större.

Min åsikt är att byggnadsnämnden avslutade tillsynsärendet med en förvånansvärd lätthet när det gällde staketet. Det gjorde nämnden trots att den visste att det rådde stora oklarheter. Om nämnden fortsättningsvis håller samma linje så blir det inte mycket till tillsyn i framtiden. Vid en tillsyn kan en fastighetsägare bara säga att den anordningen, t ex ett staket, fanns redan på 70-talet. Och så läggs tillsynen ner…

Det fanns dock ledamöter i byggnadsnämnden som reagerade på beslutet…

Fortsättning följer i ett sista blogginlägg om byggnadsnämndens beslut.

==

Blogginlägg i denna ”serie”:

• ”Byggnadsnämnden och strandskydd” – 7 december 2023
• ”Byggnadsnämnden och strandskydd 2” – 10 december 2023
• ”Byggnadsnämnden och strandskydd 3” – 28 december 2023
• ”Byggnadsnämnden och strandskydd 4” – 29 december 2023
• ”Byggnadsnämnden och strandskydd 5” – 2 januari 2024

Anm. Detta blogginlägg är en fortsättning på ett inlägg den 7 december, “Byggnadsnämnden och strandskydd”.

Den 23 september 2022 gjorde Vänersborgs miljö- och byggnadsförvaltning en tillsyn av Vänersborgs Segelsällskaps fastighet Sikhall 1:22. Det var efter en anmälan 1,5 år tidigare.

Handläggarna från byggnadsförvaltningen var flitiga med anteckningsblocket och kameran, alla misstänkta överträdelser fotograferades. Tillbaka i kommunhuset sammanställdes materialet och en skrivelse till Segelsällskapet (VSS) utformades. Den skickades den 7 oktober 2022. Förvaltningen räknade upp de åtgärder som Segelsällskapet var tvunget att utföra:

• “Ta bort staket”
• “Ta bort grindbom”
• “Ta bort container, uthus, betongrör, övrigt upplag utav metallföremål m.m.”
• “Ta bort altan med staket framför servicebyggnad placerad utanför tomtplatsavgränsning”
• “Ta bort grillkåta”
• “Ta bort lekplats, sandlåda och flaggstång”

Segelsällskapet besvarade och kommenterade föreläggandet den 24 oktober 2022. (Se “Bryter Segelsällskapet mot strandskyddsdispensen?”.) VSS medgav att “anordningarna” på fastigheten inte hade fått någon strandskyddsdispens, men att det inte heller behövdes. Anläggningen hade ju:

“karaktär av allmänt besöksmål för det rörliga friluftslivet.”

VSS hävdade att anläggningens syfte inte var att “hindra allmänheten” utan att:

“välkomna besökare snarare än att avhålla dem från att vistas i området”

Och tillförde ett sista tungt argument:

“Förvaltningen har vidare underlåtit att ta ställning till vilka anordningar som funnits på plats före den nya strandskyddslagen 1975 (t.ex. staket, flaggstång och lekanordningar) och som därmed under alla omständigheter måste betraktas som lagligt tillkomna…“

1975 är det årtal då strandskyddsbestämmelserna började gälla i hela Sverige. Om en fastighet var ianspråktagen före 1975 med t ex ett staket, så får staketet stå kvar även 2023. Om staketet sattes upp 1976 eller senare så ska det tas bort.

Segelsällskapet kompletterade sitt yttrande med en skrivelse daterad den 1 november i år. Även en bilaga med ett antal fotografier lämnades.

Det var alltså hårda bud från Vänersborgs miljö- och byggnadsförvaltning. Det krävdes omfattande åtgärder från Segelsällskapets sida för att uppfylla kommunens krav. Och allt skulle beläggas med vite om det inte åtgärdades. Men det sista ordet hade byggnadsnämnden. Det var de som skulle fatta alla beslut.

Och tiden gick…

Efter ytterligare 1,5 år var det dags att fatta ett slutligt beslut, i veckan som gick. Inför sammanträdet fick nämnden som vanligt ett underlag från förvaltningen. Det hade hänt något sedan tillsynen och föreläggandet. Kanske berodde det på svaren och yttranden från Segelsällskapet – kanske berodde det på något annat…

I förslaget till beslut kunde byggnadsnämndens ledamöter läsa:

“Byggnadsnämnden beslutar att avskriva ärende gällande tillsyn inom strandskyddat område utan vidare åtgärd.”

Oops.

Från föreläggande och hot om vite till att ärendet skulle avskrivas. Vad hade hänt? Ja, det frågade sig nog ganska många, både ledamöter i byggnadsnämnden, boende i Sikhall och bloggare.

Förvaltningen skrev i underlaget bland annat:

“De två byggnaderna är uppförda utan strandskyddsdispens. Dispens har sökts i efterhand för container/förråd samt tak över grillplats.”

Det hade uppförts container/förråd samt tak över grillplats på Sikhall 1:22 – i strid med strandskyddsdispensen. Det var absolut inte tillåtet att göra så. Men VSS sökte alltså strandskyddsdispens i efterhand. Och det tyckte förvaltningen var helt på sin plats och sedermera även nämnden, som beviljade strandskyddsdispensen. I efterhand alltså. Nämnden “förlät” Segelsällskapet.

Byggnadsnämnden skickar ett fantastiskt budskap till alla kommuninvånare från Rörvik till Väne Ryr och ut på Vänersnäs. Bygg som ni vill, blir ni anmälda så ansök om dispens i efterhand.

Och varför inte? Men då måste byggnadsnämnden behandla alla på samma sätt. Och helst också följa lagen…

Byggnadsnämndens skäl för beslutet om dispens i efterhand var:

“Dispensen motverkar inte strandskyddets syfte att säkra allmänhetens tillgång till strandområden och bevara goda livsvillkor för djur- och växtlivet.”

Varför motverkade det inte allmänhetens tillgång till strandområden? Det hade ju uppförts två byggnader vid strandkanten… Det skrev inte nämnden i beslutet.

Och, hör och häpna:

“Särskilt skäl till grund för dispensen är att behövs för en anläggning som för sin funktion måste ligga vid vattnet och behovet inte kan tillgodoses utanför området (7 kap 18c § pkt 3 MB) samt behövs för att utvidga en pågående verksamhet och utvidgningen inte kan genomföras utanför området (7 kap 18c § pkt 4 MB).”

Grillplatsen måste enligt nämnden, och förvaltningen, för sin funktion ligga innanför området, dvs innanför staketet. (Mer om staketet i nästa blogginlägg.) Och inte nog med det. Taket på grillplatsen måste tydligen “ligga vid vattnet” och “behövs för att utvidga en pågående verksamhet”.

Med andra ord menar tydligen byggnadsnämnden att eldar man på ett ställe, som vid grillning, vid t ex en strand, så har man automatiskt rätt att senare få en byggnad på platsen med tak…

Jag tycker också att det är lite intressant att Miljö- och hälsoskyddsnämnden i sitt yttrande skrev:

“Ytan där grillplatsen är placerad utgörs av klippt gräsmatta och saknar värden för växt- och djurlivet.”

Bengt Davidsson på Juta ansågs ha brutit mot sin strandskyddsdispens, och hotades med vite, just för att han hade klippt gräsmattan. Det var absolut otillåtet att klippa gräset för Davidsson, för då privatiserade han marken och stängde därmed ute allmänheten från sin lagliga rätt att fritt ha tillgång till stranden…

Som oppositionell och jobbig vänsterpartist måste jag ifrågasätta hur kommunen behandlar sina invånare. Var finns logiken? Var är likabehandlingen? Och på vilka grunder bryter kommunen i enskilda fall mot både likabehandlingsprincipen och logiken? Och lagen…?

Du kommer inte att få några svar på dessa frågor i nästa blogg – du kommer istället att få fler frågor att fundera över, t ex varför det är ok för vissa att inhägna sin fastighet med ett staket när tomtplatsavgränsningen är fastställd till en enda meter kring byggnaderna på tomten. Och vad som skulle hända om Magnus Larsson gjorde motsvarande kring Sikhalls magasin som också har en tomtplatsavgränsning på en meter längs magasinets långsidor…

Fortsättning följer i inlägget ”Byggnadsnämnden och strandskydd 3”.

==

Blogginlägg i denna ”serie”:

• ”Byggnadsnämnden och strandskydd” – 7 december 2023
• ”Byggnadsnämnden och strandskydd 2” – 10 december 2023
• ”Byggnadsnämnden och strandskydd 3” – 28 december 2023
• ”Byggnadsnämnden och strandskydd 4” – 29 december 2023
• ”Byggnadsnämnden och strandskydd 5” – 2 januari 2024

Den 23 september 2022 gjorde Vänersborgs miljö- och byggnadsförvaltning en tillsyn av Vänersborgs Segelsällskaps fastighet Sikhall 1:22. Det var ungefär 1,5 år efter att en kommuninvånare hade anmält fastigheten till kommunen. Det fanns misstankar om att Segelsällskapet bröt mot strandskyddsdispensen.

Misstankarna bekräftades av de handläggare som utförde tillsynen. De upptäckte att Segelsällskapet hade gjort en mängd överträdelser av strandskyddsdispensen:

“Miljö- och byggnadsförvaltningen bedömer att förbjudna åtgärder har utförts inom strandskyddat område.“

Handläggarna fortsatte:

“Anläggningarna, anordningar samt byggnader är uppförda inom strandskyddet utmed Vänern. De saknar dispens och ligger utanför tomtplats på mark dit allmänheten har tillträde. Anläggningarnas/anordningarnas utformning, funktion och närheten till klubbhuset gör att de privatisera marken utanför tomtplatsen.”

Handläggarna från byggnadsförvaltningen var flitiga med kameran och fotograferade alla överträdelser. Tillbaka i kommunhuset sammanställdes materialet och en skrivelse till Segelsällskapet utformades. Den skickades den 7 oktober. Förvaltningen räknade upp de åtgärder som Segelsällskapet var tvunget att utföra:

1. “Ta bort staket”
2. “Ta bort grindbom”
3. “Ta bort container, uthus, betongrör, övrigt upplag utav metallföremål m.m.”
4. “Ta bort altan med staket framför servicebyggnad placerad utanför tomtplatsavgränsning”
5. “Ta bort grillkåta”
6. “Ta bort lekplats, sandlåda och flaggstång”

Det här har jag beskrivit i bloggen “Brott mot strandskyddet i Sikhall”. Innan ärendet överlämnades till byggnadsnämnden för beslut fick Segelsällskapet möjlighet att lämna in förklaringar eller synpunkter på materialet i ärendet. Det gjorde Vänersborgs Segelsällskap den 24 oktober, 4 dagar innan tiden gick ut. Det skrev jag om i bloggen “Bryter Segelsällskapet mot strandskyddsdispensen?”.

I förra veckan ställde jag frågan till förvaltningen om hur ärendet hade “utvecklat sig” under de senaste dryga 4 månaderna. Jag hade t ex noterat att ärendet inte hade varit uppe i byggnadsnämnden. Svaret från byggnadsförvaltningen var kort:

“Det finns inga ytterligare handlingar eller offentlig information i ärendet.”

Det är onekligen en intressant och ganska kreativ språklig formulering – det finns ingen ytterligare “offentlig information i ärendet”. Rent konkret betyder det väl att det finns ytterligare information, men att den är ”hemlig”. Men – eftersom det inte finns några fler handlingar än de jag har så drar jag ändå slutsatsen att inget har hänt i ärendet. I varje fall har inget överlämnats till byggnadsnämnden för beslut.

Det kan konstateras att i vissa ärenden går allt mycket fort för miljö- och byggnadsförvaltningen, medan det i andra ärenden inte gör det. Vill det sig kanske Segelsällskapet får ha kvar ”anläggningarna, anordningar samt byggnader [som] är uppförda inom strandskyddet utmed Vänern” även under kommande sommar…

År 2021 anmäldes Vänersborgs Segelsällskap (VSS) till miljö- och byggnadsförvaltningen. Det gällde Segelsällskapets fastighet Sikhall 1:22. Någon kommuninvånare misstänkte att VSS bröt mot strandskyddsreglerna. Efter sommaren förra året, efter 1,5 år, gjorde miljö- och byggnadsförvaltningen en tillsyn på fastigheten. (Se “Brott mot strandskyddet i Sikhall”.)

Segelsällskapets fastighet Sikhall 1:22 ligger vid Vänern “inklämd” som en ö omringad av fastigheten Sikhall 1:4 som ägs av Vänersborgs kommun. Kommunen förköpte/exproprierade detta område 2007 av Magnus Larsson. Därför ligger kommunens fastighet i sin tur som en ö omringad av Magnus Larssons betydligt större fastighet Sikhall 1:6. På kommunens fastighet ligger Sikhalls magasin. Magnus Larsson har för närvarande nyttjanderätten över magasinet. (Se “Magnus Larsson och Sikhalls magasin”.)

Det fanns mycket intressant att titta på för byggnadsförvaltningens tjänstepersoner när de åkte ut till Sikhall… Men de koncentrerade sig naturligtvis på VSS fastighet och hur det såg ut där. Fast det visste de egentligen redan innan. Byggnadsförvaltningen har genom åren gjort många besök i Sikhall och Sikhall 1:22 har varit privatiserat länge… Det har varit svårt att missa t ex staket och bommar.

Vänersborgs Segelsällskap fick ett föreläggande om att ta bort ett flertal “anläggningar, anordningar samt byggnader”:

• “Ta bort staket”
• “Ta bort grindbom”
• “Ta bort container, uthus, betongrör, övrigt upplag utav metallföremål m.m.”
• “Ta bort altan med staket framför servicebyggnad placerad utanför tomtplatsavgränsning”
• “Ta bort grillkåta”
• “Ta bort lekplats, sandlåda och flaggstång”

Det är oerhört långtgående åtgärder som VSS är tvunget att vidta. Segelsällskapets fastighet ska, när alla åtgärder är utförda, uppfattas som ett område där allemansrätten gäller och vem som helst har tillträde. Och struntar VSS i någon av åtgärderna ska ett vite kunna utgå på 10.000 kr för varje punkt, dvs sammanlagt 60.000 kr.

Segelsällskapet fick dock möjlighet att besvara och kommentera föreläggandet. Det brukar gå till så. VSS svarade redan den 24 oktober. Och självklart bestrider Segelsällskapet föreläggandet från byggnadsförvaltningen.

VSS börjar sitt svar i kommunikationen med kommunen med en sammanfattning:

“Sammanfattningsvis hävdar vi att anordningarna på fastigheten, med beaktande av anläggningens karaktär av allmänt besöksmål för det rörliga friluftslivet, inte strider mot lagens förbud mot åtgärder som avhåller allmänheten från att beträda områden där man annars skulle ha fått färdas fritt. De är därmed tillåtliga utan dispensprövning och tillsynen ska därför lämnas utan krav på rättelser.”

VSS medger alltså att “anordningarna” inte har fått någon strandskyddsdispens, men klubben anser inte heller att det har behövts. Anläggningen har ju “karaktär av allmänt besöksmål för det rörliga friluftslivet”.

Därför menar VSS är att:

“Tillsynen har uppenbarligen genomförts med den felaktiga utgångspunkten att det handlar om en privat anläggning när det i själva verket handlar om en besöksanläggning för det rörliga friluftslivet”

Segelsällskapet underkänner alltså hela tillsynen och därmed naturligtvis också föreläggandet.

Segelsällskapet utvecklar sitt försvar. Klubben menar att anläggningen alltid har sett ut så här. Fastigheten har varit:

“ianspråktagen för gästhamns- och klubbverksamhet med betoning på det förra.”

Alla har varit välkomna oavsett medlemskap i Segelsällskapet skriver klubben. 

Miljöbalken citeras också i svaret från Segelsällskapet (7 kap 15 §):

“Inom ett strandskyddsområde får inte
2. byggnader eller byggnaders användning ändras eller andra anläggningar eller anordningar utföras, om det hindrar eller avhåller allmänheten från att beträda ett område där den annars skulle ha fått färdas fritt”

VSS ståndpunkt är att anläggningens syfte inte är att “hindra allmänheten” utan att:

“välkomna besökare snarare än att avhålla dem från att vistas i området”

Därför måste anordningarna:

“bedömas utifrån sina effekter, inte utifrån förekomsterna i sig.”

Det är vad jag förstår en något ovanlig tolkning av Miljöbalken.

Segelsällskapet anser vidare att klubbens syn på anläggningen befästs av den bedömning av strandskyddet som framgår av framtagandet av det förslag till detaljplan för Sikhallsviken som kommunen förde till samråd 2017. Segelsällskapet skriver:

“Förslaget är att strandskyddet upphävs för kvartersmarken (som inkluderar VSS fastighet; min anm). Som särskilt skäl hänvisas till att området redan har tagits i anspråk på ett sätt som gör att det saknar betydelse för strandskyddets syften, att det behövs för att utvidga en pågående verksamhet som inte kan genomföras utanför området samt att det ingår i ett LIS-område.”

Detaljplanen är dock inte färdig än och den är inte beslutad. Det torde därför inte vara ett särskilt hållbart argument.

Segelsällskapet använder också ett argument mot byggnadsförvaltningens slutsatser av tillsynen som känns igen från Juta:

“Förvaltningen har vidare underlåtit att ta ställning till vilka anordningar som funnits på plats före den nya strandskyddslagen 1975 (t.ex. staket, flaggstång och lekanordningar) och som därmed under alla omständigheter måste betraktas som lagligt tillkomna då länsstyrelsens tidigare (1966) beslut om strandskydd endast avsåg förbud mot nya byggnader i strandområdet.”

VSS menar alltså att området har varit ianspråktaget ända sedan strandskyddslagstiftningen infördes i hela landet. Jag vet inte om Segelsällskapet kan bevisa att staket och flaggstång fanns där 1975 när strandskyddsreglerna infördes. Med tanke på byggnadsnämndens bevisning i fallet Juta så lär VSS få svårt att hävda det. Det finns nämligen gamla suddiga flygbilder över Sikhall från 1960 och 1975 också.

Staket, flaggstång och lekanordningar syns inte på fotot från 1975… Det tolkar sannolikt byggnadsnämnden som att de inte fanns. I likhet vad nämnden gjorde på Juta.

Anordningarna syns inte heller på en flygbild från 1960.

I fallet Juta räckte det med exakt sådana här suddiga flygbilder i både byggnadsnämnden och Länsstyrelsen, och faktiskt även i Mark- och miljödomstolen, för att bevisa att området inte hade varit ianspråktaget, dvs privatiserat… (Se “Juta: Det tar aldrig slut! (4)”.)

Något som talar mot att t ex staket och grindbom fanns på plats 1975 är att fastigheten Sikhall 1:22 inte avstyckades och förvärvades av Segelsällskapet förrän 1981 (möjligtvis 1978).

Segelsällskapet anger till sist ytterligare två argument för att bevisa att byggnadsförvaltningen har fel.

VSS menar att staketet syftar till att:

“förhindra lekande barn på området att springa ut på parkering och sjösättningsramp”

Det kanske är orättvist, men det första jag tänkte på när jag läste detta var att det var en “kreativ förklaring”. Om det är på det här viset borde det väl också finnas ett staket mot vattnet…? För mig markerar staket och grindar ganska tydligt att hela fastigheten är privat. Det är inget ställe dit man som allmänhet känner att man har tillträde.

VSS skriver om altandäcket med sitt räcke utanför servicebyggnaden att det har:

“utformats för att ansluta till befintlig ramp från bryggan samt att uppfylla plan- och bygglagens krav på tillgänglighet för rörelsehindrade och skydd mot olyckor.”

Altandäcket godtogs i “slutbeskedet” skriver VSS. Det är dock inte detsamma som en strandskyddsdispens. Men det kanske finns en sådan också…?

Och på tal om strandskyddsdispenser. Den 15 juni 2015 gav byggnadsnämnden strandskyddsdispens för nybyggnad av servicebyggnad på Segelsällskapets fastighet. Med byggnadsnämndens beslut fanns en karta med en tomtplatsavgränsning. Tomtplatsavgränsningen på fastigheten Sikhall 1:22 var, och är, satt till 1 meter runt byggnaderna, och så har det alltid varit. Det framgår av kommunens handlingar. (Se “Vänersborgs Segelsällskap och Sikhall (8)”.)

Det betyder att innanför detta område gäller inte allemansrätten, det är Segelsällskapets privata utrymme. Men utanför avgränsningen på 1 meter har allmänheten fritt tillträde, här gäller allemansrätten oinskränkt. Och detta område på Segelsällskapets fastighet får inte heller på något sätt privatiseras.

När det gäller punkt 7 i föreläggandet “ta bort container, uthus, betongrör, övrigt upplag utav metallföremål m.m.” så har inte denna kommenterats i Segelsällskapets svar till kommunen. Det betyder väl, antar jag, att Segelsällskapet ska åtgärda detta.

Vänersborg Segelsällskap har skrivit ett uttömmande svar. Huruvida sällskapet har rätt eller inte kan jag inte bedöma. Jag inser dock att det skulle bli både kostnadskrävande och komplicerat att återställa området på det sätt som byggnadsförvaltningen kräver. Men det är ju det här med likabehandling… 

Det blir hur som helst en svår nöt att knäcka för den nya byggnadsnämnden. Ska politikerna låta Segelsällskapet få ha kvar alla sina anläggningar och anordningar eller ska de gå vidare med föreläggandet? Nämnden måste också överväga vilka följder detta får för alla andra som söker eller redan har strandskyddsdispens.

Och sen vore det dags att detaljplanen för Sikhallsviken äntligen blev klar…