Grönvik (4): Bert hittar fel

14 augusti, 2025 Lämna en kommentar

Mina tre blogginlägg om “Bert och Grönvik” lockade ganska många läsare. En av dem var Bert Karlsson själv…

Bert Karlsson är en handlingens man, han ringde upp – antagligen direkt efter att han hade läst inläggen. Bert påpekade att det fanns felaktiga uppgifter i bloggarna. Han var inte upprörd, han ville bara att uppgifterna skulle rättas till. Och det ville jag med. Det ska naturligtvis inte finnas uppgifter i inläggen som inte stämmer. Han förklarade och jag lyssnade.

Bert började med vägbommen. Den har funnits på Grönvik sedan mycket länge påstod han.

“Det var kommunen som satte upp den.”

Och det stämmer. Det fanns en vägbom vid infarten till Grönvik ända tills Bert bytte ut den mot en ny. (På bilden syns den gamla bommen bakom den nya stolpen.) Den tidigare bommen var gammal med hänglås, och nyckeln till hänglåset fanns på campingens reception. Den nya vägbommen är modernare, men man kan fortfarande gå till receptionen och hämta “nyckeln”.

Så det är alltså inte Bert Karlsson som har bestämt att “stänga ute” allmänheten från Grönvik med en vägbom. Vilket en vägbom faktiskt kan göra, i varje fall symboliskt. Men det finns ju ganska många parkeringsplatser bredvid småbåtshamnen alldeles utanför bommen, så det är lätt att gå in på området utan att bommen behöver fällas upp…

Bert hade rätt. Samtidigt var jag på sätt och vis glad för att jag hade haft fel.

De mobila servicehus/toaletter som Bert vill ställa ut vid Grönvik ska vara öppna för allmänheten. Det förvånade mig, men Bert försäkrade att så var fallet, det var hans plan. Jag glömde dock fråga om det är tänkt att allmänheten ska hämta nyckeln i receptionen, men jag antar det. Hur som helst, servicehus för allmänheten på Grönvik vore något väldigt positivt. Det var bra att jag hade fel.

Bert berättade förresten att det fanns en gammal kommunal toalettbyggnad på Grönvik när han anlände till området. Den var i så dåligt skick att kommunen rev den, men ersatte den inte. Och så är det ofta i kommunen – underhåll av byggnader har aldrig varit kommunens styrka…

Det var många fler saker i området som var i dåligt skick när Bert kom till Ursand. Bert passade på att berätta om bryggorna på Ursand, samma bryggor där jag för 60 år sedan (herregud!) tog mina första riktiga simtag. Bryggorna var i så dåligt skick att kommunen förbjöd folk att gå ut på dem. Vad jag minns så rev kommunen sedan bryggorna… En “lösning” som inte används alltför sällan i Vänersborg. De bryggor som nu finns på plats har Bert fixat.

Det finns förresten ett gammalt hus, ägt av kommunen, mellan bryggorna och Berts nybyggnationer vid den gamla kiosken, vid den nuvarande restaurangen. Det huset är förfallet och det vill Bert göra i ordning, eller bygga nytt. Han har dock inte ansökt om bygglov än. Det beviljar säkerligen byggnadsnämnden.

Men om nu kommunen inte underhåller sina byggnader så städar i varje fall kommunvärdarna stranden på Ursand. Det är nämligen kommunen som ansvarar för badstranden. Det var inte helt lätt att utläsa av arrendeavtalet från 2011.

Detsamma gällde ansvaret för själva småbåtshamnen på Grönvik. Det var inte heller helt lätt att avgöra från arrendeavtalet, som förresten bara gäller till den 31 december 2026. Bert berättade att kommunen inte hade gjort något med hamnen, inga reparationer, inget underhåll osv. Det bekräftades för övrigt av samhällsbyggnadsförvaltningen.

Bert menade att på Grönviks småbåtshamn:

“har jag lagt nån miljon och rustar gärna upp den ännu mer om det behövs. Jag vill ha båtturister. Det kommer ibland folk från Vänersnäs som ligger över här och seglar tillbaka nästa dag.”

Det var som jag trodde alltså, kommunen har inte gjort något med småbåtshamnen.

Men inte vill väl några båtar lägga till på Grönvik i framtiden? Det ska ju bli ställplatser alldeles vid båtplatserna. Båt- och campinggäster kommer att sitta i knät på varandra.

Byggnadsnämnden hade skrivit i sitt beslut om strandskyddsdispens att det fanns en:

“uppskattningsvis 500 kvadratmeter stor grönyta närmast båtplatserna”

”Närmast båtplatserna” är vid det gröna krysset på kartan till vänster. Jag förutsatte därför att det var där som grönytan skulle ligga. Det stämde inte. Det visade sig att de 500 kvm grönyta låg på den södra sidan av Grönvik, där det inte fanns några båtplatser. (Se karta till höger.) Du tänkte fel sa Bert. Jag vet inte om jag gjorde det. Det var nog snarare byggnadsnämnden som gjorde det… Igen, tänkte jag för mig själv…

Bert var noga med att påpeka att Ursand Resort & Camping inte hänvisar campinggäster till sydsidan på Grönvik.

“De som ställer sig där gör det på eget bevåg.”

Sa Bert med eftertryck. Han sa också, även det med ett visst eftertryck, att han inte hade dragit (grävt) några VA-ledningar på Grönvik. Det hade jag inte skrivit heller, men på Facebook hade någon påstått det.

Det var trots allt inte så många fel i blogginläggen. Det var snarare kompletteringar som Bert ville lyfta. Samtidigt skrev jag ju en hel del annat som Bert inte förnekade eller hade synpunkter på… Fast förresten, det glömde jag nästan. Bert hade fått viten av byggnadsnämnden… I varje fall någon gång. Och då var det säkert befogat… (Jag har inte “grävt” vidare i det.)

Jag framförde självklart mina och flera vänersborgares synpunkter till Bert. Även om han redan hade läst dem. Allmänheten får inte utestängas från Grönvik, sa jag. Det ska inte finnas några ställplatser på Grönvik och det ska finnas en fri passage längs stranden, både på nord- och sydsidan. Grönområdena ska behållas och hamnen borde göras i ordning. Fortsatte jag, med ett visst eftertryck…

Det tycker jag också, sa Bert.

Öhh…

Men varför lämnade du då in önskemål om ställplatser på Grönvik? Ställplatser som byggnadsnämnden dessutom beslutade att bevilja.

Svaret förvånade mig, men mer om det i nästa inlägg – se ”Berts planer för Grönvik (5)”.

==

Kategorier:Byggnadsnämnden, friluftsliv, strandskydd, Ursand

SonRise (3): Affärsverksamhet?

12 augusti, 2025 2 kommentarer

Anm. Fortsättning på blogginlägget “SonRise (2): ‘Hemlösa i händerna på frireligiöst par’”.

Enligt journalist Malin Clausson på Faktum avfärdade ordförande i socialnämnden Dan Nyberg (S) kritiken mot föreningen SonRise med att den bottnade i avundsjuka:

“Jag vet precis vilka de är och att de drivs av eget intresse.”

När det pratas om “eget intresse” får jag, rätt eller fel, alltid associationen till pengar.

Det här inlägget ska handla om just pengar, dock inte kritikernas eventuella intresse av dem. Faktum tar upp pengar med anledning av föreningen SonRise verksamhet. 

Socialnämnden står för en stor del av kostnaderna för SonRise verksamhet. I nämndens beslut den 12 december 2024 stod det följande i protokollet:

“Avtalet innebär en kostnad om 1.760 tkr avseende hyra för lokal, avseende bidrag till personalkostnader motsvarande 3 medarbetare, larmenheter samt vid behov rondering av fastigheten finansieras inom socialnämndens ram 2025.”

Kommunens ersättning är indexreglerad. Dessutom kan kommunen vid behov även finansiera förstärkt städning. (Det är tänkt att de boende på SonRise, de hemlösa, ska stå för städningen på boendet.) Kostnadsersättningen från socialnämnden har höjts kraftigt, mer än en tredubbling, jämfört med den förra överenskommelsen. I det tidigare avtalet var summan 500.000 kr per år.

Det finns flera volontärer på SonRise, ibland upp till ett tiotal. På nätterna kan det finnas 2 eller 3 volontärer på akutboendet. Dessa personer arbetar ideellt. Det verkar dock som om det inte alltför sällan är betydligt färre personer på plats. SonRise efterlyser ofta fler volontärer, det tycks vara en ganska stor omsättning på volontärerna.

SonRise får också gåvor som bland annat kläder, möbler, färg och mat från företag och enskilda, bland annat ICA Älgen i Vargön, Tempo i Frändefors, Hemköp på Sundsgatan och Gällenäs i Brålanda. Jag vet inte riktigt vilka av Sonrise kostnader som inte täcks av kommunen eller gåvorna.

På SonRise sida på Facebook finns det videoklipp som dokumenterar en del av gåvorna och gåvogivarna.

Faktum skriver att ersättningen från socialnämnden ger SonRise utrymme för två heltidsanställda, samt två som går på lönebidrag. En av de heltidsanställda är ordföranden i SonRise, Madeleine Thorvaldsson själv:

“Jag är anställd för att hålla ihop det hela, men min man är pensionär och jobbar volontärt.”

I min värld arbetar man inte ideellt om man är anställd. Det spelar ingen roll om man lägger ner mycket tid. Den andre anställde är, eller möjligtvis har varit, inte maken, men väl en annan medlem i familjen Thorvaldsson… (Han medverkar för övrigt i en av videofilmerna på FB-sidan.)

Det visar sig, skriver journalist Clausson på Faktum, att SonRise även fakturerar andra kommuner för att ge logi till hemlösa från dessa kommuner. Clausson uppger att:

“socialförvaltningen i Trollhättan under perioden oktober 2024 till maj 2025 bokat uppskattningsvis 430 nätter på Sonrise, till en kostnad om cirka 300.000 kronor.”

Det blir en kostnad på ungefär 700 kr per natt. Det är dock billigare än vad Uddevalla kommun har betalat till SonRise. Faktum skriver:

“Vid tre tillfällen under våren 2025 har även Uddevalla kommun gjort placeringar på Sonrise för 1.500 kronor per dygn.”

Som jämförelse kan nämnas att på “Quality Hotel Vänersborg” kunde man den 7 augusti boka ett “deluxe dubbelrum” på 25 kvm med dubbelsäng 180 cm och max 4 personer inklusive frukost för 1.530 kr.

Det har diskuterats om det är rätt att SonRise tar emot hemlösa från andra kommuner. Det står nämligen uttryckligen i avtalet att partnerskapet gäller målgruppen:

“Människor hemmahörande i Vänersborgs kommun som av olika anledningar befinner sig i akut hemlöshet”

Och då tänker man kanske att det är klart att SonRise ska ta emot andra om det ändå finns lediga rum på akutboendet. Men i vintras var det faktiskt tre platser reserverade för Trollhättans Stad – oavsett behoven i Vänersborg. Och i ljuset av att SonRise faktiskt portar flera hemlösa från Vänersborg så drar föreningen onekligen på sig misstankar om att inkomster kanske går före skrivningarna i avtalet. Särskilt som föreningen SonRise får behålla de pengar som andra kommuner betalar för de boende på akutboendet… (Strax innan sommaren kom Trollhättan igång med ett boende och därför disponerar Trollhättan inte längre några platser på SonRise.)

Till Faktum säger Ida Hildingsson (V), ledamot i socialnämnden:

“Siffrorna förvånar mig. I socialnämnden fick vi höra att det bara gällde enstaka nätter. Intäkterna från andra kommuner borde återföras till förvaltningens redan pressade budget.”

Det håller nog de flesta kommuninvånare med om. Eftersom kommunen står för en stor del av kostnaderna för akutboendet borde pengarna gå till kommunen. Jag kan samtidigt inte låta bli att undra, vad är det som kostar extra på SonRise om en hemlös person kommer från Trollhättan eller Uddevalla – istället för Vänersborg?

Dessutom står det ju i avtalet att:

“Verksamheten har inget vinstsyfte.”

En av cheferna på socialförvaltningen i Vänersborgs kommun bekräftar skriftligen till Faktum att pengarna från andra kommuners placeringar går till SonRise, ”enligt överenskommelse”. Det finns emellertid ingen sådan skrivning i avtalet mellan kommunen och SonRise.

“Fakturorna från Sonrise väcker fler frågetecken.”

Skriver Faktum. Och redovisar för läsarna att föreningen SonRise varken har F-skattsedel eller momsregistrering… (Se Allabolag.) Faktum skriver:

”Enligt Skatteverket kan dock en förening som fakturerar kommuner för placeringar räknas som näringsidkare om det är en stadigvarande eller hotell-liknande uthyrning, det vill säga omfatta mat och husrum.”

Det låter rimligt, även om jag inte är någon expert på skatteregler. Det verkar i varje fall inte som om verksamheten är i enlighet med SonRise avtal med kommunen:

”Verksamheten har inget vinstsyfte. Det finns ingen marknad eller konkurrenssituation att vårda.”

Att SonRise fakturerar andra kommuner torde innebära att verksamheten åtminstone delvis bedrivs på en marknad, att föreningen i viss utsträckning agerar kommersiellt och att det uppstår en konkurrenssituation.

SonRise är dock registrerat för arbetsgivaravgift, föreningen uppger att den har 5-9 anställda. (Se Allabolag.)

Faktums uppgifter gör onekligen att man blir lite fundersam. Det blev några googlingar.

Madeleine Thorvaldsson har skrivit en bok, “Fri – på riktigt”. Boken gavs ut på Stefanus Förlag, som har en egen webbplats. Förlaget finns dock inte registrerat i varken företags- eller förlagsregister och inte heller i biblioteksdatabaser. Stefanus Förlag verkar helt enkelt inte finnas.

Malin Claussons artikel i Faktum var inte populär. Några dagar efter att Clausson hade samtalat med Madeleine Thorvaldsson stängdes SonRise webbplats ner. Och i ett inlägg på Facebook den 8 juli skrev SonRise:

”… och våra mailadresser gick tydligen på semester denna vecka.”

Ja, det var väl varken överraskande eller konstigt när hela domänen släcktes ner… (Nu tycks emellertid mejladresserna med ”sonrise.se” fungera igen.)

Journalisten Malin Clausson på tidningen Faktum har skrivit en intressant och mycket läsvärd artikel. Artikeln borde rimligtvis ha gett eko i kommunen, särskilt i politiska kretsar. Men det tycks kräva betydligt mer för att uppröra politiker och kanske även invånare i Vänersborg. Å andra sidan har inte TTELA eller P4 Väst rapporterat om verksamheten på SonRise de senaste månaderna, och det kanske är via dessa media som nyheter sprider sig.

Hur ser framtiden då ut för de hemlösa, SonRise och Vänersborgs kommun?

Socialnämnden tycks se den nuvarande ordningen som en långsiktig lösning. Och jag kan på sätt och vis förstå det. Det är ingen som vill att den verksamhet som finns på SonRise ska upphöra. Den “lösning” som kommunen tillhandahöll tidigare, på härbärget, är det ingen som vill ha tillbaka, varken politiker, tjänstepersoner i socialförvaltningen eller de hemlösa själva.

Men det finns saker som kan förbättras på SonRise nuvarande boende. Det var egentligen det som Faktums artikel handlade om, liksom dessa tre blogginlägg. Personligen skulle jag dock egentligen vilja se att en sådan här verksamhet sköttes av det offentliga, dvs kommunen. Som en anonym person skrev i en kommentar till det första blogginlägget (se kommentar):

“De hemlösa är en del av kommunen, som kommunen lämnat styrningen och kontrollen över.”

Kommunens viktigaste uppgift är att ge invånarna den service som krävs för att vardagen ska fungera och för att samhället ska utvecklas. Det gäller alla invånare, även de mest utsatta – som bland annat de hemlösa. Föreningar, kyrkor och andra kan självklart bidra till verksamheterna men kommunen måste ha det yttersta ansvaret och därför kontroll på verksamheterna. Det är i varje fall min åsikt, även om Faktums artikel inte riktigt handlar om det

Socialnämnden verkar ju, som sagt, inte heller vara intresserad av att ta över ansvaret för kommunens hemlösa. Som ovanstående kommentator också skrev:

“Att vara anställd av kommunen, eller ha en finansierad anställning, är inte samma sak, varken arbetsrättsligt eller på annat sätt. Genom finansierade tjänster kan brister fortsätta döljas genom att arbetsplatsen styr. Genom anställda från kommunen blir kommunen arbetsgivare, det är stor skillnad.”

Blogginlägget kommenterades (se här) av ytterligare en person. Den kommentaren var väldigt rak på sak när det gällde orsaken till kommunens ointresse av verksamheten på SonRise:

“Rent krasst handlar det enbart om pengar. I kommunal regi med bemanning som uppfyller såväl kraven på säkerhet för de anställda och de boende är det för kostsamt. Dagens ordning är förmodligen lönsamt för de som dyrkar såväl Mammon som Gud.”

Det får inte vara på sådana grunder, som kommentatorerna anför, som kommunen överlämnar verksamheten och ansvaret till SonRise.

Just nu är det svårt att veta hur kommunikationen mellan SonRise och socialnämnden/socialförvaltningen utvecklar sig samtidigt som allmänheten knappast har någon information om vad som händer på SonRise akutboende. Facebook-sidan har inte uppdaterats den senaste månaden och på webbplatsen “Stefanus Förlag” står det:

“Vi kommer snart ge lite uppdateringar gällande vår organisation SonRise och vad som händer där.”

Kanske får allmänheten snart veta mer om dagens verksamhet och om den har förändrats på något sätt.

Faktums artikel visar att det finns saker i avtalet mellan Vänersborgs kommun och föreningen SonRise som borde rättas till. Kan socialnämnden ta initiativ till att göra det? Eller är det kanske dags för kommunens revisorer att granska verksamheten och följa upp om den är förenlig med avtalet – och lagarna?

Det åligger ett tungt ansvar på socialnämnden.

==

Blogginlägg om SonRise:

Kategorier:socialnämnden, SonRise

SonRise (2): “Hemlösa i händerna på frireligiöst par”

10 augusti, 2025 Lämna en kommentar

Anm. Fortsättning på blogginlägget “SonRise (1): Förlängt avtal”.

Tidningen Faktum är “Sveriges största gatutidning”. Den erbjuder:

“personer i utanförskap möjligheten till inkomst, socialt sammanhang och rutiner i vardagen.”

I Faktums augustinummer (nr 275) återfanns en artikel med den något provocerande rubriken:

“Hemlösa i händerna på frireligiöst par”

Det var en granskning som borde ha intresserat alla i Vänersborg. Men varken TTELA eller P4 Väst följde upp artikeln trots att de hade tipsats om den. Artikeln var tydligen alltför kontroversiell. Den handlade om SonRise och akutboendet i Vänersborg.

Journalisten Malin Clausson på Faktum ger i artikeln en beskrivning av hur situationen har varit för de hemlösa i Vänersborgs kommun och hur den så småningom ledde fram till överenskommelsen mellan socialnämnden i Vänersborg och föreningen SonRise. Clausson går vidare och redogör för dagens situation. Hon uppehåller sig framför allt om SonRise praktiserande av portningar/avstängningar av hemlösa från akutboendet.

Malin Clausson citerar en anonym, tidigare volontär på akutboendet:

“Vi var positiva till det nya boendet i början. Men upptäckte snart att det var ett humördrivet ledarskap.”

Det har enligt volontären förekommit dagliga kroppsvisiteringar, nyckfulla beslut om långvariga portningar av behövande som inte uppträtt önskvärt och nytillkomna regler från dag till dag.

“Framför du kritik eller har, i Sonrise ögon, ett dåligt uppförande så åker du ut. Många gånger utan att begripa vad du har gjort för fel.”

Det är förvisso en anonym källa, men i ett samtal som jag deltog i med ett antal “hemlösa” så var det precis den här kritiken som fördes fram. (Se “SonRise och kommunen (2)”.)

Om någon hemlös blir portad så gäller inte längre det uppdrag som SonRise har enligt avtalet med Vänersborgs kommun:

“Sonrise uppdrag är att möta hemlösas fysiska behov som mat, kläder, tvätt och övernattning. Utöver det erbjuder föreningen de hemlösa social gemenskap och ”genom samtal vägledning” till ökad livskvalitet.”

Portningarna kan betyda att människor kan:

“tvingas sova under ett vindskydd i minusgrader i veckor.”

Sa Ida Hildingsson (V) till Faktum. Och så är det.

Journalist Clausson redogjorde även för Ida Hildingssons (V) och Göran Svenssons (MBP) syn på portningarna i samband med deras yrkande i socialnämnden i december förra året. (Se “SonRise (1): Förlängt avtal”.)

Hildingsson menade att:

“Transparens och kvalitetssäkring är viktigt, eftersom vi politiker bär det yttersta ansvaret.”

Det här var emellertid inte socialnämndens uppfattning. Nämnden avslog Hildingssons och Svenssons yrkanden. (Se “SonRise (1): Förlängt avtal”.)

Madeleine Thorvaldsson, som tillsammans med sin make Jan, driver föreningen SonRise och akutboendet säger till Faktum att det bara är de personer som bryter mot lagen eller reglerna som avvisas på SonRise. Det rör sig då om:

“Hot, droger och knivar på rummet. Det är för att skydda de boende som vi avvisar och det känns alltid tungt att behöva göra det.”

Vore det så varje gång så förstår jag SonRise, men ord tycks stå mot ord. Det är flera volontärer och många hemlösa som ger en annan bild av orsakerna till portningarna. Och så länge socialnämnden inte kräver incidentrapporter eller någon annan typ av dokumentation av SonRise så kanske vi aldrig får något svar. Och vem vet, kanske är socialnämnden och socialförvaltningen nöjda med det…

Faktum tar naturligtvis också upp att SonRise är “en kristen ideell organisation som vill vara Jesu händer och fötter”. Det är ju denna uppfattning som har gett upphov till tidningens rubrik. (Se “SonRise och kommunen (1)”.)

I artikeln kallar Marcus Göthberg SonRise för en sekt, och på Faktums hemsida är rubriken på artikeln om SonRise också (se Faktum):

“Kommun anklagas för avtal med kristen ‘sekt’”

Det är väl i och för sig inget konstigt att människor är kristna, men kritiken är att religionen spelar en alltför stor och felaktig roll i akutboendet.

Ida Hildingsson (V) sa till Faktum:

“Flera har uppgett att de lämnat Sonrise med hänvisning till beslut och bemötande samt frireligiösa inslag som de inte känt sig bekväma med.”

Volontärer har uppgett till Faktum att boende som avstår från de organiserade bönemötena får sämre bemötande än de som deltar.

Madeleine Thorvaldsson är intervjuad i Faktum. Hon bekräftar att SonRise inte tillhör någon församling. (Det finns emellertid ett amerikanskt kyrkosamfund som kallar sig SonRise, se ”SonRise och kommunen (1)”.) Men angående bönemötena så håller hon inte med. Thorvaldsson säger att de mötena alltid har varit frivilliga. Faktum skriver:

“Men vi har slutat med dem nu, lägger hon till och avslutar samtalet med att uttrycka sorg över att bli ifrågasatt.”

Även här står ord mot ord, men det finns tämligen många vittnen som berättar om “kristendomens betydelse” på SonRise. Men det kanske har blivit annorlunda nu när det inte längre hålls bönemöten.

Som vanligt tycks kommunen vara ointresserad av vad som händer på Sonrise, även när det gäller religionens betydelse och inflytande på verksamheten. Det illustreras av socialnämndens ordförande Dan Nybergs (S) uttalande i Faktum:

“Det bryr vi oss inte om. Vi är enormt glada över den ordning vi har i dag och är nöjda med de muntliga rapporter vi får från Sonrise.”

Enligt journalist Malin Clausson avfärdar ordförande Nyberg kritiken med att den bottnar i avundsjuka:

“Jag vet precis vilka de är och att de drivs av eget intresse.”

Det är, om man ska uttrycka det milt, ett ganska uppseendeväckande uttalande av ordförande Dan Nyberg (S).

Socialnämnden och dess ordförande tycks nöja sig med att allt är bättre än tidigare när akutboendet drevs i kommunal regi. Och så är det. På den tiden var boendet i stort sett en katastrof. Men bra kan också göras bättre. Akutboendet drivs ju faktiskt tack vare en överenskommelse med kommunens socialnämnd och det är Vänersborgs skattebetalare som bekostar verksamheten.

Jag avslutar med Ida Hildingssons ord till Faktum:

“Att ignorera all kritik är att undvika ansvaret för de socialt utsatta.”

Nästa blogginlägg om SonRise handlar om pengar – ”SonRise (3): Affärsverksamhet?”.

==

Blogginlägg om SonRise:

Kategorier:socialnämnden, SonRise

SonRise (1): Förlängt avtal

7 augusti, 2025 2 kommentarer

I början av december förra året (2024) skrev jag tre blogginlägg om SonRise. (Se “SonRise och kommunen (1)”.) Anledningen var att socialnämnden i Vänersborgs kommun på sitt möte i december skulle förlänga ett avtal med SonRise från den 3 januari 2023 om “Idéburet Offentligt Partnerskap” (IOP). (Läs mer om IOP på Upphandlingsmyndigheten – “Idéburet offentligt partnerskap (IOP)”.)

Föreningen SonRise är enligt egen beskrivning:

“en kristen ideell organisation som vill vara Jesu händer och fötter. Vi vill att bara Hans vilja ska ske och att det ska vara här på jorden så som i himlen.”

IOP-avtalet innebar att socialnämnden och SonRise ska samarbeta för att hjälpa och stödja människor i utsatta situationer. Verksamheten har inget vinstsyfte. Enligt avtalet är syftet att:

“tillsammans skapa ett långsiktigt och hållbart arbete kring människor i behov av stöd genom att stärka samarbetet mellan SonRise (idéburen sektor) och Vänersborgs kommun (Offentlig sektor)”

Det betyder rent konkret att socialförvaltningen och SonRise driver ett akutboende för hemlösa på Sandelhielmsgatan i Vänersborg:

“SonRise uppdrag är att ge övernattning och social samvaro till personer hemmahörande i Vänersborg som befinner sig i akut hemlöshet.”

Samarbetet med SonRise var ett stort steg framåt för de hemlösa. Det tidigare akutboendet, härbärget på Holmängen, som var helt i kommunal regi, var inte på något sätt värdigt. Det var egentligen uppseendeväckande, och närmast skandalöst, att människor i Sverige på 2000-talet erbjöds ett sådant boende. (Se “SonRise och kommunen (1)”.)

Socialnämnden förlängde avtalet på sitt sammanträde den 12 december 2024. Ur protokollet:

“Socialnämnden beslutar fortsatt ingå idéburet offentligt partnerskap med SonRise avseende övernattning och social samvaro för akut hemlösa…”

“Partnerskapet”, dvs avtalet, gäller tills vidare:

“Överenskommelsen gäller från 2025-02-01. Om part vill säga upp överenskommelsen gäller 6 månaders uppsägningstid. Uppsägningen ska göras skriftligen och sex månaders ömsesidig uppsägning gäller.”

Det hade gjorts en del ändringar i överenskommelsen/avtalet mellan kommunen och Sonrise. Det finns en ny skrivning i avsnittet “kommunens åtagande”:

“Nära samarbete genom arbetsgrupp, styrgrupp och stöd inom de områden där det finns behov av det.”

Det framgår dock inte vem som avgör om det “finns behov”. Det finns ytterligare en ny punkt i åtagandena för SonRise:

 “Redovisa könsuppdelad statistik avseende antal personer som inte kunnat möjliggöras övernattning tertialvis till socialförvaltningen.”

I det nya avtalet nämns att SonRise nu samarbetar med andra myndigheter såsom arbetsförmedlingen, frivårdsmyndigheten och KRAMI gällande praktikplatser och bidragsanställningar. Den tidigare överenskommelsen nämner inte detta.

Det lades alltså fram en något uppdaterad överenskommelse (avtal) till socialnämnden. (Jag har inte hittat fler ändringar av det gamla avtalet.) Under sammanträdet gjordes dock en ändring i förvaltningens förslag till nytt avtal. Politikerna beslutade att:

“Punkten ‘drogfri miljö’ ersätts med ‘erbjuda respektfull och lugn övernattningsmiljö’.”

Det är i praktiken en viktig ändring. Det intressanta är att denna formulering fanns med i det gamla avtalet, men ändrades i förvaltningens förslag till nämnden – och så ändrade politikerna i nämnden tillbaka till den ursprungliga skrivningen.

Det idéburna offentliga partnerskapet mellan kommunen och SonRise innebär en kostnad. Socialnämnden beslutade också:

“Avtalet innebär en kostnad om 1.760 tkr avseende hyra för lokal, avseende bidrag till personalkostnader motsvarande 3 medarbetare, larmenheter samt vid behov rondering av fastigheten finansieras inom socialnämndens ram 2025.”

Enligt den nya överenskommelsen kan kommunen vid behov även finansiera förstärkt städning utöver den dagliga städningen som utförs i verksamheten.

Socialnämnden har alltså varit mycket nöjd med samarbetet med SonRise och den delade också SonRise bedömning att bemanningen på akutboendet borde stärkas. Därför förlängdes inte bara avtalet, den ekonomiska ersättningen höjdes kraftigt. I det tidigare avtalet var ersättningen 500.000 kr per år, nu mer än tredubblades den – till 1.760.000 kr om året. Kostnaden är indexreglerad.

Hela socialnämnden stod bakom beslutet utom Ida Hildingsson (V) och Göran Svensson (MBP) som reserverade sig mot beslutet till förmån för eget yrkande.

Hildingssons och Svenssons yrkande innebar inte att avtalet/överenskommelsen skulle brytas utan kompletteras. De yrkade att följande ändringar och tillägg i överenskommelsen skulle göras:

===

SonRise åtagande

  • Drogfri övernattning stryks och ersätts med den tidigare formuleringen “Respektfull och lugn övernattningsmiljö”
  • Redovisa antal portningar och avvisningar, samt längden på dessa till socialförvaltningen
  • Upprätta incidentrapporter och föra social dokumentation över händelser som ligger till grund för portning och avvisning och redovisa detta till socialförvaltningen. 
  • Upprätta tydliga regler gällande portningar och riktlinje kring längden på dessa.
  • Meddela samverkansgrupp när någon blivit portad eller avvisad. 

Kommunens åtagande

  • Ha beredskap i att kunna erbjuda tak över huvudet till de akut hemlösa personer som av olika skäl portas eller avvisas från SonRise.
  • Den avlönade personal som ska arbeta på SonRise ska anställas av kommunen.

Period för överenskommelse samt uppsägningstid

  • Överenskommelsen gäller från 2025-02-01 – till ett slutdatum, där ärendet ska tas upp igen för utvärdering i nämnden och beslut om eventuell förlängning. 

===

Som jag ser det framförde Ida Hildingsson och Göran Svensson helt självklara yrkanden, men dessa godtogs alltså inte av socialnämnden – med ett undantag. Nämnden ansåg att formuleringen “Respektfull och lugn övernattningsmiljö” inte skulle ändras utan finnas kvar i avtalet. (Se ovan.) Det som jag tycker är särskilt anmärkningsvärt är att portningar och avvisningar inte måste dokumenteras eller att det inte ens behöver upprättas incidentrapporter. Och för mig är det lika självklart att kommunen har ett ansvar för de som avvisas från akutboendet. (Jag utvecklade mina synpunkter kring denna problematik i inlägget “SonRise och nytt avtal (3)”.) 

Efter socialnämndens beslut intervjuade P4 Väst ordförande Dan Nyberg (S) och Ida Hildingsson (V) – se/lyssna på “Kräver nya rutiner – så hemlösa inte måste sova utomhus” (1.39 min). Det handlade om portningarna från SonRise. Radioinslaget var en uppföljning av nämndens beslut i förhållande till den intervju som P4 Väst hade med Sofia i Vänersborg veckan före. Sofia var hemlös, portad från akutboendet och sov utomhus i veckor under ett vindskydd i minusgrader – “Sofia har varit hemlös i flera år: ‘Jag hade allt’” (3.42 min).

Varför skriver jag då dessa rader just nu när det var nästan 8 månader sedan överenskommelsen slöts mellan socialnämnden och SonRise? Svaret är att i sommar har tidningen “Faktum, Sveriges största gatutidning” (nr 275 augusti 2025) skrivit mycket kritiskt om överenskommelsen och den verksamhet som SonRise bedriver.

Det skriver jag om i följande blogginlägg – ”SonRise (2): ‘Hemlösa i händerna på frireligiöst par’”.

==

Blogginlägg om SonRise:

Kategorier:socialnämnden, SonRise

Bert och Grönvik (3)

5 augusti, 2025 2 kommentarer

Anm. En direkt fortsättning på blogginlägget “Bert och Grönvik (2)” som i sin tur fortsättning på ”Bert och Grönvik (1)”.

Byggnadsnämnden i Vänersborg beslutade den 4 mars 2025 att:

“1) Byggnadsnämnden ger strandskyddsdispens för uppställning av mobila servicehus årligen mellan 15/6-15/8.”
“2) Byggnadsnämnden ger strandskyddsdispens för uppställning av campingenheter, belysning samt anläggande av väg årligen mellan 15/6-15/8.”

Beslutet innebar att Bert Karlsson och Ursand Resort & Camping skulle få utöka Ursands camping under somrarna till att också omfatta Grönvik. Det var ett beslut som gick emot den inställning som Vänersborgs kommun hade haft ända sedan Bert och kommunen skrev på arrendeavtalet 2011. Kommunen har hela tiden sett Grönvik som en småbåtshamn och ett område som skulle vara fritt från campare och öppet för allmänheten.

Å andra sidan har säkerligen Bert haft tankar kring ställplatser och camping ända sedan han skrev på arrendeavtalet. I avtalet finns en paragraf med en formulering som inte är helt solklar (se “Bert och Grönvik (1)”):

“Arrendatorn skall ombesörja och bekosta arrendeområdets och de ingående anläggningarnas underhåll, reparationer, drift och skötsel. Åtagandet omfattar hela området även badstrand samt hamnen i Grönvik.”

Det verkar som om det är Berts ansvar att plocka skräp på Ursands strand (även om jag hört Bert förneka det, men ”han” gör det likväl) och tömma papperskorgarna på Grönvik. Men jag kan ändå inte se att kommunen skulle kunna kräva av Bert att han ska underhålla och reparera hamnen i Grönvik, som var i dåligt skick redan när Bert skrev på arrendeavtalet. (Återkommer till hamnen i Grönvik.) Samtidigt är det Bert och Ursand Resort & Camping som hyr ut båtplatserna i Grönvik. Platserna omfattas tydligen av arrendeavtalet. Men det torde vara små intäkter och kan knappast täcka kostnaderna för eventuellt underhåll, reparationer osv på Grönvik.

Motiveringen till byggnadsnämndens ändrade inställning, som innebar att Ursand Resort & Camping skulle beviljas strandskyddsdispens och bli en del av campingen under somrarna, var ganska svag och kanske till och med undermålig. Jag angav några skäl i mitt förra blogginlägg. Jag tänkte utveckla dessa tankar eftersom byggnadsnämndens inställning till strandskyddsdispenser har varierat både historiskt och beroende på vem som har sökt och vilka objekt det gällt. Det är viktigt att fastighetsägare och andra kommuninvånare kan ta del av hur byggnadsnämnden faktiskt resonerar kring olika dispenser.

I bedömningen om att tillåta “uppställning av campingenheter” på Grönvik skrev nämnden:

“Ansökan avviker från den gällande detaljplanen, som föreskriver småbåtshamn, men bedöms vara ett lämpligt komplement till den nuvarande användningen. I det här fallet bedöms avvikelsen som mindre och anses inte motverka planens övergripande mål, varför den kan godtas.”

Det är enligt min mening att tänja på både verklighet och detaljplan alltför mycket. Den gällande detaljplanen från 2016 (planen kan laddas ner från kommunens hemsida – se här) är mycket tydlig med att gräsytorna ska bevaras. Att nu tillåta “uppställning av campingenheter” på gräset längs stranden är enligt min mening något helt annat än en “mindre avvikelse”.

Sedan kan man undra hur campingenheter kan betraktas som ett “lämpligt komplement” till en småbåtshamn…

Och hur blir det med småbåtshamnen, hur attraktiv och använd blir den med alla “campingenheter”? Det är svårt att se båtar lägga till i hamnen enbart några meter från husbilarna, som med tält, stolar, bord och grillar dessutom har en tendens att breda ut sig. Och det är inte båtägarna som samtidigt har sina husbilar vid båtplatserna… Men det är kanske Bert Karlssons problem.

I nämndens motivering stod det vidare:

“De kompletterande platserna för campingenheterna förbättrar underlaget för en ekonomiskt hållbar drift av de för områdets ändamålsenliga användning nödvändiga servicebyggnaderna som avses i den planlagda byggrätten.”

Det stämmer naturligtvis, men om det inte fanns några “campingenheter” på Grönvik så behövs inte heller några servicehus. Servicehusen ska ju vara till för camparna och inte för allmänheten, precis som på Ursands camping. (Vad menas förresten med “områdets ändamålsenliga användning”?)

Nämnden skrev vidare:

“Inte heller försvårar platserna för hamnändamålet under förutsättningen att en lämplig och uppskattningsvis 500 kvadratmeter stor grönyta närmast båtplatserna hålls fri från uppställning av campingenheter för att kunna användas av båtturisterna som sammanhängande lek- och vistelseyta.”

Det är svårt att se på kartan var dessa 500 kvm finns. Antagligen tänker sig nämnden ytan mellan ställplatserna och hamnkanten. (Se krysset nedan.)

 500 kvm skulle innebära i runda slängar ett avstånd på 10 meter mellan båtarna och husbilarna. Men är det verkligen ett tillräckligt avstånd? Kommer inte campingturisterna ändå att känna att båtturisterna inkräktar på deras “hemfridszon”, och tvärtom? Och hur mycket skulle bli kvar av gräsmattan för campingturisterna på andra sidan husbilarna?

Som sagt, detta skulle kunna betraktas som Berts problem och inte kommunens. Men…

Det verkar som om gräsytorna på den norra sidan av Grönvik, dvs på fastigheten Kleverud 1:5, kommer att bli reserverade enbart för båt- och campinggäster. Det innebär i så fall att hela denna del av Grönvik inte kommer att vara tillgänglig för allmänheten. Om man studerar “markplaneringskartan” ovan, så verkar det som att passagen för allmänheten huvudsakligen eller enbart ska gå via GC-vägen norr om den befintliga gräsytan.

Det kommer med andra ord inte att finnas någon säkerställd “fri passage längs stranden”, som det också står i byggnadsnämndens beslut. Och det är ett problem för kommunen.

Vidare står det i nämndens motivering:

“Särskilt skäl till att lämna dispens är att anläggningen behövs för att utvidga en pågående verksamhet och utvidgningen inte kan genomföras utanför området”

Det förstår jag inte. Det finns ju ingen pågående verksamhet just nu på Grönvik, bortsett från att det finns ca 10 båtplatser som Bert kan hyra ut. Det är inte, och har aldrig varit, tillåtet med ställplatser runt småbåtshamnen, med undantag av de regler som gäller för allemansrätten. Och det kan man ju knappast kalla “pågående verksamhet”.

Man får tycka vad man vill om byggnadsnämndens motiveringar för sitt beslut men att bevilja “strandskyddsdispens för uppställning av campingenheter” håller enligt min mening inte. Man får känslan av att nämnden hade bestämt sig innan och att motiveringarna sedan formulerades i efterhand.

Byggnadsnämnden beviljade också strandskyddsdispens för mobila servicehus på Grönvik. Det var, som jag skrev i mitt förra inlägg, svårt att förstå. Den gällande detaljplanen tillåter ju redan byggnader för detta ändamål, dessutom på samma plats.

Det behövs servicehus på Grönvik – för både båtgäster och allmänhet. Problemet är, som vanligt frestas jag skriva, att kommunen inte har ordnat detta för länge sedan. Det har vidare sedan lång tid tillbaka föreslagits i kommunens planer att småbåtshamnen skulle byggas ut åt norr. Själva småbåtshamnen sägs också vara för grund för att kunna fylla sin funktion på ett bra sätt. Och hela hamnen, förutom ca 10 platser, har varit raserad, oanvändbar och misskött av kommunen redan innan Bert kom till Ursand… Vad jag förstår så är det Bert Karlsson som rustat upp “kajkanten” där de 10 båtplatserna finns.

Jag antar att byggnadsnämnden vill att Bert ska ordna saker som kommunen inte själv har förmått att ta tag i och fixa. Och självklart förstår jag att Bert inte vill lägga några (mer) pengar på Grönvik utan att få möjlighet till inkomster på sina satsningar. Det stämmer, som nämnden skrev:

“De kompletterande platserna för campingenheterna förbättrar underlaget för en ekonomiskt hållbar drift…”

De eventuella investeringar som Bert gör i Grönvik måste naturligtvis ge intäkter. Men jag har svårt att se att dessa investeringar skulle gynna kommuninvånarna. Kommuninvånarna kan bli av med ett populärt utflyktsmål, och vad får de istället? Ingenting, tvärtom – en stor del av Grönvik privatiseras och blir inte tillgängligt.

Min inställning är att om kommunen ska ge Bert möjligheter att tjäna pengar på sin verksamhet, så måste kommunen få något tillbaka. En win-win-lösning borde i så fall vara utgångspunkten för diskussioner och förhandlingar. Det skulle t ex kunna vara att servicehusen är öppna också för allmänheten eller att småbåtshamnen ställs i ordning och eventuellt byggs ut – i utbyte mot ställplatser i närheten av Grönvik mot campingen till, för uthyrning året runt. Eller sjöbodar nere vid restaurangen. Eller en “Smögenbrygga”. Samtidigt har jag mycket svårt att se att kommunen skulle acceptera att allmänheten utestängs från Grönvik eller att den fria passagen längs strandkanten inte säkerställs. 

Bert Karlsson har gjort mycket positivt på Ursand. Det är möjligt att han kan göra det även på Grönvik, men Vänersborgs kommun får inte glömma att sätta kommuninvånarnas intressen i första rummet. Det gör inte byggnadsnämnden, som jag ser det, med den beslutade strandskyddsdispensen och markplaneringen.

Bert Karlsson har genom åren haft många synpunkter på Vänersborgs kommun. Och inte helt sällan har han haft rätt. Men som helhet har Bert behandlats väldigt annorlunda av kommunen – och det på ett för Bert positivt sätt. Han har t ex påbörjat flera byggnationer på Ursand innan han fått bygglov. Det mesta har accepterats i efterhand utan viten eller andra “disciplinära åtgärder”. Det är en stor, ja till och med väsensskild, skillnad mellan behandlingen av Bert Karlsson på Ursand och t ex Magnus Larsson i Sikhall.

Men denna gång har Bert Karlsson varit alltför “snabb” för att det ska accepteras anser jag.

Bert har inte bara börjat verkställa byggnadsnämndens beslut, trots att beslutet inte vinner laga kraft förrän Länsstyrelsen har godkänt det. Bert har också “anpassat och vidgat” nämndens beslut – hela Grönvik har privatiserats…

På Grönvik står husbilarna längs stranden runt hela småbåtshamnen. De står både på den norra och södra sidan, både på fastigheterna Kleverud 1:5 och Djupedalen 2:1. De står så nära strandkanten att det inte finns någon fri passage. Markeringar och skyltar för ställplatserna på nordsidan visar också att platserna ska vara ända fram till strandkanten. Och det finns definitivt inga 500 kvm grönyta mellan ställplatserna och hamnkanten. Det verkar också vara el framdraget till flera ställplatser. Och det som jag reagerar allra mest på, en elektriskt styrd vägbom har satts upp med passerkort för camparna… Kommuninvånarna har i praktiken stängts ute.

Länsstyrelsen har alltså beslutat att överpröva byggnadsnämndens beslut om att bevilja Ursand Resort & Camping och Bert strandskyddsdispens. Både jag och sannolikt även Bert Karlsson är nog ganska övertygade om att Länsstyrelsen kommer att avslå ansökan och upphäva byggnadsnämndens beslut. Det är dock inte Länsstyrelsen som är tillsynsmyndighet. Det är kommunen som ska kontrollera så att Ursand Resort & Camping inte gör något man inte får.

Till sist.

Den 11 december 2024 antog Vänersborgs kommunfullmäktige en Friluftsstrategi. I strategin slås det fast att det övergripande syftet med kommunens friluftslivsarbete bland annat är att göra friluftslivet tillgängligt samt att utveckla och bevara friluftsområden.

Det är som det brukar vara i Vänersborgs kommun, skillnad mellan ord och handling…

Anm. Det blev en fortsättning… Se ”Grönvik (4): Bert hittar fel”.

==

Kategorier:Byggnadsnämnden, friluftsliv, Länsstyrelsen, strandskydd, Ursand

Bert och Grönvik (2)

3 augusti, 2025 Lämna en kommentar

Anm. Detta inlägg är en direkt fortsättning på blogginlägget “Bert och Grönvik (1)”.

Tjänstepersonerna i miljö- och byggnadsförvaltningen var negativa till Bert Karlssons och Ursand Resort & Campings ansökan om strandskyddsdispens för att möjliggöra ställplatser och servicehus i Grönvik. Förvaltningen ville avslå ansökan. Nu var det dags för politikerna i byggnadsnämnden att komma in i bilden.

Berts ansökan om strandskyddsdispens diskuterades i början av januari 2025 i byggnadsnämndens presidium. I presidiet sitter två politiker, ordförande Benny Jonasson (S) och vice ordförande Piotr Gabrys (M). Mötet resulterade i en skrivelse den 24 januari från förvaltningen till Ursand Resort & Camping. Ärendet beskrevs med rubriken:

“Strandskyddsdispens och bygglov för nybyggnad av mobila servicehus, anläggande av uppställningsplatser samt marklov för fällning av träd.”

Jag vet inte att jag har stött på “mobila servicehus” och “fällning av träd” i några handlingar tidigare. Det är möjligt att parterna har haft kompletterande telefonkontakter. Eller också var det ett eget initiativ av presidiet. Men så kom det viktiga beskedet:

“Ärendena om strandskyddsdispens respektive säsongslov för uppställningsplatser för husvagn/husbilar vid Grönvik har diskuterats i Byggnadsnämndens presidium som uttrycker sig försiktigt positiva till att kunna pröva uppställningsplatser som ett komplement till hamnverksamheten. Det förutsätter dock att förslaget minskas ner, nuvarande förslag är alltför dominerande för att kunna utgöra ett komplement.”

Det var en stor förändring i kommunens syn på Grönvik.

Förvaltningen uppmanade Bert Karlsson och Ursand Resort & Camping att skicka in en ny markplaneringsritning över bland annat ställplatser, gångvägar, belysning, parkering och träd som skulle påverkas. Och det gjorde Bert.

Den 7 februari lämnades följande nya förslag in till förvaltningen:

Förslaget gick på remiss till Miljö- och hälsoskyddsnämnden. Nämnden skulle uttala sig om förslagets påverkan på växt- och djurlivet. Och det gjorde nämnden – och kom till följande slutsats: 

“Miljö- och hälsoskyddsnämnden anser att strandskyddsdispens inte kan ges för servicehus, ställplatser, in- och utfart till nya ställplatser samt belysningsstolpar/belysningspollare på fastigheten KLEVERUD 1:5.”

Miljö- och hälsoskyddsnämnden bedömde att området hade höga naturvärden. Grönvik hade mycket goda förutsättningar för fladdermöss och förekomst av flera olika fladdermusarter. Planerad ny in- och utfart skulle hamna inom skyddsavstånd till gamla, grova ädellövträd (ekar) och anläggande av vägen skulle innebära en påtaglig risk för skada på dessa träd. Övergångszonen mellan Vänern, stranden och de grova träden var en värdefull naturmiljö. Belysning av området kunde störa den biologiska mångfalden genom att direkt belysning och ljusföroreningar skulle kunna påverka djurs och växters aktiviteter och livscykler negativt.

Den 27 februari blev Bert och Ursand Resort & Camping informerade om att:

“ansökan om strandskyddsdispens strider mot strandskyddets syften att långsiktigt bevara goda livsvillkor för djur och växter. Miljö- och byggnadsförvaltningen bedömer därför att dispens inte kan ges.”

Miljö- och byggnadsförvaltningen ansåg fortfarande inte att Grönvik skulle bli en del av Ursands camping. Och det alltså enbart med argument kring djur och växter. Vad ställplatser skulle innebära för allemansrätten och allmänhetens tillträde till Grönvik nämndes det ingenting om. Som jag ser det borde det vara viktigare argument än djurs och växters livsvillkor. Fladdermöss, grodor etc skulle ju faktiskt kunna flytta ett antal meter till ett nytt ställe… Det saknas ju inte skog och natur i området.

Tjänstepersonerna lade alltså fram ett förslag om avslag av Berts ansökan för politikerna i byggnadsnämnden. För som vanligt gällde:

“Förvaltningen har inte rätt att ge avslag. Därför kommer din ansökan att beslutas av politikerna i byggnadsnämnden.”

Den 4 mars 2025 behandlade byggnadsnämnden ärendet ”Ansökan om strandskyddsdispens”. Det kan nämnas att de ordinarie ledamöterna Pontus Gläntegård (V) och Roger Karlsson (-) inte var på plats. Gläntegård ersattes av Monica Öst (MBP) och Karlsson av Kenny Sandhöj (SD).

Byggnadsnämnden beslutade:

“1) Byggnadsnämnden ger strandskyddsdispens för uppställning av mobila servicehus årligen mellan 15/6-15/8.”

“2) Byggnadsnämnden ger strandskyddsdispens för uppställning av campingenheter, belysning samt anläggande av väg årligen mellan 15/6-15/8.”

Ett villkor ingick i beslutet på punkt 1:

“Inga träd får tas ned inom ytan där servicehusen skall placeras”

Byggnadsnämnden redogjorde i vanlig ordning för skälen till besluten:

“Mobila servicehus
Dispensen motverkar inte strandskyddets syfte att säkra allmänhetens tillgång till strandområden och bevara goda livsvillkor för djur- och växtlivet.

Särskilda skäl till grund för dispens är att anläggning som för sin funktion måste ligga vid vattnet och behovet inte kan tillgodoses utanför området (7 kap. 18c § pkt 3 MB) och att den behöver tas i anspråk för att tillgodose ett angeläget allmänt intresse som inte kan tillgodoses utanför området (7 kap. 18c § pkt 5 MB).

Fri passage längs stranden kan säkerställas.

Området ingår i riksintresse enligt 4 kap. 1 – 2 §§ MB så kallat geografiskt läge Vänern med öar och strandområden. En dispens för ett mobilt servicehus bedöms inte skada riksintresset.

Åtgärden överensstämmer med gällande detaljplan.”

Och beslut nr 2 som handlade om “Uppställningsytor för campingenheter”:

“Dispensen motverkar inte strandskyddets syfte att säkra allmänhetens tillgång till strandområden och bevara goda livsvillkor för djur- och växtlivet.

Särskilda skäl till grund för dispens är att anläggningen behövs för att utvidga en pågående verksamhet och utvidgningen inte kan genomföras utanför området (7 kap. 18c § pkt 4 MB).

Ansökan avviker från den gällande detaljplanen, som föreskriver småbåtshamn. En strandskyddsdispens får inte beviljas i strid med detaljplanen, men små avvikelser kan godtas om de inte står i motsats till planens syften eller bestämmelser (2 kap. 6 § tredje stycket MB). I detta fall bedöms avvikelsen som mindre, detta eftersom åtgärden är ett lämpligt komplement till den nuvarande användningen och inte motverkar planens övergripande mål, vilket gör att den bedöms kunna godtas.

Fri passage längs stranden kan säkerställas.

Området ingår i riksintresse enligt 4 kap. 1 – 2 §§ MB så kallat geografiskt läge Vänern med öar och strandområden. En dispens för ett mobilt servicehus bedöms inte skada riksintresset.”

Den nya uppdaterade “detaljplanen” (markplaneringen) överensstämde helt med det förslag som lämnades av Bert Karlsson.

Jag förstår egentligen inte varför nämnden behövde fatta ett beslut om mobila servicehus. Redan detaljplanen från 2016 tillät ju att ”mindre byggnader för service får uppföras” – på samma plats som de mobila servicehusen nu får placeras.

Det bör också noteras att ställplatserna bara finns på fastigheten Kleverud 1:5, den norra delen av småbåtshamnen. Det finns inga platser på den södra sidan, på fastigheten Djupedalen 2:1.

Protokollet från byggnadsnämndens sammanträde är tämligen omfattande. Skälen för besluten utvecklas till exempel ytterligare. Det är emellertid inget nytt som framförs jämfört med de tidigare angivna skälen. Dock så noterar jag följande, som inte har nämnts i några handlingar tidigare:

“De kompletterande platserna för campingenheterna förbättrar underlaget för en ekonomiskt hållbar drift av de för områdets ändamålsenliga användning nödvändiga servicebyggnaderna som avses i den planlagda byggrätten.”

Det finns påståenden i skälen till besluten som jag skulle ha sett utvecklades mer. Jag har t ex lite svårt att få vägbommen vid infarten till Grönvik (se markplaneringen ovan) att stämma med “allmänhetens tillgång till strandområden”. Eller att “goda livsvillkor för djur- och växtlivet” bevaras, när Miljö- och hälsoskyddsnämnden påstår det motsatta. Eller att uppställning av campingenheter är en avvikelse som bedöms som mindre. Eller att “fri passage längs stranden kan säkerställas” när husbilarna står några meter från strandkanten. Det duger knappast att skriva:

“Platserna för campingenheterna är inte inhägnade eller markerade som någon tomtliknande yta”

Jag tänkte återkomma i ett sista blogginlägg med fler tankar kring nämndens skäl och motiveringar till sitt beslut. Det tänkte jag göra eftersom byggnadsnämndens inställning till strandskyddsdispenser har varierat både historiskt och beroende på vem som har sökt och vilka objekt det gällt. Det är viktigt att fastighetsägare och andra kommuninvånare kan ta del av hur byggnadsnämnden faktiskt resonerar kring olika dispenser.

Byggnadsnämnden fattade beslutet med acklamation. Nämndens båda SD:are Torbjörn Moqvist och Kenny Sandhöj yrkade på förvaltningens förslag till beslut, nämligen:

“att ge strandskyddsdispens för service samt att inte ge strandskyddsdispens för uppställning av campingenheter.”

I byggnadsnämndens beslut står det också, som det gör i alla beslut som handlar om beviljande av strandskyddsdispenser:

“Kommunens beslut om dispens sänds till länsstyrelsen som har att pröva om det finns skäl att överpröva beslutet. Länsstyrelsen ska fatta beslut om ärendet ska överprövas eller inte inom tre veckor från det att de har tagit del av beslutet. En överprövning kan leda till att länsstyrelsen upphäver kommunens beslut.”

Länsstyrelsen fattade sedan beslutet om att överpröva byggnadsnämndens beslut. Och fram tills Länsstyrelsen har meddelat sitt slutliga beslut får inte nämndens beslut verkställas. Det är detta som är orsaken till Berts ilskna uttalande i TTELA om Länsstyrelsen och “deras jävla regelverk med strandskydd”. (Se “Bert och Grönvik (1)”.) Bestämmelserna om strandskydd hittar man för övrigt framför allt i Miljöbalken, 7 kap.

Bert Karlsson har dock inte väntat på Länsstyrelsens beslut…

Anm. Fortsättning följer i blogginlägget ”Bert och Grönvik (3)”.

==

Kategorier:Byggnadsnämnden, friluftsliv, Länsstyrelsen, strandskydd, Ursand

Bert och Grönvik (1)

31 juli, 2025 2 kommentarer

Ursand ska bli platsen för en TV-inspelning. Det berättade TTELA i måndags på sin hemsida. (Se TTELA “SVT:s King Karavan spelas in på Ursand”.) Den nya realityserien King Karavan ska ha sin bas på Ursand. Serien ska emellertid inte handla om Bert Karlssons bravader utan om epatraktorn och epakulturen i stort. Det kan nog bli spännande, i varje fall för ungdomar…

Bert Karlsson gör avtryck var han än kommer. Realityserien kommer antagligen inte, tror jag, bara att gynna Berts eget Ursand utan även Vänersborgs kommun. Och kommunen behöver onekligen sättas på kartan på ett positivt sätt…

Men allt är inte guld och gröna skogar tycker Bert. Till TTELA säger han:

“Vårt problem är att vi inte får den marken vi vill ha av kommunen. Eller, det är inte kommunen egentligen utan det är länsstyrelsen och deras jävla regelverk med strandskydd och så vidare. Vi hade kunnat gjort världens bästa camping om vi hade fått använda alla ytor som finns.”

Bert tog över ett “råttebo” på Ursand 2011. Det var nedgånget och det gick knappt att besöka toaletterna. Han har gjort om Ursand till en av Sveriges finaste campingplatser. Det kan ingen ta ifrån honom. Och “Ursand City” har dessutom blivit en tätort att räkna med i kommunen. 

Jag anser att Bert Karlssons omvandling av Ursand mestadels har varit positiv. Det har jag gett uttryck för i en mängd blogginlägg genom åren. Det gick faktiskt till och med “så långt” att Bert i november 2017 gjorde reklam för Vänsterpartiet i Vänersborg. (Se “Klappdagar och sensationella politiska nyheter”.) I positiva ordalag beskrev han hur seriösa vänsterpartisterna i kommunen var och att flera av dem verkligen sätter sig in i frågorna…

Vägen till omvandlingen av Ursand har kantats av många motsättningar och konflikter mellan kommunen och Bert. Men ju längre tiden har gått desto större förståelse har Bert fått för sina planer. Oftast anpassar sig kommunen helt enkelt till Berts önskemål. Jag har själv varit med i kommunstyrelsen och röstat för en ändring av detaljplanen därför att Bert hade byggt ett förråd, eller vad det nu var, högre än vad planen medgav. Detaljplanen gjordes om så att byggnaden blev laglig… (Se “Det hände på KS”.)

Så behandlar inte kommunen andra invånare. Det är bara att fråga Magnus Larsson i Sikhall som fortfarande väntar på “sin” detaljplan över Sikhall som byggnadsnämnden beslutade om att upprätta redan 2015…

Men som synes av TTELA-artikeln är Bert Karlsson missnöjd igen. Denna gång dock inte med kommunen, utan med Länsstyrelsen. Och vem har inte synpunkter på Länsstyrelsen…?

Men har Bert Karlsson anledning att vara missnöjd?

Den 5 november förra året (2024) lämnade Ursand Resort & Camping AB in en ansökan om strandskyddsdispens. Dispensen avsåg servicehus och ställplatser på Djupedalen 2:1 och Kleverud 1:5. Det är det område som är känt som Grönvik, småbåtshamnen, några stenkast från campingen.

I ansökan skrev Ursand Resort & Camping:

“Camping kommer, enligt bygglovsansökan, att ske under tiden 15/6 till 15/8. Allmänhetens tillträde till området säkras genom ett område 4-5 meter brett ut med stranden/hamnen hålls öppen och inte används för campingfordon. Här anläggs en 2 m bred grusad promenadväg som förses med god allmänbelysning.

Övriga befintliga vägar genom området, strax norr och väster om den 10 meter breda markremsan för husvagnar och husbilar är forsatt öppna för allmänheten. Efter 15/8 varje år är området helt tillgängligt för allmänheten. Under övrig tid än ovan angiven tidsperiod är hela området öppen för allmänhet.”

Naturligtvis bifogades en karta till ansökan och Berts förslag till ny/uppdaterad detaljplan:

Bert vill göra om och inkludera Grönvik i Ursands camping. Det har för övrigt varit hans vilja i många år. Bert har framfört det vid flera tillfällen, och det har faktiskt stått husbilar i området under många somrar… Vilket har gett upphov till en del irritation hos badare, vandrare, cyklister, hundägare och andra kommuninvånare eftersom Bert inte har haft tillstånd till det.

När Bert Karlsson kom till Ursand 2011 och började arrendera området samt startade utvecklingen av campingen, var Grönvik aldrig aktuellt för att bli camping. Men vem vet, kanske närde Bert redan då sådana tankar, jag vet inte. I arrendeavtalet, ”Avtal om anläggningsarrende på Ursands camping 2011”, som gäller till den 31 december 2026, står det i 9 §:

“Arrendatorn skall ombesörja och bekosta arrendeområdets och de ingående anläggningarnas underhåll, reparationer, drift och skötsel. Åtagandet omfattar hela området även badstrand samt hamnen i Grönvik.”

Det är svårt att tro att Bert inte hade sina planer klara redan när han skrev på ett arrendeavtal med en sådan paragraf…

Bert Karlsson och Ursand Resort & Camping vill alltså uppdatera/ändra detaljplanen. Den gällande detaljplanen är från 2016 och kan laddas ner från kommunens hemsida (se här). I planen finns följande karta över Grönvik:

I förklaringen står det att grått område med bokstaven “V” betyder:

“Småbåtshamn. Mindre byggnader för service får uppföras.”

De små kryssen betyder att byggnad inte får uppföras och att gräsytor ska bevaras. Latrintömning får dock anordnas.

Det är denna uppfattning som kommunens politiker har haft de senaste åren. Det visade sig bland annat när kommunstyrelsen 2022 var positiv till att tillåta servicebyggnad och tömningsmöjligheter för båttoaletter vid Grönvik. (Möjligtvis uppdaterades detaljplanen från 2016 vid just detta tillfälle.) Men camping och ställplatser på Grönvik pläderade ingen för, inte vad jag vet. (Se “Kommunstyrelsen 27/4“.) Det är dock inte omöjligt att någon var positiv till någon slags vildmarkscamping med tält bland träden. Det var en idé som jag faktiskt hörde Bert själv framföra.

Ursand Resort & Camping och Bert gör alltså nu ett nytt försök att få strandskyddsdispens för ställplatser på Grönvik, och därmed en uppdaterad/ny detaljplan.

Tjänstepersonerna på miljö- och byggnadsförvaltningen var negativa till Berts ansökan. Den 18 december 2024 skrev förvaltningen:

“Din ansökan om strandskyddsdispens saknar särskilda skäl för dispens.
Miljö- och byggnadsförvaltningen bedömer därför att dispens inte kan ges.”

I förvaltningens bedömning stod det:

“Enligt 2 kap. 6 § miljöbalken (1998:808) får en dispens inte ges i strid med en detaljplan. Små avvikelser får dock göras, om syftet med planen eller planbestämmelserna inte motverkas. I detaljplanen anges att användningsområdet är småbåtshamn där latrintömning får anordnas, byggnader ej får uppföras och gräsytor ska bevaras. Föreslagen åtgärd med uppställning husvagnar, husbilar och campingtält bedöms inte utgöra en liten avvikelse som är förenlig med detaljplanens syfte. Därmed kan strandskyddsdispens inte ges.”

I förvaltningens negativa besked till Ursand Resort & Camping och Bert Karlsson informerades också om att:

“Förvaltningen har inte rätt att ge avslag. Därför kommer din ansökan att beslutas av politikerna i byggnadsnämnden.”

Och när politikerna i byggnadsnämnden kom in i bilden tog sig ärendet en annan vändning…

Anm. Fortsättning följer i blogginlägget ”Bert och Grönvik (2)”.

==

Kategorier:Byggnadsnämnden, friluftsliv, Länsstyrelsen, strandskydd, ttela, Ursand

Senaste nytt om Hallevibadet

30 juli, 2025 Lämna en kommentar

I början på maj ställde jag frågan till samhällsbyggnadsförvaltningen om hur det fortskrider med ärendet Hallevibadet. Kommunfullmäktige beslutade ju den 19 februari 2025 att hyra ut badet. Då, i maj, blev svaret att en upphandlad avtalsjurist höll på att ta fram ett förslag på hur texten till ett hyresavtal skulle kunna se ut. (Se “Brottning i Hallevibadet?”.)

Tiden går och de två spekulanterna på att hyra Hallevibadet, Patrick Lejon och Jonas Mossberg, får inte någon information om vad som händer. De behandlas precis som andra spekulanter som vill hyra någon av kommunens fastigheter. (Se “Vad ska hända med Vänersborgs äldsta hus?”.) Kommunen informerar inte, kommunicerar inte. Jag förstår inte det, ingår det inte kommunikation och service i den strategi som ska göra Vänersborgs kommun attraktiv för människor att bo i och flytta till?

Det har snart gått 3 månader sedan den upphandlade avtalsjuristen höll på att formulera avtalstexten. Det har tydligen skett vissa framsteg sedan dess… I måndags fick jag följande besked från samhällsbyggnadsförvaltningen:

“Vi är i framtagandet av avtalsförslaget inne i en sista verifiering/granskning av de tekniska och ekonomiska förutsättningarna och vår avtalsjurist och expert samt delar av vår personals lagstadgade sommarledigheter påverkar just nu klargörandet av detta dokument. Vår plan är att komma till skede förfrågan – utvärdering snarast efter tid när sommarledigheterna är klara.”

Lejon och Mossberg, och eventuellt andra som är intresserade av att hyra Hallevibadet, får vänta ytterligare ett tag, men kanske inte alltför länge.

Vi får se.

Under tiden kan de som är intresserade av kommunfullmäktiges beslut om Hallevibadet och skiljelinjerna mellan de olika partierna samt politiker och tjänstepersoner passa på att lyssna på en podd om Hallevibadet.

Det är undertecknad bloggare som har prövat Googles (relativt) nya AI-verktyg “NotebookLM”. Appen fungerar så att du laddar upp dokument av olika slag och så genererar appen en podd där två personer diskuterar utifrån de uppladdade dokumenten. Det är ganska fantastiskt. Vad personerna säger beror naturligtvis på vilka dokument som “NotebookLM” har fått tillgång till.

Om du klickar här så kan du lyssna på en diskussion om Hallevibadet (6 min) – “Hallevibadets öde: En utredning”. (Glöm inte att sätta på ljudet.) Om inte annat så kan du inspireras till att skapa egna poddar.

Ooops! Podden går tydligen bara att lyssna på om man har ett Google-konto…  :( 

Kategorier:Hallevi, Samhällsbyggnadsnämnden, Vargön

Alloys: Föreläggande från Länsstyrelsen (2/2)

28 juli, 2025 1 kommentar

Anm. Detta inlägg är en direkt fortsättning på blogginlägget “Alloys: Föreläggande från Länsstyrelsen (1/2)”.

Den 27 juni fick Vargön Alloys ett föreläggande av Länsstyrelsen. Länsstyrelsen anser att nuvarande lagring saknar tillstånd och att lagringen därför betraktas som otillåten deponering… Slagghögarna måste således bort så fort som möjligt.

Jag tror knappast att Alloys är särskilt bekvämt med detta beslut. Föreläggandet innebär att Alloys ska avveckla minst 74.000 ton slagg redan i år, minst 148.000 ton år 2026 och 1,5 ggr producerad mängd slagg år 2027, dock minst 222.000 ton. I sitt yttrande (i kommunikationen innan föreläggandet beslutades) uppgav företaget att detta inte kunde uppnås förrän 2029. Och då innebar denna målsättning dessutom en hög grad av osäkerhet.

Alloys framförde åsikten (innan föreläggandet) att bortforslingen av slagg måste ske på ett realistiskt och ur kostnadssynpunkt rimligt sätt. Det innebar enligt Vargön Alloys AB att bolaget under en avvecklingsperiod på 10 år inledningsvis skulle ges utrymme till en lageruppbyggnad (=slagghögar) och att man en bit in i perioden (2029 alltså) uppnådde en nettoreduktion på 1,5 ggr. Efter det skulle sedan reduktionstakten öka så att målet uppnåddes 2036. Alloys har också förhoppningar om att slaggen inom en snar framtid ska kunna användas på ett säkert sätt som harmonierar med nationella mål om övergång till cirkulär ekonomi…

Det finns ett annat scenario menade Alloys för att få bort slagghögarna. Det är att all slagg deponeras externt. Det torde, som jag uppfattar det, helt enkelt innebära att man flyttar slagghögarna i Vargön till ett annat ställe (troligtvis Fröskog i Åmåls kommun). Det skulle uppskattningsvis kosta Alloys 285 kr/ton. Det motsvarar en kostnad på 28,5 milj kr per 100.000 ton slagg. Om all slagg som lagrats på U1-U4 ska deponeras på extern anläggning skulle detta medföra en kostnad på uppskattningsvis 336 milj kr. Det vore både dyrt och ogynnsamt menar Alloys.

Länsstyrelsen menar att kraven i föreläggandet är proportionerliga enligt miljöbalkens försiktighetsprincip och rimlighetsavvägning.

Det kan tilläggas att i Länsstyrelsens föreläggande även framgår att slaggen inom fabriksområdet (U4), dvs söder om järnvägen:

“endast fick mellanlagras … under en begränsad tid.”

Det betyder att Länsstyrelsen anser att även denna slagghög är olaglig och alltså ska bort. Det var antagligen en överraskning för Alloys…

En parentes. I samband med denna diskussion uppger Länsstyrelsen att:

“ugnsslaggen utnyttjas i finkrossat skick i vägbyggen och att leveranserna 1982 uppgick till 134.000 ton.”

Leveranserna fortsatte i många, många år… Och då tänker jag – herregud vad finkrossad och giftig slagg det måste finnas i Vänersborgsområdet… Och var det finns har Vänersborgs kommun inte en aning om.

Länsstyrelsen motiverar kraven i beslutet om föreläggande ganska utförligt.

Slagget i högarna är enligt Länsstyrelsens bedömning att betrakta som avfall. Och vidare:

“Länsstyrelsen bedömer att eftersom slaggen förvarats inom områdena under längre tid än 1 år (innan deponering) respektive 3 år (innan återvinning) så är lagringen att bedöma som deponering.”

Det tillstånd som Alloys har ger inte företaget rätt att deponera slagg inom fabriksområdet eller att förvara det under längre tid.

“Länsstyrelsen anser inte att dagens lagring av slagg i området kan tillåtas då det saknas lagstöd för detta.”

Länsstyrelsen kräver därför att mängden slagg reduceras och att bortforslingen kommer igång så snart som möjligt. Länsstyrelsen bedömer att:

“slaggmängden, inte så som Vargön Alloys AB föreslår, kan tillåtas att initialt öka. Att slagg inte bortforslats tidigare innebär att bolaget skjutit kostnaden för omhändertagande framför sig.”

De kostnader som en deponering av slagget (285 kr/ton) skulle innebära för Alloys:

“bedöms inte som orimliga.”

Och visst, Vargön Alloys AB går bra, väldigt bra. Företaget gör stora vinster, ”resultat efter finansnetto” (se AllaBolag):

Förra året gjorde alltså Vargön Alloys AB en vinst på drygt 536 milj kr. Det var en vinstmarginal på 24,5%. Det var ändå ingenting jämfört med 2022 då Alloys gjorde en vinst på nästan 1,7 miljarder kr…

Länsstyrelsen menar att föreläggandet ger Alloys en viss tid på sig att avveckla avfallslagringen, eftersom det rör sig om stora mängder avfall. Men Länsstyrelsen är benhård, slagghögarna kan inte fortsätta växa. Om Alloys vidtar åtgärder och följer Länsstyrelsens krav så kommer allt äldre avfall att vara bortforslat inom 10 år.

Länsstyrelsen ställde också två andra krav i föreläggandet. Det gällde att prioriteringsordningen för bortförande av slagg från de olika upplagen ska upprättas i samråd med Länsstyrelsen och att mängden slagg och omhändertagande/mottagare av det årligen ska redovisas i miljörapporten för anläggningen.

Länsstyrelsen påpekar i slutet av föreläggandet att:

“Åtgärder för kontroll och rening av dag- och dräneringsvatten från området kommer att behandlas separat.”

Jag avslutade blogginlägget ”Hur ser framtiden ut för Vargön Alloys? (2/2)” med att Alloys hade tvingats skjuta fram tidpunkten för inlämning av sin tillståndsansökan om slagghögarna på grund av Länsstyrelsens krav. Nu förstår jag varför.

Enligt Vargön Alloys AB pågår ett projekt med en efterbehandlingsmetod för att sänka kromhalten i slaggen. Målsättningen är att slaggen ska bli lämplig som ersättningsmaterial för cement. Jag hoppas att projektet lyckas så att bearbetat avfall kan upphöra att vara avfall och användas, och bli föremål för försäljning…

Men om inte…

Vad händer om inte Vargön Alloys kan följa kraven i föreläggandet? Om Alloys misslyckas med det redan första året? Eller andra året? Eller är det först vid tredje året som Länsstyrelsen vidtar åtgärder? Och om Länsstyrelsen skulle stoppa produktionen på Alloys, vad händer då med slagghögarna?

Vargön Alloys kan överklaga Länsstyrelsens beslut om föreläggandet till Mark- och miljödomstolen. Jag vet inte om Alloys har gjort det.

Anm. Det går att ladda ned Länsstyrelsens föreläggande här.

==

Blogginlägg om Vargön Alloys:

Kategorier:Allmänt Vänersborg, Alloys, föroreningar, Länsstyrelsen, Vargön

Alloys: Föreläggande från Länsstyrelsen (1/2)

27 juli, 2025 Lämna en kommentar

I samband med att jag skrev de två blogginläggen “Hur ser framtiden ut för Vargön Alloys?” ställde jag några frågor till Länsstyrelsen. Länsstyrelsen är nämligen tillsynsmyndighet för Vargön Alloys, och inte Vänersborgs kommun som många tror. De ansvariga på Länsstyrelsen var dock på semester så jag fick inga svar. Nu har jag fått det.

Länsstyrelsen menar att arbetet med Alloys sker i så att säga tre spår.

Det första spåret är “polisanmälanspåret”. Det handlar om det som redan har hänt, t ex slagghögar utan tillstånd. Detta spår sköts av polisen som utreder om det har skett några miljöbrott. Kanske utreder polisen även användningen av den mobila slaggkrossen, det vet jag inte. Enligt Länsstyrelsen har den mobila krossningen utomhus upphört, även om grannar till Alloys påstår att mobilkrossen fortfarande används… (Jo då, det finns många grannar till Alloys, och krossen hörs tydligt…)

Det andra spåret är “prövningsspåret”. Det pågår, som läsare av denna blogg vet, en tillståndsprocess för att kunna hantera slaggen. Samrådet var en del i detta spår. (Se “Hur ser framtiden ut för Vargön Alloys?”.) Det kan nämnas att Alloys har meddelat Länsstyrelsen att företaget har planer på att bygga en ny eller möjligtvis använda en färdig deponi för slaggen på annan plats. På ett ställe i Länsstyrelsens material nämns Fröskog som framtida deponi. (Fröskog ligger i Åmåls kommun.)

Det tredje spåret är “tillsynsspåret”. Det spåret handlar om att Alloys ska följa de krav som ställs i lagstiftningen. Och det är detta spår som dessa två blogginlägg ska handla om.

Det finns brister i verksamheten i Vargön och det är många åtgärder som måste till för att Alloys ska kunna följa kraven i Miljöbalken. Alla slagghögar utan tillstånd måste nämligen avvecklas. Och det handlar om samtliga högar utom Mjölkeberget… Även de gamla slagghögarna på själva industriområdet söder om järnvägen ska bort.

Alloys tog fram ett förslag på handlingsplan för avvecklingen och för hur slaggen skulle hanteras på ett korrekt sätt. Det förslaget lämnades in till Länsstyrelsen – som dock inte blev särskilt nöjd. Länsstyrelsen skickade efter granskning istället ett föreläggande till Alloys den 27 juni. Föreläggandet beskrev en långsiktig plan för att avveckla slagghögarna. Långsiktigt därför att det för närvarande inte finns något snabbt sätt att avveckla högarna. Det rör sig om så stora volymer.

Länsstyrelsens föreläggande har den långa titeln “Föreläggande med anledning av förvaring av slagg inom fabriksområdet Vargön 2:3 samt fastigheterna Rånnum 6:41 och Fågelgården 1:1, Vargön Alloys AB, Vänersborgs kommun”.

I föreläggandet har Länsstyrelsen beslutat att Alloys ska åtgärda nedanstående:

“1. Avfall i form av slagg som förvarats på fabriksområdet (Vargön 2:3) samt fastigheterna Rånnum 6:41 och Fågelgården 1:1 längre tid än 1 år för det fall att avfallet ska deponeras samt 3 år om avfallet ska användas för anläggningsändamål ska forslas bort från områdena minst enligt nedanstående omfattning per år:

2025 – 0,5 gång den årliga produktionen av slagg, dock minst 74.000 ton

2026 – motsvarande årlig produktion av slagg, dock minst 148.000 ton

2027 och årligen framåt – motsvarande 1,5 gång årlig produktion, dock minst 222.000 ton, tills dess allt avfall som förvarats längre tid än 1 år, för det fall att avfallet ska deponeras, samt 3 år om avfallet ska användas för anläggningsändamål, är bortforslat.

2. Prioriteringsordningen för bortförande av slagg från de olika upplagen ska upprättas i samråd med tillsynsmyndigheten.

3. Mängd samt omhändertagande/mottagare av slagg ska årligen redovisas i miljörapporten för anläggningen.”

Föreläggandet avslutas med hänvisningar till olika lagparagrafer i Miljöbalken, och sist men inte minst skriver Länsstyrelsen:

“Beslutet ska gälla omedelbart även om det överklagas.”

Det verkar som om Länsstyrelsen faktiskt menar allvar, på riktigt. Den agerar mot den massiva slaggförvaringen på Vargön Alloys område. Länsstyrelsen anser nämligen att nuvarande lagring saknar tillstånd och att den därför betraktar lagringen som otillåten deponering. 

Länsstyrelsens beslut gäller omedelbart och det kräver att bolaget börjar transportera bort det miljöfarliga slagget. Det innebär att omfattande åtgärder krävs av Vargön Alloys. Så omfattande att min spontana reaktion blir – är detta praktiskt möjligt? Länsstyrelsen menar att det är det… 

Beslutet om föreläggande fattades av Länsstyrelsen efter kommunikation mellan Länsstyrelsen och Vargön Alloys. Länsstyrelsens första förslag hade en ännu större målsättning med bortforslandet av slagg. Det var en målsättning som Alloys dock inte såg att företaget skulle kunna uppfylla. Jag är inte säker på att Alloys tror att de ska kunna uppfylla kraven i föreläggandet heller.

I nedanstående tabell från den 14 oktober 2024 redovisar Vargön Alloys de totala mängderna slagg på bolagets fastigheter.

Kommentar: Ju mindre fraktion på slagget, desto större risk att krom lakas ur.

Tabellen visar alltså all slagg som Länsstyrelsen anser ska forslas bort så fort som det är praktiskt möjligt. Slaggen är ju, som de flesta vet, olämplig att använda på grund av krominnehållet, främst där det finns risk för spridning till yt- eller grundvatten eller där risk finns för damning eller direkt kontakt med materialet.

Lagringsmängden uppgår, som framgår av tabellen, till drygt 1 miljon ton slagg. För år 2025 har Alloys beräknat en produktion av ca 80.000 ton ferrokrom vilket genererar ytterligare ca 148.000 ton slagg. Av ca 3 ton krommalm kan ungefär 1 ton ferrokrom produceras, kvarvarande delar blir slagg, ca 1,8 ton.

Ferrokromslagget innehåller, som alla vet vid det här laget, krom. Kromet kan vara farligt för både människors hälsa och miljön. Och eftersom en del av kromet består av sexvärdigt krom så är det definitivt farligt. Sexvärdigt krom är cancerframkallande… Slagghögarna måste därför bort så snabbt som möjligt. Det är, som sagt, Länsstyrelsens avsikt med föreläggandet.

Totalhalten av krom i slaggen, skriver Länsstyrelsen, var enligt uppgift från 2021:

“3.100 mg/kg TS (=milligram per kilogram torrsubstans; min anm), 2013 var den 8.900 mg/kg TS och 2002 27.000 mg/kg TS.”

Mängden krom i slaggen har med andra ord minskat betydligt genom åren.

Men…

Enligt Naturvårdsverkets generella riktvärden för förorenad mark är:

“gränsen för bedömning känslig markanvändning för krom totalt 80 mg/kg TS och riktvärdet för mindre känslig markanvändning 150 mg/kg TS.”

Slaggen från Alloys ligger onekligen en bra bit över riktvärdena. Snällt sagt. Länsstyrelsen konstaterar att totalhalten krom är hög i allt material i slagghögarna… (I blogginlägget “Tankar och farhågor: Slaget om slagget” finns en tabell över hur höga halter av sexvärt krom man har hittat i ytvattnet vid mätningar 2019 på Holmängen och i Öxnered. I dessa områden har slagg använts som anläggningsmaterial i sen tid. Det är ingen munter läsning.)

Eftersom ferrokromslagget innehåller så höga kromhalter måste slagghögarna därför bort så snabbt som möjligt. Dessutom saknar ju nuvarande lagring tillstånd och är att betrakta som otillåten deponering…

Fortsättning följer i blogginlägget ”Alloys: Föreläggande från Länsstyrelsen (2/2)”.

==

Blogginlägg om Vargön Alloys:

Kategorier:Allmänt Vänersborg, Alloys, föroreningar, Länsstyrelsen, Vargön