Stefan Kärvlings blogg

Vid Vänerns strand ett par mil norr om kommunhuset i Vänersborg ligger den fridfulla lilla byn Sikhall.

En kväll några veckor före det politiska sommaruppehållet, den 20 maj 2015, hamnade Sikhall tillfälligtvis i händelsernas centrum. Kommunfullmäktige i Vänersborg beslutade nämligen att:

”införa verksamhetsområde för VA, vatten och spillvatten, etapp 6 för Sikhall södra i Vänersborgs kommun.”

Och med detta beslut så blev inte sommaren riktigt som det var tänkt, i varje fall inte för en av familjerna på Sikhall.

Detta är berättelsen om kampen mellan familjen Solvarm och Vänersborgs kommun.

Ett verksamhetsområde är enligt lagen om ”allmänna vattentjänster” (2006:412):

”det geografiska område inom vilket en eller flera vattentjänster har ordnats eller ska ordnas genom en allmän va-anläggning”

I ett verksamhetsområde är kommunen huvudman och fullmäktiges beslut innebar att de boende i södra Sikhall ska anslutas till det kommunala VA-nätet. Jag var själv med om att fatta beslutet i fullmäktige.

Självklart är varje ledamot i fullmäktige skyldig att läsa handlingarna och sätta sig in i dem – och det försöker jag också efter bästa förmåga att göra. Men ibland när det är så att säga mer ”tekniska” beslut så förutsätter man som ledamot att allt är i sin ordning och att kommunen har fört samtal och är överens med de invånare som beslutet gäller. Det är ju omöjligt att jag som fullmäktigeledamot till exempel skulle ringa alla de personer som ska ingå i ett verksamhetsområde och fråga om allt är ok.

Nu var inte detta beslut, som jag var med och fattade, helt ok.

Det finns nämligen en fastighet i Sikhall som inte är som alla andra fastigheter. Huset sticker ut från mängden på ett ganska iögonfallande sätt. Det är ett stort växthus på 300 kvadratmeter. Och i det huset finns ytterligare ett hus – ett 145 kvadratmeter stort knuttimrat trähus.

Det är familjen Solvarms hus.

Solvarms hus ligger i Sikhall Södra och ska ingå i det nya verksamhetsområdet. Det beslutade fullmäktige.

Familjen Solvarm överklagade kommunfullmäktiges beslut. I överklagandet står det:

”Vi har på Sikhall eget enskilt avloppssystem med näringsåtervinning i integrerat växthus=eget kretslopp. Sonderingar så långt ger att vårt kretslopps-system är bättre än kommunens system för att uppfylla regler och lagkrav (Miljöbalken). Eftersom vi har välfungerande brunn och eget kretslopps-system ser vi inte teknisk, miljömässig eller ekonomisk anledning att ansluta vår fastighet till detta verksamhetsområde. Det känns som en sämre lösning ur alla ovanstående aspekter = orimligt.”

Solvarms hus är ett naturhus. De använder sig själva av en definition av Bent Warne:

”Naturhus – varje byggnad som berikar utan att förstöra, plundra och förgifta.”

Solvarm beskriver sitt hus:

”Naturhus är ett helhetskoncept som i tre delar består av: klimatskal, bostadsdel och kretslopp. Naturhus medför låg energiförbrukning och ekologi i praktiken. Kretsloppssystemet möjliggör självförsörjning av frukt och grönsaker. Människan omges av naturliga material.”

Kretslopp innebär bland annat att avloppsvatten går igenom en trekammarbrunn och sedan upp till de planterade växter som finns i växthuset.

Det finns en mängd funktioner och fantastiska lösningar i huset. Du kan läsa mera här:

• Aftonbladet
• Byggvärlden
• Ekopappan (blogg)
• Broschyr om naturhus

Det finns bara tre naturhus i hela Sverige. Det betyder att många gör studiebesök i huset (vi pratar om tusentals besökare), att huset uppmärksammas i media (t ex TV) och att familjemedlemmar blir anlitade som föreläsare. Så är Anders Solvarm inbjuden av Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademin för att medverka i ett symposium kring ”smart urbant boende”.

Solvarm hävdar mycket bestämt i sitt överklagande till Förvaltningsrätten att kommunens VA-lösning är sämre än den som redan finns på fastigheten.

”Vi hävdar att kommunen inte visat att deras avlopps-reningsystem är ett fungerande kretslopps-system i ordets betydelse av att näringen återförs till odling. Vi anser att kommunens avloppsrenings-system är sämre än vårt avseende miljöhänsyn, verklig prestanda, säkerhet, hållbarhet, flexibilitet och ekonomi.”

Och det försöker också Solvarm bevisa i sin överklagan till Förvaltningsrätten.

Och tänk, jag inte bara tror att Solvarm har rätt – jag är helt övertygad. Även om det, vad jag förstår, finns en brist i Solvarms system – fekaliehanteringen. (Fekalier = bajs, skit, avföring). Huset är än så länge med i den kommunala slamtömningen.

Det kan vara detta som kommunen menar i sitt yttrande när den skriver:

”Fastigheten Sikhall 1:20 är i behov av vattentjänster vilket är ostridigt.”

Även om kommunen inte utvecklar detta. Eller skriver något om huruvida frågan har diskuterats med Solvarm.

Solvarm skriver också i sin överklagan till Förvaltningsrätten att kommunens avgift för anslutning till kommunens VA är oskäligt högt (168.392 kr). Solvarm undrar också om utbyggnaden av kommunens avloppsnät uppe i Dalsland verkligen sker enligt lagen om offentlig upphandling.

”Det verkar som om kommunen lutar sig på att ha ett ’partnering-avtal’ med Skanska.”

Jag har begärt ut alla handlingar, och fått dem, kring det här sista. Men det ligger lite utanför denna blogg, och även utanför kommunstyrelsens hantering av ärendet.

I morgon, onsdag, ska alltså kommunstyrelsen ta ställning till ett yttrande som kommunen ska avge till Förvaltningsrätten med anledning av Solvarms överklagan av kommunfullmäktiges beslut.

Som vanligt har Förvaltningsrätten bara tittat på det formella. Kommunen skriver i sitt yttrande:

”Förevarande mål är en laglighetsprövning … vilket innebär att det är endast beslutets laglighet och inte dess lämplighet som kan prövas.”

Rätten tittar alltså bara på om beslutet har tillkommit i laga ordning – Förvaltningsrätten visar inget intresse för beslutets innehåll… Inte nu heller.

Jag har själv varit med om samma sak när jag överklagade fullmäktiges beslut att inte ge mig ansvarsfrihet i samband med arenaskandalen. (Jag hade ju vid upprepade tillfällen röstat nej till arenaprojektet.) Även då gömde sig juristerna i Förvaltningsrätten bakom det formella, om beslutet hade tillkommit i laga ordning. Vilket gör en enskild invånare, och politiker, totalt rättslös – kommunen kan fatta vilka vansinniga beslut som helst, bara det har skett formellt rätt. Fast bara ibland. Det har funnits tillfällen då Förvaltningsrätten faktiskt har tittat på innehållet i ett beslut. Och då blir överklaganden beroende av Förvaltningsrättens goda vilja. Tycks det. Jag har då aldrig sett någon logik. (Här kan du läsa om min kamp mot domstolarna och bristen på sunt förnuft – klicka här.)

Även om Förvaltningsrätten ”bara” tittar på det formella så finns det mycket kring detta att ta ställning till. Solvarm räknar upp en mängd paragrafer i flera lagar och anför mängder med citat från ett antal rapporter som de menar ger dem rätt att stå utanför verksamhetsområdet:

• Havs- och vattenmyndighetens rapport 2015:1 ”Vägledning och exempel för effektiv tillsyn av små avlopp”
• Tillsyn enligt lagen om allmänna vattentjänster. Ett handläggarstöd för länsstyrelserna.
• Lag om allmänna vattentjänster.
• Miljöbalken.
• Kommunallagen.

Flera av de av Solvarm anförda ”undantagsparagraferna” ser onekligen tunga ut. I varje fall för en juridisk amatör. Solvarm tolkar själv de anförda källorna:

”Om vi kan visa att vi har en VA-anläggning som är lika bra eller bättre än kommunens så kan inte kommunen kräva tvångsanslutning till kommunens verksamhetsområde.”

Och det är nog ganska sannolikt att naturhuset har ett system som är bättre än kommunens… Det vill Solvarm också få mer tid på sig att bevisa:

”Nu vill kommunen påtvinga oss ett odifferentierat, oflexibelt, dyrt, teknikkrävande och omodernt avlopps-system utan återföring av näring till odlingar = ofullständigt, ej kretsloppsanpassat. Vi anser detta oacceptabelt och påbörjar därför avancerade mätningar för att verifiera vårt system i en rapport.”

Solvarm anser att de har rätt till skälig tid för att visa att deras anläggning uppfyller samhällets krav och målsättningar för kretsloppsanpassning. Solvarm vill ha möjlighet att lämna en rapport om detta hösten 2016.

Men redan imorgon, den 26 augusti 2015, ska alltså kommunstyrelsen behandla kommunens yttrande till Förvaltningsrätten på Solvarms överklagande.

I beslutsförslaget tycks kommunen mer eller mindre ”vifta bort” Solvarms exempel och undantagsparagrafer. De kommenteras ofta överhuvudtaget inte. Det tycks inte finnas några undantag i lagstiftningen om kommunen får bestämma… Istället kör kommunen med det generella perspektivet. (Artilleriet höll jag på att skriva.) Kommunen skriver mest om självklarheter, varför det behövs ett verksamhetsområde i Sikhall Södra överhuvudtaget – rent allmänt. Och det är det ingen som ifrågasätter, inte heller Solvarm.

För att ta ett exempel, den enligt mitt amatörmässiga förmenande absolut tyngsta lagparagrafen i sammanhanget. Jag tänker på 9 § i Lag (2006:412) om allmänna vattentjänster:

”Om det inom verksamhetsområdet finns en fastighet eller bebyggelse som uppenbarligen inte behöver omfattas av det större sammanhang som avses i 6 §, får verksamhetsområdet inskränkas så att det inte omfattar den fastigheten eller bebyggelsen. En sådan inskränkning av verksamhetsområdet får göras endast om fastighetens eller bebyggelsens behov av vattenförsörjning och avlopp lämpligen kan ordnas genom enskilda anläggningar som kan godtas med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön.”

Kommunen kommenterar denna viktiga paragraf i lagen på följande sätt:

”Varken bestämmelsens utformning eller förarbetena till vattentjänstlagen ger stöd för att en fastighetsägare med åberopande av 9 § skulle kunna föra talan om inskränkning av ett av kommunen beslutat verksamhetsområdet.”

No more, no less.

Kommunen diskuterar alltså inte sakfrågan. Och ska jag vara ärlig, så vet jag överhuvudtaget inte vad kommunen diskuterar – och menar med sin kommentar. Är det någon juridisk spetsfundighet gömd här, typ, ja vad då, att verksamhetsområdet redan är beslutat?

Vem som har rätt, ska inte jag avgöra. Det kan jag inte avgöra. Det krävs jurister och sakkunniga på Förvaltningsrätten för att göra det. Men imorgon ska alltså kommunstyrelsen diskutera och rösta om kommunens yttrande till Förvaltningsrätten.

Kanske blir det en juridisk diskussion redan då, bland politiker. (Dock inte av mig, eftersom jag inte sitter i kommunstyrelsen.) Det ska förresten bli särskilt intressant att höra vad miljöpartiets representanter kommer att säga i frågan.

Kommunen menar i sitt yttrande förresten att överklagandet till Förvaltningsrätten endast gäller frågan om verksamhetsområde – inte avgiftsfrågan.

Kommunen skriver:

”Det kan dock anföras att enbart förhållandet att huvudmannen byggt ut den allmänna va-anläggningen i ett område medför inte automatisk att fastigheterna där kan avgift debiteras. Avgiftsskyldigheten ska i princip vara motiverad av den enskilda fastighetens behov av de vattentjänster som erbjuds.”

Kanske kan denna inställning utgöra grunden för en kompromiss?

När det gäller verksamhetsområden undrar jag för övrigt lite om hur gränserna dras. Hur bestäms ”detaljgränsen” när ett verksamhetsområde ritas upp av kommunen? Det känns nämligen ibland, i undantagsfall kanske, men ändå, som om det kan bli lite godtyckligt, att slumpen har en viss betydelse.

Tänk om verksamhetsområdesgränsen hade ritats så att Solvarms hus hade hamnat utanför verksamhetsområdet. Då hade det inte blivit någon konflikt. Och alla hade varit nöjda. I varje fall Solvarm.

Sedan kan jag inte förstå varför det alltid ska bli så många konflikter mellan Vänersborgs kommun och dess invånare. Hur svårt är det egentligen att lyfta luren och komma överens? Eller är det kanske lite ödmjukhet som saknas?

I det här fallet känns det som om parterna borde befinna sig nära varandra och att en lösning borde vara inom räckhåll. Båda har ju egentligen samma mål – att värna naturen och kanske i synnerhet att skydda Vänern från bland annat smittämnen, kemikalier och övergödning.

Solvarms naturhus har ett system som är bättre än kommunens. Kanske skulle kommunen istället dra lärdom av Solvarms erfarenheter och implementera åtminstone några av dem i sitt VA-arbete?

Jag kan inte heller låta bli att lägga en helt annan aspekt på konflikten. Solvarms naturhus har uppmärksammats både nationellt och internationellt. Ska Vänersborgs kommun inte vara stolt över detta utan istället ”förstöra”? Tänk vilken oerhörd prestigeförlust det skulle bli för kommunen om Solvarm berättar i tidningar, TV och på universitet att han och familjen har fått lägga ner sitt naturhus därför att Vänersborgs kommun, samma kommun som byggde arenan, har satt käppar i hjulet.