Stefan Kärvlings blogg

Nu när isen på Vänern äntligen har släppt så var det dags för det traditionella Vårruset. Det gick av stapeln igår alldeles vid Vänerns sydspets… Tusentals unga och ännu yngre kvinnor sprang eller gick de 5 kilometrarna. Deltagare och lag från när och fjärran hade kommit för att delta i arrangemanget. Även Vänsterpartiet var representerat. Av bland annat Anki och Marianne.

Till skillnad från isen har inte min förundran över Väne Ryrs fördyring släppt. Varför har alla ekonomiska kalkyler och beräkningar i Vänersborg en tendens att gå åt pipan?

När Barn- och Ungdomsnämnden i måndags skulle verkställa kommunfullmäktiges beslut att renovera och öppna Väne Ryrs skola var prislappen alltså helt plötsligt på 7 miljoner kronor. 1,2 miljoner bidde 2,5 som bidde 5 som bidde 7. Typ.

Det är svårt, snällt sagt, för politikerna att planera eller att överhuvudtaget ha någon framförhållning när de ekonomiska underlag som tas fram inte stämmer. Och det tycks vara mer regel än undantag i Vänersborg.

Vem minns inte Skräcklestugan som gick från 3 till 5 Mkr, saneringen vid Quality från 2 till 9, rivningen av Huvudnässkolan från 2 till 5, Gymmixhallen från 3 till 7 och naturligtvis arenan som skulle ha kostat 140 Mkr men som slutade på, officiellt, 286 Mkr (i verkligheten över 300 Mkr).

Var ligger felet? Varför blir det så här? För inte kan det vara så att det är på samma sätt i varenda kommun?

Den ytterst ansvarige i kommunen, kommunstyrelsens ordförande Gunnar Lidell (M), har varit ett hett ämne i media de senaste dagarna. Dock inte för alla fördyringar. Nä, Lidell har fått 200 kr i skadestånd (förlikning?) för ett hot.

Det var i samband med medborgardialogen för drygt ett år sedan om den framtida skolstrukturen i Vänersborg som hotet framfördes i ett email. En person var förgrymmad över att Lidell och moderaterna ville lägga ner Norra skolan. Det är ingen tvekan om att Lidell skötte hela den här ”affären” på ett korrekt och bra sätt. Däremot stod det i TTELA:s nätupplaga (ändrades senare) och i gårdagens Vänersborgaren att hela affären handlade om att hans barn skulle kidnappas.

Det är riktigt att en kidnappning nämndes av en person på Facebook:

”…vore det kul att kidnappa hans ungar, och köra runt dom en trekvart innan skolan varje dag.  :)”

En något bisarr humor, det medger jag. Över gränsen? Det kan jag också hålla med om. Med vad jag förstår så var nog båda parter överens om att det var ett försök till humor, om än dålig och opassande.

Men de 200 kr som Lidell fick i skadestånd (förlikning?) har ingenting med det här eller något annat kidnappningshot att göra. Gunnar Lidell har mig veterligen inte ens polisanmält den här händelsen. Så varför dra upp den igen?

Eller är det någon som blandar ihop vad som hände?

Det hände ytterligare en sak i samband med medborgardialogen, en sak som jag egentligen tycker är viktigare ur principiell synvinkel. Utan att på något sätt förringa det obehag som Gunnar Lidell erfarit.

I en grupp på Facebook skrev en person:

”Skicka ut detta elände och sedan hade dom tänkt vantolka våra svar, som baserats på förvrängd info. Kross och mosa dom….”

Även det här inlägget var tvivelaktigt, men orden ”krossa” och ”mosa” används på gott och ont ganska ofta i idrottssammanhang, utan att det uppfattas bokstavligt.

Nu gjorde Gunnar Lidell (M) något speciellt. Han reagerade på inlägget, fast det inte var riktat mot honom eller någon annan privatperson, men inte genom att polisanmäla det. Lidell gick istället in i gruppen och kopierade 5 sidor av gruppmedlemmarnas inlägg och diskussioner. Som han sedan diarieförde i Barn- och Ungdomsnämndens diarium!

Facebookgruppens diskussioner blev genom Gunnar Lidells diarieföring ett offentligt dokument. Och inte bara det, namnen på de som gjort inläggen blev också offentliga (liksom deras profilbilder). Lidell använde så att säga offentlighetsprincipen för att kontrollera medborgarna, i stället för att, som det är tänkt, medborgarna ska använda offentlighetsprincipen för att kontrollera makthavarna.

I Radio Väst uttalade sig en expert på området, Jan Turvall vid Göteborgs universitet. Turvall sa:

”Men i det här fallet har ju inte personerna skickat in något utan de har kommunicerat internt via Facebook. Det finns ingen anledning för kommunen att registrera vilka åsikter som människor framför på Facebook.”

Turvall talar om att registrera åsikter. Att registrera åsikter får man inte göra i ett demokratiskt land.

Det hör inte hemma i en demokrati att hota folk. Det hör heller inte hemma i en demokrati att diarieföra vanliga kommuninvånares åsikter. I veckans media framstår det som om Gunnar Lidell är den som har lidit mest skada av det som hände för drygt ett år sedan. Ser man principiellt på det hela, så tror jag inte att det är så.