Stefan Kärvlings blogg

Igår torsdag gick Lärarförbundets traditionella skoldebatt av stapeln. I Torpaskolans aula samlades representanter för samtliga kommunala partier. Det var för övrigt samma aula där jag för 47 år sedan satt och hörde rektor Sten Axelsson läsa upp i vilken 7:a jag skulle börja och vilken klassföreståndare jag skulle få. Min klass fick förresten den beryktade läraren Bertil Holmer, på den tiden en legend i pedagogiska kretsar. Han visade prov på sin pedagogiska fingertoppskänsla redan den första veckan när han tog stryptag på undertecknad…

Partierna ställde upp med både skolpolitiker (ledamöter i Barn- och Ungdomsnämnden) och andra lokalpolitiker. Flera partier hade samlat två representanter, medan Centerpartiet hade tre. Det var nästan lite pinsamt när de tre centerpartisterna trängde ihop sig på scenen bakom en liten bänk.

Det var många från Barn- och Ungdomsnämnden på podiet. Nämndens ordförande Lena Eckerbom Wendel (M) var naturligtvis där, liksom Orvar Carlsson (KD), Gunnar Bäckman (KD), Marika Isetorp (MP), Kerstin Andersson (FP), Kenneth Borgmalm (S), Annalena Levin (C) och Marianne Karlsson (C).

Min gamle partikollega Magnus Bäckström har ju som bekant lämnat Vänsterpartiet och representerade igår Välfärdspartiet, dagen till ära iklädd Välfärdspartiets färggranna lila tröja. För er som undrar, vågar jag mig nog på att säga att Bäckström inte lämnade Vänsterpartiet på grund av den skolpolitik som Vänsterpartiet har fört i Vänersborg. Hur som helst, jag fick därför ensam representera Vänsterpartiet.

Nämnas kan att Kurt Karlsson faktiskt vågade sig till Torpaskolan, han representerar ju som bekant kommunens sverigedemokrater. Jo, Kurt heter Karlsson och inte Callesson som Mats Andersson, den tredje centerpartisten, envisades med att kalla honom. Curt Callesson är faktiskt en annan pedagogisk legendar med förflutet från Torpaskolan.

Kvällen innebar med andra ord ett ypperligt tillfälle att ställa Vänersborgs skolpolitiker till svars. Tyvärr var det ganska glest på åhörarplatserna. Det är svårt att förstå att inte fler, framför allt lärare, tog tillfället i akt att komma. Det saknas ju inte åsikter i kommunens lärarrum… Det stora glädjeämnet när det gäller publiken var att två klasser från Torpaskolan var närvarande och lyssnade på debatten.

Moderator för skoldebatten var för tredje gången i rad Jan Lindvall. Tyvärr, tyckte i varje fall jag, blev det ett alltför stort fokus på rikspolitik. Vi som var där var ju kommunalpolitiker och skulle nog helst ha velat diskutera den kommunala skolpolitiken.

Debatten blev som vanligt en typisk valdebatt, där partiernas representanter lovade guld och gröna skogar. Om man ska lita på vad partierna säger kommer det inom en mycket snar framtid att falla ett regn av pengar på skolan, till lärares löner, till mindre klasser, till speciallärare osv osv – bara man röstade på just det partiet.

Det blev pinsamt…

I min inledning betonade jag att väljarna borde strunta i vad politikerna säger och titta på vad de gör. De skulle t ex kunna fråga sig, vad den styrande mini-alliansen i Vänersborg (moderater, folkpartister och kristdemokrater) har gjort under den gångna mandatperioden för skolan. Eller varför de ska lita på socialdemokrater och centerpartister som drog ner bortåt 150 lärartjänster när de hade makten i Vänersborg 2006-2010.

Jag betonade, som vanligt, att Vänsterpartiet under hela mandatperioden har redovisat sitt arbete, sina förslag, yrkanden, reservationer, åsikter och idéer osv på sin hemsida och min blogg, i stort sett dagligen eller varannan dag.

Och där kan man läsa hur Vänsterpartiet ständigt har argumenterat för mer pengar till förskola och grundskola. Och väldigt ofta fått sina förslag på ordentliga satsningar nedröstade…

Men som sagt, nu är det val. Och då övertrumfar partierna varandra med vallöften… Som vanligt när det är val. Löften som sedan snabbt glöms bort… Tills det närmar sig val nästa gång. Som jag ser det, och det är väl egentligen ganska självklart, så måste partierna inför varje val konfronteras ordentligt med den politik de faktiskt har fört. Tyvärr blev det alldeles för lite av den varan igår.

Stämpelklockan diskuterades, denna för lärarna så förhatliga uppfinning som de styrande partierna i Vänersborg införde för något år sedan. (Det var Moderaterna och Socialdemokraterna i PFU, Personal- och förhandlingsutskottet, som beslutade detta. Miljöpartiet röstade nej. Inga andra partier är representerade i PFU.) Lena Eckerbom Wendel (M, som sitter i PFU) och Marie Dahlin (S, som inte sitter i PFU) försvarade stämpelklockan med att då synliggörs lärarnas arbetstid… För vem kan man undra. Tror de att lärarna inte visste om sin arbetstid utan stämpelklocka? Eftersom arbetsgivaren vägrar att betala ut övertidsersättning och att uttagande av komptid förutsätter att en annan lärare gratis åtar sig den komplediges arbete, så vet alla lärare att stämpelklockans uppgift endast är att kontrollera lärarna. Jag kan inte låta bli att tänka på utbildningsminister Jan Björklunds mycket tuffa kommentar i gårdagens partiledarutfrågning när han beskrev kommunernas syn på pedagogerna:

”De ska inte tro att de är nånting.”

Jan Björklund sa också i samma intervju:

”Skolan i Sverige styrs av en massa kommunala amatörer.”

Personalorganisationerna (facken) har utlovats en utvärdering av stämpelklockan. Detta har dock inte gjorts. Vi får se om det händer något nu. Efter valet…

Egentligen har jag nog med detta sammanfattat debatten. Det var en typisk valdebatt helt enkelt. I negativ mening alltså. Kanske skulle man också kunna säga att det råder en ganska utbredd okunskap bland flera ledamöter när det gäller de villkor som rektorer, lärare och elever arbetar under. Men det är kanske inte så konstigt, arbetar man som lärare (som jag gör) så ingår ju detta i vardagen. Så är det inte för de andra politikerna. Kanske skulle man emellertid kunna önska en bättre kunskap på vissa håll om skolans styrdokument (Skollag, Läroplan mm) än vad som är fallet.

Jag kan inte heller låta bli att avslutningsvis referera två av Kurt Karlssons uttalanden. Jag tycker att det är viktigt för alla som funderar på att rösta på Sverigedemokraterna i Vänersborg. Och det tycks ju vara ganska många av EU-valet att döma, särskilt i några av landsbygdsområdena i kommunen.

Kurt Karlsson framförde sin bestämda åsikt att Vänersborg och Trollhättan ska slås ihop till en kommun! Det ansåg Karlsson skulle lösa många av Vänersborgs problem.

Så du som tänker rösta på Sverigedemokraterna – du röstar på att Vänersborg ska upphöra som egen kommun!

Kurt Karlsson ansåg också att eleverna skulle delas upp i olika klasser beroende på sina förutsättningar. Kurt Karlsson:

”För att rädda det som räddas kan, så tror jag att den svenska skolan får fortsätta med segregationen helt enkelt. … I klasser där elever behöver ha extra stöd och hjälp och få det i en anpassad pedagogisk miljö och de högpresterande eleverna då stimuleras i en positivt lärande miljö utan en störande omgivning.”

Elitklasser och… Ja, vad då? Anti-elitklasser? Klasser där de som inte är intresserade av skolan eller som av någon anledning inte har de förutsättningar för lärande som Kurt Karlsson kräver ska sättas i särskilda egna klasser. Då stör de ju i varje fall inte de studiemotiverade…

Det här är bland det mest reaktionära jag har hört på många år!

Efter debatten kom en tjej med utländsk härkomst fram till mig:

”Om jag hade fått rösta, så hade jag röstat på Vänsterpartiet.”

Sådant värmer!

En grupp flickor, också med utländsk härkomst, konfronterade Kurt Karlsson och hans syn på invandring.

”Invandringen måste begränsas.”

Sa Kurt Karlsson till flickorna.

Det blev så pinsamt att lyssna när han försvarade Sverigedemokraternas åsikter att jag efter en stund var tvungen att avlägsna mig. Jag skämdes.