Hanterar Augustsson lagen rätt?
I dagens pappersupplaga av TTELA återfann vi till slut en artikel som publicerades redan den 31 oktober på TTELA:s hemsida. (Se “Lidell (M) kritiserar avtal med IFK Vänersborg”.) Artikeln handlade om det marknadsföringsavtal som kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) nyligen tecknade med IFK Vänersborg. (Det beskrev jag i bloggen “IFK och Arena Vänersborg”.)
Oppositionsledaren och kommunstyrelsens 1:e vice ordförande Gunnar Lidell (M) är kritisk till avtalet med IFK Vänersborg. Ja, han har gått så långt att han till och med reserverade sig mot det. Och det är mig veterligt inte särskilt vanligt i sådana här sammanhang. Gunnar Lidell anser att Benny Augustsson (S) skulle ha väntat med sitt beslut tills de nya reglerna kring marknadsföring och sponsring var på plats.
Marknadsföringsavtalet mellan kommunen och IFK Vänersborg ger 185.000 kr till IFK om laget blir svenska mästare. Om IFK däremot inte skulle gå till slutspel stannar summan på 125.000 kr.
TTELA skriver:
“Kommunen har en budget på 300 000 kronor till den här typen av avtal.”
Vad jag förstår så beslutade kommunstyrelsen för ganska länge sedan (typ 10 år) att det skulle inrättas en sådan här budget.
“det är märkligt att använda hälften av pengarna på en enda klubb innan det är bestämt hur reglerna ska se ut i framtiden.”
Och det kan jag hålla med om, det är märkligt. Kommunen har många klubbar och föreningar, flera av dem med fler aktiva än IFK.
Den 29 mars 2018 (se “Marknadsföring och kommunala bidrag”) beslutade kommunfullmäktige att anta en motion från Jonathan Axelsson (M) och undertecknad (V). (Vi lämnade dock in motionen redan den 21 september 2016…) Det betydde att Vänersborgs kommun ska utarbeta ett regelverk kring kommunala bidrag gällande marknadsföring, evenemang och sponsring.
Jag skrev så här i en blogg för att beskriva motionens, och beslutets, intentioner:
“Alla bidrag som finns i kommunen kommer att bli kända av alla och reglerna för att erhålla dem bli tydliga och transparenta. De ska bland annat finnas samlade på kommunens hemsida. Vänersborgarna ska också uppleva att likabehandling råder och att besluten följs upp och nyttan/effekten utvärderas. Alla ska kunna läsa vem som ansöker om bidrag och vilka som får, och hur mycket, samt motiveringen.”
Det är detta kommande regelverk som Gunnar Lidell syftar på i TTELA och i sin reservation. Regelverket är dock inte klart än. Själv har jag varken hört eller fått se något utkast. Det sägs dock att arbetet i stort sett är klart och att det nyligen var uppe i kommunstyrelsens presidieberedning.
I reservationen mot avtalet med IFK skrev Lidell också:
“… när vi också vet att ett antal intressenter under det senaste året har nekats medel till marknadsföring ”i avvaktan på framtagande av ”Styrande dokument för marknadsföring och sponsring”.”
Gunnar Lidell (M) vidhåller även detta i TTELA:
“Flera klubbar har inte fått pengar med hänvisning till att man väntar på att styrdokumentet ska bli klart.”
Benny Augustsson (S) försvarar marknadsföringsavtalet mellan kommunen och IFK. Han menar i TTELA att:
“IFK inte kunde vänta på att styrdokumenten skulle bli klara och att föreningen behövde ha avtalet på plats för att hinna planera inför säsongen.”
När Augustsson får frågan av TTELA om att flera föreningar har nekats avtal och marknadsföringspengar med motiveringen att kommunen håller på att utarbeta ett regelverk är han tveksam och säger:
“Det får stå för Lidell. Det kan väl vara så att vi har pratat om det. Men jag kan inte på rak arm säga att vi har nekat någon.”
Det är naturligtvis inte lätt att som relativt nytillträdd ordförande i kommunstyrelsen hålla reda på allt som hände under tiden före, på Marie Dahlins tid. Det förstår jag. Men det finns folk att fråga…
Nu blev det nämligen fel. Och det får det inte bli. Det får inte bli fel när det gäller kommunens pengar och när det gäller att behandla alla lika. Det går inte att på “stående fot” ge IFK Vänersborg ett marknadsföringsbidrag på minst 125.000 kr medan Equmeniakyrkan, Pingstkyrkan, Vargöns drillflickor, VWVänerträffen och BK Skrufscha får avslag på sina ansökningar med följande motivering:
“Vid kommunfullmäktiges sammanträde den 29 mars 2018, § 29, gavs ett uppdrag till kommunstyrelsen att i samverkan med kultur- och fritidsnämnden ta fram förslag på vilka typer av bidrag som ska gälla för marknadsföring, evenemang och sponsring och som ska finnas tillgängliga att söka i kommunen.
Det uppdrogs också att ta fram ett förslag på rutiner för hur bidragen ska handläggas och beslutas. Likaså ta fram förslag till årlig budget, till respektive bidrag.
Utöver ovanstående ska även en tydlig policy för hur kommunen ska hantera föreningar som vill marknadsföra event eller verksamheter via kommunens hemsida och sociala medier också utarbetas.
Innan dessa uppdrag är slutförda finns det i dagsläget inga tillgängliga medel för bidragsansökningar.”
Det är Gunnar Lidell (M) som räknar upp dessa föreningar på Twitter, med vederbörlig dokumentation. Själv vet jag att Vänersborgs HC och Vänersborgs FK fick avslag av kommunstyrelsen(!) den 14 mars 2018 med en liknande motivering – en motivering som för övrigt föreslogs av Lutz Rininsland (V). De sökte ekonomiskt bidrag till sina cuper.
Kommunen har genom kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) handlat fel – kommunen har inte behandlat alla föreningar lika. Det torde faktiskt åtminstone gränsa till ett lagbrott. Och det är allvarligt. Det är också allvarligt att pengar delas ut till föreningar “på känsla” och utan att det finns något ordentligt regelverk som stöd och riktlinje. Det bäddar tyvärr för ett godtycke, eller misstänkt sådant, vilket inte borde få förekomma i kommunala sammanhang.
Håller med dig att kommunen har genom Augustsson handlat fel!
Att Augustsson ensam tagit beslut om att ge IFK Vänersborg ett bidrag på 125 000 kr – 185 000 kr beroende på om laget blir svensk mästare det anses exempelvis inte falla inom ramen för den allmänna kompetensen i 2 kap. 1 § KL att ge understöd till enskilda individer/föreningar. En princip som här aktualiseras är likställighetsprincipen, som finns inskriven i kommunallagen (2 kap. 3 § KL). Den säger att en kommun måste behandla sina medlemmar mer eller mindre lika. Behandlas de olika, måste sakliga skäl finnas. Direkta stöd till enskilda, utpekade individer är därför i princip förbjudna.
Jag som aktiv i BK Skrufschas damlag som också spelar i elitserien. Kan intyga att vi fick avslag på vår ansökan med hänvisning just den hänvisningen som nämns i din artikel.