Arkiv

Archive for december, 2019

GOTT NYTT 2020

31 december, 2019 2 kommentarer

Så är då ytterligare ett bloggår till ända. Tiden går fort. Men så är det när man har roligt.

Den första bloggen daterar jag till den 17 oktober 2010. Det var vid denna tidpunkt som jag bestämde mig för att börja skriva på regelbunden basis. Det sammanföll för övrigt med att jag lade om min kost och började äta mer fett och minimalt med kolhydrater. Det är LCHF-ätandet som gett energin, helt klart! Jag är fortfarande lågkolhydratare, även om just juletiden är den stora “fuskhelgen”…

Det är roligt att skriva. Trots en del sura miner och kommentarer från håll som jag minst kunde ana… De var dock inte särskilt många – en övervägande majoritet av dom jag möter, både “in real life” och på t ex Facebook, är mycket positiva. Många sympatisörer till vänsterpartiet, självklart, men överraskande nog, och glädjande, också från både politiker och “vanliga personer” som lägger sina röster på andra partier. “Jag håller inte med om vad du tycker alla gånger, men jag lär mig mycket om politiken i Vänersborg” är en vanlig kommentar. Det ger kraft att fortsätta skriva. Även de avundsjuka(?) “surstrutarna” sporrar, på sitt sätt, till skrivande…

Bloggandet tar en del tid i anspråk. Det är ju inte bara att skriva, det är material som ska läsas in, fakta som ska letas upp och kontrolleras osv. Det blir en del timmar framför tangentbordet. Sanningen är också att jag tar hjälp av flera utomstående ”granskare och experter”. En del granskar fakta och på andra prövar jag både idéer och åsikter, och jag får ofta nya vinklingar och perspektiv tillbaka. Det är givande dialoger. Jag vill som vanligt tacka er allihop! (Ni vet vilka ni är.) Men den som otvivelaktigt hjälper mig allra mest, och som alltid ställer upp, är min partivän Lutz Rininsland. (Rininsland bloggar också – se “Lutz Rininslands blogg”.) Utan Lutz hade bloggen inte varit vad den är.

Den största förändringen under året, faktiskt en livsavgörande förändring, var att jag blev pensionär den 1 september… 

Pensionärslivet startade med “dunder och brak”. Samma måndag, som jag för första gången sedan 1980 inte behövde gå till jobbet, skrev jag en blogg om mitt nya liv (se “Nytt skede i livet”). Den publicerades på förmiddagen. Strax efter publicering blev kommundirektör Pascal Tshibanda avskedad. Det fick bli en blogg till den dagen… (Se “Kommundirektören uppsagd”.) På eftermiddagen var det officiell invigning av den nya förskolan i kvarteret Hönan på Belfragegatan. På förskolan fick jag ett mail – familjen Solvarm vann över Vänersborgs kommun i Mark- och miljödomstolen. Det fick bli en blogg om det dagen efter. (Se “Solvarm fick rätt mot kommunen!!”.) Den veckan fick min blogg 1.190 visningar per dag.

Jag trodde att jag skulle få massor av tid över som pensionär. Så blev det inte riktigt, det finns att göra hela tiden. Och visst beror det till stor del på politiken, den tar mer tid än någonsin tidigare. Jag är ledamot i kommunfullmäktige och barn- och utbildningsnämnden samt ersättare i kommunstyrelsen och Kunskapsförbundet Väst. Det är många handlingar som ska läsas igenom och funderas över. Och bloggas om… Jag sätter en ära i att komma väl förberedd till alla möten och väl där, också att framföra mina åsikter. 

Under de år som jag har bloggat har det blivit drygt 883.700 visningar. I år var det nästan 117.000. Det betyder att några klickade på bloggen i genomsnitt 320 gånger per dag. Då räknar jag med alla dagar, lördagar, semesterdagar, julafton osv. Och då tror jag inte att de 103 personer som prenumererar på min blogg räknas med. De flesta av dem får nämligen ett mail när ett blogginlägg publiceras, dvs de behöver inte gå in på bloggen. Och räknaren registrerar då inte heller något klick… Men det är ändå betydligt färre besökare än förra året, som i och för sig var ett rekordår. Det beror på att jag har hindrats att länka till mina bloggar från vissa Facebookgrupper, kanske med all rätt. Men jag kan inte hjälpa att jag kan tycka att information om en blogg om nästa års kommunala budget kan vara viktigare än ytterligare foton från Skräcklan… 

Det har blivit 221 blogginlägg under året. Det är alltid intressant att se vad som läses mest. Fast här finns det en stor felkälla, eftersom flera av mina läsare alltid går in på ”index-sidan”. Och denna sida är följaktligen den i särklass mest besökta. Förutom “index-sidan” är årets mest klickade bloggar följande:

  1. Solvarm fick rätt mot kommunen!! (1.886 klick)
  2. Solvarm i Mark- och miljödomstolen (1.479)
  3. Nyhet: Kommundirektören uppsagd (1.166)
  4. Fisket i Hallsjön (1.076)
  5. Ursand 2019 (814)

Det har som vanligt blivit en hel del bloggar om Solvarms kamp mot de kommunala myndigheterna – även i år. Bloggarna har också fått uppmärksamhet från andra håll i landet. Solvarms naturhus är nämligen ganska bekant bland förespråkare för ett annat sätt att bo och bygga. Jag tror inte att politikerna i Vänersborg, inklusive flera av mina partivänner, inser det.

Den behandling som kommunen har gett familjen Solvarm är exceptionellt byråkratisk – och “korkad”. “Det går inte med ord att beskriva”, som en av Solvarms grannar i Sikhall brukar säga. Andra korkade kommunala beslut, som jag tänker på dessa sista timmar år 2019, är skövlingen av skogen på Mariedal Östra (och vid Kindblomsvägen) och budgetbeslutet att stoppa fisket i Hallsjön. Fast det är svårt att rangordna, det finns många dåliga beslut. Och neddragningar inom skola, vård och omsorg drabbar självklart flest människor…

Bloggen har också, som vanligt, väckt ett visst internationellt intresse… Och det är ju trevligt. För det är ju i länder som Kina och Indien som tillväxtpotentialen är som störst… Det var t ex 16 visningar från Indien och 88 från Kina…

Jag noterar också att jag har fått vardera ett besök från bland annat Ghana, Aruba, Kosovo, Gambia och Costa Rica. Det är spännande. Undrar om dessa lärde sig något nytt om Vänersborg…? Kanske sökte de efter Bo Carlssons (C) politiska historia…? (Se “Bo Carlssons politiska historia”.) Annars är det från Norge, USA och Spanien som jag har fått flest träffar (efter Sverige).

Jag vill så här i slutet av året passa på att tacka alla er som levererar tips och ”nyheter” – både ni som finns innanför som utanför kommunhusets väggar. Fortsätt gärna med det – total anonymitet garanteras. 

Och självklart, vad skulle bloggen vara utan läsare? Utan er läsare – ingen blogg.

Till sist önskar jag alla mina läsare ett riktigt GOTT NYTT ÅR!

Medborgarundersökning 2019

29 december, 2019 1 kommentar

Vänersborgs kommun är en av de 135 kommuner som deltog i årets medborgarundersökning. Det är en undersökning som genomförs av SCB (Statistiska Centralbyrån). Det kostar varje kommun 60.000 kr (exkl moms) att delta i undersökningen. Om kommunen vill att medborgarna ska svara på fler “kommunspecifika tilläggsfrågor” så kostar det 11.000 eller 16.000 kr extra per fråga (beroende på omfattning). Det verkar som om Vänersborg ställde två “extra” frågor.

medborgare

Medborgarundersökningen är en attitydundersökning som ska ge en bild av hur kommunens invånare ser på sin kommun. (Du kan ladda ner undersökningen genom att klicka här.) SCB frågade mellan den 23 augusti och den 4 november i år (2019) ett urval på 1.200 personer i åldrarna 18–84 år om vad de anser om kommunen. I Vänersborg besvarade 42% SCB:s enkät. Det är ett relativt stort bortfall. Men så brukar det vara. Naturligtvis gör bortfallet att undersökningen blir mindre tillförlitlig och att förändringar i resultaten sedan tidigare undersökningar inte är helt tillförlitliga.

Den här undersökningen görs med jämna mellanrum, den senaste gjordes för två år sedan, 2017, och den får alltid uppmärksamhet. TTELA brukar t ex ha artiklar där ansvariga politiker får uttala sig om resultaten. På kommunens hemsida skriver man alltid några ord om den. Dock inte i år. Jag har inte sett en enda notis om undersökningen. Det har varit helt tyst.

I den första delen av undersökningen redovisas resultaten av hur medborgarna ser på Vänersborgs kommun som en plats att bo och leva i.

NRI (Nöjd-Region-Index) är det sammanfattande betygsindexet. Vänersborg har ett något sämre genomsnittsresultat än de andra undersökta kommunerna, men värdet är inom felmarginalen. Siffran för Vänersborg är något sämre än i förra undersökningen 2017.vanersborgsvy

Med ”rekommendation” menas om vänersborgarna kan rekommendera vänner och bekanta att flytta till kommunen. Den här siffran har minskat sedan 2017, från betygsindexet 59 till 57. SCB skriver att 38 procent av medborgarna i Vänersborgs kommun faktiskt starkt kan rekommendera en flytt till kommunen. År 2017 var det emellertid fler, 43 procent. Det är å andra sidan 23 procent som skulle avråda människor från att flytta till Vänersborg. Denna siffra var för två år sedan 19 procent. Vänersborgs kommun har alltså blivit “mindre populär” bland vänersborgarna själva….

Vänersborg ligger högre än genomsnittet i andra kommuner när det gäller ”kommunikationer”, ”utbildnings”- och ”fritidsmöjligheter”, men även, förvånande nog, när det gäller “kommersiellt utbud”. Och det är naturligtvis glädjande. Att indexet för bostäder har ökat sedan förra mätningen är väntat. Det byggs ju som aldrig förr. 

trygghetDäremot står det sämre till med ”tryggheten”. Siffran är låg och har dessutom sjunkit med en “poäng” sedan förra mätningen. Trygghetssiffrorna har varit låga genom åren och har då gett upphov till medias uppmärksamhet. 

För två år sedan sa dåvarande kommunalrådet Marie Dahlin (S) på Vänersborgs hemsida (sidan är borttagen) att:

”Vi jobbar hårt för att öka känslan av trygghet i Vänersborg.”

Kommunen har uppenbarligen inte lyckats i sina intentioner, den har kanske inte jobbat tillräckligt hårt… Kommunen måste hursomhelst bli bättre på att öka invånarnas känsla av trygghet. Det är ett viktigt område. Det kanske skulle hjälpa med att t ex ha bättre ljus i gatulyktorna…

Det andra området, som medborgarundersökningen tar upp, är hur medborgarna bedömer kommunens verksamheter.

NMI (Nöjd-Medborgar-Index) är det sammanfattande värdet. Det är sämre än Vänersborg fick för två år sedan. Då var betygsindexet 55. Nu är det 51.

En del siffror är inom felmarginalen men Vänersborg fick lika eller något bättre index på “räddningstjänsten”, “kultur” samt “gång- och cykelvägar” än 2017. Betyget i de tre kategorierna var också högre än betygsindexet för alla kommuner i undersökningen.

avloppI samtliga andra kategorier hade indexet sjunkit sedan den förra mätningen. Det var dock fortfarande högre än kommungenomsnittet på områdena “vatten och avlopp” och “gator och vägar”. I kategorin “miljöarbete” sjönk resultatet från 59 (2017) till 54. Trots denna ganska stora nedgång hamnade Vänersborg på kommungenomsnittet.

Det var allt det positiva som man kan säga om hur medborgarna bedömer kommunens verksamheter. I alla andra kategorier i detta område var medborgarnas betyg tämligen nedslående.

Betygsindexet för “bemötande och tillgänglighet” handlar om hur medborgarna bedömer kommunens tillgänglighet och det bemötande de får i sin kontakt med kommunen. Det blev 53 jämfört med 58 i den förra undersökningen. Det ser ut som om något har hänt, men vad vet jag inte. Jag tror t ex inte att vänersborgarna klagar mer på t ex byggnadsförvaltningen nu än vad de har gjort under föregående år…

Betygsindexet är sämre än för två år sedan och även sämre än kommungenomsnittet i kategorierna “renhållning och sophämtning”, “förskolan”, “idrotts- och motionsanläggningar”, “gymnasieskolan”, “grundskolan”, “äldreomsorgen” och “stöd för utsatta personer”.

Som ledamot i barn- och utbildningsnämnden och Kunskapsförbundet Väst är det särskilt både tråkigt och alarmerande, men kanske inte förvånande, att betygsindexet har sjunkit tämligen mycket inom områdena “förskolan”, från 62 år 2017 till 58 i denna undersökning, “grundskolan” från 61 till 53 och “gymnasieskolan” från 60 till 55. Det är också mycket beklagligt, anser jag, att ”äldreomsorgen” har sjunkit från 54 till 46. Vänersborg har under många år varit i “topp” på detta område. Jag antar att siffrorna återspeglar de neddragningar som har gjorts inom utbildnings- och den sociala sektorn de senaste åren.

Utvecklingen av hur kommunen sköter sina verksamheter går definitivt åt fel håll. På annat sätt går det inte att tolka medborgarnas bedömningar. Betygsindexena är för dåliga och de sjunker dessutom. Något radikalt måste göras. Kommunen är ju till för medborgarna… Det kan inte nog påpekas i Vänersborg.

I den tredje och sista delen av undersökningen redovisar SCB hur medborgarna ser på sitt inflytande i kommunen. Inte heller denna del ger upphov till några glädjeyttringar, tvärtom. Men det är lite som vanligt, tyvärr. Vänersborgarna visar inget större förtroende för kommunens politiker och tjänstemän, det var länge sedan de gjorde – och förtroendet tycks minska för varje undersökning.

Det sammanfattande betygsindexet NII (Nöjd-Inflytande-Index) för hur medborgarna bedömer möjligheterna till inflytande i Vänersborgs kommun blev 34. Det var en bra bit efter kommungenomsnittet som låg på 39. År 2017 hade Vänersborg indexet 39.

karvling4Vänersborg ligger med andra ord ganska långt under genomsnittet för andra kommuner och det i alla kategorier, dock med undantag av ”information”. Det tycks som om vänersborgarna inte bara är “kritiska” till sina företrädare, de verkar snarare till och med missnöjda… Vänersborgs politiker och tjänstemän har definitivt vissa problem med att åtnjuta kommuninvånarnas förtroende…

Betygsindexet sjönk i år jämfört med undersökningen 2017, i alla kategorier. “Information” sjönk från 57 till 54, “kontakt” från 45 till 43, “förtroende” från 41 till 37 och “påverkan” från 38 till 34…

Det är bara att konstatera att SCB:s medborgarundersökning 2019 är mycket nedslående för Vänersborgs del. Samtidigt måste jag säga att det är bra med sådana här undersökningar. Om de diskuteras av politiker och tjänstemän vill säga. Det händer dock sällan i Vänersborg… Det gäller att dra slutsatser om varför kommuninvånarna tycker som de gör och, inte minst, att visa i praktiken att man vill förbättra förtroendet för kommunens politiker. Och det kan man väl bara göra genom att öka demokratin – och sedan att fatta bra och genomtänkta beslut…

Nämnder och styrelser har under hösten haft besök av kommunens kommunikatörer. Då talades det om att sprida en positiv bild av kommunen genom att t ex lyfta goda exempel. Och visst finns det massor av goda exempel i Vänersborg. Men det är nog så att det finns något underliggande och grundläggande problem med hur kommunen styrs…

.

PS. Det kanske blir läge att återkomma till undersökningen. Dels har jag svårt att tro att den ska förbli okommenterad av den politiska ledningen och dels saknar jag en redovisning av Vänersborgs två “kommunspecifika tilläggsfrågor” och även de fritextsvar som jag tror att medborgarna haft möjlighet att komplettera undersökningen med. (Jag har skrivit till kommunen om dessa.)

Segregerade skolor

27 december, 2019 Lämna en kommentar

“Skolan borde vara en plats där elever med olika bakgrunder och förutsättningar möts men segregationen i skolan har ökat.”

Så skriver Skolverket på sin hemsida. (Se “Skolsegregationen”.)

Segregation innebär att skolorna i Sverige har blivit alltmer uppdelade utifrån elevernas familjebakgrund. Allt fler barn går i skolor med elever som liknar dem, socioekonomiskt och etniskt. Man skulle, som German Bender och Per Kornhall, (se “Skolsegregationen har spritt sig till hela landet”):

“lite tillspetsat … säga att vårt skolsystem allt mer sorterar elever utifrån föräldrarnas inkomst, utbildningsnivå och härkomst.”

Sverige har sett en utveckling de senaste åren där allt fler elever som är svenskfödda och har välutbildade föräldrar oftare går på friskolor. Elever som har föräldrar med lägre utbildningsnivå och lägre inkomst går i högre grad i kommunala skolor. 

Bostadsområdena segregeras i allt större utsträckning och barn och ungdomar från olika bakgrund möter sällan varandra. Och inte helt oväntat får dessutom skolans socioekonomiska sammansättning en allt större betydelse för elevernas resultat. Skolor i så kallade utsatta områden, eller “riskområden”, har oftast färre legitimerade lärare. Den svenska skolans lagstadgade kompensatoriska uppdrag fungerar inte längre. Skolan förstärker istället skillnaderna mellan eleverna. Bender och Kornhall skriver:

“Vårt nuvarande skolsystem söndrar och bryter ner mer än det enar och rustar.”

Skolan blir allt sämre på att kompensera för elevernas sociala arv.

Alla internationella mätningar visar hur kunskapsklyftorna i Sverige ökar. Barn till välutbildade föräldrar med höga inkomster förbättrar sina resultat medan “de andra” halkar efter. 

För att tidigare har varit en “friskfaktor” och en skyddsfaktor mot trassliga hemförhållanden, kriminell livsstil, psykisk ohälsa mm har den segregerade skolan blivit ytterligare en riskfaktor. Det går allt sämre i skolan för elever med sämre ekonomiska och sociala förutsättningar. Och elever som går ur grundskolan utan tillräckliga kunskaper och utan gymnasiebehörighet har sämre förutsättningar för ett bra liv.

Självklart ökar risken för motsättningar och polarisering i samhället med segregerade skolor. Sedan upprörs människor över att det har blivit stökigt och våldsamt i vissa bostadsområden… (Se “Tyvärr polisen, skolvalet gör att vi inte kan hjälpa er”.)

Skolorna i Vänersborg och Trollhättan är också mer eller mindre segregerade. Utvecklingen har gått längst i Trollhättan. Det ser vi av en officiell tabell från Skolverket över föräldrarnas utbildningsbakgrund på de olika skolorna i de två kommunerna. Siffrorna gäller föräldrarna till de 9:or som gick ur grundskolan i våras, 2019.

Jag vet inte varför Skolverket inte anger några uppgifter för Kronan och Hjortmossen i Trollhättan. Det är dock ingen hemlighet att många elever har föräldrar med låg utbildningsbakgrund på Kronan. Även om tabellen bara visar en årskurs kan man anta att det råder ungefär samma förhållanden i de andra årskurserna, i åk 7 och 8. Fast när det gäller Vänersborg kan segregationen ha minskat, efter att rektorerna har beslutat att avskaffa profilklasserna.

Vi ser tydligt segregationen och skillnaderna mellan skolorna när vi studerar 9:orna läsåret 2018-2019 i såväl Trollhättan som Vänersborg. Och det är väl ingen nyhet för någon. Det som däremot är en, om inte nyhet, så kanske en överraskning, är att denna segregation följer med till gymnasiet. Det visar sig att eleverna från de olika grundskolorna i stor utsträckning väljer gymnasium utifrån sin sociala bakgrund. Det gäller faktiskt både valen till Kunskapsförbundets tre skolor och till valet av Kunskapsförbundet eller någon annan skola.

Nedanstående tabell visar hur stor andel av de behöriga, avgående 9:orna (vt 2019) som i första hand väljer den kommunala gymnasieutbildningen i Trollhättan och Vänersborg, dvs Kunskapsförbundet Väst, eller en fristående gymnasieskola alternativt en kommunal skola i en annan kommun.

Det är mycket tydligt att elever från skolor där föräldrarnas utbildningsbakgrund är hög i betydligt större utsträckning valde fristående gymnasieskolor (eller gymnasieskolor i andra kommuner). Det gällde t ex Fridaskolorna, Vänerparken, Skogshöjden, Paradis och Nya skolan. Där föräldrarnas utbildningsbakgrund är lägre valde eleverna i större utsträckning Kunskapsförbundets skolor.

Dalboskolan, och i viss mån också Sjuntorp, var undantag. Där är föräldrarnas utbildningsbakgrund förhållandevis låg samtidigt som en stor andel av eleverna valde friskola eller skola i annan kommun. På Dalboskolan i Frändefors har det av tradition varit många som väljer gymnasieskolor i Uddevalla, det geografiska avståndet till Uddevalla är inte så stort. Kanske valde flera elever en naturbruksutbildning på Nuntorp, Dingle eller Realgymnasiet, jag vet inte.

Det tabellen ovan visar är en tämligen extrem skolsegregration i gymnasiet. Vad det beror på att en elev som har föräldrar med hög utbildning i större utsträckning väljer ett program på en friskola, fast samma program kanske finns i Kunskapsförbundet, kan man spekulera i. Beror det på kompistrycket? Eller är det så att Kronans elever skrämmer bort dessa elever? Eller för att spetsa till det riktigt ordentligt, kan det vara så att om det brinner på Kronogården så väljer Paradisets elever Folkuniversitetet (en friskola) i stället…? (Eleverna har valt på det här sättet en längre tid.)

Segregationen syns även i valen till Kunskapsförbundet. Nedanstående tabell visar hur stor andel av de olika grundskolornas elever som valde till de olika skolorna i Kunskapsförbundet. (Kunskapsförbundets tre gymnasieskolor är: BSG=Birger Sjöberggymnasiet i Vänersborg, MÅG=Magnus Åbergsgymnasiet i Trollhättan och NE=Nils Ericsonsgymnasiet i Trollhättan.)

En större andel elever i Vänersborg söker självklart den mer närliggande skolan i Vänersborg, BSG. Så är det i Trollhättan också, en större andel väljer “trollhätteskolorna” MÅG eller NE. Men med hänsyn tagen till detta så ser vi stora skillnader mellan valen i de olika grundskolorna. Det beror på att elever med föräldrar som har en lägre utbildningsbakgrund i betydligt större utsträckning väljer praktiska yrkesutbildningar. Det är inte helt oväntat ganska ont om friskolor som erbjuder denna typ av utbildningar, eftersom dessa utbildningar är dyrare.

Segregationen i Trollhättans och Vänersborgs grund- och gymnasieskolor är ett misslyckande – för Trollhättan och Vänersborg, men också för hela Sverige. Våra två kommuner är nämligen inga undantag, segregeringen finns i hela landet – även på gymnasienivå. Och med nuvarande resurstilldelningssystem till Kunskapsförbundet får dessutom elever med lägre socioekonomisk status genom lägre ”elevpeng” betala för eleverna på friskolorna. (Det har jag beskrivit i ett flertal bloggar, se t ex här.)

Den segregerade skolan är enligt min mening ett av de absolut största problem som Sverige står inför. Den orsakades av en hel rad förändringar som infördes under 1990-talet – skolan kommunali­se­rades, fritt skolval infördes och etablering av fri­stående skolor tilläts. Segregeringen av det svenska skolväsendet måste få ett slut.

”Skolan borde vara en plats där elever med olika bakgrunder och förutsättningar möts men segregationen i skolan har ökat.”

.

PS. Lutz Rininsland (V) bloggade om socialnämnden idag: ”Visserligen korrekt, men bättre vore att säga ifrån”.

Julens budskap

26 december, 2019 Lämna en kommentar

Så lackar julen 2019 mot sitt slut. Den varar inte alls till påsk. Jag tror knappast den varar till Knut. Ibland undrar jag om den ens varar till jul… Julen varar än’ till jul…

Fast det är klart, får man julklappar som ska upplevas senare under året så varar ju julen faktiskt längre. Två dagar i sommar ska t ex tillbringas tillsammans med musiker från både Tyskland och England – Rammstein och Iron Maiden… Och ölprovningen i Bredaryd kan egentligen vänta ända tills nästa jul. Julen varar än’ till jul…

Officiellt firar vi i Sverige sedan tusen år tillbaka Jesus födelse under jul. Det är tänkt att vara en kärlekens högtid. De kristna menar att Gud blev människa i Jesus av kärlek till världen och människan. Det är samme Jesus, som föddes i ett smutsigt och ogästvänligt stall, långt från rikedom, glitter och glamour. Jesus som ville frälsa hela mänskligheten, både fattig och rik, vit som svart, kvinna som man. Och det visade han ju faktiskt inte bara i ord, utan i praktisk handling. Han stod på de fattigas och förtrycktas sida. Han värnade särskilt om de människor som hade det svårast och de som föraktades av andra. Och det var inte för att visa andra hur god han var och få uppskattning av andra, utan för att hans medmänsklighet och kärlek kom inifrån. Jesus vände sig mot de som gjorde goda handlingar för att visa på sin egen förträfflighet.

Idag vet jag ibland inte vart kärleksbudskapet, eller solidariteten, medkänslan och empatin, har tagit vägen hos många. Nästan 20% av Sveriges medborgare röstade på ett parti som gör skillnad på människor. Som anser att bara vissa är värda respekt och solidaritet, medan andra inte är det. Och nu har två av de etablerade partierna på ett organiserat sätt börjat samarbeta med detta parti, inte minst ute i kommunerna. Och ett av de samarbetande partierna kallar sig dessutom kristet…

Det finns säkert stjärnor på himmelen som blänka, men de döljs av många mörka moln.

Kategorier:högtid, helgläsning, Jul

GOD JUL!

23 december, 2019 2 kommentarer

Imorgon är det julafton och då kommer tomten med julklappar till alla barn och även, förhoppningsvis, till alla förväntansfulla politiker i Vänersborgs kommun.

Julen firas till minne av Jesu födelse, men det är högst osannolikt att han föddes vid denna tid. De hedniska romarna, liksom t ex våra förfäder här uppe i norr, firade sina fruktbarhetsfester vid vintersolståndet. Det var firanden som liksom festligheterna vid sommarsolståndet hade långa anor tillbaka i tiden och som var en viktig och omistlig del av av religionen och kulturen. Det var bättre för fornkyrkan att förlägga Jesu födelse till tiden för vintersolståndet och hoppas att hedningarna skulle börja fira Jesus – än att försöka avskaffa de uråldriga hedniska riterna. Det viktigaste var att hedningarna fick fira, vad de firade var mindre viktigt. Tänkte den kristna kyrkan. Och det hade den rätt i. Få kommer idag ihåg de gamla hedniska gudarna. Trots att de lever kvar i bland annat lussekatterna, Lusse, julbocken och julskinkan…

Så det här med kultur är en intressant fråga. Är det kristna julfirandet svensk kultur? Eller är det de hedniska fruktbarhetsriterna som är det? Finns det en svensk kultur? Och är den i så fall bättre än andra kulturer?

Det finns många frågor och säkerligen ännu fler svar. Med tanke på den “svenska” kultur, som vinner terräng bland invånare i Sverige, så skulle jag i år igen vilja återge en gammal klassisk berättelse som jag fick på Lärarhögskolan 1979. Berättelsen har rubriken ”Ett underligt folk”:

”Det var en gång en ung person från ett land i Afrika, som under ett år besökte ett land på norra halvklotet.

Det var ett väldigt exotiskt land med djurälskande invånare, började hen sin berättelse vid återkomsten till sin hemby. Några dagar under början av solperioden dyrkade de med stor iver sina fjäderfän. De smyckade sina hem med hönsfjädrar och bilder av kycklingar. De åt ägg av olika konsistens och de klädde ut sina barn, tände eldar och smällde av raketer. Det var någon slags ond gudom de försökte skrämma bort.

Senare på året, när solen som alla också dyrkade stod högst på himlen, klädde de en stång med blad och blommor och reste den mot skyn. Sedan dansade de runt och sjöng sitt hemlands vemodiga sånger. Jag minns särskilt hur de härmade grodornas rörelser och ljud.

När kvällarna blev mörkare, flockade sig människorna kring enkla ljuslågor. Nu hade de vuxna haklappar och små mössor på sig. De djur som de nu hyllade, var små dyra skaldjur som de åt tillsammans med de starka drycker som detta folk älskar.

Det hemskaste hände mig när nätterna var allra längst. En natt öppnades min dörr och en mängd kvinnor i vita, fotsida klädnader trängde in. En kvinna hade ljus kring sitt hår och allesammans sjöng om hästar och talade om katter.

I detta land var det sällan jag hörde någon tala om sin gud. Men jag fick vara med och se när de firade den stora grisfesten. De anrättade grisen på många olika sätt och när de på aftonen hade ätit då kom deras gud.

Ja, de sa ju aldrig att det var så, men jag förstod nog. Han liknade vår gamla medicinman, med mask framför ansiktet och med underliga kläder. Han hade dyrbara gåvor med sig till människorna, som då blev glada och lyckliga. Sedan försvann han igen. De sa, att han brukar komma till dem en gång om året.

Det är ett mycket underligt och exotiskt folk.”

Och med den berättelsen tillönskas alla mina trogna, och mindre trogna, läsare:

EN RIKTIGT GOD JUL!

Kategorier:högtid, helgläsning, Jul

Vintersolståndet

21 december, 2019 Lämna en kommentar

Idag infaller vintersolståndet, det är årets kortaste dag. Den följer på årets längsta natt, midvinternatten, även om kölden inte har varit särskild hård. Och molnen ligger fortfarande tunga, så stjärnorna varken gnistrar eller glimmar. 

Vintersolståndet är en astronomisk händelse som en gång i tiden var präglad av mystiska berättelser, riter och offer. Tänk om inte solen skulle komma tillbaka, tänk om åkrarna aldrig mer skulle ge några skördar, tänk om Ragnarök var nära… Midvinter var en tid av åkallan av och blot till gudarna. Naturligtvis var det fruktbarhetsgudarna Frej och Freja som stod i centrum. I asaläran var de bror och syster och inte, som i flera andra indoeuropeiska religioner, gifta med varandra. Som Shiva och Kali borta i Indien.

Frejs heliga djur har sin naturliga och främsta plats på julbordet, grisen. Freja och hennes heliga djur katten har vi firat för drygt en vecka sedan, på Lucia/Lusse. På julen har även Tor med sin bock ett finger med i spelet. Och det sägs faktiskt, även om det är lite osäkert, att Oden under ett av sina namn, Jólnir, var julens högste gud.

Och i Vänersborg känns det som om gator och vägar ligger lika mörka som på hednatiden. Kommunens belysning skingrar inte heller i år de mörka slöjorna i centrum eller kommunens ytterområden… Gatubelysningen är förvisso energisnål, och därigenom både miljövänligare och billigare, men den lyser inte upp omgivningen för invånarna. Jag tror att kommunen behöver tänka om. Jag tror att kommunen behöver tänka sig in i den otrygghet som många upplever utanför hemmets väggar. Och det är inte Frej, Freja, Tor eller Oden som människorna är rädda för.

Nu väntar astronomiskt och religiöst ljusare tider. Vi får se om mörkret så småningom skingras i Vänersborg också.

Kategorier:högtid, helgläsning

Fullmäktigeåret till ända

19 december, 2019 Lämna en kommentar

Så har då också Vänersborgs kommunfullmäktige haft sitt sista sammanträde för året. 

Sammanträdet gick för första gången någonsin av stapeln på Quality Hotel. Jag vet inte om orsaken till att fullmäktige flyttade dit var för att ledamöterna denna gång bjöds på en enklare måltid. Det bjöds vi på i varje fall. Och Quality hade lyckats bra med sin LCHF-tallrik, om nu någon är intresserad. Jag tackar för allt det rikliga köttet på tallriken. Däremot hörde jag några som klagade på sin enklare vegetariska måltid.

Sammanträdet blev längre än planerat. Det slutade inte förrän kl 21.35, men då ska man komma ihåg att 50 minuter ägnades åt själva ätandet.

Revisor Torsten Gunnarsson började mötet med att berätta om kommunrevisionens roll, uppgifter och arbetssätt. Det var både en viktig och nödvändig information till alla ledamöter, trots att flera är “gamla i gamet”. Gunnarsson menade lite ironiskt att rapporterna kanske inte alltid drar till sig så många läsare. Men han underskattade nog intresset. Visst finns det en del revisionsrapporter som tar upp administrativa “detaljer” som kanske inte intresserar alla. Men revisionsrapporterna och revisorernas granskningar är i regel viktiga och tunga dokument, och många läser dom. Alla revisionsrapporter och granskningar finns för övrigt på kommunens hemsida. (Se “Revisorer”.)

En “nyhet” på revisionssidan är att revisionsfirman KPMG tar över som sakkunnig i kommunen efter årsskiftet. Fullmäktige fick också reda på, efter fråga från Lutz Rininsland (V), att enskilda kommunfullmäktigeledamöter har rätt att ta kontakt med revisorerna eller med en enskild revisor. Gunnar Lidell (M) frågade också om revisorernas granskning av renoveringen och ombyggnaden av kommunhuset. Det har ju varit synnerligen aktuellt i år… (Se “Svidande kritik från revisorerna – kommunhuset“.) Gunnarsson svarade att granskningen av kommunhuset fortsätter tills hela arbetet är klart. Revisorerna har redan begärt en ordentlig kostnadssammanställning av ombyggnaden, både av externa och interna kostnader, t ex kostnader för flytt, lokalhyror, produktionsbortfall, “onödig arbetstid” mm. Den granskningen kommer att bli mycket intressant att ta del av.

Själva förhandlingarna började lite lugnt med att den gamle rutinerade före detta förvaltningschefen i barn- och utbildningsförvaltningen Kent Javette valdes till ersättare i socialnämnden. Javette tar nu plats i den socialdemokratiska gruppen.

Samhällsbyggnadsnämnden fick sedan sitt begärda tillskott på 14,7 milj för det nya köket i kv Oden (vid Torpaskolan). De totala kostnaderna kommer därför att uppgå till sammanlagt 79,4 milj kr. (Se “Årets sista fullmäktige”.) Det blev knappast någon diskussion efter det att samhällsbyggnadsnämndens ordförande Anders Wiklund (MP) på ett föredömligt sätt sammanfattade vad hela ärendet gällde. Ingen yrkade avslag på förslaget.

Lite förvånande, eller inte, var att ärendet “Delårsrapport för Kunskapsförbundet Väst, augusti 2019” lockade upp många till talarstolen, bland annat flera av de ledamöter som sitter i Kunskapsförbundets direktion. Och alla var överens.

Undertecknad vänsterpartist inledde med att berätta om vad som hade hänt under hösten. Kunskapsförbundet har skurit ner mycket kraftigt i verksamheterna. Förbundet har minskat med 90 tjänster på den pedagogiska sidan. Det motsvarar 11-12% av personalstyrkan. Det har också skurits i ledningen, 36 chefer har blivit 30. Och nu har neddragningar på elevhälsan och de elevstödjande funktionerna börjat, 22% av tjänsterna ska bort. Det innebär att verksamheterna är mycket nära “smärtgränsen”. Det prognostiserade underskottet har i varje fall minskat, och det glädjer ju om inte annat ekonomer och den styrande kommunledningen… Kunskapsförbundet går, trots det andra halvårets gigantiska nedskärningar, in i 2020 med en budget där det saknas 7,5 milj kr. Jag kan inte se hur ägarkommunerna kan låta bli att skjuta till pengar…

Gunnar Lidell (M) tog i sitt anförande upp bland annat den pressade situationen för “gymnasielagsungdomarna”, dvs de ungdomar som är tvungna att få utbildning för att kunna komma ifråga för att få asyl i Sverige. Det måste påpekas att Lidell inte alls håller med sina partivänner i vissa skånekommuner, tvärtom. Dessutom tog Lidell upp ägarkommunernas (Trollhättan och Vänersborg) ledning och styrning av Kunskapsförbundet. Han var kritisk till att ägarsamrådet uppfattas som beslutande. Han nämnde också splittringar mellan de styrande grupperna om KFV:s ekonomi. 

Henrik Josten (M) förklarade Kunskapsförbundets betydelse för kommunerna, t ex för att mota lågkonjunkturer genom att vidareutbilda invånarna till andra jobb. Han menade vidare att förbundets enorma besparingar “gör ont” och påverkar verksamheten negativt. Josten varnade för ytterligare besparingar:

“Förbundet tål inte mer.”

Josten avslutade med att ifrågasätta hur finansieringen till de elever som går i fristående gymnasier och i andra kommuner går till.

Lutz Rininsland(V) behandlade vuxenutbildningen och att det är positivt att det redan finns ett uppdragsavtal för det kommande året. Han tog också upp det annorlunda och nya läget som uppstår för Kunskapsförbundet nu när Arbetsförmedlingen skär ner. Rininsland efterlyste en partiövergripande arbetsgrupp som skulle arbeta med tänkbara lösningar för Kunskapsförbundet.

Madelaine Karlsson (S) instämde i det mesta som sagts och framhöll att trots alla nedskärningar är eleverna i förbundets skolor nöjda och kunskapsresultaten har förbättrats.

Sammanfattningsvis kan väl sägas att Kunskapsförbundet nu diskuteras i Vänersborgs kommunfullmäktige på ett helt annat sätt än tidigare. Och inga negativa röster hörs om hur viktigt det är att Kunskapsförbundet fungerar bra för våra ungdomar.

Lutz Rininsland (V) hade två interpellationer, en till socialnämndens ordförande om “Habiliteringsersättning” och en till kommunstyrelsens ordförande angående “Uppdatering Arbetsförmedling i Vänersborg”. De tog tämligen lång tid att avhandla. Men de lämnar jag åt sidan, eftersom jag räknar att Rininsland själv kommer att blogga om dessa. (Och det gjorde Lutz Rininsland – se ”Samma möte? Är det sant?”.)

Även min interpellation, “Skillnad på teori och praktik”, behövde sin runda tid innan den kunde läggas till handlingarna. Det visade sig nämligen att kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) mot all förmodan hade prioriterat att svara på interpellationen. Vilket fick undertecknad att sitta vid datorn några timmar extra igår eftermiddag… Interpellationen lämnades ju in så sent som i tisdags och ingen räknade väl med att den skulle tas upp redan dagen efter. I varje fall inte jag. Jag tänkte dock skriva om den vid ett senare tillfälle.

Lena Mjörnell (SD) lämnade in en motion om “Kommunal ekonomi” som hon presenterade igår. Mjörnells motion syftar till att visa upp kostnaderna för kommunens lagstadgade uppgifter. Som en bieffekt kommer då också de icke lagstadgade verksamheterna att synas. Vänersborgarna kommer sedan att kunna se och jämföra vad som är lagstadgat och vad som är “frivilliga” politiska prioriteringar i Vänersborg. Om motionen går igenom vill säga…

Jag tänkte på motionen när jag tidigare idag läste en mycket läsvärd artikel om arenor – “Arenakrasch: Glädjekalkyler tynger kommunernas ekonomi”. Artikeln tar inte upp Arena Vänersborg specifikt, men resonemanget är ändå tillämpligt. I ingressen står det:

“För 10 år sedan drog arenafebern in över Kommunsverige. Plötsligt skulle var och varannan kommun bygga stora, påkostade inomhusarenor. Nu tränger höga driftskostnader ut kommunal kärnverksamhet och förvärrar en redan besvärlig ekonomisk situation.”

Artikel- och rapportförfattaren Erik Engstrand menar att driften av de kommunala arenorna konkurrerar med välfärdens kärnverksamheter. Det betyder att kommunerna i majoriteten av fall får skära ner i verksamheterna för att klara arenadriften.

Om Mjörnells motion bifalls så kommer de icke-lagstadgade kostnaderna i Vänersborg kommun, som arenans nettokostnad på 20 milj kr per år, att bli tydlig. Och vilka effekter det har på välfärdens kärnverksamheter…

Och med dessa ord önskar jag God Jul till alla politiker i Vänersborg! Och en särskild God Jul till kommunfullmäktiges ordförande, av TTELA nyligen kallad ”borgmästare”, Annalena Levin som har svingat klubban med den äran!

%d bloggare gillar detta: