Stefan Kärvlings blogg

I tisdags höll journalisten och författaren Roger Olsson ett föredrag i Vänersborgs museum. Föredraget arrangerades av Naturskyddsföreningen och det handlade om skogens påverkan på klimatet. (Se “Skogen, skogsbruket och klimatet”. Om du missade föredraget så finns det en äldre version på YouTube – se “Boreala skogar och klimatförändringar”.) 

Det är ett välkänt faktum att skogar minskar mängden koldioxid i luften, sk kolsänkor. Det beror på att kolet (koldioxiden) från atmosfären används vid uppbyggnaden av biomassan. Skogar lagrar dessutom stora mängder kol i marken. Barrskogarna i norra Nordamerika, Europa och Ryssland har större betydelse som kolförråd i världen än de tropiska regnskogarna.

Omvänt frigörs koldioxid när skogar avverkas. Samtidigt som det inte sker någon fortsatt upptagning av koldioxid från luften, eftersom träden inte finns kvar. Kalhyggen är helt enkelt klimatbovar. Det är naturligtvis dessa fakta som har gett upphov till de starka reaktionerna när regnskogen skövlas i allt snabbare takt i t ex Bolsonaros Brasilien.

Allt det här är som sagt välkänt. I varje fall utanför kommunhusets väggar i Vänersborg. Kanske finns det kunskap om skogar och deras betydelse för klimatförändringar i kommunhuset också, men det är lite osäkert eftersom tecken på vetskapen lyser med sin frånvaro i de styrande partiernas praktiska politik. (Vilket märkligt nog inkluderar miljöpartiet i Vänersborg.) För i Vänersborg huggs som bekant skogar ner både i Blåsut (Kindblomsvägen) och på Mariedal (Mariedal Östra) – och fler skogar (Påfågelskogen) och skogsdungar (vid Mariedalskolan) står på tur.

Och det är knappt några politiker som bekymrar sig om skogarnas betydelse för klimatet. Det hörs inga protester, det framförs inga betänkligheter. Tvärtom. Betongpartierna (asfaltpartierna är kanske mer passande?) kör bara på – skogarna ska bort och villor ska byggas. Det är nästan så att man kan tro att klimatförändringar är någon annans problem, inte vårt, inte Vänersborgs…

Och skogsarbetarna, som avverkar skogen i Mariedal Östra, är effektiva. När jag tog några fotografier förra fredagen (se “Snart är skogen på Mariedal borta…”) fick jag gå åtminstone 5 minuter på skogsstigarna innan jag kom till platsen för avverkningen.

Igår, en vecka senare, behövde jag inte gå på några stigar alls. Det fanns nämligen inga kvar – skogen och därmed stigarna var borta…

Det var ärligt talat deprimerande.

Det finns grupper, samverkansorgan, institutioner, kommittéer i kommunen, ja till och med en egen nämnd, som sysslar med miljöfrågor. De producerar varje år en försvarlig mängd dokument, planer, policies, principer och program. Men man kan undra om någon av dom någonsin har tittat på och funderat på det här med avverkningen av Mariedalskogen, och de andra skogarna i kommunen. Har någon av dom t ex räknat på hur mycket koldioxid som frisätts genom att skogen i Mariedal huggs ner? Eller på hur mycket koldioxid som kommer att produceras när husen byggs, eller när de nya villaägarna tar sig till jobbet?

Och har Vänersborg egentligen något reellt klimatarbete? Eller något seriöst klimatmål? Jag tror inte det.

Träden runt Mariedalskolan står däremot fortfarande kvar. Inget har hänt under veckan. Men det är väl i och för sig bara en tidsfråga… Enligt rykten så kommer i varje fall inte några sprängningar att utföras i år. Det skulle förresten se ut om Förvaltningsrätten förklarade att fullmäktiges beslut var olagligt – och samhällsbyggnadsförvaltningen redan hade verkställt det… (Se “Överklagan till Förvaltningsrätten”.)

Däremot har ett antal arbetare intagit skolgården på Mariedalskolan. Till allas överraskning. I varje fall för personal och elever på Mariedalskolan… De hade enligt uppgift inte en aning om att samhällsbyggnadsförvaltningen hade något på gång på skolan…

Det är arbetare som är utskickade av samhällsbyggnadsförvaltningen för att göra om de tre lekplatserna (aktivitetsområdena) på skolan. Och det är självklart en vällovlig gärning. Barnen och eleverna på våra förskolor och skolor ska naturligtvis ha bra utemiljöer. Och jag tror mig veta att det fanns en del att göra med lekplatserna.

Men…

Borde inte samhällsbyggnadsförvaltningen ha lärt sig av sina nyligen begångna misstag…? Borde inte personalen ha informerats om att det skulle ske ett arbete med och på lekplatserna? Borde inte utformningen av lekplatserna ha skett i dialog och samverkan med skolans personal…? Och inte bara det, Mariedalskolan har ett väl utvecklat elevrådsarbete. Och en del i elevrådets verksamhet har bland annat varit att skissa på hur eleverna vill att lekplatserna ska utformas… Har samhällsbyggnadsförvaltningen lyssnat på eleverna?

Sedan kan det ju hända saker på en skolenhet som kan vara bra för utomstående, t ex samhällsbyggnadsförvaltningen, att veta. Som att särskolan (2 av 3 avdelningar) har flyttat till nya lokaler utanför Mariedalskolan, till gamla habiliteringen. (Den 3:e avdelningen ska också flytta.) Och att det då vore bra att veta det när lekplatserna på skolan utformas…

Det kan väl också nämnas att Mariedalskolan har blivit av med ett träd på sin skolgård… Och varför inte, det är ju ett populärt drag från kommunen i dessa tider… Det var en björk som togs ner, en uppskattad björk som gav skugga vid soliga dagar och som var centrum för “kurragömma-lekar”. Den togs bort utan förvarning, och naturligtvis utan information eller dialog. Var den gammal och rutten? Ingen vet… I varje fall inte på Mariedalskolan…

Sedan skulle man väl rent allmänt kunna konstatera att kommunen, i stället för att bedriva en aktiv betong- och asfaltpolitik, borde plantera träd där det går, även på skolgårdar. Varje träd är en kolsänka och varje träd hjälper till att förbättra lokalklimatet.

Sedan kan man ju undra om det denna gång har gjorts någon risk- och konsekvensanalys innan arbetet på skolgården, under skoltid, med massor av elever i rörelse på skolgården, har satt igång… För är det barn i närheten av större maskiner så torde det vara självklart med en riskanalys. Eller…?

För övrigt tycks fortfarande inte risk- och konsekvensanalysen, eller vad man ska kalla den (se “Mariedal: Konsekvensanalysen är här!”), med titeln “Effekt- och konsekvensanalys – nya villatomter i kv. Skäppan samt ombyggnation av Furuvägen” vara diarieförd. Trots att den var stämplad den 4 november. Jag har inte sett den i kommunens postlistor som skickas ut i stort sett dagligen. (Självklart finns det en risk att jag har missat den.)

Repetition sägs vara kunskapens moder. Men det är väl inte misstagen som ska upprepas – och repeteras…?