Stefan Kärvlings blogg

I de tre tidigare bloggarna om mina fyra interpellationer har jag skrivit om vad deltagande på distans innebär (se “Politik på distans 1: Vänersborg tillsammans? I traktorn?”), de gemensamma svaren på interpellationerna (se “Politik på distans 2: Interpellationssvar”) och de specifika svaren från kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) (se “Politik på distans 3: Interpellationssvar från KSO”).

I denna blogg ska jag redogöra för de specifika svaren jag fick på den interpellation som jag ställde till barn- och utbildningsnämndens ordförande Mats Andersson (C). Men också för det inlägg som PFU:s ordförande Kenneth Borgmalm (S) lämnade på en av interpellationerna.

Ordförande Mats Andersson är en stark anhängare och förespråkare av fjärrundervisning i skolorna. Det visade han i en debattartikel i TTELA för några månader sedan. (Se TTELA 8 mars “Fjärrundervisning möjliggör utökade kunskapsresultat”.) Så även om Mats Andersson inte hade skrivit debattartikeln själv, samma debattartikel återfanns bland annat i Södermanlands Nyheter och Nya Lidköpings-Tidningen, så menar han som undertecknare att fjärrundervisning:

“är ett naturligt steg inom svensk utbildning som gör det möjligt för en behörig lärare att undervisa elever som finns på en annan skola.”

Det är dock något helt annat när det gäller sammanträden med barn- och utbildningsnämnden i Vänersborg. Då måste alla ledamöter på ett sammanträde finnas fysiskt i ett av rummen på kommunhuset. Då är det inget tal om att en deltagare finns på annan plats än ordförande och det övriga presidiet i nämnden, t ex hemma.

Även i Mats Anderssons interpellationssvar återfanns de nästan fyra tätskrivna A4-sidorna, som fanns i Benny Augustssons svar. Jag tror inte heller att Andersson hade skrivit denna text själv. I Anderssons text fanns också ytterligare ett väldigt formellt avsnitt som redogjorde för vad bland annat Kommunallagen hade att säga specifikt om nämnder och styrelser. Det var dock inga svar på mina frågor.

Här följer interpellationsfrågorna och -svaren till och från barn- och utbildningsnämndens ordförande. Jag förmodar i varje fall att det är Andersson som har svarat. Det står så i fullmäktiges protokoll, men själva svaren är varken daterade eller underskrivna… (Man får naturligtvis betydligt mer “kött på benen” om man läser interpellationen med bakgrund och motiveringar först (kan laddas ner här: ”Sammanträde på distans”) och interpellationssvaret “Sammanträde på distans”. Det går också att få en bra bakgrund i bloggarna “Den politiska Corona-krisen (1/2)” och “Den politiska Corona-krisen (2/2)”.)

=====

“Sammanträde på distans”

* Håller barn- och utbildningsnämndens ordförande med om att det är en form av diskriminering att kräva av ledamöter att fysiskt närvara i ett rum på kommunhuset under nämndens sammanträden i dessa corona-tider?

Nej

* Kommer barn- och utbildningsnämndens ordförande att tillåta att ledamöter på något sätt får deltaga, lyssna eller delta fullt ut, på nämndens sammanträden på distans, dvs hemifrån?

Grundprincipen i kommunallagen är att ledamöter och ersättare ska delta fysiskt på sammanträden. Ordförande kan dock med stöd av gällande regelverk fatta beslut om deltagande på distans, vilket får prövas i varje enskilt fall.

* Och om ordförande inte tänker tillåta det, hur motiverar ordförande i så fall ett sådant beslut – särskilt med tanke på att tekniken för att genomföra sådana sammanträden faktiskt finns?

Grundprincipen i kommunallagen är att ledamöter och ersättare ska delta fysiskt på sammanträden. Ordförande kan dock med stöd av gällande regelverk fatta beslut om deltagande på distans, vilket får prövas i varje enskilt fall.

=====

Ja, du läste rätt. Mats Andersson (C) har gett samma svar på de båda sista frågorna. Och läser man svaret en tredje gång, fast det räckte nog med en gång, så ser man att ordförande Andersson överhuvudtaget inte svarar på frågorna. Han undviker på ett i det närmaste arrogant sätt att motivera varför han har fattat de beslut som han har gjort. Med andra ord, Anderssons svar är intetsägande och helt meningslösa.

Och då kan jag inte låta bli att tänka tanken på vilka konsekvenser det kan få för det politiska klimatet i kommunen – när Andersson vid nästa årsskifte ska ta över som kommunstyrelsens 2:e vice ordförande… Kommer kommunledningen inte att ha någon som helst dialog och kommunikation med oppositionens representanter de kommande två åren? Kommer alla rekommendationer om dialog, samarbete och gemensamma ansträngningar för att nå gemensamma mål från Public Partners genomlysning att falla i total glömska?

När direktionen i Kunskapsförbundet hade sammanträde med ett riktigt deltagande på distans (själv satt jag hemma vid mitt skrivbord) så ifrågasatte Mats Andersson (C) om mötet kunde betraktas som ett riktigt möte. Mats Anderssons kärnfråga visade sig vara om ordförande Maud Bengtsson kunde garantera att ingen obehörig kunde lyssna av mötet. Det kunde ju faktiskt finnas personer hemma hos mötesdeltagarna som typ inte hade där att göra menade Andersson…Det var nämligen av någon anledning ingen enskild ledamots ansvar hävdade han också. (Läs mer på “KFV 23/6 (1): Möte på distans, Corona och ekonomi”.)

Inte ens en sådan motivering kunde ordförande Andersson kosta på sig i svaret på min interpellation.

Kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) verkar tävla med Mats Andersson (C) om att lämna det mest intetsägande svaret på min interpellation. Mats Andersson vinner den tävlingen på knock-out…

Det är tur att det i varje fall finns en person i kommunledningen som tar mer seriöst på politiken, eller i varje fall behandlar oppositionen med respekt…

Jag blev inte så lite förvånad när jag på kommunfullmäktiges sammanträde, som jag lyssnade på via Radio Trollhättan, fick reda på att Kenneth Borgmalm (S) också hade författat ett inlägg som “svar” på en av mina interpellationer. Till skillnad från Augustsson och Andersson så hade Borgmalm skrivit sitt namn under svaret.

Kenneth Borgmalm (S) är ordförande i PFU, Personal- och förhandlingsutskottet. I den egenskapen hade han författat en gemensam skrivelse med Benny Augustsson, “Möjlighet att lyssna in sammanträde på distans”. Och den skrivelsen gav upphov till min 3:e interpellation, “Lyssna på distans”. Det var alltså den interpellationen som Borgmalm svarade på, som ett inlägg i debatten. Interpellationen var ju egentligen bara ställd till kommunstyrelsens ordförande. (Du kan ladda ner Kenneths Borgmalms svar här: “Inlägg på Interpellation, Ärende 33, angående ”Lyssna på distans””.)

Borgmalms svar skiljer sig helt åt från Benny Augustssons och Mats Anderssons. Det handlar inte om att blanda bort korten och undvika att svara på frågor.

Borgmalm och jag har inte samma uppfattning, eller kanske rättare sagt, vi har olika utgångspunkter, perspektiv, i sakfrågan. Men Kenneth Borgmalm inleder trots det sitt inlägg med att anlägga “mitt” perspektiv. Borgmalm skriver:

“Först vill jag klargöra att jag i grunden har den uppfattningen att vi borde kunna genomföra våra nämnds- och styrelsemöten med ledamöter och ersättare deltagande på distans via webb liksom andra kommuner och Västra Götalandsregionen gör.”

Med de orden stryker egentligen Borgmalm (S) några stora röda streck över Augustssons (S) och Anderssons (C) ”resonemang” i interpellationssvaren, där de genom alla citat och hänvisningar till lagar och dokument försöker leda i bevis att de och inga andra sitter på sanningen i sina tolkningar och beslut.

Men nu har beslut tagits och Borgmalm accepterar dem.

Kommunfullmäktige har beslutat om arvodesregler för förtroendevalda. Och de politiker som sitter i nämndernas och styrelsernas presidier samt de som är ordinarie ledamöter i kommunstyrelsen har särskilda årsarvoden. Årsarvodena betalas ut utöver vanliga sammanträdesarvoden och andra ersättningar. (Det är arvoden som jag ifrågasätter starkt, men det är en annan diskussion.)

Det är PFU som är det politiskt ansvariga organet i kommunen för alla arvoden. Borgmalm menar att han som ordförande i PFU, och därmed den som då på sätt och vis är ytterst ansvarig för hanteringen av arvodesreglerna och arvodena, gett de politiker med årsarvoden:

“möjlighet att kunna fullfölja sina uppdrag.”

Jag kan respektera den synen. Borgmalm ser det från sitt perspektiv – jag ser det från ett annat. Jag ser det som att ersättarna i kommunstyrelsen och ledamöterna i alla nämnder och styrelser inte tillåts att ens lyssna på sammanträdena hemifrån. Borgmalm menar att han på bästa sätt, under nuvarande omständigheter, har ordnat det för “sin grupp”, de årsarvoderade. (Jag förmodar att Borgmalm menar att det är kommunstyrelsens ordförande som är ansvarig för de andra ledamöterna och ersättarna….)

Slutligen skulle jag vilja återge en kommentar från Kurt som hen lämnade på den förra bloggen om mina interpellationer, dvs den blogg där jag redovisade svaren från Benny Augustsson (S) (se här). Jag tycker att kommentaren säger en hel del även om interpellationssvaret från Mats Andersson (C):

”Imponerande hur mycket ord som kan användas för att säga ”vill inte”. För att ta ett argumentationsfel ur högen: kommunen har riggat en hållbar lösning, säger den anonyma skribenten. Men frågan var ju om det kan finnas någon annan lösning som inte diskriminerar ledamöter i riskgruppen! Den frågan sidesteppas – inte elegant, men effektivt.
Källhanteringen är också bedrövlig. Man kan inte visa något med svepande hänvisningar till lagar och förordningar – frågan är här exakt vilka textdelar som visar att Vänersborgs lösning är den enda tänkbara (eller bästa) lösningen.”

Nu är det sommar och med den en längre politisk paus, även om jag är övertygad om att åtminstone bloggandet fortsätter. Det lär alltid hända saker i den här kommunen som bör uppmärksammas och komma till vänersborgarnas kännedom. Men när det gäller kommunledningens politiska “lösningar” på corona-pandemin så är det nog läge att lägga den till handlingarna. Även om många har hört av sig och tyckt att jag ska överklaga besluten eller anmäla dem till DO (Diskrimineringsombudsmannen).

Hela diskussionen och hela hanteringen av frågan från kommunledningen har emellertid gett upphov till en bitter eftersmak, en mycket bitter eftersmak. Hanteringen har visat att kommunledningen är beredd att sätta demokratin och likabehandlingen i andra hand bara för att få sin vilja igenom. Det är tydligen viktigare att få styra som man vill än att behöva samtala och diskutera med oppositionella ledamöter.

Anm. De tre tidigare bloggarna i denna serie är: “Politik på distans 1: Vänersborg tillsammans? I traktorn?”, “Politik på distans 2: Interpellationssvar” och “Politik på distans 3: Interpellationssvar från KSO”.