Stefan Kärvlings blogg

Dagens sammanträde med barn- och utbildningsnämnden (BUN) var avklarat innan lunch. Det avslutades redan kl 11.46.

Som vanligt har jag tidigare redogjort för månadens ärenden i två bloggar innan mötet och tänker i denna blogg inte upprepa det.

Verksamhetsberättelsen

Efter att förvaltningschef Sofia Bråberg hade redogjort för den så kallade “långa” verksamhetsberättelsen blev det en del inlägg och frågor från olika ledamöter. (Jag redogjorde för innehållet i verksamhetsberättelsen här: “Inför BUN 15 feb”.)

Tyvärr ägnades den övervägande delen av tiden åt “tillbuden”. (Du kan läsa mer om “tillbuden” i protokollsanteckningen nedan.)

Det var, som jag ser det, lite som att inte se skogen för att något enstaka träd stod i vägen. Några tyckte att det var bra att de anmälda tillbuden hade fördubblats under de senaste två åren och att de egentligen borde vara fler. De tog sina exempel från industrin. Jag kan väl tycka att parallellerna mellan maskiner i industrin och elever i grundskolan haltade betänkligt…

Någon framförde åsikten att benägenheten från personalen att anmäla var högre än tidigare. Det tvivlar jag på. Jag tror tvärtom att det är väldigt många tillbud som inte anmäls. Det är dels en del skrivarbete att anmäla, vilket man kan dra sig för, och dels ger en anmälan rektorn merarbete, och det vill man också undvika. (Alla anmälningar ska gå via rektor.)

Jag hade åsikter om både tillbuden och resten av verksamhetsberättelsen. De framförde jag och lämnade samtidigt in en protokollsanteckning där jag sammanfattade mina åsikter. Det fanns många trådar i protokollsanteckningen, men det var tyvärr ingen som brydde sig om att diskutera någon av dom. Men så är det. Nämnden diskuterar ofta detaljer snarare än helhet.

Det stora problemet för förskola och grundskola, som jag ser det, är den omöjliga situation som personalen i förskola och skola ställs inför när kraven från lagar och förordningar är desamma trots att de ekonomiska och personella resurserna minskar.

Jag återger min protokollsanteckning i sin helhet. (Du kan också ladda ner den här.)

===

Protokollsanteckning verksamhetsberättelse

Verksamhetsberättelsen bör vara konkretare och tydligare. De svårigheter som förskolor och skolor hade att med de tilldelade resurserna kunna uppfylla kraven och intentionerna i Skollagen och Arbetsmiljölagen borde betonats.

I Arbetsmiljölagen 1 kap 1 § står det:

“Lagens ändamål är att förebygga ohälsa och olycksfall i arbetet samt att även i övrigt uppnå en god arbetsmiljö.”

Sjukfrånvaron ökade förra året till 10,0 %. (2019 var den 7,3%.) Coronaepidemin förklarar naturligtvis en del av ökningen, men nämnden som arbetsgivare hade fortfarande kvar sina skyldigheter enligt lagen. Och att i det läget minska antalet anställda i grundskolan med 63 på grund av besparingskrav var egentligen inte försvarbart. Ett sätt att minska smittspridningen kunde ju t ex vara att dela klasserna. Det fanns också moment som krävde personal på plats i skolorna, som t ex praktiska moment som inte kunde skjutas upp, olika typer av prov som inte kunde skjutas upp eller genomföras på distans och för elever som i övrigt var sårbara för fjärr- eller distansundervisning.

Ju färre anställda det finns i förskolor och skolor desto mer arbete för de som arbetar kvar. Kraven var ju desamma trots att resurserna minskade.

I Skollagens 1 kap § 4 beskrivs syftet med skolväsendet:

“…att barn och elever ska inhämta och utveckla kunskaper och värden. Den ska främja alla barns och elevers utveckling och lärande samt en livslång lust att lära. … I utbildningen ska hänsyn tas till barns och elevers olika behov. Barn och elever ska ges stöd och stimulans så att de utvecklas så långt som möjligt. En strävan ska vara att uppväga skillnader i barnens och elevernas förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen.”

Kunde barn- och utbildningsnämnden uppfylla uppdraget med knappa och minskade resurser? Det står i verksamhetsberättelsen om förskolan:

“Det finns dock variationer mellan förskolorna, där främst resurskostnader för barn i behov av särskilt stöd är svåra att täcka inom tilldelad budget.”

Nettokostnaden per elev i grundskolan ökade på grund av elevers behov av särskilt stöd, både psykosocialt och språkligt. Samtidigt hade statsbidragen för nyanlända minskat. Det är tveksamt om alla barn och elever som var i behov av särskilt stöd fick tillräckligt med stöd. 

Personalorganisationerna rapporterade om att den minskade personaltätheten ledde till minskad trygghet och ökad oro i skolorna. Tillbuden ökade under 2020 och uppgick till 397 stycken. Det innebar en fördubbling av de anmälda tillbuden på två år. Och då ska vi notera att det står i verksamhetsberättelsen att de flesta tillbuden:

“sker i klassrum under undervisning. Hot och våld av barn/elev är den vanligaste anmälda händelsen.”

I Skollagen finns ett helt kapitel om trygghet och studiero. Under rubriken arbetsmiljö (5 kap 3 §) står det:

“Utbildningen ska utformas på ett sådant sätt att alla elever tillförsäkras en skolmiljö som präglas av trygghet och studiero.”

Verksamheten under barn- och utbildningsnämnden hade uppenbarligen stora svårigheter att uppfylla Skollagen på detta område.

Barn- och utbildningsnämnden måste följa både Skollagen och Arbetsmiljölagen. De här lagarna står över kommunala beslut. I mål- och resursplanen (MRP) stod det emellertid något helt annat:

“Kommunfullmäktiges budgetbeslut är överordnat och vid målkonflikter är det ekonomin som ytterst sätter gränsen för det totala verksamhetsutrymmet…”

Kommunens ekonomi står inte över Skollag och Arbetsmiljölag.

Barn- och utbildningsnämndens personal gjorde ett fantastiskt jobb. Jag vill med denna protokollsanteckning påvisa den omöjliga situation som personalen ställdes inför när kraven från lagar och förordningar var desamma trots att de ekonomiska och personella resurserna minskade.

Det borde framgå tydligare i verksamhetsberättelsen.

===

Fastighetsinvesteringar

Det andra ärendet som undertecknad vänsterpartistisk bloggare hade åsikter om var “Budget 2022; Mål- och resursplan 2022-2024: Fastighetsinvesteringar”. Tyvärr hade emellertid ingen annan i nämnden några åsikter… (Jag skrev om detta ärende i bloggen “Inför BUN 15 feb (2)”.) Återigen lämnade jag in en protokollsanteckning. (Den kan laddas ner här.)

Mina två protokollsanteckningar följer förhoppningsvis med ärendena vidare i beslutskedjan så att andra politiker har möjlighet att läsa dem. Och någonstans kanske någon hakar på och tar en diskussion…

===

Protokollsanteckning Fastighet

Kommunens behov av investeringar har inventerats och sammanställts. De enskilda investeringarna har sedan prioriterats utifrån en modell som utgått från investeringsprojektens relevans och projektens brådska.

Relevansen tittar på antalet av kommunens inriktningsmål som projektet bidrar till och brådskan handlar om konsekvenser om projektet inte genomförs på utsatt tid.

Jag anser att fler kriterier bör användas och beaktas vid en sådan här prioritering. Framför allt borde lagar beaktas, för barn- och utbildningsnämndens del framför allt Skollagen, Barnkonventionen och Arbetsmiljölagen.

Kommunens inriktningsmål väger också lätt jämfört med vad lagarna stadgar. Även de tillfälliga “lösningarna” måste vägas mot lagkraven.

För att ta ett enda exempel, Mariedalskolans idrottshall. Förvaltningen beskriver konsekvenserna av en “försenad” investering:

“De negativa konsekvenserna går inte att hantera med alternativa lösningar”

Enligt prioriteringslistan ska inte spaden sättas i jorden vid Mariedalskolan förrän tidigast år 2025…

Jag tror att prioriteringen som framkommer i underlaget leder till att barn- och utbildningsnämnden får svårt att uppfylla lagarnas krav.

===

Kommentar om Mariedalskolans idrottshall

Jag ställde under informationen en fråga om nedprioriteringen av Mariedalskolans idrottshall. Idrottshallen fanns ju med som exempel i protokollsanteckningen. Beskedet var att den hade “nedprioriterats”, eftersom den uppfyllde så få av kommunens inriktningsmål…

Kommunens inriktningsmål? Men Skollag och läroplan då…?

I Skollagen står det, 2 kap 35 §:

“För utbildningen ska de lokaler och den utrustning finnas som behövs för att syftet med utbildningen ska kunna uppfyllas.”

I Vänersborg står kommunens beslut över Svea Rikets lagar…

Övriga ärenden

Nämnden hade fler ärenden. Förvaltningschefen återberättade en del av en presentation som hon höll vid de “gemensamma presidieöverläggningarna”. Jag antar att det var inför budgetberedningen och dess arbete med budget 2022. Det var en imponerande bra presentation. Jag tänkte återkomma till den i en senare blogg när presentationen har skickats ut till ledamöterna.

I de övriga ärendena fick nämnden information, men både frågor och kommentarer lyste i stort sett med sin frånvaro. Ärendena klubbades igenom snabbt och effektivt av ordförande Carlsson.

BUN fick en dragning om hur konsekvenserna av pandemin hanteras på högstadieskolorna. Klasserna går på ett “rullande schema” – två dagar i skolan, en dag distansundervisning. Det är sannolikt den bästa lösningen med tanke på omständigheterna. Ledamoten Henrik Josten (M) framförde farhågor om att:

“eleverna tappar mycket hur man än gör, framför allt åk 9.”

Förvaltningen är medveten om problemet. De som riskerar att inte få betyg är på skolorna och lovskolan kommer att särskilt riktas mot 9:orna.

Förvaltningschef Bråberg redogjorde som vanligt för vad hon hade haft för sig sedan sist. Hon berättade bland annat att kommundirektören på ett möte, liksom hon själv, var positiv till “tillitsbaserad styrning”. Och det var glädjande att höra. (Läs vidare om tillitsbaserad styrning – klicka här.)

Jag kunde inte “hålla tillbaka” när jag hörde om alla budgetmöten med alla föreläsningar, diskussioner, grupparbeten mm – med en väldigt massa folk inblandade. Varför allt detta “arbete” när kommunledningen likt förbaskat lägger i stort sett en kopia på samma budget som förra året. Och förra årets budget var en kopia av budgeten från året innan. Som var en kopia på…. Osv.

Ordförande Bo Carlsson (C) avslutade i vanlig ordning dagens sammanträde. Han tyckte, precis som vi alla, att distansmötet återigen fungerade bra, men att:

“det finns inget som slår det fysiska mötet”

Och så är det.